Riksdagens undercl. Skrifvelse, N:o 61.
9
N:o 61.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 21 Maj 1873.
— — — — Andra Kammaren den 21 — —
Riksdagens underdåniga Skrifvelse, angående förändring i vilkoren
för tillverkning och försäljning af bränvin.
(Bevillnings-Utskottets Betänkande N:is 4 och 7 samt Memorial 3ST:o 9).
S. A. K.
I afseende å nu gällande författningar angående vilkoren för tillverkning
och för försäljning af bränvin och andra brända eller distillerare
spirituösa drycker har Riksdagen, efter pröfning af de i fråga härom
vid Riksdagen förekomna framställningar, ansett nedannämnda förändringar
böra vidtagas:
A) I förordningen angående vilkoren för tillverkning af bränvin.
§ 12-
Enär Riksdagen funnit, att den i § 12, mom. 1, punkten a) stadgade
särskilda afgift af 25 öre för hvarje kanna bränvin af normalstyrka,
som i sammanhang med pressjästberedning, enligt särskildt tillstånd, tillverkas
under Maj till och med September månader, vissa tider af året
förhindras och alltid försvårar täflan för den inhemska pressjästfabrikationen
med utlandets, då denna afgift verkar såsom en premie på det
utländska fabrikatet, desto mera som restitution för densamma vid utförsel
af det tillverkade bränvinet icke eger rum, har Riksdagen beslutat
att ifrågavarande särskilda afgift skall upphöra och i följd deraf mom. 1
i § erhålla denna förändrade lydelse:
Biii. till Riksd. Prot. 1873. 10 Sami. 1 Afä. 1 Band. 11 Höft.
2
10
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 61.
1. »Oberäknad! den afgift, som i nästföregående § är bestämd,
skall särskild afgift erläggas med 25 öre för hvarje kanna bränvin af
normalstyrka, hvarmed tillverkningen vid något bränneri öfverstiger den
högsta tillverkning, som enligt § 3 tillåten är.»
B) 1 förordningen angående vilkoren för försäljning af bränvin.
§§ 10, 18 och 24.
Till följd af det missnöje, som ännu låter sig förspörja i afseende å
den städerna medgifna rätt att åt bolag öfverlemna all utskänkning af
bränvin, och under antagande att hufvudsakligaste anledningen till detta
missnöje är att söka deri, att de afgifter bolagen för försäljningsrättigheterna
erlägga icke stå i något skäligt förhållande till det kannetal bränvin
de föryttra, och att missförhållandet i detta hänseende måste antagas
vara betydligt större än förhållandet skulle blifva om rättigheterna enligt
§ 10 mom. 1 på auktion utbjödes, i följd hvaraf den vinst städerna
genom bolagen tillskyndas, kan anses vara till icke ringa del tillkommen
på landstingens och hushållningssällskapens bekostnad, har Riksdagen,
som trott en väsendtlig del af missnöjet kunnat undanrödjas, derest såsom
vilkor för städernas rättighet uti ifrågavarande hänseende stadgades
skyldighet för dem att till landsting och hushållningssällskap afstå en
en del af den vinst de genom bolagen kunna bereda sig, af denna
anledning, och då meningen aldrig varit hvarken att bolagen skulle
få afse att förskaffa delegarne vinst, eller att städerna derigenom
skulle tillskyndas förökade inkomster, utan endast att sätta städerna i
tillfälle att i sedlighetens intresse ordna bränvinsförsäljningen, ansett
billigt att såsom vilkor för tillgodonjutande! af nämnda rättighet föreskrifva,
att i städer, der bränvinsförsäljningen är åt bolag öfverlåten, på
sätt i § 10 mom. 2 medgifvet är, sådant bolag skall, förutom den i
sagde § föreskrifna afgift, till fördelning enligt § 24 afstå hela den nettovinst,
som efter afdrag af nödiga förvaltningskostnader å rörelsen uppkommer,
hvilken föreskrift ansetts få sin lämpligaste plats i § 18, som
handlar om de af gifter, hvilka för bränvinsförsäljning skola utgå; och
har, för att sätta landsting och hushållningssällskap i tillfälle tillse att de
erhålla den dem tillkommande andel i bolagets vinst, föreskrift jemväl
lemnats om revision af bolagets räkenskaper. På samma gång Riksdagen
ansett städerna böra på detta sätt åläggas att till landsting och hushållningssällskap
afstå ii, af de vinstmedel, som å bolagens rörelse uppstår,
har Riksdagen såsom en billig ersättning härför velat lemna städerna
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 61. 11
full frihet att jemväl genom öfverlåtelse på bolag ordna minuthandeln
med bränvin.
Jemte de förändringar, som af Riksdagens nu nämnda beslut föranledas
i §§ 10, 18 och 24, har Riksdagen ansett lämpligt dels att i § 10
mom. 1 föreskrift meddelas att försäljningsrättigheter ä auktion skola
hvar för sig utbjudas, dels att i mom. 2 af samma § orden »i god tid»
utbytas mot tidsbestämmelsen minst en manad; och har Riksdagen på
grund häraf åt nämnda §§ 10, 18 och 24 beslutat gifva den lydelse
bilagda transsumerade författningsförslag innehåller.
§ 21.
Då denna § möjligen kunde gifva anledning till en sådan tolkning
att bolag, som jemlikt § 10 mom. 2 i stad öfvertagit all minuthandel
med eller all utskänkning af bränvin eller beggedera, skulle kunna på
annan öfverlåta hela den rätt bolaget fått sig lemnad samt härigenom
möjlighet förefinnes att i viss mån inskränka verkan af det utaf Riksdagen
beslutade stadgandet, att sådant bolag skall afstå all sin nettovinst
till fördelning emellan landstinget, hushållningssällskapet och staden,
har Riksdagen ansett förbud mot en sådan öfverlåtelse böra i författningen
stadgas. Deremot har Riksdagen icke velat betaga bolagen rättighet
att, på sätt hittills skett, på annan person öfverlåta en eller annan
af de särskilda, af bolaget öfvertagna minuterings- eller utskänkningsrättigheterna,
men till förekommande af missbruk genom dylik öfverlåtelse
ansett densamma böra underkastas den kontroll, att Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande efter pröfning af de vilkor, hvarunder. öfverlåtelsen
ifrågasattes, skall ega att densamma, med afseende å landstingets och
hushållningssällskapets deraf beroende rätt, bifalla eller afslå. I enlighet
med dessa åsigter har Riksdagen till § 21 tillagt ett tredje moment af
den lydelse författningsförlaget utvisar.
§ 26.
Den i sista momentet af denna § förekommande föreskrift derom,
att Konungens Befallningshafvande, om oordningar å utskänkningsställe
inträffa, eger att rättigheten inskränka, indraga eller innehafvaren derifrån
skilja, har Riksdagen ansett böra göras gällande äfven i afseende å
utminuteringsställe, hvarjemte Riksdagen, enär ett bränvinsförsäljningsställe
inom en socken kan hafva ett sådant läge, att angränsande socken
röner lika stor olägenhet af der inträffade oordningar, funnit kommunal
-
12
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 61.
nämnden i en sådan angränsande socken böra erhålla enahanda rätt, som
kommunalnämnden i den socken, der försäljningsstället är beläget, att
till Konungens Befallningshafvande anmäla dylika oordningar, hvilket icke
synts innebära något ingrepp i sistnämnda kommuns rätt, helst då tillika
bestämd föreskrift meddelats att vederbörlig undersökning skall föregå
Konungens Befallningshafvandes beslut. Riksdagen har fördenskull åt
§ 26 gifvit den i författningsförslaget intagna lydelse.
'' §§ 36 och 51.
Föreskriften i § 36, att bränvin vid försändningar landvägen inom
riket i större myckenhet än 60 kannor skall vara åtföljdt af tillverkningsbevis,
hvilken föreskrift funnits både obehöflig och förenad med
åtskilliga olägenheter och missbruk i synnerhet i sådana fall, som ofta
inträffa, att det icke är tillverkaren, utan den, som förädlar bränvin et,
hvilken verkställer försändningen, har Riksdagen ansett kunna utan skada
borttagas, med undantag likväl hvad angår försändningar af bränvin inom
ett begränsadt kustområde uti de provinser, der oloflig införsel af bränvin
kan vara att befara, inom hvilket område försändningar af bränvin
i myckenhet öfverstigande 15 kannor ansetts böra åtföljas af bevis, utfärdadt
utaf tillverkaren eller försäljaren, att bränvinet icke blifvit olofligen
i riket infördt. I afseende å förpassning af bränvin vid sjötransporter,
derunder saltsjön befares, har sådan till förhindrande af olaga införsel
fortfarande bibehållits, men då de detaljerade bestämmelserna härom
närmast tillhöra Tullstadgan, i hvars § 63 de jemväl finnas upptagna,
har här blott eu hänvisning till dessa stadganden ansetts böra göras.
Stadgandet i § 51 skulle i följd häraf blott komma att gälla landväga
försändningar; och Riksdagen har af nämnda anledningar beslutat, att
§§ 36 och 51 skola erhålla den lydelse författningsförslaget innehåller.
Med anmälan af de utaf Riksdagen sålunda beslutade förändringar
i såväl förordningen angående vilkoren för tillverkning som den angående
vilkoren för försäljning af bränvin, får Riksdagen i underdånighet
anhålla det Eders Kongl. Maj:t, med godkännande af desamma, täcktes
låta utfärda författningar i dessa ämnen att gälla till allmän efterrättelse.
Riksdagen framhärdar etc.
Stockholm den 21 Maj 1873.
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 61.
13
FÖRSLAG
till
Förordning
angående vilkoren för försäljning af bränvin och andra
brända eller distillerade spirituösa drycker.
§ 10.
De i § 7 mom. 2 omförmälda försäljningsrättigheter äfvensom de,
hvilka Magistraten, sedan Stadsfullmäktige eller, der sådane ej finnas,
allmän Rådstufva blifvit hörde, finner skäligt låta. i. uppsagda eller förverkade
rättigheters ställe under nästföljande försäljningsår utöfvas, värde
hvar för sig innan Juli månads utgång af Magistraten på offentlig auktion
utbjudna för den af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande jemlikt § .7 bestämda
tid af högst tre år åt den eller dem, som åtagit sig afgift för
högsta kannetal. Auktionsanbuden pröfvas af Magistraten, som ege dem,
med afseende ej mindre å de bjudandes behörighet och tjenlighet än
äfven å den erbjudna afgiftens belopp, antaga eller förkasta.
Uppstår i stad fråga om öfverlåtande å bolag af all den minuthandel
med eller all den utskänkning af bränvin, hvilken eljest skall, enligt
nästföregående moment, å auktion utbjudas, eller af beggedera, må Magistraten,
genom minst en månad förut utfärdad offentlig kungörelse, inom
viss utsatt tid infordra skriftliga anbud å sådan minuthandel eller utskänkning
eller å beggedera. Inkomna anbud — — — —
— — — — — — — stadgadt är.
§ H -
§ 18-
För sådan rätt till minuthandel med eller utskänkning af bränvin,
som i §§ 8 och 12 omförmäles, äfvensom för de genom inrop å auktion
enligt §§ 10 eller 15 förvärfvade minuterings- eller utskänkningsrättig
-
14 Riksdagens undercl. Skrifvelse, N:o 61.
heter erlägges afgift vid minuthandel med 25 öre och vid utskänkning
med 40 öre för hvarje kanna af det bränvin, som enligt ofvanberörde
§§ blifvit beräknadt eller hvarför afgift åtagen är.
Da i stad all minuthandel med eller all utskänkning af bränvin eller
beggedeia blifvit, på sätt i § 10 mom. 2 sägs, af bolag öfvertagen, skall,
förutom den der bestämda afgift, bolaget afstå hela den nettovinst, som,
sedan nödiga förvaltningskostnader blifvit afdragna, enligt bolagets räkenskaper
visat sig hafva uppkommit af all den bränvinshandel bolaget idkat.
Granskning af dessa räkenskaper och bolagets förvaltning skall hvarje år
i Januari månad å dag, som af Kongl. Maj:ts Befallningshafvafvande i
länet bestämmes, ske för nästföregående försäljningsår af fem revisorer,
af hvilka Stadfullmäktige eller, der sådane ej finnas, allmän Rådstufva
utse två, landstinget en, hushållningssällskapet en samt Kongl. Marts
Befallningshafvande den femte. 1 stad, som icke deltager i landsting,
utse stadsfullmäktige jemväl den revisor, som eljest skulle af landstinget
väljas. Berättelse öfver revisionen meddelas stadsfullmäktige eller allmän
rådstufva, landstinget och hushållningssällskapet. Revisorerne ega åtnjuta
ersättning efter sjette klassen i gällande resereglemente, hvilken ersättning
skall af ofvanberörda vinstmedel utgå.
o
§ 19.
§ 21.
För viss tid beviljad eller — — — _ _ ____ __
— — — — — behörig.
Öfverlåtelse af annan — — — — _ _____ _ __
— — inom. 1 tillerkända rätt.
Bolag i stad, som, jemlikt föreskriften i § 10 mom. 2, fått öfvertaga
all minuthandel med eller all utskänkning af bränvin eller beggedera,
far icke denna rätt på annan person öfverlåta; men skulle sådant bolag
vilja mot bestämd till bolaget erlagd afgift åt annan upplåta någon af
de utaf bolaget öfvertagna utskänknings- eller utminuteringsrättigheter,
må bolaget härom göra framställning hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
som _ efter Magistratens hörande eger att med afseende å så väl
skälen för öfverlåtelsen och tjenligheten och behörigheten hos den person,
å hvilken öfverlåtelsen ifrågasattes, som å afgiftens förhållande till den
inkomst, som anses kunna af rörelsen uppkomma, framställningen bifalla
eller afslå.
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 61.
15
Aflider den som — — — — -— — — — — — i öfrigt behörig.
§ 22.
§ 24.
Utaf de afgifter, som enligt denna förordning inflyta för minuthandel
med eller utskänkning af bränvin, vare sig i stad eller å landet, äfvensom
af den nettovinst på rörelsen, som bolag i stad enligt § 18 skall
afstå, insattes i landtränteriet en femtedel för landstingets och en femtedel
för hushållningssällskapets räkning för att åt desamma förvaltas och
användas till ändamål, som för länet nyttiga äro.
Af de afgifter, som i stad inflyta äfvensom af den här ofvan omförmälda
nettovinst å bolags rörelse tillfälle de återstående tre femtedelarne
staden, men af de afgifter, som från socknar å landet ingå, aflemnas de
tre femtedelarne i landtränteriet, hvarifrån — — —
— — — socknen.
T Stockholm — — — — — — — — —
— — — landtränteri.
När enligt §23 — — — — — — — — —
— — — — — hufvudsäte.
§ 25.
§ 26.
Minuthandel med — — — — — — — — — —
— — — förordna.
Skulle anledning — — — — — — — , — — ■
— — — föreskrift.
Förekomma å gästgifveri eller annat utskänkningsställe eller å utminuteringsställe
vid särskilda tillfällen oordningar af den art, att innehafvaren
af rättigheten icke kan anses fortfarande ega den för densammas
utöfvande erforderliga frejd, ordentlighet eller öfriga egenskaper eller har
någon af de enligt § 23 meddelade utskänkningsrättigheter visat sig föranleda
störande oordningar, må Kongl. Maj:ts Befallningshafvande på anmälan
i stad af magistraten eller stadsfullmäktige och på landet af sock
-
16
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 61.
nens eller angränsande sockens kommunalnämnd efter vederbörlig undersökning
ega att förenämnda rättighet inskränka, indraga eller innehafvaren
derifrån skilja; dock vare denne i sådant fall berättigad att af redan
erlagd utminuterings- eller utskänkningsafafgift återfå så stor del, som
motsvarar den tid, hvarunder rättigheten ej utöfvats.
§ 27.
§ 36.
Då bränvin försändes sjöledes och någon del af saltsjön dervid befares,
skall det vara underkastadt försegling och förpassning, på sätt derom
i Tullstadgan föreskrifves.
Vid annan försändning af bränvin inom landet eger deremot förpassning
icke rum; skolande dock, då bränvin forslas landvägen inom
en mil från kusten mellan norska gränsen och gränsen emellan Blekinge
och Calmar län i myckenhet öfverstigande 15 kannor, detsamma åtföljas
af tillverkarens eller säljarens på tro och heder sednast inom en vecka
före uppvisandet afgifna bevis, att bränvinet icke blifvit i riket olofligen
infördt.
§ 37.
§ 51.
Underlåtes vid landväga transport af bränvin — — — —
— — förtullad.
§ 52.
N:o