Banko-Utskottets Memorial N:o 18.
1
X:(i IS.
Ank. till Riksd. Kansli den 15 Maj 1874, kl. 1 e. m.
Memorial, med framställningar angående riksbankens förhållanden
till statsverket och myntverket i fråga om myntväsendet.
Genom 1 § i Ingen om öfvergången till det nya myntsystemet af
den 30 Maj 1873 är stadgadt, att i den män mynt af deri beskaffenhet,
som genom myntlagen af samma dag föreskrifves, hinna utmyntas, desamma
skola genom riksbankens försorg den allmänna rörelsen tillhandahållas;
och enligt IG § i myntlagen åligger det riksbanken att i dess
hufvudkontor äfvensom vid afdelningskontoren i Göteborg och Malmö
verkställa vexling af sådana mynt, som endast till statens kassor äro
lagligt betalningsmedel, emot samma slags gångbara mynt samt af skiljemynt
emot guldmynt,
I öfverensstämmelse med dessa stadganden äro i bankoreglementet
införda föreskrifter om anskaffande och tillhandahållande af mynt med
mera, hvilka föreskrifter för öfrigt jemväl äro till en del påkallade af
behofvet för riksbanken att vara försedd med ett myntförråd, tillräckligt
för inlösen vid anfordran af riksbankens sedlar.
Men för möjligheten att fullgöra nu omförmälda åligganden är riksbanken
i väsendtlig mån beroende af Kong!, myntverket, mellan hvilket
och riksbanken beröringar dessutom föranledas äfven af andra, i sammanhang
härmed stående förhållanden.
Det är fördenskull nödigt, dels att myntverket sättes i tillfälle att
verkställa myntning med den skyndsamhet, som erfordras för att tillräckligt
förråd å mynt alltid må finnas, dels att föreskrifterna för myntverBih.
till Riksd. Prof. 1874. 6 Samt. 1 Afd. 16 Raft. '' 1
Banko- Utskottets Memorial N:o 18.
ket afmattas i öfverensstämmelse med hvad för riksbanken är behöflig.
Vid flera tillfällen under de sednare åren har det, på sätt dels af Utskottet,
dels i Riksdagens revisorers berättelser blifvit oinförmäldt, visat sig,
att förvecklingar och svårigheter förekommit, och det har synts Utskottet
nödigt att härpå fästa Riksdagens uppmärksamhet, på det att anledningarne
till dylika förvecklingar och svårigheter må för framtiden, så
vidt möjligt, undanrödjas.
För så vidt saken beror på de tekniska välboren för myntverkets
förmåga att verkställa myntning, torde derför vara sörjdt genom det anslag,
Riksdagen beviljat i och lör myntverkets utvidgande.
bör åvägabringande åter af eu ändamålsenlig samverkan mellan
riksbanken och myntverket, synes en omarbetning af det för myntverket
nu gällande, år 1836 af Kongl. Maj:t utfärdade reglemente erfordras;
och torde sådant för öfrigt knifvas jemväl af hvad § 11 af myntlagen
innehåller derom, att reglor för probering och justering vid myntverket.
samt inlemnande derstädes af guld till förmyntning in. in. skola
al Kongl. Maj:t förordnas.
Riksbankens och myntverkets förhållanden till hvarandra torde hädanefter
hufvudsakligen komma att afse dels guld och dess utmyntning,
dels skiljemynt af såväl silfver som brons, dels ock användningen af silfver-
och kopparmynt, prägladt efter äldre författningar, hvilket, när det
till riksbanken inkommit, icke kan hvarken ånyo utsläppas i rörelsen eller
i myntad form försäljas, utan måste nedsmältas.
I fråga om riksbankens rätt i ^ihållande till myntverket att disponera
öfver silfver, som till detta för riksbankens räkning inlemnats, har
det visat sig, att reglementet för myntverket kan gifva anledning till en
tydning, hvilken icke står väl tillsammans med riksbankens rätt och fördel,
hvadan bestämmelserna i sistbcröida reglemente härutinnan torde
behöfva ändras eller förtydligas.
Beträffande utmyntning af guld synes det såväl för riksbanken som
för enskilde, hvilka kunna inlemna guld till myntning, vara af stor vigt,
om myntverket kunde åläggas att inom bestämd tid verkställa myntning
af viss myckenhet guld och utlemna myntet till den, som begärt myntningen.
För riksbanken vore det högst angeläget att städse kunna påräkna
skyndsam myntning och att blifva, så vidt möjligt, oberoende af
hinder och dröjsmål från myntverkets sida, då, efter Utskottets i dess
betänkande angående andra afdelningen af bankoreglementet framställda
förslag, riksbanken skall vara skyldig att i allmänhet med mynt inlösa
densamma erbjudet guld, utan afvaktan på dettas myntning. Visserligen
torde den här ifrågasatta skyldigheten för myntverket att inom viss tid
Banko-Utskottets Memorial N:o 18.
3
verkställa myntning icke vid myntverkets nuvarande skick kunna detsamma
åläggas; men detta borde icke möta svårighet, sedan myntverket
hunnit blifva utvidgadt och förbättrad t.
I fråga om skiljemyntet, såväl silfver- som bronsmynt, tillkommer
det numera, enligt lagen om rikets mynt, statsverket att föranstalta och
ombesörja tillverkning deraf. Utan tvifvel vore det önskvärdt att bestämmelse
meddelades, huruvida statsverket kommer att låta tillverka
skiljemynt i förråd, så att sådant af alla valörer städse kan vid myntvarket
erhållas, eller om riksbanken måste, såsom hittills skett med kopparmyntet,
på förhand reqvirera de slag och belopp, som synas
blifva för rörelsen behöfliga, och i sådant fall till hvilken myndighet
riksbanken har att vända sig; och vore det, i fall tillverkning för hvarje
gång skall begäras, otvifvelaktigt af mycken nytta om föreskrift funnes
om viss tid, inom hvilken bestämdt antal mynt skall vara färdigt, enär
eljest, efter hvad erfarenheten visat, det kan inträffa, att myntningen fördröjes
eller uteblifver, och det naturligtvis ej kan vara möjligt för riksbanken
att vara försedd med skiljemynt, om tillverkningen af hvad riksbanken
reqvirerat antingen alldeles ieke eller först efter dröjsmål ut föres.
Enligt Korigl. Maj:ts den 23 Februari 1842, deri 21 September 1866
och den 31 Oktober 1873 gifna beslut är riksbanken berättigad att efter
hand och i mån som behof af nytt skiljemynt uppstår, till myntverket
för ommyntning aflemna de i riksbankens förråd befintliga gamla kopparskiljemynt,
emot en efter kopparens vigt bestämd godtgörelse, motsvarande
165 kronor 41 öre för 100 kilogram. Samma svårigheter för
riksbanken att utan äfventyr för det allmänna tillgodogöra sig metallens
värde i det präglade myntet, som föranledt nämnda bestämmelser rörande
kopparmyntets användande vid tillverkning af bronsmynten, kommer
jemväl att uppstå beträffande de i riksbankens förråd befintliga och
framdeles dit ingående, efter 1855 åts och äldre myntordningar präglade
silfvermynt, derest icke riksbanken kan påräkna, att desamma till
det värde myntsilfret må ega, af statsverket öfvertagas och ommyntas.
Af stadgandena i 14, 16 och 17 §§ i myntlagen, jemförda med §
15 i samma lag, torde det vara tydligt, att statsverket’skall vidkännas
förlusten på sådant, enligt nämnda lag myntadt såväl guld- som silfveroch
bronsmynt, soin blifvit så nött, att detsamma ej längre är lagligt betalningsmedel
man och man emellan, och af art. 11 i myntkonventionen
4
Banko-Utskottets Memorial N:o 18.
mellan Sverige och Danmark vill det synas klart, att nötta danska mynt
eller danska skiljemynt, som finnas böra mot danskt guldmynt utvertes,
skola till statsverket aflemnas, för att genom dess försorg mot behörigt
mynt utbytas. Men Utskottet anser sig böra fästa uppmärksamheten dels
derpå att, då 16 § i myntlagen innehåller, att genom särskilda stadganden
skall bestämmas å Indika andra ställen än riksbankens hufvudkontor
samt afdelningskontor i Göteborg och Malmö vexling af slitet mynt emot
gångbart samt, af skiljemynt mot guldmynt skall ega rum, dessa särskilda
stadganden numera äro behöfliga, sedan nytt, såväl guld- som silfvermynt
börjat i rörelsen utkomma, dels derpå att i mån som de nya
myntsorterna spridas i rörelsen, det blifver angeläget att få bestämdt
till hvilken myndighet fullmäktige hafva att vända sig för de åtgärder
å riksbankens sida, hvilka i ena eller andra afseendet kunna vara att
påkalla.
Med afseende på nu anförda förhållanden har Utskottet ansett sig
höra hemställa,
att Riksdagen må, uti underdånig skrifvelse till Kongl.
Maj:t, göra framställning derom: att såväl de i § 11 af
lagen om rikets mynt af den 30 Maj 1873 omtalade
reglor för probering och justering vid myntverket af
guld samt för inlemnande af sådant till förmyntning,
med mera, som ock nytt reglemente för myntverket
måtte varda utfärdade, så affattade, att de stä i öfverensstämmelse
med hvad för riksbanken är behöfiigt;
samt att för ordnande af förhållandena emellan statsverket
och riksbanken i afseende på myntväsendet erforderliga
föreskrifter måtte af Kongl. Maj:t meddelas.
Stockholm den 15 Maj 1874.
På Utskottets vägnar:
J. J. EKMAN.
Reservationer:
Banko-Utskottets Memorial Ako 18.
5
Reservationer;
af Herrar J. J. Ekman, Retlig och v. Strokirch, hvilka ansett, att.
det ej tillkommer Banko-Utskottet att behandla de frågor, som i förestående
betänkande på grund af bankofullmäktiges framställning innehållas,
utan att det må bero på fullmäktige sjelfva att derom direkte vända
sig till Korigl. Maj:t.
Bih. till Riksä. Prof. 1814. 6 Sami. 1 Atå. 16 Häft.
2