Stats-Utskottets Utlåtande N:o 93.
7
i\ o .93.
Auk. till Riksd. Kansli den 8 Maj 1874, kl. 2 e. m.
Utlutande, i anledning af Kongl. May.ts nådiga proposition, angående
den beskattning, som i följd af tackjernstiondens upphörande
bör bergslagerna i riket påföras.
(I. A.)
Utaf ofvan berörda, den 8 nästlidne April till Riksdagen aflåtna
na lga proposition (N:o 54) pnhemtas, hurusom genom nådig kungörelse
i+ 9f-^Uni ^on° '' 1 öfverensstämmelse med Riksdagens be
slut,
förordnat, att skyldigheten inom privilegierad bergslagsort till utgörande
af tackjernstionde äfvensom af skattejern och hyttegälsjern der
någondera af dessa senare afgiftsposter blifvit åsatt och ännu qvarstode,
skulle med utgången af samma år upphöra, emot det att hemman och
lågenheter uti de bergslager, som icke redan vore underkastade ordinarie
io enng efter det rotetal, till hvilket de vore extra roterade, ålades rotevakansafgifter
till hälften emot annan roterad jord i samma län, och att,
ined hufvudsaklig tillämpning af hvad Kammar- och Kommers-kollegierna
uti underdånigt utlåtande den 31 December 1867 rörande grunderna och
sattet for berörda forändrings genomförande förordat och hemställt, hvarje
hemman och lagenhet inom privilegierad bergslagsort, som, i sin egenskapatt
tillhöra sådan ort, atnjöte någon frihet i afseende på ränta, till hälften
asattes de skyldigheter härutinnan, som efter vederbörandes hörande
tunnes med forfattningarne öfverensstämma. Genom nådigt bref äfven
af <Jen ,9 1871 V11 Kammar-kollegium både — jemte tillkännagif
vande
af Riksdagens anhållan, att, derest vid de sålunda bestämda skyldigheternas
påförande någon ytterligare lindring skulle i särskilda fall
8
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 93.
visa sig af omständigheterna påkallad, Kongl. Maj:t måtte derom till
Riksdagen göra nådig framställning — Kongl. Maj:t tillika åt bemälda
Kollegium uppdragit att föranstalta om de åtgärder, som erfordrades för
verkställande af nyssberörda beslut i fråga om de afgifter och skyldigheter,
hvilka såsom ersättning för nämnda upphörande tackjernsafgifter
borde hemman och lägenheter i privilegierade bergslagsorter åläggas.
Med anledning deraf hade hos Kongl. Maj:t Kammar-kollegium uti skrifvelse
den 19 December sistlidet år, bland annat, i underdånighet anmält,
att, då frihet från ordinarie rotering åtnjötes af vissa uppgifna bergslager
i Örebro, Wermlands och Jönköpings län, hvilka bergslager i stället
vore, jemlikt i nåder fastställda längder, ålagda extra rotering, så hade
Kammar-kollegium, i följd af Kongl. Maj:ts och Riksdagens åberopade
beslut, åt Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i nämnda tre län uti skrifvelse
den 8 December 1871 uppdragit att föranstalta, det de hemman
och lägenheter inom dessa bergslager, hvilka till följd af sin belägenhet
inom tackjernsbergslag derförinnan varit endast extra roterade, blefve
från och med 1872 och framgent efter det rotetal, hvartill de vore
extra roterade, ålagda vakansafgift till hälften mot annan roterad jord
inom länet. I afseende åter på Kongl. Maj:ts och Riksdagens beslut om
räntors påförande hade Kammar-kollegium förmält, att inom Nya Kopparbergs
bergslag, hvilken genom Kongl. Brefvet den 8 Maj 1829 blifvit
från koppar- till tackjernsbergslag förändrad, de flesta egendomar i följd
deraf undergått skattläggning och deras räntor blifvit af Kollegium åren
1835 och 1838 fastställda, så att, utom dessa hemman och några så
kallade stadge- och rekognitionshemman, på hvilka den nu töreskrifna
skatteförändringen icke heller egde tillämpning, endast ett mantal Salbo såsom
bergslagsprivilegium åtnjöte frihet från halfva skjutsfärdspenningarne, 75
öre runt; att inom Tabergs bergslag hemmanen ej åtnjöte någon annan
räutefrihet än från dagsverkspenningarne, 6 öke- och 12 dränge-dagsverken
på mantalet, hvarå Kollegium till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
öfversändt förteckning; att i Ofvansjö och Thorsåkers bergslag af
Gefleborgs län hemmanen vore mot utgörande af hyftegälsjern med 54
centner 54 skålpund 90 ort i egenskap af bergslag frikallade från 287
hjelpedagsverken sålunda, att för hvarje dagsverke beräknats 1 lisp.
I617|ii48 skalp, hyttegälsjern, hvilket allt förut blifvit på hemmanen fördeladt;
samt att, då sålunda inom nämnda bergslager några förhållanden
ej förekomme, som försvårade den omedelbara verkställigheten af Kongl.
Maj:ts och Riksdagens beslut uti ifrågavarande afseende, Kollegium den
8 December 1871 uppdragit åt Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Örebro,
Jönköpings
Slats-Utskottets Utlåtande N:o 93.
f)
Jönköpings och Gefleborgs län, att. efter vederbörandes hörande, genom
utslag,” som borde Kollegii pröfning underställas, för dessa bergslager sig
utlåta angående den ränta, som borde dem från och med 1872 i följd
af tackjernstiondens och hyttegälsjernets upphörande påföras; och hade
dessa utslag sedermera inkommit samt vore på Kollegii pröfning beroende.
Beträffande deremot öfriga bergslager, för hvilka någon ränteförhöjmng
kunde ifrågakomma, nemligen Skinskattebergs och Norbergs bergslager
i Westerås län, Nora, Hjulsjö, Lindes, Ramsbergs, Grythytte, Hellefors,
Carlskoga, Lekebergs och Lerbäcks bergslager i Örebro län, Vesterbergslagen
i Störa Kopparbergs samt Filipstads bergslag i Wermlands
län, så hade Kollegium, för verkställande af Kongl. Maj:ts och Riksdagens
beslut uti ifrågavarande afseende, låtit uti sitt arkiv anställa en undersökning,
hvars resultat Kollegium hoppats kunna blifva sådant, att detsamma,
efter hand för hvarje särskild bergslag meddeladt Kongl. Maj:ts
vederbörande Befallningshafvande, kunde ligga till grund för det beslut,
denna embetsmyndighet hade att efter vederbörandes hörande meddela
och Kollegii pröfning underställa. Vid den undersökning, som sålunda
företagits och sträckt sig till Hera bergslager, hade emellertid så stora
svårigheter förekommit, att Kammar-kollegium funnit detta sätt för räntornas
åsättande vara i allmänhet overkställbart. Kollegium hade i stället
ifrågasatt användandet af taxeringsvärdet, såsom bättre än hemmantalet
bestämmande hemmanens ömsesidiga värden och skattdragande förmåga.
Men af uppgifna orsaker hade Kollegium ansett äfven detta sätt att utföra.
det fattade beslutet om återinförandet af grundräntor icke böra
ifrågakomma.
I afseende åter å det sätt, som enligt Kollegii åsigt härvid lämpligen
skulle kunna användas, hade Kollegium erinrat, att hemmantalsräntan
alltid bestämdes efter hemmantalet; att man alltså för debiterande
af den hälft utaf denna ränta, som nu borde hemmanen påföras, endast
behöfde känna, hvilka de hemman vore, som deruti för bergsbruk åtnjöte
lindring; att i detta afseende Kammar- och Kommers-kollegiernas underdåniga
utlåtanden den 31 December 1867 gåfve nödiga anvisningar; samt
att möjligen skeende misstag kunde dels genom besvär af de skattskyldige,
dels i anmärkningsväg vid skeende revision blifva i behörig ordning
rättade; och hade Kollegium vidare anfört, att, om med jordeboksräntan
förhölles på ett analogt sätt, så, att denna räntas halfva, för en bergslag
enligt nyssnämnda underdåniga utlåtande frinjutna belopp lika fördelades
på alla de skatte- och krorio-heminan, som vore derifrån befriade — så
blefve visserligen derigenom intet hemman, som dermed belädes, för drygt
Bih. till 1''tiksd Prat. 1374. 4 Sami. 1 Afä. 42 Häft. 2
10
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 9o.
beskattadt, enär i alla fall för hela bergslagen halfva räntan eftergåfves.
Då likväl, i följd deraf att jordeboksräntan icke vore såsom hemmantalsräntan
lika stor för hvarje mantal, utan kunde vara för det ena mantalet
större än för det andra, beroende på olika skattläggning, det i allt fall
kunde inträffa, att genom en så beskaffad lika påföring af half ränta ett
och annat hemman icke komme att åtnjuta befrielse från sin särskilda
halfva jordeboksränta, utan finge erlägga något derutöfver, under det ett
annat hemman derigenom lindrades mer än vederborde, hade Kollegium,
på det hvarje skäl till klagan häröfver måtte på förhand undanrödjas,
hemställt, huruvida icke enligt den anvisning, Riksdagen meddelat, Kongl.
Maj:t skulle finna skäl hos Riksdagen göra framställning om den ytterligare
lindring häruti, att af den för hvarje bergslag eftergifna jordeboksräntan
endast en tredjedel måtte de hemman, som derifrån vore befriade,
till lika belopp efter hemmantalet hvartdera påföras, enligt de inom
hvarje bergslag särskildt förekommande förhållanden.
Med afseende å hvad Kammar-kollegium sålunda anfört, har Kongl.
Maj:t nu föreslagit Riksdagen, att, vid tillämpningen af de genom Kongl.
kungörelsen den 9 Juni 1871 meddelade föreskrifter, angående framtida
skattskyldigheten för sådana hemman och lägenheter inom privilegierad
bergslagsort, som, i sin egenskap att tillhöra sådan ort, dittills åtnjutit
någon frihet i afseende på räntan, måtte få så förfaras, att af den för
hvarje bergslag eftergifna jordeboksräntan endast en tredjedel måtte de
hemman, som derifrån vore befriade, till lika belopp efter hemmantalet
hvartdera påföras, enligt de inom hvarje bergslag särskildt förekommande
förhållanden.
Vid behandling af denna, först sedan Riksdagen långt framskridit,
dit aflåtna nådiga proposition, i sammanhang hvarmed Utskottet jemväl
förehaft ett vid remissen af samma proposition af Herr J. Johansson i
Ringshyttan inom Andra Kammaren afgifvet yttrande, deruti, jemte framställande
af åtskilliga anmärkningar vid Kammar-kol 1 egii ofvan åberopade
utlåtande af den 19 December 1873, uttalas den åsigt, att den af Kongl.
Maj:t nu föreslagna beskattningen skulle för många orter medföra större
eller mindre orättvisa, har Utskottet funnit sig icke kunna inom den tid,
som för Riksdagens afslutande torde vara afsedd, åstadkomma den fullständiga
utredning, som för pröfningen af förevarande ärende synes Utskottet
erfordras. Utskottet har visserligen under hand erhållit från
Kammar-kollegii vederbörande provinskontor åtskilliga upplysningar till
bemötande af de anmärkningar, som i nyssberörda yttrande innefattas,
men dessa upplysningar hafva dock icke varit af beskaffenhet att lemna
tillräcklig ledning för frågans bedömande. Densammas slutliga afgörande
Stuts-Utskottets Utlåtande N:o 93.
11
har Utskottet derföre ansett böra uppskjutas, tilldess den ytterligare
utredning i ämnet, som enligt Utskottets åsigt är erforderlig, kunnat
åstadkommas. Den af Kongl. Maj:t nu föreslagna nedsättningen i beräk*
ningen af den för hvarje utaf omförmälda bergslag eftergifna jordeboksräntan
har visserligen afsett att på förhand undanrödja allt skäl till
klagan öfver ifrågavarande beskattning, men har dock förefallit Utskottet
väl godtycklig. Då, enligt hvad i den nådiga propositionen upplyses, det
med afseende å många bergslagsorter varit omöjligt att utreda, hvilken
ränta borde hvarje nu befintligt hemman, såsom dess ursprungliga eller
rätta, påföras, så synes den föreslagna nedsättningen icke innebära full
säkerhet för, att ej, densamma oaktadt, möjligen ett eller annat hemman
blefve högre beskattadt än rättvist vore, likasom ock fara synes vara
för handen, att genom det ifrågasatta skatteläggningssättet jordeboksränta
komme att påföras hemman, hvilket rättvisligen icke vore skyldigt att
utgöra dylik skatt. Under sådana förhållanden skulle ifrågavarande beskattning
antagligen gifva anledning till ett stort antal tvister, hvilka
åter skulle nödvändiggöra den ytterligare utredning i ämnet, som Utskottet,
enligt hvad förut är närnndt, redan nu anser erforderlig. Nämnda
olägenheter skulle visserligen upphäfvas, om ifrågavarande skatt helt och
håliet eftergåfves; men då något förslag i sådant syfte icke blifvit till
Utskottets behandling hänskjutet, har Utskottet ansett sig sakna anledning
att närmare uttala sig derom. Ett sådant eftergifvande torde i allt
fall icke böra ifrågakomma annat än i sammanhang med en allmän skattereglering
och synes så mycket mindre nu böra blifva föremål för Riksdagens
pröfning och afgörande, som till nästkommande Riksdag lärer
vara att från Kongl. Maj:t förvänta nådigt förslag till grundskatternas
upphörande i allmänhet.
På grund af ltvad sålunda blifvit anfördt, får Utskottet hemställa,
att hvad Kongl. Maj:t i omförmälda hänseende behagat
föreslå för närvarande icke måtte af Riksdagen bifallas.
Stockholm den 8 Maj 1874.
På Stats-Utskottets vägnar:
ARVID FR:SON POSSE.
Reservationer:
af Herrar C. Petre, F. Brusewitz och A. Adelsvärd.