Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.
7
JS:o 54.
Ank. till Biksd. Kansli d. 13 April 1874, kl. 6 e. m.
Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Riksdagen, angående den
beskattning, som i följd af tackjernstiondens upphörande
bör bergslagerna i riket påföras; Gifven Stockholms Slott
den 8 April 1874.
Genom nådig'' Kungörelse den 9 Juni 1871. har Kongl. Maj:t, i öfvei
ensstämmelse med Riksdagens beslut, förordnat, att skyldigheten
inom privilegierad bergslagsort till utgörande af tackjernstionde äfven
och
hyttegäls-jern, der någondera af dessa senare
afgiftsposter blifvit åsatt och ännu qvarstode, skulle med utgången af
samma år upphöra, emot det att hemman och lägenheter uti de bergslager,
som icke redan vore underkastade ordinarie rotering, efter det
rote tal, till hvilket de vore extra roterade, ålades rotevakansafgifter
till hälften emot annan roterad jord i samma län, och att, med hufvudsaklig
tillämpning af hvad Kammar- och Kommers-kollegierna uti underdånigt
utlåtande den 31 December 1867 rörande grunderna och sättet för
berörda förändrings genomförande förordat och hemställt, hvarje hemman
. och lägenhet inom privilegierad bergslagsort, som, i sin egenskap
att tillhöra sådan ort, åtnjöte någon frihet i afseende på ränta, till hälften
åsattes de skyldigheter härutinnan, som efter vederbörandes hörande
funnes med författningarne öfverensstämma.
Genom nådigt Bref äfven af den 9 Juni 1871 till Kammar-kollegium
har, jemte tillkännagifvande af Riksdagens anhållan, att, derest vid de
sålunda bestämda skyldigheternas påförande någon ytterligare lindring
skulle i särskilda fall visa sig af omständigheterna påkallad, Kongl.
Maj:t måtte derom till Riksdagen göra nådig framställning, Kongl.
8 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.
Maj:t tillika åt bemälda Kollegium uppdragit att föranstalta om de åtgärder,
som erfordrades för verkställande af nyssberörda beslut i fråga
om de afgifter och skyldigheter, hvilka såsom ersättning för nämnda
upphörande tackjernsafgifter borde hemman och lägenheter i privilegierade
bergslagsorter åläggas.
Med anledning häraf har hos Kongl. Maj:t Kammar-kollegium uti
skrifvelse den 19 sistlidne December, bland annat, i underdånighet anmält,
att, då, enligt hvad Kammar- och Kommers-kollegiernas ofvanberörda
underdåniga utlåtande den 31 December 1867 utvisade, frihet från
ordinarie rotering åtnjötos af Nora, Hjulsjö, Lindes, Ramsbergs, G rythy t te,
Hellefors^ Carlskoga, Lekebergs, Lerbäcks och Nya Kopparbergs bergslager
i Örebro län, af Filipstads och Nyeds bergslager i Wermlands
län samt af Tabergs bergslag i Jönköpings län, hvilka bergslager i
stället voro, jemlik! i nåder fastställda längder, ålagda extra rotering,
så hade Kammar-kollegium, i följd af Kongl. Maj:ts och Riksdagens
åberopade beslut, åt Kongl. Maj:''ts Befallningshafvande i nämnda tre
län uti skrifvelse den 8 December 1871 uppdragit att föranstalta, det
de hemman och lägenheter inom dessa bergslager, hvilka till följd af
sin belägenhet inom tackjernsbergslag derförinnan varit endast extra
roterade, blefve från och med år 1872 och framgent efter det rotetal,
hvartill de voro extra roterade, ålagda vakans-afgift till hälften mot
annan roterad jord inom länet.
I afseende åter på Kongl. Maj:ts och Riksdagens beslut om räntors
påförande har Kammar-kollegium underdånigst förmält:
att inom Nya Kopparbergs bergslag, hvilken genom Kongl. brefvet
den 8 Maj 1829 blifvit från koppar- till ta ckj ems-bergslag förändrad,
de flesta egendomar i följd deraf undergått skattläggning och deras
räntor blifvit af Kollegium åren 1835 och 1838 fastställda, så att utom
dessa hemman och några så kallade stadge- och rekognitionshemman,
på hvilka den nu föreskrifna skatteförändringen icke heller egde tillämpning,
endast ett mantal Salbo såsom bergslags privilegium åtnjöte frihet
från halfva skjutsfärdspenningarne, 75 öre rmt;
• att inom Tabergs bergslag hemmanen ej åtnjöte någon annan räntefrihet
än från dagsverkspenningarne, 6 öke- och 12 dränge-dagsverken
på mantalet, hvarå Kollegium till Kongl. Maj:ts Befallninghafvande öfversändt
förteckning;
att i Ofvansjö och Thorsåkers bergslag af Gefleborgs län hemmanen
vore mot utgörande af hyttegäls-jern med 54 centner 54 skålp. 90
ort i egenskap af bergslag frikallade från 287 hjelpedagsverken sålunda,
9
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.
att för hvarje dagsverke beräknats 1 lisp. 1817/iu8 skålp. hyttegäls-jern,
hvilket allt förut blifvit på hemmanen fördeladt;
samt att, dä sålunda inom nämnda bergslager några förhållanden
ej förekomme, som försvårade den omedelbara verkställigheten af Kongl.
Maj:ts och Riksdagens beslut uti ifrågavarande afseende, Kollegium den
8 December 1871 uppdragit åt Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i
Örebro, Jönköpings och Gefleborgs län att, efter vederbörandes hörande,
genom utslag, som borde Kollegii pröfning underställas, för dessa
bergslager sig utlåta angående den ränta, som borde dem från och med
1872 i följd af tackjernstiondens och hyttegäls-jernets upphörande påföras;
och hade dessa utslag sedermera inkommit och voro nu på Kollegii
pröfning beroende.
Beträffande deremot öfriga bergslager, för livilka någon ränteförhöjning
kunde ifrågakomma, nemligen Skinskattebcrgs och Norbergs
bergslager i Yesterås län, Nora, Hjulsjö, Lindes, Ramsbergs, Grythytte,
Hellefors, Garlskoga, Lekebergs och Lerbäcks bergslager i Örebro län,
Westerbergslagen i Stora Kopparbergs samt Filipstads bergslag i
Wermlands län, ty inom Nyeds bergslag i sistnämnda län åtnjötes,
enligt hvad Kammar-kollegium upplyst, ingen räntofrihet såsom bergslagsförmån,
så erbjöde sig visserligen, för verkställigheten af Kongl.
Maj:ts och Riksdagens beslut uti ifrågavarande afseende, samma utväg,
som för de förut nämnda, nemligen att låta Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
efter vederbörandes hörande, för hvarje särskildt hemman
eller grupp af sådana, för hvilka förhållandena kunde vara enahanda,
genom utslag, som underställdes Kollegii pröfning, bestämma den ränteförhöjning,
som borde ega rum. Men i betraktande deraf, att man härvid
måste återgå till de förhållanden, som egde rum i början af 1600-talet, enär det varit genom Kongl. brefven den 18 Februari och 26 Mars
1608 samt andra kort derefter och i öfverensstämmelse dermed meddelade
förordnanden räntefrihet för tackjärnstillverkning först medgafs,
samt att hos Läns-styrelserna icke vore att påräkna den tillgång till
handlingar och upplysningar, som för meddelande af riktiga beslut erfordrades,
utan sådan tillgång endast, om någonstädes, stode att finna
i Kollegii arkiv, hvarest i allt fall, för kontroll af Läns-styrelsernas
beslut, undersökning i ämnet måste företagas; så hade Kollegium
föredragit att först låta derstädes anställa en sådan undersökning,
hvars resultat Kollegium hoppats kunna blifva sådant, att detsamma,
efter hand för hvarje särskild bergslag meddeladt Kongl. Maj:ts vederbörande
Befallningshafvande, kunde ligga till grund för det beslut
Bih. Ull Rilcsd. Prat. 1874. I Sand.. 1 Afd. 26 Höft. 2
10
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.
denna embetsmyndighet hade att efter vederbörandes hörande meddela
och Kollegii pröfning underställa. Vid den undersökning, som
sålunda företagits och sträckt sig till flera bergslager, såsom Skinskattebergs,
Norbergs, Lindes och Westerbergslagen, äfven i fullföljd till
nuvarande förhållanden, hade emellertid svårigheter förekommit, hvilka
förhindrat verkställigheten af den plan Kollegium förut tänkt sig såsom
den lämpligaste för ändamålets vinnande. Utom det att de skattehandlingar
af jordeböcker, debiterings- och tiondelängder, hvilka i detta afseende
rådfrågats, äfven hos Kollegium befunnits ofullständiga och för
mellanrum af flera år saknats, hade äfven de samtidiga af dessa handlingar
icke alltid med hvarandra öfvercnsstämt, utan företett olikheter
i hemmantal, räntor och åboernas antal, som gjort det omöjligt att utreda
hvilken ränta, enligt do föreskrifna grunderna, borde hvarje nu
befintligt hemman, såsom dess ursprungliga eller rätta, påföras. När
t. ex. i 1620 års jordebok förekomme två hemman Rosendal i Norbergs
socken med hvar sin åbo och olika räntor men i längden, efter hvilken
gärdskolen debiterades, fyra hemman om ett hälft mantal hvardera,
äfvenledes med hvar sin åbo, stadnade man i ovisshet, hvilketdera af
de förra båda hemmanen blifvit fördeladt på hvartdera af de fyra senare
och huru stor del af räntan följaktligen borde påföras hvartdera
af dessa, hvilken svårighet ännu mera ökades derigenom att dessa hemman
i jordeboken tio år senare väl bibehållits till antalet men minskats
i hemmantalet till det ännu för dem förekommande af tillsammans 1Y2
mantal, dock med tillökning i räntan från 12 till 13 dagsverken. Samma
svårigheter förekomme för hemmanen Lifsdal äfven i nämnda socken,
hvilka blifvit tillökade både i åboernas antal och i hemmantalet från 13U
till 2V4 mantal, dels genom ett tillkommet kronohemman om V4 mantal,
dels genom förhöjning i den gamla skattejordens hemmantal till 2 mantal
och i afseende å hvilka hemman fråga uppstode om och huru den
gamla jordeboksräntan borde på dem fördelas eller ny sådan det tillökade
hemmantalet påföras. Dylika svårigheter af flerahanda slag hade
blifvit anmärkta för åtskilliga andra hemman i denna och andra bergslager
och kunde det i allmänhet sägas, att, när olikheterna, äfven i
början af 1600-talet, i jordeböckerna voro så många emellan åboernas
antal och hemmantalet i en by, helst när det sistnämnda blifvit förökadt,
det icke läte sig afgöra, hvilka af de nu befintliga hemmanen haft
gammal, nu afskrifven jordeboksränta, och huru stor för hvartdera, och
hvilka åter voro nyhemman, som borde ny ränta åsättas, enligt den af
Kammar- och Kommers-kollegierna i deras underdåniga utlåtande den
11
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.
31 December 1867 uppgifna och förmodligen af Riksdagen, med nedsättning
blott till halfva beloppet, gillade grundsats att dels påföra
skattlagdt hemman dess rätta ränta, dels ock beträffande hemman, som
icke blifvit till jordeboksränta skattlagdt, förordna om bestämmandet af
sådan ränta genom jemförelse med annat jemngodt hemman i orten;
eu åtgärd, hvilken, om den skulle ske genom refning och skattläggning
efter metoden, dessutom skulle medföra alltför betydliga kostnader,
jemförda med det resultat, som derigenom stode att vinna.
Då Kammar-kollegium sålunda funnit detta sätt för räntornas åsättande
vara i allmänhet overkställbart, har Kollegium i stället ifrågasatt
användandet af taxeringsvärdet, såsom bättre än hemmantalet bestämmande
hemmanens ömsesidiga värden och skattdragande förmåga. Men
vid1 eu hos Kollegium, bland annat, för samtliga de hyttor i Filipstads
bergslag, hvilka enligt Kollegiernas merberörda underdåniga utlåtande
dragit jordeboksränta af osmundsjern, företagen beräkning öfver de
räntebelopp, som skulle drabba hvardera af dessa hyttor om de afskrifna
jernräutorna för hela bergslagen sammansloges och efter 1862 års taxeringsvärden
fördelades på hyttorna, hade befunnits, att, under det en
hel hytta, taxerad till 90,000 rdr, deri genom skulle tillgodonjuta en
lindring i beskattningen af 169,02 procent, skulle deremot Va hytta, taxerad
till 80,000 rdr, se sin ränta förökad med 136,02 procent; och som
en sådan jemförelse, derest den gjordes endast emellan två och två
hemman i en socken, de lindrigast och högst beskattade efter hemmanantal
jemfördt med taxeringsvärde, utfölle ännu ofördelaktigare för de
högst taxerade, ansåge Kollegium äfven detta sätt att utföra det fattade
beslutet, då det nu vore fråga om att återinföra grundräntor, icke böra
ifrågakomma.
I afseende åter å det sätt, som enligt Kollegiets åsigt härvid lämpligen
skulle kunna användas, har Kollegium erinrat, att hemmantalsränta]]
alltid bestämdes efter hemmantalet, att man alltså för debiterande
:tf den hälft utaf denna ränta, som nu borde hemmanen påföras, endast
behof do känna, hvilka de hemman voro, som deruti för bergsbruk åtnjöte
lindring, att i detta afseende Kollegiernas underdåniga utlåtande
den 31 December 1867 gåfve nödiga anvisningar, samt att möjligen
skeende misstag kunde dels genom besvär af de skattskyldige, dels i
anmärkningsväg vid skeende revision blifva i behörig ordning rättade;
och har Kollegium vidare anfört: att om med jordeboksränta!) förhöll os
på ett analogt sätt, så att denna räntas halfva, för en bergslag enligt
nyssnämnda, underdåniga utlåtande frinjutna belopp lika fördelades på
alla de skatte- och kronohemman, som voro derifrån befriade; så blefve
12
Konyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.
visserligen derigenom intet hemman, som dermed belädes, för drygt
beskattadt, enär i alla fall för hela bergslagen halfva räntan eftergåfves;
utvisande en af Kollegium vid förevarande skrifvelse bifogad räkning,
att för alla de 755r,:V#o mantal i de ifrågavarande bergslagerna, hvilka
åtnjöte sådan frihet, denna halfva jordeboksränta enligt de i ofvanberörda
underdåniga utlåtande begagnade värden tillsammans uppginge
till endast 4,504 rdr 60 öre och för hvarje helt mantal i medeltal till
5 rdr 96 öre, men enligt Kongl. Förordningen den 23 Juli 1869 inalles
till 4,493 rdr 24 öre och på mantalet 5 rdr 94 öre riksmynt. Då likväl,
i följd deraf att jordeboksräntan icke vore såsom hemmantalsränta!!
lika stoi- föi- hvarje mantal, utan kunde vara för det ena mantalet större
än för det andra, beroende på olika skattläggning, det i allt fall kunde
inträffa, att genom en så beskaffad lika påföring af half ränta ett och
annat hemman icke komme att åtnjuta befrielse från sin särskilda halfva
jordeboksränta, utan finge erlägga något derutöfver, under det ett annat
hemman derigenom lindrades mer än vederborde, hemställde Kollegium,
på det hvarje skäl till klagan häröfver måtte på förhand undanrödjas,
huruvida icke, enligt den anvisning, Riksdagen meddelat, Kongl. Maj:t
skulle finna skäl hos Riksdagen göra framställning om den ytterligare
lindring häruti, att af den för hvarje bergslag eftergå!na jordeboksräntan
endast en tredjedel måtte de hemman, som derifrån voro befriade,
till lika belopp efter hemmantalet hvartdcra påföras, enligt de inom
hvarje bergslag särskildt förekommande förhållanden, enär för Gry inbytte
bergslag två olika skattläggningsgrunder blifvit tillämpade. Hela
beloppet af jordeboksräntan skulle, enligt berörda uträkning, med denna
nedsättning i första alternativet utgöra 3,003 rdr 7 öre och för hvarje
mantal i medeltal 3 rdr 97 öre, samt i andra alternativet 2,995 rdr 49
öre eller på mantalet 3 rdr 96 öre riksmynt; och skulle debiteringen
af de tillökade räntorna uti ifrågavarande bergslager, enligt berörda
nådiga Kungörelse den 9 Juni 1871, från och med sistlidne år komma
att verkställas.
Kongl. Maj:t har tagit detta ärende i öfvervägande och vill, med
afseende å hvad Kammar-kollegium anfört, härmed enligt bemälda Kollegii
hemställan föreslå Riksdagen att, vid tillämpningen af de genom
Kongl. Kungörelsen den 9 Juni 1871 meddelade föreskrifter angående
framtida skattskyldigheten för sådana hemman och lägenheter inom
privilegierad bergslagsort, som, i sin egenskap att tillhöra sådan ort,
dittills åtnjutit någon frihet i afseende på räntan, måtte få så förfaras,
att af den för hvarje bergslag eftergifna jordeboksräntan endast en tredjedel
måtte de hemman, som derifrån äro befriade, till lika belopp efter
13
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 54.
hemmantalet hvartdera påföras, enligt de inom hvarje bei''gslag särskildt
förekommande förhållanden.
Handlingarne i detta mål skola tillställas det Utskott, till hvilket
frågan varder af Riksdagen öfverlemnad; Och Kongl. Maj:t förblifver
Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.
OSCAE.
C. Fr. Wcern.
Bih. till Riksd. Prot. 1874. I Sami. 1 Afd. ‘23 Haft.
3
14
Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 54.
Utdrag af Protokollet öfver Finans-ärenden, hullet inför Hans
Maj-.t Konungen i Stats-Bådet å Stockholms Slott den. ti
April 1874.
N ärvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern för Utrikes Ärenden Björnstjerna
Statsråden: Bredberg,
Berg,
Friherre Leijonhufvud,
WÄ5RN,
Wennerberg,
Bergström,
Friherre Alströmer och
Wetdenhielm.
Slutligen uppläste Departementschefen till justering ett, i öfverensstämmelse
med Kongl. Maj:ts, uppå Stats-Rådets enhälliga tillstyrkande
den 20 sistlidne Mars fattade beslut, uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts
nådiga proposition till Riksdagen, angående den beskattning, som, i följd
af tackjernstiondens upphörande, bör bergslagerna i riket påföras.
Uppå Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande behagade
Hans Maj:t Konungen i nåder gilla berörda
förslag, sådant det finnes detta protokoll bilagdt; och
skulle i enlighet med samma förslag nådig proposition
till Riksdagen aflåtas.
Ex protocollo
Axel Adelgren.
STOCKHOLM, IVAR HjEGGSTRÖMS BOKTRYCKERI, 187 4.