Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 84.

3

N:o 84.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 20 Maj 1874.
— — — —- Andra Kammaren den 20 — —

Riksdagens underdåniga Skrifvelse, angående Riksbankens förhållande
till Statsverket och Myntverket i fråga om myntväsendet.

(Banko-Utskottets Memorial N:o 18.)

S. A. K.

Genom 1 § i lagen om öfvergången till det nya myntsystemet af
den 30 Maj 1873 är stadgadt, att, i den män mynt af den beskaffenhet,
som genom myntlagen af samma dag föreskrifves, hinna utmyntas, desamma
skola genom Riksbankens försorg deri allmänna rörelsen tillhandahållas; och
enligt 16 § i myntlagen åligger det Riksbanken att i dess hull Ullkontor äfvensom
vid afdelningskontoren i Göteborg och Malmö verkställa vexling af
sådana mynt, som endast till statens kassör aro lagligt betalningsmedel,
emot samma slags gångbara mynt samt af skiljemynt emot guldmynt.

1 öfverensstämmelse med dessa stadgande!! aro i bankoreglementet
införda föreskrifter om anskaffande och tillhandahållande af mynt med meia,
h vilka föreskrifter för öfrig t jemväl äro till eu del påkallade åt behofvet för
Riksbanken att vara försedd med ett myntförråd, tillräckligt för inlösen vid
anfordran af Riksbankens sedlar. =

Men för möjligheten att fullgöra nu omforma Ida åligganden är Riksbanken
i väsendtlig man beroende al Ko agb Myntverket, mellan hvilket
och Riksbanken beröringar dessutom föranledas äfven af andra, i sammanhang
dermed stående förhållanden.

4

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 84.

Det är fördenskull nödigt, dels att Myntverket sättes i tillfälle att
verkställa myntning med den skyndsamhet som erfordras for att tillräckligt
förråd å mynt alltid må finnas, dels att föreskrifterna för Myntverket afmattas
i öfverensstämmelse med hvad för Riksbanken är behörigt. Vid flera
tillfällen under de senare åren har det visat sig att förvecklingar och svårigheter
förekommit, och det har fördenskull synts Riksdagen nödigt att
härpå fästa Eders Kong!. Maj:ts uppmärksamhet, på det att anledningarne
till dylika förvecklingar och svårigheter må för framtiden, så vidt möjligt,
undanrödjas.

För så vidt saken heror på de tekniska vil koren för Myntverkets
förmåga att verkställa myntning, torde derför vara sörj dt genom det anslag,
Riksdagen beviljat i och för Myntverkets utvidgande.

För åvägabringande åter af en ändamålsenlig samverkan mellan Riksbanken
och Myntverket, synes en omarbetning af det för Myntverket nu
gällande, år 1836 af Kong!. Maj:t utfärdade reglemente erfordras; och torde
sådant för (ifrigt knifvas jemväl af hvad § I t af myntlagen innehåller derom,
att regler för probering och justering vid Myntverket samt inlemnande derstädes
af guld till förmyntning in. in. skola af Kong!. Magt förordnas.

Riksbankens och Myntverkets förhållanden till hvarandra torde hädanefter
hufvudsakligen komma att afse dels guld och dess utmyntning, dels
skiljemynt af såväl silfver som brons, dels ock användningen af silfver- och
kopparmynt, pr ii gladt efter äldre författningar, hvilket, när det till Riksbanken
inkommit, icke kan hvarken ånyo utsläppas i rörelsen eller i myntad
form försäljas, utan måste nedsmältas.

I fråga om Riksbankens rätt i förhållande till Myntverket att disponera
öfver silfver, som till detta för Riksbankens rakning inlemmats, har det
visat sig, att reglementet för Myntverket kan gifva anledning till eu tydning,
hvilken icke står val tillsammans med Riksbankens rätt och fördel,
hvadan bestämmelserna i sistherörda reglemente härutinnan torde behöfva
ändras eller förtydligas.

Beträffande utmyntning af guld synes det såväl för Riksbanken som
för enskilde, hvilka kunna inlemna guld till myntning, vara af stor vigt, om
Myntverket kunde åläggas att inom bestämd tid verkställa myntning af viss
myckenhet guld och utlemna myntet till den, som begärt rnyntningen. För
Riksbanken vore det högst angeläget att städse kunna påräkna skyndsam
myntning och att blifva, sä vidt möjligt, oberoende af hinder och dröjsmål
från Myntverkets sida, da, enligt Riksdagens beslut, Riksbanken skall vara
skyldig att i allmänhet med mynt inläsa densamma erbjudet guld, utan. afvaktan
på dettas myntning. Visserligen torde den här ifrågasätta skyldigheten
för Myntverket att inom viss tid verkställa myntning icke vid Mynt -

5

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 84.

verkets nuvarande skick kunna detsamma åläggas; men detta borde icke
mota svårighet, sedan Myntverket hunnit blifva utvidgadt och förbättradt.

t fråga om skiljemyntet, såväl silfver- som bronsmynt, tillkommer
det numera, enligt lagen om rikets mynt, statsverket att föranstalta och ombesörja
tillverkning deraf.

Utan tvifvel vore det önskvärd! att bestämmelse meddelades, huruvida
statsverket kommer att låta tillverka skiljemynt i förråd, sä att sådant
af alla valörer städse kan vid Myntverket erhållas, eller om Riksbanken
måste, såsom hittills skott med kopparmyntet, på förhand reqvirera de slag
och belopp, som synas blifva Ur rörelsen behöflig-!, och i sådant tall till
hvilken myndighet Riksbanken har att vånda sig: och vore det, i tall tillverkning
för hvarje gång skall begäras, otvifvelaktigt åt mycken nytta om
föreskrift funnes om viss tid, inom hvilken bestämdt antal mynt skall vara
färdigt, enär eljest, efter hvad erfarenheten visat, det kan inträffa, att rnyntningen
fbrdröjes eller otc bl ifver, och det naturligtvis ej kan vara möjligt för
Riksbanken att vara försedd med skiljemynt, om tillverkningen åt hvad
Riksbanken reqvirera! antingen alldeles icke eller först efter dröjsmål
utföres.

Enligt Kong!. Majrts den 23 Februari 1842, den 21 September
1866 och den 31 Oktober 1873 gifna beslut, är Riksbanken berättigad att,
efter hand och i män som behof af nytt skiljemynt uppstår, till Myntverket
för ommyritning aflemna de i Riksbankens förråd befintliga gamla kopparskiljemynt,
emot en efter kopparens vigt bestämd godtgörelse, motsvarande
165 kronor 41 öre för 100 kilogram. Samma svårigheter för Riksbanken
att utan äfventyr för det allmänna tillgodogöra sig metallens värde i det
präglade myntet, sent föranledt nämnda bestämmelser rörande kopparmyntets
användande vid tillverkning af bronsmynten, komma jemväl att uppstå beträffande
de i Riksbankens förråd befintliga och framdeles dit ingående,
efter 1855 års och äldre myntordningar präglade silf ver mynt, derest icke
Riksbanken kali påräkna, att desamma till det värde myntsil fre t må eg a,
af statsverket öfvertagas och ommy litas.

Af stadgande^ i 14, 16 och 17 §§ i myntlagen, jemförda med §
15 i samma lag, torde det vara tydligt, att statsverket skall vidkännas läslusten
på sådant, enligt nämnda lag myntadt såväl guld- som silfver- och
bronsmynt, som bill vit sä nött, att detsamma ej längre är lagligt be ta In i vy -medel man och man emellan, och åt Art. 1 i i my^konventionen imf in
Sverige och Danmark vill det synas klart, att natta danska mynt eller danska
skiljemynt, som finnas hora mot danskt guldmynt utvexlas, skola till
statsverket aflemnas, för att genom dess försorg mot behörigt mynt utbytas.
Men Riksdagen anser sig höra fästa uppmärksamheten dels derpå att, då

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 84.

16 § i myntlagen innehåller, att, genom särskilda stadgande!!, skall bestämmas
å hvilka andra ställen än Riksbankens hufvudkontor samt avdelningskontor
i Rote borg och Malmö vexling af slitet mynt emot gångbart samt
af skiljemynt mot guldmynt skall ega ruin, dessa särskilda stadgande!! numera
äro behöflig!!, sedan nytt såväl guld- som silfvermynt börjat i rörelse!!
utkomma, dels derpå att, i mån som de nya myntsorterna spridas i rörelse!!,
det blifver angeläget att få bestämdt, till hvilken myndighet Fullmäktige
hafva att vända sig för de åtgärder å Riksbankens sida, hvilka i ena
eller andra afseendet kunna vara att påkalla.

Med afseende på nu anförda förhållande!! har Riksdagen ansett sig
höra bos Eders Kong!. Maj:t i underdånighet hemställa, att såväl de i §
11 af lagen om likets mynt af den 30 Maj 1873 omtalade regler för probering
och justering vid Myntverket af guld samt för inlemnande af sådant
till formyntning, med mera, som ock nytt reglemente för Myntverket måtte
varda utfärdade, så affattade, att de stå i öfverensstämmelse med hvad för
Riksbanken är bedröfligt; samt att för ordnande af förhållandena emellan
statsverket och Riksbanken i afseende på myntväsendet erforderliga föreskrifter
mätte af Eders Kong!. Maj:t meddelas.

Riksdagen framhärda!'' etc.

Stockholm flen 20 Maj 1874.