Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 13.

7

No 13.

Auk. till R.iksd. Kansli den 13 Maj 1874 kl. 7 e.

Betänkande, i anledning af dels Kongl. Maj ds nådiga Proposition
om ändring af vissa bestämmelser i Kongl. kungörelsen
den 7 December 1866, angående restitution af bräuvinstillverkning
saf gift vid utförsel af bränvin, jernjord med
Kongl. kungörelsen den 19 Juli 1873, dels ock vädd motion
om ändring af förstnämnda kungörelses bestämmelse
angående restitution af bränvinsskatt vid export till
Norge.

Förenämnda Kongl. kungörelser, jemförda med Kongl. kungörelsen
den 24 Maj 1872, stadga, att vid utförsel af bränvin sjöledes från stapelstad
till utrikes ort restitution af erlagd tillverkningsafgift må till fastställda
belopp beviljas, med vilkor, bland annat, att utförseln verificera» medelst intyg
från lossningsorten, att varan derstädes blifvit lossad, rörande b vilket
intyg särskilda bestämmelser i afseende ä dess innehåll äro i kungörelserna
gifna. Enligt samma kungörelser åtnjutes dock ej den deri omförmäld a drawback,
med mindre det parti bränvin, som utföres, uppgår till minst 100
kannor af föreskrifven normalstyrka samt i intet fall vid bränvinsutförsel
till Norge.

Uti omförmälda nådiga proposition (N:o 38), hvilken hufvudsakligen
angår vissa tull-lättnader för varor, som användas till proviantering af fartyg
i Öresund och redan, så vidt den berör tullförfattningarne, varit föremål
för Riksdagens pröfning och vunnit dess bifall, har Kongl. Maj:t föreslagit,
att ofvan omförmälda föreskrift om utförsels styrkande medelst intyg
från lossningsorten, att varan derstädes blifvit lossad, måtte, för den händelse
att utförseln sker i fartyg, som, icke understigande 10 nylästers drägtighet,
utklarerat direkte till utrikes ort, förfalla, med vilkor, att fartyget af tull -

8

BevUlnings- Utskottets Betänkande N:o 13.

betjening bevakas till öppen sjö och att den till utförsel angifna vara, för
hvilken drawback åstundas, åt tullkammaren vid utklareringen antecknas å
fartygets utgående sjöpass, äfvensom att undantag från ofvannämnda stadgande
om en viss minimiqvantitet å det utförda bränvinet måtte medgifvas
för de fall, då detsamma för proviantering af fartyg i Öresund utföres under
förhållanden, jemförliga med dem, då utländska, på frilager upplagda
varor skulle vid dylik proviantering åtnjuta tullfrihet.

Då Riksdagen i anledning af Kongl. Maj:ts enahanda förslag i afseende
å vilkoren för restitution af erlagd tull för införda råämnen, när vissa deraf
inrikes tillverkade varor utföras, beslutat, dels att den bland samma vilkor
förekommande bestämmelse, om verificerande medelst lossningsattest, må under
de af Kongl. Maj:t föreslagna vilkor förfalla, dels ock att i underdånig
skrifvelse förklara sig, för den händelse Kongl. Maj:t skulle finna inrättning
af s. k. frilager i städerna Malmö, Landskrona och Helsingborg böra komma
till stånd, medgifva, att från de i afseende å sådana varor stadgade minsta
belopp för erhållande af tullrestitution vid utförsel af berörda varor undantag
må beviljas, då de för proviantering af fartyg i Öresund utföras under enahanda
förhållanden med dem, då utländska, på frilager upplagda varor
skulle vid dylik proviantering åtnjuta tullfrihet, torde Kongl. Maj:ts nu ifrågavarande
förslag jemväl komma att i öfverensstämmelse med berörda beslut
bifallas.

Under erinran, att nästan årligen spritvaror till Norge införas, har
Herr 8. V. Norén uti en inom Andra Kammaren väckt motion (N:o 86)
yrkat, att, då med de på senare tider lättade kommunikationer mellan
nämnda land och Sverige naturligast vore, om Norges behof af sprit kunde
härifrån fyllas, hvarigenom någon olägenhet så mycket mindre kunde för
norska statsverket uppstå, som svensk sprit i Norge drager samma införselstull
som den från andra länder införda, det här ofvan omförmälda undantag,
hvarigenom föreskrifvits, att restitution af tillverkningsafgift icke eger
rum för bränvin, som till Norge utföres, måtte förfalla och sådan restitution
alltså erhållas, vare sig varan sändes sjöledes eller med jernväg.

Sedan Kongl. Maj:ts i nådiga propositionen den 30 sistlidne Januari
för Riksdagen framlagda förslag till förnyad förordning angående Sveriges
och Norges ömsesidiga handels- och sjöfartsförhållanden blifvit af båda rikenas
lagstiftande församlingar antaget, förfalla de hinder, som hittills förefunnits
för beviljande af restitution utaf tillverkningsafgift för bränvin, som
till Norge utföres; likasom det i 1866 års kungörelse i allmänhet stadgade
vilkor af sjöväga utförsel icke heller lämpligen bör i afsende å utförsel till
Norge ega rum, sedan genom den nya mellanrikslagstiftningen all skilnad
i varors tullbehandling, efter som de föras land- eller sjövägen mellan rikena,
kommer att i allmänhet upphöra.

9

Bevillnings-Utskottets Betänkande, N:u 13.

Emellertid och då i afseende å den landväga utförselens verificerande
vissa särskilda kontrollföreskrifter torde blifva af nöden, har Utskottet ansett
lämpligast, att bestämmandet af dessa föreskrifter blefve, i likhet med
hvad Riksdagen vid fråga om beviljande af tullrestitution vid vissa varors
landväga utförsel till Norge redan beslutat, till Kongl. Maj:t öfverlemnadt.

Med anledning af hvad sålunda är anfördt, hemställer Utskottet:

a) att den i Kongl. kungörelserna, angående restitution af
bränvinstillverkningsafgift vid utförsel, den 7 December
1866 och den 18 Juli 1872 meddelade föreskrift om bestyrkande
af varans lossning å utländsk ort medelst intyg
af embetsmyndighet å lossningsorten, må under de
af Kongl. Maj:t föreslagna, här ofvan omförmälda vilkor
förfalla;

/?) att Riksdagen i den underdåniga skrifvelse, som i enlighet
med dess förut fattade beslut i fråga om tullbevillningen
kommer att till Kongl. Maj:t afl åtas. måtte förklara
sig, för den händelse Kongl. Maj:t skulle finna inrättning
af s. k. frilager i städerna Malmö, Landskrona
och Helsingborg böra komma till stånd, medgifva, att
från det i förberörda Kongl. kungörelse den 7 December
1866 stadgade minimibelopp af 100 kannor för restitution
af tillverkningsafgift vid utförsel af bränvin undantag
må beviljas, då sådan vara för proviantering af fartyg
i Öresund utföres under enahanda förhållanden med
dem, då utländska, på frilager upplagda varor skulle vid
dylik proviantering åtnjuta tullfrihet; och
c) att det i meranämnda Kongl. kungörelse den 7 December
1866 stadgade undantag från skatterestitution vid utförsel
af bränvin till Norge måtte upphöra och restitution äfven
för sådan utförsel, ehvad den sker sjöledes eller landvägen,
beviljas, dock, hvad bestyrkande af den landväga
utförseln angår, under de vilkor, hvarom Kongl. Maj:t
särskildt förordnar.

Stockholm den 13 Maj 1874.

På Utskottets vägnar:

A. G:SON BENNICH.

Bill. till Rilcsd. Prot. 1874. 5 Sami. 1 Afd. 10 Hälft.

2