Banko- Utskottets Betänkande N:o 10.

1

ilfa® i O.

Ank. till Riksd. Kansli den 18 April 1874, kl. 11 f. m.

Betänkande, med förslag rörande ändringar i 3:dje, 4:de och 5:te
af delning a,me af Bankoreglementet.

Då Banko-Utskottet nu går att afgifva förslag till de ändringar,
Utskottet, vid granskning af reglementet för Riksbankens styrelse och
förvaltning, funnit böra ske uti de tre senare afdelningarne af detta
reglemente, får Utskottet till en början anmäla, att visserligen äfven i
reglementets lista och 2:dra afdelningar vissa ändringar äro afsedda att
för Riksdagen föreslås, men att det ännu torde dröja något innan Utskottet
blifver i tillfälle att derom afgifva förslag.

De afdelningar, detta betänkande afser, innehålla föreskrifterna om
Riksbankens styrelse, om tjenstemännen och vaktbetjeningen vid hufvudkontoret
samt om styrelserna och tjenstemännen vid afdelningskontoren;
och afgifver Utskottet samtidigt härmed, i ett särskildt memorial, förslag
rörande vissa delar af aflöningsstaterna för Riksbanken.

Det första ämne, Utskottet nu har att framställa, angår 42 § i reglementet
och står i sammanhang med afiöningsstaten för Riksbankens
hufvudkontor.

Fullmäktige hafva nemligen, i sammanhang med andra frågor rörande
den inre förvaltningen, fästat uppmärksamheten på ett ämne, som
rörer Riksbankens styrelse och ansetts böra påkalla dels ett tillägg till
42 § i reglementet, dels ock ändring i afiöningsstaten hvad angår fullmäktige.

En följd af de förändringar, som vidtagits i sättet för Riksbankens
förvaltning, äfvensom af den utveckling Riksbankens utländska vexelröBih.
till Hiksd. Prof. 1874. 6 Sand. 1 A/d. 9 Haft. 1

2

Banko-Utskottets Betänkande N:o 10.

relse erhållit, vore att göromålen för fullmäktiges båda deputerade ökats
så pass, att behofvet för dem af någon ledighet årligen blifvit fullt ut
detsamma som för tjenstemännen. Men härvid mötte ganska stora svårigheter,
då dels göromålens tilltagande gjorde den hittills någon gång
begagnade utvägen att en deputerad för någon tid åtager sig båda befattningarne
olämplig, dels sedan deputerades göromål och uppdrag, genom
beslut af 1873 års Riksdag, blifvit från hvarandra bestämdt afskilda,
det i sjelfva verket icke hos den ene deputeraden kunde förutsättas större
kännedom om den andres göromål, än hvad hvar och en af fullmäktige
kunde ega. Bland öfrige fullmäktige vore, efter hvad erfarenheten visade,
vanligen icke någon benägen att åtaga sig deputerade-göromålen.
Skälen härtill vore lätt insedda. Den korta tid för hvilken uppdraget
lemnas och aflöningens belopp satte icke dessa fullmäktige i tillfälle att
egna sig åt bankstyrelsens göromål såsom hufvudsak för deras verksamhet,
och det vore då ganska naturligt att de ej kunde vara benägna att,
äfven för en tillfälligt förökad inkomst, åtaga sig för någon tid betydligt
förökade göromål under den tid på året, då de vanligen sjelfva, lika väl
som deputerade, önskade åtnjuta ledighet. Men en följd af dessa förhållanden
vore att icke någon af fullmäktige, utom de ordinarie deputerade,
vunne den kännedom om deputerade-göromålen, som för den händelse
förfall inträffade för någon af deputerade, kunde sätta honom i tillfälle
att utan svårighet öfvertaga göromålen. Det uppdrag, som är Riksbankens
styrelse anförtrodt, vore dock så vigtigt att förhållandena icke
kunde anses väl ordnade, derest styrelsen skulle kunna sättas i svårigheter
eller förlägenhet, derföre att någon af deputerade oväntadt afginge.
För afhjelpande af dessa olägenheter syntes det fullmäktige gagneligt,
om arvode anvisades åt en biträdande deputerad, mot skyldighet för denne
att inhemta kännedom om deputerade-göromålen samt att så väl under
den ledighet, som kunde varda åt de ordinarie deputerade medgifven,
som ock1"vid tillfälliga, kortare förfall för någon af dem sköta deras befattningar.
Den utgift, som härigenom skulle ådragas Riksbanken vore
icke ny, enär förr arvode funnits anvisadt för en biträdande deputerad,
ehuru detta arvode vid 1870 års riksdag indrogs.

Med anledning af dessa förhållanden hafva fullmäktige föreslagit, dels
att deputerade måtte berättigas att årligen åtnjuta hvardera en och eu
half månads ledighet, dels ock att arvode anvisas för en biträdande deputerad
med skyldighet att under nyssnämnda ledighet för hvardera af
de ordinarie deputerade bestrida deras befattningar äfvensom att vid tillfälliga
kortare förfall för någon af deputerade fullgöra dennes åligganden.

Banko- Utskottets Betänkande N:o 10. 3

De förhållanden, fullmäktige anfört, synas Utskottet tala för billigheten
af att åt fullmäktiges deputerade beredes tillfälle till åtnjutande
af någon tids ledighet hvarje år; och för åstadkommande af möjlighet
härtill torde, under nuvarande förhållanden samt vid det omfång deputerades
åligganden numera hafva, knappast någon annan lämplig utväg
finnas, än den af fullmäktige föreslagna, att eu biträdande deputerad utses,
hvilken, ständigt i detalj följande förvaltningen och göromålens gång,
derigenom bhfver nog hemmastad i alla rörhallanden, att kunna, när sa
erfordras, träda i stället för ordinarie deputerad.

Men härför blifver det naturligtvis nödvändigt att åt den biträdande
deputeraden beredes en lämplig ersättning utöfver det ai vode, han såsom
fullmäktig åtnjuter. Angående beloppet af denna ersättning, äfvensom af
fullmäktiges och deputerades arvoden i öfrigt yttrar sig Utskottet uti
särskilt betänkande i sammanhang med andra frågor rörande aflöningsstaten
för Riksbanken, men då bestämmelser i nu berörda hänseenden
höra i reglementet införas, afgifver Utskottet i sådant afseende här förslag
till tillägg vid 42 § i reglementet, i det Utskottet hemställer

l:o.

att, med bibehållande oförändrad
af nuvarande § 42 såsom mom. 1 i
samma paragraf må tilläggas följande
stadganden: ♦

Mom. 2. Derjemte utse fullmäktige,
likaledes inom sig, en biträdande
deputerad, hvilken det åligger att under
den tid, då ordinarie deputerad
åtnjuter ledighet, äfvensom vid tillfälligt
förfall för någon af deputerade,
fullgöra dennes åligganden.

Mom. 3. Ordinarie deputerade
ega åtnjuta ledighet hvardera eu och
en half månad årligen.

Nuvarande § 42:

Fullmäktige utse inom sig två
deputerade, hvilka det åligger att, i
öfverensstämmelse med bankoreglementet
och den instruktion, som af
fullmäktige fastställes, samt i öfrigt
efter af fullmäktige bestämd fördelning
af göromålen dem emellan,
föredraga ärendena inför fullmäktige,
tillse utförandet af fullmäktiges
beslut, verkställa köp och försäljning
af utländska vexlar med
hvad dertill hörer, utöfva tillsyn öfver
göromålen inom Riksbanken äfvensom
öfver Tumba pappersbruk
och Riksbankens tryckeri, samt handhafva
den löpande förvaltningen i
öfrigt.

4

Banko-Utskottets Betänkande N:o 10.

En ordagrann tolkning af 44 §, sådan densamma nu lyder, skulle
fordra, att alla öfverläggningar och beslut hos fullmäktige angående köp
och försäljning af utländska vexlar eller andra valutor, eller om köp och
försäljning af guld och silfver, äfvensom andra åtgärder till vidmakthållande
af metalliska kassan intoges i det hemliga eller s. k. särskilda protokollet.
Emellertid äro dylika beslut och åtgärder understundom af den
beskaffenhet, att anledning till deras hemlighållande icke förefinnes, och
det har fördenskull synts böra åt fullmäktiges bepröfvande öfverlemnas
att afgöra hvilka ärenden af nu ifrågavarande slag, som må böra hållas
hemliga eller icke.

Derjemte har vid sista delen af paragrafen, som innehåller, att de
i särskilt protokoll intagna beslut ej få yppas förrän Banko-Utskottet eller
fullmäktige anser sådant kunna ske utan skada för Riksbanken, anmärkts,
att den, nämnda myndigheter sålunda tillagda pröfningsrätt i fråga om
hvilka beslut må få yppas, jemväl borde uttryckligen tilläggas Riksdagens
revisorer, hvilka i och för fullgörande af sitt uppdrag måste ega tillgång
till kännedom om alla fattade beslut samt vara oförhindrade att genom
sin berättelse till Riksdagen sätta denna i kännedom om hvad de funnit
anmärkningsvärdt.

Fullmäktige, hvilka i anledning af inom Utskottet väckta förslag
rörande hvad i förevarande paragraf borde stadgas, uttalat nu anförda
åsigter, hafva, dervid anfört: i fråga om upptagande i särskildt protokoll
af öfverläggningar och beslut rörande köp och försäjjning af utländska
vexlar, bland annat att, da vid protokollet skola, jemlikt instruktionen,
biläggas förteckningar öfver skedda köp och försäljningar, hvilka förteckningar
innehålla uppgifter om köpare och säljare, dylika ärenden, såsom
lemnande upplysning om enskildes förhållanden, icke lämpligen kunna i
allmänna protokollet intagas eller detta biläggas; samt i fråga om revisorernas
befogenhet att, lika med Banko-Utskottet och fullmäktige pröfva
huruvida ett tdl särskildt protokoll taget beslut, må få yppas eller ei;
att fall väl kunna tänkas, då början af en fortgående underhandling eller
eu följd af sammanhängande åtgärder kan finnas antecknad i protokollet
kort innan en revisions början och ännu vid revisionst,idens slut ej hafva
så fortskridit, att protokollens innehåll lämpligen böra offentliggöras; men
att i dylika fall revisorerne ej sakna utväg att angifva anledningar till
anmärkning, utan att yppa hvad som till äfventyrs då ännu icke utan
skada skulle kunna fullständigt meddelas, och att ett dylikt yppande icke
är att befara af de personer, åt hvilka Riksdagen anförtror det vigtiga
uppdraget att å dess vägnar granska Statsverkets, Riksbankens och Riksgäldskontorets
förvaltning.

Banko-Utskottets Betänkande N:o 10.

Delande de af fullmäktige uttalade åsigter, hemställer Utskottet

2:o.

att 44 § i reglementet må erhålla
följande lydelse:

Till sådana ärenden hos Riksbanken,
hvilka böra hållas hemliga, räknas,
utom diskonterings-,. låne- och
kreditivärenden, fullmäktiges öfverläggningar
och beslut rörande köp
och försäljning af vexlar å utländskt
mynt eller andra valutor, åtgärder
till vidmakthållande af metalliska
kassan samt frågor om sättet för
tillverkning af banksedlar, så att det,
som i dessa ämnen med hvad dertill
hörer upptages i särskildt protokoll,
ej får yppas förr än BankoUtskottet,
Riksdagens revisorer eller
fullmäktige anse sådant kunna ske
utan skada för Riksbanken.

Nuvarande lydelse:

Till ärenden, hvilka i riksbanken
böra hållas hemliga, räknas, utom
diskonterings-, låne- och kreditivärenden,
de beslut och åtgärder, fullmäktige
fatta och vidtaga i afseende
på köp och försäljning af vexlar
med hvad dertill hörer, samt reda
fondens vidmakthållande, äfvensom
angående tillverkning af banksedlar
enligt nya metoder, så att fullmäktiges
öfverläggningar och beslut
härom, hvilka uti särskildt protokoll
upptagas, ej få yppas, förrän BankoUtskottet
eller fullmäktige anse sådant
kunna ske utan skada för Riksbanken.

Reglementets nuvarande § 47 mom. 1 innehåller bestämmelser ro
rande Riksbanken och Myntverkets inbördes förhållanden samt i sammanhang
dermed en föreskrift huru omyntadt silfver och guld skall i Riks-,

banken bokföras. „ ... . 1 .

Först berörda bestämmelser torde likväl endast sa till vida kunna
anses rätteligen tillhöra bankoreglementet, som de innehålla föreskrifter
om hvad fullmäktige derutinnan hafva att iakttaga för tillgodoseende af
Riksbankens rätt och bästa i dess beröring med myntverket, och i berörda
hänseende torde fullmäktiges tillgörande hädanefter icke komma att
sträcka sig till annat eller mera än att vaka öfver att guld, som tran
Riksbanken eller för dennas räkning blifvit till myntverket aflemnadt, ma
så skyndsamt som möjligt till banken, i myntad .eller omyntad form,
återställas och redovisas. Hvad åter bokföringsvärdet för omyntadt guld
och silfver beträffar, hafva fullmäktige, hvilkas yttrande i ämnet Utskottet
infordrat, anfört bland annat att omyntadt silfver, som numera i Riksbankens
hand ej har annat värde än efter gällande silfverpns, lämpligen
torde böra bokföras till det pris fullmäktige efter omständigheterna bestämma,

6

Banko-TJtskottets Betänkande N:o 10.

samt att omyntadt guld torde böra hos Riksbanken bokföras efter värdet
i rikets mynt utan afdrag för myntningskostnaden, enär, då olika rnyntningsafgift
utgår för olika slag af myntstycken, det icke är möjligt att
pa förhand bestämma, hvilken myntningskostnad borde afdragås, samt
dessutom vid utlemnande af guld i plants icke någon myntningskostnad
llragakommer, hvadan fullmäktige äfven antaga att, när myntning sker,
kostnaden derför lämpligen kunde bland årets förvaltningsutgifter upp tältås.

Fullmäktige anse vidare att sista delen af mom. 1 i § 47 innefattar
endast ett instruktionsstadgande, som icke lämpligen bör i bankoi
eglementet intagas, helst det icke kan vara i någon mån för myntverket
förbindande.

. Utskottet, som delar dessa af fullmäktige uttalade åsigter och som
särskild^, anhåller att få erinra, det beräkningsgrunderna för den metallska
valutans värde med hänseende till sedelutgifriingen samt bokföringsvärdet
af utländskt guld- och silfvermynt på andra ställen i bankoreglementet
upptagas, hemställer alltså

3:o.

att nuvarade mom. 1 i § 47 må
ersättas af 2:ne moment, af hvilka
mom. 1 föreslås att erhålla följande
lydelse:

Det åligger fullmäktige tillse, att
guld, som Kong], myntverket för
Riksbankens räkning till utmyntning
eller af annan orsak emottagit, så
fort lämpligen ske kan, redovisas
genom dess aflemnande till Riksbanken,
myntadt eller i plants; och bör
omyntadt guld hos Riksbanken bokföras
efter värdet i rikets mynt utan
afdrag för myntningskostnaden.

Nuvarande lydelse:

Mom. 1. För det af Kongl. myntverket
från Riksbanken eller för dennas
räkning emottagna silfver och
guld, hvilket bokföres till värdet i
myntad form, åligger det fullmäktige
tillse att nämnda verk så fort
ske kan redovisar genom aflemnande
till Riksbanken af myntadt eller omyntadt
silfverj och guld; och ega
fullmäktige att öfver sålunda emottaget
och redovisadt silfver och guld
från Kongl. myntverket undfå qvartal-
och årsräkningar, livilkas öfverenstämmelse
med Riksbankens räkenskaper
genom granskning derstädes
utrönes.

Banko-Utskottets Betänkande N:o 10.

7

Vidare hemställer Utskottet:

4:o.

Mom. 2. Fullmäktige skola genom
delegerade deltaga i den inventering
å Kongl. Myntverket, som i Januari
månad hvarje år och oftare, der så
nödigt pröfvas, anställes på sätt
Kongl. Maj:t finner godt förordna.

Skulle dervid, i hvad Riksbanken
rörer, något finnas att erinra, må
fullmäktige hos Kongl. Maj:t derom
göra underdånig anmälan.

Under granskningen af de föreskrifter i reglementet, hviska angå
styrelserna och tjenstemännen vid afdelningskontoren, fästade Utskottet
sin uppmärksamhet dels dervid, att nuvarande föreskrift i reglementets
§ 93, i fråga om förvar af låne- och säkerhetshandlingar samt andra
värdepapper och kontanta penningar vid afdelningskontoren, icke ar lämplig
och derjemte ofullständig, dels dervid, att, sedan afdelningskontoren
numera blifvit satta i ett annat förhållande till hufvudstyrelsen för Riksbanken,
än tillförene, det tillkomme fullmäktige att angående ordningen
och göromålen inom nämnda kontor upprätta instruktioner; dels ock dervid,
att nu ifrågavarande föreskrifter rätteligen tillhörde, icke bankoreglementet,
utan berörda instruktioner.

Sedan i anledning häraf Utskottet anmodat bankofullmäktige att
taga under öfvervägande de ämnen, som beröras i reglementets 93 § och
dermed stå i sammanhang, hafva fullmäktige afgifvit ett utlåtande, tor

hvilket Utskottet nu går att redogöra.

Lika med Utskottet, funno fullmäktige föreskriften i första momentet
af 93 § derom, att samtliga låne- och säkerhetshandlingar med mera
skola förvaras under tre lås och att nycklarne till dessa skola mnehafvas
eu af den styrelseledamot som handhafver den dagliga förvaltningen,
en af en annan styrelseledamot och den tredje af kamererare!! vid kontoret
olämplig, enär för dess noggranna iakttagande fordrades att sistnämnde
styrelseledamot, hvilken icke har till åliggande att befatta sig

att ofvan ifrågasatta mom. 2 af
§ 47 må få denna lydelse:

Omyntadt silfver bokföres till det
pris, fullmäktige efter omständigheterna
bestämma.

hvarjemte Utskottet slutligen anmäler,
att Utskottet anser nuvarande
mom. 2 böra såsom mom. 3
oförändradt bibehållas.

8

Banko-Utskottets Betänkande N:o 10.

med kontorsgöromålen, likväl måste vid början och slutet af kontorstiden
hvarje dag vara tillstädes å kontoret, något som alltibland kunde möta
svårigheter. Det ville äfven synas, som vården om handlingar och penningar
kunde ordnas på det sätt, att hvad som för dagen eller inom någon
kortare tid behöfdes, afskildes och förvarades under vård af ledamoten
för den dagliga förvaltningen jemte en eller flere af kontorets
tjensteman, under det att öfriga handlingar och kontanta medel fortfarande
ställdes under vård jemväl af någon bland öfriga styrelseledamöter;
och en sådan anordning skulle bringa bestämmelserna i fråga om antalet
vårdare vid afdelningskontoren i öfverensstämmelse med stadgarne om
vården vid hufvudkontoret. Fullmäktige erinrade vidare, att stadgandena
om hvilka, som vid hufvudkontoret skola vårda låne- och säkerhetshandlingar,
generalkassor in. m. icke finnas i bankoreglementet, utan i instruktionerna
för hufvudkontoret, hvarest de ock syntes hafva sin rätta plats;
och i enlighet härmed borde äfven föreskrifterna om vården vid afdelningskontoren
inflyta i instruktionen för dessa; men då fullmäktige, af
uppgifna anledningar, ännu icke voro i tillfälle att underställa Utskottet
förslag till nya instruktioner för flera bland hufvudkontorets afdelningar
och bäst vore att instruktionerna för hufvudkontoret i sin helhet
af Utskottet pröfvades och godkändes, innan, med ledning af bestämmelserna
deruti, instruktioner för afdelningskontoren uppgjordes, ifrågasatte
fullmäktige om icke för närvarande kunde i reglementet bibehållas
ett stadgande rörande vården om säkerhetshandlingar och penningar vid
afdelningskontoren, i hvilket afseende fullmäktige afgåfvo ett förslag till
förändrad lydelse för 93 §.

För så vidt emellertid den omständighet, att fullmäktige efter all
sannolikhet icke blefve i tillfälle att till nästa riksdag framlägga förslagtill
instruktioner för afdelningskontoren, icke ansåges utgöra hinder att
redan nu affatta reglementet med den lydelse, detsamma syntes böra
erhålla, hemställde fullmäktige, att jemte det de två punkterna i reglementets
59 § utmärktes den främsta med mom. 1 och den senare med
inom. 2 samt nuvarande 90 § betecknades med mom. 1, till sistnämnda
§ fogades ett nytt moment, till hvars lydelse fullmäktige afgåfvo förslag,
i den syftning att instruktioner till efterrättelse för tjenstemännen vid
afdelningskontoren skulle af fullmäktige upprättas och underställas BankoUtskottet,
men med samma rättighet för fullmäktige beträffande dessa
instruktioner, som är dem medgifven i afseende på instruktionerna för
hufvudkontoret, att nemligen deri besluta nödiga ändringar.

I sammanhang härmed, fästade slutligen fullmäktige uppmärksamheten
på behofvet deraf, att utur nuvarande ordalag i 59 §, hvarigenom

fullmäktige

Banko-Utskottets Betänkande N:o 10.

9

fullmäktige berättigas att uti instruktionerna vidtaga sådana smärre förändringar,
som kunna finnas nödiga, ordet »smärre» blefve uteslutet.
Fullmäktige erinrade, att hvad som gjorde att förändringen borde ske
utan uppskof, läge deruti, att den vore nödig, något som den i de flesta
fall ej kunde vara, om den rätteligen räknades till de smärre. De ändringar,
fullmäktige, med stöd af det ifrågavararde stadgandet, hittills
vidtagit, hade ej alltid varit »smärre», men hade det oaktadt vunnit Utskottets
godkännande. Om stadgandets lydelse emellertid vant af mindre
vigt, så länge fullmäktige haft att sjelfve tillämpa sina beslut, intilldess
de blifvit af Banko-Utskottet pröfvade, kunde förhållandet blifva
annorlunda när fullmäktiges beslut skola tillämpas af afdelningskontorens
styrelser, och olika meningar skulle kunna söka att göra sig gällande
om vidsträcktheten af det stadgande, pa grund af hvilket fullmäktige handlade;
men all möjlighet af sådan tvist vore omintetgjord, derest det anmärkta
ordet uteslötes.

För öfrigt ansågo fullmäktige, att 93 § i nuvarande reglemente
ej afhandlade sådana ämnen, om hvilka stadganden borde i reglementet
inflyta, samt att instruktioner för göromålens behandling vid afdelningskontoren
borde af fullmäktige uppgöras och underställas Banko-Utskottets
pröfning, men att, då dessa instruktioner borde i tillämpliga delar affattas
med ledning af instruktionerna för hufvudkontoret, förslag till desamma
icke lämpligen kunde uppgöras innan instruktionerna för hufvudkontoret
blifvit af Banko-Utskottet godkända.

Hvad fullmäktige sålunda yttrat och hemställt, finner Utskottet
riktigt; men jemte det Utskottet tillstyrker antagande af de förslag beträffande
§§ 59, 90 och 93, som fullmäktige afgifvit och hvilka straxt
nedan framställas, har Utskottet ansett att, då nuvarande föreskrift i 93 §
om vården af säkerhetshandlingar och kontanta medel m. in. komma att
uteslutas, men de instruktioner, hvilka för denna vård jemte annat skola
blifva gällande, först framdeles komma att upprättas, ett öfvergångsstadgande
emellertid bör införas, af innehall att intilldess instruktionerna
blifvit upprättade, fullmäktige ega att i berörda afseende meddela föreskrifter.

För sammanhangets skull afgifver Utskottet förslag rörande §§ 59,
90 och 93 omedelbart efter hvarandra, och hemställer sålunda
Bih. till Riksd. Prof. 1874. 6 Sami. 1 Afd. .9 Raft.

2

10

Banko-Utskottets Betänkande N:o 10.

att § 59 i reglementet må erhålla
följande lydelse:

Mom. 1. De af Riksbankens hufvudkontors
verksamhet härflytande
göromål handläggas af tjenstemännen
i öfverensstämmelse med gällande
instruktioner samt de af fullmäktige
eller deras deputerade meddelade
föreskrifter.

Mom. 2. I berörda instruktioner
ega fullmäktige att vidtaga sådana
förändringar, som kunna finnas nödiga
och icke äro mot föreskrifterna
i detta reglemente stridande; skolande
likväl dylika, af fullmäktige
beslutade förändringar vid nästkommande
riksdag underställas BankoUtskottets
pröfning och stadfästelse.

Vidare hemställer Utskottet

o.

Nuvarande lydelse:

De af Riksbankens hufvudkontors
verksamhet härflytande göromål
handläggas af tjenstemännen, i öfverensstämmelse
med gällande instruktioner
samt de af fullmäktige
eller deras deputerade meddelade
föreskrifter.

I berörda instruktioner ega fullmäktige
att vidtaga sådana smärre
förändringar, som kunna finnas nödiga
och icke äro mot föreskrifterna
i detta reglemente stridande; skolande
likväl dylika, af fullmäktige
beslutade förändringar vid nästkommande
riksdag underställas BankoUtskottets
pröfning och stadfästelse.

6:o.

att med bibehållande af nuvarande
§ 90 oförändradjsåsom mom. 1, till
satarna § må fogas ett nytt moment
så lydande:

Mom. 2. De utaf afdelningskontorens
verksamhet härflytande göromål
handläggas af tjenstemännen i
enlighet med gällande instruktioner
samt de af styrelsen eller dess ledataot
för den dagliga förvaltningen
meddelade föreskrifter; varande 59 §
mom. 2 tillämplig äfven på instruktionerna
för afdelningskontoren.

Nuvarande lydelse:

Vid förvaltningen af afdelningskontoret
har styrelsen att ställa sig
till efterrättelse icke allenast de för
Riksbanken utfärdade lagar, ordningar,
stadgar och reglementen, utan
äfven de föreskrifter, som äro eller
varda af fullmäktige eller deras deputerade
meddelade; och har styrelsen
att dold t och förtegadt hålla
hvad som rörer enskilda personers
förhållande till afdelningskontoret.

Bcmhcj-Utskottets Betä.nkafide_N:o 10.

Dernäst hemställer Utskottet

7:o.

att utur reglementet må uteslutas nuvarande 93 §, så
lydande:

»Mom. 1. Låne- och säkerhetshandlingar samt andra
värdepapper, äfvensom kontanta penningar förvaras under
tre lås, hvartill ledamoten för den dagliga förvaltningen
och en af styrelsens öfriga ledamöter samt afdelningskontorets
kamererare hafva hvar sin till olika
lås hörande nyckel; dock är ombudsmannen ensam ansvarig
för sådana låne- och säkerhetshandlingar, hvilka
äro på hans åtgärd beroende.

Mom. 2. Tvänne eller flera gånger om året skola
två af styrelsens ledamöter verkställa inventering af
de hos ombudsmannen befintliga säkerhetshandlingar
samt tillse huru de ombudsmannen tillhörande, löpande
ärenden handhafvas.»

Slutligen hemställer Utskottet,

8:o.

att till reglementet må fogas ett öfvergångsstadgande,
så lydande:

Intilldess instruktioner rörande göromålens handläggning
med mera vid afdelningskontoren blifvit af fullmäktige
upprättade och af Banko-Utskottet stadfästade,
skola vid nämnda kontor låne- och säkerhetshandlingar
samt andra värdepapper, äfvensom kontanta penningar,
vårdas på sätt fullmäktige derom förordna.

Fullmäktige hafva anmält, att vid Riksbankens hufvudkontor dels
eu kanslisttjenst i ombudsmansexpeditionen och dels en annan till första
o-raden hörande tjenst blifvit indragen, och då härigenom tjenstemännens
antal på det hela minskats^från femtiotvå till femtio, bör 61 § mom. 1
ändras till öfverensstämmelse härmed; hvadan Utskottet hemställer,

9:o.

att mom. 1 i § 61 må få följande
lydelse: Nuvarande lydelse:

På ordinarie stat må ej tillsättas Mom. 1. På ordinarie stat må ej
flere tjenstemän än högst femtio, tillsättas flere tjensteman, än högst

12

Banko-Utskottets Betänkande N:o 10.

hvaraf i första graden aderton, i den femtiotvå, hvaraf i första graden
andra tjuguen, i den tredje fem och tjugu, i den andra tjuguen, i den
i den fjerde sex. För tjensteman tredje fem och i den fjerde sex.
af tredje och fjerde tjenstegraderna, För tjensteman af tredje och fjerde
äfvensom för den i fullmäktiges ex- tjenstegraderna, äfvensom för den i
pedition anställde tjensteman af an- ^fullmäktiges expedition anställde
dra giaden meddelas fullmakt. tjensteman af andra graden med delas

fullmakt.

Nuvarande 69 § innehåller ansvarighetsbestämmelser dels beträffande
vården om bankens s. k. generalkassor, dels i fråga om verkställighetsåtgärder,
kontroll och annan vård, som åligger tjenstemännen, med^mera.

Ensamma för sig äro dessa bestämmelser icke tillräckliga, och fördenskull
hafva ock uti instruktionerna för tjenstemännen vid hufvudkontoret
utförligare bestämmelser i berörda hänseenden gifvits. Vid sådant
förhållande och då föreskrifter angående tjenstemännens ansvarighet, likaväl
som föreskrifterna om hvilka göromål skola tillhöra den ena eller
andra befattningen, rätteligen tillhöra, icke bankoreglementet, utan de speciela
instruktionerna, torde denna paragraf, hvars innehåll redan finnes upptaget
och utförligare afhandladt uti instruktionerna för hufvudkontoret,
rättast böra ur reglementet uteslutas. De föreskrifter densamma innehåller,
_ blifva för tjenstemännen lika väl gällande såsom instruktionsföreskrifter;
och dertill kommer, att, om jemkningar af ansvarsbestämmelserna
finnas erforderliga, sådana då kunna af fullmäktige vidtagas så
fort de hinna omarbeta instruktionerna, hvaremot, om paragrafen finnes
uti reglementet, instruktionerna måste derefter rättas och icke kunna
ändras i de delar, der tilläfventyrs en förbättring syntes behöflig, annat
än i samband med en reglementsändring.

En närmare granskning af mom. 2 visar för öfrigt, att der införda
ansvarighetsbestämmelser äro i vissa delar tvetydiga och fördenskull behöfva
ändras, om de skola i reglementet bibehållas. Utskottet torde emellertid
icke behöfva ingå i en närmare utredning häraf, då Utskottet anser
hela paragrafen kunna och böra uteslutas ur reglementet.

Härvid bör Utskottet likväl derjemte fästa uppmärksamheten på,
att för tjenstemännen vid afdelningskontoren böra finnas likartade ansvarighetsföreskrifter,
som för hufvudkontorets tjensteman, men saknas för
närvarande; och då, efter hvad redan är närnndt, instruktioner för afdelningskontoren
först framdeles kunna upprättas, synes det behöfligt att
tillsvidare i ett öfvergångsstadgande föreskrifva, att hvad härutinnan är
stadgadt beträffande hufvudkontoret skall tills vidare i tillämpliga delar
gälla äfven för afdelningskontoren.

Banko-Utskottets Betänkande N:o 10.

13

Nuvarande § 69 lyder sålunda:

»Mom. 1. De tjensteman, som deltaga i vården af Riksbankens generalkassor,
skola, en för alla och alla för en, eller, der blott två äro anställde,
en för begge och begge för en, ansvara för de under deras vård
förvarade tillhörigheter.

Mom. 2. För öfrigt skola tjenstemännen hvar för sig ansvara för
hvad hvar och en tillhör att verkställa, kontrollera eller vårda, och då
två eller flere handlägga samma expedition eller ärende, skall ansvaret
för den skada och förlust, som tillskyndas Riksbanken, dem emellan sålunda
fördelas, att den, som haft första handläggningen, kommer att ersätta
en tredjedel, och den eller de kontrollerande två tredjedelar; börande
ersättningen, då de kontrollerande äro flere, af hvardera med lika
belopp utgöras; men skulle densamma icke kunna hos en eller annan af
de ersättningsskyldige uttagas, skola de öfrige en för begge och begge
för en, eller en för alla och alla för en, godtgöra bristen.

Mom,. 3. Den som, enligt instruktionen eller förordnande af fullmäktige
eller deras deputerade, förättar en annans tjent, står under tiden i samma
ansvar, som ordinarie innehafvaren deraf; men om någon eljest, med
vederbörande förmans tillstånd, sätter annan i sitt ställe, ansvarar han
sjelf för vikariens åtgärder.

Dessutom är hvar och en bankens tjensteman vid eget personligt
ansvar förbunden att i tid upptäcka och tillkännagifva, om han förmärker
något ä färde vara, som kan lända Riksbanken till skada eller förlust.»

Och hemställer Utskottet, på grund af hvad ofvan blifvit anfördt,

10:o.

att nuvarande § 69 må ur reglementet uteslutas.

Hvarjemte Utskottet hemställer,

ll:o.

att till reglementet må fogas ett öfvergångsstadgande
så lydande:

Hvad i instruktionerna för Riksbankens hufvudkontor
är stadgadt angående tjenstemännens ansvarighet
gäller i tillämpliga delar jemväl beträffande tjenstemännen
vid afdelningskontoren, intilldess instruktioner för dessa
kontor blifvit af fullmäktige upprättade och af BankoUtskottet
stadfästade.

14 Banko-Utskottets Betänhanfle N:o 10.

Uti § 70, som innehåller föreskrift för det fall, att tjensteman af
sjukdom hindras att tjenstgöra, bemyndigas fullmäktige att för tjenstens
bestridande använda arvode, motsvarande 1,000 riksdaler för år. Ordet
»riksdaler» bör här utbytas mot »kronor», under det. Utskottet icke föreslår
någon ändring af momentet i öfrigt.

Utskottet hemställer fördenskull

12:o.

att mom. 1 af 70 § må erhålla följande
lydelse:

Blifver tjensteman af sjukdom
hindrad att sin syssla förrätta, och
göromålens behöriga gång fordrar
att föranstalta om vikariat, ege fullmäktige
att om tjenstgöringen förordna
och dervid använda ett arvode
af 1,000 kronor, efter år räknadt.

Nuvarande lydelse:

Mom. 1. Blifver tjensteman af
sjukdom hindrad att sin syssla förrätta,
och göromålens behöriga gång
fordrar att föranstalta om vikariat,
ege fullmäktige att om tjenstgöringen
förordna och dervid använda
ett arvode af 1,000 R:dr, efter år
räknadt.

Derjemte torde Utskottet, då öfverallt i reglementet, hvarest uttrycket
»riksdaler» eller »riksdaler riksmynt» förekommer och icke särskildt
har afseende på det förutvarande myntet, detsamma bör utbytas mot
ordet »kronor», få begagna detta tillfälle att hemställa,

13:o.

att vid sammanfattningen af bankoreglementet uttrycket
»riksdaler» eller »riksdaler riksmynt» må öfverallt,
der detsamma icke har särskildt afseende på det äldre
myntet, få utbytas mot ordet »kronor».

På hemställan af Utskottet, har Riksdagen beslutat tilldela vissa
tjensteman vid Tumba pappersbruk en tillökning i deras aflöning.

Af denna anledning bör motsvarande ändring göras i reglementets
§ 88; hvadan Utskottet hemställer,

Banko-Utskottets Betänkande N:o 10.

15

14:o.

att mom. 1 i § 88 må erhålla
följande lydelse:

I afseende å de Tumba bruks
tjensteman och vaktmästare tillkommande
löne- och öfriga förmåner,
kommer den af Banko-Utskottet,
på grund af Rikets Ständers beslut,
den IL Oktober 1860 utfärdade
aflöningsstat att tjena till iakttagande
med den ändring, som följer
dels af andre bokhållaretjenstens indragning,
dels af 1874 års Riksdags
beslut om personel förhöjning af
vissa tjensteman löneförmåner; egande
dock fullmäktige att till bruksförvaltaren,
för aflönande af ett biträde
vid kontorsgöromålen, af brukets
medel anvisa ett belopp af
högst 1,000 kronor årligen i enlighet

med 1874 års Riksdags beslut.

Nuvarande lydelse:

Mom. 1. I afseende å de Tumba
bruks tjensteman och vaktmästare
tillkommande löne- och öfriga förmåner,
kommer den af Banko-Utskottet,
på grund af Rikets Ständers
beslut, den 11 Oktober 1860 utfärdade
aflöningsstat att tjena till iakttagande
med den ändring, som följer
af andre bokhållaretjenstens indragning;
egande dock fullmäktige
att, till bruksförvaltaren, för aflönande
af ett biträde vid kontorsgöromålen,
af brukets medel anvisa
ett belopp af högst 850 R:dr ärligen.

I sammanhang med det förslag till aflöningsstater för afdelningskontoren
i Göteborg och Malmö, som blifvit af fullmäktige framstäldt
och i Utskottets memorial N:o 11 till Riksdagens pröfning öfverlemnas, hafva
fullmäktige erinrat, att de i § 98 af reglementet omförmälda särskilda
arvoden för postvexelrörelsen in. m. — hvilka arvoden icke utgått vid
kontoren i Luleå och Wisby — böra, om de föreslagna nya aflöningsstaterna
godkännas, upphöra, men att deremot stadgande bör i reglementet
inflyta derom, att fullmäktige ega anvisa arvoden för kommissionsgörornåleri
vid afdelningskontoren, i afseende på hvilka föreskrift är meddelad
i 35 § mom. 1, som lyder sålunda: »Allmänheten är berättigad att

i upp- och utlåningsärenden hos Riksbankens hufvud- och afdelningskontor
personligen eller genom ombud utföra sina angelägenheter, äfven
som att derom omedelbart skriftvexla. Alla häraf i hufvud- och afdelningskontoren
härflytande bestyr besörjas afgiftsfritt, under de vilkor och
förbehåll fullmäktige bestämma.

16

Banko-Utskottets Betänkande N:o 10.

Af nu nämnda anledning erfordras ändring i 98 §, i hvilket afseende
Utskottet får hemställa,

15 ro.

att, under förutsättning, det nya aflöningsstater för afdelningskontoren
i Göteborg och Malmö varda, i öfverensstämmelse
med Utskottets förslag, af Riksdagen
fastställda, 98 § i Banko-reglementet må få följande
lydelse:

Nuvarande lydelse:

I de för tjenstemännen och vaktbetjeningen
vid afdelningskontoren
i fastställd stat upptagna löne- och
arvodesbelopp ega hvarken fullmäktige
eller afdelningskontorens styrelser
att tillökning meddela; dock
ega fullmäktige att anvisa lämpliga
arvoden åt de tjensteman, hvilka
erhålla uppdrag att handhafva de
göromål, som härflyta af stadgandet
i § 35 mom. 1.

I de för tjenstemännen och vaktbetjeningen
vid afdelningskontoren
i fastställd stat upptagna löne- och
arvodesbelopp ega hvarken fullmäktige
eller afdelningskontorens styrelser
att tillökning meddela; dock
ega fullmäktige att anvisa nödiga
arvoden för det ökade tjenstemannabiträde,
som för postvexelrörelsen
samt medels emottagande på uppoch
afskrifningsräkning vid afdelningskontoren
kan erfordras.

Styrelsen för afdelningskcutoret i Visby har, i dess till Utskottet
afgifna berättelse, gjort framställning dels om förhöjning i arvodena för
den styrelseledamot, som handhafver den dagliga förvaltningen, samt för
tjensteman och vaktbetjente vid kontoret, dels ock om ändring i föreskriften
uti § 100 af reglementet derom, att förvaltningskostnaderna för afdelningskontoret
ej Ange öfverskrida det särskildt stadgade beloppet af
6,000 R:dr.

I anledning af dessa framställningar hafva fullmäktige anfört
följande:

»Den tid på dagen, under hvilken afdelningskontoret i Visby hålles
för allmänheten tillgängligt, eller från kl. 9 till kl. half till 11 f. m., är
icke den, som bort för allmänhetens beqvämlighet lämpligast väljas.
Men fullmäktige hafva funnit sig förhindrade att bestämma en lämpligare
tid af det förhållande att såväl den styrelseledamot, som handhafver den

Banko-Utskottets Betänkande N:o 10.

17

dagliga förvaltningen, som samtlige tjenstemännen vid kontoret äro anställde
såsom tjensteman hos Konungens Befallningshafvande i o an s
län och derstädes hafva tjenstgöring under de timmar pa dagen som
bättre lämpade sig för allmänhetens beröring med bankkontoret. es am
mandel af annan tid för kontorets öppenhållande skulle derföre nödga
såväl den nämnda styrelseledamoten som samtlige tjenstemännen vi
kontoret att afgå från sina befattningar, och då riksbanken, med afseende
å omfånget af detta kontors rörelse, icke lärer kunna derstädes aflöna
tjenstemännen, så att de ensamt af riksbankens tjenst vinna bergning,
hafva fullmäktige ej ansett sig böra vidtaga en åtgärd, som skulle aflägsna
de nuvarande pröfvade innehafvarne af befattmngarne, utan att man
kunde förvissa sig att icke med andra personer andra svårigheter uppstode.
Efter hvad fullmäktige under hand fått sig meddeladt moter ock
hinder för ett bättre ordnande af förhållandena deruti, att lokalen lör
afdelnirigskontoret ligger aflägsen från landshöfdingeembetets tjenstcrum
i annan trakt af Visby än dessa. Genom gällande hyreskontrakt lärer
kontoret ännu för ett par år vara bundet vid den nämnda lokalen, men om
derefter det lyckades att erhålla lokal för afdelningskontoret i. närmaste
granskap till landshöfdingeembetet, torde en förändring kunna åstadkommas
utan större rubbningar i den nuvarande personalen. Under omtor
mälda förhållanden finna sig emellertid fullmäktige förhindrade att förorda
den nu sökta förhöjningen i atiöningsförmåner».

»Frågan om upphäfvande af den stadgade inskränkningen i afseende
på afdelningskontorets i Visby förvaltningskostnader förevar vid 1871 ars
riksdag till följd af en inom Andra Kammaren väckt motion, hullmäktiges
då afgifna tillstyrkande, att anslaget måtte höjas, vann, pa satt dåvarande
Banko-Utskotts memorial N:o 11 visar, Utskottets godkännande,

men blef ej af Riksdagen bifallet».

((Fullmäktige anse för deras del fortfarande billigheten fordra, att
åt afdelningskontoret. i Visby beredes samma förmån som för öfriga kontor
att kunna använda medel till anskaffande af vikarier vid de tillfällen,
då tjensteman af sjukdom eller annat giltigt förfall hindras att tjensten
förrätta. Enligt de i § 70 af Banko-reglementet för hufvudkontoret
slado-ade grunder får vid verkligt sjukdomsförfall, om vikariat fordras,
af riksbankens medel användas ett belopp af 1,000 R:dr för år raknadt,
motsvarande lägsta lönen för tjensteman i första graden. Derest tu ilmäktiges
åtgörande, att fördela tjensterna vid afdelningskontoren i Goteboro-
och Malmö efter grader, vinner godkännande, torde enahanda, grund
höra gälla äfven för dessa kontor. Vid kontoren i Luleå och Visby åter
kan någon dylik fördelning svårligen åstadkommas, och aflönmgarne der

Bill. till Biksd. Prof. 1874. 6 Sami. 1 Åfd. 9 Saft.

18

Banko-Utskottets Betänkande N:o 10.

äro ej heller fördelta i lön och tjenstgöringspengar, hvarföre vid dessa
kontor ett lämpligt belopp "torde böra i reglementet bestämmas såsom
vikariatsarvode under förutsättning att der, som vid öfriga kontor vid
förfall för den främste tjenstemannen, den andra får öfvertaga hans föremål
och att vikanatsarvodet sålunda utgår för fullgörande af den fä<»Te
tjenst en. Då emellertid ombudsmanstjensterna äro aflönade med lä^re
belopp än som kan anses vara tillräckligt till vikariatsarvoden fö.'' öfrDa
tjänster, lärer det väl, då förfall för ombudsmännen kan inträffa, få bero
på styl elsen att anslå ett i förhållande till ordinarie arvodet och förfallets
långvarighet lämpadt belopp samt derför i reglementet endast behöfva
antydas, att det angifna beloppet är det högsta som får anslås.»

Och. hafva fullmäktige i öfverensstämmelse med hvad de sålunda
yttrat afgifvit förslag till ändrad lydelse af § 100 i reglementet; med
godkännande af hvilket förslag Utskottet hemställer,

16:o.

att motsvarigheten till nuvarande §
100 i reglementet må få denna
lydelse:

Då tjensteman vid afdelningskontor
af sjukdom eller annat laga
förfall hindras att tjensten bestrida,
eger styrelsen att, med iakttagande
af hvad i § 70*) mom. 1, 2 och 3
för hufvud kontoret stadgas, till tjenstens
bestridande af riksbankens me -

Nuvarande lydelse:

Då tjensteman vid någotdera afdelningskontoret
af sjukdom eller
annat laga förfall hindras att tjensten
bestrida, ege vederbörande afdelningskontors
styrelse att, efter
de grunder, som i detta afseende
äro inom Riksbankens hufvudkontor

. ) ^varande § 70 mom. 1, 2, 3 lyda sålunda: Mom. 1. Blifver tjensteman af

sjukdom hindrad att sin syssla, förrätta, och göromålens behöriga gång fordrar att föranstalta
om vikariat, ege fullmäktige alt om tjenstgöringen förordna och dervid använda ett
arvode af 1,000 R:dr, efter år räknadt.

Mom. 2. Erhåhes tjenstledighet efter egen ansökning för svag helsas förbättrande
utan egentligt sjukdomsförfall, eller för enskilda angelägenheter eller i och för tjenstgöring
hos Riksdagen, dess Utskott eller revisorer, vare den tjenstledige pligtig att sjelf vidkännas
kostnaden för tjenstens bestridande.

Mom. 3. Då vikariat för någon tjensteman erfordras i hänseende dertill, att han
sm egendom åt borgenärer afträdt eller ock blifvit för skuld i häkte inmanad eller under
örinyndare ställd, bör hälften af hans lön användas till tjenstens bestridande under den
tid, vikariat i dylika fall, enligt nedanstående §§ 75 och 70 kan komma att fortfara.

Banko-Utskottets Betänkande N:o 10.

del använda vid afdelningskontoren
i Göteborg och Malmö beloppet af
lägsta lönen i första graden och vid
afdelningskontoren i Luleå och Visby
högst 500 kronor, allt för år räknad
t.

gällande, bestämma arvodesbeloppet
för den, som varder till tjenstens
bestridande förordnad; dock under
iakttagande, hvad angår afdelningskontoret
i Visby, att anslaget för
detta kontors förvaltning på det hela
icke öfverskrides.

Stockhojm den 17 April 1874.

J. v. SCHWERIN.
Banko-Utskottets Ordförande.

Reservationer:

Vid punkt. l:o:

af Herrar Gumcelius, Ribbing, Wigardt, G. Hägg ström, och Irih.
Cederström: »Utskottets motivering vid denna punkt har synts oss otilBack ig
och otillfredsställande. Då vi likväl biträda beslutet om att tillstyrka
ledighet för deputerade, inskränka vi oss här att hänvisa till den särskilda
mening, som af oss är anförd vid det samtidigt från Utskottet
afgående betänkandet om aflöningsstaten för Riksbankens fullmäktige,
tjensteman och vaktbetjening».

Vid punkt. 2:o: . n ,

af Herr von Strokirch: »Mot Utskottets beslut att i \ 44 af Bankoreglementet,
mellan uttrycken Banko-Utskottet eller fullmäktige, föreslå
införande af orden Riksdagens revisorer, får jag anmäla min reservation,
dervid tillkännagifvande den åsigten, att ifrågavarande förslag, såsom enligt
mitt förmenande hvarken lämpligt, nödigt eller nyttigt, icke bort vinna
afseende; derest eu ny rättighet skall eller bör lemnas Riksdagens revisorer
och stadgande derom någorstädes införas, torde ett sådant ej böra
förekomma i Bankoreglemente!, som uteslutande innehåller regim ör

20

Banko-Utskottets Betänkande N:o 10.

bankofullmäktige, bestämmelser och föreskrifter angående bankens verksamhet
och förvaltning, men ej något rörande dess revision, utan fast
hellre instruktionen för Riksdagens revisorer; något så beskaffadt stadgande
är dock derstädes obehöfligt, enär dess § 8 redan bestämmer såväl
sättet som tidsomständigheterna för revisionsberättelsens offentliggörande;
detsammas införande i § 44 af Bankoreglementet skulle föra revisorernes
verksamhet utom gränsen af omfånget för en revision, hvilkens rätt
och skyldighet är att, med ledning af alla handlingar, räkenskaper och
protokoller, anställa noga granskning af bankens förvaltning och deröfver
afgifva berättelse, åtföljd af de anmärkningar och förslag, hvartill omständigheterna
kunna föranleda, men ej att i någon mån deltaga i denna
förvaltning, som enligt 1 § i Bankoreglementet skall vara bankofullmäktige
odelad anförtrodd, hvilket, genom förslagets antagande, icke blefve
förhållandet, utan skulle derigenom den oegentligheten uppkomma, att
Riksdagens revisorer tillerkändes rättighet att, oberoende af bankofullmäktige,
bestämma tidpunkten för yppandet af bankangelägenheter, hvilka
böra hemliga hållas; revisorerne skulle dymedelst komma att i viss mån
ingripa i förvaltningsåtgärder, hvilkas afgörande skäligen ej torde böra
öfverlemnas till någon annan än den förvaltande myndigheten.»

Stockholm, Assoeiations-Boktryckeriet, 1874.