Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 20.

1

\ o 20.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 9 April 1873.
— — — — Andra Kammaren den 9 — —•

Riksdagens underdåniga Skrifvelse, angående ändring af 7:de punkten i nådiga
Kungörelsen den 21 Oktober 1871 om bevillning saf giften för
spelkort m. m.

(Sammansatta Stats- och Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 1.)

S. A. K.

Sedan 1871 års Riksdag i sammanhang med förhöjande af kortstämpelafgiften
beslutat åtskilliga förändrade bestämmelser rörande de bidrag, hvilka utaf nämnda
afgift dittills utgått till en del barmhertighetsinrättningar, utfärdade Eders Kongl.
Maj:t, uppå Riksdagens underdåniga hemställan, nådiga Kungörelsen den 21 Oktober
nämnda år angående den af Riksdagen fastställda förhöjda bevillningsafgift
för spelkort samt om kortstämplingens verkställande, och förekommer i 7:de punkten
af berörda kungörelse bland annat, ett så lydande, i öfverensstämmelse med
Riksdagens beslut affattadt stadgande:

»Den genom äldre författningar åt fattigvården i landsortsstäder, der kortfabriker
finnas, utaf kortstämpelafgiften anvisade andel, en skilling banko eller tre
och ett åttondedels öre för hvarje kortlek, som i staden tillverkas, bör af Riksgäldskontoret
tillhandahållas de städer, der fattigvården för närvarande åtnjuter sådan
inkomst; men dylikt fattigvårdsbidrag må icke utgå för andra städer, hvarest kortBih.
till Riksd. Prot. 1873. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 2 Häft. 1

2

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 20.

fabrik framdeles uppstår, och ej heller i städer, der det nu åtnjutes, i fall kortfabrikationen
derstädes utöfver ett års tid blifvit afbruten.»

Enligt motsvarande stadgande i den förut gällande förordning i detta ämne,
nådiga Kungörelsen den 15 December 1854, skulle de barmhertighetsinrättningar,
hvilka dittills med staten delat inkomsten af kortstämplingen, fortfarande erhålla
viss andel deraf och deribland »barnhus- eller fattigvårdsinrätthingar i landsorterna»
eu skilling banko för hvarje kortlek, som å samma ort blifvit tillverkad.

Ehuru vid frågans behandling under 1871 års riksdag oförtydbart uttalades
den åsigt, att de barmhertighetsinrättningar i landsortsstäder, hvilka dittills varit i
åtnjutande af nyssnämnda förmån, borde dervid bibehållas, så länge kortfabriker i
samma städer funnos, hvaremot en dylik förmån icke borde för framtiden medgifvas
för andra städer, inom hvilka kortfabriker möjligen kunde uppstå, har likväl
genom den lydelse, som gafs åt Riksdagens beslut i denna del, i öfverensstämmelse
hvarmed den ofvan intagna bestämmelsen i 1871 års Kungörelse är affattad,
inträdt en icke afsedd, men ingalunda oväsendtlig förändring uti dittills bestående
förhållanden, i det nemligen barnhusen helt och hållet gått i mistning af ifrågavarande
bidrag, som i stället tillfallit den allmänna fattigvården. För att åstadkomma
rättelse häri och bringa den i ämnet gällande föreskriften till öfverensstämmelse
med hvad som vid densammas meddelande uppenbarligen afsetts, har Riksdagen
derföre, i enlighet med gjord framställning, funnit godt besluta den ändring af
7:de punkten i nådiga Kungörelsen den 21 Oktober 1871, att den enligt samma
punkt åt fattigvården i vissa landsortsstäder anvisade andel af kortstämpelafgiften
må tillgodokomma de barnhus- eller fattigvårdsinrättningar i samma städer, hvilka
vid tiden för utfärdandet af nämnda kungörelse voro enligt äldre stadganden i
åtnjutande af sådan förmån; och får Riksdagen, jemte underdånig anmälan om detta
beslut, i underdånighet anhålla, det Eders Kongl. Maj:t täcktes i nåder utfärda
allmän författning om den förändrade lydelse, 7:de punkten af Kungörelsen den
21 Oktober 1871 i följd af Riksdagens beslut bör erhålla.

Riksdagen framhärdar etc.
Stockholm den 9 April 1873.