Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 31
13
R:v 31.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 30 April 1874.
— — — — Andra Kammaren den 1 Maj —
Riksdagens underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga
Proposition med förslag till förnyad förordning angående
Sveriges och Norges ömsesidiga handels- och sjö fartsförhållanden.
(Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 5.)
S, A. K.
Uti nådig Proposition af den 30 sistlidne Januari har Eders Kongl.
Maj:t, efter framställning såväl af de hufvudsakliga bestämmelser, hvilka angående
Sveriges och Norges ömsesidiga handels- och sjöfartsförhållanden blifva
meddelade genom den ännu i sina väsendtliga grunddrag gällande Kongl.
Förordningen den 24 Maj 1825, i Norge motsvarad af Lagen den 4 Augusti
1827, med deruti genom sedermera utfärdade författningar vidtagna partiel a
ändringar eller tillägg, som ock af de försök, hvilka på olika lider men utan
framgång blifvit gjorda att genom svensk-norska komitéer åstadkomma eu förbättrad
lagstiftning i ämnet, vidare förmält, hurusom i följd af flera anförda
omständigheter behofvet af en revisor! utaf gällande mellanrikslag gjort sig
alltmera känbar!, till dess Eders Kongl. Maj:t slutligen funnit liden vara
inne för frågans förnyade behandling, hvarvid, sedan ärende! utgjort föremål
för vidlyftiga förberedande förhandlingar, på sätt flen nådiga propositionen
omförmäler och dervid fogade handlingar än vidare ådagalägga, Eders Kongl.
Maj t i sammansatt svensk! och norskt Statsråd den 19 December 1873 gilla!
ett uppgjord! förslag till ny mellanrikslag, hvilket Statsrådets ledamöter och
norska Regeringen enstämmigt tillstyrkt; och har Eders Kong!. Maj t, jemte
14
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 31.
det nådig proposition i ämnet aflåtits jemväl till norska Storthinget, föreslagit
Riksdagen att för sin del godkänna det uppgjorda förslaget, så lydande:
Förslag
till förmjad förordning angående Sveriges och Norges ömsesidiga handels
och
sjöfartsförhällanden.
Art. I
Om handelsgemenskapen landvägen emellan de förenade rikena.
§ I
Från
det ena af de förenade rikena kunna, så vidt gällande karantänsföreskrifter
ej deremot lägga hinder i vägen, till det andra landvägen såväl
ut- som införas alla svenska eller norska naturalster eller tillverkningar samt
sådana utländska varor, som i allmänhet äro till införsel tillåtna i det rike,
dit de föras.
§ 2.
För varor, som ifrån ena till andra riket landvägen utföras, skall hvarken
utförselstull eller transitoafgift ega rum. För varor, tillverkade i det af
rikena, från hvilket utförseln sker, må ej heller exportpremier beviljas; äfvensom
återbetalning af erlagd tillverkningsafgift för dessa varor eller af tull
för de utländska råämnen, som vid deras tillverkning hafva blifvit använda,
icke medgifvas, med mindre varorna vid införsel i det andra riket draga
hel tull.
§ 3.
Svenska eller norska naturalster eller tillverkningar skola vid införsel
landvägen från det ena riket till det andra vara fria från tullafgifter, med
undantag af
socker och sockertillverkningar,
derunder inbegripet sirap,
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 31.
15
tobak och tobakstillverkningar,
bränvin och sprit, alla slag,
malt och malttillverkniugar,
b rån ät eller mal et kaffe, samt
spelkort, för hvilka varor, så vidt de uti det rike, dit de införas, i
allmänhet äro tullpligtiga, full tullafgift skall erläggas utom i de fall, som i
nästa § sägs.
8 4.
Vid resa öfver gränsen från ena till andra riket vare det, med undantag
för spelkort, hvilka äro underkastade såväl stämpelafgift som tull, medgifvet
att af utländska till införsel tillåtna samt svensk eller norsk tull underkastade
alster eller tillverkningar tullfritt medföra följande mindre partier,
nemligen:
Band, alla slag, tillsammans 200 fot.
Bränvin och sprit, alla slag, tillsammans kanna eller fem buteljer,
Garn, alla slag, tillsammans 25 skålpund,
Kaffe 25 skålpund,
Malt £ norsk tunna,
Risgryn 25 skålpund,
Salt 3 norska tunnor,
Socker 50 skålpund,
Tobak 10 skålpund,
Tråd, alla slag, tillsammans 10 skålpund,
Vin, alla slag, tillsammans £ ankare eller 20 buteljer,
Väfnader, alla slag, tillsammans 60 fot,
Öl 1 ankare eller 50 buteljer;
Alla andra varor till ett sammanräknadt värde af 80 kronor, dock må
värdet af hvarje särskild varuartikel icke öfverstiga 40 kronor.
§ 5.
I fråga om en införselstull för utländska varor, som i större partier
eller på annat sätt än i föregående § sägs från ena till andra riket införas,
galle i hvardera af dessa hvad angående dylika varors införsel i allmänhet
är stadgadt.
16
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 31.
§ 6.
Varor, som öfver Svinesund eller Idefjorden öster om Svinesund föras
i färja, pråm eller båt under två kommerslästers drägtighet eller om vintern
öfver isen från det ena riket till det andra, skola, med hänsigt till tullväsendet,
anses såsom voro de landvägen införda, såvida de icke antingen sjövägen
transporterats till den strand af nämnda färjställe eller fjord, hvarifrån öfverföringen
till andra rikets strand sedan skott, eller ock blifvit till donna senare
öfverförda för att derifrån omedelbart sändas sjövägen vidare.
Den, som vill från ena till andra riket landvägen införa varor af de
slag och till den myckenhet att de äro tull underkastade, skall det åligga att
hos tullkammaren eller vederbörande tulltjensteman eller tullbetjent å afsändningsorten
förse sig med behörig varuförpassning, hvilken under transporten
skall gödsel åtfölja.
Förpassningen skall vara ställd till ort, hvarest tullkammare finnes och
förtullning får ega rum.
Sådana tullpligtiga. inländska varor, som omnämnas i § 3, äfvensom
förtullade utländska varor må dock äfven kunna förpassas till eller ifrån allmän
marknad nära gränsen.
§ 8.
Hvad afsändare,, för erhållande af förpassning har att iakttaga stadgas
i §§ 4, 6 och 7 i nådiga förordningen af den 12 Juli 1860 angående varuförseln
landvägen mellan de förenade rikena, hvilka stadgande,, äfvensom allt
hvad såväl nämnda lagrum, sou, §§ 8, 9, 10, 11 och 12 i nyss åberopade författning
i (ifrigt innehålla angående förpassningens innehåll, varornas undersökning
och tullbehandling, tullkontrollen samt afsändarens ansvar om varorna
ej inom föreskrifven tid till förpassningsorten framkomma in. in., fortfarande
skola lända till efterrättelse, med iakttagande af de ändringar i eller tillägg
till desamma, som, särskild! i fråga om varuförsändelser på jernväg rikena
emellan, äro eller framdeles kunna blifva meddelade.
Då utländska oförtullade varor skola landvägen försändas till det ena
riket från transitupplag i det andra, må dock, äfven om transporten sker annorledes
än på jernväg, den i ofvannämnda förordning den 12 Juli 1860 föreskrifna
undersökning på afsändningsorten af varornas beskaffenhet och myckenhet
-
Riksdagens underä. Skrifvelse, N:o 31.
17
het eftergifvas, derest varorna äro så inpackade, att tullmyndigheten på stället
finner sådan plombering och försegling kunna å dem anbringas, att derigenom
full säkerhet vinnes, att de icke utan plomberingens eller förseglingens skadande
kunna förändras eller mot andra varor utbytas. Derest icke inom den
i § 12 af nyssnämnda författning stadgade tid af tre månader från den å varorna
utfärdade förpassningens datum, der föreskrifvet bevis att en på sådant
sätt afsänd och förpassad vara framkommit till bestämmelseorten med orubbade
sigill eller plomber aflemnas till tullkammaren på afgångsorten, skola, i
fall den afsända varans beskaffenhet och myckenhet kunna tillförlitligen ådagaläggas,
de i berörda § bestämda tuliafgifter och böter hos förpassningstagaren
eller hans löftesman uttagas och i föreskrifven ordning vederbörande
tullkassor tillställas, hvaremot, derest tillförlitlig upplysning om varans beskaffenhet
och myckenhet icke kan åstadkommas, tullkammaren i afsäudningsorteu
har att hos förpassningstagaren eller hans löftesman uttaga böter till
belopp af fyra kronor för hvarje skålpund utaf det icke behörigen framkomna
varukollyts bruttovigt. Af detta bötesbelopp tillfaller den ena hälften tullkassan
på afsändningsorten och den andra hälften tullkassan på bestämmelseorten.
§ 9.
Svenska och norska manufaktur- och fabriksvaror skola, då de i större
partier eller på annat sätt, än i § 4 säges, från .ena till andra riket landvägen
införas, för tillgodonjutande af de uti § 3 i afseende på införseln dem
medgifna förmåner, vara åtföljda af vederbörande tullkammareföreståndares
eller annan offentlig tjenstemans bevis, att varorna äro af svensk eller norsk
tillverkning.
§ io.
Finnes någon öfver gränsen införa tillåtna varor af de slag och den
myckenhet att införselstull derför bör erläggas, men varorna icke af behörig
förpassning äro åtföljda, ansvara såsom för tullförsnillning.
Införas landvägen från det ena riket till det andra varor, hvilka äro
till införsel förbjudna, eller finnes vid undersökning å bestämmelseorten flera
eller färre eller andra slags varor, än som i medförd förpassning äro upptagna,
eller äro varorna eller emballagerna icke försedda med de i förpassningen omförmälda
stämplar, sigill eller plomber, ansvara den, som dermed beträdes, på
sätt derom i allmänhet stadgas i det rikes tullförfattningar dit införseln skeft.
Bih. till Riksd. Frot. 1874. 10 Sand. 1 Afd. 1 Band. 2 Häft. 3
18
Riksdagens underd. Skrifvelse, ZV:0 31.
§ 11.
Tullstyrelserna i Sverige och Norge skola, till närmare kontroll å inoch
utförseln af varor land vägen från ena till andra riket, hvar tredje månad
tillsända hvarannan förteckningar å de varutransporter, som med förpassningar
landvägen från ena till andra riket under de trenne sistförfluten, månaderna
ankommit eller afgått; äfvensom de inbördes skola lemna hvarannan underrättelser
om de föreskrifter, som i afseende å berörda kontroll tid efter annan
kunna utfärdas.
Art. IL
Om svenska och norska fartygs ömsesidiga rättigheter samt handelsgemenskapen
sjöledes mellan de förenade rikena.
§ 12-
Alla i det ena riket inhemska fartyg och båtar, öppna eller däckade
och af hvad slag och drägtighet som helst, skola, ehvad de der äro byggda
eller naturalisera»^, äfven i det andra behandlas såsom inhemska och åtnjuta
alla dermed förenade rättigheter samt må således, utan afseende om de ankomma
eller afgå från eller till in- eller utländsk ort eller om de äro barlastade
eller lastade med in- eller utländska varor, icke åläggas andra eller
högre afgifter till kronan, städer eller särskilda inrättningar än af inhemska
fartyg och båtar skola utgöras.
Det ena rikets fartyg och båtar må ock inom det andra rikets område
idka fraktfart med samma rätt och under enahanda vilkor, som för inhemska
fartyg och båtar äro bestämda.
För tillgodonjutande af dessa och öfriga för varuskeppningen medgifna
ömsesidiga förmåner skola fartygen vara försedda med sådana handlingar, som
till bestyrkande af deras nationalitet äro i hvardera riket föreskrifva.
§ 13.
Varor, som med norska fartyg in- eller utföras, skola, utan afseende
på den ort, hvarifrån de ankomma eller till hvilken de afgå, i Sverige icke
Riksdagens underd''. Skrifvelse, N:o 31.
19
vara underkastade andra eller högre afgifter vare sig till kronan, städer eller
särskilda inrättningar, än om de med svenska fartyg in- eller utföras.
Ett lika förhållande skall i Norge, i afseende å varors in- och utförsel
med svenska fartyg, ega ruin.
§ 14-
Svenska eller norska naturalster eller tillverkningar, som direkte från
det ena- till det andra riket i ettdera rikets fartyg införas, utan att fartyget
under resan i trummande hamn lossat eller lastat, skola vid införseln vara
från tullafgift fria, med undantag endast dels af de i § 3 uppräknade varor,
hvilka, då de sjöledes införas, skola, äfven om införseln sker i mindre partier,
vidkännas hel tull, dels ock af spannmål, malen eller omalen, för hvilken vara,
der den i allmänhet är tullpligtig, skall erläggas half tull.
I öfrig! kommer, beträffande så val rättigheten till varors ut- eller införsel
sjöledes från ena till andra riket, som beräkning af tullafgifterna dervid,
att i hvardera riket till efterrättelse gälla hvad der angående varors ut- eller
införsel samt förtullning i allmänhet är eller varder stadgadt.
§ 15-
Hvad § 2 innehåller i fråga om exportpremie samt återbekommande af
tull eller tillverkningsafgift för varor, som, tillverkade i det ena af rikena,
derifrån till det andra utföras, skall ega tillämpning äfven då utförseln sker
sjöledes.
§ 16-
För tillgodonjutande af den tullfrihet eller lindring i tullafgifter, som
enligt § 14 blifvit svenska och norska alster och tillverkningar medgifna, skall
det åligga den, som desamma från ena till andra riket utskeppar, att förse
sig med tullkammarens i afsändningsorten bevis att varorna äro af inhemsk
afvel eller tillverkning.
§ 17-
I likhet med hvad i § 11 rörande kontroll å varutransporter landvägen
är stadgadt, skola tullstyrelserna i Sverige och Norge hvar tredje månad till
-
20
Riksdagens underd. Skrifvelse. N:o 31.
sända hvarannan förteckningar å de fartyg och laddningar, som under de trenn6
sistförflutna månaderna från ena till andra riket ankommit eller angått, samt 1
öfrigt, till kontroll å varors in- och utförsel sjöledes emellan båda rikena, iakttaga
hvad i nämnda § är föreskrifvet.
§ 18.
Denna förordning skall tråda i kraft den dag Konungen bestämmer,
efter det motsvarande föreskrifter blifvit för Norge till efterrättelse .antagna.
Den fortfar att gälla till dess för båda rikena annorlunda förordnas eller ett
år förflutit, sedan någotdera riket om ändring eller upphäfvande af densamma
för sin del fattat, af det andra rikets samtycke oberoende beslut.
Då denna författning träder i kraft, skola ej mindre nådiga förordningen
den 24 Maj 1825 angående Sveriges och Norges ömsesidiga handels- och
sjöfartsförhållanden, än äfven, med det undantag, hvartill § 8 föranleder, alla
öfriga i samma ämne meddelade föreskrifter upphöra att vara gällande.
Riksdagen, som lika med Eders Kong!. Maj:t funnit det framlagda för"
slaget egnadt att underlätta och befrämja handels- och sjöfartsförbindelserna
emellan brödrafolken, har derföre äfven för sin del godkänt nämnda förslag;
hvilket Riksdagen härigenom får i underdånighet tillkännagifva.
Riksdagen framhärdar etc.
Stockholm den 1 Maj 1874.
Stockholm, Bergström & Lindroth, 1874.