Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 82.

1

JVo 82.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 23 Maj 1873.
— — — — Andra Kammaren den 23 — —

Rikdagens underdåniga Skrifvelse, angående anvisande af medel till inlösen
för statens räkning af Kongl. Svenska aktiebolaget för jernväg
mellan Köping och Hult tillhöriga jernbanan från Örebro öfver
Arboga till Köping.

(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 104 och Memorial N:o 108)

S. A. K.

Uti nådig Proposition af den 25 sistlidne April har Eders Kongl. Maj:t föreslagit
Riksdagen att, på det Eders Kongl. Maj:t måtte komma i tillfälle att för
statens räkning från Kongl. Svenska aktiebolaget för jernväg mellan Köping och
Hult inlösa jernvägen mellan Örebro och Köping med sidobana till Skebäcks och
Arboga hamnar samt tillhörande fasta och lösa egendom, enligt upprättade specifika
förteckningar, bevilja och till utgående under innevarande år a Riksgälds-kontoret
anvisa de för ändamålet nödiga medel, beräknade till Sex millioner Riksdaler.

Beträffande härvid först frågan om giltigheten af § 11 i bolagets privilegium
har Riksdagen ansett att denna paragrafs sednare del, som handlar om statens
rätt att till sig lösa jernvägen i den ordning samma § närmare bestämmer, kan
när som helst tillämpas, på sätt så väl Eders Kongl. Maj:t som Rikets Ständer
antagit. Men just denna omständighet, eller att staten, äfven om lösningsrätten
icke nu begagnas, fortfarande eger att, när helst omständigheterna anses dertill
föranleda, tillösa sig jernvägen, har synts Riksdagen utgöra ett giltigt skäl att
icke nu begagna denna rätt, så framt det icke kan klarligen ådagalägas att sådaBih.
till Riksd. Prot. 1873. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 15 Höft. I

2

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 82.

na förhållanden förefinnas, som nödvändiggöra en dylik inlösen. Det lärer nemligen
icke kunna bestridas, att, om ock det må anses såsom ett vigtigt statsändamål
att Riksdagen, äfven med betydliga penningeuppoffringar, befrämjar anläggandet
af nya jernvägar, staten deremot i allmänhet icke bör, der sådant kan undvikas,
endast för pekuniär vinst, tillösa sig och bedrifva en jernvägsrörelse, som redan
genom den enskilda företagsamheten kommit till stånd och hittills till det allmännas
gagn blifvit skött på ett i alla afseenden oklanderligt sätt. År statens finansiela
ställning sådan, att en så betydlig summa, som här är i fråga, utan olägenhet
kan användas för utvidgandet af statens jernvägsnät, så lärer mer än
ett tillfälle erbjuda sig att för dylikt ändamål använda penningarne till befrämjande
eller påskyndande af nya jern vägsföretags utförande eller fullbordande.

Utan att i öfrigt hafva ingått i närmare undersökning, huruvida de af Trafikstyrelsen
uppställda beräkningar öfver den ifrågavarande jernvägens förmåga att
afkasta ränta å löseskillingen må antagas riktiga eller icke, har det dock synts
Riksdagen, som skulle det vara i hög grad vanskligt att, såsom här egt rum, till
grund för uppskattandet af jernvägens värde lägga trafikinkomster, hvilka utgått
efter en taxa som är betydligt högre än statens trafiktaxa.

Det har ock synts Riksdagen betänkligt, att i det outredda skick, hvari
frågan om rätta beloppet af bolagets utelöpande obligationer sig befinner, staten
inlåter sig i underhandling med ett bolag, hvars flesta och största akticgare sannolikt
äro utländske män, hvilka, i fäll ett större obligationsantal, än det man förmodar
är utelöpande, skulle till liqvids erhållande företes, komme att med missnöje
anse att staten öfvertagit jernvägen för ett pris, som lemnade aktiegarne ringa
eller ingen behållen tillgång.

Den omständigheten att bolaget blifvit af obligationsinnehafvare lagsökt fölen
del förfallna obligationsräntor, hvilken omständighet Styrelsen för statens jernvägstrafik
uti sitt i ämnet afgina underdåniga utlåtande ansett innebära ett skäl förståten
att nu göra sin inlösningsrätt gällande, finner Riksdagen tvärtom innefatta
ett giltigt skäl för staten att icke nu begagna lösningsrätten, helst sådant säkerligen
skulle, i händelse något eller några af de många redan inom landet bildade
jernvägsbolag komme i en dylik äfventyrlig ställning, åberopas såsom skäl att mot
dem gå tillväga på enahanda sätt, som i förevarande fall blifvit föreslaget.

På grund af nu anförda skäl har Eders Kongl. Maj:ts ifrågavarande nådiga
Proposition icke blifvit af Riksdagen bifallen; hvilket Riksdagen får härmed i underdånighet
anmäla.

Riksdagen framhärdar etc.

Stockholm den 23 Maj 1873.