Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 66.

1

J¥:o 6*6*.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 22 Maj 1873.
— — — — Andra Kammaren den 22 — —

Riksdagens underdåniga Skrifvelse, om ändring i Kongl. Förordningen
och Reglementet angående Folkskolelärares pensionsinrättning
den 30 November 1866.

(Andra Kammarens Tillf. Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 18 och Första
Kammarens Tillf. Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 5.)

S. A. K.

Inom Riksdagen har förslag framställts om en sådan ändring af § 3 uti Kongl.
Maj:t nådiga Förordning och Reglemente angående Folkskolelärares pensionsinrättning den
30 November 1866, att förhöjning i den pensionsrätt, hvilken enligt § 2 i samma författning
hvarje skoldistrikt bör för sina ordinarie folkskolelärare bereda efter minimilönens
belopp, men som kan höjas till ett högre belopp efter den lön läraren verkligen
åtnjuter, dock icke utöfver 1,000 R:dr R:mt, må kunna af distriktet förvärfvas, äfven
utan att ombyte af lärare eger rum, med de vilkor reglementet i öfrigt föreskrefve eller
Kongl. Maj:t kunde finna nödigt bestämma; — till stöd hvarför hufvudsakligen anförts:
att af ofvan åberopade paragrafer följde, att, om ett skoldistrikt funne skäl att höja
lärarens löneförmåner utöfver det belopp, som vid hans antagande fastställdes, distriktet
dock icke vore i tillfälle att från pensionsinrättningen bereda honom rätt till högre
pension, än han på grund af den ursprungliga, vid antagandet fastställda lönen kunde
komma att erhålla; att den inskränkning i den skoldistriktet genom § 2 tillerkända rätt

Bih. till Riksd. Prot. 1873. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 13 Haft. 1

2

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 66.

till delaktighet i pensionsinrättningen efter högre belopp än minimilönen, hvilken inskränkning
genom orden: »vid lärareombyte» i § 3 stadgades, vore obillig derför, att,
om lönen^ vore bestämd med afseende å en lärares arbete och skicklighet, pensionsrätten
borde sta i förhållande dertill, och olämplig, dels derför, att den innebure en ganska
naturlig lockelse för en duglig lärare att söka förflyttning till annat skoldistrikt, der
högre pensionsförmån kunde honom beredas, dels ock derför, att den lägre pensionsrätten
i många fall måste föranleda, att en af ålder och kraftlöshet mindre tjenlig lärare
längre, än som vederborde, bibehölles på sin plats.

Enär den ofvan anmärkta inskränkningen, enligt Riksdagens förmenande, tillkommit
för att förebygga, att pensionskassan redan i början af sin tillvaro skulle komma
att vidkännas allt för stora utgifter, men Riksdagen, med hemtadt stöd af föreskrifterna
i §§ 7, 8 och 28 af förberörda Reglemente, ansett det anledning icke är att befara någon
förlust för den ifrågavarande pensionsinrättningen, derest en förändring i den af
motionären föreslagna syftning vidtages; och dä det för Riksdagen icke heller synts
sannolikt, att en sådan ändring skall i den närmaste framtiden föranleda synnerligen
många pensionsförhöjningar, samt, enligt hvad Riksdagen erfarit, den ifrågavarande
pensionskassans tillstånd lärer befinnas så tillfredsställande, att densamma skall kunna
utan svårighet bära de utgifter, som af förändringen kunna blifva en följd, har Riksdagen,
som antagit, att den ifrågasatta ändringen skulle verksamt bidraga till en raskare
utveckling af det för fosterlandet så betydelsefulla folkskoleväsendet, funnit en förändring
\ o^an angifim syftning vara nyttig och nödig, men ansett, att densamma skulle lämpligast
kunna åstadkommas medelst uteslutande af hela andra punkten uti § 3 af pensionsreglementet,
enär, hvad denna punkt innehåller, med undantag af de redan anmäl
kta orden »vid lärareombyte», i det väsendtliga förekommer uti reglementets § 2.

På grund af hvad sålunda är vordet anfördt, får Riksdagen hos Eders Kongl.
Maj:t i underdånighet anhålla om sådan ändring af Kongl. Förordningen och Reglementet
angående Folkskolelärares pensionsinrättning den 30 November 1866, att sednare
punkten af § 3 i samma Förordning förklaras skola utgå.

Riksdagen framhärdar etc.

Stockholm den 22 Maj 1873.