24
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 98,
X.O SS.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 21 Maj 1874.
— — — — Andra Kammaren den 21 — —
Särskilda Utskottets förslag till Riksdagens underdåniga skrifvelse, i anledning
af ej mindre Kongl. Maj:ts nådiga proposition i fråga om
lagstiftning rörande enskildes skogar än äfven motioner i samma
ämne.
(Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 11.)
8. A. K.
Uti nådig proposition den 20 sistlidne Mars har Eders Kongl. Maj :t
till Riksdagens pröfning framlagt förslag till förordning angående enskilde
skogsegares skyldighet att efter afvikning sörja för skogsåterväxt.
Men då Kamrarne ej kunnat ena sig om beslut i frågan, har densamma,
jemlikt 63 § Riksdagsordningen, för denna riksdag förfallit; hvilket Riksdagen
härigenom får underdånigst gifva tillkänna.
Vid riksdagen har genom motioner framställning blifvit gjord i
syfte att den enskilde skogsegarens i Norrbottens län rätt att afverka
ungskog måtte underkastas inskränkning i öfverensstämmelse med ett af
länets år 1873 församlade landsting afgifvet förslag till författning i
ämnet.
Från
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 98.
25
Från nämnda län hafva under senaste tiden af landsting och menigheter,
af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande och af enskilde personer
.uttalats farhågor för de förderfliga följderna af en öfverhandtagande
förödelse af enskildes skogar. Dessa farhågor kunna svårligen betraktas
såsom foster af en uppskrämd inbillning. Fasthellre torde de bära anses
såsom en samfäld klagan från en befolkning, som, med verkligheten för
ögonen, finner sin fädernebygd hotad af faran att förvandlas till en ödemark.
Väl är den föreslagna lagstiftningen fotad på grunder, som ej kunna
anses lämpliga för hela riket. Men det torde icke vara en allt för vidt
sträckt tillämpning af sjelfstyrelsens grundsats, om, med hänsyn till landstingets
enhälligt fattade beslut, den af landstinget föreslagna och af motionärerne
hos Riksdagen understödda, i närmaste öfverensstämmelse med
den norrländska skogskomiténs förslag uppgjorda lagen, hvaraf olägenheterna
antagligen ej skulle komma att kännas utom det område, för
hvilket lagen skulle blifva gällande, varder af statsmakterna godkänd med
allenast de smärre jern k n ingår, som funnits nödiga.
Det är möjligt, att en sådan lag i verkligheten ej skulle komma
att helt och hållet motsvara de förhoppningar, man dervid fästat. Den
torde emellertid ega ett afgjordt företräde framför andra, till vinnande
af samma ändamål framställda förslag, hvilka skulle dels vida mer ingripa
i den enskildes dispositionsrätt, dels ock fordra en mycket större
tillökning af skogstjenstemännens antal.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt har Riksdagen för sin
del beslutat och får hos Eders Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla om
utfärdandet af en förordning angående åtgärder till förekommande af
öfverdrifven afvikning å ungskog inom Norrbottens län, så lydande:
»Härigenom varder, för de delar af Norrbottens län,''j ysom ej höra
till lappmarken, förordnadt som följer.
§ I
Barrträd,
som, efter hvad här nedan i § 2 sägs, är att anse såsom
undermåligt, må icke, i form af rundt, biladt eller sågadt virke, till inelier
utländsk ort skeppas eller i fartyg inlastas eller vid lastare plats till
inlastning uppläggas, och ej heller till plank, bräder eller annat dylikt
försågas eller intagas inom såginrättning, i sågränna, eller inom område,
som begagnas till sågplats eller sågbacke vid såginrättning af hvad beBih.
till Riksd. Prof. 1874. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 14 Raft. 4
26
Biksdagens underd. Skrifvelse, N:o 98.
skaffenhet som helst, allt vid påföljd att virket tages i beslag och dömes
förbrutet, så framt icke, på sätt i § 3 stadgas, vederbörligt tillstånd är
gifvet till trädets afverkning för skeppning eller sågning. Dock vare
hemman segare eller åbo ej förment att, äfven utan sådant tillstånd, af
hemmanets skog, till oundgängligt husbehof, låta vid gården såga och
använda undermåligt virke.
§ 2.
Mom. 1. Såsom undermåligt anses träd, som afverkadt ej håller i
genomskärning minst 7 decimaltum på ett afstånd af 16 fot från storändan.
Vid sagde mått får ej barken inberäkna^.
Mom. 2. Af träd, som lem nar mer än en sågstock, må trädets öfre
del, eller toppstocken, ej hänföras till undermåligt virke och såsom sådant
tagas i beslag, der det tydligen visar sig eller ådagalägges, att det
virke är taget af träd, som ej är undermåligt, eller af träd, som är med
vederbörligt tillstånd för skeppning eller sågning afverkadt.
Mom. 3. Sparre som är bilad så, att ursprungliga tjockleken vid
16 fots längd ej kan utrönas, skall, för att icke anses undermålig, hålla
i omkrets vid sagda längd från storändan minst 20 decimaltum, i fall
sparren är bilad till skarp kant, men eljest minst 21 decimaltum, samt
i förhållande derefter om längden är mindre.
Mom. 4. I afseende på virke, som redan är sågadt, då det anträffas,
skall hvad ofvan är stadgadt ega tillämpning endast i fall lagligen
styrkas kan, att varan tillkommit af träd, som är undermåligt och till
hvars afvärkande för sågning eller skeppning ej meddelats vederbörligt
tillstånd.
§ 3.
Mom. 1. År skog af beskaffenhet, att för dess ordentliga skötsel
och vård fordras afverkning af undermåligt virke, må egare, som vill
låta det virke skeppas eller sågas, anmäla sig hos vederbörande revierförvaltare,
hvilken åligger verkställa den undersökning af skogen, som af
omständigheterna påkallas. Finnes dervid slik afverkning vara med grunderna
för en god skogshushållning öfverensstämmande, då må, der ej
laga hinder eljest möter, tillstånd af förrättningsmannen gifvas till afverkning,
för skeppning eller sågning; dock att träd, som vid storändan
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 98
27
håller 5 decimaltum eller mera i genomskärning, ej må afföras innan det
genom förrättningsmannens försorg blifvit med kronomärke stämpladt.
Vill egaren sig till säkerhet hafva virke jemväl af mindre dimensioner
stämpladt, vare dertill berättigad.
Mom. 2. Varder sådan förrättning begärd före den 1 Juni, skall,
der så ske kan och skogsegaren det äskar, undersökningen och utstämplingen
företagas i sammanhang med de utsyningsförrättningar å kronans
skogar, som under året förekomma. Verkställes förrättningen i sådan
ordning, åligger det revierförvaltaren att, om möjligt, vid förrättningens
slut eller, i annat fall, genast efter det alla utsyningsförrättningar under
året inom socknen höra vara afslutade, tillställa sökanden eller dess ombud,
mot bevis, men utan lösen, skriftligt instrument öfver utsyningen.
Företages förrättningen särskild^ bör syneinstrumentet aflemnas, innan
förrättningsmannen från stället afreser. Underrättelse om tiden, inom
hvilken besvär böra vara hos Skogsstyrelsen ingifna, för att kunna till
pröfning upptagas, skall i syneinstrumentet meddelas.
Mom. 3. Angående undermåligt virke, som till följd af föreläggande
vid laga skifte varder afverkadt, skall, der egaren vill låta det
virke skeppas eller sågas, gälla i tillämpliga delar hvad bär ofvan är
stadgadt.
§ 4.
Undermåligt, ostämpladt virke är ej underkastadt beslag, såvida
tydligen visar sig eller styrkes, att afverkningen skett innan donna förordning
blifvit gällande; och skall sådant virke i den ordning, bär ofvan
sägs, med kronomärke förses, der egaren, till sin säkerhet, det äskar.
§ 5.
Jordegare vare ej pligtig att, för utsyning eller stämpling, hvarom
i § 3 eller 4 sägs, vidkännas annan kostnad än godtgörelse till förrättningsmannen
för den tid, förrättningen å stället upptager; i hvithet afseende
jordegaren skall erlägga såsom arvode för hvarje dag 5 kronor
äfvensom förse förrättningsmannen med kost och husrum eller gifva ersättning
derför.
28
Biksdagens underd. Skrifvelse, N:o 98.
§ 6.
Rätt att i beslag taga virke, som bör anses förbrutet, tillkomme
allmän åklagare, tjensteman och betjente vid skogsstaten samt tullstatens
tjensteman, desse sistnämnde inom hamn och lastageplats; men rättighet
att utföra åtal i sådana mål ege endast allmän åklagare och jägeribetjening,
på sätt gällande författningar stadga; skolande förty tulltjensteman,
som gjort beslag, derom gorå anmälan hos allmän åklagare eller jägeritjensteman.
§ 7.
Medel, som inflyta genom försäljning af virke, som enligt denna
författning är beslag underkastadt, fördelas sålunda, att en tredjedel tillfaller
kronan och två tredjedelar åklagaren; dock att, derest annan behörig
person verkställt beslaget, denne skall af åklagareandelen undfå
hälften.
§ 8.
Denna förordning skall gälla från början af nästkommande Oktober
månad. “
Hos Riksdagen har framställning af enskild motionär blifvit väckt
om förändring i skiftesstadgan i det syfte, att skogsliqvid, efter verkstäldt
laga skifte, ej må utsträckas till träd af mindre dimensioner än 8,3 decimaltum
16 fot från roten, med mindre Skogsstyrelsen efter den i motionens
10:de punkt oinförmälda skogsnämndens hörande annorlunda medgifver.
Det är en länge spord klagan, att laga skiften föranleda skogsförödelse,
särdeles i de fall, då ersättning för mistad ståndskog utgår i skogsförnödenheter,
och önskvärdt vore, om skiftesstadgans föreskrifter rörande
ståndskogsersättning kunde ändras så, att skogen derigenom icke så myc
-
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 98.
29
ket medtoges, som nu ofta inträffar. Riksdagen har dock ej ansett sig
böra ingå i närmare utredning af frågan, huruvida motionens syfte må
kunna, genom det föreslagna stadgandet, oförändradt eller med någon
jemkning eller på annat sätt lämpligen vinnas, helst upplyst blifvit, att
fråga om dylik förändring i skiftesstadgans föreskrifter särskilt för Gotland
blifvit vid 1873 års landsting väckt och gjord till föremål för Eders
Kongl. Maj:ts nådiga pröfning, i ty att Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad landstinget tillstyrkt,
hos Eders Kongl. Maj:t i underdånighet hemställt om beredande af det
tillägg till skiftesstadgan, att afvikning af skog till ersättning för mistad
sådan vid laga skiftesförrättning eller annat utbyte af jord ej må afse
annat än mogna träd, samt att ungskog dervid ovilkorligen skall inlösas.
Med anledning häraf får Riksdagen i underdånighet anhålla, det,
i sammanhang med den särskildt för Gotland väckta frågan om ändring
af skiftesstadgan i ändamål att bestämmande af ståndskogsersättning vid
laga skifte ej må verka till skogens förödande, Eders Kongl. Maj:t täcktes
taga i nådigt öfvervägande, huruvida eu dylik förändring i skiftesstadgans
föreskrifter med hänsyn till hela riket lämpligen må ega rum.
Riksdagen framhärdar etc.
Stockholm den 21 Maj 1874.