Riksdagens underå. Skrifvelse, N:o 86.
13
N:o 86.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 20 Maj 1874.
— ■— -— Andra Kammaren den 20 —- —
Riksdagens underdåniga Skrifvelse, angående allmänna bevillningen.
(Bevillnings-Utskottets Betänkande!! N:is 3, 11 och 16.)
S. A. K.
Sedan Riksdagen öfversetl, och granska! nu gällande stadgande^ angående
allmänna bevillningen, har Riksdagen, med vidblifvande åt grunderna
för densamma, deruti vidtagit endast följande förändringar:
Art. in.
§ 18-
Enär, efter hvad Riksdagen inhemta!, besväret med bevakande! och
uttagande! af testamentsbevillningeu för den mängd testamenten, hvilka innefatta
dispositioner å belopp intill 5,000 Riksdaler, icke på något satt
motsvaras af den inkomst de för statsverket medföra, samt en väsendtlig lättnad
i kontrollen å testamentsbevillningeu skulle beredas genom att från 1,000
till 5,000 Riksdaler förhöja det lägsta belopp, för hvilket testamentsbevillning
eger ruin, har Riksdagen, som till bibehållande af den likhet, som nu
förefinnes i föreskrifterna för nämnda bevillning och den af gåfva, fideikommiss
och arf utgående, ansett enahanda förhöjning höra ske af det lägsta
belopp, för hvilket sist berörda slag af bevillning skall utgöras, besluta!
14
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 86.
att det lägsta belopp, hvarför bevillning af gåfva, testamente, fideikommiss
eller arf skall utgöras, bestämmes till 5,000 Riksdaler samt att i följd häraf
mom. 4:o punkterna c) och e) samt mom. 5 i S 18 Bevillningsstadgan skall
erhålla följande lydelse :
”4:o) Från de i förestående momenter stadgade bevillningsafgifter befrias:
c) annan fjermare arfvinge för sin lagliga arfslott äfvensom för allt hvad
derutöfver är gifvet, som icke uppgår till 5,000 R:dr kapital;
e) hvar och en annan, då värdet af den gillra egendomen eller kapitalet
icke uppgår till fem tusen riksdaler;
5:o) För arf af fast eller lös egendom, som icke öfvergå!’ till skyldeman i
rätt upp- eller nedstigande led, syskon eller deras afkomlingar, utan
till fjermare arfvinge, erlägges eu af hundra i bevillning, när aids beloppet
uppgår till fem tusen Riksdaler.”
Instruktion för Taxeringsfönättningurne.
§ 7-
Då föreskriften i denna § att, sedan fäst egendom blifvit enligt föreskrifna
taxeringsgrundcr till sitt verkliga värde uppskattad, detta värde må
under de närmast efter taxeringen följande tre åren bibehållas oför ändrad t,
kan lemna rum för olika tolkning i fråga om den tidpunkt, hvarifrån nämnda
tre år skola räknas, hvilket äfven uppgifvits hafva inträffat, och då Riksdagen
ansett det vara för vinnande af en jemlik beskattning för så val till
staten som kommunen angeläget, att taxeringsvärdena under samma år bestämmas
för all fastighet inom riket, har ett förtydligande af §:n ansetts
höra ega rum. För att härvid ernå nyss berörda samtidighet i fråga om
fastighetstaxeringen, äfven i sådana fåll då dylik taxering hittills icke egt
rum å derför i Instruktionen afsedd tid, har det blifvit nådigt att angifva
eu bestämd utgångspunkt för beräkning af tiden för de hvart tredje år återkommande
allmänna fastighetstaxeringarne, och Riksdagen har härtill antagit
år 1873, då enhet gällande stadgande fastighetstaxering bort ega rum och
val i allmänhet också torde hafva skott. Då, i de fåll der taxeringsvärde
blifvit fast egendom åsatt mellan tiden för de allmänna taxeringarne, brist
på enhet och samtidighet i fastighetstaxeringen skulle uppkomma, om sådant
taxeringsvärde finge under tre år oförändradt bibehållas, har Riksdagen häremte
gjort ett tillägg till §:n med föreskrift, att dylikt emellan de allmänna
.1
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 86. 15
taxeringarne bestämdt taxeringsvärde skall vid forsta allmänna taxering derefter
ånyo pröfvas.
I öfverensstämmelse med det nu anförda har Riksdagen beslutat, att
7 § i Instruktionen för taxering^,irättningarne skall erhålla följande förändrade
lydelse:
”Det verkliga värde, hvartill fast egendom blifvit enligt föreskrifna
taxerangsgrunder uppskattadt, må, med de undantag här nedan omförmälas,
utan förnyad uppskattning bibehållas oför mdradt under tre år; hörande i
följd häraf och enär, enligt hittills gällande instruktion, uppskattning af fast
egendoms värde bort ske 1873, ny taxering allmänt verkställas hvart tredje
år från nämnda år räknadt.
Har under tiden mellan tv,,inre på hvarandra följande allmänna fastighetstaxeringar,
brandförsäkringsvärdet å byggnader i stad och på dess område
eller å öfriga i § 4 inom. 4 uppräknade hus och byggnader blifvit ökadt
eller minskadt, eller fast egendoms värde antingen genom ny- eller tillbyggnader,
nya fabriksanläggningar eller andra inrättningar blifvit i betydligare
mån förhöjdt eller genom inträffad eldsvåda, vattenflöde eller af annan dylik
anledning märkligen förminskats i förhållande till dess uppskattade värde;
då bär detta värde jernkas efter de f ränd ringar egendomen undergått.
Det taxeringsvärde, som blifvit fast egendom åsatt under tiden mellan
två på hvarandra följande allmänna fastighetstaxeringar, bör vid först derefter
inträffande sådan taxering ånyo pr fvas.”
Härjemte får Riksdagen, som för år 1875 åtagit sig en allmän bevillning
af 2,800,000 kronor, i underdånighet anmäla, att Riksdagen beslutat,
att den vid 1873 års riksmöte antagna allmänna Bevibningsstadga jemte den
till stadgan hörande Instruktion för taxeringsförrättningarne skola, med iakttagande
af i desamma nu beslutade bär ofvan omförmälda förändringar, tjena
till efterrättelse för år 1875 och intill slutet af det år, under hvars lopp ny
Be vill ni ngsstadga af Riksdagen fastställd bl ifver; och får Riksdagen i underdånighet
anhålla, att Eders Kong]. Maj:t täcktes låta sådant till allmän
efterrä ttelse kungöra.
Riksdagen framhärdar etc.
Stockholm den 20 Maj 1874.