Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 1,
1
N:o 1.
Ank. till Riksd. Kansli den 16 Febr. 1874, kl. 2 e. m.
Konstitutions-Utskottets Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga
proposition till Riksdagen med förslag till förändrad lydelse
af 35 § Regeringsformen.
I nämnda § uppräknas de embets- och tjensteman, som hafva förtroendesysslor,
från hvilka Konungen må dem entlediga när han pröfvar rikets tjenst det fordra.
Under erinran, att bland desse embets- och tjensteman upptagas presidenter
och chefer för kollegier eller i deras ställe inrättade verk samt cheferne för tullstyrelsen
och postverket, men att tid efter annan flera centrala embetsverk blifvit anordnade,
hvilka, ehuru icke till kollegier hänförliga eller i deras ställe inrättade,
likväl vore af den betydenhet, att deras chefer i afseende på sin embetsförvaltning
borde anses likställde med dem för tullstyrelsen och postverket, har Kongl. Maj:t i
ofvanberörda nådiga proposition (N:o 10), som af Riksdagens begge Kamrar blifvit
till Konstitutions-Utskottet remitterad, föreslagit, att, med ändring af 35 §
Regeringsformen, jemväl chefsbefattningarne i fångvårdsstyrelsen, landtmäteristyrelsen,
styrelsen för statens jernvägstrafik, lotsstyrelsen, telegrafstyrelsen och skogsstyrelsen
måtte varda till förtroende-embeten hänförda.
Ifrågavarande $ har sedan Regeringsformen stiftades undergått flera förändringar
såsom en naturlig följd af de under tidernas lopp skedda ombildningar af
embetsverken. Genom en dylik förändring blefvo vid 1840—1841 årens riksdag bland
förtroendemännen upptagne presidenterne och cheferne för de i kollegiers ställe inrättade
verk äfvensom cheferne för tullstyrelsen och för postverket. Kort derefter eller
vid 1853—1854 årens riksdag föreslog Konstitutions-Utskottet, att, enär styrelsen öfver
fängelser och arbetsinrättningar i riket vore en institution af sådan beskaffenhet,
att chefsbefattningen derstädes syntes böra vara en förtroendesyssla, 35 § RegeringsBih.
till liilcsd. Prot. 1874. 3 Sami. 1 Höft. 1
2
Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 1-
formen måtte i dylik syftning förändras; men sedan tre bland dåvarande stånden
anmärkt, att denna chefsbefattning, såsom ännu icke a ordinarie stat uppförd, ej heller
borde i grundlag upptagas, fick frågan derom vid sistberörde riksdag förfalla.
Numera äro likväl chefsbefattningarne i såväl fångvårdsstyrelsen som öfriga
ofvanuppräknade embetsverk å rikets ordinarie stat uppförda; och då naturen af dessa
chefsplatser, enligt Utskottets åsigt, uppenbart fordrar, att de måste vara förtroendesysslor,
hemställer Utskottet vördsamt:
att, med bifall till Kongl. Maj:ts ifrågavarande nådiga Proposition,
följande förslag till förändrad lydelse af 35 § Regeringsformen
måtte antagas att hvila till vidare grundlagsenlig
behandling:
Regeringsformen.
§ 35.
(Nuvarande lydelse:)
Statsrådets ledamöter, presidenter och
chefer för kollegier eller i desses ställe
inrättade verk, justitie-kanslern, cheferne
för tullstyrelsen och för postverket, expeditionschefer
i statsdepartementen, öfverståthållaren,
underståthållaren och politiemästaren
i hufvudstaden, landshöfdingar,
fältmarskalkar, generaler och amiraler af
alla grader, generaladjutanter, öfveradjutanter,
stabsadjutanter, kommendanter i
fästningarne, öfverstar för regementena,
sekundcheferne för gardesregementena
till häst och fot och för lifregementets
corpser samt cheferne för öfrige särskildt
för sig bestående militära corpser eller
bataljoner, cheferne för artilleriet, fortifikations-,
fältmätnings- och sjömätningsväsendet,
ministrar, sändebud och agenter
för handeln hos främmande makter
samt de embets- och tjensteman, som uti
(Föreslagen lydelse:)
Statsrådets ledamöter, presidenter och
chefer för kollegier eller de i desses ställe
inrättade verk, justitiekanslern, cheferne
för fångvården, landtmäteriet, statens
järnvägstrafik, lots-, post-, telegraf- och
tull-verken samt skogsväsendet, expeditionschefer
i statsdepartementen, öfverståthållaren,
underståthållaren och polismästaren
i hufvudstaden, landshöfdingar, fältmarskalkar,
generaler och amiraler af alla
grader, generaladjutanter, öfveradjutanter,
stabsadjutanter, kommendanter i fästningarne,
öfverstar för regementena, sekundcheferne
för gardesregementena till häst
och fot och för lifregementets corpser
samt cheferne för öfrige särskildt för sig
bestående militära corpser eller bataljoner,
cheferne för artilleriet, fortifikations-,
fältmätnings- och sjömätningsväsendet, ministrar,
sändebud och agenter för handeln
Konstitutions-UtsTcottets Utlåtande N:n 1.
3
Konungens kabinett för utrikes brefvexlingen
och vid beskickningarne nyttjas, hafva
förtroendesysslor, hvarifrån Konungen må
dem entlediga när han pröfvar rikets tjenst
det fordra. Konungen kungöre dock sådane
beslut i statsrådet, hvars ledamöter
vare skyldige att deremot göra underdåniga
föreställningar om de finna sig dertill
skäl äga.
hos främmande makter samt de embetsoch
tjensteman, som uti Konungens kabinett
för utrikes brefvexlingen och vid beskickningarne
nyttjas, hafva förtroendesysslor,
hvarifrån Konungen må dem entlediga
när han pröfvar rikets tjenst det
fordra. Konungen kungöre dock sådane
beslut i statsrådet, hvars ledamöter vare
skyldige att deremot göra underdåniga
föreställningar om de finna sig dertill
skäl äga.
Stockholm den 16 Februari 1874.
Å Utskottets vägnar:
Tli. Munclc af Rosenschöld.
Reservation:
af Herr Sven Nilsson: »Jag har icke kunnat dela Utskottets uppfattning om
nyttan och nödvändigheten att föröka antalet af sådana förtroendesysslor, från hvilka
Konungen utan angifvet skäl kan entlediga innehafvarne. Efter min uppfattning borde
en sådan Kongl. Maj:ts rättighet sträcka sig till endast sådana högre embeten eller
befäl, som medelst sin verksamhet stå i ett nödvändigt sammanhang med sjelfva
riksstyrelsen eller lyda under Kongl. Maj:t såsom högste befälhafvare öfver krigsmakten,
såsom minister- och militär-staterna och måhända äfven höfdingarne i länen.
Öfrige embetsman, såsom chefer för kollegier och andra i lika ställning, böra
vara undergifna landets lagar, hvilka, om de i sitt närvarande skick icke äro sådana,
att de lämpa sig för en noggrann kontroll af chefernes verksamhet, eller att afskeda
de oduglige, lätteligen böra kunna förändras så, att de uppfylla ett sådant ändamå1.
4
Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 1.
En del af sådane chefer, som nu äro eller skulle blifva förtroendemän, utöfva
domaremakt och nästan alla hafva de en makt öfver sina underlydande, som,
måhända i många fall nödvändig, likväl i vissa fall torde vara nog vidsträckt. Att
än vidare öka Kongl. Maj:ts absoluta välde i sådan riktning, som nu är föreslagen,
är att öka makten ej blott öfver ett större antal chefer utan medelbart äfven öfver
en större mängd af chefernes underlydande. En dylik makt finner jag icke vara
alldeles förenlig med den frihet och trygghet, som bör tillkomma hvarje medborgare
i ett lagbundet samhälle.
Men det är icke blott i denna del af Utskottets tillstyrkande jag icke varit
af lika tanke med majoriteten. Mera betänkliga brister än de nu angifna anser
jag förefinnas uti de i förslaget från nu gällande lydelse bibehållna orden: »presidenter
och chefer för kollegier eller de i dessas ställe inrättade verk». Emedan
»grundlagar™ skola efter deras ordalydelse i hvarje särskilt fall tillämpas», bjuder
nödvändigheten att dessa lagar böra vara eller göras så tydliga och bestämda som
möjligt. De här af mig anmärkta orden: »eller de i dessas ställe inrättade verk»
innehålla deremot ett så obestämdt och otydligt uttryck, att åtminstone icke jag kan
fatta anledningen, hvarföre de kommit att inflyta i vår främsta grundlag. Det lärer
icke kunna förnekas, att i fall ett eller flera af våra kollegier komme att borttagas
samt nu dit hörande göromål fördelas på flera andra verk, så både kan och nästan
nödvändigt måste ovisshet uppstå, om hvilka eller huru många af dessa verk skola
anses vara i stället för ett borttaget kollegium, och i följe dermed om hvilka chefer,
som efter detta obestämda och otydliga stadgande böra vara afsätthge eller icke.
För att icke gifva anledning till framtida tvister om tydningen af en så obestämd
föreskrift, har jag velat hafva den utesluten ur den föreslagna paragrafen. Ingen
kan förutse huru obehagliga, kanske vådliga tvister, som vid mindre lugna tider än
de nuvarande kunna uppstå i anledning af så sväfvande bestämmelser; och har jag
derföre, då icke det otydliga och obestämda uti ifrågavarande § blifvit uteslutet, ej
heller med min röst velat tillstyrka någon förändring deri.»