12

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 9,

\:o 9.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 22 Mars 1873-— — — — Andra Kammaren den 22 — —

Riksdagens underdåniga Skrifvelse, i anledning aj Kongl. Ma.j:ts nådiga
Proposition angående åtgärder för betryggande af skogens framtida
bestånd och bevarande af Lapparnes renbetesrått inom Westerbottens
och Norrbottens läns lappmarker.

(Lag-Utskottets Utlåtande N:o 11.)

S. A. K.

Uti nådig Proposition den 3 sistlidne Januari har Eders Kongl. Maj:t föreslagit
Riksdagen,

att egare af frälse- och skattehemman och lägenheter i Westerbottens och
Norrbottens läns lappmarker må förklaras öfver den vid afvittring tilldelade skogen
icke ega vidsträcktare dispositionsrätt, än enligt ( 1 af nådiga Förordningen den 29
Juni 1866, angående dispositionsrätten öfver skogen å vissa skattehemman, är egare
af deri omförmälda hemman förunnad; samt att, äfven efter afvittringen, Lapparne
skola vara, såsom hittills, berättigade att för renhjordarne begagna bete å all
skogsmark inom lappmarkernas nuvarande område, dock inom de till odling tjenliga
delarne af landet endast vintertiden, äfvensom ega att, i den mån för betesrättens
utöfvande är nödigt, till hushållsbehof begagna skogen.

Vid pröfning af detta nådiga förslag har Riksdagen ej funnit anledning till
annan anmärkning emot detsamma, än att, enär föreskriften att Lapparne endast

13

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 9.

vintertiden finge till bete begagna skogsmarken inom de till odling tjenliga delar
af landet icke torde behöfva utsträckas till kronans dervarande skogar, och samma
föreskrift, derest den så kallade kulturgränsen, komme att uppdragas så, att
en del Lappars vanliga sommarhemvist läge nedanför densamma, kunde blifva för
dessa Lappar förnärmande, ett tillägg synes behöfligt i syfte att betrygga Lapparnes
rätt i detta hänseende; och har Riksdagen derföre, i anledning af Eders Kongl.
Maj:ts ifrågavarande nådiga Proposition, hvilken Riksdagen i öfrigt godkänt, för
sin del beslutat:

att egai-e af frälse- och skattehemman och lägenheter i Westerbottens
och Norrbottens läns lappmarker må förklaras öfver den vid afvittring
tilldelade skogen icke ega vidsträcktare dispositionsrätt, än enligt § 1
af nådiga Förordningen den 29 Juni 1866, angående dispositionsrätten
öfver skogen å vissa skattehemman, är egare af deri omförmälda hemman
förunnad; samt att, äfven efter afvittringen, Lapparne skola vara,
såsom hittills, berättigade att för renhjordarne begagna bete å all skogsmark
inom lappmarkernas nuvarande område, dock å enskildes skogar
inom de till odling tjenliga delarne af landet endast vintertiden, äfvensom
ega att, i den mån för betesrättens utöfvande är nödigt, till husbehof
begagna skogen.

Riksdagen framhärdar etc.

Stockholm den 22 Mars ISLS.