Bevillnings- Utskottets Betänkande N-.o 0
!
N:o (i.
Ank. till Riksd. Kansli den 15 April 1874, kl. 6 e.
Betänkande, angående Tull!) ev kilning en.
Sedan Bevillning^!-1Ttskoitei till behandling ibrchafk såväl Kong-!. Maj:ts nådiga
proposition (N:o 38) angående vissa lättnader vid tullbelmndling af varor, som användas
till proviantera af fartyg i Öresund, som de till Utskottet hänvisade motioner,
hvilka afse ändringar i nu gällande föreskrifter rörande tullbevillningens utgörande,
och i sammanhang dermed verkställt granskning af tulltaxan i öfrigt, får Utskottet
nu, jemlikt 40 § Riksdags-ordningen, afgifva betänkande rörande förenämnda bevillning,
devid Utskottet, på sätt hittills varit vanligt, ansett sig böra i allmänhet följa nu gällande
tulltaxas alfabetiska uppställning.
Uti afgifven motion (N:o 12 3) har Herr Hammarberg P., i sammanhang
med väckt förslag om förhöjning i
rande förhöjning i tullen å importerade främmande spirituösa varor; och kommer Utskottet
framdeles, sedan Riksdagen fattat beslut om beskattningen af den inhemska
bränvinstillverkningen, att i anledning af förberörd» motion afgifva särskild! yttrande
rörande tullsatserna å cether och eu ther spirituösa* äfvensom å bränvin och sprit,
hvilket Utskottet
1 :o.
skolat för Riksdagen anmäla.
Likaledes och då i sammanhang med nyssberörda förslag om höjande af bränvinstillverkningsafgiften
motionären ifrågasatt dels upphäfvande af tullen ä artikeln
Gryn dels nedsättning i tullsatserna å Kaffe och Socker, får Utskottet hemställa:
Bi/i. till Biksd. Vrot. 1874. 5 Sami. 1 Afd. 5 Haft. 1
A ©ther och
Aether Spint»
osus, Bränvin
och Spri!.
Oryn, Kafle
Socker.
2
Bevillning*- Utskottels Betänkande N:o G.
2:o.
att frågan om tullbestämmelserna i afseende å gryn, kaffe och
socker jemväl må uppskjutas, till dess Riksdagen fattat beslut
om bränvinstillverkningsafgiftens belopp.
I nuvarande tulltaxa finnes stadgadt:
» Bocker:
på främmande språk tryckta; lexika, deri något främmande språk ingår; samt not
och
ritbocker ................................................................................................................................. Fria;
på svenska språket tryckta biblar, gifta till Svenska bibelsällskapet ........................ Fria;
från utrikes ort återkommande, i Sverige tryckta, då de reklameras af författaren eller
förläggaren, eller då två besigtningsman, af hvilka minst den ene bör vara boktryckare,
intyga att böckerna äro i Sverige tryckta .............................................. Fria;
på svenska språket i Finland tryckta och af filisté undersåtar författade ........... Fria;
ändra, på svenska språket författade .................................................................. 1 stalp. 15 öre;
med inbundet rent eller linieradt papper, draga lika tull som papperet med tillägg af
20 procent;
med upphöjda bokstäfver till begagnande för blinda........................................................... Fria.”
Sedan inom Utskottet fråga uppstått om borttagande åt den tull utaf115 öre pr
skålpund, hvarmed enligt omförmälda stadgande, en del på svenska språket författade
böcker vid införsel från utrikes ort äro belagde, som ock af den tullsats, som nu i
allmänhet är lagd å omfattade kopparstick, estamper och dylika arbeten, äfvensom
huruvida ej i sammanhang härmed tullindring borde ega rum för åtskilliga för boktryckerier
och litografiska anstalter samt för bokförlagsindustrien nödiga införselartiklar,
ansåg Utskottet sig böra härom inhemta yttrande af sakkunnige män; Och har Utskottet
i sådant hänseende från de utaf Svenska bokförläggareföreningen utsedda delegerade
äfvensom från Boktryckerisocietetens ordförande fått emottaga ett under den 5
sistlidne Mars afgifvet memorial, hvilket Utskottet bifogar detta betänkande.
På sätt nämnda memorial utvisar, hafva bemälde sakkunnige män uttalat sig
för afskaffande af ofvanberörda tull å de på svenska språket tryckta, ännu tullpligtiga
böcker. Till de skäl, som härför blifvit i memorialet anförda, anser Utskottet böra
läggas den omständigheten, att endast en högst obetydlig inkomst genom denna tullbeskattning
beredes staten, enär ifrågavarande inkomst endast uppgick år 1870 till
227 R:dr 55 öre, år 1871 till 302 R:dr 25 öre och år 1872 till 301 R:dr
50 öre.
Den af merbernälde sakkunnige jemväl uttryckta åsigt, att artikeln ”boktryck”
borde med tryckta böcker '' sammanställas, har Utskottet jemväl velat biträda, såsom
fullt lämplig.
Bevillninys-Utukottets Betänkande N:o 6.
Utskottet hemställer fördenskull:
3:o.
att, i stället för de nuvarande bestämmelserna angående böcker
och boktryck, må i tulltaxan införas ett så lydande stadgande:
Böcker:
tryckta, äfvensom Boktryck ..................................................... Fria.
med inbundet rent eller linieradt papper draga lika tull
som papperet med tillägg af 20 procent;
med upphöjda bokstäfver till begagnande för blinda Fria.
Enligt nu gällande tulltaxa äro Kopparstick, Estamper, Stålstick, JAtngrafiska
och Fotografiska arbeten samt Träsnitt, som tillhöra utrikes tryckta verk,
från tull fria, hvaremot »andra slag, oinfattade» äro belagda med en tull af <S öre pr
skålpund.
Tullinkomsten af de enligt nämnda stadgande tullpligtiga artiklar utgjorde år
1870 1,863 riksdaler 4 öre, år 1871 3,010 R:dr 16 öre och år 1872 4,432 Emir
16 öre.
Då denna inkomst ej är af någon större betydenhet och då Utskottet äfven i
afseende å berörde tullsats delar de åsigter, som i förenämnde., Utskottets betänkande
vidfogade memorial finnas uttalade, anser Utskottet sig böra, jemväl med den i memorialet
tillstyrkta förändring af sjelfva titlarne i rubriken, hemställa,
4:o.
att ifrågavarande stadgande måtte erhålla följande lydelse:
Kopparsticks-, Stålstk i noll Träsnittsaftryck, Litografiska och
Fotografiska arbeten, oinlattade........................................................... Fria.
tulltaxan är stadgadt:
”Bokstafsstämplar samt Boktryck och Stilar.......... .................. 1 skålp. 10 öre.
förslitna och obrukbara eller s. k. Stilskrot ..................................................... Fria.»
”Bok- och Koppartrycksvärta ............................................................ 1 skålp. 3 öre.»
Då Utskottet, såsom förut är nämdt, funnit sig böra tillstyrka fullständig
tullfrihet i afseende å so val tryckta böcker och boktryck som koppar- och stålsticksaftryck
med flera dylika arbeten, anser Utskottet rättvisan fordra, att de enligt nu
ifrågavarande stadgande tullbelagda artiklar jemväl från tullafgift befrias.
Tullinkomsten för »bokstafsstämplar samt boktryck och stilar» utgjorde år
1870 1,532 B:dr 10 öre,''år 1871 3,125 Emir 60 öre och år 1872 2,415 lLdr
Kopparstick
Estam per,
Stålstick, IJ •
tografiska och
Fotografiska ar
beten samt
Träsnitt.
Bokstafsst tunnlar,
Stilar och
Stil skrot samt
Bok- och Koppart
rycks vårta.
4
Bevillnings-THsTcottets Betänkande N:o 6
Hudar och
Skinn.
30 öre. För »bok- och koppartrycksvärta» uppgick tullen år 1870 till 1,307 R:dr
52 öre, år 1871 till 1,701 R,:dr 27 öre, och år 1872 till 1,634 11:dr 58 öre.
Inkomsten genom berörda tullsatser är sålunda för statskassan utan nämnvärd betydenhet.
Under instämmande i öfrigt uti det, som i förutnämnda, vid detta betänkande
fogade memorial finnes anfördt rörande ifrågavarande stadganden, har dock Utskottet
trott sig ej böra i afseende å tryckfärg tillstyrka vidsträcktare tullfrihet, än som för
närvarande i allmänhet tillkommer färger och färgningsämnen.
Utskottet hemställer sålunda :
5:o.
att ifrågavarande stadgande måtte erhålla följande förändrade
lydelse:
a) Bokstafsstämplar, Boktrycksstilar, Clichéer, Stereotyper, Elektro
typer,
Träsnittsstockar, Plåtar, etsade eller graverade för tryck,
äfvensom s. k. Stilskrot ..............i......................................................... Fria;
b) Bok-, Sten- och Iioppartrycksfärg förtullas lika med färger och
färgningsämnen.
Inom Andra Kammaren har Herr Jöns Andersson (i motion N:o 45) föreslagit,
att nu gällande införseltull å oberedda Fårskinn måtte upphäfvas, och sådana
skinn i likhet med dem af get, ren, skäl, elg, hjort, känguru, rådjur och hare
blifva från tull fria, till stöd hvarför han andragit, att enligt nu gällande stadganden
oberedda ulliga fårskinn draga en tull af 20 öre pr skålpund, hvaremot, om ullen
före införseln skiljes från skinnet, hvardera varan kan tullfritt införas; att i följd deraf
beredning af främmande fårskinn inom landet är omöjlig, helst ofvanberörda tullsats
ej står i lämpligt förhållande till den af 10 öre för alunerade fårskinn, hvadan ock
införseln af beredda sådana skinn vore högst betydlig; att införande pf kala fårskinn
möter svårigheter dels i anseende till deras sällsynthet och i förhållande till ulliga
skinn alltför höga pris, dels ock vid tullbchandlingen, samt att oberedda fårskinn, om
man undantager krimska samt persiska och astrakan- eller s. k. kalmuckskinn, ej
vore att till pelsverk hänföra.
Efter de upplysningar, Utskottet i anledning häraf förskaffat sig, har Utskottet
ej kunnat undgå att, i likhet med motionären, finna det ifrågavarande fullsatts å oberedda
fårskinn verkar i viss mån tryckande på den inhemska industrien. Utländska
fårskinn införas nemligen hufvudsakligen i akt och mening att beredas till sämskskinn
och dylikt. Vid denna beredning bortgår naturligen en ganska betydlig del af den
vigt, de oberedda skinnen haft, och då tullen beräknas efter vigt, ställer den sig i
Bevillnings-Vtskottets Betänkande N:o 6.
5
betydligt ökad man högre för de oberedda än för de beredda skinnen, och detta förhållande
kan icke annat än menligt inverka på beredningsindustrien.
Utskottet anser sålunda borttagande af tullsatsen å vanliga oberedda fårskinn
höra rnedgifvas, men då ett tillstyrkande af motionärens förslag, så som det blifvit
af honom framstäldt, jemväl skulle innebära befrielse från tullen å grå Krimska samt
äkta Kalmucksskinn, hvartill Utskottet åter ej funnit något skäl vara för handen, då
sistnämnda slags fårskinn torde uteslutande till pelsverk användas, har Utskottet ansett
sig böra för dem bibehålla nu gällande stadganden.
Att den nu ifrågasatta tullfrihet för oberedda fårskinn, om deii medgifves,
jemväl betingar nedsättning i tullsatsen å beredda skinn af samma slag, torde lätteligen
inses.
På grund af hvad sålunda är anfördt, får Utskottet hemställa:
G:o.
a) att tullen å oberedda fårskinn, med undantag af grå Krimska
och äkta Kalmuckskinn, måtte borttagas, och
b) att tullen å beredda sådana skinn, med nyss anförda undantag,
måtte nedsättas till 10 öre pr skålpund, allt på sätt bilagda
tulltaxeförslag innehåller.
I sammanhang med framstäldt förslag om tullfrihet för »maskinerier, redskap
och verktyg eller delar deraf, ej specificerade" hade Bevillnings-Utskottet vid förlidet
års riksdag jemväl hemställt, att andra momentet under den i tulltaxan befintliga hufvudrubriken
»Instrumentera skulle erhålla följande förändrade lydelse: »handtverks; tullbehandlas
såsom maskinerier, redskap och verktyg, ej specificerade», och sålunda dessa
instrumenter jemväl komma att åtnjuta tullfrihet. Vid behandlingen inom Riksdagen
af sistnämnda hemställan, blef densamma af båda Kamrarne till Utskottet återförvisad
pa grund af då gjorda yrkanden, att den sålunda för handtverks-instrumenter ifrågasatta
tullfrihet måtte utsträckas till alla slag instrumenter, som för näringarnes behof
vore erforderliga.* Hufvudsakligen ur formel synpunkt ansåg sig dock Utskottet fcirhindradt
att biträda berörda yrkande, och Riksdagens beslut blef affattadt i öfverensstämmelse
med Utskottets härofvan först omförmälda förslag.
Med afseende å hvad sålunda vid sistlidne riksdag blifvit anmärkt, har Utskottet
funnit anledning att nu taga denna fråga i förnyadt öfvervägande.
Under rubriken »Instrumenter» upptagas nu i första momentet »fältskärs-,
matematiska, optiska, fysiska och navigations-, med eller utan fodral, alla slag,
derunder inbegripna monterade optiska glas samt barometrar och termometrar», för
Indika tullen utgör 15 öre pr skålpund. Att bland dessa instrumenter åtskilliga äro
ör näringarnes behof af samma vigt som maskinerier, redskap och verktyg, och att
Instrument''* r.
Jern.
6 Bevillmngs-Tltskottets Betänkande N:o 6.
sålunda samma skäl, som föranledt Riksdagen att åt dessa sistnämnda förläna tullfrihet,
äfven uro gällande för dylika instrumenter, synes Utskottet vara uppenbart,
meö då det torde vara med stor svårighet förenadt att med afseende å beskaffenheten
af en del af dessa instrumenter, såsom t. ex. de fysiska, optiska och matematiska,
uppdraga eu gräns mellan sådana, som afse näringarnes behof och andra slag, och
ett enkelt stadgande, på sätt vid förra riksdagen yrkades, derom att tullfriheten skulle
bero derpå, att instrumentet vore för näringarne behöfligt, helt säkert skulle vålla
svårigheter vid tulltaxans tillämpning, anser Utskottet sig icke böra understödja ett
förslag i sådan inskränkt syftning. Deremot och då medgifvande af tullfrihet för
alla de instrumenter, hvilka här omförmälas, utan afseende derpå, om de äro för
näringar behöfliga eller användas för vetenskapliga eller andra ändamål, synes Utskottet
icke komma att medföra någon olägenhet; då vidare den för statsverket uppkommande
minskning i tullinkomst genom beviljande af en sådan tullfrihet icke kan
oara egnad att utgöra hinder för denna förändrings genomförande, till stöd hvarför
Utskottet får meddela, att tullinkomsten för ifrågavarande instrumenter jemte s. k.
handtverksinstrumenter, hvilka först sedermera blifvit tullfria, utgjort
år 1870 för införda 20,553 skålp................... 3,082: 95,
” 1871 a » 23,364 a .................. 3,504: 60, och
•’ 1872 a V .36,492 a .................. 5,473: 80;
och då slutligen genom medgifvande af en sådan tullfrihet vetenskapsmannens berättigade
intresse, att icke mera än näringsidkarne betungas med tullafgifter för de
instrumenter, som han för sina forskningar behöfver från utlandet intaga, jemväl
tillgodoses, tvekar Utskottet icke att tillstyrka:
7:o.
att instrumenter, alla slag, med undantag af musikaliska, må
blifva tullfria, och att till följd deraf rubriken Instrumenter må
i tulltaxan erhålla don lydelse, bifogade taxeförslag innehåller.
Under rubriken Jern, smidt eller valsadt, finnes i nu gällande tulltaxa upptagen
en bestämmelse, enligt hvilken Hammare och Smedjestäd draga en tull af 75
öre för hvarje centner.
Då emellertid numera ej blott maskinerier och redskap utan äfven verktyg i
allmänhet äro vid införsel tullfria, har Utskottet funnit det vara oegentligt, att hammare
och smedjestäd, hvilka äro att anse såsom redskap för jernhandteringen, äro
ull underkastad^; och får derföre hemställa:
BeviTtnings-Uts/coUcts Betänkande JSI:o 6.
8:0.
att nu gällande bestämmelse rörande hammare och smedjestäd
må utgå och i stället ett stadgande införas, så lydande:
Hammare och Smedjestäd; se Maskinerier, Redskap och
Verktyg eller delar deraf, ej specificerade.
Tullsatserna å de slag af Papper, som ej åtnjuta tullfrihet, utgå för när -
varande sålunda:
''^Kardus-, makulatur-, polér- eller smergel- ................................................ 1 skålp. 1 öre,
sug-, färgadt eller ofärgadt, tryck- och tapet- .......................................... 1 » 4 »
alla andra slag, derunder inbegripet linieradt papper .............................. 1 » 8 »
Som af det härhos fogade, af bokförläggare-föreningens delegerade och boktryckeri-societetens
ordförande afgifna memorial synes, hafva desse, vid fråga om
borttagande af tullen å böcker m. in., uttalat den önskan, att jemväl tullen å sugoch
tryck- samt alla andra slag af papper, med undantag af kardus-, makulatur-,
polér- eller smergel- och linieradt papper måtte afskaffas, för hvilken önskan ftro i
memorialet anförda åtskilliga skäl, till Indika Utskottet får hänvisa.
Ehuru Utskottet villigt medgifver, att flera af dessa skäl äro synnerligen
beakta ds värda, och att artikeln papper, såsom nödvändighetsvara icke blott för alla
grenar af näringslifvet utan ock för, snart sagdt, hvarje enskild, bör, så vidt ske
kan, från tullbeskattning befrias, samt den starka tillväxt af papperstillverkningen
inom landet och den alltmera tilltagande utförseln af vissa slag papper i förening
med det kända förhållande, att den inhemska tillverkningen af sådana pappersslag,
för hvilka det högre tullskyddet ännu egen rum, företrädesvis lemnar anledning till
berättigad! klander i afseende å produkternas godhet, nogsamt synes utmärka lämpligheten
och angelägenheten deraf, att gällande tullbestämmelser för artikeln papper
i allmänhet underkastas eu omfattande undersökning, har Utskottet, som icke varit 1
tillfälle att med all erforderlig fullständighet företaga eu dylik undersökning, nu
funnit sig böra ifrågasätta förändring af tullbestämmelserna endast för de pappersslag,
bvilka företrädesvis och nästan uteslutande hafva användning såsom material
för de näringsgrenar, i afseende å hvilkas tryckerialster Utskottet här ofvan föreslagit
förändring af nu gällande tulltaxa. Dessa pappersslag äro tryckpapper och
dermed närmast jemförlig! färgadt eller ofärgadt sugpapper samt planschpapper.
Efter hvad Utskottet inhemtat, är clen svenska tillverkningen af flera bland
dessa pappersslag hvarken till beskaffenheten nöjaktig eller emot förbrukningens behof
svarande; hvarföre Utskottet, som dock tvekat att på en gång föreslå öfvergång'' till
fullkomlig'' tullfrihet från de till dels fyra, dels åtta öre pr skålpund nu stadgade
tullsatserna, ansett sig böra hemställa:
Papper.
Bevillning^- Utskottets Betänkande N-.o 6.
Skomakare
arbeten.
Strumpor och
andra på
strumpstol eller
genom stickning
tillverkade
arbeten,
«
9:o.
att tullen å sug-, fårgadt eller ofärgadt, samt tryck- ock
planschpapper måtte varda till två öre skålpundet nedsatt.
Till Utskottets kännedom liar kommit, att på senare tider börjat hit införas
ett slag af billiga skodon, förfärdigade af groft öfverläder med bottnar af trä, hvilka
skodon, vid deras tullbehandling, äro att hänföra under den i tulltaxan förekommande
rubrik "Skomakarearbeten, andra slaga och sålunda draga eu tull af 40 öre pr skålpund.
Då en sådan afgift i betraktande deraf, att ett par dylika skodon väga något mera än
2 skålpund, är i förhållande till varans värde alltför hög, har Utskottet funnit skäl förefinnas
att för ifrågavarande slag af skodon föreslå en tull-lindring; och hemställer alltså:
10:o.
att i tulltaxan, under rubriken Skomakare-arbeten må införas eu
särskild titel, hvarigenom skodon med träbottnar åsättes en tullafgift
af endast 10 öre pr skålpund.
Med nådig skrifvelse af den 27 sistlidne Februari har Kongl. Maj:t låtit till
Bevillnings-Utskottet öfverlemna handlingar^ rörande de underdåniga besvär, ett häi
i staden bosatt handelsbolag anfört deröfver, att ett af bolaget införskrifvet parti
strumpstolsarbeten, benämnda ylleschalar, tillverkade af ull på strumpstol och försedda
med påsydda prydnader af silke, blifvit förtulladt i enlighet med rubriken
”Strumpor och andra på strumpstol eller genom stickning tillverkade arbeten, ej specificerade:
af hel- eller halfsiden», samt förty fått draga en tull af en-riksdaler
50 öre skålpundet, öfver hvilka besvär General-tullstyrelsen afgifvit underdånigt utlåtande
och deri anfört, bland annat, att den af klagande bolaget i underdåniga besvären
framställda mening, att ifrågavarande gods borde kunna tullbeskattas lika med
kläder, försedda med broderier, galoner med mera, eller med allenast tjugu procent
förhöjning uti den för sjelfva varan, om silke derå ej varit anbragt, belöpande tull,
skulle General-tullstyrelsen, derest fråga varit om införande af ny lagstiftning i ämnet,
ej tvekat att omfatta; samt att, ehuru styrelsen af anförda skäl ej tilltrott sig att
på förevarande fall tillämpa nämnda stadgande, styrelsen dock till Kongl. Maj:ts
nådiga pröfning hemställt, om icke Kongl. Maj:t täcktes förordna, att eu sådan tilllämpning
finge ega rum; och hade Kongl. Maj:t velat till Utskottet öfverlemna
handlingarne i målet, på det att i Utskottet måtte komma under öfvervägande, huruvida
någon ändring i tulltaxan borde, i anledning af hvad sålunda förekommit,
vidtagas.
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o G.
Då emellertid Utskottet tillika erfarit, att Kongl. Maj:t genom nådig resolution
ofvannämnda dag funnit skäligt, att, med afseende å hvad Tullstyrelsen, såsom
här ofvan namnes, hemställt, medgifva, det ifrågavarande strumpstolsarheten finge
tullbehandlas i enlighet med hvad för kläder, försedda med broderier, galoner m. m.
finnes stadgadt, eller med allenast 20 procent förhöjning i den för sjelfva varan,
derest silke icke vore derå anbragdt, belöpande tull, och Utskottet trott sig finna
den genom Kongl. Maj:ts omförmälda beslut åt tulltaxans nu varande lydelse gifna
tydning, hvilken framdeles lärer komma att iakttagas, undanrödja de tvifvelsmål,
till hvilka anledning förefunnits, har Utskottet ansett någon vidare åtgärd med anledning
af det anförda förhållandet icke vara af nöden, hvilket Utskottet ansett sig
11 :o
endast böra hos Riksdagen anmäla.
För närvarande utgår tullen å Fickur med 1 R:dr för stycket, ehvad de äro ur.
försedda med boett af guld eller af annat ämne.
Hos Utskottet har blifvit anmäldt, att detta stadgande, i hvad det rörer andra
ur än de med boett af guld försedda, visat sig egnadt att locka till lagöfverträdelser,
enär tullsatsen å sådana ur ej står i något lämpligt förhållande till deras
värde och lättheten att olofligen införa dem. Vid sådant förhållande har Utskottet
ansett en nedsättning i berörda tullsats vara af behofvet påkallad, hvadan Utskottet
föreslår
12:o
att tullen å fickur med boett af annat ämne än guld måtte
nedsättas till 50 öre pr stycke.
o
Rubriken Vagnar och Åkdon har nu följande lydelse:
»Vagnar och Åkdon.
arbetsfordon och lastvagnar.................................................................................... 1 stycke 5 R:dr
tvåhjuliga samt droskor, trillor och slädar ................................................ 1 stycke 20 R:dr
öfriga slag........................................................................................................................ 1 stycke 100 R:dr
synbart brukade, som af resande för eget behof medföras, eller som blifvit ur riket
bevisligen utförda ........................................................................................................................ Fria.»
Emot denna uppställning har inom Utskottet anmärkts det oegentliga deruti,
att under en rubrik med gemensam tullsats sammanföra åkdon af så olika beskaffenhet
som tvåhjuliga åkdon samt droskor, trillor och slädar, hvarjemte Utskottet erfarit, att
Bih. Ull Biksd. Prof. 18-74. 5 Sami. 1 Afd. 5 Häft. 2
Vägnar och
Åkdon.
10
Bevillnings-Utslcotttets Betänkande N:o 6.
Tulltaxeunder
rättclserna.
det obestämda uti sjelfva begreppet »droska» vållat svårigheten vid tullbehandling af
åkdon. Utskottet har af dessa skäl funnit sig böra åt rubriken gifva en förändrad
uppställning. _ .
För bedömande af sjelfva tullsatserna a åkdon har Utskottet förskaffat sig
upplysningar om deras värde och dervid iuhemtat, att detta vanligen ställer sig å
Villor till nära dubbelt och å mindre halltäckta åkdon, hvilken benämning synes närmast
svara emot hvad man år 1841, då benämningen »droskor» infördes, dermed
afsåg, ända till tre eller fyra gånger värdet å ett tvåhjuligt åkdon. Större vägnar,
som införas, äro åter i allmänhet dubbelt så dyra som de mintlie halltäckta.
Det under rubriken förekommande stadgande, hvarigenom synbart brukade åkdon,
som af resande för eget behof medföras, förklaras vara från tull fria, äi numera,
då '' artikeln flyttsaker, hvarunder de höra, åtnjuter tullfrihet, öfverflödigt, och då detsamma
torde hafva föranledt missbruk, bör det derföie utgå.
Med stöd af hvad nu är anfördt, föreslår Utskottet,
13:o.
följande förändrade lydelse af rubriken:
Vägnar och Åkdon:
arbetsfordon och lastvagnar ....................... 1 stycke 5 kronor
tvåhjuliga och slädar...................................... 1 stycke 15 kronor
fyrhjuliga:
tiillor ................................................................... 1 stycke 25 kronor
halftäckta mindre .......................................... 1 stycke 50 kronor
andra slag ............................................................ 1 stycke 100 kronor
Ånm. Uppstår tvifvel till hvad slag ett åkdon är att hänföra,
utgår tullen med 10 procent af dess värde, dock ej utöfver
100 kronor.
Underrättelserna.
Uti § 9 af dessa underrättelser föreskrifvas såsom vilkor för restitutions
erhållande af erlagd tull för införda råämnen, när vissa deraf inrikes tillverkade, i
paragrafen närmare angifna, varor utföras, bland annat följande.
i mom. ho) att af sådana varor, som efter vigt beräknas, minst 100
skålpund af hvardera och af punsch minst 100 buteljer skola till export anmälas
och på en gång afsändas; och
Bevillnings-Utslcottets Betänkande N:o 6.
11
i mom. 3:o) att utförsela skall verificeras genom intyg af vederbörande
embetsmyndighet å lossningsorten, det varan derstädes blifvit lossad.
I ofvan omförmälda nådiga Proposition har Kongl. Maj:t gifvit Riksdagen
till känna, hurusom uti en till General-tullstyrelsen ingifven skrift handels- och sjöfartsnämnden
i Malmö, med framhållande af det önskliga i att de vid Öresund
belägna Svenska handelsplatser kunde uppträda i täflan med de Danska om den
lönande rörelse, hvilken försåge den genom sundet passerande stora handelsflotta med
proviant och andra förnödenheter, fästat uppmärksamhet på de hinder deremot, som
förefunnes dels i gällande tullstadgas bestämmelse, att tullpligtiga varor icke finge
från nederlag eller transitoupplag utföras i mindre partier än hela packor, lådor,
balar, kistor eller fastager, under det i Danmark funnes både s. k. frilager och kreditupplag,
hvarifrån i mån af behof kunde få utföras större eller mindre partier,
söndrade från helt kolly, dels. ock i den omgång och kostnad, som föranleddes af de
här ofvan berörda i § 9 af tulltaxeunderrättelserna föreskrifna vilkor för åtnjutande
af tu!Restitution eller drawback; anförande nämnden i förra hänseendet, att, då det
endast sällan kunde förekomma, att ett fartyg för proviantering till en resa medtoge
en hel säck kaffe, eu hel låda socker o. s. v., det torde vara uppenbart, att befälhafvare
på de genom sundet gående fartygen ej kunde finna sin räkning vid att å
Svenska sidan köpa sådana förnödenheter, då för dem, fastän de icke stadnade inom
landet, måste betalas tull, hvarigenom deras pris stegrades, och att, då således varor
af utländskt ursprung icke kunde köpas lika billigt här som i Danmark, äfven upphandlingen
af rent Svenska varor, såsom lifsförnödenheter, skeppsinventarier, virke
o. s. v. måste uteblifva, enär det naturligen vore beqvämare för vederbörande att
köpa allt på eu och samma plats, samt i senare hänseendet eller rörande vilkoren
för utbekommande af drawback, bland annat, att enligt nämndens åsigt den föreskrifna
attesten från utländska lossningsorten kunde undvaras.
Sedan, efter hvad vidare i nådiga Propositionen förmäles, yttranden häröfver,
äfvensom öfver en i samma ämne från Helsingborgs Han delsfullmäktige inkommen
framställning, till Generaltullstyrelsen afgifvits af tullkamrarne i Malmö, Landskrona
och Helsingborg samt styrelsen derefter jemväl hört sina Advokatfiskal-, Kammaren;
Revisions-kontor, hvarförutom Malmö Handels- och Sjöfartsuämnd inkommit med
eu ytterligare skrift, har ärendet, deruti jemväl väckts förslag om eftergift i vissa fall
af fyr- och båkafgifter samt lotspenningar, blifvit i hela dess vidd, genom Generaltullstyrelsens
underdåniga skrifvelse den 16 December sistlidet år, understäldt Kongl.
Maj:ts pröfning, dervid styrelsen, beträffande nu ifrågavarande delar deraf, yttrat,
bland annat, att i fråga derom, huruvida den fördel, som genom omförmälda framställningar
åsyftades, vore af sådan betydelse för landets handels- och näringslif, att
de ganska väsentliga förändringar i gällande författningar, hvilka för ändamålet erfordrades,
kunde anses fullt rättfärdigade, största betänkligheterna mötte i afseende å
eftergift af den till enkelhet och reda vid tullförvaltningen nu gällande, från äldre
12
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 52■
författningar hemtade och i tullstadgans § 114 uttalade grundsats, att på nederlag
upplagda varor ej må för något ändamål af godsegaren disponeras i mindre partier
än hela fastager, packor, lådor, kistor m. m., såsom de till riket inkommit och
blifvit vid uppläggningen journaliserade, till hvilken stränga begränsning af godsegarens
dispositionsrätt anledningen läge ej blott i den betryggande kontroll, derigenom
vunnes, att under den långa nederlagstiden, fem år, utbyte af varor ej måtte kunna
obemärkt ega rum, utan ock i den enklare bokföring hos tullförvaltningen, som derigenom
blefve möjlig, och hvarförutan nederlagsrörelsen skulle taga i anspråk en alltför
talrik och kostsam tullpersonal, samt att visserligen i Danmark och Norge förhållandena
vore annorlunda, enär derstädes upplagen af oförtullade varor liksom
detalj bokföringen af deras disposition vore på vissa vilkor öfverlåtna åt godsegarne
sjelfva, men att någon dermed likartad anordning svårligen här torde kunna bringas
till stånd, liksom det ej vore med tullverkets nu tillgängliga arbetskrafter möjligt
att frånträda den allmänna regeln om begränsning af varuegarens disposition till
hela kollys.
Då emellertid med tillämpning af denna regel den handelsverksamhet, hvarom
nu är fråga, ej vore förenlig, enär endast undantagsvis fartyg behöfva den qvantitet,
som upplagda kollys innehålla, och det således vore för ändamålet nödigt, att vidtaga
åtgärder ledande derhän, att köpmannen kunde disponera oförtullade varor i
vexlande partier, hade General-tullstyrelsen, som i sådant hänseende ansett ett anordnande
af s. k. frilager vara lämpligt, utarbetat ett förslag till förordning, hvarigenom,
bland annat, stadgades, att i städerna Malmö, Landskrona och Helsingborg derstädes
bosatte handlande skulle vara berättigade att af gods, som funnes på nederlag upplagd!
och ej utgjorde underpant för oguldna afgifter, till frilager i särskild! magasin
under godsegarens vård öfverflytta varor för att med desamma utan vidare tullafgifts
erläggande förse fartyg, ej understigande 10 nylästers drägtighet, hvilka antingen
utklarerade direkt till utrikes ort eller befunne sig på resa emellan utrikes orter eller
ock slutligen komme från utrikes ort med destination till annan Svensk hamn, än
der varorna uttoges och icke heller der inklarerade: tilläggande styrelsen att förslagets
tillämpning åtminstone till en början ej påkallade tillökning i tullpersonalen
och att den enda eftergift af tullinkomster, som det komme att medföra, vore den i
förväg oberäkneliga, och, om frilager ej inrättades, endast undantagsvis förefallande
inkomsten af utgående nederlagsafgift för de till sådan proviantering använda varor,
hvilken inkomst, vid det förhållande, att utgående nederlagsafgiften i hela riket gåfve
ett ringa belopp, år 1872 endast 2,404 R:dr 83 öre, ej förtjenade afseende.
Beträffande den föreslagna förändringen i tulltaxeunderrättelsernas § 9, att den
i samma § medgifna tullrestitution skulle få åtnjutas, sedan varornas utförsel till
öppen sjö blifvit af tullbetjeningen vitsordad, hade styrelsen anfört, att de förhållanden,
hvarunder den strängare kontroll, som krafvet på s. k. ruckattest innebure, i
Bevillnings-UtsJcottets Betänkande N:o 6.
13
taxeunderrättelserna infördes, på senare tider förändrats, enär handeln blifvit friare
och i samma mån tillvuxit, samt näringslifvet, som numera rörde sig öppet och i
stor omfattning, sökte afsättning äfven långt bortom grannländerna; samt att, i samma
mån olägenheterna af skyldigheten att anskaffa ruckattester från de orter, dit Svenska
alster utfördes, ökades, då i den fria täflan, som utgjorde nutida industriens häfkraft,
hvarje kostnad, vare sig såsom direkt utgift eller såsom fördröjd liqvid med deraf
följande ränteförlust, borde sorgfälligt undvikas, men krafvel på ruckattester vållade
en dubbel sådan kostnad, växande i senare hänseendet med afståndet, hvarför styrelsen,
som mer än en gång förnummit klagan häröfver och ansåg berörda kraf kunna med
nöjaktig säkerhet ersättas genom uppställande af vissa föreskrifter för utförseln, förordade
en dermed öfverensstämmande förändring i vederbörande författningar.
Innan förslaget om inrättande af frilager i ofvannämnda städer till nådig
pröfning företogs, har Kongl. Maj:t funnit nödigt i vissa hänseenden inhemta utlåtande
från städernas stadsfullmäktige, men under afvaktan på dessa utlåtanden har Kongl.
Maj:t emellertid velat föreslå Riksdagen att, för den händelse Kongl. Maj:t
framdeles skulle finna den föreslagna frilagersinrättningen böra komma till stånd,
medgifva, att utgående nederlagsafgiften för de varor, som till fartygs proviantering
från frilager uttagas, må eftergifvas, hvarjemte Kongl. Maj:t med afseende å de i
ofvanberörda 9:de § meddelade bestämmelser angående vilkoren för åtnjutande af
drawback vid utförsel af vissa inhemska tillverkningar, enligt General-tullstyrelsens
hemställan, föreslagit den ändring, att ej allenast föreskriften om utförselns verificering
medelst intyg från lossningsorten må, för den händelse att utförseln sker i fartyg,
som, icke understigande 10 nylästers drägtighet, utklarerat direkt till utrikes ort,
förfalla med vilkor, att fartyget af tullbetjening bevakas till öppen sjö och att den
till utförsel angifna vara, för hvilken drawback åstundas, af tullkammaren vid utklareringen
antecknas å fartygets utgående sjöpass, utan ock undantag från nämnde
paragrafs stadgande om vissa minimiqvantiteter å de utförda varorna medgifvas, då
svenska tillverkningar af ifrågavarande slag för proviantering af fartyg i Öresund utföras
under förhållanden, jemförliga med dem, då utländska på frilager upplagda
varor skulle vid dylik proviantering åtnjuta tullfrihet.
Utskottet, som tagit dessa Kongl. Maj:t förslag i öfvervägande får, med
åberopande af de skäl General-tullstyrelsen inför Kongl. Maj:t anfört samt på grund
af hvad i öfrigt i ärendet förekommit, till Riksdagen hemställa:
14:o.
a) att den i § 9 mom. 3:o af tulltaxeunderrättelserna förekommande
bestämmelse om verifikation medelst intyg af embetsmyndighet
å lossningsort, att vara derstädes blifvit lossad, må under de
14
Bevillnings-UtsJcottets Betänkande N:o 6-
af Kong!. Maj:t föreslagna vilkor förfalla och i följd deraf
sagde § i berörda hänseende erhålla den förändrade lydelse, som
i bifogade taxeförslag blifvit åt densamma gifven, och
b) att Riksdagen måtte i underdåning skrifvelse förklara sig, för
den händelse Kong!. Maj:t skulle finna inrättning af s. k. frilager
i städerna Malmö, Landskrona och Helsingborg böra
komma till stånd, medgifva, dels att utgående uederlagsafgiften
för varor, som till fartygs proviantering från frilagren uttagas,
må eftergifvas, dels ock att från de i tulltaxeunderrättelserna
§ 9 mom. l:o stadgade minsta belopp för erhållande af tullrestitution
vid utförsel af vissa i nämnda § uppräknade varor,
undantag må beviljas, då sådana varor för proviantering af
fartyg i Öresund utföras under enahanda förhållanden med dem,
då utländska på frilager upplagda varor skulle vid dylik proviantering
åtnjuta tullfrihet.
I sammanhang härmed har Utskottet funnit sig böra erinra, att, sedan Koiigli
Maj:ts i nådiga Propositionen den 30 Januari innevarande år för Riksdagen framlagda
förslag till förnyad förordning angående Sveriges och Norges ömsesidiga handels- och
sjöfartsförhållanden numera blifvit af Riksdagen äfven för dess del gilladt och en
lag i öfverensstämmelse med förslaget sålunda inom kort torde vara att förvänta, de
hinder, som hittills förefunnits för beviljande af tullrestitution vid utförsel till Norge
af andra varor än raffineradt socker, komma att med anledning af stadgandet i förslagets
andra paragraf upphöra i afseende å sådana bland de till tullrestitution i
allmänhet berättigade, af utländskt råämne inrikes tillverkade varor, som vid införseln
i brödralandet draga full tull; ocli då, enligt omförmälda mellan rikslag, all skilnad
i varornas tullbeskattning, efter som de föras land- eller sjövägen mellan rikena,
jemväl komme att i allmänhet upphöra, lärer det i 9:ue § för tullrestitutions beviljande
stadgade vilkor af sjöväga utförsel icke heller lämpligen böra i afseende ä utförseln
till Norge vidare ega tillämpning.
Emellertid och då i afseende å den landväga utförselns verificerande andra
än de i allmänhet uti förevarande § föreslagna stadgande!! blifva af nöden, har det
synts Utskottet lämpligast, att Riksdagen till Kongl. Maj:t öfverlemnade bestämmandet
af de nödiga kontrollföreskrifterna i detta hänseende.
I stället för det stadgande i § 9 af tulltaxeunderrättelserna, som afhandla!-tullrestitution vid utförsel till Norge och som nu har denna lydelse:
»Hen här ofvan medgifna tullrestitution eger icke rum vid utförsel till Norge
utom i afseende å artikeln raffineradt socker»,
föreslår Utskottet alltså
Éevillnings-Utskottets Betänkande N:o 6.
15
15:o.
att följande stadgande måtte i § 9 intagas:
»Den här ofvan medgifna tullrestitution eger icke rum vid utförsel
till Norge, utom i afseende å artiklarne raffineradt socker,
punsch och arbetad tobak. Dör dessa artiklar beviljas, äfven
då de utföras landvägen till nämnda rike enahanda restitution,
som här förut är bestämd, under vilkor att sådan utförsel
styrkes, på sätt Kongl. Maj:t derom särskildt förordnar.
Stockholm den 14 April 1874.
På Utskottets vägnar:
(Just. af Ugglas.
16
Bevillnings-Vtskottets Betänkande N:o 6.
Förslag
till
JO LL-TAXA
att lända till efterrättelse från och med den
Qvantitet |
Införselstull. |
|
Kr. |
öre. |
Bokst afsstämplar, Boktrycksstilar, Clichéer, Stereotyper,
Elektrotyper, Träsuittsstockar, Plåtar, etsade
eller graverade för tryck, äfvensom s. k. Stilskrot
Boktryck; se Böcker.
Bok-, Sten- och Koppartrycksfärg; förtulla,s lika med
färger och färgningsämnen.
Böcker:
tryckta, äfvensom Boktryck......................................................
med inbundet rent eller linieradt papper, draga lika
tull som papperet med tillägg af 20 procent,
med upphöjda bokstäfver till begagnande för blinda
Fria.
Fria.
Fria.
Chrystalli tartari:
Cliclléer; se Bokstafsstämplar.
Ekollon.
Elektrotyper; se Bokstafsstämplar.
Bevillnings-Utsicottets Betänkande K:o (>.
IT
Hudar och Skinn:
pelsverk:
oberedda:
get-, ren-, skäl-, elg-, hjort-, känguru-, rådjurs-,
har- samt fårskinn, med undantag af grå Minska
och äkta kalmuck- ...............................................
Qvantitet |
i |
|
för tull- |
Införselstull. |
|
beräkningen. |
1 |
|
Kr. |
öre |
Fria.
beredda:
lösa eller hopsydda:
get-, ren-, skäl-, elg-, hjort-, känguru-, rådjurs-,
har- samt fårskinn, med undantag af
grå krimska och äkta kalmuck- ........................ i
Instrumenter:
fältskärs-, matematiska, optiska, fysiska och navigations-,
med eller utan fodral, alla slag, derunder inbegripna
monterade optiska glas samt barometrar
och termometrar, äfvensom handtverks-; tullbehandlas
såsom Maskinerier, Redskap och Verktyg, ej specificerade.
musikaliska: — — — — — — — —
skålp.
10
Jern:
smidt eller valsadt,
hammare och smedjestäd; se Maskinerier, Redskap
och Verktyg eller delar deraf, ej specificerade
Kopparsticks-, Stålsticks- och Träsnittsaftryck, Li- •
tograflska och Fotografiska arbeten, oinfattade...... j Fria
infattade; se Tafvelramar.
Koppartryckslärg : se Boktrveksfärg,
Bih. till Biksd. Prot. 1874. 5 Sami. 1 Afd. 5 Höft.
a
Bevillninge-Utskottets Betänkande N:o 6.
I Qvantitet j
för tull- j Införselstull,
beräkningen.
Kr. öre.
Papper:
förhydnings-, press- och tak- ...............................................
kardus-, makulatur-, polér- eller smergel- ..................
sug-, fårgadt eller ofärgadt, tryck- och plansch- ......
tapet- .....................................................................................................
alla andra slag, derunder inbegripet linieradt papper
Fritt.
1 skålp. j — il
1 skålp. — ! 2
1 skålp. I — 4
1 skålp. j — 8
Plymer alla slag.
Plåtar, etsade eller graverade för tryck; se Bokstafsstämplar.
Skomakare-arbeten:
becksöms- och s. k. sjöstöflar
med bottnar af träd .................
andra slag — — — —
Stenkolstjära. |
|
Stentrycksfärg; se Boktrycksfärg. |
|
Stereotyper; se Bokstafsstämplar. |
|
Svärta (rubriken utgår). |
Träsnittsaftryck; se Kopparsticksaftryck.
Träsnittsstockar; se Bokstafsstämplar.
skålp.
Ur:
fick- •
med boett af guld .................................................................. | 1 stycke. !
» » af annat ämne ............................................... | 1 stycke, j
boetter lösa — — — — — — — s
10
50 !
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 6.
19
Vägnar och Åkdon:
arbetsfordon och lastvagnar.....................................................
tvåhjuliga och slädar .................................................................
fyrhjuliga
trillor...............................................................................................
halftäckta mindre.....................................................................
andra slag ... ...................................................................................
Anm. Uppstår tvifvel, till hvad slag ett åkdon
är att hänföra, utgår tullen med 10 proc. af
dess värde, dock ej utöfver 100 Kronor,
Qvantitet |
Införselstull. |
|
Kr. |
öre. |
|
1 stycke. |
5 |
_ |
1 stycke. |
15 |
— |
1 stycke. |
25 |
— |
1 stycke. |
50 |
— |
1 stycke. |
100 |
Underrättelser
om hvad vid Taxans tillämpning iakttagas bör.
§ 9.
Vid utförsel sjöledes från stapelstad af följande, utaf utländskt råämne in -
rikes tillverkade varor beviljas restitutionsvis af tullmedlen:
för 1 centner raffineradt socker, alla slag ................................................ 9 Kronor 60 öre.
» 1 butelj punsch ........................................................................................................................ 19 »
» 1 skålpund tobak, arbetad, alla slag ....................................................................... 14 »
1 d:o s. k. flamgarn, fårgadt eller tryckt af bomull.............................. 8 »
» 1 d:o » » » » af ull .................................... 10 v
v 1 d:o bomullsväfnad af garn i finhet N:o 26 eller derutöfver efter
engelsk beräkning ............................................................ 8 »
» 1 d:o linneväfnad................................................................................................ 10 n
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 6.
20
för 1 skålpund maskinsydda bomullsartiklar, såsom skjortor, kragar, manschetter,
med flera, under vilkor att de icke hufvudsakligen
bestå af lägre tullbeskattad väfnad, än oblekt bomullsväfnad
..................................................................................................... 25 öre.
hvarvid för öfrigt iakttages:
l:o) att af de i vigt här upptagna varor minst 100 skålpund af hvardera
och af punsch minst 100 buteljer skola till export angifvas och på en gång afsändas;
2:o)
att vid angifningsinlagan alltid skall bifogas tillverkarens, under edlig
förpligtelse afgifna och med två vittnen bestyrkta försäkran, att varan är svensk tillverkning
och af utländskt råämne, för livilket full införselstull blifvit erlagd, eller
beträffande flamgarn och väfnader, att de äro inom landet tillverkade af utrikes
spunnet och behörigen förtulladt garn, och i fråga om maskinsjnlda bomulls- och
linneartiklar, att de äro inom landet tillverkade af utrikes ifrån införda, behörigen
förtullade väfnader; skolande denna försäkran derjemte, hvad särskildt angår bomullsväfnader,
som till utförsel angifvas, innehålla, att garnet deri i finhet uppgår till
N:o 26 eller deröfver efter engelsk beräkning; och kommer nu nämnda bevis att
biläggas tullkammare-journalen å den tullplats, hvarifrån varan utföres, och
3:) att utförseln verificeras genom intyg af vederbörande embetsmyndighet å
lossningsorten, det varan derstädes blifvit lossad, hvilket intyg bär vara af svensk
konsul eller vice konsul, derest sådan å berörda ort finnes anställd, behörigen legaliseradt;
dock ait, derest utförseln skit t i fartyg of tio nylästers dräglighet eller
derutöfver, och fartyget, utklareradt direkte till utrikes ort, blifvit af tullbetjening
bevakadt till öppen sjö samt den till utförsel ang tf na vara, för hvilken tullresiitution
äskas, tillika blifvit af tullkammare vid utklareringen antecknad ä fartygets
utgående sjöpass, något bevis om varans ankomst till den utländska lossningsorten
ej må för restitutionens beviljande erfordras.
Ilen här ofvan medgifna tullrestitution eger icke ruin vid utförsel till
Morge, utan i afseende å artiklarna raffinera,dt socker, punsch och arbetad tobak.
För dessa, artiklar beviljas, äfven då de utföras landsvägen till nämnda rike, enahanda
restitution, som här förut är bestämd, ''under vilkor att sådan utförsel
styrkes, på, sätt Katigt. Maj:t derom särskildt förordnar.
Vill någon — — -— - - — — — — — — — —
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o ti
Till
Bevillnings-Utskottets Ordförande
Sedan Bevillnings-Utskottet till åtskilliga bokförläggare, boktryckare och litografer
i Stockholm framställt förfrågan om lämpligheten af tull-lind ring för vissa deras
yrken tillhörande införselartiklar, och frågan härom blifvit föredragen inom bokförläggareföreningen,
der dessa olika yrkens intressen uti representanter för våra förnämsta
boktryckeri-firmor ega sina målsmän, har bokförläggareföreningen åt oss undertecknade
uppdragit, att till Bevillnings-Utskottet frambära de önskningsmål i afseende
å tullbeskattningen af vissa införselsartiklar, som för närvarande för dessa
yrken äro af större eller mindre betydenhet.
Hvad först och främst beträffar den af Bevillnings-Utskottet framstälda fråga
rörande lämpligheten och möjligheten af tullens borttagande från artikeln »Böcker —-andra än på svenska språket författade”, livilka för närvarande draga en tull af 15
öre, hafva vi icke kunnat upptäcka något annat rimligt skäl för bibehållande af denna
tullsats än farhågan för en möjligen förekommande införsel af i utlandet verkstäldt
eftertryck efter svenska förlagsartiklar. Men då en så ringa tullsats som 15 öre pr
skålp. i alla händelse]- icke synes, kunna lägga verksamt hinder i vägen för dylika
affärer, om de skulle befinnas förmånliga nog att locka till öfverträdelse eller kringgående
af lagbestämmelserna till den literära eganderättens skydd; då tullbeskattningen
af vissa på svenska tryckta böcker sålunda icke kan medföra någon nämnvärd
nytta, men deremot strängt taget måste föranleda en sfi väl för tulltjenstemännea
som för bokimportörerne besvärlig och hinderlig detaljgranskning af inkommande bokpackor;
då det enda verksamma medlet till förhindrande af en för svenska förläggare
möjligen skadlig införsel af svenska i utlandet tryckta böcker, vore ett införselförbud
för dylika artiklar, men ett sådant åter skulle medföra en ytterligare skärpt
noggrannhet vid undersökningen af alla bokförsändelser och i sjelfva verket skulle
ålägga tulltjenstemännen en censur-pligt, den de icke alltid torde vara kompetente
att fullgöra utan till stort men för bokhandelns intressen; då tillika nu gällande bestämmelser
om särskilda formaliteter för åtnjutande af den tullfrihet, som tillkommer
de från utlandet retournerade svenska förlagsartiklar, bereda svenska förläggare ett
besvär, som icke uppväges af motsvarande fördelar, och då slutligen, såsom erfaren
-
22
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 6.
heten visat, i vissa fall tvekan kali uppstå rörande tillämpningen af taxans bestämmelser,
så synes oss allt tala för borttagande af denna tullsats. Hvad den svenska
boktrycksindustriens intresse beträffar, kan det svårligen åberopas emot en sådan åtgärd,
då i alla händelser tryckningen af svenska böcker icke annat än undantagsvis
och i mindre skala kan verkställas i utlandet. Vi våga derför föreslå att rubriken
— med den förändring i öfrigt, att artikeln »boktryck» hitflyttas ifrån rubriken »bokstafsstämplar,
boktryck och stilar» der den nu högst oegentligt har sin plats —
måtte erhålla följande lydelse:
Böcker — med inbundet rent eller linieradt papper, draga lika
tull som papperet med tillägg af 20 proc.
— tryckta och boktryck — fria.»
De öfriga poster i tulltaxan, hvilkas förändring af Bevillnings-Utskottet sjelft
ölifvit ifrågasatt, äro följande:
»Bokstafsstämplar samt boktryck och stilar», pr skålp. 10 öre.
Tullsatsen utgör för närvarande 5 å 10 proc. af varuvärdet och måste anses
ganska betungande för boktrycksindustrien, i hvars förlagskostnader stillagret ingår
med en ganska betydande andel. I senare tider har tullsatsens betydelse för denna
industri ytterligare växt dermed, att den belastar äfven den för alla boktrycksillustrationer
så väsentliga införseln af clichéer, stereotyper, elektrotyper och trädsnittsstockar.
Såsom en behöflig skyddstull för svensk näring kan denna tullsats
knappast anses, då de i landet befintliga få stilgjuterier på långt när ej äro i stånd
att fullgöra alla de beställningar, som här komma i fråga, och i följd deraf för
egen del ej anse sig vara hotade af tullens borttagande. För statskassan åter torde
denna tullsats icke anses vara af nämnvärd betydenhet, då dess belopp år 1872
uppgick till 2,415 R:dr.
Rubrikens nuvarande formulering synes icke heller fullt tillfredsställande, då
den dels icke fullständigt upptager de olika varuslag, som derunder pläga hänföras,
dels innefattar en rubrik, »boktryck», hvilken väl efter vanligt språkbruk bör anses
betyda »artiklar tryckta i bokpress» och således ej rätt väl ställas tillhopa med de
under hufvudrubriken eljest innefattade redskap eller materiel för boktrycket. Då,
såsom ofvan är riämndt, boktryckerierna i Sverige icke torde behöfva något skydd för
sitt arbete, hafva vi derför föreslagit denna rubriks flyttning till rubriken tryckta
böcker, och föreslå alltså för nu ifrågavarande rubrik följande mera fullständiga lydelse:
»Bokstafsstämplar, boktryckstilar, clichéer, stereotyper, elektrotyper,
träsnittsstockar, plåtar, etsade och graverade för tryck,
stilskrot — fria.»
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 6.
23
»Bok- och Koppartryck sv ärta, pr skalp. 3 Öre.’;
För tillverkning af tryckfärg finnes för närvarande i Sverige oss veterligen icke
mer än en i gång varande fabrik, och dess tillverkning, som drifves blott i mindre
skala, kan på långt när ej tillfredsställa de svenska boktryckeriernas och litografiska
anstalternas behof, utan är det för dessa oundgängligen nödigt att för största delen
af sin konsumtion, i synnerhet för allt finare tryck, förse sig med utländsk vara. Färgens
pris är 50 öre till 1 R:dr per skålpund för ordinär vara och tullen sålunda 3 till
6 procent af varuvärdet. För staten betyder denna tullsats högst litet, endast omkring
1,600 R:drs inkomst (1872 var införseln 54,486 skålpund) och vi våga derför
hemställa, huruvida ej denna rubrik kunde — med förändring dessutom af benämningen
svärta, som ej passar för de många slags boktrycks-, koppartrycks- och litografiska
färger, som ej äro svarta — erhålla följande lydelse:
»Bok-, sten- och koppartryclcsfärg — fri”.
”Kopparstick, Estamper, Stålstick, Litografiska och Fotografiska arbeten
samt Träsnitt, som tillhöra utrikes tryckta verk — fria;
andra slag omfatta de .......................... pr skålp. 8 öre.”
Statens inkomst af denna artikel utgör omkring 4,400 R:dr (införda 1872
55,402 skålpund). För bokförläggare och boktryckare medför tullsatsen den olägenheten,
att derigenom försvåras införskrifvandet af sådana lösa planscher för här utgifna
arbeten, hvilka ännu i utlandets större etablissement kunna för billigare pris tillverkas
eller snabbare och med större fulländning utföras. Särskildt är detta fallet med kopparoch
stålstick, hvilka i vårt land alls icke produceras, och ehuru litografien härstädes
i senare tider vunnit en särdeles stor fulländning, förekommer dock understundom artiklar,
för hvilkas snabba och tillfredsställande tillverkning våra etablissement icke haft
anledning att inrätta sig, och som derför med större fördel kunna införskrifvas från
utlandet. Äfvenså synes det vara mindre rättvist, att då konstnärsprodukter i allmänhet
äro hos oss tullfria, och då denna förmån tillkommer andra bildningsmedel,
såsom böcker, kartor och musikalier, tull skall vara åsatt utländska plancheverk eller
lösa plancher, oljetryck eller litochromier samt fotografier, hvilka numera utgöra ganska
betydande artiklar i konsthandeln och äfven ur rent konstnärlig synpunkt ofta ega
högt värde, hvartill kommer att de ytterst sällan kunna anses i någon mån konkurrera
med inhemsk tillverkning. Deremot skulle tullsatsen kunna betraktas som skyddstull
för tillverkningen af egentligt merkantilt tryck, och ur denna synpunkt skulle
möjligen kunna sättas i fråga att bevilja tullfrihet allenast för plancher och fotografier,
men bibehålla tullsatsen för det merkantila trycket. Men som det vid tullbehandlingen
helt visst skulle visa sig omöjligt att särskilja dessa båda slag af konst
-
24
Bevillning,?- Utskottets Betänkande N:o (t.
trycks-arbeten, och då för (''ifrigt det lit-grafiska trycket i vårt land nätt sådan utveckling,
att det knappt kan anses behöfva ett konstladt skydd, — så vida nemligen,
såsom vi här nedan vidare få tillfälle att närmare utveckla, all dess materiel, och
isynnerhet papperet, lem nas tullfritt, — så anse vi oss böra vördsamligen tillstyrka
att rubriken med någon förändring i titlarne måtte erhålla följande lydelse:
”Kopparsticks-, Stålsticks- och Träsnitts-aftryck, L/it o grafiska
och Fotografiska arbeten, — oinfattade — fria.’:
Dessa nu omnämnda, af Bevillnings-Utskottet sjelft ifrågasatta förändringar i
nu gällande tulltaxa äro till större delen endast en tillämpning af den vigtiga grundsats
lör tull-lagstiftningen, enligt hvilken materiel; !! för den inhemska näringsfliten så
vidt möjligt böra hållas fri från tullafgifter. För alla andra näringsgrenar är en
sådan tullfrihet ett af de främsta vilkoren för deras utveckling under täflan med främmande
lands industri, och för våra yrken eger densamma en alldeles särskild vigt
med hänsyn dertill, att vilkoren för den konstnärliga och literära produktionen i vårt
land, med dess trångt begränsade afsättningsområde, äro i sig sjelfva nog knappa,
utan att dertill bör läggas tyngden af särskilda afgifter och omkostnader för de industrigrenar,
hvilka med nämnda produktion stå i närmaste samband. Mer än någonsin
framträder för oss behofvet af lättnad i dessa bördor just i närvarande tid, då, såsom
väl är bekant, arbetslönen i våra yrken måst förhöjas med öfver hufvud taget 15 till
20 procent. Och då det torde få anses medgifvet, att det för upplysningens befrämjande
är af vigt att så litet som möjligt betunga eller hindra det intellektuel och
industriela arbete som direkt afser detta mål, kunna vi äfven för reformer af denna
art, smärre eller större, åberopa oss på hela den svenska allmänhetens intresse i
denna angelägenhet.
Det är på grund häraf som vi, då Bevillnings-Utskottet gifvit oss anledning
att yttra våra åsigter i dessa ämnen, med tacksamhet för detta förtroende begagna
tillfället att fästa Bevillnings-Utskottets uppmärksamhet äfven på ett par andra frågor
rörande tulltaxan, hvilka för oss och dermed ock för den svenska allmänheten ega
icke ringa betydelse.
För närvarande är artikeln Papper i svenska tulltaxan på följande sätt
beskattad.
Papper: förhydnings-, press- och tak- .................................................................. fritt;
kardus-, makulatur-, polér- eller smergel-, per skålp............. 1 öre;
sug-, färgadt eller ofärgadt, tryck- och tapet-, per skålp....... 4 öre;
alla andra slag, derunder inbegripet linieradt papper, per skålp. 8 öre.
Då vi härmed taga oss friheten att i våra yrkens intresse framställa en önskan
om borttagande af tullen å de papperssorter, som för vår förbrukning äro af största
Bevillning s-Utskottets Betänkande N:o 6.
25
betydenhet, inse vi mer än väl, att då vi genom detta önskningsmål träda i strid
med ett annat yrkes intresse, vår anhållan icke kan beviljas allenast på grund af de
skål, som hemtas af våra egna fördelar, utan att dertill äfven måste läggas skäl af
mera allmänt ekonomisk natur. Det torde emellertid icke böra förnekas, att de anmärkningar,
som direkt ur våra yrkens synpunkt kunna riktas mot dessa tullsatser,
äro ganska behjertad värd a. För de grenar af vårt yrke, som närmast äro utsaga
för konkurrens med utländsk industri, såsom tillverkningen i litografi eller boktryck af
växlar, aktiebref, vignetter, etiketter och dylikt är det naturligtvis af vigt, att produktionens
vilkor så litet som möjligt försvåras, och då glacé-, velin- och brochyr
papper,
sådant som användes till det finare merkantila trycket, för närvarande ej i
tillräcklig qvantitet eller nog hastigt här tillverkas, utan i de flesta fall måste hemtas
utifrån, framstår den för dessa papperssorter bestämda tullen såsom ett onödigt hinder
för denna näringsgrens utveckling i vårt land, och torde det mer än någonsin vara
befogadt att begära dess borttagande i samband med frigifvandet af alla de artiklar,
som nu förtullas under rubriken "litografiska arbeten». Men äfven den för sug-,
tryck- m. fl. sorters papper bestämda tull, hvilken för ordinär vara uppgår till 8 å
12 procent af värdet är för konsumenterne af denna vara i mer än ett hänseende
tryckande. Papperstillverkningen eger, till följd af varans tyngd och skrymmande beskaffenhet,
redan uti den dryga frakten ett i och för sig ganska betydligt naturligt
skydd, och då dertill lägges en tull af 8 till 12 procent är det för de inhemska
konsumenterne i de flesta fall särdeles svårt att å utländsk marknad förse sitt behof.
Detta åter medför, såsom vanligt i dylika fall, att de härvarande pappersbruken saknar
den sporre för tillverkningens utveckling och fullkomnande, som ligger i jemförelsen
och konkurrensen med utländska produkter, och deraf torde i ej ringa mån förklaras,
att det svenska tryckpapperet stundom icke eger den qvalitet, som man kunde vara
berättigad att fordra. — Härtill kommer vidare, att, efter hvad boktryckare och bokförläggare
samtliga kunna bevittna, de svenska pappersbrukens produktion i senare
tider vanligen endast med svårighet och stundom alldeles icke kan tillfredsställa efterfrågan
ens å de ordinära papperssorterna; och under sådana förhållanden torde väl
kunna sättas i fråga, huruvida en skyddstull, som länder papperskonsumenterne, i första
hand bokförläggarne. men med dem äfven hela den läsande allmänheten till förfång,
med.rätta tillerkännes en produktionsgren, som ej ens qvantitativt förmår fylla konsumtionens
behof. Detta nu nämda förhållande torde åter hufvudsakligen deri finna sin
förklaring, att de större, mera fabriksmässigt inrättade pappersbruken så mycket lagt
an på tillverkning af de gröfre papperssorter, för hvilka en större afsättning och dermed
en större vinst står att erhålla å — utländsk marknad, eller med andra ord att
pappersbruken sjelfva till en del lemna å sido den vinst, som här hemma dem tillförsäkras
genom tullen af 4 eller 8 öre för vissa papperssorter, för att komma i åtnjutande
af den vinst, som de här hemma eller i utlandet, utan tillhjelp af skydd, kunna
Bill. till Tiiksä. Prof. 1874. 5 Sami. 1 Afd. 5 Höft. 4
26
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 6.
ernå å gröfre papperssorter. Men just häruti framträder det skäl af mera allmän
ekonomisk natur, hvilket vi våga åberopa till stöd för vårt ur konsumenternes synpunkt
framställda yrkande om tullens borttagande. Det är alldeles icke gifvet, att
papperstullens borttagande eller nedsättning skall medföra den inhemska papperstillverkningens
ruin, det är alldeles icke sagdt, att konsumenternes intresse kommer i
strid med produktionens eget välförstådda intresse. Tullen å tryckpapper var ända
till 1861 7V2 öre per skålpund, nedsattes då till 6 öre och 1868 till 4 öre, således
från 1861 till 1868 med 31/2 öre per skålpund — således i det allra närmaste
med lika mycket som nu skulle ifrågakomma, om tullen helt och hållet försvunne
från dessa papperssorter. Men tillverkningen har till följd af denna tullnedsättning
alldeles icke minskats utan trots densamma oupphörligen stigit — så väl
tillverkningen af tryckpapper som den af papper i allmänhet. Så tillverkades vid
rikets pappersbruk:
1860.
Tryckpapper: ris 4 3,191.
•’ skålp. 1,133,800.
S:a värde 7 99,600 i.:dr.
1868.
26.951.
3,749,300.
1,546,000 R:dr.
1871.
75,726.
4,947,600.
2,305,7 60 It:dr.
Papper i allmänhet:
1860.
S:a värde 3,066,145 ft:dr.
1868.
4,036,602 It:dr.
1871.
4,750,088 It:dr.
och af Papper utfördes:
1860. 1868. 1871. 1872.
skålp. 353,994. 3,407,892. 4,574,246. 4,533,063. (= i värde 1,802,143 R:dr).
Hvaraf man torde få sluta, att papperstillverkningen i vårt land icke nödvändigt
behöfver lida af en i konsumtionens intresse vidtagen tull-lindring utan snarare
derigenom föras in i en för landets produktion i det hela mera förmånlig, och för
dem sjelfva mera vinstgifvande riktning.
Det är med hänsyn till dessa förhållanden, som vi våga framhålla borttagandet
af tullen å de för vår industri mera behöfiiga papperssorter såsom sug-, tryck-,
velin-, glace- och brochyrpapper, som ett med hela landets intressen förenligt önskningsmål.
Och då slutligen, hvad beträffar post- och skrifpapper, dels en ej ringa
del af hvad som införes finner sin användning i synnerhet för merkantilt tryck, dels
stor svårighet torde uppstå att rätt bestämma skilnaden emellan post- och skrifpapper
å ena sidan och brochyr-, velin- eller limmadt och liseradt tryck-papper å den andra,
våga vi äfven för dessa sorter anliålla om samma tullfrihet, sä att rubriken skulle
erhålla följande lydelse:
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 6. 27
Papper: kardus-, makulatur-, polér- eller smergel-, per skålpund ...... 1 öre;
tapet-....................................................................................................................... 4 öre;
linieradt papper .............................................................................................. 8 öre;
alla andraslag......................................................................................................
Slutligen tillåta vi oss äfven fästa uppmärksamhet derå, att, sedan bokförläggarne
i senare tider mera allmänt begynt utsända sina förlagsartiklar i klotband,
förfärdigade i parti, och böcker sålunda utstyrda vunnit efterfrågan af allmänheten,
har artikeln bokbindnings-lclot blifvit en för vårt yrke mer än förut betydande importvara.
Den drager för närvarande en tull, som motsvarar ungefär 10 procent af
värdet; den är icke föremål för någon inhemsk produktion utan måste helt och hållet
hemtas ifrån utlandet, och införseln har under 1872 uppgått till 6,529 skålpund,
hvadan det icke vore mera än omkring 1,200 R:dr tullinkomst som skulle försvinna,
om såsom vi våga föreslå, under hufvudrubriken »Väfmoder — bomull» infördes
»Bokbindnings-lclot — fri.''»
Stockholm den 5 Mars 1874.
Af Svenska Bokförläggare-föreningen utsedde delegerade:
Albert Bonnier,
Boktryckare och Bokförläggare..
Isidor Adolf Bonnier,
Förlags- & Sortimentsbokhandlare.
Hans Forssell,
Verkst. Direktör för Central-tryckeriet med
Litografiska afdelningen,
f. d. Schlachter & Seedorff.
Gust. Leon. Laurin.
Firma P. A. Norstedt & Söner,
Boktryckare., Bokförläggare
& Stilgjutare.
A. Samson,
Bokhandlare.
Uti här ofvan uttalade åsigter och önskningar instämde vid Boktryckeri-societetens
sammanträde den 2 8 sistlidne Februari närvarande ledamöter.
Gust. Leon. Laurin,
Boktryckeri-societetens Ordförande.