Stats-UtsJeottets Utlåtande N:o 31.
1
M:o SM.
Ank. till Riksd. Kansli den 3 Mars 1874, kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning af dels Riksdagens år 1873 församlade
revisorers berättelse om verkställd granskning af de under
Kongl. Kommers-kollegii förvaltning ställda fonder
och medel samt dels väckt motion angående upphörande
af förlagslåns utlemnande från samma fonder.
'' J (R. A.)
Utaf det i ofvannämnda, till Stats-Utskottet remitterade berättelse
intagna kapitalslut öfver Manufaktur-diskontfonden föi ar 1872 inhemtas,
bland annat,
att fondens inkomster under år 1872 utgjorts af:
Räntor ........................................................... R:dr 96,309: 67.
Inkomster af ullmagasinet i Norrköping
m. m. .......................................... » 1,094: 67. 97,404: 34.
att fondens utgifter under samma år bestått af:
1 ;o. Aflöning ............................................. R:dr 20,266: 67.
2:o. Arvoden till Kommerskollegii president,
ledamöter m. fl.
3:o. Pensioner.............................................
4:o. Extra utgifter ....................................
5:o. Ränta till Riksbanken för begagnade
kreditivmedel........................
6:o. Aflöning m. m. vid ullmagasinet i
Norrköping...................................•••
så att fondens vinst utgjort...................
J»
6,093: 32.
8,530: 41.
1,146: 6.
19,588: 65.
717: 81.
56,342: 92.
41,061: 42.
Bih. till Riksd. Prot. 1814. 4 Sami. 1 Åfd. 18 Häft.
R:dr 97,404: 34.
1
2
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 31.
hvarförutan köpeskillingen för ullmagasinet i Norrköping
tillfallit fonden med............................................................'' 58,000: _
att fondens tillgångar vid 1872 års slut uppgingo till
ett sammanlagdt belopp af ............................................... 2,836,471: 38.
bestående af:
l:o. Behållning å kassakreditivräkningen i
Riksbanken ....................................‘........ 747,871: 65.
2:o. Säkra fordringar:
a) Diskontlån........ R:dr 962,377: —
b) Förlagslån i kapi
tal
och ränta „ 969,366: 79.
c) Anståndslån dito ,, 17,285: 61. 1,949,029: in.
d) e) Förskott till omkostnader m. m. 204: 25.
2^697^057 lo.
3:o. Osäkra fordringar:
a) Diskontlån jemte rän
tor
.............................. 137,524: 9.
b) Förlagslån dito ............ 1,841: 99. 139,366: s.
R:dr 2,836,471: 38.
samt att fondens skuld utgjordes af lyftade kreditiv
medel
hos Riksbanken ...................................................... 1,000 000: _
jemte ränta .............................................................................. ’ 19,588’: 65.
R:dr 1,019,588: 65.
Under erinran att Manufaktur-diskontfondens rörelse i fordna tider,
då^ andra förhållanden än nu voro rådande, otvifvelaktigt, bidragit, till
höjande af de fabriks- och industrigrenar, som i denna inrättning egt
lånerätt, men att under senare åren förhållandena väsendtligen förändrats,
så att den lånetillgång, som af Manufakturdiskonten disponeras, blifvit af
vida mindre betydenhet för de industriidkare, som deri ega lånerätt,
hvarförutan flora högst betydande slag af fabriker uppstått, som äro
från sådan . lånerätt. uteslutna, hafva revisorerne, på anförda skäl, hem.
ställt, att. Riksdagen behagade hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
det måtte Manufakturdiskontens lånerörelse helt och hållet upphöra, i
den mån de nu utestående lånen hinna indrifvas.
Uti häröfver afgifvet underdånigt utlåtande har Kommerskollegium,
åberopande sin den 7 sistlidne Oktober aflåtna underdåniga skrifvelse,
deri Kollegium pa anförda skäl hemställt att Manufakturdiskontens verksamhet,
för så vidt densamma hade till ändamål att genom lån i vanlig
diskontväg understödja inhemska fabriks- och manufakturinrättningar,
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 31.
3
måtte upphöra, beträffande revisorernes framställningar anmärkt, att de
grunder, som af dem blifvit anförda, syntes afse den utlåningsrörelse, om
hvilkens upphörande med 1873 års slut Kollegium redan gjort hemställan.
På denna gren af diskontinrättningens verksamhet egde revisorernes
yttrande, att erfarenheten ådagalagt, »att under de sista åren berörda
lånetillgång blifvit allt mindre anlitad», full tillämplighet; och denna omständighet
hade också Kollegium tillförene framhållit och på densamma
väsendtligen grundat sin ofvanberörda framställning. Annat hade förhållandet
allt hittills visat sig vara med den lånerörelse, som hade till
föremål att understödja anläggande och drifvande af större inrättningar i
fabriksväg af antingen ny eller väsendtligen förbättrad beskaffenhet, eller
i allmänhet just sådana industriidkare, som icke åtnjuta förmånen af
diskontlån —• enär de medel, som för denna lånegren kunnat användas,
vanligen vida understigit beloppet af det begärda understödet i denna
riktning. Att ett sådant lånebehof ieke heller kunde i allo eller på ett
för ändamålet verksamt sätt tillfredsställas af deri mängd enskilda låneinrättningar,
som under de senare åren uppstått, och således endast i
mindre mån eller på mera tryckande vilkor kan tillgodogöra sig den af
revisorerne antydda bankväsendets utveckling, kunde äfven lätteligen
inses. Härvid borde äfven komma i betraktande, att, ehuru den svenska
industrien under senare tiden gjort, betydande framsteg i olika riktningar
och derigenom i flera näringsgrenar kan bestå i täflan med utlandets
konst- och slöjdskicklighet, en och annan industrigren ännu icke vore här i
landet representerad eller långt ifrån ernått den utveckling, som möjliggör
konkurrens med hvad den utländska produktionen i sådant afseende har att
erbjuda. Vid öfvervägande häraf hade Kollegium icke tilltrott sig böra hos
Kongl. Maj:t föreslå indragning af Manufakturdiskontens s. k. förlagslånefond,
utan deremot, under förutsättning af nådigt godkännande af hvad
Kollegium yttrat och hemställt i fråga om upphörande af lånerörelsen i
öfrigt, eller den som afser utlåningen i vanlig diskontväg, föreslagit att,
sedan Manufakturdiskontens kreditivskuld till Riksbanken blifvit infriad,
de medel, som komme att inflyta genom inbetalandet af utestående
diskontlån, måtte tillföras förslagslånefonden för att sätta denna i tillfälle
att mer än hittills motsvara sin bestämmelse. Hvad beträffade revisorérnes
anmärkning: i afseende å diskontinrättningens förvaltningskostnader,
har Kollegium vidare erinrat, att dessa redan blifvit minskade derigenom
att tvenne tjenstår inom manufaktur-diskontkontoret, eller eu tredjedel af
hela antalet tjenstebefattningar derstädes, på senare tider kunnat indragas
till följd af dessas irmehafvares afgång, och i den mån arbetet å kontoret
komme att minskas genom diskontlånerörelsens upphörande, kunde
4
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 31.
en ytterligare indragning af tjensterna inom kontoret ega rum, allt
eftersom den läte sig lagligen utföras. Den af revisorerne vidare
gjorda anmärkning, att tillräcklig anledning icke före funnes, hvarför
staten skulle fortfarande för en del industriidkares understödjande
göra särskilda uppoffringar, syntes Kollegium icke heller vara befogad
eller på sakförhållandet grundad. Om man äfven antoge, att
staten gjorde en uppoffring, då för omkring hälft annat århundrade
tillbaka en s. k. manufakturfond började att bildas, så kunde
väl denna uppoffring anses vara rikligen ersatt af den nationalvinst, som
derigenom kommit landet till godo, och dessutom borde icke förbises,
att de antydda förvaltningskostnaderna bestridts och fortfarande bestridas
af fondens egna vinstmedel, utom det att af dessa medel utgå bidrag till
aflönande af vissa Kollegii embetsman; hvarförutan å samma medel anvisats,
bland annat, ganska betydliga belopp dels för ersättande af kostnaderna
för den allmänna korist- och industriutställning, som år 1868
egde rum här i hufvudstaden, och dels för Sveriges deltagande i den internationela
utställningen i Paris påföljande år, jemte det att allt ifrån
1827 till 1870 af samma vinstmedel utbetalts 21,000 R:dr Runt årligen
till uppehållande af ett allmänt undervisningsverk, eller Teknologiska
institutet, äfvensom Manufaktur-diskontfondens tillgångar anlitats för ändamål,
som för denna fond måste anses främmande, såsom exempelvis pensioneringen
af det indragna s. k. manufakturstämpelverkets i riket
f. d. tjensteman och betjente. Att förvaltningen af Manufaktur-diskontfonden,
så vida densamma komme att framdeles användas endast för utgifvande
af förlagslån, måtte blifva temligen enkel och föga kostsam, läge
i sakens natur, och Kollegium skulle visserligen icke underlåta att fortfarande
söka medverka till vinnande af detta ändamål. Af hvad Kollegium
sålunda yttrat följde, att Kollegium funne sig icke kunna understödja
revisorernes framställning, för så vidt densamma icke öfverensstämde med
det förslag i ämnet, Kollegium redan underställt Kongl. Maj:ts nådiga
pröfning.
I sammanhang med behandlingen af Riksdagens revisorers ofvanberörda
hemställan har Utskottet förehaft en in nom Första Kammaren
af Herr A. O. Wallenberg väckt motion (Nio 14), deri blifvit föreslaget,
att Riksdagen behagade för sin del besluta att hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, det förlagslån ej vidare af de under Kommers-kollegium
stående fonder må utlemnas samt att hvad som hädanefter i deuna rörelse
inflyter en gång om året må till Riksgälds-kontoret afleinnas såsom bidragtill
amortering af statsskulden.
Vid öfvervägande af de sålunda framställda förslagen och de skäl,
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 31.
5
som för desamma blifvit anförda, har Utskottet icke kunnat undgå finna
att, på sätt det blifvit erinradt, genom den stora utsträckning industrien
på senare tider vunnit, dess behof af förlagskapital i så hög grad tillvuxit,
att den lånetillgång, som af Manufakturdiskonten kan till förlagslån
disponeras, numera är af ringa betydenhet för de industriidkare, som
erhållit dylika län. Såväl dessa industriidkare, som äfven de, hvilka icke
hos Manufakturdiskonten hafva förlagslån, måste derför på annat sätt
skaffa sig större delen af det nödiga förlaget, till hvars fyllande förlagslånen
från Manufakturdiskontfonden icke vidare äro tillräckliga. Den
uppblomstring industrien vunnit synes ock ådagalägga att, äfven utan
statens mellankomst, erforderliga medel till näringarnes bedrifvande kunna
erhållas. Vid sådant förhållande torde tiden nu vara inne att tillse, det
staten må befrias från de, i förhållande till gagnet, icke obetydliga uppoffringar,
som med ifrågavarande förlagslån äro förenade, samt att, för
vinnande af detta ändamål, bifalla de framställda förslagen om en
reform i ofvan antydda hänseende; Och Utskottet, som anser att
bestyret med diskontverkets slutliga utredning bör kunna på ett
billigare och enklare sätt ombesörjas, om detta bestyr från Kommerskollegium
öfverflyttas till Riksbanken eller annat förvaltande embetsverk,
får alltså hemställa,
att Riksdagen måtte hos Kong], Maj:t i underdånighet
anhålla, att hela den lånerörelse, som med Manufakturdiskontverkets
tillgångar nu bedrifves, måtte, i den
mån dess utestående fordringar inflyta, helt och hållet
upphöra, samt att bestyret med diskontverkets utredning
må, så fort ske kan, från Kommers-kollegium
öfverflyttas till Riksbanken eller annat förvaltande
embetsverk, som har att fondens fordringar uppbära
och, der så erfordras, genom lagliga åtgärder indrifva.
Stockholm den 3 Mars 1874.
På Stats-Utskottets vägnar:
ARVID FR:SON POSSE.
Reservationer:
af Herrar Friherre F. A. Funck, C. Fetre, F. Bruzewitz, Grefve
C. L. af Ugglas, Friherre J. E. StjernblacL, C. Ekman, F. F. Carlson och
6
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 31.
Grefve A. Mörner, hvilka ansågo att Utskottets utlåtande bort hafva
följande lydelse: ''
»Vid öfvervägande af de sålunda framställda förslagen och de skäl,
som för desamma blifvit framställda, har Utskottet visserligen funnit att,
på sätt Revisorerne anfört, genom den stora utsträckning industrien
vunnit, dess behof af förlagskapital i så hög grad tillvuxit att den lånetillgång,
som af M an ufa r tur-d i sk o ntfo n d ei i disponeras, blifvit af vida
mindre betydelse för de industriidkare, som deri eg a lånerätt, än tillförene.
Men om ock den större industrien, genom den utveckling bankväsendet
och låneanstalterna inom vårt land numera vunnit, kan utan afsaknad
undvara dessa förlagslån, torde dock svårligen kunna förnekas att, på
sätt Kommers-kollegium i sitt utlåtande erinrat, en och annan industrigren
ännu icke är här i landet representerad eller ernått den utveckling,
som möjliggör konkurrens med hvad den utländska produktionen
i sådant afseende har att erbjuda. Att i sådana fall och öfverhufvud
taget för den mindre industrien förlagslån, ställda på flera år och i öfrigt
af sådan beskaffenhet, som de, hvilka från Manufaktur-diskontfonden
meddelats, fortfarande kunna vara till stort gagn för utvecklingen
af den inhemska industrien, är lätt att inse; och det måste derför vara
önskvärdt att en fond för sådant ändamål finnes disponibel. Om ock,
på sätt Revisorerne anmärkt, de förvaltningskostnader, som hittills drabbat
den s. k. Manufakturdiskonten, varit alltför stora i förhållande till
den bedrifna rörelsen, torde dock dervid icke böra förbises, att en del
af dessa kostnader utgöres af aflöningar till Kommers-kollegii tjensteman,
hvarigenom den å riksstaten uppförda kostnaden för bemälda Kollegium
kunnat i någon mån minskas. Huruvida förvaltningen af ifrågavarande
fond skulle lämpligen kunna och böra öfverflyttas till annat embetsverk,
hörer väl icke egentligen till nu förevarande fråga; men Utskottet anser
sig dock icke böra lemna oanmärkt, att de personer, som af Manufakturdiskontens
vinstmedel njuta aflöning, i alla de fall, der rättigheten till
sådan aflöning grundar sig på fullmakt, ega att uppbära denna aflöning,
äfven om göromålen till annat verk förflyttas, hvadan någon särdeles
vinst för staten icke kan uppstå om dessa utgifter till oförminskade eller
föga nedsatta belopp utgå, utan att något arbete derför fordras af dem,
som få uppbära aflöningen. Öfverflyttningen till annat embetsverk torde
alltså böra ega rum först då, när någon väsendtligare förändring med
Kommers-kollegii förvaltningsbestyr beslutas, eller sedan de tjensteman,
hvilka nu enligt fullmakt åtnjuta aflöning, ersatts af andra, som i enlighet
med Kongl. brefvet den 5 Juli 1867 förordnats att endast tills vidara
förrätta göromålen.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 32. 7
Då likväl det torde finnas gagneligt att en noggrann utredning
sker rörande de grunder, efter hvilka förlagslån böra utlemnas,
samt om de industrigrenar, som deraf företrädesvis böra komma i åtnjutande,
hemställer Utskottet,
att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla,
det Kongl. Maj:t täcktes taga under öfvervägande om
och i hvad mån förändring i nu gällande föreskrifter
i fråga om de förlagslån, som af Manufaktur-diskontens
medel utgå, bör ega rum, samt huruvida förvaltningen
. af dessa medel må, vare sig genom öfverflyttning
till annat allmänt embetsverk eller annorledes,
kunna ordnas på ett enklare och billigare sätt, än
hittills».
Ank. till Riksd. Kansli den 3 Mars 1874, k). 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af dels väckt motion om indragning af Riksgälds-kontorets
kommissariat och reglering'' af tjenstegöromalen
inom nämnda Kontor dels en af Fullmäktige i
Riksgälds-kontoret gjord framställning rörande det ät
Fullmäktige gifna uppdrag i afseende på nämnda reglering.
(R. A.)
Uti en inom Andra Kammaren väckt och till Stats-Utskottets handläggning
remitterad motion (N:o 81) har Herr G. A. Larsson, med åberopande
af hvad Riksdagens senast församlade revisorer uti sin berättelse
rörande Riksgälds-kontorets förvaltning (sid. 65) anfört i fråga om regleringen
af tjenstegöromålen inom Riksgälds-kontoret, föreslagit, att Riks
-