Kongl, Maj:ts Nåd. Proposition N:o 35,
X
J\:o Sö.
Ank. till Riksd. Kansli den 1 Mars 1873, kl. 11 f. m.
Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Riksdagen, om beviljande af anslag
för åvägabringande af vinterväg till Norge från Jäckvik vid sjön
Hornavan till riksgränsen i riktningen mot Saltenfjord; Gifven
Stockholms Slott den 22 Februari 1873.
För underlättande af samfärdseln emellan trakterna vid inre delen af Bottniska
viken och kusten af Nordlands Amf i Norge hafva under sistförflutna åren
olika förslag vant å bane. I sådant hänseende hafva på statens bekostnad planer
och kostnadsförslag upprättats dels för öppnandet af kommunikationsled såväl från
Piteå i Norrbottens som från Skellefteå i Vesterbottens län till Saltenfjord innanför
Bodö stad i Norge, sålunda att landsväg skulle begagnas från hvarje af nämnda
svenska städer förbi Arvidsjaurs kyrka och vidare till eu vik af sjön Storavan,
Avaviken kallad, derifrån sjökommunikation öfver Storavan, Uddjaur och Hornavan
till sistnämnda sjös vestra ända och derifrån åter landsväg öfver riksgränsen
samt vidare genom Junkerdalen till förberörde fjord, och dels för väganläggning
från Umeå stad, öfver Vesterbottens län till Mo vid Rån enfjord i Norge; hvarjemte,
sedan underdånig ansökning till Kong!. Maj:t ingifvits af ledamöterna i
1872 års riksdags Andra Kammare från Norrbottens och Vesterbottens län derom,
att innan beslut fattades rörande utförandet af den ena eller andra af berörda väganläggningar
en tredje väglinie, utgående från Mo i Norge till Sorsele i Vesterbottens
län och derifrån utgrenande sig till Piteå, Skellefteå och Umeå, Unge på
Bill. till Riksd. Prot. 1873. 1 Sami. 1 Afd. 17 Höft. 1
2
Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 35.
statens bekostnad undersökas, samt i anledning häraf okulärbesigtning företagits
för utrönande af lämpligaste stället att med väg öfvergå riksgränsen, Kongl. Maj:t
under den 6 September 1872 förordnat om verkställande af noggranna undersökningar
samt uppgörande af plan och kostnadsförslag angående dels vägens emellan
Piteå och Avaviken utsträckning öfver Slagnäs och Bure till Sorsele, dels vägens
från Skellefteå öfver Norsjö till Mala fortsättning från sistnämnda ställe till Sorsele,
dels ock den från Umeå till Lycksele redan befintliga vägs utsträckning
öfver Bastuträsk, dit plan för vägbyggnad funnes uppgjord, och vidare förbi
Lomnäs, Nedre Lomfors och Sandsjö till Sandsele och Sorsele, dels äfven ny vägs
anläggande från Sorsele genom Vindelelfvens dalgång till riksgränsen i närheten
af riksröset N:o 224 söder om Bonäs-sjön.
Med erinran härom har Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Norrbottens län
uti underdånig skrifvelse den 15 sistlidne Januari anfört, att, äfven om sistomförmälda
vägsträckning förr eller senare komme till utförande, behofvet af vinterväg
emellan vestra ändan af sjön Hornavan och Norska gränsen ofvanför Junkerdalen
ändock qvarstode; emedan berörda kommunikationsled lemnade den jemnaste och
ginaste vägen från Piteå stad och socken samt från Arvidsjaurs och Arjeplougs
lappmarker till Junkerdalen och Saltenfjord i Norge. Mellan Piteå och Avaviken
vore väg redan anlagd. Från sistnämnda ställe funnes å de störa sjöarne Storavan,
Uddjaur och Hornavan god och jemn vinterväg till hemmanet Jäckvik vid vestra
ändan af Hornavan. Derifrån till norska gränsen borde upprödjas vinterväg, invid
hvilken nödiga byggnader eller så kallade fjellstugor borde uppföras till menniskors
och dragares herbergerande. För utrönande af kostnaden för en sådan anläggning
hade Löjtnanten vid väg-och vattenbyggnädskorpsen J. F. kornell redan
år 1870 undersökt linien samt derefter uppgjort plan och kostnadsförslag för företaget,
enligt hvilket förslag för vägrödjningen jemte nödiga byggnaders uppförande,
beräknats åtgå följande belopp, nemligen:
för delen från Norska gränsen till Mirkinis R:dr 18,100
» derifrån till Arrajokk.......» 7,050
» derifrån till Sädva........» 5,700
» derifrån till Jäckvik....... » 3,800
eller tillsammans R:dr 34,650;
för 6 mil 34,900 fot vinterväg. Att en slik vinterväg skulle medföra stort gagn
för innebyggarne i Arjeplougs och Arvidsjaurs lappmarker samt i Piteå socken
vore utom allt tvifvel, — emedan derigenom för dem möjliggjordes ej mindre att
afsätta sina ladugård sprodukter i Norge, der prisen å sådana varor i anseende till
grannskapet af de störa fiskeplatserna ställde sig mycket högre än i de svenska
socknarne, samt vid återfärden hemföra sill och annan fisk, som vid norska kusten
såldes för lågt pris, än äfven att vid inträffande missväxt förskaffa sig spannmål från
3
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 35.
norsk hamn, dit sjöfarten äfven under vintern vore öppen. Då emellertid, innan
framställning gjordes om anslag till nämnda anläggning, först herde utredas och
bestämmas, hvilka för framtiden skulle underhålla såväl väg som byggnader, både
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande vid 1872 års landsting föreslagit, att berörda
underhåll skulle af hela länet bekostas, hvilket förslag dock ej vunnit landstingets
bifall; och sedan Arvidsjaurs och Arjcplougs socknar derefter blifvit å utlysta kommunalstämmor
härom hörde, hade Arjeplougs socken åtagit sig att till tvåtredjedelar
för framtiden underhålla ifrågavarande vinterväg så, att den ej ko in me att
försämras, samt vidmakthålla tre fjellstugors åbyggnader, så att de ej förfölle, likasom
Arvidsjaurs socken förbundit sig att till en tredjedel deltaga i underhållet af
berörda byggnader, rödja ingå r och planeringar, hvarvid likväl af sistnämnda kommun
fästats det uttryckliga förbehåll, att någon plägning eller uppkörning af vägen
deruti icke inbegripes eller någon kostnad derför kommunen påfördes. Med afseende
å nämnda förbehåll har Kongl. Majrts Befallningshafvande upplyst, att vintervägarne
å de aflägsna™ skogstrakterna i Norrland vanligen icke hölles öppna
medelst plägning, utan gjordes farbara genom att kora några gånger fram och
åter med häst och åkdon. Enligt Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes åsigt borde
något annat sätt för ifrågavarande vintervägs öppenhållande, än det sistnämnda, icke
kunna ifrågakomma; och ansåge Kongl. Maj:ts Befallningshafvande skyldigheten
att på detta sätt hålla vägen i farbar! skick kunna åläggas de personer, som komme
att bebo fjellstugorna och der tillhandahålla förmån och dragare erforderliga
förnödenheter. .
Under åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt, har Kongl. Majrts Befallningshafvande,
med öfverlemnande af Löjtnanten Cornells ofvanberörda plan med
tillhörande ritning och kostnadsförslag, i underdånighet anhållit, att nådig Proposition
måtte till Riksdagen afl åt as om anvisande af anslag för anläggningen till det
i kostnadsförslaget upptagna belopp, i sammanhang hvarmed, och för den händelse
det ifrågasätta anslaget beviljades, Kongl. Maj:t Befallningshafvande hemställt, att
till de tre nya fjellstugorna, hvilka komme att ligga ofvanför den provisoriska odlingsgränsen,
finge intagas i trakterna befintliga odlingslägenheter till äng och höbärande
mark, på det åboerna måtte blifva i tillfälle att icke allenast underhålla
kor och hästar, utan äfven kunna förse vägfarande, som deraf vore i behof, med
foder för dragare, äfvensom att dessa fjellstugor med tillhörande jord icke måtte
såsom nybyggen åt enskilde personer upplåtas, utan få för all framtid förblifva
statens egendom till dermed afsedt ändamål och förses med värdfolk, som endast
tillsvidare af Kongl. Maj:t Befallningshafvande antoges.
Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader, som med infordrad t utlåtande
häröfver inkommit, har till en början erinrat, hurusom bemälde Styrelse redan
i sitt den 15 December 1871 afgifna generalförslag öfver allmänna arbeten,
hvartill statsbidrag ifrågasattes, bland annat, jemte redogörande för utfallet af den
fullbordade undersökningen rörande väganläggning från Piteå och Skellefteå till
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 35.
riksgränsen, i underdånighet yttrat, att såsom första steget till donna kommunikations
framtida bildande, och under alla förhållanden af vigt och gagn för samfärdseln
vintertiden rikena emellan, vore af stort värde, att så kallade fjellstugor med
stallar blefvo uppbygda på sträckningen mellan Hörna v an och riksgränsen i linien
till Bodö vid Saltenfjord; på grund hvaraf Styrelsen hemställt, huruvida icke
Kongl. Maj:t skulle finna skäligt till Riksdagen aflåta proposition om beviljande
af den för sagda anläggningar utaf undersökningsförrätfaren beräknade kostnaden,
under vilkor att menigheten ålades att under nödig kontroll utföra byggnaderna.
Som den nu ifrågasätta vintervägen med fjellstugubyggnader vid Sädva, Arrajokk
och Mirkinis skulle förläggas utmed småsjöarne i dalgången nedanom barr- och
löfskogsgränsen, i följd hvaraf på 6 mil 34,900 fots längdsträckning emellan Hornavan
och riksgränsen fjellöfvergång komme att ske på blott omkring 24,000 fots
längd, egde denna plan, enligt Styrelsens åsigt, onekligen ett betydligt företräde
framför det år 1871 upprättade förslag, enligt hvithet fjellstugor och stallar skulle
anläggas på fjellet invid föreslagna sommarvägen. Sedan dessutom fråga uppstått
och undersökning beslutats rörande väganläggningar, hvarigenom linier från Piteå,
Skellefteå och Umeå skulle förenas i Sorsele. derifrån en gemensam vägbyggnad
borde verkställas till riksgränsen för att inom Norge fortsättas till Ranenfjord, allmoge
Styrelsen att den ursprungligen ifrågasätta väganläggningen mellan Piteå vid
Bottniska vikon och Bodö vid Saltenfjord af Vesterhafvet kunde såsom förfallen
anses; vid hvilket förhållande, och enär vinterväg för kommunikation emellan nyssnämnde
två städer ändock herde blifva nyttig och vore behöflig, Styrelsen ansåge
skal vara för handen att, på sätt Kongl. Maj:ts Befallningshafvande föreslagit, söka
bereda anslag för ändamålets vinnande.
Enligt hvad Norska Regeringens Departement för det Inre i skrifvelse den 31
December 1872 meddelat, har det för underlättande af samfärdseln vintertiden
emellan Saltdalen i Norge och Arjeploug i Sverige från norsk sida vidtagna arbete
så framskridit, att vägen i Junkerdalen är farbar samt att en fjellstuga, belägen
vid Graddiselfven något öster om dennes förening med Njallevareelfven och omkring
en half mil vester om riksröset N:o 232, är färdig och bebodd, erbjudande
ett godt logis för resande och stallrum för tio till tolf hästar.
Med anledning häraf, och på grund af hvad Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
samt Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader i ämnet anfört, föreslår
Kongl. Maj:t härmed Riksdagen att, för åvägabringande af ifrågasätta vinterväg
från däckvik vid sjön Hornavans vestra strand till riksgränsen samt uppförande
af fjellstugor och stallar vid Sädva, Arrajokk och Mirkinis i enlighet med Löjtnanten
Cornells förslag, bevilja det erfoderliga beloppet tretiofyratusen sexhundrafemtio
riksdaler samt deraf till utgående under ar 1874 anvisa niotusen femhundra
riksdaler eller det belopp, som beräknats åtgå för vägens iordningsställande
från däck vik till Arrajokk och uppförande af fjellstugan vid Sädva; viljande
Kongl. Maj:t, sedan Riksdagens svar härå ingått, efter vederbörandes hörande ta
-
5
Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 35.
ga i öfvervägande hvad Kongl. Maj:ts Befallningshafvande hemställt i fråga om
odlingslågenheters intagande till äng och höbärande mark vid fjellstugorna samt
dessa lägenheters förseende med värdfolk, m. m.
De ärendet rörande handlingar med tillhörande karta skola tillhandahållas
Riksdagens vederbörande Utskott; och förblifver Kongl. Maj:t Riksdagen med all
Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.
OSCAR.
Axel Bergström.
6
Kong.I. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 35.
Utdrag af Protokollet öfver Civil-ärenden, hållet inför Hans Majtt Konungen
i Stats-Rådet å Stockholms Slott den 22 Februari 1873.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Justitie-etatsministern Adlercreutz,
Hans Excellens Herr Statsministern för utrikes ärendena Björnstjerna,
Statsråden: Bredberg,
Berg,
Friherre Leijonhufvud,
Wcern,
Wennerberg,
Bergström,
Friherre Alströmer,
Weidenhiebn.
Vidare föredrog Departements-chefen, Statsrådet Bergström i underdånighet
Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes i Norrbottens län under de» 15 sistlidne Januari
gjorda, af karta åtföljda underdåniga framställning om beviljande af anslag för
åvägabringande af vinterväg från Jåckvik vid vestliga ändan af sjön Hornavan till
riksgränsen mot Norge i riktning mot Saltenfjord, in. in.; — Öfver hvilken framställning
Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader med infordrad t underdånigt
utlåtande af den 5 innevarande månad till Kongl. Maj:t inkommit.
I sammanhang härmed upplyste Departements-chefen att, enligt hvad Kongl.
Norska Regeringens Departement för det Inre i skrifvelse den 31 December 1872
meddelat, det för underlättande af samfärdseln vintertiden emellan Saltdalen i Norge
och Arjeploug i Sverige från norsk sida vidtagna arbete så framskridit, att vägen
i Junkerdalen vore farbar samt att en fjellstuga, belägen vid Graddiselfven något
öster om dennas förening med Njallevareelfven och omkring en half mil vester
om riksröset N:o 232, vore färdig och bebodd, erbjudande ett godt logis för resande
och stallrum för tio till tolf hästar.
7
Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 35.
Med anledning häraf och på grund af hvad Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
samt Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader i ämnet anfört, tillstyrkte
Stats-Rådet, det täcktes Kongl. Maj:t medelst nådig Proposition föreslå Riksdagen
att, för åvägabringande af ifrågasätta vinterväg från Jäckvik vid sjön Hornavans
vestra strand till riksgränsen samt uppförande af fjellstugor och stallar vid Sädva,
Arrajokk och Mirkinis i enlighet med Löjtnant Cornells förslag, bevilja det
erforderliga beloppet tretiofyra tusen sexhundra femtio R:dr, samt deraf till utgående
under år 1874 anvisa nio tusen femhundra R:dr, eller det belopp, som beräknats
åtgå för vägens iordningställande från Jäckvik till Arrajokk och uppförande
af fjellstugan vid Sädva; hemställande Stats-Rådet derjemte att, sedan Riksdagens
svar härå ingått, Kongl. Maj:t ville, efter vederbörandes hörande, taga i öfvervägande
hvad Kongl. Maj:ts Befallningshafvande hemställt i fråga om odlingslägenheters
intagande till äng och höbärande mark vid fjell stugorna samt dessa lägenheters
förseende med värdfolk m. in.
Hvad Stats-Rådet sålunda i underdånighet hemställt, täcktes Hans Maj:t Konungen
i nåder bifalla samt befallde, att i öfverensstämmelse dermed nådig Proposition,
af den lydelse Bilagan Litt. B. till detta protokoll utvisar, skulle till Riksdagen
i vanlig ordning a (låtas.
Ex protocollo
Otto W. Seippel.