Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

1

N:o 42.

Ank. till Riksd. Kansli den 11 Mars 1874, kl. 9 f. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition angående
Vesteräs domkyricolcassas befriande från skyldighet att erlägga
ränta och amortering å ett år 4858 beviljadt statslån.

(R. A.)

Uti underdånig skrifvelse af den 18 Februari 1858 anmälde Rikets Ständer
hos Kongl. Maj:t, att då det blifvit fullständigt utredt och vitsordadt, att statens särskilda
medverkan ovilkorligen erfordrades för företagande af behöfliga reparationer och
förändringar å Vesterås domkyrka, hvilken vore både i arkitektoniskt och historiskt
hänseende en lika märkvärdig som vördnadsbjudande byggnad, Rikets Ständer för berörda
ändamål anvisat ett anslag utan återbetalningsskyldighet af 45,000 R:dr R:mt
och ett lån å 22,500 R:dr samma mynt, hvilket lån finge räntefritt innehafvas till
1860 års slut och derefter borde återbetalas genom erläggande årligen af sex procent
af den lyftade lånesumman, hvarvid räntan godtgjordes efter 4 procent och det öfriga
utgjorde kapitalafbetalning.

Sedan domkyrkokommissionen i Vesterås hos Kongl. Maj:t anmält, att de sålunda
beviljade beloppen varit för ändamålet otillräckliga och att för arbetets fullbordande
erfordrades ytterligare 42,500 R:dr, aflät Kongl. Maj:t Proposition till 1859—1860
års Riksdag, deri erinrades om vigten deraf, att det påbörjade reparationsarbetet icke
blefve af brist på medel afbrutet; men då antagas kunde, att Vesterås och S:t Ilians
församlingar borde vara villiga och förbundna att åtminstone så till vida bidraga till
denna deras sockenkyrkas vidmakthållande, som frågan rörde kyrkans inre delar, de
Bih. till Riksd. Prot, 1874. 4 Sami. 1 Afd. 22 Höft. 1

2

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 43.

der ej voro af monumental beskaffenhet, och till en del endast afsåga församlingarnes
gagn och beqvämlighet, hade Kongl. Maj:t, enär i omfbrmälda belopp inginge kostnad
för inredningsarbeten, såsom bänkar m. m. till ett belopp af 15,000 R:dr, föreslagit,
att till fortsättning af den påbörjade reparationen å domkyrkan bevilja ett ytterligare
anslag af 28,000 R:dr.

Rikets Ständer, som fortfarande ansågo de dryga kostnader, hvilka med domkyrkornas
underhåll äro förenade, icke skäligen kunna utan undantag åläggas de församlingar-,
åt hvilka samma kyrkor blifvit till begagnande upplåtna, men å andra sidan
funno rättvist och billigt att sådana arbeten, som icke afsåge dylika kyrkors monumentala
delar, utan endast vederbörande församlingars gagn och beqvämlighet, blefve
af dessa församlingar sjelfve bekostade, beviljade i skrifvelse den 30 Juni 1860 det
begärda beloppet, 28,000 R:dr, med vilkor att understödet borde återgäldas i den
mån domkyrkans inkomster dertill kunde framdeles lemna tillgång.

I sammanhang dermed och då under Rikets Ständers behandling af detta
ärende upplyst blifvit, att af de rånte- och arrendemedel samt kronotionde med flera
afgifter, hvaraf domkyrkans i Vesterås årliga inkomster skulle utgöras, en ganska betydlig
del icke komme kyrkan till godo, utan utginge till underhåll af domkyrkan tillhöriga
och utan ersättning begagnade lektorsgårdar, äfvensom till boställshyra och aflöning
för lärare vid elementarläroverket derstädes, men lämpligare syntes vara, att
dessa förhållanden på det sätt ordnades, att de medel, som åt domkyrkan blifvit anvisade,
äfven blefve oafkortadt för kyrkans förvaltnings- och framtida underhållskostnader
att tillgå, anhöllo Rikets Ständer, att erforderliga åtgärder måtte vidtagas i
ändamål att, på sätt Kongl. Maj:t kunde finna lämpligt, domkyrkan i Vesterås blefve
befriad från de utgifter, som då af domkyrkan bestredos, men icke vore att till kyrkans
underhålls- och förvaltningskostnader hänföra.

Domkyrkokommissionen, som i anledning häraf hördes, upplyste att af domkyrkans
medel bekostades utgifter för kyrkans underhåll, för gudstjensten och dermed
sammanhängande föremål, för kyrkan tillhöriga egendomar i Vesterås, för kyrkans och
dess egendomars administration, för välgörande ändamål, för konsistorii- och biskopshusens
underhåll samt konsistorii sammankomster och expedition samt slutligen för
undervisningsväsendet. Endast från de sistnämnda ansåg kommissionen kyrkan kunna
befrias och föreslog i sådant afseende, att vissa uppgifna hemman och stadsegendomar
äfvensom hemmansräntor och af domkyrkans medel utgående hushyresersättningar, som
anslagits åt rektorer och lärare vid gymnasium och elementarläroverket i Vesterås,
måtte efter vederbörande innehafvares afgång till domkyrkan indragas, hvartill ock
Kongl. Maj:t den 31 Oktober 1862 lemnade nådigt bifall.

I underdånig skrifvelse af den 30 December 1870 har domkyrkokommissionen
anmält, att ifrågavarande tillgångar dels redan återgått till domkyrkan, dels skulle återfalla
till kyrkan den 1 Maj 1874, med undantag af lektorsgården N:o 26 samt räntorna
af Gillfors och Jädra N:o 1, hvilka ännu disponerades af''dem, som innehade

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 42.

3

desamma år 1862. Oaktadt inkomsterna i följd häraf under de senare åren ökats»
hade de dock icke varit tillräckliga för att betacka utgifterna, hvilka ansenlig tillväxt
dels genom bekostande af betydande reparationer å biskopshuset och öfriga domkyrkans
byggnader, dels genom förräntning och amortering af 1858 års statslån, uppgående
till 1,350 R:dr årligen. Domkyrkan, som vid slutet af år 1866 hade en
kassabehållning af 3,363 B:dr 54 öre jemte några smärre fonder och köpeskillingar
för två sålda fastigheter i Vesterås, hade icke blott nödgats anlita dessa tillgångar
för betäckande af löpande utgifter, utan ock derutöfver ådragit sig skuld, som, förutom
den till Riksgäldskontoret, i slutet af år 1871 uppgick till 2,200 R:dr och

vid 1872 års slut syntes komma att stiga till 3,700 R:dr.

Under dessa brydsamma ekonomiska förhållanden saknade domkyrkan alla
tillgångar att möta en snart förestående, af oundgängligt behof påkallad utgift för

omläggning af kyrkans koppartak. Detta hade länge befunnits i så dåligt skick, att

det ej kunde afhålla regn från att intränga och skada kyrkohvalfven och takstolarne.
Medelst årliga lagningar hade domkyrkokommissionen hittills sökt afhjelpa denna olägenhet,
men numera befunnes denna åtgärd otillräcklig och ändamålslös. För omläggande
af taket med ny koppar samt för verkställande af andra reparationer, nödvändiga
för att skydda kyrkomurar och fönsterplattor från skada och fukt, uppginge
kostnaden till 54,000 E:dr. Tillsporde om de ville till denna kostnads bestridande
bidraga, hade Vesterås och S:t Ilians församlingar förklarat, att då de ännu häftade
i skuld för de 15,000 K:dr, som utgjort den på församliogarne belöpande kostnaden
för 185 8—1 861 års kyrkoreparation, samt de åtagit sig att för bänkplatser
årligen godtgöra kyrkan med 800 R:dr, efter afdrag af hvad för uthyrda sådana
platser influtit, församlingarne icke ansågo sig pligtiga att till ifrågavarande arbete,
som ej afsåg kyrkans inredning, bidraga.

Vid sådant förhållande hade kommissionen, på det att domkyrkan måtte dels
beredas möjlighet att utan fortsatt ökad skuldsättning bestrida årliga utgifter och
småningom betala åsamkade skulder, dels erhålla tillräckligt understöd till de stora
reparationer, hvilka nyss omförmälts, i underdånighet anhållit, att Kongfl. Maj:t
täcktes till Riksdagen aflåta Proposition derom, att återstoden af det år 1858 af
staten beviljade amorteringslån, som vid 1872 års slut utgjorde 15,831 R:dr 47
öre, måtte från och med 187 3 års början få innehafvas räntefritt och utan vidare
amortering, med förbehåll att lånet framdeles återbetalas, när domkyrkans tillgångar
sådant medgifva, äfvensom att anslag utan återbetalningsskyldighet till belopp af
54,000 R:dr måtte beviljas till utförande af nödiga befunna reparationer å domkyrkan.

Öfverintendentsembetet, hvars yttrande i ärendet infordrats, har i underdåniga
utlåtanden den 1 April och den 16 December 1873 förklarat sig icke hafva något
att erinra emot den beräknade kostnaden för omförmälda reparationer, äfvensom ansett
koppar vara det för taktäckningen lämpligaste material, men tillika, för den

4

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

händelse att detta material skulle anses alltför dyrbart, upplyst att, om taket täcktes
med svensk skiffer, reparationskostnaden skulle kunna nedsättas till 24,500 R:dr,
och att, om jernplåt för samma ändamål användes, kostnaden för hela arbetet icke
borde öfverstiga 22,500 R:dr.

Derefter har domkyrkokommissionen i underdånig skrifvelse den 12 December
1873 förnyat sin berörda ansökning, med förmälan att domkyrkans utgifter inom
kort komme att ytterligare ökas med kostnaden för en ny åskledares anbringande å
kyrkan, hvilken kostnad ansetts uppgå till omkring 2,250 R:dr.

Då det genom hvad domkyrkokommissionen anfört syntes vara ådagalagdt,
att snar reparation, särdeles å domkyrkans tak, är af nöden för kyrkans bestånd,
äfvensom att reparationen är af beskaffenhet att, jemlikt de af Riksdagen vid flera
tillfällen uttalade grundsatser, staten borde till densamma bidraga i den mån kostnaden
ej kan af domkyrkans medel bestridas, men, enligt hvad domkyrkokommissionen
upplyst, kyrkan från och med den 1 Maj innevarande år kommer i åtnjutande
af afkastningen från prebendehemmanet Jädra, bevillningstaxeradt till 15,000 R:dr,
och gården N:o 29 i Vesterås, taxerad till 7,450 R:dr, samt jemväl öfriga i Kongl.
brefvet den 31 Oktober 1862 omförmälda medel, hvilka ännu uppbäras af enskilde,
inom kort torde komma att till domkyrkan återfalla, och domkyrkokassan följaktligen
syntes böra redan under den närmaste framtiden ernå den ställning, att hon, derest
befrielse vunnes från den henne nu åliggande årliga betalningsskyldighet till staten,
blefve i stånd att verksamt bidraga till bestridande af kostnaderna för domkyrkans
underhåll, har Kongl. Maj:t, uti ofvanberörda nådiga Proposition af den 9 sistlidne
Januari (intagen under N:o 18 i l:sta Samlingen af Bihanget till Riksdagens Protokoll),
förklarat det Kongl. Maj:t funne kommissionens ansökning för närvarande ej
böra till annan åtgärd föranleda, än att Kongl. Maj:t ville föreslå Riksdagen, att
domkyrkokassan måtte från och med innevarande år befrias från erläggande af ränta
och amortering å det år 1858 af staten beviljade lån, med skyldighet för kassan
att med lånets förräntande och amortering ånyo begynna, så snart hennes tillgångar
sådant medgifva.

Af de till detta ärende hörande handlingar, som Utskottet fått emottaga, inhemtas,
bland annat, att utaf domkyrkans medel bekostas åtskilliga utgifter till aflöning
åt församlingarnes orgelnist, klockare, kyrkvaktare, orgeltrampare och ringkarlar,
för tornurets uppdragning, till ved för sakristians uppvärmning, kyrkans städning och
belysning m. m., hvilka utgifter sammanräknade årligen uppgå till högre belopp än det,
hvarmed församlingarne bidraga till domkyrkans inkomster. Under förutsättning att
domkyrkan bör vinna befrielse från dessa utgifter och att församlingarne, hellre än
att sj elfva bekosta uppförandet och underhållandet af egen kyrka, skola finnas villiga
att, för bibehållande af rättigheten att begagna domkyrkan, åtaga sig så mycket större
uppoffring, än den de i sådant afseende hittills fått vidkännas, att derigenom må
vinnas tillgångar, minst motsvarande hvad som genom bifall till Kongl. Maj:ts nådiga

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 42.

5

Proposition skulle erhållas, har Utskottet, som finner betänkligt att tillstyrka Riksdagen
medgifva rubbning eller eftergift i betalningsvilkoren för redan meddelade lån,
ansett sig böra hemställa,

att Riksdagen måtte besluta, dels att någon ändring i betalningsvilkoren
för det till Westerrås domkyrkas reparation år
1858 beviljade statslån icke må för närvarande bifallas;
dels att uti underdånig skrifvelse anhålla, att Kongl. Maj:t
täcktes låta undersöka, huruvida icke domkyrkan må kunna lagligen
befrias från skyldigheten att bestrida åtskilliga utaf dess
medel nu utgående utgifter till ändamål, som synas vara af
beskaffenhet att böra bekostas af de församlingar, som för sin
gudstjenst nyttja domkyrkan, äfvensom huruvida icke dessa församlingar,
för bibehållande af rättigheten att begagna samma
kyrka, må kunna åläggas större uppoffringar, än dem de hittills
fått vidkännas, samt om icke genom vidtagande af härmed öfverensstämmande
åtgärder domkyrkan må kunna, mera än hittills
varit förhållandet, sättas i tillfälle att för framtiden, utan
statens mellankomst, bekosta sitt underhåll.

Stockholm den 10 Mars 1874.

På Stats-Utskottets vägnar:

Arvid Fr:son Posse.

Bilu till liiksd. Frot. 1874. 4 Sami. 1 Åfd. 22 Haft.

2