Beviilnings-Utskottets Betänkande N:o 14.
]
M-.o 14.
Auk. till Riksd. Kansli d. 15 Maj 1874, kl. 10 f. m.
Betänkande, angående stämpelpappers-afgiften.
Mellan Bevillnings-Utskottet, som redan förut under riksdagens lopp
granskat gällande förordning angående stämpelpapper saf giften samt hvad
''vid kontrollen ock uppbörden deraf iakttagas hör, och dervid jemväl till
pröfning förehaft de i ärnnet väckta, till Utskottet hänvisade motioner,
nu, så vidt tiden det medgifvit, underkastat nämnda författning en ytterligare
granskning för utrönande af de förändringar derutinnan, som kunde
erfordras i följd af Riksdagens den 9 innevarande månad fattade beslut
i anledning af Kong! Maj:ts nådiga proposition N:o 8 med förslag till
ny reglering af häradshöfdingarnes löneförmåner, så får Utskottet, jemlikt
40 § Riksdagsordningen, till Riksdagen afgifva utlåtande dels angående
ofvan berörda motioner och de förändringar, dem Utskottet med
anledning deraf eller eljest, oberoende af Riksdagens omförmälda beslut,
ansett böra vidtagas i afseende å stämpelpappersförordningen, dels ock i
fråga om de förändrade bestämmelser i samma förordning, som i följd
af Riksdagens meranämnda beslut blifva af nöden.
Den redogörelse, Utskottet i förstnämnda hänseende har att afgifva,
omfattar följande stadganden.
§ 5.
På grund af hvad i denna § finnes föreskrifvet, skola, med de undantag
hvarom sedermera i § 7 förmärs, stämningar, som af underst,
till Miksd. Prut. 1874. 5 Band. 1 Åfd. 11 Käft. 1
2 Bevillnings-ZJtskottets Betänkande N:o 14.
domstolar^ utfärdas, beläggas med stämpel till belopp af 25 öre för
hvarje ark.
I afseende härå har uti en inom Andra Kammaren vackt motion
(N:o 167) Herr C. Magni föreslagit den förändring, att stämningsresolution
vid underrätt måtte från stämpladt papper befrias; och har motionären
såsom skäl härför anfört, att de till häradsrätt uttagna stämningar
i allmänhet icke utfärdas af domaren sjelf, utan af nämndemän och andra
personer, som dertill erhållit domarens uppdrag, samt att desse icke ega
tillgång på stämpladt papper, hvarmed resolutionerna böra beläggas.
Då likväl, äfven om det af motionären anförda förhållande finge
antagas i allmänhet ega rum å landsbygden, sådant dock, enligt Utskottets
mening, ej bör föranleda till den af motionären föreslagna befrielse
från stämpel, helst hinder ej torde förefinnas att i de fall, då stämningar
icke kunnat vid utfärdandet med stämpel beläggas, sådan beläggning, på
sätt äfven för närvarande lärer mångenstädes vara brukligt, sedermera
af domhafvande!] verkställes, hemställer Utskottet,
Do
att Herr Magnis ofvan berörda motion icke måtte af
Riksdagen bifallas.
§ 6.
Uti denna paragraf föreskrifves, bland annat, att bouppteckningar
böra förses med stämpel till en fjerdedels procent af behållningen i boet;
dock att befrielse från stämpel må ega rum, der behållningen ej uppgår
till 1,000 R:dr, äfvensom för efterlefvande makes giftorätt, hvilken, ehvad
den utgör mer eller mindre, beräknas till hälften af behållningen.
Med afseende å detta stadgande har Herr J. F. Edström uti en
inom Andra Kammaren väckt motion (N:o 133), under åberopande af
1872 års Riksdags beslut i fråga om stämpelbeläggning vid lagfart af
jordafång, anmärkt, hurusom före 1862, under det taxeringsvärdena voro
oansenliga i jemförelse med de då införda, ganska allmänt praktiserades
och ansågs kunna lagligen försvaras, att äfven uti bouppteckningar vid
dödsfall upptaga fastigheter till taxeringsvärdet; men att denna praxis
sedermera, med taxeringsvärdenas förhöjning, blifvit på en del orter utbytt
mot den under utbredning stadda seden, att man, för att icke göra
verkligen förefintlig behållning skönjbar samt för att inbespara stämpelpapper
safgifter och andra af bouppteckningsbehållningen beroende umgälder,
lemnar utan afseende både salu- och taxeringsvärden samt god
-
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 14. 3
tyckligt utsätter fasta egendomen till mer eller mindre oskäligt lågt
värde.
Till förebyggande af detta missbruk har motionären hemställt, det
Riksdagen måtte besluta, att fast egendom, som ingår uti bouppteckning
efter död person, icke må i afseende å uppteckningsinstrumentets förseende
med stämpelpapper beräknas lägre än till det å egendomen närmast
före dödsfallet fastställda bevillningsvärde.
Hvad motionären sålunda föreslagit, synes Utskottet förtjena allt
afseende. På sätt Utskottet vid 1872 års riksdag, i fråga om förändrade
bestämmelser för stämpel å köpebref angående fast egendom, anmärkte,
är nemligen taxeringsvärdet afsedt att uttrycka och torde äfven i allmänhet
få anses uttrycka en fastighets verkliga värde. Den föreslagna
förändringen står jemväl i full öfverensstämmelse med hvad gällande bevillningsstadga
i 19 § stadgar derom, att vid utgörande af bevillning för
gåfva, testamente, fideikommiss eller arf värdet å fast egendom skall beräknas
efter senaste bevillningstaxering.
Utskottet, som fördenskull godkänt motionärens framställning, har
derföre, vid den omarbetning af ifrågavarande stadgande, Utskottet, på
sätt nedan förmäles, funnit sig böra i följd af Riksdagens förutnämnda,
den 9 innevarande månad fattade beslut företaga, jemväl låtit uti sitt
förslag till förändrad lydelse af berörda stadgande inflyta en bestämmelse
i den af motionären föreslagna syftning; hvilket Utskottet här
2:o.
endast får för Riksdagen anmäla.
Enligt Kong!, kungörelsen den 24 Maj 1872 skola köpe-, bytesoch
gåfvobref samt testamentariska förordnanden om fast egendom, som
vid domstolarne uppbjudas, beläggas med stämpel till belopp af 60 öre
för hvarje fulla 100 riksdaler af värdet, beräknadt för bytes- och gåfvobref
samt testamentariska förordnanden efter nästföregående årets taxeringsvärde
samt för köpebref efter den i penningar bestämda köpeskillingen,
så framt denna icke understiger fastighetens taxeringsvärde, men
i sådant fall efter sistberörda värde.
Beträffande åter fastebref innehåller stämpelpappers-förordningen
det stadgande, att de skola förses med stämpel af 15 öre »för hvarje fulla
100 R:dr.»
Inom Utskottet har framställning blifvit gjord om behöfligheten
att, till förekommande af olika uppfattning och tillämpning, sistberörda
stadgande borde förtydligas, enär detsamma ej angåfve hvilketdera af
4
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 14.
möjligen ifrågakommande belopp — köpeskillingens eller taxeringsvärdets
—- afsåges, om än en följdriktig tillämpning af författningens anda
och mening synes leda derhän, att samma belopp, som legat till grund
för beräkning af stämpelafgiften å det köpebref, hvilket i och för lagfart
vid domstol varit upptedt, äfven borde vara bestämmande vid kartering
af det fastebref, som efter lagfartens slut utfärdades.
Med anledning af omförmälda framställning har Utskottet, som, i
följd af Riksdagens beslut i fråga om regleringen af häradshöfdingarnes
löneförmåner, omarbetat jemväl ofvan berörda, om fastebref nu gällande
stadgande, dervid, enligt hvad af det Utskottets betänkande bifogade författningsförslag,
inhemtas, intagit en bestämmelse, åsyftande att vid stämpelbeläggning
af fastebref värdet må komma att beräknas efter samma
grund, som i afseende å köpe-, bytes- och gåfvobref samt testamentariska
förordnanden finnes stadgad; hvilket Utskottet här
3:o.
allenast skolat för Riksdagen anmäla.
Nu gällande stämpelpappersförordning föreskrifver, att geometriska
kartor, som utgifvas från General-landtmäterikontoret samt af landtmätare
i landsorterna, skola beläggas med stämpel efter nedannämnda grund
och till följande belopp:
för hvarje helt hemman 20 öre,
derunder till och med trefjerdels hemman 15 öre,
derunder 10 öre,
Uti en inom Andra Kammaren afgifven motion (N:o 19) har Herr
A. Selander, med förmälan, hurusom genom berörda stadgande ej kunde
afses annat än ^kartor, anmärkt, att, då hemman, oaktadt till mantalet
lika, likväl till arealen ofta vore mycket olika stora, samt kartans storlek
så väl som kostnaden för kartans åstadkommande vore beroende af egornas
storlek, men icke af mantalet, det svårligen kunde finnas skäl uti att
låta detta senare blifva bestämmande för beloppet af det stämplade
papper, hvarmed kartan borde förses, helst derigenom tillika inträffade,
hvad nu ock skulle vara händelsen, att kartor öfver lägenheter och allmänningar
m. fl. icke blefve med stämpladt papper belagda, oaktadt
de vore verkliga egokartor; att, ehuru således för dylika kartor arealen
kunde tagas till rättesnöre uti ifrågavarande fall, likväl, om så skedde,
samma förhållande som nu komme att fortfara i det hänseende, att kartor,
som blifvit upprättade öfver rågångar, vägar och sjöar, eller för så
-
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 14.
5
dana ändamål som egoutbyten och vattenaftappningar etc., blefve fria
från stämpladt papper, oaktadt lika mycket skäl vore uti, att karta, upprättad
för ett ändamål, som för ett annat, försåges med stämpelpapper;
att eu förändring af ifrågakomna stadgande påkallades jemväl deraf, att
nämnda stadgande tilläte sä olika tolkning, att i många fall ingen med
visshet kunde veta, huru han borde förfara vid kartas beläggande med
stämpladt papper; samt att, för undvikande af all ojemnhet och tvetydighet,
enda rätta sättet syntes vara att belägga upprättad karta med stämpladt
papper i förhållande till den lösen, som för kartan utginge och som
alltid måste vara densamma påtecknad; och har motionären fördenskull
föreslagit, att ifrågavarande punkt i stämpelpappers-för^rdningen måtte
erhålla följande förändrade fydelse:
»Kartor, som utgifvas från landtmäterikontoren och af landtmätare,
beläggas med stämpladt papper till belopp, motsvarande en procent af
den lösen, som för kartan utgår och som måste densamma åtecknas,
hvarvid, om så erfordras, det bör iakttagas, att detta belopp jemkas till
närmast liggande valör, hvarå stämpelpapper lyder. Är karta upprättad
uteslutande för kronans räkning, så att kronan för lösen ensam debiteras,
belägges densamma icke med stämpladt papper.»
Då emellertid någon klagan öfver ifrågakomna stadgande icke, så
vidt Utskottet har sig bekant, försports, och då motionären ej heller i
någon mån sökt utreda, huruvida, genom den af honom föreslagna förändring,
det stämpelpappersbelopp, hvarmed ifrågavarande kartor nu
böra beläggas, komme att i allmänhet ökas eller minskas, eu omständighet,
som vid bedömande af hvarje beskattningsfråga är af vigt, har Utskottet,
som i saknad af erforderliga handlingar ej sjelf kunnat i berörda
hänseende åstadkomma en sådan utredning, ansett sig icke böra biträda
motionärens förslag, utan hemställer,
4:o.
att ifrågavarande motion måtte lemnas utan afseende.
§ 11.
Denna paragraf stadgar, att vid redogörelses afgifvande för på
kredit emottaget stämpelpapper, vare sig till försäljning eller till användande
i och för utöfning af embete eller tjenst, den redovisande eger
att såsom ersättning för möda, skrifmaterialier, postporto m. m. beräkna
sig till godo, i Stockholm samt i länsresidensstäderna tre och i öfriga
6
Bevillmngs-Utskottets Betänkande N:o 14.
städer samt å landsbygden fyra procent af det försålda eller använda beloppet
af stämpelpapper.
Uti en inom Första Kammaren väckt motion (N:o 20) har Herr
Hasselrot, under anförande, hurusom de i residensstäder bosatte häradshöfdingar
afyttra det dem till försäljning anförtrodda stämplade papper
icke i residensstäderna utan å tingsställena, der de för denna försäljning
måste löna och underhålla dertill lämpliga personer, föreslagit det förtydligande
af ifrågavarande paragraf, att enahanda provision för försäljning
af stämpladt papper må tillkomma i residensstäder bosatte häradshöfdingar,
som försäljningsman på landet.
Omförmälda paragraf erhöll sin nuvarande lydelse genom Kongl.
kungörelsen den 23 Juli 1869. Dessförinnan alltifrån år 1823 utgjorde
försäljningsprovisionen i Stockholm 4 och i landsorten 5 procent.
Den närmaste anledningen till den förändrade lydelse, paragrafen
genom nyss berörda Kongl. kungörelse erhöll, var en vid 1869 ars riksdag
inom Andra Kammaren väckt motion, att inom embetsverken i Stockholm
ej måtte få beräknas högre provision för försåldt stämpelpapper än
en procent.
Bevillnings-Utskottet vid nämnda riksdag fann sig visserligen ej
kunna understödja detta förslag om ensidig nedsättning af provisionen
för de tjenstemän vid embetsverken i Stockholm, som ombestyra försäljningen
af stämpelpapper, men ansåg sig deremot böra ifrågasätta en allmän
nedsättning af försäljningsprovisionen, och hemställde derföre om den
förändrade lydelse af ifrågavarande paragraf, som, af Riksdagen gillad,
sedermera genom förenämnda Kongl. kungörelse till allmän efterrättelse
påbjöds.
Då ifrågavarande stadgande således helt nyligen varit föremål för
Riksdagens pröfning och, enligt Utskottets mening, sedan dess ej några
omständigheter förekommit, som i det då fattade beslut böra föranleda
ändring i den riktning, motionären föreslagit, anser sig Utskottet böra
hemställa,
5:o.
att Herr Hasserots motion ej måtte af Riksdagen bifallas.
Vidkommande härefter de förändringar uti stämpelpappersförordningen,
hvartill Riksdagens redan fattade beslut, i anledning af Kongl.
Bevillning»- Utskottets Betänkande N:o 14.
1
Maj:ts ofvan omförmälda nådiga proposition, föranleder, har Utskottet funnit
sig böra andraga följande:
Kongl. Magt har uti berörda nådiga proposition, jemte det Kongl.
Maj:t för Riksdagen framlagt förslag till ny reglering af häradshöfdingarnes
löneförmåner, tillika gifvit Riksdagen till känna, att, i händelse förenämnda
förslag af Riksdagen antoges, Kongl. Maj:t ville på det sätt
ändra förordningen den 30 November 1855 om expeditionslösen, att från
1875 års början för häradsrätterna blefve gällande följande sportelsatser:
för afskrift med vidimation, hvarje ark 50 öre;
,, bevis, vederhäftighets-, ehvad det angår en eller flere personer, eu
krona;
,, bevis, lagfarts- eller fastebref, 1 krona utan afseende å köpeskillingens
belopp;
„ bevis, annat, hälften af nu gällande sportelsatser, utom hvad angår
bevis om inlemnande och inregistrering af bouppteckningar, för hvilka
bevis lösen är 50 öre utan afseende på den behållning, som finnes i
boet; kommande lösen för bevis om meddelande af andra och tredje
uppbuden å fast egendom ej att vid häradsrätten debiteras eller uppbäras;
,
, instrument öfver besigtning, värdering in. in., 1 krona för första arket
och 50 öre för hvarje af de öfriga;
„ kallelse å kronans ombudsman eller å borgenär i konkursmål, 25 öre:
,, protokoll, 1 krona för första arket och 50 öre för hvarje af de öfriga;
„ resolution, tergal- eller definitivt beslut, tecknadt å ingifven handling,
1 krona;
„ stämning, offentlig, 75 öre;
,, ,, , annan, 1 krona;
»detta allt under förutsättning, att nedsättning af sportelsats utaf Riksdagen
utjemnas genom en motsvarande utgift för stämpelpapp er.»
Med anledning häraf och sedan Kongl. Maj:ts ofvan berörda förslag
blifvit af Riksdagen den 9 i denna månad hufvudsakligen antaget, har
Utskottet, under förutsättning att Riksdagens sålunda fattade beslut
kommer att af Kongl. Maj:t fastställas, för verkställande af den ifrågasatta
utjemningen, såsom ofvan är nämndt, särskildt anställt granskning
af gällande stadganden rörande stämpeipappersafgiften i de delar, som
af förenämnda förslag beröras; dervid Utskottet funnit följande förändringar
och tillägg erforderliga:
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 14.
A) i afseende å § 5.
Enligt denna § skola de från underdomstolar utgående handlingar
förses med stämpel till belopp, som finnas angifna i den under § upptagna
tariff.
Utöfver dessa belopp skola, i anledning af det Kongl. förslaget,
vissa af berörda handlingar, när de af domare eller underdomstol å landet
mot lösen utgifvas, draga en ytterligare stämpelafgift. De bestämmelser,
som i följd häraf blifva nödiga, har Utskottet ansett lämpligast att upptaga
såsom ett. tillägg till denna §, och då berörda nya stämpelafgifter i
allmänhet motsvara de belopp, hvarmed den nu stadgade lösen komme
att minskas, torde, i afseende å innehållet och lydelsen af ifrågavarande
nya bestämmelser, ej vidare motivering erfordras, än att här anmärkes:
a) att, då enligt det Kongl. förslaget lösen för andra och tredje
uppbud vid underdomstolar å landet hädanefter ej kommer att debiteras
eller uppbäras, och samma lösen alltså bör i sin helhet med stämpelpapper
ersättas, lämpligast torde vara att uttaga detta stämpelpapper
gemensamt med det för bevis om första uppbudet utgående; och
b) att, ehuru med anledning af förändringarne i expeditionstaxan
någon särskild stämpel ej skulle ifrågakomma för första arket af instrument
öfver besigtning m. in., Utskottet dock, enär andra, och följande
arken af samma handling skulle draga sådan stämpel, ansett sig för undvikande
af oegentlighet böra lägga den äfven å första arket.
Utskottet hemställer:
(ko.
a) att i stämpelpappersförordningen § 5 införes ett mom.
2:o af den i hosfogade författningsförslag intagna lydelse;
och
b) att, på sätt samma förslag utvisar, ett tillägg till §:ns
öfverskrift göres.
B) i afseende å § 6‘.
De bestämmelser, som i denna § böra undergå förändring, röra
endast rubrikerna Bouppteckningar ock Fastebref.
Angående lösen för bevis om inlemnande och inregistrering af
bouppteckning stadgas i nu gällande expeditionstaxa, att den skall utgå
med 20 öre för hvarje 100 R:dr af behållningen till och med 15,000,
hvarefter
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 14.
9
hvarefter tillägges för hvarje 100 till och med 30,000 10 öre och från
sistnämnda belopp och allt vidare 5 öre, dock så, att lösen ej i något
fall rnå öfverstiga 150 R:dr och att minsta lösen är 50 öre. Enligt den
Kongl. propositionen skall lösen nedsättas till 50 öre utan afseende å
boets behållning. Nu gällande stämpelafgift för bouppteckningar är :|4
procent af behållningen då den uppgår till minst 1,000 R:dr, men med
afdrag för efterlefvande makes giftorätt, som alltid beräknas till hälften
af boets behållning.
Med sammanställande af dessa båda stadgande!! har Utskottet anställt
beräkningar, för utrönande af det belopp, hvartill stämpel å de
bouppteckningar, som, efter det förestående förslag i afseende å lösen
kommit till tillämpning, vid underdomstol å landet ingifvas, bör uppgå,
och hvilket belopp naturligen skall utgöras af dels nu utgående stämpelafgift,
dels ock den mellan 10 öre och 149 kronor 50 öre varierande
lösen, som statsverket så att säga kommer att öfvertaga och som förty
skall med stämpelafgift uppvägas, varande förhållandet mellan det sålunda
uppkommande stämpelpappersbelopp och behållningen i boet upptaget
i den vid detta utlåtande fogade tabell.
Som af densamma synes, erfordras i afseende å de bouppteckningar,
som utvisa en behållning understigande 1,000 kronor, ej annan förändring
än ett utbytande af det medgifna afdraget å lösen mot ett lika belopp
stämpelpapper. För bouppteckningar äter med 1,000 kronors behållning
eller derutöfver ställer sig förhållandet mellan det stämpelpapper, som
erfordras, och behållningen i boet så, att det förra utgör vid eu behållning
af 1,000 kronor, om efterlefvande make ej finnes, 0,400 procent
(— 2|e procent) af boets behållning. Sedermera ökas procenttalet till dess
man uppnått 15,000 kronors behållning, der det utgör 67|150, eller vid pass 0,447
procent, hvarefter det åter börjar nedgå, så att man vid en behållning af
omkring 29,000 kronor åter träffar 0,400 procent. Vid 240,000 kronors behållning,
den högsta, som för beräkning af lösen kommer i betraktande,
motsvarar afgiften endast 0,312 procent.
Der afdrag för efterlefvande makes giftorätt eger rum, visar sig
åter förenämnda förhållande så, att den utgör, vid bouppteckning med:
1.000 kronors behållning................................ 0,275 procent
2.000 » » ................................. 0,300 »
15.000 » » ................................ 0,322 »
29.000 » » ................................ 0,275 »
240,000 » « ................................. 0,187 »
Bill. till Riksd,. Prof. 1874. 5 Sami. 1 Afd. 11 Käft. 2
io
Bevittnings-Utskottets Betänkande N:o 14.
hvarjemte bör antecknas, att vid en behållning af omkring 19,000 kronor
afgiften i det närmaste motsvarar 0,300 procent.
Vid sådant förhållande och då Utskottet ansett sig ej böra i stämpelpappersförordningen
upptaga expeditionstaxans föreskrift, att belopp
som faller mellan två hundratal skall för fullt hundra räknas, har Utskottet
funnit sig böra föreslå, att bouppteckningar, som utvisa 1,000
kronors behållning eller derutöfver, skola, då efterlefvande make ej finnes,
förses med stämpel till belopp af 40 öre för hvarje fulla 100 kronor,
men i motsatt fall till belopp af 30 öre för hvarje fullt hundratal.
Visserligen innebär detta förslag å ena sidan en nedsättning i nu
gällande afgifter för bouppteckningar med en behållning af mellan 1,000
och 29,000 kronor, då efterlefvande make ej finnes, samt mellan 2,000
och 19,000 kronor, då make lefver efter, och å andra sidan eu ökad
beskattning för de bouppteckningar, som utvisa större behållning än nu
nämnda högsta belopp, isynnerhet der behållningen öfverstiger 240,000
kronor, men dels är berörda nedsättning särdeles obetydlig — i hvilket
hänseende Utskottet vill exempelvis anföra, att vid en behållning af
15,000 kronor, der nedsättningen skulle uppgå till största beloppet, den
endast motsvarar ej fullt 0,047 (rätteligen 7|150) procent af behållningen —
dels torde förhöjningen ej blifva särdeles tryckande, då den drabbar endast
förmögnare sterbhus, och dels torde den ökade statsinkomst, som
derigenom möjligen uppkomme, vara behöflig för att i någon mån motväga
de ökade utgifter, som staten genom den föreslagna förändringen
kommer att få vidkännas för tillverkning och försäljning af stämpelpapper
till högre belopp än förut.
Med anledning af hvad så väl här som i punkten 2 af detta betänkande
blifvit anfördt, hemställer Utskottet,
7:o
att rubriken Bouppteckningar må erhålla den förändrade
lydelse, hosgående författningsförslag innehåller.
I afseende å nu gällande bestämmelser, rörande lösen och stämpelpapper
till Fastebref, har Utskottet funnit sig böra anmärka:
a) att i expeditionstaxan berörda lösen är beräknad efter 1,000-tal,
hvaremot i stämpelpappersförordningen fulla 100-talet är lagdt till grund
för beräkningen af stämpelbeloppet. Då ettdera måste vid bestämmandet
Bevillnings- TJtskottets Betänkande N:o 14. 11
af blifvande stämpelbelopp följas, torde det befinnas lämpligast att vidhålla
det senare;
b) att då, på sätt Utskottet under punkten 3 af detta betänkande
anmärkt, fastebrefsstämpeln bör beräknas efter samma grund, som rörande
stämpel å köpebref m. in. är stadgad, rubriken i enlighet dermed måste
erhålla en förändrad lydelse;
c) att, då lösen för fastebref i stad för närvarande ej får öfverstiga
20 kronor, hvaremot för landet ej något maximibelopp är bestämdt, särskilda
föreskrifter angående stämpelafgiften å fastebref i sådana städer,
som lyda under landsrätt, erfordras; och
d) att hela den nu för fastebref utgående lösen, utan afdrag för
det obetydliga belopp af 1 krona för hvarje sådan handling, sorn domaren
fortfarande koinme att uppbära, blifvit till stämpelpappersafgift förvandlad,
hvarigenom jemväl i någon mån beredes ersättning för statsverkets
ofvan berörda ökade kostnader.
På grund af dessa anmärkningar samt med anledning af hvad här
ofvan är under punkten 3:o anfördt, hemställer Utskottet,
8:o.
att rubriken Fastebref erhåller den i hosfogade förslag
upptagna förändrade lydelse.
Med anledning af förestående torde jemväl
9:o.
öfverskriften till § 6 ändras i enlighet med hosgående
förslag.
C) i afseende å § 7.
Då de i denna § uppräknade undantag ej äro gällande i afseende
å den särskilda stämpel, hvarom här ofvan i punkten 6:o är nämndt, bör
§:ns öfverskrift och redaktion något förändras, hvarföre Utskottet föreslår,
10:o.
att i § 7 af nu gällande stämpelpappersförordning måtte
införas de i hosgående förslag upptagna förändringar.
12
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 14.
Utskottet har ingalunda förbisett att, genom de förslag Utskottet
sålunda framställt, den oegentlighet kommer att inträffa, att till underdomstolar
å landet ingifna handlingar eller derifrån utgående expeditioner
blifva belagda med stämpelpapper till helt andra belopp än som fortfarande
komma att åsättas handlingar ingifna till eller utgående från
andra domstolar, hvilka, i berörda afseende, hittills varit likställda med
underdomstolar å landet.
För den rättssökande vid den ena eller andra domstolen uppkommer
visserligen härigenom icke i allmänhet — dock med undantag för bouppteckningar
-— någon olika kostnad, enär det högre stämpelpappersbeloppet
ersättes genom en lägre lösen, men ofvan antydda förhållande
borde måhända hafva föranledt Utskottet att till följd af Riksdagens
beslut rörande häradshöfdingarnes lönereglering, vidtaga en mera fullständig
omarbetning af stämpelförfattningen. Sådant har dock varit för
Utskottet omöjligt. Oaktadt nemligen Kongl. Maj:ts nådiga proposition
angående omförmälda reglering, redan den 26 sistlidne Januari kommit
Riksdagen tillhanda, har Riksdagens beslut i ämnet ej blifvit definitivt
fattadt förr än den 9 innevarande Maj, och då det Sammansatta Utskott,
som till förberedande behandling förehaft'' Kongl. Maj:ts berörda proposition,
först vid sammanträde den 10 i denna månad beslutat att åt
Bevillnings-Utskottet'' öfverlemna utredandet af frågan om de förändringar
i stämpelpappersförordningen, som i anledning af Kongl. propositionen
erfordrades, inses lätteligen, ,det Utskottet ej varit i stånd att på de få
dagar, som derefter förflutit, åstadkomma eu utredning af den omfattning,
som ärendet kraft.
Enär emellertid ej mindre i fråga om de olika slag af stämpelpapper,
som utöfver de nuvarande böra finnas att tillgå, än äfven i öfrigt
beträffande sättet för tillämpning af de utaf Utskottet nu föreslagna
förändrade föreskrifter, åtskilliga nya bestämmelser torde, innan Riksdagen
blifvit i tillfälle att åter taga dessa frågor i öfvervägande, böra
meddelas, lärer det vara nödigt att åt Kongl. Maj:t öfverlemna att i
berörda hänseenden tillsvidare vidtaga de åtgärder, som kunna finnas
vara af behofvet påkallade.
Utskottet hemställer alltså,
ll:o.
att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla,
det Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, om och
Be vulning s- Utskottets Betänkande N:o 14.
13
i hvad mån flera slag af stämpelpapper, ån nu är stadgadt,
böra anskaffas, samt i så fall derom förordna,
äfvensom rörande tillämpningen i öfrigt, af nu föreslagna
förändrade bestämmelser meddela de föreskrifter,
soin kunna finnas erforderliga.
Stockholm den 14 Maj 1874.
På Utskottets vägnar:
GUST. af UGGLAS.
Reservationer:
I afseende å punkterna 2:o och 7:o:
af Herr Friherre Nordenfalk mot det i berörda punkter föreslagna
sätt för beräknande af fastighets värde i afseende å boupptecknings förseende
med stämpel.
I afseende å punkten 5:o:
af Herrar Friherre af Ugglas, Bennicli och Croneborg, hvilka såsom
sin mening åberopat ett inom Utskottets Första Afdelning uppgjordt, förslag
till ifrågavarande punkt, så lydande:
»§ IL
Denna paragraf stadgar, att vid redogörelses afgifvande för på
kredit emottaget stämpelpapper, vare sig till försäljning eller till användande
i och för utöfning af embete eller tjenst, den redovisande eger
att såsom ersättning för möda, skrifmaterialier, postporto m. m. beräkna
sig till godo, i Stockholm samt i länsresidensstäderna tre och i öfriga
städer samt å landsbygden fyra procent af det försålda eller använda beloppet
af stämpelpapper.
Uti en inom Första Kammaren väckt motion (N:o 20) har Herr
Hasselrot, under anförande, hurusom de i residensstäder bosatte häradshöfdingar
afyttra det dem till försäljning anförtrodda stämplade papper
14
BsvUlninffs-Utskottets Betänkande N:o 14.
icke i residensstäderna utan å tingsställena, der de för denna försäljning
måste löna och underhålla dertill lämpliga personer, föreslagit det förtydligande
af ifrågavarande paragraf, att enahanda provision för försäljning
af stämpladt papper må tillkomma i residensstäder bosatte häradshöfdingar,
som försäljningsman på landet.
Omförmälda paragraf erhöll sin nuvarande lydelse genom Kongl.
Kungörelsen den 23 Juli 1869. Dessförinnan alltifrån år 1823 utgjorde
försäljningsprovisionen i Stockholm 4 och i landsorten 5 procent.
Den närmaste anledningen till den förändrade lydelse paragrafen
genom nyss berörda Kongl. Kungörelse erhöll, var en vid 1869 års° riksdag
inom Andra Kammaren väckt motion, att inom embetsverken i Stockholm
ej måtte få beräknas högre provision för försåldt stämpelpapper än
en procent.
Bevillnings-Utskottet vid nämnda riksdag fann sig visserligen ej
kunna understödja detta förslag om ensidig nedsättning af provisionen
för de tjensteman vid embetsverken i Stockholm, som ombestyra försäljningen
af stämpelpappar, men ansåg sig deremot böra ifrågasätta en allmän
nedsättning af försäljningsprovisionen, och hemstälde derföre om den
förändrade lydelse af ifrågavarande paragraf, som, af Riksdagen gillad,
sedermera genom förenämnda Kong], kungörelse till allmän efterrättelse
påbjöds.
Enligt hvad Utskottet inheratat, har uti flera under vederbörande
myndigheters pröfning dragna fall merberörda paragraf jemlikt dess nuvarande
lydelse ansetts böra så tillämpas, att de domhafvande å landet,
som äro bosatte i residensstäder, icke ega tillgodoräkna sig högre försäljningsprovision
än de i dessa städer antagna särskilda försäljningsman,
eller tre procent. Ett sådant förhållande, om än öfverensstämmande med
paragrafens lydelse, synes Utskottet likväl ej vara med billighet förenadt.
Domhafvande, ehvad de äro bosatte i residensstad eller annorstädes, utöfva
nemligen försäljning af stämpelpapper i all synnerhet vid eller i
sammanhang med de lagtima tingen, och måste i flera domsagor i och
för denna försäljning bekosta särskilda biträden, som under tingen uppehålla
sig å tingsställena. Härjemte torde böra beaktas, att den i residensstad
antagna särskilda försäljningsmannen ej behöfver utlemna stämpladt
papper annorledes än emot betalning, då deremot för domhafvande
det ofta är omöjligt att för expeditioner åsatt stämpelpapper erhålla betalning
annorlunda än i sammanhang med lösen för sjelfva expeditionen,
och denna omständighet åter vållar att domhafvande, i olikhet med den
särskildt antagna försäljningsmannen, nödgas sjelf ligga i förskott för
utlemnadt stämpelpapper. Sådant kan åtminstone ofta inträffa i afseende
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 14. 15
å expeditionerna vid de s. k. höstetingen i sådana domsagor, der den
anordning af tingen, som i Kongl, förordningen den 17 Maj 1872 omförmäles,
ej kunnat införas. Dessa hösteting kunna nemligen i allmänhet
ej afslutas förrän i November och December månader. Jemlikt Kongl.
förordningen den 30 November 1855, angående expeditionslösen, eger
domhafvande först fjorton dagar efter tingets slut anlita vederbörande
exekutor för utbekommande af lösen och öfriga afgifter för outlösta fastebref
och andra tingsexpeditioner, och enligt Kongl. förordningen den 21
Mars 1835 har kronofogde på landet, äfven i de fall att fast egendom ej
behöfver för gäldande af berörda afgifter utmätas, en redovisningstid af
tre månader. Då nu domhafvande, enligt stämpelpappersförordningen,
måste redan den 15 Januari med penningar redovisa jemväl det stämplade
papper, som användts till de expeditioner från föregående årets hösteting,
för hvilka alltså möjligen lösen ännu ej influtit, och detta stämplade
papper, i synnerhet om deruti ingå stämplar till fastebref å större
egendomar, kan uppgå till betydligt belopp, inses lätteligen, huruledes
domhafvande ofta utan eget förvållande nödgas förskottsvis till statsverket
utbetala en betydande penningsumma.
På grund af hvad Utskottet nu anfört, har Utskottet ansett det
vara med rättvisa och billighet öfverensstämmande, att de domhafvande,
som äro i residensstäder bosatte, få, i likhet med dem, som äro annorstädes
boende, i försäljningsprovision beräkna sig till godo fyra procent
af det försålda eller använda beloppet af stäinpelpapper.
Utskottet hemställer alltså,
5:o.
att vid ifrågavarande paragraf måtte fogas ett tillägg
af följande lydelse:
»Dock att domhafvande å landet, ehvad han är bosatt
i residensstad eller annorstädes, alltid eger att beräkna
fyra procent.»
16
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 14.
Förslag
till
författning angående stämpelpapper saf giften i de
delar, hvari Utskottet föreslagit förändringar
eller tillägg.
(Nuvarande lydelse.) |
(Föreslagen lydelse.) |
§ 5. |
§ 5. |
Om stämpel dels å domar, |
Om stämpel — — — — — — |
utslag, resolutioner och andra dy- |
— —--— —- — —.— — — |
lika handlingar, som utfärdas af |
---— —---— — — — |
domstolar, embetsverk och myn- |
--— —- — — •— — ■— — — |
digheter, dels till handlingar, som |
--— — företes; så ock om särskild, stämpel å vissa hand-ling-ar och "bevis, som af domare |
dit inlemnas eller derstädes företes. |
|
Domstolar, embetsverk och |
Domstolar, embetsverk och myn- |
myndigheter indelas--— — |
digheter indelas — — — — — — |
----Hof-expeditionerna. |
|
Alla handlingar som icke — |
Mom.ho. Alla handlingar som icke |
----stämpel, beräknad |
— — — — — stämpel till följande |
sålunda: |
belopp: |
B evillnings-Utskottets Betänkande N:o 14.
17
i
Handlingar som —
— — — — — — stämpel fria.
Bih. till Riksd. Prof. 1874. 5 Sami.
Handlingar som — — —---
— — — — — — — stämpel fria.
Mom. 2:o. Utöfver hvad här ofvan
är stadgadt rörande stämpel å
handlingar, som utgifvas, skola ned ännu
mm la bevis och handlingar, dä de af
domare eller underdomstol ä landet
mot lösen utfärdas, förses med särskild
stämpel, beräknad sålunda:
Kr. öre.
Afskrifter:
för första arket.................. —; 50.
för hvart och ett af de öfrig
a arken .........................—; 25.
Bevis:
om meddelande af första
uppbud ............................. 2: 50.
alla andra slag, ehvad de
tecknas å företedd handling
eller särskilt t utfärdas,
förses med särskiltI stämpel
till stimma belopp som
den för beviset utgående
lösen; dock äro vederhäftighets-bevis
äfvensom bevis
om inlemnande och inregistrerande.
af bouppteckning
från denna särskilda
stämpel fria ........................
Instrument, för hvarje
ark........................................_; 25.
Kallelse ä Kronans ombudsman
eller ä borgenär
i konkursmål......................—; 25.
Protokoll, äfvensom Utdrag
deraf och af dom1
Afd. 11 Haft.
3
18
B evittnings-Utskottets Betänkande N:o 14.
§ 6*.
Om stämpel till åtskilliga skrifter
och handlingar, som dermed
skola förses utan förändring af
beloppet, hvar helst de företes eller
utgifvas.
Bouppteckningar förses----
— — — — behållningen.
bok i mål af hvad beskaf -
fenhet som helst
för första arket.................. 1: —
„ andra arket ............... 50.
,, hvart och ett af de afviga
arken........................—; 25.
Stämning, offentlig ............—; 15.
Tergal-resolution eller
definitivt Beslut, teckna
dt å ingifven handling 1: —
| § 6‘-
Om stämpel till åtskilliga skrifter
| och handlingar, sorn dermed skola förj
ses Utan annan förändring af he\
loppet, hvar helst de företes eller utI
gifvas, än den som i afseende ä
! bouppteckningar ock fastebref
| liar nedan omförmäles.
Bouppteckningar, som till Råd\
stufvurätt eller Hofrätt ingifvas, förses
— — — — behållningen.
För bouppteckning ar, som till un|j
derdomstol å landet ingifvas, beräknas
j| stämpelns belopp efter hela behållninji
gen i boet, sd
att, när behållningen uppgår till
1 fulla, 300 kronor, stämpeln utgör—: 10.
jj hvarutöfver tillägges för hvarje
j fidla, 100 kronor t. o. m 000 —: 20.
Uppgår åter behållningen till 1,000
kronor eller deröfver, förses bouppteck|
ningen med stämpel till belopp af 4.0
| öre för hvarje fulla 100 kronor, derest
ej efterlefvande make finnes; hvaremot,
om make lefver efter, stämpeln
j utgår med 30 öre för hvarje fulla
|j hundra,tal kronor,
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 14.
19
Bouppteckningar förses — —
Ingår bland qvarlåtenskap en äfj
vert fast egendom, må denna, i afse|
ende ä bouppteckningens förseende med
|| stämpelpapper, icke beräknas lägre än
jj till det ä egendomen vid dödsfallet
i| gällande taxeringsvärde.
Bouppteckningar förses — —- —
;
Fastebref för hvarje fulla
100 R:dr .......................... — 15.
Fastebref:
Dä det angår egendom i
stad:
a) med egen domstol:
för hvarje fidla 100 kronor
af värdet................—: 15.
b) som lyder under landsrätt
:
för hvarje fulla 100
kronor af värdet, då det
ej öf verstiger 10,000 kronor
.....................................—: 35.
derutöfver för hvarje
fulla 100 kronor .........—: 15.
Då det angår egendom å
landet:
för hvarje fidla 100 kronor
af värdet till och
med 20,000 kronor......-—: 35.
sedermera för hvarje
fulla 100 kronor............—: 25.
Värdet beräknas efter samma
grund, som här nedan finnes angående
köpe-, bytes- och gåfvobref stadgad.
20
Bevillning-Utskottets Betänkande N:o 14.
§ 7. |
§ 7. |
Om undantag från de uti §§ l:o. Från all stämpel be-frias: Akademierna--«— — |
Om undantag — — — — — stadganden. 1 :o. Från stämpel enligt §§ Akademierna: — — — — — |
Bouppteckningar, då behållna |
Bouppteckningar, då behållna |
2:o. Från stämpel äro jem-väl fria sä väl inkommande — |
2:o. Från den enligt §§ 3 |
— — hvilka skola beläggas med |
— — hvilka skola beläggas med den |
Salpetersjuderiärenden. |
Salpetersjuderiärenden. 3:o. Från erläggande af den |
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 14.
21
Tabell.
Behållning ii boet. |
Då afdrag ej eger rum för efterlefvande |
i Då sådant afdrag eger rum. |
||||||
.Nuva- rande lösen. |
Det bc- y. ]°PP, staten |
Nuva- rande stämpel- papper. |
Summa. |
Pro c. |
Nuva- rande lösen. |
Det be-lopp, staten öfver- tagit. |
Nuva- rande stämpel- papper. |
Summa. Proc. |
200 |
— |
50 |
— |
_ |
_ |
_ |
_ |
— |
||||||||||
300 |
— |
60 |
— |
10 |
— |
— |
— |
10 |
1 na |
|||||||||
400 |
— |
SO |
— |
30 |
— |
— |
— |
30 |
3 T <7 |
|||||||||
500 |
1 |
— |
— |
50 |
— |
— |
— |
50 |
1 t a |
|||||||||
000 |
1 |
20 |
— |
70 |
— |
— |
_ |
70 |
7 aa |
|||||||||
700 |
1 |
40 |
— |
90 |
— |
— |
— |
90 |
0 Ta |
|||||||||
800 |
1 |
60 |
i |
10 |
— |
— |
i |
10 |
11 Éa |
|||||||||
900 |
180 |
130 |
— |
— |
i |
30 |
1 3 Tia |
|||||||||||
1,000 |
2 |
— |
1,50 |
2 |
50 |
4 |
2 |
_ |
1 |
50 |
1 |
25 |
2 |
75 |
U |
|||
1,100 |
2 20 |
170 |
2,75 |
4 |
15 |
so 27a |
ta |
|||||||||||
1,200 |
240 |
190 |
3 |
_ |
4 |
90 |
40 Tra |
|||||||||||
1,300 |
2 60 |
210 |
325 |
5 |
35 |
1 0 7 ^aa |
||||||||||||
1,400 |
2,80 |
230 |
3 50 |
5 |
80 |
2 0 Ta |
||||||||||||
1,500 |
3 |
— |
2 50 |
375 |
6 |
25 |
f^ |
|||||||||||
1,600 |
. 3 20 |
270 |
4 |
670 |
6 7“ |
|||||||||||||
1,700 |
340 |
290 |
4 25 |
715 |
14 3 |
|||||||||||||
1,800 |
360 |
310 |
450 |
7 60 |
10 TT |
|||||||||||||
1,900 |
380 |
3 30 |
4,75 |
SOS |
161 nsa |
|||||||||||||
2,000 |
4 |
— |
O O |
0 |
5 |
— |
8 50 |
! 7 Ta |
4 |
— |
3 |
50 |
2 |
50 |
6 |
_ |
3 |
|
2,100 |
4 20 |
3 70 |
525 |
895 |
170 |
ra |
||||||||||||
2,200 |
4!40 |
390 |
550 |
940 |
^ in 47 TTiT |
1 |
||||||||||||
2,300 |
4 60 |
410 |
575 |
9,85 |
1 1 II 107 ''.Tf; IT |
|||||||||||||
2,400 |
480 |
430 |
6 |
__ |
1030 |
‘till) 1 03 |
||||||||||||
2,500 |
5 |
— |
450 |
6 |
25 |
1075 |
2411 43 äa |
|||||||||||
2,G00 |
520 |
4 70 |
6 50 |
1120 |
‘2S IT''T |
|||||||||||||
2,700 |
5 40 |
490 |
675 |
1165 |
t) •> ‘2 3 3 |
1 |
||||||||||||
2,800 |
560 |
510 |
7 |
12 10 |
0411 121 tTS" iT |
|||||||||||||
2,900 |
5 |
80 |
530 |
7 25 |
1255 |
25 1 |
||||||||||||
3,000 |
6 |
— |
550 |
7,50 |
13 |
— |
Onll 1 3 37T |
6 |
_ |
5 |
50 |
3 |
75 |
9 |
25 |
37 |
||
3,100 |
6,20 |
5,70 |
7|75 |
13,45 |
260 a^a |
| |
T2a |
|||||||||||
Bill. till |
liiksd. |
Prot. t |
Sami. |
1 Afd. |
li Haft. |
4 |
n
Bevillnings-UtsJcoftets Betänkande N:o 14.
Behållning i boet. |
Då afdrag ej eger rum för efterlefvande |
Då sådant afdrag eger rum. |
|||||||
Nuva- rande lösen. |
Det be-lopp, staten öfver- tagit. |
Nuva- rande stämpel- papper. |
Summa. |
Proc. |
Nuva- rande lösen. |
Det be-lopp staten |
Nuva- rande stämpel- papper. |
Summa. |
Proc. |
3,200 |
6!40 |
ö|90 |
8 |
_ |
13 90 |
|
3,300 |
6 |
60 |
610 |
8 25 |
1435 |
|
3,400 |
6 |
so |
6,30 |
8:50 |
14 80 |
|
3,500 |
7 |
— |
6 50 |
8,75 |
15 25 |
|
3,600 |
7 |
20 |
670 |
9 |
— |
15 70 |
3,700 |
7 |
40 |
690 |
925 |
1615 |
|
3,300 |
7 |
60 |
710 |
950 |
1660 |
|
3,900 |
7 |
80 |
7 30 |
9,75 |
17 05 |
|
4,000 |
8 |
— |
750 |
10 |
— |
17 50 |
4,100 |
8 |
20 |
770 |
1025 |
17 95 |
|
4,200 |
840 |
790 |
1050 |
1840 |
||
4,300 |
8 60 |
810 |
1075 |
18 85 |
||
4,400 |
880 |
8,30 |
11 |
1930 |
||
4,500 |
9 |
— |
850 |
11 |
25 |
19,75 |
4,600 |
9 20 |
8 70 |
1150 |
20 20 |
||
4.700 |
940 |
890 |
1175 |
20 65 |
||
4,800 |
9.60 |
9 10 |
12 |
— |
21 10 |
|
4,900 |
9 80 |
930 |
1225 |
2155 |
||
5.000 |
10 |
9 50 |
1250 |
22 — |
||
6,000 |
12 |
- |
1150 |
15 |
— |
26 50 |
7,000 |
14 |
— |
1350 |
17 |
50 |
3 it— |
8,000 |
16 |
— |
1550 |
20 |
— |
35 50 |
9,000 |
18 |
— |
17 50 |
22:50 |
40 — |
|
10,000 |
20 |
— |
19 50 |
25 |
— |
44 50 |
11,000 |
22 |
__ |
2150 |
27 50 |
49 — |
|
12.000 |
24 |
_ |
23 50 |
30 |
... |
53 50 |
13,000 |
26 |
— |
2550 |
32 50 |
58 — |
|
14,000 |
28 |
— |
27 50 |
35 |
— |
62 50 |
15,000 |
30 |
— |
2950 |
37,50 |
67 — |
|
16,000 |
31 |
— |
3050 |
40 |
— |
7050 |
17 000 |
32 |
— |
3150 |
42 |
50 |
74- |
18,000 |
33 |
— |
3250 |
45 |
— |
77 50 |
19,000 |
34 |
— |
3350 |
4i |
50 |
811- |
20,000 |
35 |
— |
34 50 |
50 |
— |
84 50 |
30,000 |
45 |
4450 |
75 |
— |
119 50 |
|
40,000 |
50 |
— |
49:50 100 |
— |
14950 |
|
50,000 |
55 |
— |
5450| 125 |
— |
19950 |
|
100,000 |
80 |
7950 250 |
— |
329 50 |
||
200.000 |
130 |
12950 |
500 |
— |
629 50 |
|
240,000 |
150 |
149 50 |
600 |
— |
74950 |
139
•Ro
287
Ö 6 0 i
3 7 i''
So i
61 j
Ro j
.1 ''il I
300 jj
323 II
74T) jj
8 3
T (TÖ
341
7Bö I
ie I1
3 ;> Q i
ö i;
o*> j
-’"ö !
317 !
860 jj
i "Ii |
440 i
7 9 ''
180 ij
1 i |
23ö
83 |l
T»S
211
480 I
.4 31 |
9B0 i
1 i I
ilo it
f* 3 !
RO i
3.L J
TO i
IJ
T6Ö i
4
M i
8_9_ |
2 00 i
4 9 i
T T tf
.133
300 ;
29 i
Bo
67
TT tf
141 i!
87
Q I
tVö il
169 !j
4 00 ii
239 ;j
600 !
5>''no !j
S»ir j|
399 II
Tooo ii
öJUL :!
2ooo
1239 ;i
4öoo ii
1499 ii
4800 ii
7 50! 5 —
10—1 950 0
20— 1950 12
30j—! 29 50, 1875
25
50
12|50
TB
15
IO
321-
48
25
r>:t
iso»
1 Q.3
Bi?a
45!--! 4450 37 501 821
153— 149)50: 300|-| 449150)
4 i
TTö
9 99
48 öö
Stockholm. Associations-Boktryckeriet 18/4.