BiJcsdagens underd. Skrifvelse, N:o 87.

1

ST.

Uppläst och godkänd hos Försia Kammaren den 24 Maj 1873.
— — — — Andra Kammaren den 24 — —■

Riksdagens underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj:ts
nådiga proposition med förslag till dels förordning angående
ändring i vissa delar af kyrkolagen med dertill
körande författningar, dels ock förordning angående främmande
trosbekännare och deras religionsöfning.

(Lag-Utskottets Uti. N:o 17 samt Mem. N:is 28 och 39.)

S. A. K.

Genom nådig proposition den 30 sistlidne Januari har Eders Kongl.
Maj:t till Riksdagens antagande framlagt förslag dels till förordning angående
ändring i vissa delar af kyrkolagen med dertill hörande författningar,
och dels till förordning angående främmande trosbekännare och
deras religionsöfning; dock med det förbehåll i afseende å den senare
förordningen, att den skall blifva gällande endast för det fall, att den
förra jemväl af kyrkomöte godkändes.

Riksdagen, som godkänt dessa förslag i det hufvudsakligaste, har
deruti ansett nödiga några få förändringar, för hvilka här nedan skall
redovisas.

Beträffande förslaget till förordning angående ändring i vissa delar
af kyrkolagen med dertill hörande författningar, har Riksdagen ej funnit
Bill. till BiJcsd. Prot. 1873. 10 Samt. 1 Afd. 1 Band. 16 Raft. 1

2

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 87.

anledning till annan anmärkning än den, att de i 1 § förekommande
orden »af denna lag» möjligen kunde alstra tvekan, huruvida den samtidiga
förordningen om främmande trosbekännare och deras religionsöfning
finge, utan kyrkomötets hörande, ändras, och i allt fall medföra den
olägenhet att, derest sistnämnda författning i en framtid kommer att
mot en ny utbytas, förevarande § maste omredigeras. Riksdagen har
derföre funnnit dessa ord böra utgå, hvilket kan ske utan att stadgandet
derigenom kommer att sakna erforderlig tydlighet och fullständighet,
helst om såsom vilkor för författningarnes antagande stadgas att de skola
samtidigt utkomma.

Hvad åter angår föreslagna förordningen angående främmande trosbekännare
och deras religionsöfning, har Riksdagen först och främst vid
12 § ansett sig böra göra ett tillägg i syfte att förebygga det proselytmakeri,
som genom skolundervisning kan bedrifvas. Rättigheten att, oberoende
af andra band än sedlighetens och den allmänna ordningens, öfva
den religion, man af inre öfvertygelse omfattar, må väl anses betinga
jemväl rättigheten att fritt och öppet bekänna densamma; men den grundlägger,
i Riksdagens tanke, ingalunda något befogadt anspråk att, statskyrkan
till skada, i skolor utbreda och inplanta från hennes bekännelser
afvikande trossatser ibland dem till denna kyrka hörande ungdom, hvilkens
oförmåga att skilja mellan de skiftande meningarne är uppenbar.
Äfven om vårt land för närvarande är förskonadt från de i många andra
protestantiska länder mera djerft och ohöljdt framträdande försöken af
den i sitt omvändelsenit outtröttliga katolicismen att utbreda sitt i socialt
och politiskt hänseende farliga välde, så saknas dock ej alldeles vedermälen
derå, att man anser jordmånen äfven här kunna bearbetas, om ock
hittills med yttersta försigtighet. Det låter dessutom tänka sig, att den
på en gång skickligaste och i politiskt afseende farligaste bland de katolska
ordeussamfunden, jesuiterorden, möjligen kan finna med sitt intresse
förenligt att, om eller då den uttränges från de mera centrala delarne
af Europa, taga sin tillflykt — om ock endast tillfälligtvis — till utkanterna,
för att derifrån mera obemärkt leda den propaganda, hvars emot
statssuveräniteten fiendtliga sträfvanden äro allmänt kända. Ej heller
torde böra lemnas utan all uppmärksamhet den omständighet att, derest
alltför vidsträckt rätt tillerkännes utländingar att besitta fast egendom i
riket, störa* distrikt kunna komma att egas af utländska katoliker, hvilka
då blifva i tillfälle att på ett särdeles verksamt sätt befordra katolicismens
utbredning bland svenska folket, i fall dem tillätes att utan all kontroll
upprätta skolor för de af dem beroende fabriksarbetares eller underhafvandes
barn.

HiJcsdagenS underd. Skrifvelse, 2i:o 87.

3

Riksdagen vidhåller alltså den princip, som i förevarande hänseende
nu gäller för lagstiftningen, men anser att man utan våda kan gå något
längre i medgifvande för främmande trosbekännare, än för närvarande är
händelsen. Sålunda är det, enligt Riksdagens åsigt, icke blott obehöfligt,
utan kan till och med verka menligt, om någon, som är dertill lämplig,
hindras att för hvem som helst inrätta och upplåta tekniska läroanstalter,
handelsinstitut, tillämpningsskolor o. s. v., hvadan Riksdagen inskränkt
förbudet till sådana undervisningsanstalter allena, i hvilka undervisning
i religion meddelas; hvarförutan det synts Riksdagen, som om någon
våda ej skulle blifva förenad dermed, att bekännare af svenska kyrkans lära,
som uppnått femton års ålder, tillåtas besöka främmande trosbekännares
skolor, så att t. ex. den mera utmärkta språkundervisning, som kunde
vara att hemta i eu fransk eller tysk katolsk skola, äfven kan komma
vår ungdom till del. Likaledes anser Riksdagen förbudet böra inskränkas
till upptagande i skolorna af barn, tillhörande svenska kyrkan, enär svenska
staten icke lärer hafva förpligtelse att emot afvikande läromeningar skydda
andra än medlemmar af den kyrka, staten sjelf erkänner såsom sin; och
derjemte har Riksdagen trott sig kunna föreslå den ytterligare utvidgning
af lärofriheten för främmande trosbekännare, att deras uppfostringsanstalter
må upplåtas för hvem som helst, derest Eders Kongl. Maj:t efter
särskild pröfning för hvarje fall sådant tillåter. Det låter nemligen tänka
sig, att i reglementet för en skola finnas upptagna sådana bestämmelser,
att någon fara för proselytmakeri icke kan uppstå.

Enligt det nådiga förslagets 19 § skulle, i afseende på de angående
mosaiska trosbekännare hittills gällande bestämmelser, genom den nya
lagen ej ske annan ändring, än att om lysning till äktenskap emellan
sådan trosbekännare och medlem af svenska kyrkan eller annat främmande
trossamfund, äfvensom i fråga om den troslära, hvari barn af dylikt
äktenskap bör uppfostras, skulle gälla hvad i förslagets 4 och 6 §§
sägs. Härigenom blefve emellertid icke afhjelpt den i nuvarande lagstiftning
befintliga brist på erforderliga bestämmelser i dessa hänseenden
för det fall att både mannen och qvinnan tillhöra den mosaiska trosbekännelsen.
I borgerligt hänseende är det dock lika mycket i ena som andra
fallet af vist, att lysning till äktenskap sker i den ordning, som åberopade
4 § föreskrifver, hvadan Riksdagen infört ett stadgande i sådant syfte.
Derjemte har Riksdagen ansett det böra i förevarande 19 § uttryckligen
förklaras, att, der äktenskap emellan medlemmar af skilda trossamfund
blifvit afslutadt innan den nya författningen träder i verksamhet, fadren
skall åtnjuta den honom förut medgifna rätt att, äfven fastän modren

4 Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 87.

tillhör svenska kyrkan, uppfostra barnet i den troslära han sjelf bekänner.

På grund af hvad sålunda blifvit i underdånighet anfördt, har
Riksdagen funnit Eders Kongl. Majrts ifrågavarande nådiga proposition
ej kunna oförändrad bifallas, men deremot för sin del beslutat nedanstående
tvänne författningar, med det förbehåll i afseende å senare författningen,
att den skall blifva gällande endast för det fall att den förra
varder jemväl af kyrkomöte godkänd, samt med vilkor att författningarne
under samma dag utfärdas, nemligen:

l:o. Förordning angående ändring i vissa delar af kyrkolagen med
dertill hörande författningar.

Med upphäfvande af hvad kyrkolagen jemte dertill hörande författningar
innehålla stridande mot nedannämnda bestämmelser, förordnas
som följer:

1 §•

Medlem af svenska kyrkan, som vill ur kyrkan utträda, må ej anses
från denna skiljd, förr än han uppnått den ålder och uppfyllt de
föreskrifter, som särskild, till kyrkolag ej hörande, förordning angående
främmande trosbekännare och deras religionsöfning stadgar såsom vilkor
för utträde ur svenska kyrkan.

2 §•

Äktenskap mellan medlem af svenska kyrkan och bekännare af
främmande kristen troslära må, der båda det begära, med vigsel afslutas
efter det sått, kyrkohandboken för äktenskap mellan medlemmar af svenska
kyrkan föreskrifver.

3 §•

Främmande trosbekännare ega att, efter anmälan hos vederbörande
kyrkoherde, på allmän begrafningsplats erhålla lägerstad för sina
döda.

Riksdagens underä. Skrifvelse, N:o 78.

5

4 §•

Kyrkoherde i församling, tillhörande svenska kyrkan, åligger att
i afseende å främmande trosbekännare, jemte iakttagande af hvad kyrkolag
stadgar, fullgöra hvad honom genom allmän lag eller författning
föreskrifves.

2:o. Förordning angående främmande trosbekännare och deras religionsöfning.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Vilja bekännare af annan kristen troslära, än den evangeliskt lutherska,
bilda särskild församling och önska de, att densamma varder af staten
erkänd; göre derom hos Konungen ansökan, samt uppgifve sin trosbekännelse
och församlingsordning; bifoge ock, der de svenska kyrkan
tillhört, bevis om sådan anmälan för utträde derur, som i 3 § omförmäles.
Finner Konungen skäl att ansökningen bifalla; ege den församling
rätt till offentlig religionsöfning.

Enahanda rätt tillkomme ock de, på grund af hittills gällande författningar,
redan bildade församlingar af främmande trosbekännare.

2 §.

Församling, hvilken enligt 1 § eger rätt till offentlig religionsöfning,
anställe såsom föreståndare en dertill lämplig person samt göre
derom anmälan, i Stockholm hos Öfverståthållare-embetet och annorstädes
i riket hos Konungens Befallningshafvande; och må ej, innan sådan
anmälan skett, nybildad församling träda i utöfning af den henne i omförmälda
afseende tillkommande rättighet.

Föreståndare hafve tillsyn derå, att församlingens offentliga gudstjenst
öfverensstämmer med dess uppgifna trosbekännelse och församlingsordning
samt att allmän lag dervid ej öfverträdes. Sker annorlunda
och varder på anmärkning af föreståndaren det felaktiga ej rättadt; an

6 Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 87.

rnäle han förhållandet hos öfverståthållare-embetet eller Konungens Befallningshafvande.

Derjemte vare föreståndaren pligtig att föra de anteckningar, hvarom
Konungen förordnar; att lemna erforderliga upplysningar angående
församlingens medlemmar; samt att för öfrigt ställa sig till efterrättelse
de särskilda föreskrifter, som af vederbörande honom meddelas.

Afgår föreståndare från sin befattning; anställe församlingen ofördröjligen
en annan och göre derom anmälan, som ofvan är sagdt.

3 §.

Har medlem af svenska kyrkan omfattat främmande kristen lära
och vill fördenskull ur kyrkan utträda; gifve sin afsigt tillkänna för
kyrkoherden i den församling, han tillhör; uppgifve ock det trossamfund,
hvartill han vill öfvergå. Framhärdar han i sin afsigt; inställe sig, sedan
minst två månader förflutit, personligen hos kyrkoherden samt anmäle
sig till utträde ur kyrkan; och göre kyrkoherden derom anteckning i
kyrkoboken. Ej må någon på grund af anmälan, som skett innan han
fyllt aderton år, anses från svenska kyrkan skild. I främmande församling
må ej heller någon före nämnda ålder upptagas.

4 §•

Förr än äktenskap af främmande trosbekännare ingås, skall lysning
afkunnas i den till svenska kyrkan hörande församling, inom hvars
område qvinnan är boende. Kyrkoherden i samma församling utfärde
lysningen; hvarvid för främmande trosbekännare ej erfordras bevis om
dop och nattvardsgång.

5 §.

Äktenskap emellan dem, hvilka begge tillhöra samma främmande
trossamfund med sådant presterskap, att Konungen funnit åt detsamma
kunna anförtros att vigsel med laga verkan förrätta och förty rättighet
dertill medgifvit, skall afslutas med vigsel efter samfundets kyrkobruk.

Tillhöra de olika främmande trossamfund med sådant presterskap,
som nyss är nämndt, eller är blott endera medlem af dylikt samfund; då
må äktenskapet kunna afslutas antingen medelst vigsel, förrättad af
dertill berättigad prest inom enderas trossamfund, eller inför borgerlig

Riksdagens underd. Skrifvelse, A:o 87.

7

myndighet, på sätt här nedan sägs. Samma lag vare i fråga om äktenskap
emellan bekännare af främmande kristen troslära och medlem af
svenska kyrkan.

Der ingendera tillhör svenska kyrkan eller sådant främmande trossamfund,
soin ofvan omförmäldt är, skall äktenskap ingås inför borgerlig
myndighet.

Borgerlig myndighet, inför hvilken äktenskap må afslutas, vare i
stad magistrat och på landet kronofogde. Dessa myndigheter hafva att
i fråga om äktenskapshinder öfva den tillsyn, som vigselförrättare enligt
lag åligger. Sedan i slägtingars eller andra vittnens närvaro såväl mannen
som qvinnan inför den borgerliga myndigheten afgifvit sitt frivilliga
ja och samtycke till giftermålet; varde de för äkta makar förklarade.
Hvad sålunda förekommit, skall upptagas i särskildt öfver sådana ärenden
fördt protokoll, hvilket, der äktenskapet är inför kronofogde ingånget,
af vittnen bestyrkes. Det äktenskap ege full borgerlig giltighet,
ändock att vigsel ej tillkommer.

6 §•

Barn af äkta makar, som vid barnets födelse äro medlemmar af
samma främmande trossamfund, må i dess lära uppfostras. Aro föräldrarne
vid barnets födelse medlemmar af skilda främmande trossamfund,
ege fadren bestämma i hvilketdera samfundets lära barnet skall
uppfostras. Tillhör endera sådant trossamfund och den andra svenska
kyrkan; då skall barnet i evangeliskt lutherska läran uppfostras. Har
emellan mnkarne träffats aftal om deras barns uppfostran i evangeliskt
lutherska läran eller främmande troslära, som en af makarne bekänner;
vare sådant aftal gällande, så framt det blifvit före äktenskapets ingående
skriftligen upprättadt och uppvisadt, för vigselförrättare, derest vigsel
skett, men eljest för den myndighet, inför hvilken äktenskapet afslutats.

Barn af föräldrar, som ej ingått äktenskap med hvarandra, må,
der modren tillhör främmande trossamfund, i dess troslära uppfostras.

Då begge föräldrarne eller, när endera död är, den efterlefvande,
eller, der de lefva åtskilda, den af dem, som har barnet i sin vård,
öfvergår från svenska kyrkan till främmande trossamfund eller från ett
sådant till annat, må, der begge öfvergå, fadren och, i öfriga fall, den
efterlefvande eller den af makarne, som har barnet i sin vård, bestämma
i hvilketdera samfundets lära barnet skall uppfostras.

Den, som fyllt femton år eller blifvit inom svenska kyrkan konfirmerad,
må dock ej, på grund af hans föräldrars öfvergång till främ -

8

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 87.

mande lära, anses från svenska kyrkan skild, utan gälle om honom hvad
i 3 § stadgas.

7 §•

1 afseende å folkundervisningen skola främmande trosbekännare
och deras barn vara underkastade derom gällande stadgar och anses
tillhöra det skoldistrikt, inom hvilket de äro boende. Barn, som icke
skall uppfostras i evangeliskt lutherska läran, må, på framställning af
vederbörande målsman, fritagas från undervisning deri såväl i folkskola
som vid elementarläroverk; dock åligger, vid den förra skolstyrelsen och
vid det senare rektor tillse, att sådant barn genom målsmans försorg
erhåller tillbörlig religionsundervisning. Försummar målsman, oaktadt
af skolstyrelse eller rektor erhållen påminnelse, sin skyldighet härutinnan,
skall barnet deltaga i den religionsundervisning, som i folkskola
eller vid elementarläroverk meddelas.

8 §•

Främmande trosbekännare skola, der Konungen för viss församling
ej annorlunda förordnar, för anteckning öfver deras borgerliga förhållanden,
särskildt upptagas i kyrkoboken för den till svenska kyrkan
hörande församling, inom hvars område de äro boende; och gälle i afseende
ä derför erforderlig anmälan hvad af Konungen särskildt föreskrifves.

9 §.

Magistrat och kronofogde skola de inför dem ingångna äktenskap
inom sex veckor derefter anmäla,

då båda makarne tillhöra främmande församling, åt hvars föreståndare
eller presterskap lagligen blifvit uppdraget att öfver församlingsmedlemmarne
föra kyrkobok, hos den eller de personer, hvilka föra
de kyrkoböcker, deri makarne äro upptagne,

då endast en af makarne tillhör sådan församling, som nyss är
nämndt, dels hos den person, af hvilken samma församlings kyrkobok
föres, och dels hos kyrkoherden i den svenska församling, der den andra
makan bor; samt

i öfriga fall hos kyrkoherden i den svenska församling, der qvinnan
är boende. Har

BiJcsdagens underd. Skrifvelse, N:o 87.

9

Har sådant aftal, som i 6 § omförmäles, blifvit träffadt och inför
den borgerliga myndigheten före äktenskapets afslutande uppvisadt; skall
en bestyrkt afskrift deraf vid anmälan om äktenskapets ingående öfverlemnas,
för att i kyrkoboken antecknas.

Hvad sålunda för magistrat och kronofogde är stadgadt, gälle
äfven i tillämpliga delar för prest, som viger dem, af hvilka icke någon
eller endast endera tillhör svenska kyrkan.

10 §.

Främmande^ trosbekännares församlingar, inrättningar och stiftelser
må icke, utan Konungens tillstånd, förvärfva och besitta fast egendom
i riket.

11 §•

Innan något hus eller rum af främmande församling till offentlig
gudstjenst begagnas, skall föreståndaren derom göra anmälan, å landet
hos kronofogden i orten och i stad hos poliskammare, der sådan finnes,
men eljest hos magistraten.

Tillträde till församlingens gudstjenst må ej offentlig myndighet
förvägras.

12 §.

Munk- eller nunneorden eller kloster må ej i riket inrättas.

Ej heller må skolor, eller andra uppfostringsanstalter, i hvilka undervisning
i religion meddelas, af främmande trosbekännare inrättas, eller
upplåtas, för barn under femton år, tillhörande svenska kyrkan, utan att
Konungen för särskildt fall det tillåter. Sker annorledes; varde skolan
eller anstalten stängd och föreståndaren för densamma dömd att bota
från och med fem till och med femhundra riksdaler.

De för särskilda kyrkliga inrättningar stadgade afgifter till svenska
kyrkan eller hennes presterskap eller betjening må ej påföras främmande
trosförvandt i annat fall, än att slik förrättning blifvit på hans egen begäran
verkställd.

Bili. till IUksd. Vrot. 1873. 10 Sam!.

1. Ajd. 1 Band. 16 Häjt.

2

10

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 87.

14 §.

Med de undantag och inskränkningar, som af grundlag eller eljest
gällande författning föranledas, skall skiljaktighet i kristen trosbekännelse
icke medföra någon olikhet i svenska medborgares rättigheter och
skyldigheter.

15 §.

Innehar den, som till utträde ur svenska kyrkan sig anmält, offentlig
tjenst; varde han derifrån skild, der ej tjensten är af beskaffenhet,
att han utan afseende å sin trosbekännelse kunnat till densamma nämnas
samt Konungen eller den myndighet, som eger att tjensten tillsätta,
finner skäligt att honom dervid bibehålla.

16 §.

Är främmande trosbekännare af sådan lära, som ej tillstädjer
honom att aflägga ed, då den enligt lag erfordras; förordne Konungen,
huru förfaras bör.

17 §•

Varder rätttigheten till offentlig religionsöfning af föramling missbrukad;
då må, efter Konungens förordnande, den rättighet upphöra.

Samma lag vare, då föreskriften i 2 § om anställande af föreståndare
icke efter särskildt föreläggande fullgöres.

18 §.

Underlåter främmande församlings föreståndare eller prest att iakttaga
hvad honom enligt denna förordning åligger; dömes till böter
från och med fem till och med femhundra Riksdaler.

Viger främmande församlings prest dem, hvilkas äktenskap för
laga hinder återgå måste, eller utan att laga lysning till äktenskap föregått;
straffes med fängelse i högst sex månader eller böter högst ett tusen
Riksdaler.

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 87.

11

19 §.

Hvad angår mosaiska trosbekännare, sker genom denna författning
ej annan ändring i hvad hittills varit stadgadt än att, om lysning till
äktenskap, som ingås mellan sådan trosbekännare och medlem af svenska
kyrkan eller annat främmande trossamfund, så ock emellan dem, hvilka
begge tillhöra mosaiska trosbekännelsen, äfvensom i fråga om den troslära,
hvari barn af dylikt äktenskap bör uppfostras, skall gälla hvad i 4
och 6 §§ här ofvan sägs.

För öfrigt varda upphäfda alla angående främmande trosbekännare
och deras religionsöfning hitintills gällande bestämmelser; dock att, der
äktenskap emellan medlemmar af skilda trossamfund blifvit afslutadt innan
denna författning träder i verksamhet, fadren skall åtnjuta den honom
förut medgifna rätt att, äfven fastän modren tillhör svenska kyrkan,
uppfostra barnet i den troslära han sjelf bekänner.

Riksdagen framhärdar etc.

Stockholm den 24 Maj 1873.