Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

i

JV:0 37.

Ank. till Riksd.f Kansli den 25 Febr. 1874, kl. 11 f. m.

Kongl. May.ts nådiga Proposition till Riksdagen, angående statsbidrag
för åstadkommande af ''jernvägsförbindelse mellan
* landskapet Dalsland och Smaalenenes arnt i Norge;

Gifven Stockholms Slott den 20 Februari 1874.

o

Åstadkommande af en jernvägsförbindelse mellan Sverige och Norge
i sträckning från Fredrikshald genom Smaalenenes amt till riksgränsen
och vidare genom landskapet Dalsland till Wenersborg eller annan punkt
på Uddevalla—Wenersborgs-banan har under de senare åren utgjort
föremål för lifliga önskningar och allvarliga bemödanden så väl i Sverige
som Norge. Sedan Kongl. norska regeringens Departement för det inre,
uppå framställning af så väl amtmannen i Smaalenenes amt, som ock
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Elfsborgs län, genom skrifvelser till
norske jernbanedirektören af den 15 Oktober 1867 och den 1 Februari
1868 förordnat, att den påbörjade generela terrängbefaringen för'' en
jernbansförbindelse mellan Christiania och riksgränsen, hvilken förrättning
ursprungligen hade till förutsättning en linie från Fredrikshald till
riksgränsen i sträckning genom Bohuslän till Uddevalla, borde utsträckas
att jemväl omfatta en linie, som mötte en jernvägssträckning från
Wenersborg om Vestra Ed vid sjön Stora Lee till riksgränsen; samt. jernbanedirektören
uti skrifvelse till Departementet för det inre den 15 Februari
1868 icke allenast redogjort för resultaten af den verkställda preliminära
undersökningen, de der, enligt jernbanedirektörens åsigt, ådagalade,
att en hvar af ifrågaställa linierna erbjöde antagliga betingelser
Bih. till Riksd. Prot. 1874. 1 Sami. 1 Afd. 16 Käft. )

3

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

för en jernbaneanläggning, utan ock förordat anställande af detaljerade
undersökningar icke allenast af den på norsk sida fallande delen af Dalslands-linien,
hvarom så väl Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Elfsborgs
län, som Fredrikshalds kommun genom amtmannen motionerat, utan ock
af den norska delen af Bohusläns-linien; så hafva, i enlighet med det af
Departementets för det inre genom skrifvelse den 18 Juni 1868jernbanedirektören
lemnade bemyndigande, linier i hvarje af nämnda tvänne riktningar
gjorts till föremål för detaljerade undersökningar. Då man dervid,
med afseende å de på svensk sida väckta förslag beträffande jernbaneförbindelsen
med Fredrikshald, måste tänka sig möjligheten deraf,
att jernbanor från enhvar af de tvänne derför intresserade trakterna
kunde komma till utförande, utan att man kunde veta, om hvilkendera
spörsmål först skulle uppstå, har man vid de i Norge verkställda undersökningarne
haft för ögonen att för de tvänne linierna finna en föreningspunkt,
som låg gränsen så nära som möjligt, och som förty tillstadde
den möjligen längsta gemensamma linie till Fredrikshald. 1 stället för
att gå fram efter fullständigt åtskilda och, på grund af förhållandena,
hvad angår största sträckningen, väsendtligen parallelt med hvarandra,
om än med olika höjd öfver hafvet liggande, linier, har man derföre vid
de i Norge utförda undersökningar från Fredrikshald följt blott en linie
intill dess man vid Prestebakke eller Prestbacka funnit en lämpligt belägen,
gemensam utgångspunkt för de tvänne linierne till Sverige. Denna
punkt ligger nära två norska mil från Fredrikshald och en mil från
punkten för mötet med Bohusläns-linien vid norra ändan af sjön Bullaren.
För Dalslands-linien uppgafs af den svenske Ingeniören, Majoren rn. m.
C. A. Adelsköld, alternativt tvänne mötespunkter, nemligen en vid hemmanet
Högen, beläget vid allmänna landsvägen från Fredrikshald till
Sverige, och en vid Hallerud, omkring § norsk mil norr om förra mötespunkten.
Generela undersökningar företogos från så väl svensk som
norsk sida mot en hvar af dessa punkter, belägna på omkring lika stort
afstånd, nemligen nära en mil, från Prestbacka; men då linien mot Hallerud
på svensk sida befanns olämplig, blefvo i Norge detaljerade undersökningar
förda till slut blott i riktningen mot Högen.

På anmodan af jordegare uti Westergötland och Dalsland hafva åtskillig^
personer, i skrifvelse den 28 Juli 1869, hvilken blifvit afLandshöfdinge-embetet
i Elfsborgs län med förordande till Kong], Maj:t insänd,
i underdånighet anmält förslaget om en jernbana från Herrljunga—
Wenersborg—-Uddevalla jernväg till Fredrikshald samt vidare, i den mån
norska statskassans tillgångar medgåfve, till Christiania. I afseende å
denna jernbana och dess allmännyttiga beskaffenhet blef dels af de ut -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

3

sedde komiterade och dels af Landshöfdinge-embetet andraget hufvudsakligen
följande, nemligen: att handel,sgemenskapen emellan de båda
brödrarikena icke kunde uppnå någon högre grad af utveckling och liflighet,
med mindre en jernväg, utgående från stambanan i de södra delarne
af Sverige, framdroges genom detta lands sädesrikare gränsprovinser
i den föreslagna rigtningen, enär af de redan befintliga större trafikvägarne
mellan begge rikena nordvestra stambanan framginge genom ett
mindre bördigt, långsträckt gränslandskap och den då nyligen öppnade
kanalen mellan Wenern och sjön Störa Lee vid riksgränsen icke vore
fortsatt inåt Norge, samt i allt fall under flera månader af året vore genom
isläggning stängd; att under de senare årtiondena en högst betydlig
rörelse uppstått mellan Norge, å ena, samt Dalsland och Westergötland,
å andra sidan, hvarpå ock exempel anfördes; att det vore högst
vigtigt för Sverige att, på närmare håll än England, hafva en lätt tillgänglig
afsättningsort för sina ladugårdsprodukter och väfriadstillverkningar,
samt för Norge att erhålla ett större handelsområde och en vidsträcktare
marknad för dess uppspirande industri; att, enligt hvad komiterade
hade sig bekant, framställningar blifvit gjorda från Smaalenenes
amt och Fredrikshalds kommun till Kongl. Maj:ts norska regering om
denna jernvägs fortsättning inom Norge, hvartill nämnda kommun skulle
vara beredd att med betydligare tillskott bidraga; att, efter samråd mellan
den af norska regeringen dertill förordnade ingeniör och undersökningsförrättaren
å svensk sida, Majoren Adelsköld, anknytningspunkten
för den svenska och den norska delen af ifrågavarande jernvägslinie blifvit
bestämd vid hemmanet Högen å riksgränsen; att kostnadsförslag och
ritningar blifvit upprättade för så väl den norska som den svenska linien,
i afseende å hvilken senare samma handlingar jemväl bifogades; att
ifrågavarande jernvägs spårvidd skulle blifva lika med den å Borås—
Herrljunga och Herrljunga—Wenersborg—Uddevalla jernbanor; att kostnaden
för den svenska delen uppginge till 3,744,650 riksdaler; samt att
komiterade anhölle att under sakens handläggning få inkomma med förslag
till de modifikationer, hvartill skäl kunde förekomma.

I afseende å beskaffenheten af det statsunderstöd, som, derest Kongl.
Maj:t icke af politiska och ekonomiska skäl skulle finna lämpligt, att ifrågasatta
jernvägsanläggning utfördes för statens räkning, kunde komma att
lemnas, förmålte vidare komiterade — vid det förhållande, attjernvägen
inom Norge, åtminstone tills vidare, torde komma att stadna vid Fredrikshald,
samt att två särskilda bolag icke gerna kunde utföra och för
framtiden trafikera två på svenska och norska sidan belägna banstycken
— att nödvändigheten syntes kräfva, att de understöd, som af

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

de begge rikena kunde komma att lemnas, fotades på, enahanda grund
eller gjordes beroende af enahanda vilkor. Till följd deraf, och då i
allt fall anläggning af jernväg å svenska sidan icke kunde ifrågakomma,
med mindre anläggandet å norska sidan åtminstone vore beslutadt, hemställde
komiterade, att Kongl. Maj:t täcktes, efter att hafva i ämnet hört
norska regeringen, bestämma dessa vilkor samt derom till Riksdagen
aflåta nådig proposition; och vore komiterade förvissade att, i händelse
Kongl. Maj:t ansåge anläggningarne böra åt enskilde öfverlåtas, ansökning
derom skulle göras, helst orten vore beredd att lemna det bidrag, Kongl.
Maj:t i nåder funne lämpligt att föreskrifva.

Omförmälda framställning öfverlemnades till behandling af den
komité, hvilken Kongl. Maj:t, med föranledande af Riksdagens den 12
Maj 1869 aflåta a underdåniga skrifvelse, under den 20 Augusti 1869
förordnade för uppgörande af plan för enskilda jernvägsanläggningar
och sättet för deras utförande. Uti sitt den 29 Augusti 1870 afgifna
underdåniga betänkande föreslog komitén att, af samtliga då ifrågaställa
enskilda jernvägsanläggningar, 13 banor, de der vore att hänföra till ett
sekundärnät, måtte komma i åtnjutande af statsunderstöd i den ordningsföljd,
hvari de af komitén uppfördes, och enligt hvilken banan Venersborg—stora
Lee—norska gränsen erhållit sista eller trettonde rummet.
Komitén, som för hvarje bana hade antagit ett område, hvilket ansetts
lämpligen böra beräknas till två mil å ömse sidor och till lika längd
eller två mil jemväl vid banans ändpunkter, utom hvad angick de tvänne
till riksgränsen mot Norge stötande banor, för hvilka området ej blifvit
räknadt längre än till denna gräns, öfverlemnade tillika med betänkandet
en med Lit. G utmärkt statistisk tablå för de af komitén behandlade
jernvägslinier. I denna tablå finnas för banan Venersborg—norska gränsen
utförda följande rubriker och tal: folkmängd 114,926; mantal 1,509,7;
areal i tunnland: åker och annan odlad jord 140,772; naturlig äng 108,283;
skogbårande mark 472,413; taxeringsvärden år 1868 å dels egendom,
fri från bevillning, 1,506,075 riksdaler och dels egendom, för hvilken
bevillning erlägges: jordbruksfastighet 43,758,575 riksdaler och annan
fastighet 8,105,931 riksdaler eller tillsammans 51,864,506 riksdaler; bevillning
år 1868 å jordbruksfastighet 13,128 riksdaler; å annan fastighet
4,051 riksdaler och å inkomst 23,100 riksdaler eller tillsammans 40,279
riksdaler samt jernhandteringen: år 1868 centner gjutgodstillverkning
2,517; stångjernstillverkning 50,719 samt jernmanufaktur- och ståltillverkning
16,849 eller tillsammans 70,085. En annan med ledning af uppgifterna
i Lit. G uppgjord och med Lit. H utmärkt tablå upptager för
ifrågavarande 8,5 mil långa bana följande rubriker och tal, nemligen:

Korigl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

5

banområdets folkmängd per qvadratmil 2,966 och hela areal i qvadratmil
38,753; odlade jorden 15,7; ängsmarken 12,1 och skogbärande marken
52,7 procent af banområdets hela areal; anläggningskostnaden 7,73 procent
af hela taxeringsvärdet och 7,95 procent af bevillningstaxeringsvärdet;
af anläggningskostnaden belöpande på hvarje helt mantal 2,733 riksdaler;
på hvarje 1,000 riksdaler af bevillningstaxerad fastighet 79,5 riksdaler
och på hvarje bevillningsriksdaler 102,4 R:dr; samt medeltal per banmil
af folkmängden 13,521; odlade jorden 16,561; ängsmarken 12,739; skogbärande
marken 55,578; hela taxeringsvärdet 6,278,892 och bevillningstaxeringsvärdet
6,101,707. En tredje vid betänkandet fogad och med
Lit. I utmärkt tablå, innehållande uppgifter på beräknade årliga inkomster
å de föreslagna jernvägarne, upptager för banan Venersborg—
Norska gränsen följande rubriker och tal, nemligen: Gods: centner: bomull,
väfnader, kläden, hudar och skinn samt öfriga dylika fabrikater och
råvaror 30,200; bränvin, spanmål, viktualier och öfriga landtmannaprodukter
382,000; gödningsämnen och kalk 150,700; kol, alla slag, och
malmer 95,000; jern och stål, arbetadt och oarbetad!, samt metaller,
alla slag,! 11,000; salt, sill, salt, torr och rökt fisk 145,000; skogsprodukter
140,000; specerier och öfrigt köpmansgods 30,000; särskilda transportföremål
20,000; gods, diverse slag, 26,850; summa centner 1,030,750;
summa centnermil 4,238,125 a öre 6 inkomst: riksdaler 254,288; Boskap:
antal 10,000; inkomst: riksdaler 13,752; Passagerare: antal 40,800; inkomst:
riksdaler 63,918; diverse inkomster: 1,000 riksdaler; summa summarum
inkomst: riksdaler 332,958.

Komiterades omförmälda framställning föranledde emellertid icke
till någon Kongl. Maj:ts åtgärd. Frågan om åstadkommande af jernvägsförbindelse
mellan Dalsland och Smaalenenes amt väcktes åter under hösten
1872 derigenom, att en svensk man ungefär samtidigt gjorde ansökning
dels i Sverige om rättighet att i förening med in- och utländske män
bygga och trafikera en jernväg af samma spårvidd som de svenska stambanornas,
från Högen vid norska gränsen, hvarest den tillämnade Christiania—Fredrikshalds-banan
skulle sluta, öfver Kolslätt till en punkt på
Venersborg—Uddevalla-banan emellan Venersborg och stationen Grunnebo;
dels ock i Norge om koncession å anläggning af en jernbana från Christiania
genom Edsberg, Rakkestad Sarpsborg, Fredrikshald till riksgränsen
vid Högen med sidobanor från Bovimb till Moss och från Sarpsborg
till Fredriksstad eller, om Kongl. Maj:t antoge, att jernbanan genom
Smaalenene borde anläggas för norska statens räkning, om koncession
åtminstone å linien från Fredrikshald öfver Prestbacka till Högen vid
riksgränsen. I täflan med nämnde koncessionssökande uppträdde i Norge

6

Kongl. Maj:ts. Nåd. Proposition N:o 37.

en dansk undersåte, som, med stöd af norska lagen af den 12 Augusti
1848, sökte koncession att anlägga och drifva en bredspårig jernbana
från Christiania genom Haaböl,, Spydeberg, Askim, Edstad och Rakkestad
till Sarpsborg samt derifrån i två förgreningar, den ena till Fredrikstad
och den andra genom Skjeberg och Bergs prestegäll till Fredrikshald
och derifrån genom Ids prestgäll till en punkt vid svenska
gränsen, hvarest sammanslutning med det svenska jernvägsnätet kunde
uppnås.

Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader, hvars underdåniga
utlåtande öfver den ifrågaställda jernvägsanläggningen mellan
Venersborg—Uddevalla-banan och riksgränsen infordrades, inkom under
hösten 1872 med sådant utlåtande och anförde deri att, enligt hvad
styrelsen förmodade, den i ansökningen om koncession i Sverige uppgifna
bansträckning antagligen åsyftade att i närheten af Venersborg
stöta till den bredspåriga bana, som Bergslagernas jernvägsaktiebolag
ämnade anlägga mellan Falun och Göteborg, och derigenom i förening
med en tillämnad strandbana från Göteborg till Helsingborg bereda Christiania,
Fredrikshald och flera städer i Norge en lättad förbindelse med
flera delar af Sverige och med utlandet; att nämnda förmodan, om den
vore riktig, gåfve en förklaring af koncessionssökandens afsigt att, enär
Falun—Göteborgs-banans läge i trakten af Venersborg ännu icke vore
bestämdt, tills vidare förena den omhandlade bredspåriga banan från
Högen med den smalspåriga Uddevalla—Venersborgs-banan; att, om jernväg
från Norge skulle anläggas till Falun—Göteborgsbanan, det, enligt
Styrelsens åsigt och i öfverensstämmelse med hvad vederbörande distriktschef
antydt, måste anses ändamålsenligt att låta en sådan jernväg under
gunstiga terrängförhållanden utgå från Vestra Ed till Falun—Göteborgsbanan
vid Mellerud; men att, huru än dermed måtte förhålla sig, Styrelsen
för sin del hölle före, att frågan om jernvägsanläggning från riksgränsen
i afsigt att sammanbinda jernväg i Norge med Bergslagernas
jernvägsaktiebolags-bana, hvars syavestliga del från Kil till Göteborg då
ännu icke hunnit fullständigt undersökas, vore för tidigt väckt.

De tvänne i Norge gjorda framställningarne om koncession å anläggning
af jernbana mellan Christiania och riksgränsen ledde icke till
någon följd. Deremot afläts under den 12 April 1873 nådig proposition
till Norges rikes Storthing om utförande för statskassans räkning af jc-rnbaneanläggning
från Christiania genom Akershus och Smaalenenes amt
till svenska gränsen. Med anledning deraf har, enligt hvad Kongl. norska
regeringens Departement för det inre i skrifvelse till Kongl. Civildeparte -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

7

mentet den 15 September 1873 meddelat, Storthinget under den 5 nästförutgående
Juni fattat följande beslut:

A. Storthinget samtycker dertill, att för statskassans räkning anlägges
en bredspårig jernbana från Christiania genom Akershus’ och
Sinaalenenes amt till riksgränsen i två linier, den ena på östra sidan
om Glommen och den andra med Moss såsom beröringspunkt, dock att
det förbehålles nästföljande Storthing att, sedan behöriga detaljundersökningar
anstalts, träffa val mellan de särskilda alternativ, hvilka i fråga
om linierna kunde förete sig på sträckningen mellan Christiania och
Fredrikshald, och för öfrigt under vilkor:

l:o att anläggningen af en jernbana på sträckningen från Fredrikshald
eller Femsjön till riksgränsen, hvilken vid tillfälle i det väsendtliga
skall utföras i öfverensstämmelse med jernbanedirektörens förslag,
icke påbörjas förr, än sådan visshet, som af regeringen pröfvas
tillräcklig, förefinnes om anläggning af en motsvarande jernbana
med samma spårvidd på svenska sidan till riksgränsen;

2:o att af kommuner och privata äro tecknade bidrag mot aktier till
belopp af minst 1,260,000 speciedaler; och

3:o att statskassan för sitt tillskott mottager aktier i anläggningen;

B. Regeringen bemyndigas att under budgetterminen från den 1
Juli 1873 till 30 Juni 1874 använda intill 100,000 speciedaler till undersökningar
och förberedande arbeten å jernbaneanläggningen;

C. Regeringen anmodas att låta detaljundersökningarne angående
linierna mellan Christiania och Fredrikshald och i synnerhet östra linien
företagas med syftemål, att anläggningen så vidt möjligt är må, utan
väsendtlig tillökning i liniernas längd eller i anläggningskostnaderna,
kunna komma ett så stort distrikt som möjligt till nytta.

Detta Storthingets beslut har genom Kongl. Resolution den 6
Augusti 1873 blifvit i nåder godkändt.

Sedan Bergslagernas jernvägsaktiebolag blifvit genom öfverlåtelse
innehafvare af den genom nådiga Resolutionen den 6 September 1871
beviljade koncession att bygga och trafikera, bland andra, följande jernvägar,
nemligen: Do från staden Falun till Ludvika station å Wessman—
Barkens jernväg, 2:o från Ludvika eller annan tjenlig punkt å Frövi—
Ludvika-banan till Kils station å nordvestra stambanan, och 3:o från
Kil vester om sjön Venern till Göteborg; samt planer för linierna
Falun—Ludvika och Ludvika—Kil blifvit af Kongl. Maj:t fastställda, så
har styrelsen för nämnda jernvägsaktiebolag under den 4 Juni 1873 till

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

nådig pröfning och fastställelse anmält plan för omförmälda tredje linie
från Kils station vester om sjön Venern till Göteborg och dervid utförligt
redogjort för de skäl, hvilka föranledt dertill, att för sistberörda
jernvägs sträckning blifvit vald icke den, jemväl från norskosida, ifrågasatta
linien öfver Billingsfors, utan den så kallade Näs—Amåls-linien;
och har Kongl. Maj:t, efter det vederbörande blifvit i ärendet hörda,
under den 9 September 1873 i nåder godkänt den af styrelsen för omförmälda
jernvägsanläggning föreslagna sträckning från Kils station
genom Nors’ och Grums socknar, öfver Slottsbrosundet, genom Näs
härad, öfver Byelfven, genom Åmåls, Tösse och Tydje socknar, förbi
Köpmannebro, vidare genom Frändeforss socken, öfver Uddevalla Venersborgs-banan
vid, öxnered, genom Gustaf Adolfs socken, öfver Göta eif
ofvanför Trollhättan, genom Gerdhems, Upphärads och Sköfde socknar
samt trakten vid Kattlebergs gästgifvaregård och derifrån utefter östra
stranden af Göta eif till Göteborg, skolande, enligt bestämmelserna i
nådiga koncessionsresolutionen den 26 September 1871, arbetet å jernvägslinien
Kil—Göteborg börjas senast den 1 April 1875 och jemväl,
hvad trafikmaterielen angår, vara fullbordadt så tidigt, att trafik derå
kan öppnas den 31 December 1882.

Sedan hvad sålunda omförmälts föregått, hafva Landshöfdingen m. m.
Grefve Erik Sparre, Bruksegarne A. W. W;ern och O. S. Hasselgren, Ledamoten
af Riksdagens Andra Kammare Sven Håkansson i Bäckenäs och
Landtbrukaren A. Olsson på Bågen, uti en till Kongl. Maj:t ställd, af
Landshöfdinge-embetet i Elfsborgs län insänd skrift af den 27 Augusti
1873 i underdånighet anfört: att sedan längre tider tillbaka den tilltagande
samfärdseln emellan, å ena sidan Norge, å den andra ej mindre
Elfsborgs län med Dalsland, Skaraborgs och jemväl Jönköpings län, från
hvilka delar af Sverige brödrariket efter skilsmessan från Danmark hemtade
en större del af sina lifsförnödenhetsvaror så väl till förbrukning
hemma som till proviant å sin betydliga handelsflotta och vid sina fiskerier,
än äfven slutligen Wermland, hvarifrån, öfver Wenern, likasom
från Dalsland ofantliga belopp block hemtades till sågverken vid Fredrikshald,
framkallar önskningar om en förbättrad kommunikationsled
mellan ifrågavarande delar af de begge rikena; att detta allt mera oeftergifligt
framträdande behof föranledt anläggande af Dalslands kanal, å
hvilken, den nordligare delen af nämnda landskap genomgående, kommunikationsled
också betydliga massor af trävaror fördes till Norge;
att emellertid, enär samma kanal stadnade vid den i riksgränsen belägna
sjön Stora Lee samt de länge närda önskningarne att från denna, omkring
350 fot öfver hafvet belägna sjö, fortsätta kanalen till Fredriks -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

hald, vid det förhållande, att på den jemförelsevis korta våglängden af
omkring 3 mil skulle erfordras omkring 40 slussar, måst uppgifvas, trävarorna
måste föras öfver den höga bergås, som der bildade vattendelaren
mellan de svenska och norska vattendragen, samt vidare genom
flottning i de senare till Fredrikshald, likasom öfriga varor forslades
landsvägen på axel till nämnda stad; hvaremot fäkreatur och till och
med svin i brist af fordon drefvos till Norge; att dessa omständigheter
föranledt plan att anlägga en jernväg från södra ändan af sjön Stora
Lee till Fredrikshald, hvartill kostnadsförslag för flera år tillbaka blifvit
uppgjordt; men att denna plan till följd af brist på medel inom den
särdeles fattiga orten icke kunnat bringas till utförande; att, sedan nu
mera beslut blifvit fattadt ej mindre om anläggande af en jernväg från
Christiania genom Akerslius’ och Smaalenenes amt till Fredrikshald och
riksgränsen, med vilkor, i fråga om stycket emellan sistnämnda tvänne
punkter, att en tillstötande jernväg anlades å svensk sida, än äfven om
Falun—Göteborgs-jernvägens sträckning genom östra delen af Dalsland
utmed Wenerns strand, hvarigenom nämnda landsorts intresse ingalunda
blifvit tillgodosedt; så återstode act sammanbinda båda dessa jernvägssträckningar
genom en bana från riksgränsen öfver Vestra Ed till trakten
af Mellerud, der Bergslagernas jernvägsaktiebolags bana komtne att
framgå; att genom denna banas anslutning till Vestra Ed syftemålet med
ofvan oinförinälda fortsättning af Dalslands kanal skulle uppnås; att, då
Mellerud vore beläget på ett afstånd af endast 4 mil från lämplig hamn
vid Wenern, jernbanan torde böra till sådan hamn fortsättas för underlättande
af förbindelsen mellan Norge och verldshafvet å ena samt de
till sjön Wenern gränsande landskap å andra sidan; att för åstadkommande
af denna sex mil långa jernväg, hvilken med afseende å så väl
samfärdseln som, i händelse af krig, de strategiska förbindelserna emellan
begge rikena torde böra anläggas med samma spårvidd, som ofvannämnda
norska och Bergslagernas jernvägsaktiebolags jernväg eller stambanornas,
och hvartill kostnaderna till följd af de svåra terrängförhållandena
enligt verkställda undersökningar, som likväl då ännu icke vore fullt
afslutade, ansåges komma att uppgå till fem millioner riksdaler, tillgångar
saknades inom den af naturen torftigt utrustade orten, hvars afbrända
skogar och af odlaren öfvergifna tegar ännu bure vittne om de förhärjningar,
som under de sekler genomgående krigen med Danmark ödeläde
desamma; att det icke funnes någon utsigt, att ifrågavarande för landskapet
Dalsland likasom för hela landet vigtiga, men af nyss förut uppgifna
skäl kostbara jernväg — som derjemte i anseende till den jemfö -Bih. till Rikscl. Prot. 1874. 1 Sami. 1 Afd. 16 Haft. 2

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

relsevis korta längden komine att tryckas af en i förhållande till inkomsterna
dyrbar trafik- och underhållskostnad och hvarå trafiken, enär banan
vid begge slutpunkterna utmynnade i andra jernvägar, blefve af dessas
styrelser beroende — skulle kunna såsom vinstgifvande företag åstadkommas;
samt att på grund deraf skriftens undertecknare, hvilka af innevånarne
i landskapet Dalsland — ett bland de få, hvilka icke redan blifvit
hugnad med stambanor, om erhållande hvaraf i framtiden också af
anförda skäl föga hopp förefunnes — fått i uppdrag att söka genom
samlande af bidrag medelst aktieteckning bringa ifrågavarande jernvägsanläggning
till utförande, i underdånighet anhölle:

att Kongl. Maj:t måtte täckas åt det bolag, som under benämning
Dalslands jernvägsaktiebolag hölle på att bildas och hvars bolagsordning,
likasom de öfver jern vägssträckningen upprättade kartor och kostnadsförslag,
oförtöfvadt skulle för vinnande af nådig fastställelse ingifvas, meddela
nådigt tillstånd att anlägga och trafikera en jernväg af samma spårvidd,
som å stambanorna eller norska Smaalenenes och Bergslagernas
jernvägsaktiebolags banor, från den punkt för anslutning till nyssbemälda
norska bana vid riksgränsen i trakten af Högen, Kongl. Maj:t behagade
bestämma, till lämplig punkt å Bergslagernas jernvägsaktiebolags bana i
trakten af Mellerud och derifrån till lämplig hamn vid Wenern, med de
förmåner, som till befordrande af enskilda jernvägsföretag beviljas; samt
att Kongl. Maj:t, med nådigt afseende på hvad sålunda blifvit i underdånighet
anfördt, måtte täckas till 1874 års Riksdag aflåta nådig proposition
om anslag utan återbetalningsskyidighet, i likhet med hvad till
Wexiö—Carlskrona samt Nässjö—-Oscarshamns jernvägar beviljats, af en
million riksdaler till Dalslands jernvägsaktiebolag för åstadkommande af
ifrågavarande, för förbindelserna inom landet och med brödrariket vigtiga
jernväg.

Till följd af erhållen nådig remiss har Styrelsen öfver allmänna
väg- och vattenbyggnader i ämnet afgifvit underdånigt utlåtande och
deri yttrat, att Styrelsen utaf ofvan omförmälda underdåniga framställning
funne sig icke kunna draga annan slutsats, än att utförandet af den
ifrågasatta jernvägsanläggningen vore beroende dels deraf, huruvida bolag
kunde för sådant ändamål bildas, och dels deraf, att ett statsanslag af en million
riksdaler blefve af Riksdagen till företaget beviljadt; att vid sådant förhållande
Styrelsen i underdånighet hemställde, huruvida.den af sökandena
gjorda framställning påkallade annat yttrande, än att, i händelse aktiebolag
blefve bildadt och till Kongl. Maj:ts pröfning inlemnade förslag
till bolagsreglor jemte plan till företagets verkställande, bestående af
plan-, profil- och detaljritningar, Kongl. Maj:t ville taga ärendet i nå -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

11

digt öfvervägande; samt att åtskilliga af de många jernvägsanläggningar,
som under senaste åren inom landet blifvit i flera riktningar genom enskild
företagsamhet bragta till utförande, utan annat allmänt understöd,
än det, som kunde anses ligga deruti, att expropriations-författningen
fått för inköp af nödig mark tillämpas, och att under vissa förhållanden
kronojord fått utan ersättning vid anläggningarne begagnas, visserligen
blifvit af Kongl. Maj:t i nåder koncessionerade; men att, enligt
hvad Styrelsen föreställde sig, sådant skett, derföre att intressenterne
icke till byggandet ifrågasatt direkt understöd från statens medel; hvaremot,
i händelse statsbidrag till dylikt företag beviljades, någon särskild
koncession att utföra anläggningen icke syntes vara behöflig.

Sedermera hafva Grefve Erik Sparre, A. W. Waern och Anders
Olsson jemte A. M. Wiel och J. L. Rasch, uti en den 15 sistlidne December
ankommen skrift, med förmälan dels att de vid sammanträde
den 9 i samma månad med delegarne uti det för utförande af ifrågavarande
jernvägsanläggning bildade Dalslands jernvägsaktiebolag blifvit
utsedde att utgöra bolagets styrelse, dels ock att aktier i bolaget då
vore tecknade till ett belopp af 671,900 riksdaler, i underdånighet anhållit
ej mindre om nådig fastställelse å ett bilagdt förslag till bolagsordning,
än ock om nådigt godkännande af jemväl bifogad plan för jernvägen
från Sunnanå hamn vid Wenern öfver Mellerud till norska riksgränsen
vid Högen, med tillhörande kostnadsförslag.

Under den 19 December sistlidna år blef det ingifna förslaget till
bolagsordning för Dalslands jernvägsaktiebolag af Kongl. Ma,j:t faststäldt.
Denna ordning innehåller, bland andra, följande bestämmelser:

i § 2.

att bolaget har till ändamål att anlägga jernväg från den anslutningspunkt
med norska Smaalenenesbanan å riksgränsen vid Högen, som
Kongl. Maj:t bestämmer, till Bergslagernas jernväg i närheten af Mellerud
och vidare till hamn vid Wenern, äfvensom att å denna bana mot
afgift efter taxa, som af Kongl. Maj:t varder fastställd, underhålla regelbunden
fart med lokomotiv till personers och varors fortskaffande; och
att bolaget i afseende å sträckningen och anläggningen af ifrågavarande
jernbana skall vara underkastadt de vilkor, som Kongl. Maj:t kan finna
skäligt i nåder föreskrifva;

i § 4.

att bolagets aktiekapital skall utgöra minst en million och högst
fyra millioner riksdaler, fördeladt i aktier, hvarje å etthundra riksda -

12

Eongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 37.

ler; att dessa aktier kunna indelas i två serier, betecknade med serien
A och serien B; att af den senare serien aktier icke utan bifall af bolagsstämman
må utsläppas, och högst dubbelt så många, som af serien
A; att hvarje aktie representerar lika stor andel af bolagets egendom,
men att aktierna i serien B hafva det företräde, att dem, under tio år,
räknade från aktiebeloppens slutliga inbetalning, tillkommer utdelning af
bolagets utdelbara vinst till fem procent årligen å de inbetalda beloppen,
innan någon utdelning å aktierna af serien A får ega rum;

* § *5-

att för anskaffande af de medel, hvilka, utöfver aktiekapitalet och
det understöd af statsmedel, som möjligen kan erhållas, för jernvägsbyggnadens
utförande erfordras, bolaget eger att emot tryckta eller graverade
obligationer, löpande med högst sex procent, halfårsvis förfallande
ränta, upptaga lån, att genom årlig amortering betalas under loppet
af högst fyratio år, till nominelt belopp, motsvarande högst tre gånger
bolagets inbetalda aktiekapital;

*’ § 6*.

att bolaget icke må börja jernvägsarbetet förr, än minst tio tusen
aktier och deraf minst fem tusen aktier af serien A blifvit tecknade,
samt för nämnda antal aktier första inbetalningen fullgjorts och förbindelser
å återstoden aflemnats; och att det sedermera ankomine på bolagets
styrelse att, i den mån sådan t visade sig kunna med fördel för bolaget
ske, verkställa ytterligare emission af aktier intill det i § 4 stadgade
maximibelopp; dock med iakttagande, att af serien B ej må utsläppas
flera än två tredjedelar al hela ar talet utelöpande aktier;

^ § 9.

att aktietecknare är pligtig v.tt å der tid, som af styrelsen en månad
förut bestämmes, fullgöra förf ta inbetalningen å det tecknade aktiebeloppet
med femton procent oc a för återstoden till styrelsen aflemna
förbindelse af föreskrifven beskaffa nhet, samt att inbetalningen af aktiebeloppet
skall vara i allo verkställ 1, hvad ingår de aktier, som vid bolagets
trädande i verksamhet finn is teckna de, inom två år derefter och
beträffande aktier, som sedermera komma tf utsläppas, inom två år efter
teckningsdagen; och

13

Köngl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

i § 10.

att återstående beloppet å aktierna inbetalas med minst fem procent
hvarje gång å de tider bolagets styrelse bestämmer; dock så, att
icke mera än tjugo procent till betalning infordras under en tid af tre
månader och att inbetalningen sker under loppet af två år, såsom i
§ 9 sägs.

Den för byggande af ifrågaställda, 6 mil 5,690 fot länga jernväg
uppgjorda plan med tillhörande kostnadsförslag upptager följande förhållanden
:

Banvallens bredd i krönet ....................................

Jordskärningarnes bredd i balansplanet ..........

Bergsprängningarnes d:o d:o ...........

D:o sidolutning.........................

Jordskärningarnes och bankarnes sidolutning.

Ballastens bredd i krönet ......................................

D:o höjd ..............................................

D:o

sidolutning

20 fot.
32 „
20 „

5 : l
1

12
2

1

1,5

1,5

Skenornas vigt per löpande fot 22,75 skalp.;

Syllarnes längd 9 fot, bredd 0,75 fot, tjocklek 0,5 fot;

Brantaste lutningen 1:100, med undantag af lutningen vid Rostock, som
är 1:94;

Minsta kurvradie 1,000 fot.

Anläggningskostnaden är beräknad till 4,370,285 riksdaler, hvar -

till kommer rörlig; materiel för 6,16 mil ä 100,000 riksdaler milen 616,000

tillsammans 4,986,285 riksdaler; således per mil utan
709,462 riksdaler och med sådan 809,462 riksdaler

Riksdaler eller
rörlig materiel
riksmynt.

Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader, som den 19
December 1873 erhöll nådig befallning att afgifva ej mindre nytt underdånigt
utlåtande i anledning af omförmälda ansökning att anlägga ifrågavarande
jernväg, än äfven underdånigt yttrande öfver ingifna planen för
jernvägsanläggningen, har anfört, att, enligt hvad Styrelsen föreställde
sig, jernvägsstycket mellan stranden af Venern och Mellerud, hvilket
antagligen komme att trafikeras mindre än bansträckan från Mellerud till
norska gränsen, ganska väl kunde, till besparings vinnande, utföras med
inskränkning så väl i bankdimensioner som skenvigt, hvarigenom en icke
ringa minskning uti den beräknade anläggningskostnaden skulle ernås;
att sökandena icke uppgifvit anledningen, hvarför skenor af så stor tyngd

som 22,75 skålp. blifvit för

banbyggnadeu

antagna; men att måhända

14

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 87.

norska Smaalenenesbanan skulle anläggas med skenor af dylik tyngd och
att, om förhållandet vore sådant, något icke funnes att anmärka deremot,
att skenvigten för banan från riksgränsen till Mellerud bestämdes lika; —
att beträffande kostnadsförslaget Styrelsen funnit skäl anmärka, att för
rörlig materiel till hela banan vore uppförd en summa i klump af 616,000
R:dr; men att ingen upplysning vore lemnad om antalet lokomotiv samt
passagerare-, gods- och bromsvagnar, hvilka bolaget skulle komma att för
nyssnämnda 616,000 R:dr anskaffa; — att Styrelsen på grund af dessa
anmärkningar ansåge sig icke kunna tillstyrka nådigt gillande af kostnadsförslaget;
likasom Styrelsen härvid i underdånighet androge, att fastställelse
å dylikt förslag erfordrades blott för den händelse, att statsunderstöd
komrne att utgå, enär i sådant fall en noggrannare kontrollering
af alla byggnadsdetaljer borde från det allmännas sida utöfvas; —
att, vidkommande ritningarne, dessa vore upprättade med den tydlighet
och fullständighet, som vanligen erfordras i fråga om jernvägsbyggnadsplaner,
hvilka skola utgöra ledning för den närmare kontroll, som å
lokalen bör utöfvas under ett jernvägsarbetes verkställande; — att, ehuru
af kostnadsförslaget syntes, att fem broar behöfde anläggas för jernbanans
framdragande öfver smärre åar, likväl ingen broritning blifvit planen bifogad;
men att, enär Kongl. Maj:t tillförene flera gånger vid gillande af
andra jeruvägsplaner i nåder medgifvit, att förekommande broanläggningar
finge utföras under vilkor, att ritningarne till sådana anläggningar
granskades och godkändes af den ingeniör, som vore utsedd att å statens
vägnar tillse och bevaka verkställighetsåtgärderna, Styrelsen hemställde,
om icke enahanda beslut nu kunde i nåder fattas hvad anginge ifrågavarande
jernbana; — att, enligt hvad planen antydde, jernbanan skulle
komma att midt i Kornsjön, der riksgränsen framginge, förenas med
norska Smaalenenesbanan, men att uppgörelse derom icke ännu måtte
hafva egt rum, enär de tvänne i ärendet ingifna ansökningar icke antydde
något sådant; — att, enär af den senare ansökningen framginge, att
jernvägsbyggnaden icke torde komma att för det närvarande företagas,
så vida icke det statsanslag af cn million riksdaler, hvilket i första ansökningen
begärts, blefve till arbetet beviljadt, Kongl. Maj:t icke torde
finna skäl att gilla planen förr, än anslagsfrågan blifvit afgjord; — samt
att, då, jemlikt kostnadsförslaget, jernvägsanläggningen vore beräknad
att erfordra nära fem millioner riksdaler, men, enligt hvad intressenterne
uppgifvit, aktier blifvit tecknade till ett belopp af endast 671,900
R:dr, sådant tycktes antyda, att utsigterna för arbetets snara företagande
icke heller påkallade, att planen för närvarande behöfde i nåder gillas,
utan att god tid funnes för den komplettering och närmare utredning af

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

15

ärendet, som vore af behof, innan det äskade statsanslaget af en million
riksdaler till företaget beviljades.

Sedan 1873 års lagtima landsting i Elfsborgs län beslutit att till
urtima möte sammanträda i November månad samma år för behandling
af väckta frågor angående, bland annat, bestämmande så väl af ett fullständigt
jernvägsnät, hvilket tillfredsställde hela länets intressen, soin
ock om och efter hvilka grunder bidrag till såmedelst lämpliga befunna
och af understöd förtjenta jernvägsanläggningar inom länet borde utgå;
samt landstinget på grund deraf, efter det berörda frågor vunnit förberedande
handläggning af dertill utsedde korniterade, samlats til! urtima
inöte den 24 sistlidne November; har landstinget beslutit, bland annat,
att för befordrande af jernvägsanläggningar inom länet genom aktieteckning
i de bolag, som för sadant ändamål bildades, bidraga med ett belopp
af 100,000 R:dr till ifrågavarande jernväg samt med särskilda bestämda
belopp till åtskilliga andra jernbanor. Efter det landstingets omförmälda
beslut, hvaröfver två landstingsman anfört underdåniga besvär, blifvit i
delar, som vederborde, understäldt Kongl. Maj:ts nådiga pröfning och
fastställelse, har Kongl. Maj:t den 30 sistlidne Januari funnit godt att,
med afslag å det underdåniga ändringssökandet, landstingets beslut i
underställda aelar godkänna och såmedelst förläna detsamma bindande kraft.

Kongl. Maj:t, som tagit i öfvervägande hvad sålunda förekommit,
finner det för samfärdseln och varuutbytet mellan de förenade konurmarikena
vara af stor vigt, att den föreslagna jernvägsförbindelsen kommer
till stånd. Den af norska statsmakterna redan beslutade byggnaden af
jernväg från Christiania till Fredrikshald och vidare derifrån" till riksgränsen
är, hvad den senare sträckningen angår, gjord;;beroende deraf,
att en tillstötande jernbana å svensk sida varder anlagd. Vid sådant
förhållande kunde det i unionens intresse anses önskligt, att, likasom den
redan befintliga inellanriksbanan genom Wermland till norska gränsen
vid Kongsvinger och den vid 1873 års riksdag beslutade jernvägsförbindelsen
mellan Jemtland och Trondhjems arnt, jemväl ifrågavarande jernbana
genom Dalsland till norska gränsen utfördes genom svenska statens
försorg och på dess bekostnad. Sådant lär dock desto mindre kunna
ifrågakomma, som nämnda bana icke kommer att stå i förening med
statens stambanor, utan utgör en afskild bansträckning, afsedd att förena
tvänne främmande jernvägssystem. Deraf följer dock icke, att, om
banans byggande öfverleinnas åt enskild företagsamhet, svenska staten

16

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

bör undandraga sig all medverkan dervid. En sådan medverkan kan anses
föranledd och betingad redan af det önskvärda deraf, att staten förskaffar
sia det inflytande å ifrågavarande mellanriksbanas byggande, underhåll
och förvaltning, som lemnande af statsunderstöd ensamt kan förläna.
Kommer dertill den till visshet gränsande sannolikheten, att den enskilda
företagsamheten icke utan statens medverkan förmår bringa järnvägsföretaget
till fullbordan, ligger deri en ytterligare uppmaning till staten
att lemna påkalladt understöd. Beträffande formen för detta skulle kunna
ifrågasättas, att, såsom tillförene skett, staten borde lemna i försträckning
% af anläggningskostnaden, emot det att det byggande bolaget genom
aktieteckning tillvägabragte återstående lj,. Det lärer dock med skal
kunna betviflas, att en tredjedel af den till nära 5 millioner riksdaler
beräknade anläggningskostnaden eller 1,666,6662!3 R:dr skulle kunna anskaffas
genom aktieteckning. Deremot förefaller det i hög grad troligt
att, om, såsom begärdt blifvit, l|# af anläggningskostnaden eller en million
riksdaler lemnas såsom anslag utan återbetalningsskyldighet, aktieteckningen,
hvilken, med inberäkning af de utaf Elfsborgs läns landsting
tecknade 100,000 R:dr, redan uppgår till 771,900 R:dr, skall kunna uppbringas
till det i bolagsordningen bestämda minimibelopp eller en million
riksdaler, samt att i sådan händelse återstående sj6 af anläggningskapitalet
eller tre millioner riksdaler kunna anskaffas genom upptagande af ett
amorteringslån emot utfärdande af obligationer. 1871 års Riksdag beviljade
såsom bidrag till anläggning af Wexiö—Carlskrona jernväg ett
anslao- utan återbetalningsskyldighet af 1,100,000 l\:dr, att utgå med en
tredjedel under hvarje af åren 1872, 1873 och 1874; hvarjemte för samma
ändamål af Kongl. Maj:t anvisades ett försträckningsbelopp af 2,600,000
R:dr. Nu ifrågavarande jernväg synes vara af den allmänna vigt och
betydelse, att statsunderstöd till föreslaget belopp utan återbetalmngsskyldigbet
jemväl bör komma samma väg till del.

Hvad Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader emot mo-ifna
planen anmärkt synes icke vara af beskaffenhet att föranleda afsla<r
ä ansökningen om statsbidrag eller uppskof med dess beviljande.
Hvad angår den föreslagna skenvigten, hvilken öfverensstämmer med den
för statens stambanor antagna, så lärer annan vigt icke lämpligen böra
ifrågakomma, enär icke allenast Bergslagernas jernvägsaktiebolags bana
från Falun till Göteborg kommer att beläggas med lika tunga skenor,
utan ock norska jernbanedirektören för norska delen af ifrågavarande
mellanriksbana föreslagit ungefär samma vigt å skenor eller 60 skålp.
per engelsk yard, samt norska statsmakterna beslutit, att sträckningen

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

17

från Fredrikshald eller Femsjön till riksgränsen skall i det väsendtligt
utföras i öfverensstämmelse med jernbanedirektörens förslag. Att, såsom
Styrelsen vidare föreslagit, bygga den omkring f mil långa sträckan från
Mellerud till Sunnanå hamn vid Wenern med inskränkning så väl i bankdimensioner
som skenvigt, skulle väl leda till någon minskning i anläggningskostnaden;
men en sålunda åstadkommen besparing vore endast
skenbar, enär den komme att tillintetgöras af nödvändigheten att för
trafikerande af ifrågavarande bansträckning anskaffa särskilda lokomotiv
af lättare beskaffenhet än dem, hvilka komme att befara den öfriga större
delen af banan. Kostnaden för anskaffande af den rörliga inaterielen a
ifrågavarande bana är beräknad efter samma grund, som tillämpas vid
dylik beräkning i fråga om stambanorna eller 100,000 riksdaler per mil;
och derest specifik bestämmelse af de särskilda slag af materiel, som för
den beräknade kostnadssuinman böra anskaffas, anses lämplig eller nödig,
kan Kongl. Maj:t, vid fastställande af planen, meddela sådan bestämmelse.
Beträffande slutligen stället för banans förening med den
norska jernbanan, så är vid gemensamma undersökningar af svenska och
norska ingeniörer samma ställe så nära bestämdt, som på sakens nuvarande
ståndpunkt är möjligt. Kongl. Maj:t finner således, i olikhet med
Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader, ärendet ingalunda vara
i så outredt skick, att det för beviljande af det sökta statsbidraget kan anses
behöfligt att åstadkomma ytterligare utredning och komplettering deraf.

Uti de underdåninga ansökningarne finnes icke uppgifvet, när bolaget
ämnar börja arbetet eller när detta kan vara fullbordadt och banan
öppnas för allmän trafik. Det torde dock få antagas, att förberedande
åtgärder icke hinna vidtagas fortare, än att arbetet kan påbörjas
först nästkommande.år; likasom att banan först under år 1877 kan för
allmän trafik öppnas. Det anslag utan återbetalningsskyldighet till belopp
af en million riksdaler, hvilket Kongl. Maj:t anser böra komma
sökand*; bolaget till del, torde derför lämpligast kunna anvisas till utgående
med en tredjedel eller 333,333£ riksdaler under hvarje af åren
1875, 1876 och 1877.

Såsom vilkor för åtnjutande af anslaget lärer böra föreskrifvas, att
i bolagets direktion en af Kongl. Maj:t förordnad ledamot eller suppleant
för denne skall ega säte och stämma, och att i hvarje revision af bolagets
förvaltning och räkenskaper en af Kongl. Majrt utsedd revisor skall
deltaga, äfvensom att arvoden till bemälde ledamot och revisor böra af
bolaget bekostas; hvarjemte torde böra åt Kongl. Maj:t öfverlemnas att
stadga de ytterligare förbehåll och vilkor, hvilka till säkerhet för jernvägsanläggningens
utförande och framtida underhåll kunna erfordras.

Bih. till Riksd. Prot. 1874. 1 Sami. 1 Afd. 16 Häft. 3

18

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 37.

På grund af hvad sålunda anfördt blifvit vill Kongl. Maj:t härmed
föreslå Riksdagen att — under förutsättning och förbehåll, att Dalslands
jernvägsaktiebolag tillvägabringa!1 dels genom aktieteckning minst en
million riksdaler och dels genom aktieteckning och frivilliga bidrag eller
ock i mån af behof genom upptagande af amorteringslån mot obligationer
tre millioner riksdaler, eller tillsammans $ af beräknade kostnaden
för anläggning af jernväg från Sunnanå hamn vid Wenern öfver Mellerud
till riksgränsen vid Högen, en norsk statsbana till mötes — såsom bidrag
till nämnda jernvägsanläggning bevilja bolaget ett anslag utan återbetalningsskyldighet
till belopp af en million riksdaler, att utgå med
en tredjedel eller 833,333^ kronor under hvarje af åren 1875, 1876 och
1877 emot vilkor, dels att i bolagets direktion en af Kongl. Maj:t förordnad
ledamot eller suppleant för denne skall ega säte och stämma;
att i hvarje revision af bolagets förvaltning och räkenskaper en af Kongl.
Maj:t utsedd revisor skall deltaga; och att arvoden till bemälde ledamot
och revisor böra af bolaget bekostas; dels ock att bolaget skall .vara
skyldigt underkasta sig de öfriga bestämmelser, Kongl. Maj:t för bolagets
rättighet att tillgodonjuta anslaget kan till säkerhet för jernvägsanläggningens
fullbordande och framtida underhållande finna lämpligt
meddela.

Handlingarne i målet skola vederbörande Utskott tillhandahållas;
och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest
städse välbevågen.

OSCAR.

Axel .Bergström.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 37.

19

Utdrag af Protokollet öfver civil-ärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Stats-Rådet å Stockholms slott den 20 Februari
1874.

Närv arande:

Hans Excellens Herr Justitie-statsministern Adlercreutz,

Hans Excellens Herr Statsministern för utrikes ärendena Björnstjerna,
Statsråden: Bredberg,

Berg,

Friherre Leijonhufvud,

Wcern,

Wennerberg,

Bergström,

Friherre Alströmer,

Weidenhielm.

Härefter uppläste Departements-chefen, Statsrådet Bergström till
justering ett i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts, enligt Stats-Rådets
enhälliga tillstyrkande, sålunda fattade beslut uppsatt förslag till nådig
proposition till Riksdagen angående statsbidrag för åstadkommande af
jernvägsförbindelse emellan landskapet Dalsland och Smaalenenes Amt
i Norge.

Hans Maj:t Konungen täcktes, enligt Stats-Rådets
underdåniga tillstyrkande, i nåder gilla samma förslag
samt förordna att i öfverensstämmelse dermed skulle
afiåtas nådig proposition till Riksdagen, så lydande
som bilagan Litt. B. till detta protokoll utvisar.

Ex protocollo
Otto W. Seippel.