Konstitutions- Utskottets Utlåtande N:o 9.

1

N:o 9.

Ant. till Riksd. Kansli den 28 April 1874, kl. 12 midd.

Konstitutions-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om
ändring af 96 och 98 §§ Regeringsformen samt 32, 33,
34, 37, 55, 59, 68, 71 och 72 §§ Riksdags-ordningen.

I ofvannämnda, inom Andra Kammaren af Herr Htiss väckta och till
Utskottet remitterade motion (N:o 178) har erinrats, att redan vid de första
riksdagarne efter den nya Riksdags-ordningens införande svårigheter mötte för
handläggning af alla ärenden inom den i Riksdags-ordningen bestämda tid, att
under de sista två å tre veckorna af riksdagarnes sammanvaro göromålen hopades till
den grad, att man nödgades mera än tillbörligt påskynda deras afgörande, ofta
på grundlighetens bekostnad, samt att enahanda förhållande under följande riksdagar
återupprepats och det i en för hvarje riksdag allt mer och mer betänklig
grad, så att icke få ganska vigtiga frågor måst falla till följd af bristande tid
för nödig utredning. Med föranledande häraf och då ett sådant förhållande ej
i längden kunde annat än utöfva ett menligt inflytande på Riksdagens anseende
och verksamhet, hade motionären ansett det vara skäl att undersöka, huruvida
icke utvägar kunde beredas att, utan rubbning af Riksdags-ordningens hufvudprinciper,
åstadkomma eu sådan förenkling i riksdagsmaskineriet, att derigenom
tid kunde insparas.

I berörda hänseende har motionären till en början anmärkt, att riksdags
fullmakter nes granskning nu upptoge vid hvarje riksdagsperiods början åtBih.
till Riksd. Prof. 1874. 3 Sami. 7 Käft. 1

2

Konstitutions- Utskottets Utlåtande N:o 9.

minstone två dagar samt vid hvar och en af de begge följande riksdagarne en
dag, men att denna tidsutdrägt undvekes, om fullmakterne blefve några dagar
före riksdagens början af riksdagsmännen sjelfve eller genom Kongl. Maj:ts vederbörande
Befallningshafvande inlemnade till Justitie-statsministern för anställande
af den föreskrifna granskningen, hvilken sålunda kunde vara fulländad till
den dag, då Riksdagen sammanträdde.

I afseende på utnämningen af talmän och vice talmän har motionären
förmenat den nu föreskrifna ceremonien för Riksdagens Kamrar att genom deputationer
uppvakta Konungen för att begära talmän och vice talmän icke vara
af sådan vigt, att den förtjenade bibehållas. Hvarken Konungens majestät eller
Riksdagens värdighet skulle lida derigenom, att Konungen, så snart Justitie-statsministern
anmält, att berättelsen om fullmakternes granskning blifvit meddelad Kamrar -ne, äfvensom till Konungen aflemnat uppgift å riksdagsmännen, utnämnde talmän
samt genom en statsrådsledamot derom underrättade Kamrarne; och skulle genom
ett sådant förfaringssätt Riksdagen redan vid sin början vara konstituerad.

Då sålunda Riksdagen redan å första söcknedagen efter den dag, då
Riksdagen sammanträdt, borde erhålla underrättelse om hvilka Konungen behagat
utse till talmän, kunde Riksdagens båda Kamrar näst derpå följande söcknedag
utan särskild kallelse samlas till gudstjenst och derefter å rikssalen till
plenum plenorum för riksdagens öppnande af Konungen.

Beträffande motionstiden har motionären påpekat, att denna tid för närvarande
upptoge tio dagar af Kamrarnes i grundlagen medgifna arbetstid, under
hvilka dagar riksdagsgöromålen till hufvudsaklig del hvilade, alldenstund Utskotten
icke förr än dessa dagar förflutit kunde börja sina arbeten. Till förekommande
af detta menliga förhållande syntes ligga närmast till hands, att tiden eller sättet
för motionernas afgifvande förändrades; och då antagas kunde, att hvarje riksdagsman
innan han infunne sig vid riksdagen redan öfvertänkt och utarbetat
de motioner, hvilka han ämnade väcka, samt att endast sådana motioner, som
kunde blifva föranledda af Kongl. Maj:ts proposition angående statsverkets tillstånd
och behof, behöfde efter riksdagens början utarbetas, har motionären ifrågasatt
två alternativa förändringar i fråga om motioners väckande, nemligen:

a) att motion, som tillhörde ständigt Utskotts behandling, skulle ingifvas
inom fyra dagar från riksdagens öppnande, till stöd hvarför motionären uppgifva,
att erfarenheten under senare riksdagar nogsamt ådagalagt, att den i 55 §
Riksdagsordningen medgifna motionstid af tio dagar vore alltför rundligt tilltagen,
eller ock

b) att motion, som tillhörde ständigt Utskotts behandling, borde senast
dagen före Riksdagens sammanträde vara skriftligen inlemnad eller med posten
insänd till Justitie-ombudsmannen, som hade att omedelbart efter riksdagens
öppnande öfverlemna de inkomna motionerna till Kamrarnes talmän, för att af

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 9.

3

dem föredragas i de respektive Kamrarne för remiss till vederbörande Utskott;
dock att undantag härifrån, utöfver hvad 55 § Riksdagsordningen bestämde,
skulle uttryckligen göras för motioner, som föranleddes af eller eljest stode i
sammanhang med Kongl. Maj:ts proposition angående statsverkets tillstånd och
behof, hvilka sistnämnda motioner borde få väckas under tre dagar från riksdagens
öppnande.

Hvad slutligen angår Utskottens tillsättning, har motionären förmält, att
efter plenum plenorum på rikssalen intet hinder mötte för tillsättande af de
ständiga Utskotten. De förberedande åtgärder, som härför kunde vara erforderliga,
syntes, om det förra alternativet i afseende på motionstiden antoges,
kunna medhinnas under de fyra dagarne för motioners afgifvande; hvaremot, om
det senare alternativet föredroges, två dagar antagligen vore tillräckliga för
sagda ändamål.

Med åberopande häraf har motionären framställt förslag till förändringar
i ofvan angifna syften af 32, 33, 34, 37 och 55 §§ Riksdags-ordningen samt framhållit
att genom bifall till desamma Riksförsamlingen skulle i öfverensstämmelse
med det förhållande, som egde rum i våra grannländer Norge och Danmark,
kunna vara i verksamhet nästan omedelbart efter dess officiela sammanträdande,
i ställe^ för att, såsom nu är fallet, 14 dagar och derutöfver förflyta innan det
egentliga riksdagsarbetet komme i full gång.

Emot syftet af ifrågavarande motion har Utskottet ingenting att anmärka.
Obestridligt torde nemligen vara, att, i följd af Riksdags-ordningens föreskrifter,
den svenska Riksdagen gör sig under den första delen af dess årliga sammanvaro
skyldig till en betänklig misshushållning med tid; och hvarje åtgärd, som
utan olägenhet kan leda till undanrödjande af ett dylikt missförhållande, bör
uppenbarligen utan dröjsmål eller tvekan vidtagas.

I afseende på de särskilda detaljerna af motionärens förslag har Utskottet
deremot att framställa några erinringar. Sålunda synes det Utskottet kunna
medföra onödiga kostnader och olägenheter för riksdagsmännen, om desse skola
sjelfve föranstalta om sina fullmakters insändande till Justitie-statsministern eller
Konungens Befallningshafvande; hvarföre Utskottet utarbetat ett förslag, enligt
hvilket det i stället skulle tillkomma valförrättaren att ett sådant insändande
ombesörja; och anser Utskottet, att såmedelst äfven vinnes större trygghet derför,
att fullmakterna komma Justitie-statsministern riktigt tillhanda.

I sammanhang härmed är likväl nödigt dels föreskrifva, att den till riksdagsman
valde bör i stället för fr.limakten erhålla del af det vid valtillfället
förda p rotokoll, dels ock att till 27 § Riksdags-ordningen foga ett tillägg, hvar -

4

Konstitutions-UtsTcottets Utlåtande N:o 9.

igenom jemväl Justitie-statsministern tillförsäkras att, då någon blifvit för samma
tid vald till ledamot af begge Kamrarne eller till ledamot af endera för två
eller flera valkretsar, erhålla underrättelse om den Kammare, i hvilken den sålunda
valde anmält sig vilja inträda, eller den valkrets, för hvilken han antagit
valet till riksdagsman; och torde likaledes god ordning fordra, att till hvardera
Kammaren varder vid dess första sammanträde öfverlemnad från Justitie-statsministern
eu förteckning å Kammarens ledamöter, att tjena till ledning vid det
i arbetsordningen föreskrifna upprop.

Bibehållandet af den nu gällande föreskriften, att Riksdagens Kamrar
skola genom deputationer uppvakta Konungen för att begära talmän och vice
talmän, lärer desto mindre vara af nöden, som i sjelfva verket desse funktionärer
uppenbarligen blifvit redan förut af Konungen utsedde, samt underrättelsen
derom kan, såsom motionären föreslagit, på ett mera tidsbesparande sätt Kamrarne
meddelas; men då, hvad tiden för riksdagens öppnande angår, något
egentligt hinder icke bör kunna möta derför, att statsregleringspropositionen
redan vid riksdagens början är färdig till aflemnande, samt det ej heller för
öfrigt torde vara omöjligt att låta öppnandet försiggå samma dag, Riksdagen
sammanträder, eller åtminstone nästföljande söckendag, har Utskottet velat lemna
tillfälle dertill genom en derefter lämpad redaktion af 34 § Riksdags-ordningen.

Det af motionären under mom. b här ofvan alternativt föreslagna nya
sätt för motioners väckande kan icke Utskottet godkänna, enär det synes oegentligt
att före riksdagens öppnande fordra utförandet af ett arbete, som till hela
sin art tillhör riksdagsverksamheten.

Deremot har ingen giltig betänklighet yppats emot sjelfva motionstidens
förkortande. Allt mer och mer har under tidernas lopp obehöfligheten af en
lång motionstid blifvit insedd och erkänd. Sålunda nedsattes den i 1810 års
Riksdags-ordning ursprungligen stadgade motionstid af två månader redan år
1815 till en månad och vid riksdagen åren 1862—1863 till 14 dagar, allt räknadt
från riksdagens öppnande. I det memorial af den 27 Februari 1860,
hvari sistnämnda grundlagsändringsförslag af Utskottet tillstyrktes, heter det,
bland annat:

•‘Konstitutions-Utskottet, som är öfvertygadt derom, att antagande af den
i förslaget gjorda inskränkning i motionstiden otvifvelaktigt skulle medföra åtminstone
en motsvarande förkortning af riksdagarnes längd, anser icke den åsyftade
förändringen kunna medföra några olägenheter. Att riksdagsmännen derigenom
skulle beröfvas erforderlig tid att författa sina tillämnade motioner är
en invändning, som vid närmare eftersinnande torde finnas icke förtjena afseende.
Det är att önska, det icke andra motioner väckas än sådana, som grunda
sig på verkligen kändt behof; men ett dylikt behof måste ju vara i de flesta

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 9.

5

fall insedt redan före ombudens afresa till riksdagsorten; och är det således att
antaga, det hvarje omtänksam riksdagsman innan han dit ankommer stadgat sin
åsigt om hvilka förslag han vill framställa. För att skriftligen affatta motion i
ett ämne, hvarmed man förut är fullt förtrogen, dertill lärer icke erfordras särdeles
lång tid. — Vidare anser Utskottet någon vigt icke ligga uppå den anmärkning,
att om motionstiden så betydligen inskränktes, skulle den diskussion,
som stundom föregår remiss, icke kunna ega rum förr än efter motionstidens slut,
samt att vinsten af den ifrågasatta förändringen således blefve ringa eller ingen.
Härvid får Utskottet fästa uppmärksamheten derå, att äfven under närvarande
förhållanden de flesta motionerna väckas först mot slutet af den derför bestämda
tid, så att ganska ofta flera motioner afgifvas under de allra sista dagarne, än
under hela föregående tiden. Stundom har äfven inträffat, att å sista dagen
blifvit anmäldt ett så stort antal motioner, att man icke ens hunnit dem uppläsa
utan att dermed måst uppskjutas till annan dag. Den i nämnda hänseende
befarade olägenheten bör således icke heller kunna anses utgöra hinder för
bifall till förslaget".

Dessa skäl bibehålla fortfarande sin giltighet; och då en motionstid af
fjorton dagar ansågs lagom lång under det riksdag hölls endast hvart tredje år,
samt följaktligen flera framställningar voro att emotse, än för närvarande, då
riksdag inträffar hvarje år, så torde utan fara för misstag en motionstid af högst
sex dagar, till hvilken tidrymd Utskottet vill utsträcka motionärens förslag, kunna
antagas''nu vara för ändamålet fullt tillräcklig, helst erfarenheten ådagalagt,
att motionernas antal är i nedgående. Under det nemligen Bondeståndet ensamt
för sin del vid hvarje riksdag väckte 700—800 motioner samt de öfriga tre stånden
tillsammans afgåfvo ungefär lika många, visade sig den nya Riksdagen redan från
början betydligt sparsammare i detta afseende. Sålunda blefvo år 1867 i Riksdagens
begge Kamrar väckta endast 367 motioner, följande året 425 och det
sista året i den första valperioden för Andra Kammaren 405. Derefter sjönk
antalet på en gång till 307, sedan till 237, uppgick väl år 1872 till 241, men
minskades åter år 1873 till 237 och har under innevarande riksdag ännu icke
hunnit längre än till 212.

Slutligen har tiden för tillsättandet af de ständiga Utskotten synts Utskottet
kunna utan olägenhet utsträckas till lika längd med den af Utskottet
föreslagna tid för motioners väckande, enär det ju alltid står Riksdagen öppet
att inom denna sålunda stadgade tid bestämma för ifrågavarande utskottsval
den dag, som kan anses lägligast; och torde Utskottet i detta hänseende få erinra
derom, att vid innevarande riksdag de ständiga Utskotten blefvo redan å
tredje dagen efter riksdagens öppnande tillsatta.

6

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 9.

På grund häraf hemställer Utskottet,

l:o

att Riksdagen, med anledning af ifrågavarande motion i hvad
den afser ändring af 32, 33, 34, 37 och 55 §§ Riksdagsordningen,
må antaga att hvila till vidare grundlagsenlig behandling
följande förändringar i

Riksdags-ordningen.

Nuvarande lydelse:

Föreslagen lydelse:

§ 27.

Derest någon varder för samma tid
vald till ledamot af begge Kamrarne eller
till ledamot af endera för två eller flere
valkretsar, må på honom ankomma att
bestämma i hvilkendera Kammaren han
vill inträda eller för hvilken valkrets han
vill anses till riksdagsman vald. Dock
åligger honom att hos Konungens Befallningshafvande
i den ort, för hvilken han
riksdagsmannauppdrag ej mottager, derom
göra skyndsam anmälan.

Derest någon varder för samma tid
vald till ledamot af begge Kamrarne eller
till ledamot af endera för två eller flere
valkretsar, må på honom ankomma att
bestämma i hvilkendera Kammaren han
vill inträda eller för hvilken valkrets han
vill anses till riksdagsman vald. Dock
åligger honom att hos Konungens Befallningshafvande
i den ort, för hvilken han
riksdagsmannauppdrag ej mottager, derom
göra skyndsam anmälan; hvarefter Konungens
Befallningshafvande om dylik
anmälan ofördröjligen meddelar Justitiestatsministern
underrättelse.

§ 32.

1. Den, som blifvit till riksdagsman 1. Då riksdagsman blifvit vald, skall
vald, skall, första gången han efter valet den, som har att för honom utfärda fulltill
riksdagen sig inställer, inför Justitie- makt, ofördröjligen insända denne till
statsministern, eller den Konungen i hans Justitie-statsministern samt låta utdrag

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 9.

ställe förordnar, sin fullmakt till granskning
uppvisa å den dag Riksdagen sammanträder
eller, om riksdagsman senare
sig inställer, så snart derefter ske kan.
Denna granskning, som skall ske i närvaro
af tre bland fullmäktige i Rikets
Bank och tre bland fullmäktige i Riksgäldskontoret,
har till föremål att undersöka,
huruvida fullmakterne blifvit i föreskrifven
form utfärdade, och skall vid
den riksdag, för hvilken nya val af begge
Kamrarnes eller enderas samtlige ledamöter
egt rum, vara inom tre dagar fulländad,
men vid andra riksdagar samma
dag, då fullmakterne uppvisas.

2. Hvardera Kammaren — — —
— — — — förklarad.

Så snart fullmakterne undergått den
i mom. 1 af nästföregående § föreskrifna
granskning samt berättelse om förloppet
dervid blifvit af Justitie-statsministern,
eller den i hans ställe förordnad är,
meddelad Kamrarne, hvar i hvad dess
ledamöter angår, begäre hvardera Kammaren
ofördröjligen hos Konungen, medelst
deputation, talman och vice talman,
dem Konungen då för hvardera Kammaren,
bland dess ledamöter, utnämner.

Talman och--— Rf och själ".

Då i något---föreskrifna eden.

Innan talmän äro förordnade eller
valde, efter thy ofvan sägs, föres i hvardera
Kammaren ordet af den derstädes
närvarande ledamot, som de flesta riks -

af det vid valtillfället förda protokoll
tillställas den valde. Fullmakterne skola
af Justitie-statsministern eller den Konungen
i hans ställe förordnar granskas
i närvaro af tre bland fullmäktige i Rikets
Bank och tre bland fullmäktige i
Riksgäldskontoret. Denna granskning har
till föremål att undersöka huruvida fullmakterne
blifvit i föreskrifven form utfärdade,
och skall vara fulländad före
den dag, då Riksdagen sammanträder.
Berättelse om förloppet vid granskningen
samt förteckning å de ledamöter, för hvilka
fullmakter inkommit, tillställas Kamrarne,
hvar i hvad dess ledamöter angår, vid
Kamrarnes första sammanträde.

Inkommer fullmakt efter Riksdagens
början, skall granskning deraf genast
verkställas.

2. Hvardera Kammaren — — —

— — — förklarad.

33.

Konungen utnämner för hvardera Kammaren
bland dess ledamöter talman och
vice talman samt låter samme dag Riksdagen
sammanträder för Kamrarne tillkännagifva
hvilka dertill blifvit utsedde.

Talman och — — — ____

— — — — Rf och själ".

Då i något — — — — ___

— — — — föreskrifna eden.

Innan talman eller vice talman i utöfning
af sin befattning inträdt, föres i
hvardera Kammaren ordet af den derstädes
närvarande ledamot, som de flesta
riksdagar bevistat, och, der två eller flere
ledamöter i lika många riksdagar deltagit,
den af dem, som är till lefnadsåren
äldst.

8

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 9.

dagar bevistat, och, der två eller flere
ledamöter i lika många riksdagar deltagit,
den af dem, som är till lefnadsåren
äldst.

§

Konungen låter offentligen kungöra den
af Honom för riksdags öppnande bestämda
tid, som ej må utsättas senare än å femte
söckendagen efter riksdags början. På
den tid skola riksdagsmännen, sedan gudstjenst
med dem hållen är, sammankomma
på rikssalen, der Konungen eller,
då Han så för godt finner, någon af
statsminist.rarne förer ordet. Vid detta
tillfälle — — — —

§

1. Å hvarje lagtima riksdag skola,
inom åtta dagar efter dess öppnande,
tillsättas: ett Konstitutions-Utskott, ett
Stats-Utskott, ett Bevillnings-Utskott, ett
Banko-Utskott samt ett Lag-Utskott. Dessa
Riksdagens ständiga Utskott skola bestå:

Samme dag Riksdagen sammanträder
eller nästföljande söckendag öppnas riksdagen
på tid, som af Konungen bestämmes.
Då skola riksdagsmännen, sedan
gudstjenst med dem hållen är, sammankomma
på rikssalen, der Konungen eller,
då Han så för godt finner, någon af
statsministrarne förer ordet. Vid detta
tillfälle — — — — —

37.

1. Å hvarje lagtima riksdag skola,
inom sex dagar efter dess öppnande, tillsättas
: ett Konstitutions-Utskott, ett Statsutskott,
ett Bevillnings-Utskott, ett Bankoutskott
samt ett Lag-Utskott. Dessa Riksdagens
ständiga Utskott skola bestå:

§ 55.

Motion i ämne, som tillhör ständigt
Utskotts behandling, må af riksdagsman
i den Kammare, han tillhör, göras inom
tio dagar från riksdags öppnande. Sedermera
må sådan fråga — — — —

Motion i ämne, som tillhör ständigt
Utskotts behandling, må af riksdagsman
i den Kammare, han tillhör, göras inom
sex dagar från riksdags öppnande. Sedermera
må sådan fråga — — —

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 9. 9

Vidare har motionären ansett, att äfven under riksdagens fortgång åtskilliga
förenklingar skulle för tids vinnande kunna införas; i hvilket afseende anmärkts
rörande ärendenas bordläggning, att nuvarande stadgandet i 59 § Riksdagsordningen,
enligt hvilket hvarje betänkande kunde komma att bordläggas två gånger, orsakade
ej ringa och mången gång onödig tidspillan, i synnerhet betänklig då riksdagen
lede mot slutet; och enär ett betydligt flertal af ärenden af mindre vigtig beskaffenhet
icke syntes tarfva en andra bordläggning, utan kunde utan olägenhet företagas
till afgörande redan efter första bordläggningen, har motionären ifrågasatt,
att bestämmandet af hvilka ärenden skulle två gånger bordläggas borde öfverlemnas
till talmanskonferensen, hvars beslut sedermera kunde å föredragningslistan tillkännagifvas;
hvarjemte motionären föreslagit, att, med ändring af 96 och 98 §§ Regeringsformen
samt 68, 71 och 72 §§ Riksdags-ordningen, valen af dels fullmäktige i
Banken och Riksgälds-kontoret, dels Riksdagens revisorer af statsverket, Riksbanken
och Riksgälds-kontoret samt dels Justitie-ombudsmannen måtte ega rum endast hvart
tredje år i likhet med hvad redan vore stadgadt för valen af den s. k. opinionsnämnden
och komiterade för tryckfrihetens vård.

Hvad nu det förstnämnda af dessa förslag angår, framställer sig deremot
sjelfmant den anmärkningen, att knappast någonting lärer i allmänhet kunna blifva
mera tvist underkastadt, än frågan huruvida ett ärende är af större eller mindre
ygt; Utslaget häröfver torde i de flesta fall komma att fällas uteslutande på subjektiva
grunder; och vid sådant förhållande kan det näppeligen vara skäl, att Riksdagen
afsäger sig rättigheten att sjelf derom besluta.

Härtill kommer, att den förnyade bordläggningen i och för sig icke upptager
någon nämnvärd tid, samt att genom densamma ett ärendes slutliga handläggning
högst sällan torde komma att uppskjutas längre, än som är behöfligt för att sätta
Kammarens samtliga ledamöter i tillfälle att åt frågan egna den förberedande och
omfattande pröfning, som för ett samvetsgrant afgörande i allmänhet är af nöden.

Emot det senare af de framställda förslagen är åter att erinra, hvad Utskottet
redan tillförene vid 1868 och 1872 årens riksdagar i anledning af likartade
förslag anmärkt, nemligen att Riksdagens ställning till sina ifrågavarande delegerade
vore den en hufvudman intoge till sina befullmäktigade ombud, hvarföre Riksdagen
borde vara i tillfälle att hvarje gång den sammanträdde utöfva den rättighet att
återkalla sin fullmakt, som allmän lag tillerkände hvarje hufvudman; samt att Utskottet
följaktligen icke fann skäl att tillstyrka Riksdagen att afstå en rättighet,
som hvilade på en riktig grundsats, och som det någon gång kunde vara af vigt
att oförminskad ega i behåll.

Bih. till Riksd. Prof. 1S74. 3 Sami. 7 Raft. 2

10

Konstitutions- Utskottets Utlåtande N:o 9.

Utskottet hemställer alltså,

2:o

att Riksdagen må lemna utan bifall ifrågavarande motion i
hvad den afser ändring af 96 och 98 §§ Regeringsformen samt
59, 68, 71 och 72 §§ Riksdags-ordningen.

Stockholm den 28 April 1874.

Å Utskottets vägnar:

Th. Mimek af Rosenschöld.

B eservation:

af Herr von Ehrenheim, med hvilken Herr Sven Nilsson instämt: “Emot
Utskottets förslag att förkorta motionstiden från 10 till 6 dagar efter riksdagens
öppnande anmäler jag min reservation. Många skäl kunna, efter min tanke, anföras
för borttagande af all motionstid och medgifvande att under riksdagens hela
lopp väcka motioner; men så länge viss motionstid bibehålies, synes mig icke vara
skäl att minska den nu bestämda tiden, som väl kan behöfvas för samråd riksdagsmännen
emellan och för motionernas omsorgsfullare utarbetning.

I öfriga ändringsförslag har jag icke heller deltagit. De förlora i betydelse
om motionstiden bibehålies oförändrad ; och någon besparing af tid vid riksdagens
början torde äfven utan grundlagsförändring kunna åstadkommas. “