Bevillninr/8-Utskottets Betänkande N:u 3.

1

N:o 3.

Ank. till Riksd. Kansli den 12 Mars 1875, kl. 11 f. rn.

Betänkande, i anledning af vackt motion derom att hvitbetssockerfabrik
skall vara fri från accis under de tio första åren
af sin verksamhet.

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (N:o 77) har Herr
C. A. Larsson från Östergötlands län föreslagit, »att Riksdagen måtte för
sin del besluta, det hvarje hvitbetssockerfabrik skall vara fri från accis under
de tio första åren af sin verksamhet och endast betala lika bevillning
som andra fabriker på sin nettovinst».

De af motionären till stöd för detta förslag framstälda skäl äro
hufvudsakligen: att den tid, hvarunder statsmakterna ansett skattefrihet
böra förunnas åt hvitbetssockertillverkningen inom landet, varit alltför
kort. tilltagen för de nya fabriker, som icke hunnit öfverstå de första
svårigheterna, som alltid möta en opröfvad industri; att, jemte de ogynsamina
förhallanden, som under senare åren verkat hinderlig! för denna
närings framgång, den redan stipulerade skatten i sin mån bidragit att
göra förlusten ännu känbarare för dem, som, af nit för en nyttig industri,
vedervågat sina penningar och sitt arbete på de nya fabriker, som här
inom landet uppstått; att det vore oklokt att genom eu hård beskattning
qväfva i sin linda en industri af så stor betydelse för landets ekonomiska
förkofran, som den inhemska sockertillverkningen; att det deremot
vore statsekonoiniskt klokt att inom eget land producera sådana förnödenheter,
som icke kunna undvaras, hellre än att importera desamma
från främmande land och dymedelst årligen trycka på det väl behöfliga
rörelsekapital, som för industrien är så nödvändigt; att, då det mål,
Bill. till Riksd. Prof. 1875. 5 Samt. 1 Åfd. 3 Haft.

2

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 3.

hvartill man hade att syfta, borde vara att genom hvitbetsodlingen göra
all sockerimport obehöflig, man i allt, som på lagstiftningen och beskattningen
berodde, skulle söka medverka till framgången af ett så fosterländskt
mål; och att det visat sig, att de flesta med betydliga kostnader
anlagda hvitbetssockerfabriker blifvit nedlagda.

Då Riksdagen år 1869 beslöt den beskattning å hvitbetssockertillverkningen,
som med den 1 Juli 1878 trädde i tillämpning, afsågs
härmed icke ensamt att skydda statsverket mot förlust i följd af den
minskade sockerimport, som en sockertillverkning inom landet skulle
orsaka, utan jemväl att tillförsäkra hvitbetssockerindustrien trygghet mot
ovissa och våldsamma beskattningsåtgärder; och man sökte härvid fästa
tillbörligt afseende å denna nya industris skatteförmåga ger om föreskriften
om beskattningens successiva påläggande så att, sedan fullkomlig
skattefrihet egt rum till den 1 Juli 1873, från och med nämnde dagtill
den 1 Juli 1876 tillverkningen endast skulle åläggas en skatt motsvarande
1|8, från och med den 1 Juli 1876 till den 1 Juli 1879 2|5, från
och med den 1 Juli 1879 till den 1 Juli 1882 aj5, samt från och med
den 1 Juli 1882 till den 1 Juli 1885 %, allt af vid dessa tider gällande
tullsats å utländskt råsocker af mörkare färg än N:o 18 af den i verldshandeln
gällande holländska standard.

Det har således på intet sätt varit meningen med beskattningen
att lägga några hinder i vägen för hvitbetssockerindustrien; och Utskottet
vågar uttala den åsigt, hvilken jemväl motionären i viss mån synes
hafva till riktigheten medgifvit, att det visserligen icke heller varit
beskattningen, utan andra ogynsamma förhållanden, som vållat de svårigheter,
under hvilka hvitbetssockerindustrien på senare åren ostridigt
arbetat och hvilka föranledt flera fabrikers nedläggande; liksom Utskottet
är öfvertygadt, att antagandet af motionärens förslag alldeles icke
skulle komma att häruti verka någon förändring till ett bättre, men deremot
medföra stora olägenheter. Då dessa olägenheter synas Utskottet
riktigt framstälda uti det yttrande, som 1869 års Bevillnings-Utskott afgaf
i anledning af det redan då i sammanhang med beskattningen väckta
förslag om vissa frihetsår för nyanlagda fabriker, tillåter sig Utskottet
att här anföra detta yttrande sä lydande: »Beträffande förslaget att un »der

en period af 15 år hvarje nyanlagd fabrik skulle ega tillgodonjuta
»5 års fullkomlig skattefrihet och derefter under 5 år mer eller mindre
»betydande skattelindring, finner Utskottet sig icke kunna underlåta att
»uttala den farhåga, att eu sådan lagstiftning skulle snarare förrycka och
»hämma än befrämja näringens naturliga och kraftiga utveckling genom
»att drifva den att mera söka utvägar till kringgående af lagens stad -

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 3.

3

»ganden än till vinnande af förmåga att utan svårighet bära den stigande
»beskattningen. Det är nemligen lätt insedt, att de äldre fabrikerna, som
»så att säga brutit vägen för de senare, och som redan nu eller inom
»kort tid skulle enligt detta förslag komma att underkastas eu successivt
»stigande beskattning, hvilken sålunda kunde hafva uppnått sitt maxi»mum,
under det de senast anlagda fabrikerna ännu åtnjöto full skatte»frihet,
icke skulle kunna med dessa konkurrera utan antingen måste
»nedläggas eller genom åtgärder, lika litet öfverensstämmande med lagens
»syfte i finansielt som i nationelekonomiskt hänseende, söka göra skatte»friheten
sig till godo. Så vidt Utskottet känner, har icke heller i nå»gon
af de stater, som nu ega en rik hvitbetssockerindustri, man sålunda
»gått till väga, men väl har man låtit det beviljade skyddet, det vill säga
»skattefrihet eller skattelindring i förhållande till tullsatserna å utländskt
»socker, åtnjutas lika af alla inom statens gränser belägna hvitbetssocker»fabriker,
utan afseende på den kortare eller längre tid hvar och eu af
»dem varit i verksamhet.» Någon sådan allmän skattefrihet för hvitbetssockerfabrikerna
har motionären likväl icke föreslagit, hvadan Utskottet
undgår att här närmare framhålla de flera betänkligheter, som deremot
kunna vara att framställa; och Utskottet får på grund af det ofvan anförda
hemställa,

att Herr C. A. Larssons förevarande motion icke må
till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 11 Mars 1875.

På Utskottets vägnar:

A. H. FOCK.