Banko- Utskottets Betänkande N:o 27.
1
N:o 27.
Aulc. till Riksd. Kansli den 8 Maj 1875, kl. 5 e. in.
Betänkande, med förslag till ändringar i Första Af delningen samt
i § 10 mom. 4, §§ 12, 15 och 17 af Bankoreglementet,
samt om dertill hörande öfveryångsstadganden.
Med anledning af det beslut, som Riksdagen fattat om användningen
af 1874 års bankovinst, eller att, sedan kronor 1,250,000 afsatts
för att till riksgäldskontoret öfverlemnas, återstoden kronor 1,251,534: 96
skola »i riksbanken bibehållas, att, då bankofullmäktige finna sådant lämpligen
kunna ske, begagnas till inköp af utländska statspapper, som vid behof
kunna användas för att stärka metalliska kassan», har inom Utskottet fråga
förevarit derom, huruvida denna bestämmelse rörande användningen af det
senast tillkomna beloppet af de utöfver grundfonden och reservfonden i riksbanken
reserverade medlen, skulle i bankoreglementet särskilt intagas i den
punkt af 4 §, som stadgar, att det kapitalöfverskott, riksbanken utöfver
grundfonden och reservfonden, enligt senast uppgjorda bokslut, eger, utgör
”reserverade medel till framtida förfogande.” Det har dock funnits mindre
lämpligt att sålunda i reglementet intaga en bestämmelse, som, utan att innefatta
en ovilkorligt bindande föreskrift, endast för bankofullmäktige angifver
till hvilket ändamål dessa medel, då så lämpligt finnes, böra användas, så
mycket mera som ett dylikt i reglementet intaget stadgande rörande ett visst
belopp af riksbankens tillgångar antagligen skulle komma att undergå förändringar
för hvarje år. Den nu i reglementet intagna bestämmelsen anser
Bill, till Riksd. Prot. 1875. 6 Smil. 1 Afd. 21 Raft. 1
2
Banko-Utskottets Betänkande N:o 27.
Utskottet böra betraktas allenast som eu föreskrift för bokföringen af det
riksbankens kapitalöfverskott, som vid hvarje bokslut uppkommer utöfver
grundfonden och reservfonden, såsom densamma också under de näst föregående
åren 1873 och 1874 blifvit uppfattad, då nämligen i 1873 års bokslut
såsom ”reserverade medel till framtida förfogande-” bokfördes dels a) den till
följd af nästföregående riksdags beslut återstående behållningen af vinstmedlen
1866—1871: kronor 301,5 2 7 : 72, dels b) vinsten för 1873 kronor
2,411,6 5 6 : 59, eller tillsammans kronor 2,718,184: 31, och i 1874 års bokslut
såsom ^reserverade medel till framtida förfogande” uppfördes dels a) den
till följd af 1873 års riksdagsbeslut uppkomna återstoden af vinstmedlen
1866—-1873 kronor 742,045:97, dels b) vinsten för 1874 kronor 2,501,534:9ö
eller tillsammans kronor 3,243,580:93, och synes derför Utskottet detta stadgande
blott böra något mera klart och bestämdt affattas, så att ingen tvekan
må kunna uppstå derom, hvad med detsamma verkligen är afsedt, hvarför
Utskottet föreslår:
l:o
att § 4 sista punkten må erhålla följande lydelse:
Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:
Det kapitalöfverskott, riksbanken ut- Det kapitalöfverskott, riksbanken
öfver grundfonden och reservfonden, utöfver grundfonden och reservfonden
enligt senast uppgjorda bokslut, eger, eger, må vid bokslutet forns såsom
utgör ”reserverade medel till framtida reserverade medel.
förfogande/''
Uti motion N:o 25, väckt i Första Kammaren, bär Herr A. O. Wallenberg,
under förklaring: dels att den siffra som betecknar utelöpande banksedlar
icke onödigtvis bör uppdrifvas eller ökas genom inräkning i sedelstocken
af hvad som är motsatsen till utelöpande, eller i riksbanken innestående;
dels att det måste anses vara både för allmänna rörelsen och för
riksbanken fördelaktigt, om riksbanken såsom tillförene och ända till år
1872 tillätes beräkna inneliggande växlar å utländskt mynt såsom en af
grunderna för sedelutgifningsrätten; dels ock att, om medel å löpande räkning
i riksbanken innestående icke vidare komme att anses såsom utelöpande banksedlar,
så kunde å motsatta sidan den siffra, som endast representerar riksbankens
allmänna kredit, saklöst utlemnas, utan att genom sådan förändring
någon minskning uppkomme i riksbankens förmåga att motsvara allmänna
rörelsens behof af rörelsemedel, — i denna syftning föreslagit att i stället för
Banko-Utskottets Betänkande N:o 27.
3
§ 6 mom. 2 och 3 i bankoreglementet må antagas följande bestämmelser
för riksbankens sedelutgifningsrätt:
l:o) Riksbanken må ej utlemna eller på en gång utelöpande hålla
större belopp banksedlar, än som sammanlagdt i värde motsvaras af
a) metalliska kassan enligt § 5;
b) bos riksbankens korrespondenter i utlandet egande fordringar; och
c) vexlar i utländskt mynt, förfallna till betalning å utländsk ort; och
2:o Att till bankofullmäktige må lemnas att bestämma tidpunkten för
tillämpningen af dessa grunder, dock så att de senast träda i kraft vid innevarande
års utgång.
I hufvudsak öfverensstämmer detta yrkande med det af motionären
vid föregående riksdag framlagda förslag i samma ämne, och i det utlåtande,
som Utskottet från fullmäktige infordrat, hafva derför desse kunnat inskränka
sig till en hänvisning å sitt då afgifna yttrande. Det må villigt motionären
médgifvas, att om man allenast ser på siffran af den obegagnade sedelutgifningsrätten,
hans förslag icke innebär någon väsentlig rubbning al nu
bestående förhållanden, men det torde lika så icke kunna bestridas, att om
man blott något närmare undersöker beskaffenheten af de rättigheter och
förbindelser, hvilka i begge fallen ligga bakom denna yttre likhet, medför
motionärens förslag för riksbanken en ställning, som i hvarje hänseende
måste anses mindre fördelaktig och betryggande än den nuvarande. Jemföres
t. ex. ställningen den 31 December 1874, sådan den var efter nuvarande
grunder för sedelutgifningsrätten, och sådan den skulle hafva varit etter de
af motionären föreslagna, så visar sig l:o att när riksbanken i förra fallet
egde eu sedelutgifningsrätt af 03 ,/2 millioner kronor, skulle den i senare
fallet hafva egt eu sedelutgifningsrätt af något öfver 42''/2 millioner kronor;
2:o att då riksbanken efter nuvarande bestämmelser vid denna tid egde eu
obegagnad sedelutgifningsrätt af något öfver 3 millioner kronor, men derjemte
en ytterligare reserv, som till sedelutgifningsrättens ökande var att
påräkna, af nära t) millioner kronor uti oremitterade utländska vexlar, skulle
den efter Ilerr Wallenbergs förslag väl hafva haft en obegagnad sedelutgifningsrätt
af nära 2 millioner kronor, men derutöfver ingen reserv, enär
de oremitterade utländska vexlarne redan blifvit inräknade i fonden för sedelutgifningen;
3:o att då, enligt nuvarande bestämmelser, emot den sammanlagda,
såsom ofvan angifvet beräknade, reserven af tillsammans 12 millioner
kronor svarade eu summa förbindelser att gälda vid anfordran al omkring
912,000 kronor i upp- och afskrifningsmedel, så skulle efter Herr Wallenbergs
förslag, vid den lilla obegagnade sedelutgifningsrätten af 2 millioner
4
Banko-Utskottets Betänkande N:o 27.
kronor, banken haft att svara för förbindelser vid anfordran utöfver de nyss
nämnda till ett belopp af nära 20 millioner kronor, bestående af medel insatta
å folioräkningar samt postremissvexlar, hvilka för närvarande i sedelstocken
inräknas, men af Herr Wallenberg derifrån afdragits. I likhet med
fullmäktige har Utskottet ej kunnat finna, att motionären för eu så betydande
rubbning af riksbankens ställning anfört något giltigt skäl ocli får
Utskottet derför hemställa:
2:o.
att Herr Wallenbergs motion icke må till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.
Sedan af Riksdagen beslutats, att genom underdånig skrifvelse hos
Kong! Maj:t anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t i reglementet för myntverket
eller eljest stadga sådana bestämmelser med afseende å inlemnande af guld i
plants för riksbankens räkning, som ansetts behöfiiga för främjande af den
handel med ädel metall, hvilken är åt riksbanken uppdragen, har Utskottet
ej ansett någon annan förändring af nöden i § 10 af bankoreglementets
andra afdelning, än att uti densamma må bestämmas, det vid guldets inköpande
afdrag skall ske äfven för de särskilda afgifter för guldets smidbargöring
och skedning, hvilka redan genom Kongl. förordningen den 11 September
1874 äro faststälda eller framdeles kunna komma att bestämmas,
och som blifva med anledning af det inlemnade guldets beskaffenhet af
myntverket uttagna. Utskottet får derför hemställa:
3:o.
att Riksdagen må godkänna följande förändrade lydelse
af:
§10 mom. 4.
Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:
Guld i plants, som till Kongl. mynt- Guld i plants, som till Kongl. myntverket
för riksbankens räkning aflena- verket för riksbankens räkning aflemnas,
inlöses, enligt myntverkets bevis, nas, inlöses, enligt myntverkets bevis,
Banko- Utskottets Betänkande N*o £7*
med guldets värde i svenskt mynt, eller
2,480 kronor för ett kilogram tint
guld, efter afdrag derifrån af en fjerdedel
procent i myntningskostnad; börande
fullmäktige, så vidt på dem ankommer,
tillse att så stort förråd af
mynt alltid förefinnes, att betalningen
i allmänhet må kunna erläggas omedelbart
efter det guldet aflemnats och
dess värde i mynt blifvit behörigen
styrkt.
På fullmäktige ankomme o. s. v.
med guldets värde i svenskt mynt eller
2,480 kronor för ett kilogram fint
guld, efter afdrag derifrån af en fjerdedels
procent i myntningskostnad
samt af de af gifter för smidbargöring
och skedning, som kunna i fråga
komma, börande fullmäktige, så vidt
på dem ankommer, tillse, att så stort
förråd af mynt alltid förefinnes, att
betalningen i allmänhet må kunna erläggas
omedelbart efter det guldet aflemnats
och dess värde i mynt blifvit
behörigen styrkt.
På fullmäktige ankomme o. s. v.
I till Utskottet afgifven skrifvelse hafva fullmäktige anfört, att den
närmare beröringen med utlandet, som naturligen föranleda genom utvecklingen
af riksbankens affärsverksamhet, och som väl måste blifva alltjemt
mera liflig och förtrolig, från en eller annan af riksbankens korrespondenter
framkallat begäran om åtagande från riksbankens sida. att besörja i löpande
räkning deras affärer inom vårt land, samt att det för fullmäktige, som i
bankoreglementet icke egt något stöd för en sådan åtgärd, varit brydsamt
nog att städse afböja dylika framställningar. Det hade derför synts fullmäktige
önskvärdt att dem måtte beviljas rättighet att för sådana säkra och väl
hända utländska bankinrättningar och handelshus, som åtnjuta, förtroendet
att vara riksbankens korrespondenter, Öppna löpande räkning i riksbanken,
hvarvid det icke heller borde vara fullmäktige betaget, att för särskilda fall,
der fullmäktige icke funne någon betänklighet dervid mota, bevilja dessa
korrespondenter tillfälliga förskott, helst som fullmäktige ju redan nu äio
berättigade att i och för vården af riksbankens i utlandet egande behållningar
lemna dessa korrespondenter ett ganska vidsträckt förtroende.
Utskottet, som till fullo instämmer i den af fullmäktige härutinnan
uttalade önskan får till Riksdagen hemställa:
4:o.
att till § 12 af bankoreglementet måtte fogas ett nytt
moment af följande lydelse:
6
Banko-Utskottets Betänkande N:o 27.
12 §.
Mom. 3. Med aktade och säkra utländska bankinrättningar och
handelshus ega fullmäktige öppna löpande räkning i riksbankens böcker på
vilkor, som af fullmäktige för hvarje särskild t fall bestämmas, samt att, när
fullmäktige finna sådant Renligt, å dylik räkning äfven lemna tillfälliga
förskott.
Till följd åt det Riksdagens beslut, enligt livilket Riksbanken, på tid
som fullmäktige ega bestämma, skall upphöra att utgifva sedlar å en krona,
får Utskottet hemställa:
o:o.
att Riksdagen må godkänna följande lydelse af banko
reglementets
§•
Nuvarande lydelse:
Mom. 1. Riksbanken utgifver sedlar
å eu kronas, fem, tio, femtio, ett
hundra och ett tusen kronors valör;
skolande texten å dessa sedlar lyda
sålunda: Sveriges riksbank inlöser,
vid anfordran, denna sedel å 00
kronor med guldmynt enligt lagen
om rikets mynt af den 30 Maj 1873.
Lika.
15.
Föreslagen lydelse:
Mom. 1. Riksbanken utgifver sedlar
å fem, tio, femtio, ett hundra
och ett tusen kronors valör, skolande
texten å dessa sedlar lyda
sålunda: Sveriges riksbank inlöser,
vid anfordran denna sedel å 00
kronor med guldmynt enligt lagen
om rikets mynt af den 30 Maj 1873.
De af riksbanken utgifna sedlar
å riksdaler skola, efter innehafvarens
önskan, inlösas antingen med silfvermynt
efter deras lydelse eller med
guldmynt enligt den i § 3 af lagen om
öfvergången till det nya myntsystemet
bestämda grund, att en krona räknas
lika med en riksdaler riksmynt.
Banko-Utskottets Betänkande N:o 27.
7
Mom. 2. Dessa sedlar förses med
namnteckning af två riksbankens
tjensteman. Å sedlarne af en kronas
valör anbringas båda namnteckning änne
genom tryck; å sedlarne af fem
och tio kronors valör anbringas en
tryckt och en handskrifven namnteckning,
men å de öfriga valörerna handskrifvas
båda namnteckningarne.
Mom. 2. Dessa sedlar förses med
namnteckning^ af två riksbankens
tjensteman. A sedlarne af fem och tio
kronors valör anbringas en tryckt och
en handskrifven namnteckning, men
å de öfriga valörerna handskrifvas
båda namnteckningarne.
Mom. 3 och följande oförändrade.
Sedan Riksdagen fattat beslut om de åtgärder, som böra vidtagas för indragning
ur allmänna rörelsen af kopparskiljemynt prägladt efter myntordningar
äldre än 1855 års myntordning, liar Utskottet, i öfverensstämmelse med
Riksdagens beslut om de skyldigheter, som dervid åligga riksbanken, härmed
velat hemställa:
6:o.
att Riksdagen må godkänna följande lydelse af första
punkten af
17 §.
Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:
Invexladt korgar skiljemynt eif äldre Vid riksbankens hufvud• och afprägel
än dr 1855 samt riksgälds- delning skontor skall mottagas till
kontor el s kopparskiljemyntspoll etter få invexling med gångbart mynt hvilket
icke utvexlas. som helst belopp af kopparmynt präg
ladt
efter myntordningar äldre än
1855 års myntordning samt af riksgäldskontorets
polletter. Sådant mynt
får icke åter utvexlas.
Da Riksdagen beslutat, i stället för de nu öfliga omsättningslåuen
skall från Riksbanken utlemnas lån med afbetalning srätt, torde med hänsyn
till de nu och intill tillämpningen af de nya stadgandena utgifna omsättningslån,
vara nödigt att i reglementet införa en särskild bestämmelse, hvarför
Utskottet, med anmälan att Utskottet godkänt nya stadganden för tjenstgöringen
i Riksbankens hufvudkontor och jemväl de stadganden för tjenstgöringen
8
Banko-Utskottets Betänkande N:o 27.
i Riksbankens afdelningskontor, hvarom handlas i de vid 1874 ars bankoreglemente
fogade öfvergångsstadganden, Indika derför numera äro öfverflödiga,
härmed får hemställa:
7:o.
att Riksdagen dels
a) må låta ur bankoreglementet utgå de till detsamma
nu fogade öfvergångsstadganden, dels
b) godkänna följande till reglementets andra afdelning
hörande öfvergångsstadgande:
För de lån med omsättningsrätt, som vid tiden för
tillämpning af de nya stadgandena rörande lån med afbetalningsrätt
redan äro utgifna, galle fortfarande de uti
§ 32 af bankoreglementet den 20 Maj 1874 gifna bestämmelser.
Stockholm den 8 Maj 1875.
På Utskottets vägnar:
J. v SCHWERIN.
Reservation:
mot Utskottets beslut till besvarande af Herr Wallenbergs motion
angående annan grund för Riksbankens sedelutgifningsrätt af
Herr Ribbing: “Emot Utskottets beslut att lemna Herr Wallenbergs
motion utan afseende, i hvad den rörer bestämmelsen om det som med
utelöpande banksedel bör förstås, får jag mig reservera.
Lika litet som bankofullmäktige och Utskottet under förlidet år, då
samma fråga förevar, lyckades gendrifva den grundsatsen, att ingenting bör
I
Banko-Utskottets Betänkande N:o 27. 9
benämnas utelöpande banksedel annat än det som är banksedel, lika litet
har det lyckats denna gång, då Utskottet vid frågans behandling endast
hänvisat till sitt yttrande i ämnet sistlidne Riksdag.
Då det kommit till klarhet i denna fråga, när det rörde de enskilda
bankernas sedelutgifningsrätt, hos hvilka hvarken å löpande räkning insatta
medel eller beloppet af postremissvexlar räknas till utelöpande banksedlar
så må väl samma klarhet kunna ernås, då frågan gäller riksbanken.
Utan att nu vilja i öfrigt obetingadt gilla Uerr Wallenbergs förslag
till nya grunder för riksbankens sedelutgifningsrätt, vill jag dock härmed
hafva uttaladt, att Utskottet enligt mitt förmenande bort medgifva, att ingenting
annat än banksedlar skulle såsom utelöpande banksedlar anses.i£
Herrar (rumcBlvus samt Peijron och von Strokivch hafva anmält, den
förstnämnde att han icke närvarit vid slutbehandlingen inom Utskottet af
§ 4 uti bankoreglementet, och de senare att de varit hindrade deltaga uti
Utskottets öfverläggningar och beslut rörande Herr Wallenbergs motion om
förändrade grunder för riksbankens sedelutgifningsrätt.
Bill. till Biksd. Brok 1875. 6 Sand. 1 Afd. 21 Raft.
2