Banko-Utskottets Memorial N:o 11.

1

N:o 11.

Ank. till Riksd. Kansli den 18 April 1874, kl. 11 f. m.

Memorial, med förslag dels till jemkning ar i aflöning sstaten för Riksbankens
hufvudkontor, dels till nya aflöning sstater för afdelningskontoren
i Göteborg och Malmö.

Vid sistlidet års riksdag förevoro frågor om nya aflöningsstater för Riksbankens
så val hufvud- som afdelningskontor. Nya eller i viss mån ändrade stater
fastställdes då dels för hufvudkontoret, dels för afdelningskontoren i Luleå och
Wisby, hvarvid emellertid, enär inom fullmäktiges och ombudsmans-expeditionerna vid
hufvudkontoret, vissa, beliöfliga ansedda ändringar då ännu icke kunnat genomföras,
bemyndigande lemnades fullmäktige att, i den mån de tilltänkta ändringarne kunde
under tiden intill nästa riksdag ega rum, vidtaga sådana jemkningar i aflöningar,
arvoden m. in., som af omständigheterna påkallades.

För afdelningskontoren i Göteborg och Malmö hade, af anledning att antagliga
förslag till definitiv lönereglering då ännu icke kunnat från kontorsstyrelserna
erhållas, intet förslag till nya stater af fullmäktige uppgjorts, utan bibehöllos de
gamla staterna, under det likväl åt fullmäktige lemnades enahanda bemyndigande
beträffande dessa kontor, som i afseende på fullmäktiges och ombudsmansexpeditionerna
inom hufvudkontoret, äfvensom fullmäktige berättigades att åt de tjensteman
vid samtliga afdelningskontoren, hvilka erhölle uppdrag att handlägga kommissionsgöromålen
derstädes, anslå lämpliga arvoden för detta bestyr; skolande dock
anmälan om hvad i nu nämnda afseenden af fullmäktige åtgjordes hos Banko-Utskottet
vid innevarande riksdag inlemnas.

Eib. till Rikscl Prof. 1874. 6 Sami. 1 Afd, 10 Höft.

1

2

Banko-Utskottets Memorial N:o 11.

Sådan anmälan har nu från fullmäktige inkommit, hvarvid fullmäktige, då
de deraf föranledde framställningar i flera delar gingo ut på ändringar i den för
Riksbanken fastställda aflöningsstat, tillika afgifvit förslag i andra frågor, som röra
aflöningsstaten.

Dem bland fullmäktiges framställningar, hvilka endast röra tillämpning af
gifna föreskrifter och hvilka det för den skull tillhör Utskottet att i sista hand pröfva,
har Utskottet, vid företagen granskning, godkänt; för de framställningar, öfver hvilka
det tillkommer Riksdagen att besluta, går Utskottet nu att redogöra.

Af tjenster och göromål vid ombudsmansexpeditionen i hufvudkontoret har
ny reglering införts, hvarvid indragning skett dels af en bland de tre kanslisttjensterne,
dels af ett särskildt arvode af 800 Riksdaler årligen till en bland kanslisterne,
som haft uppdrag att handlägga vissa till expeditionen hörande ärenden.

Deremot hafva fullmäktige ansett ombudsmannen böra, för vården af de
till expeditionen öfverlemnade låne- och säkerhetshandlingar, erhålla ett årligt arvode
af 600 R:dr, samt fördenskull hemställt om uppförande på hufvudkontorets stat
af nämnda belopp under rubriken “Arvoden för vård om Riksbankens generalkassor,
låne- och säkerhetshandlingar samt andra behållningar", jemte det fullmäktige i
öfrigt beträffande de under denna rubrik upptagna arvoden föreslagit en i vissa
delar förändrad redaktion.

Uti det förslag till ändringar i vissa delar af bankoreglementets 2:dra och
följande afdelningar, Utskottet uti särskildt betänkande afgifver, har Utskottet, tillstyrkande
en af Banko-fullmäktige gjord hemställan derom, att fullmäktige måtte
berättigas utse inom sig eu biträdande deputerad, som det skulle åligga att öfvertaga
ordinarie deputerades göromål dels under den tid, då, på sätt Utskottet jemväl
tillstyrkt, desse en i sender finge åtnjuta ledighet, dels ock vid tillfälligt förfall
för någon af dem.

Under förutsättning af bifall till hvad Utskottet sålunda hemställt, har Utskottet
nu att afgifva förslag rörande arvode till den biträdande deputeraden. Men
Utskottet har härvid tagit i betraktande, om icke någon förhöjning i hittills bestämda
arvoden för samtlige fullmäktige borde ega rum.

De allmänna förhållanden, hvilka föranledt frågor i alla riktningar om ökad
godtgörelse för offentliga så väl som enskilda tjenster och förtroendeuppdrag, torde
så mycket mindre böra lemnas utan afseende beträffande fullmäktige i Riksbanken,
som förvaltningen af denna numera krafvel- mera arbete och uppmärksamhet, än
tillförne. Om den hittillsvarande godtgörelsen till fullmäktige i och för deras maktpåliggande
uppdrag såsom sådana, redan förut ej kunnat annat än anses ganska
knappt tilltagen, måste det nu ännu mera anses allt för litet motsvara vigten af de
åligganden, för hvilka den skall utgöra en ersättning; och synnerligen för sådane
fullmäktige, hvilka äro bosatte på annan ort, än hufvudstaden, torde det hittills
varande arvodet vara alltför litet tillfredsställande. Utskottet föreslår här nedan,

Banko-Uiskottets Memorial N:o 11.

3

på framställning af fullmäktige, förhöjning af arvodena för styrelseledamöterne vid
afdelningskontoren, och anser, ehuru fullmäktige sjelfve, af lätt insedda skäl, derom
icke gjort någon framställning, samma grunder, som tala lör eu sådan förhöjning,
lika väl gälla hvad beträffar ledamöterne i styrelsen för Riksbanken i sin helhet.

Enligt nuvarande stat, åtnjuta fullmäktige i årligt arvode hvardera 3,200 R:dr,
hvarförutan hvardera af deputerade uppbära 8,000 R:dr. I sistnämnda belopp anser
Utskottet ingen ändring böra ske, men deremot tror Utskottet billigheten kräfva,
att det förstnämnda något höjes, så att detsamma blifver jemnt 4,000 kronor.

Då den biträdande, deputeraden måste, för att kunna på ett tillfredsställande
sätt träda i stället för ordinarie deputerad, mera än öfrige fullmäktige i detalj
följa förvaltningen och göromålen inom Riksbanken, bör åt honom beredas en inkomst,
som sätter honom i tillfälle att åt Riksbanken egna en stor del af sin tid
och sin uppmärksamhet samt skäligen ersätta hans arbete. Om han såsom fullmäktig
erhåller 4,000 kronor, torde ett arvode derutöfver af 3,000 kronor vara
tillräckligt.

I enlighet med hvad nu blifvit anfördt, bör i aflöniugsstaten för fullmäktige
i Riksbanken samt tjenstemännen och vaktbetjeningen vid Riksbankens hufvudkontor
införas de föreslagna arvodena.

Utskottet hemställer i sådant afseende

Do

att början af nämnda aflöningsstat må få följande förändrade
lydelse:

Nuvarande lydelse:

Fullmäktige uppbäre i årligt arvode, kullmäktige uppbära i årligt aivode,

hvarje......kronor 4,000 hvarje,......R:dr 3,200

hvarförutan två deputerade hvarförutan två deputerade

åtnjuta hvardera ... „ 8,000 åtnjuta hvardera ... „ 8,000

och en biträdande deputerad „ 3,000

Beträffande tiden, från hvilken ofvan nämnde arvodesbestämmelser skola
tillämpas, hemställer Utskottet

2:o

att de föreslagna arvodena må få beräknas från och med månaden
näst efter den, hvarunder Riksdagen i ämnet fattat beslut.

4

Banko-Utskottets Memorial N:o 11.

Såsom redan är nämndt, blefvo vid sistlidne riksdag inga nya aflöningsstater
fastställda för afdelningskontoren i Göteborg och Malmö.

Anledningarne dertill, att de vid dessa kontor, lika väl som vid hufvudkontoret,
nödiga förbättringar i aflöningsvilkoren för tjenstemännen ansågos då icke
kunna åstadkommas, äro anförda i Banko-Utskottets vid sistlidne riksdag betänkande
N:o 12, sid. 23 och följande.

Sedan emellertid nya förslag till reglering af tjenster och göromål vid afdelningskontoren
i Göteborg och Malmö under loppet af förlidne år till fullmäktige
afgifvits, fattade fullmäktige, på grund af det dem utaf sist församlade Riksdag
gifna bemyndigande, under den 9 Oktober och 11 December beslut om nya stater
för tjensteman och betjente vid nämnda kontor, att träda i verket från och med
den 1 Oktober 1873 samt gälla intill dess annorlunda förordnades; och dessa stater
hafva fullmäktige nu hemställt till Riksdagens pröfning och fastställelse, allenast
med ändring, beträffande afdelningskontoret i Göteborg, i fråga dels om aflöningen
till ombudsmannen, dels angående en kanslisttjenst och dels om anslag till extra
biträden; hvarjemte fullmäktige hemställt om förhöjning i arvodena till styrelseledamöterne
vid båda de nämnda afdelningskontoren.

Då Utskottet nu går att redogöra för förslagen i afseende på hvardera kontoret
särskilda förekommer först frågan om arvodena till styrelseledamöterne vid
Göteborgs afdelningskontor.

Fullmäktige hafva derutinnan erinrat och upplyst, att i nuvarande aflöningsstat
upptages åt tre styrelseledamöter hvardera 1,600 R:dr samt åt den styrelseledamot,
som utses att handhafva den dagliga förvaltningen, arvode 4,800 R:dr, hvarförutan
två åt styrelsens ledamöter, deribland den, som handbafver dagliga förvaltningen,
åtnjuta arvoden såsom vexelombud samt sistnämnde ledamot derjemte ej
mindre åtnjutit särskilda arvoden för postvexelrörelsen, jernbelåningen och småsedelsvexhngen
hvilka arvoden sistlidna år, enligt styrelsens uppgift, uppgått till sammanräknadt
1,021 R:dr 65 öre —, än äfven egen hyresrätt begagna tredje våningen
i Riksbankens till afdelningskontoret upplåtna hus. Då nu nyssnämnda särskilda inkomster
upphört eller, om ny stat för afdelningskontorets tjenstemän fastställes,
komme att från detta års början upphöra, hafva fullmäktige ansett, att ledamotens
för den dagliga förvaltningen arvode borde höjas till 6,000 R:dr eller kronor, helst
jemte befattningens vigt borde tagas i betraktande att innehafvare!! endast är tillsatt
på ett år i sender och äfven deremellan kan afskedas, samt att äfven för
öfrige^ styrelseledamöter, hvilka hafva daglig tjenstgöring i kontoret, arvodena vore
för lågt tilltagna, då de endast uppgå till 1,600 kr. för hvardera, och tarfvade
förhöjning till åtminstone 2,400 R:dr eller kronor. Och hafva fullmäktige hemställt,
att de af dem föreslagna beloppen måtte för styrelseledamöterne beviljas, att utgå:
för den ledamot, som bandhafver den dagliga förvaltningen, från och med inueva -

Banko-Utskottets Memorial N:o 11.

o

rande års början, och för öfrige styrelseledamöter från och med månaden näst efter
den, under hvilken Riksdagen kunde komma att fatta beslut i ämnet,

I fråga om tjenstemännen vid afdelningskontoret i Göteborg har varit att
taga i betraktande dels en af Herr Hasselrot i Första Kammaren väckt motion
N:o 21, om likställighet i löneförmåner för nämnde tjensteman med tjenstemännen
vid hufvudkontoret, dels en af åtskilliga bland afdelningskontorets tjensteman gjord
ansökning beträffande deras löneförmåner. Öfver dessa framställningar hafva fullmäktige,
på Utskottets anmodan, afgifvit yttrande i sammanhang med den af dem
gjorda hemställan beträffande aflöningsstaten; och anser sig Utskottet, då detta
yttrande innehåller utredning af de omständigheter, som vid uppgörande af ny
aflöningsstat för kontoret äro att taga i betraktande, böra meddela detsamma i
sin helhet.

Fullmäktige hafva anfört följande:

“Hvad nu först beträffar Herr Hasselrots motion, så har han, till stöd för
sitt förslag, endast anfört att, då kändt vore att lefnadskostnaden vore större i
Göteborg än i Stockholm, rättvisa och billighet syntes fordra, att tjenstemän vid
“lånekontoret“ i Göteborg icke aflönades sämre än deras vederlikar i Riksbanken
i Stockholm. Så vidt nu såsom vederlikar i aflöningsanspråk skola betraktas de,
som hafva samma titel å innehafvande tjenstebefattning, torde motionären icke
saknat anledning både att väcka sitt förslag och att utsträcka det till flera afdelningskontor
än endast det i Göteborg. Men om, såsom fullmäktige hålla före,
afiöningarne böra bestämmas icke efter titlar, utan efter göromål, samt hufvudkontorets
tjenstemän fått sina aflöningar bestämda på grund af göromål, hvilka
varit dem särskildt ålagda, utan att afdelningskontorets tjenstemän varit eller äro
dermed betungade, så torde rättvisa och billighet mera tala för olikhet än likhet
i fråga om afiöningarne. Hvad för öfrigt lefnadskostnaderna beträffar, bero dessa
väsendtligen på lefnadssättet och emellan Stockholm, Göteborg och Malmö lära
icke förefinnas sådana skiljaktigheter att hvad som utgör medel för skälig utkomst
på det ena stället icke kan förslå på det andra. Hvad Herr Hasselrot anfört,
torde derför icke förtjena afseende."

“Emot tjenstemännens vid Göteborgs-kontoret yrkande på likställighet är
naturligtvis detsamma att anföra, som redan är sagdt mot Herr Hasselrots motion.
Men i denna ansökning framställes derjemte yrkandet att några af tjenstemännen
skulle få dem anvisade högre löner beräknade från den 1 Oktober 18V2 pa den
grund att de från nämnda dag blifvit förbjudna att befatta sig med kommissioner.
Men alldeles samma förbud inträdde samma dag för motsvarande tjenstemän vid
hufvudkontoret, utan att desse fått räkna högre inkomster från nämnda dag eller
eljest fått annan ersättning än den, som kom jemväl afdelningskontoren till del,
tjenstgöring i kommissionsanstalten. Den påyrkade likställighet i förmåner, utan

6 Banko-Utskottets Memorial N:o 11,

likställighet i åligganden, som utgör den åberopade grunden för sökandenas framställning
är sålunda alldeles lemnad å sido i den del af framställningen, som rörer
den högre lönens utgående från och med den 1 Oktober 1872, enär enahanda
förmån ej varit hufvudkontorets tjenstemän tilldelad."

“För bedömande af de förhållanden, som genom motionen och kontorstjenstemännens
skrift blifvit dragna under Utskottets och Riksdagens pröfning,
torde det tillåtas fullmäktige att erinra om åtskilliga, med saken sammanhang
egande förhållanden."

“Tjenstemännen vid hufvudkontoret hafva haft sig ålagdt att underskrifva
Riksbankens sedlar samt att granska, uppräkna och korsa förslitna sedlar af de
lägre valörerna. Dessa bestyr hafva icke räknats bland de egentliga tjenstgöromålen,
utan för dem utgick särskild ersättning. Då derjemte granskningen af de
förslitna sedlarne förr ansågs böra anförtros endast åt tjenstemännen i högsta
graden och dessa derjemte hade sig ålagdt att bestrida vården af Riksbankens
generalkassa, blef förmånen att emot särskild ersättning verkställa sedelkorsningen
förenad med uppdraget att deltaga i den s. k. vården. Så vidt denna afser
de egentliga generalkassorna finnes ej heller dylika göromål vid afdelningskontoren.
Och från att den tid hufvudkontoret hade tjuguen kommissarier vara ett
turvis med längre mellanrum återkommande bibestyr, har det nu för ett betydligt
minskadt antal tjenstemän blifvit ett ständigt eller nära ständigt bigöromål, på
samma gång till följd af ökad rörelse med ädla metaller, mynt och sedlar bestyren
vid vården nu fordra vida mera tid och påpasslighet än förr var fallet."

“Alla de inkomster, hvilka af nu angifna anledningar tillkommo tjenstemännen
vid hufvudkontoret voro således i sjelfva verket ersättning för arbete utom
den egentliga tjeusten af den art, att motsvarande arbete icke fanns vid afdeluingskontoren.
Och det hade, måhända ej utan skäl, emot anordnandet af särskild
ersättning för sedelgöromålen anmärkts, att tjenstemännens intressen alltför mycket
ställdes i sammanhang med en stark sedeltillverkning."

“Under dessa förhållanden meddelades 1872 års Riksdags beslut, hvarigenom
det åt fullmäktige uppdrogs att, i den mån förändringar i Riksbankens förvaltning
genomfördes och tjenstemännens åligganden ändrades, vidtaga jemkningar
i aflöningar, arvoden med mera utöfver hvad reglementet stadgade, samt att med
förslag till stat till 1873 års Banko-Utskott inkomma."

I dåvarande Banko-Utskotts motivering för tillstyrkandet af nämnda beslut
ingick, att antagandet af ny stat borde vara beroende icke allenast på sådana
förändringar som minskning i tjenstemännens antal, ändringar i göromålens fördelning,
utan äfven i hvad mån dessa förändringar förr eller senare kunna
genomföras."

“Vid hufvudkontoret hafva de emellertid blifvit genomförde. Tjenstemännens
antal, som i 1871 års reglemente upptogs till 66, hade i början af 1873 min -

Banko-Utskottets Memorial N:o 11.

7

skats till 52 och utgöra numera 50 och detta oaktadt Riksbankens rörelse ej obetydligt
ökats. Visserligen hafva vidtagna förenklingar i göromålens behandling
gjort att arbetet för hvarje tjensteman i allt fall ej blifvit betungande, men det
skulle väl under dylika förhållanden och då samtidigt dermed prisförhöjningar verkade
till förhöjning af lefnadskostnaderna ej varit billigt och rätt att försöka nedsätta
de inkomster, hufvudkontorets tjenstemän efter föregående förhållanden kunnat
i allmänhet påräkna. Men om af dessa anledningar i beräkningen af inkomsterna
för hufvudkontorets tjenstemän ingått ersättning för arbeten, som dessa
tjenstemän haft och, ehuru genom tryckning af en del namn å sedlarne något minskade,
ännu i betydlig mån hafva, icke lärer detta utgöra någon billig eller rättvis
grund för yrkandet att tilldela lika inkomster åt afdelningskontorens tjenstemän,
som hvarken haft eller hafva enahanda göromål.“

“Men saken har ock en annan sida. Riksdagen har, på sätt dess vid 1873
års riksdag upprepade beslut, hvarigenom det lemnades åt fullmäktige att kunna
förhöja aflöningsstaten vid, bland annat, afdelningskontoret i Göteborg visar, fordrat
att reglering af fenster och göromål skulle genomföras, och i hvad syftning
denna förändring skulle ske är uti den förut omförmälda motiveringen till 1872
års riksdagsbeslut angifvet. I enlighet med Riksdagens beslut har ock förändringen
blifvit genomförd så väl vid hufvudkontoret, som vid afdelningskontoret i Malmö,
vid hvilket sistnämnda af fem tjenster en indragits och en blifvit nedsatt från
andra till första gradens tjenst. Vid afdelningskontoret i Göteborg åter, der tjenstemännen
voro öfverhopade af enskilda kommissioner, från hvilka de nu äro befriade
och der således godt tillfälle finnes för dem att, emot förhöjda löner från Riksbanken,
åt densamma egna den tid och det arbete, som förut användts på kommissionsgöromålen,
har man, på sätt Utskottet behagade inhemta af fullmäktiges
protokoll för den 9 Oktober och den 6 November sistlidna år, gjort upprepade
försök att undgå tillämpning af Riksdagens beslut. Omsider framställdes det förslag,
vid hvars pröfning den 11 December fullmäktige funno sig kunna meddela
förhöjda aflöningar, ehuru icke ens så mycket var gjordt i fråga om reglering af
göromålen att de extra biträdena kunde undvaras. Då emellertid den enda tjenst,
som vid kontoret kunde indragas eller kanslist^ensten redan blifvit, på enskild
klagan, af Utskottet återställd, så äro i sjelfva verket de fordringar, hvilka af 1872
års Riksdag uppställdes för antagande af förhöjda aflöningsstater, hvad afdelningskontoret
i Göteborg beträffar, så litet uppfyllda, att det åtminstone ej borde ifrågasättas
hvarken att åt dess oförminskade tjenstemannapersonal lemna bättre aflöning,
än åt det väsendtligen minskade tjenstemannaantalet vid kontoret i Malmö
eller att för bestämmande af aflöningsbeloppen taga hänsyn till göromål, som hufvudkontorets
mycket minskade personal har att fullgöra, men hvartill icke någon
motsvarighet finnes bland tjenstemännens vid kontoret i Göteborg åligganden.“

8 Banko-Utskottets Memorial N:o 11.

“Yrkande på “likställighet" med hufvudkontoret har sträckt sig icke blott
till kontorstjenstemännen, i afseende å hvilka det åtminstone låter tänka sig att
en styrelse, som egnade sig åt att vidtaga förenklade anordningar för göromålen
och derefter minska antalet tjensteman, skulle kunna föra saken derhän, att tjenstemännen
vid afdelningskontoret verkställde ett sådant mått behöfligt och nyttigt
arbete, att de skäligen borde med hufvudkontorets lika aflönas, utan ock till ombudsmannen,
hvars “likställighet" med ombudsmannen vid hufvudkontoret, nemligen
i löneförmåner, också blifvit påyrkad, äfven här med förbiseende att åliggandena
äro väsentligen olika. Ombudsmannen vid hufvudkontoret har nemligen ej blott
bestyret med de lagsöknings- och indrifningsåtgärder, till hvilka hufvudkontorets
lånerörelse kan gifva anledning, utan han har derjemte att föra hela Riksbankens
talan i de fall detta kan ifrågakomma samt att vara öfverstyrelsens för Riksbanken
juridiske rådgifvare i förekommande fall och dessa åligganden påkalla helt
andra egenskaper än som fordras för bestridande af ombudsmannagöromålen vid
ett afdelningskontor och betinga med all rätt en helt annan aflöning, än som på
sistnämnda ställen varit tillfyllest. Då nu göromålen vid afdelningskontoret i
Dötel)org i detta fall äro till beskaffenheten lika med göromålen vid öfriga afdelningskontor,
hvilka fullgöras för 300 R:dr vid hvardera af kontoren i Luleå och
Wisby samt för 1500 R:dr vid kontoret i Malmö, torde, med hänsyn till beloppet
af de fonder, som blifvit för hvardera kontorets rörelse anvisade, allt billigt afseende
å den tillbörliga mängden af ombudsmansgöromål i Göteborg, i förhållande
till Malmö, vara fästadt när, såsom Fullmäktige föreslagit, för desammas bestridande
anvisas dubbelt så mycket som för Malmö är anslaget. Och då ombudsmannen
numera sjelf vitsordat att kanslistens göromål äro så betydliga, att de
fullt motsvara de åt honom anslagna arvode 800 R:dr, lärer väl häraf följa att
ombudsmannaarvodet vid regleringen den 11 December af fullmäktige rätteligen
upptogs till 2,200 R:dr.“

“Härvid torde för öfrigt böra anmärkas dels att, ehuru till följd af förut
gällande stadgande!) nuvarande ombudsman vid hufvudkontoret bibehåller eu förr
erhållen tjenst utom Riksbanken, förbud för innehafvaren af denna tjenst blifvit
meddeladt att dermed förena annan tjenstebefattning, hvaremot för ombudsmännen
vid afdelningskontoren hinder ej mött eller torde böra ställas för emottagande
af annan tjenstebefattning, som med tjenstgöring^! hos kontoren kan förenas,
dels ock att, för sa vidt till stöd för inkomstförhöjning för nuvarande ombudsmannen
vid kontoret i Göteborg, skulle afses att bereda honom ersättning för
den inkomst, han hemtat af kommissionsgöromål, detta icke kan blifva någon lämplig
grund för bestämmande af tjenstens aflöning i blifvande iunehafvares hand och
att nuvarande ombudsmannen redan derför åtnjutit eu ganska väsendtlig ersättning,
då 1873 års Riksdag, på sätt Banko-Utskottets Memorial N:o 7 visar, “med
“afseende jemväl å den inverkan på Jacobssons ekonomiska förhållanden förbudet

att

Banko-Utskottets Memorial N:o 11.

9

att vidare befatta sig med kommissioner kunde hafva medfört", befriat honom
från återstående, årlig ersättningsskyldighet till Riksbanken af 1,500 R:dr för hvarje
af åren 1873, 1874 och 1875 och således utöfver den tid, då Jacobsson nått den
lefnadsålder, att full pension kan erhållas".

Slutligen hafva fullmäktige anmält, att de, för beredande af möjlighet att.
när omständigheterna medgifva, genom förenklade anordningar för arbetet vid
afdelningskontoret åstadkomma önskvärd minskning i tjenstemännens antal, föreskrifvit,
att såväl den ledig varande kassörstjensten, som andra ledig blifna
tjenster ej få tillsättas, utan att styrelsen för kontoret har att, med användande
af i stat upptagna aflöningsbelopp för tjensteruas bestridande, förordna vikarier
att tjensterna tills vidare förrätta.

Utskottet gillar för sin del hvad fullmäktige föreslagit beträffande så väl
arvoden till styrelseledamöterne som aflöningen för tjenstemännen, allenast med
undantag i ett par afseenden.

Hvad angår tiden, från hvilka de förhöjda arvodena till styrelsens ledamöter
böra utgå, har Utskottet ansett det föreslagna arvodet till ledamoten för
den dagliga förvaltningen böra beräknas från samma tid, som för de öfriga styrelseledamöterne,
eller från och med månaden näst efter den, hvarunder Riksdagen
i ämnet beslutat. Men då, såsom fullmäktige erinrat, förstnämnde ledamots
inkomster hittills bestått till en del af särskilda arvoden för postvexelrörelsen,
jernbelåningen och småsedelvexlingen, skulle han för den del af detta år, som förflyter
intilldess det förhöjda arvodet får beräknas, icke allenast icke erhålla någou
förbättring af sina lönevilkor, utan tvärtom lida en ej obetydlig minskning, så vida
icke ersättning på annan väg honom beredes. Fördenskull anser Utskottet fullmäktige
böra erhålla bemyndigande att för sistnämnda tid till ifrågavarande styrelseledamot
anvisa ett belopp, motsvarande hvad han enligt förutvarande förhållanden
skulle hafva kunnat i särskilda arvoden för samma tid påräkna.

För ombudsmannen hafva fullmäktige föreslagit i lön 1,600 och i tjenstgöringspenningar
G00, eller tillsammans 2,200 kronor. I den af fullmäktige den 11
December sistlidet år tills vidare upprättade aflöningsstät hade fullmäktige upptagit
för nämnde tjensteman i lön 1,600 och i tjeustgöringspenningar 1,400 R:dr,
deraf 800 R:dr beräknades för öfvertagande af kanslistgöromålen. Nu har väl den
af fullmäktige indragna kanslisttjensten utaf Utskottet, med anledning af klagomål,
som innehafvaren af tjensten anfört, funnits böra tills vidare bibehållas, hvilket
förhållande föranledt fullmäktige att i tjenstgöringspenningarne för ombudsmannen
föreslå en nedsättning, motsvarande kanslistlönen, eller 800 kronor. Utskottet
anser likväl billigt att tjenstgöringspenningarne för den ifrågavarande tjensten
höjas något utöfver det af fullmäktige föreslagna belopp, 600 kr., och har dervid
stannat vid ett belopp af 900 kronor, hvarigenom hela aflöningen blefve 2,500, i
stället för 2,200 kronor.

Bih. till Biksd. Prof. 1874. 6 Sami. 1 Afä. 10 Höft,

2

10

Banko-Utskottets Memorial N:o 11.

På grund af det nu anförda och med tillkännagifvande, att tjenstemännen
redan från och med den 1 Oktober nästlidet år varit i åtnjutande af de löneinkomster,
hvilka, af Fullmäktige tills vidare bestämda, endast hvad ombudsmannen
angår skilja sig från dem, som här nedan föreslås att för framtiden fastställas,
hemställer Utskottet

3:o

att för styrelsen samt tjensteman och betjente vid afdelningskontoret
i Göteborg må fastställas följande aflöningsstat:

tre ledamöter af styrelsen, hvardera
......kronor 2,400

eu styrelseledamot, som handhaf ver

den dagliga förvaltningen 6,000
jemte fri bostad.

Kamrer ar en: lön...... 2,500

hvilket belopp kan förhöjas efter
fem års ordinarie tjenst med 500
kronor och efter tio års tjenst
med ytterligare 500 kronor,
tjenstgöringspenningar .... 1,000
Fyra tjensteman i andra graden,
en kassör, två bokhållare och
en registrator, hvardera: lön 1,600
hvilket belopp kan förhöjas efter
fem års ordinarie tjenst med 400
kronor och efter tio års tjenst
med ytterligare 400 kronor,
tjenstgöringspenningar, hvardera 800

samt för kassören missräknings penningar.

.......800

Två tjensteman i första graden
kontorsskrifvare, hvardera, lön . 800

hvilket belopp efter fem års ordinarie
tjenst kan förhöjas med
400 kronor;

tjenstgöringspenningar, hvardera 600

till extra biträden vid kontors göromålen.

......1,200

Nuvarande stat:

tre styrelseledamöter, hvarj

e R:dr 1,600

den styrelseledamot, som utses att

handhafva den dagliga förvalt-

ningen, arvode . . .

. . . 4,800

kamereraren, lön . . . ,

2,000

arvode. ......

600 2,600

kassören, lön ......

1,600

arvode ......

300

missräkningspenuiugar .

500 2,400

förste bokhållaren, lön . .

1,600

arvode ......

300 1,900

andre bokhållaren, lön . .

1,600

arvode ......

150 1,750

tredje bokhållaren, lön . .

. . 1,600

registrator^ lön . . . .

1,600

arvode ......

600 2,200

kontorsskrifvareu . . . .

. . 800

ombudsmannen, lön . . .

1,600

arvode . .....

400 2,000

kanslisten, lön .....

en vaktmästare, lön . . .

600

arvode...... .

75 675

en vaktmästare, lön . . .

500

arvode .......

75 575

Banko-Utskottets Memorial N:o 11.

11

Ombudsmannen: lön.....1,600

tjenstgöringspenningar . . . 900

Kanslisten: lön.......800

en vaktmästare: lön.....600

tjenstgöringspenningar . . . 125

jemte fri bostad och vedbrand.

en vaktmästare: lön..... 500

tjenstgöringspenningar . . . 125

jemte fri bostad och vedbrand

Dessutom må till afdelningskontorets
personal, såsom arvode för belåning af
vågförda effekter, utgå 600 R:dr Rmt.

Då den här ofvan intagna stat för tjenstemännen redan tillämpats från
och med Oktober månad sistlidet år, endast med det undantag, som följt af
Utskottets ofvan omnämnda beslut om rättighet för kanslisten att bibehålla sin
lön, hvars belopp fullmäktige afsett att tillägga ombudsmannen, ifrågakommer
nu endast beträffande denne sistnämnde att förordna om tiden, från hvilken han
skall ega uppbära den i nya staten bestämda inkomst. I detta afseende torde
samma regel, som följts i fråga om styrelseledamöterne, böra tillämpas och Utskottet
hemställer derföre

4:o.

att ombudsmannen vid afdelningskontoret i Göteborg må få
uppbära de i nya aflöningsstaten för honom bestämda inkomster
från och med månaden näst efter den, då staten
blifvit af Riksdagen fastställd.

Beträffande afdelningskontoret i Malmö, hafva fullmäktige i afseende på
styrelseledamöterne anfört: att nuvarande aflöningsstat för dem upptager till tre
styrelseledamöter hvardera 1,200 kr., och till den ledamot, som handhafver den
dagliga förvaltningen, 4,000 kr., samt att, enligt af styrelsen meddelad uppgift,
sistnämnde ledamot derjemte åtnjuter fri bostad i kontorets hus och nödig vedbrand,
mot skyldighet att under revisionerna upplåta rum för styrelsens sammanträden,
äfvensom honom varit för postvexel- samt upp- och afskrifningsrörelsen
tilldeladt ett årligt arvode af 300 R:dr samt andel af provisionen för småsedelsvexlingen,
hvilken dock under sednare åren nedgått, så att den år 1873 utgjorde
endast 222 R:dr 50 öre; och hafva fullmäktige, under åberopande af enahanda

12

Banko-Utskottets Memorial N:o 11.

förhållanden, som i afseende på styrelsen för kontoret i Göteborg anförts, och
med fästadt afseende derpå, att göromålen i Malmö äro mindre än i Göteborg,
föreslagit att arvodena måtte förhöjas för ledamoten för dagliga förvaltningen
till 5,000 kr. och för öfriga tre ledamöter till 1,800 kr. hvardera.

Hvad angår tjenstemännen och vaktbetjeningen vid kontoret i Malmö,
hafva fullmäktige föreslagit aflöningsstat i öfverensstämmelse med den, som af
dem den 9 Oktober sistlidet år tills vidare upprättades, och enligt hvilken en
förut varande tjenst blifvit indragen.

Godkännande för sin del hvad fullmäktige beträffande nu ifrågavarande
afdelningskontor föreslagit, hemställer Utskottet

5:o.

att för styrelsen samt tjenstemän och betjente vid afdelningskontoret
i Malmö må fastställas följande aflöningsstat:

Nuvarande stat.

tre ledamöter af styrelsen hvardera
......kronor 1,800

den styrelseledamot, som handhafver
den dagliga förvaltningen
........5,000

jemte fri bostad och vedbrand,
mot skyldighet att vid behof
upplåta rum för styrelsens sammanträden.

Kamereraren, lön......2,500

hvilket belopp kan förhöjas efter
fem års ordinarie tjenst med
500 kr. och efter tio års tjenst
ytterligare 500 kr.
tjenstgöringspenningar . . . 1,000

Två andra gradens tjenster, en kassör
och en bokhållare hvarde dera:

lön.......1,600

hvilket belopp kan förhöjas efter
fem års ordinarie tjenst med
400 kr. och efter tio års med
ytterligare 400 kr.
tjenstgöringspenningar, hvardera,
kr.

tre styrelseledamöter, hvarje, R:dr 1,200

den styrelseledamot, som utses att
hafva den dagliga förvaltningen,
arvode,......4,000

kamereraren, lön .... 2,000

arvode ..... 300 3)30o

kassören, lön ... 1,600

missräkningspenningar . 300 i(goo

förste bokhållaren, lön , 1,600

arvode...... 300 ^goo

andre bokhållaren, lön . . . 1,600

800

Banko-Utskottets Memorial N:o ll

13

kassören derjemte missräk ningspenningar.

....800

Register atom: lön, kr......800

hvilket belopp efter fem års ordinarie
tjenst kan förhöjas med
400 kr.

tjenstgöringspenningar, kr. . 600

dock att nuvarande innehafvaren
af tjensten bibehålies vid
hittills uppburen lön, kr. 1,600
och såsom varande andra gradens
tjensteman, erhåller i tjenstgöringspenningar
kr. . . 800.

Ombudsmannen: lön, kr. . . . 1,000

tjenstgöringspenningar . . . 500

dock att för nuvarande innehafvaren
af tjensten lönen beräknas
till kr......1,200

och tjenstgöringspenningar,
kr. ... 300

Vaktmästaren: lön, kr.....600

tjenstgöringspenningar, kr. . 100

jemte fri bostad och vedbrand.

husdrängen: lön, kr......400

jemte fri bostad och vedbrand.

registratorn, lön .... 1,600

arvode...... 300 i(900

ombudsmannen, lön .

. . 1,200

vaktmästaren, lön

. . 600

husdrängen, lön . . . .

. . . 335

Såsom redan är nämndt, hafva aflöningsbestämmelserna för de båda nu
ifrågavarande kontorens tjenstemän och betjente tillämpats redan från och med
Oktober 1873. Beträffande tiden för utgående af nu föreslagna arvoden till styrelseledamöterna,
får Utskottet, åberopande hvad ofvan i detta afseende anförts
beträffande afdeluingskontoret i Göteborg och hvilket är tillämpligt på afdelningskontoret
i Malmö, samt under förutsättning att de ifrågasatta beloppen beviljas,
hemställa

6:o

att nu föreslagna arvoden till styrelseledamöterne vid afdelning8kofitoren
i Göteborg och Malmö må få utgå från och

14

Banko- Utskottets Memorial N:o 11,

med månaden näst efter den, under hvilken Riksdagen i ämnet
fattat beslut; med bemyndigande derjemte för fullmäktige
att för tiden från och med innevarande års början och intilldess
ofvan föreslagna arvoden få beräknas, till styrelseledamöterne
för den dagliga förvaltningen anvisa belopp, motsvarande
hvad dessa ledamöter enligt förut varande förhållanden
kunnat i särskilda arvoden för postvexelrörelsen och
småsedelvexlingen samt hvad beträffar kontoret i Göteborg
för jernbelåningen påräkna.

I afseende på tillämpningen af de nya staterna för tjenstemännen, hafva
fullmäktige föreslagit vissa bestämmelser, hufvudsakligen öfverensstämmande med
dem, som gälla beträffande hufvudkontoret.

Med gillande, för sin del, af fullmäktiges förslag härutinnan, hemställer
Utskottet

7:o.

att i aflöningsstaten må, efter aflöningsbestämmelserna för
kontoret i Malmö, intagas följande:

Vid tillämpning af förestående aflöningsbestämmelser för
afdelningskontoren i Göteborg och Malmö iakttages följande:

l:o. Tjensteman, som tillträder ofvan bestämda aflöningsförmåner,
får icke bibehålla eller emottaga annan tjenstebefattning
utom afdelningskontoret, dock att detta icke gäller
för ombudsman eller kanslist.

2:o. Tjensteman, som uppbär här stadgad aflöning för
tjenst, som upptages såsom tillhörande viss grad, anses endast
förordnad till tjensteman i graden och pligtig att, efter vederbörande
styrelses godtfinnande, bestrida den af tjensterna i
graden, som åt honom anvisas.

3:o. Tjenstgörings- och missräkningspenningarne åtfölja
utöfvandet af sjelfva befattningarne och få alltså icke åtnjutas
under tjenstledighet; dock må vederbörande styrelse kunna
medgifva den tjensteman eller vaktbetjent, som af sjukdom
hindras från tjenstens bestridande, att under högst en månads
ledighet hvarje år uppbära tjenstgöringspenningarne.

4:o. Uppflyttning till högre lön på grund af ålder i tjensten
får icke ske, så framt ej styrelsen pröfvar tjenstemännen
hafva genom sin föregående tjenstgöring och fortfarande duglighet
gjort sig deraf förtjent.

5:o. Tiden för sådan uppflyttning beräknas från och med

Banko-Utskottets Memorial N:o 11.

15

månaden näst efter den, under hvilken tjenstemanuen blifvit
på ordinarie stat förordnad att tjenst i graden bestrida.

Stockholm den 17 April 1874.

J. v. Schwerin,

Banko-Utskottets Ordförande.

Reservationer:

Vid punkt l:o

af Herrar Gumcélius, Ribbing, Wigardt, G. TJmggström och Fritt. Ceder ström:

“Lika med Utskottets flertal ha vi velat förorda fullmäktiges förslag om
halfannan månads ledighet för hvardera af fullmäktiges deputerade.

Men då uppstår den frågan: Skall under sådan ledighet, eller så kallad
semester aflöningen bibehållas? x

Språkbruk och sed säga ja; Utskottet tyckes besvara frågan delvis jakande,
delvis icke alls. Oss förefaller önskligt och behöflig!, att ett fullständigt svar lemnas.

Deputerad är tillika fullmäktig. Han uppbär ett arvode såsom deputerad,
ett annat såsom fullmäktig.

För honom såsom deputerad finnes, om Utskottets derom gjorda framställning
gillas, en vikarie redo att under ledighet inträda. Denne, som kallas
biträdande deputerad, uppbär i denna sin egenskap arvode af Riksbanken. Häraf
framgår, att Utskottet velat låta deputeraden såsom sådan uppbära sitt arvode
äfven under ledighetstid.

Då, vidare, ett grundlagsbud (Riksdags-ordningen § 71) stadgar, att fullmäktige
“skola vara sju“, och då det ej kan vara lämpligt och rätt, att genom ändring i
bankoreglemeutet grundlagssiffran 7 förändras till G för tre månader af året, vill det
synas klart, att suppleant bör inkallas såsom sjunde fullmäktig, då deputerad har
lagstadgad ledighet.

Men då den tjenstgörande suppleanten måste godtgöras, kommer nu frågan:
Huru och af hvem? Detta är ett spörsmål, som Utskottet i sitt betänkande

lemnat oberördt.

Enligt vårt förmenande borde sådan ersättning helst utgå af bankens medel.
Aflöningsstaten, som redan har på sig uppfördt ett belopp af 20,000 kr. till
semestervikariat för tjenstemännen in. m., skulle då på vederbörlig plats förhöjas
med 1,000 kr. för tre månaders vikariat under deputerades ledighet. Derigenom
sluppe man, så att säga, taga åter med ena handen hvad den andra handen gifvit.

Men Utskottets flertal vill ej föreslå Riksdagen att anvisa dessa 1,000 kr.;
och då det icke lyster oss att föreslå större utgifter, än Utskottet förordat, synes

16

Banko-Utskottets Memorial N:o 11.

intet annat återstå, än att klart och oförtydbart bestämma, att deputerad, som
begagnar ledighet, skall af sitt fullmäktigsarvode ersätta den suppleant, som inkallas
att fylla sålunda ledigstående fullmäktigplats. Deputerad fullmäktig skulle
sålunda under ledighet åtnjuta deputerads, men afstå fullmäktigs arvode, hvilken
fördelning så till vida kan hafva skäl för sig, som han just i sin egenskap af deputerad
erhåller en ledighet, som icke blifvit ifrågasatt att medgifvas fullmäktige.

Att i den vid reglementet fogade aflöningsstat införa bestämmelse härom,
synes oss vara desto mera i sin ordning, som de på sidan 70 i bilagan till nu
gällande bankoreglemente införda stadganden om aflöningsstatens tillämpning
innehålla bestämmelser, huru semesternjutande tjensteman aflönas, hvad af sina
olikartade lönemedel han får bibehålla och hvad han nödgas afstå.

Genom sådant stadgande vinner man reda, undviker eljest tänkbara missförstånd
och förvecklingar samt ställer sig det anförda grundlagsbudets ordalydelse
och tydliga mening till efterrättelse.

På nu anförda skäl hemställa vi vördsamt och under förutsättning af bifall
till Utskottets hemställanden om anslag af arvode åt en biträdande deputerad
och om halfannan månads ledighet för hvardera af de ordinarie deputerade —
att Riksdagen täcktes besluta:

att de på sidorna 70 och 71 i bilagan till nu gällande bankoreglemente
intagna tillämpningsbestämmelser vid “aflöningsstat
för fullmäktige i Riksbanken samt tjenstemännen och vaktbetjeningen
vid Riksbankens hufvudkontor11 måtte erhålla följande
lydelse:

“Vid tillämpningen af denna aflöningsstat iakttages följande
:

1). Deputerad, som enligt § (42) mom. 3 åtnjuter ledighet,
bibehåller sitt arvode såsom deputerad, men afstår arvodet
såsom fullmäktig under den tid, ledigheten begagnas.

2—6 likasom nuvarande punkterna 1—5.“

af Herr O. Månsson mot höjande af Fullmäktiges årliga arvode från 3,200
R:dr till 4,000 kronor.

vid punkt 3:o:

af Herr O. Månsson.

Herr G. Jonsson har anmält, att han icke deltagit i beslutet angående afllömngsstaterna.

Stockholm, tryckt hoä A. L, Normans Boktryckeri-Aktiebolag, 1874.