Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 71.
17
och genom Kongl. Bibliotekariens försorg på offentlig auktion för statens räkning
försäljas, på sätt förut egt rum vid förvärfvande af f. d. Expeditionschefen Meinanders
myntsamling.
Hvad Eders Kongl. Maj:t i ofvanberörda nådiga proposition äskat och föreslagit
har Riksdagen bifallit.
Riksdagen framhärdar etc.
Stockholm den 22 Maj 1873.
Y:o 71.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 22 Maj 1873.
— — — — Andra Kammaren den 22 —- —
Riksdagens underdåniga Skrifvelse, angående omsättning i penningar
af den andel utaf kyrkofonden, som af församling ar ne utgör
es dels till kyrkorna och dels till akademier eller andra
stiftelser.
(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 81.)
S. A. K.
Hos Riksdagen har framställning blifvit gjord derom, att den andel af kyrkotionden,
som nu utgöres af församlingarne, dels till kyrkorna och dels till akademier
eller andra stiftelser och inrättningar, måtte förvandlas till penningeafgifter efter samma
grunder, som för kronans räntor och tionde, enligt Kongl. Förordningen den 23 Juli 1869,
blifvit bestämda och med dessa afgifter framgent utgöras intill dess annorlunda derom
varder beslutadt.
Bih. till Riksd. Prof. 1873. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 13 Häft.
3
18
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 71.
Enligt hvad Riksdagen inhemtat, förekommer kyrkotionde endast inom provinserna
Skåne, Halland, Blekinge och Bohus. Inom de två sistnämnda provinserna löses den
redan efter bestämda pris, hvaremot den i Skåne och Halland utgår in natura eller efter
markegång.
Riksdagen har ansett med billighet öfverensstämmande, att, i afseende å utgörande
af denna tionde inom de två sistnämnda provinserna, de skattskyldige beredes samma
lättnad, som kommit dem till del vid utgörandet af Kronans ränta och tionde. Utaf
kyrkofonden äro emellertid af ålder anvisade särskilda afgifter såväl till aflöning åt
presterskapet som till åtskilliga allmänna inrättningar, deribland förnämligast till Lunds
akademi, hvarförutan en del af denna tionde åtföljer patronrättighet inom vissa församlingar
eller innehafves under annan enskild eganderätt. En förändring i ofvanberörda
syfte måste således föregås af en närmare utredning, om ock på hvad sätt densamma må
kunna, utan förnärmande af någons rätt, åvägabringas; och, då en dylik utredning icke
kan åstadkommas, förr än vederbörande löntagare eller andra, som ega att uppbära
någon del af kyrkofonden, erhållit tillfälle att sig öfver den föreslagna förändringen
yttra, får Riksdagen i underdånighet anhålla, det Eders Kongl. Maj:t täcktes, efter vederböraudes
hörande, taga i öfvervägande, huruvida icke den inom provinserna Skåne
och Halland utgående kyrkotionde må kunna till penningar omsättas, i enlighet med de i
Kongl. Förordningen den 23 Juli 1869, angående förändring af grundräntor och kronotionde,
bestämda grunder, samt derom till Riksdagen aflåta nådig framställning.
Riksdagen framhärdar etc.
Stockholm den 22 Maj 1873.