Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 21. 1
N:o 21.
Ank. till Riksd. Kansli den 18 Mars 1873, kl. 1 e. m.
Andra Kammarens Tredje Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 4,
i anledning af väckt motion om utfärdande af en författning
till ordnande af byalagens angelägenheter.
Uti en inom Andra Kammaren väckt ock till Kammarens Tillfälliga Utskott
N:o 3 remitterad motion, N:o 52, har Herr A. Bäckström fästat uppmärksamheten
på behofvet, särdeles för de nordligaste landskapen i riket, hvarest byalagen flerstädes
omfattade ett antal af tusen personer och derutöfver, att genom en lag
ordna byalagens gemensamma “ekonomiska och administrativa''‘ angelägenheter, så
att handhafvandet af dessa ärenden uppdrages åt en by astyrelse eller byastämma,
hvars beslut borde vara för byalagen bindande. Till sådana ekonomiska och administrativa
ärenden bar motionären hänfört alla frågor rörande “byggande och
underhåll af byvägar, stängsel, fattig- och skolhus, gemensamma fisken, qvarnar,
ängar, betesmarker och allmänna platser m. m.“, uti hvilka frågor något för byalaget
i dess helhet gällande beslut icke kunde åstadkommas, med mindre än att
detsamma blefve godkändt af samtlige de byamän, som i saken hade del, ett förhållande
som dock endast undantagsvis inträffade i de större byalagen, hvarest
sällan, om ens någonsin, alla delegarne inställde sig å de för ärendenas behandling
beramade sammanträden, hvaraf åter följden ofta blifvit den, att de frånvarande
undandragit sig fullgörandet af de å dessa sammanträden träffade överenskommelser,
helst om dermed vore förenade utgifter och besvär, dessa överenskommelser
måtte nu hafva varit aldrig så nödvändiga och understödda af flertalets mening.
Till afhjelpande af denna olägenhet har nu motionären alternativt föreslagit
antingen att Riksdagen ville hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla om
utfärdande af en byaordning, hufvudsakligen upprättad i enlighet med de grunder
Bih. till Riksd. Prot. 1873. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 13 Höft. 1
2
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 21.
som funnes angifna i ett vid motionen fogadt förslag till byaordning, eller om en
byordning, utfärdad för hela riket, ansåges icke kunna lämpa sig för dess olika
landskap, att Riksdagen måtte hos Kongl. Maj:t underdånigst anhålla “att Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande i de olika länen lemnades rätt att på framställning af
vederbörande landsting göra de ändringar och tillägg i byaordningen, som af lokala
eller andra omständigheter kunna finnas påkallade11.
Hufvuddragen i det af motionären afgifna förslag till byordning äro följande:
Hvarje by skulle ega att på byastämma sjelf ordna sina gemensamma an
gelägenheter,
hvilka icke hörde till annan myndighets åtgärd eller eljest i allmän
lag eller författningar vore bestämda; berättigad att i byastämmas förhandlingar
och beslut deltaga skulle den vara, som i by egde eller besutte fast egendom; till
byastämmas upptagande skulle höra alla frågor om byvägars anläggande, underhåll
och delning, för byn nödiga fattig- och skolhusbyggnader med deras underhåll,
förvaltning af gemensamma fisken, betesmarker, skogar och platser, överenskommelser
om stängsel enligt stängsellagen, utseende och befullmägtigande af ombud
uti juridiska angelägenheter samt upprättande af ordningsstadgar med utsättande af
lämpliga viten, der dessa ansåges nödiga, hvilka stadgar borde underställas Konungens
Befallningshafvandes pröfning och stadfästelse. I hvarje by borde finnas eu
antingen för viss tid vald eller turvis årligen i befattningen inträdande ålderman,
hvilken borde sammankalla byastämman genom skriftliga budkaflar och såsom ordförande
leda byastämmans förhandlingar. Om nytt företag inom by erfordrade utgift,
skulle före dess beslutande grunden för uttaxeringen bestämmas. Omröstning
i byastämma borde ske öppen och efter hufvudtalet, såvida ej beslutet föranledde
utgift efter skatt eller fastighetsfyrk, i hvilket fall skatten eller fyrken borde utgöra
röstgrund; öfver byastämmas beslut skulle klagan kunna föras hos Konungens
Befallningshafvande; hvarjemte ändtligeu för verkställighet af lagakraftvunnet byastämmobeslut
byastämman borde utse lämplig person, som egde att verkställa debitering
och uppbörd för byakassans behof, liqvidera dess skulder, bortarrendera byns
tillhörigheter, indrifva dess medel, med rätt att, der så erfordrades, för ändamålet
påkalla handräckning af “vederbörande myndighet11, samt att å byamännens
vägnar kära och svara i rättegångar. ''
Efter denna redogörelse för motionens innehåll har Utskottet ansett lämpligt
att i det följande lemna en kort öfversigt af lagstiftningen rörande så kallade
byordningar. Såvidt Utskottet har sig bekant omnämnas byordningar för första
gången uti Kongl. Resol. på allmogens besvär den 1 September 1741, hvarigenom
förklaras att, såsom orden lyda, “Kongl. Maj:t samtycker att ej alenast de på åtskilliga
orter redan författade byordningar, utan ock de hvilka hädanefter inrättas
kunna, mage af vederbörande domhafvande stadfästas samt för lag i byskrån vara
gällande11.
Vidare har Kongl. Maj:t uti Dess nådiga Bref till Landshöfdingarne angå -
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 21. 3
ende Landskulturen den 20 Februari 1742, vid hvilket fanns fogadt ett projekt
till byordning (infördt i Modées författningssamling 3 del. pag. 1848), förklarat
“att, ehuru den ej kunde i alla mål och omständigheter vara lämplig för hvarje
landsort, så vore dock merendels deri anfördt allt hvad som för en i byelag boende
landtman vore angeläget att iakttaga och efterse, hvarföre samma ordning uti
det som finnes nödigt kunde efter hvarje orts beskaffenhet samt grannarnes i byelagen
öfverenskommelse jemkas och inrättas” och har Kong!. Maj:t tillika uti ofvannämnda
nådiga Bref anbefallt Landshöfdingarne att å sammanträden med fullmäktige
inom länen söka åstadkomma överenskommelser om antagande af i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med förberörda projekt upprättade, efter hvarje landsorts
behof lämpade byordningar, till befordran isynnerhet af åkers och ängs rätta
bruk och skötsel, skogarnes nödiga vård samt en och annan i landthushållningen
nyttig författning.
Ytterligare stadgades genom Kongl. Resolutionen den 10 September 1743
att “de vid byordningarnes upprättande i Byelagen antagne åldermännen ega uppsigten
öfver hägnader”; hvarjemte ändtligen Kongl. Maj:t i Dess nådiga Bref den
17 Mars 1757 förklarat, “att, i fall vid Byordnings antagande af byamän icke uttryckligen
är samtyckt det de vilja åtnöjas med Byarättens beslut, må den som
deröfver vill sig besvära, göra det vid Häradsrätten i orten efter stämning å sin
vederpart”.
Ofvan omförmälda vid Kongl. Brefvet den 20 Februari 1742 fogade projekt
till byordning innefattar, jemte åtskilliga formela föreskrifter angående åldermäns
och bisittares utväljande, byastämmas sammankallande, verkställighet afbyastämmas
beslut vid bvastämma, frånvarande byamäns skyldighet att underkasta sig de närvarandes
beslut o. s. v., dels bestämmelser angående de ärenden af rent ekonomisk
natur, hvilka borde utgöra föremål för byastämmas handläggning och hvartill hänföras
frågor om gärdesgårdars och grindars uppförande och vidmakthållande, dikens upptagande,
tiden och sättet för sådden, sädesbergningen, slåttern och kreatursbetet, byvägars
och broars anläggning och underhåll, vallgång, skogshage och svedjande å samfäld
mark, begagnandet af gemensamt fiske, svinens ringande, brunnars och vattenställens
upptagande och underhåll, uppsättande af stengårdar eller jordvallar m. m.,
dels ock stadganden till befrämjande af säkerhet, ordning och sedlighet, såsom
beträffande ovarsamhet med eld, brandsyner, löst folks inhysande o. s. v. För
att befrämja byordningens handhafvande och efterlefnaden af deri meddelade bestämmelser
eget ålderman och byamän ådöma böter och viten samt lego- och skadeersättningar,
hvilka genom bisittarnes försorg hos den tredskande uttagas eller,
i brist af godvillig betalning, utpantas med rättighet för egaren, att panten inom
viss tid inlösa, hvarefter, om den tid försittes, panten försäljes.
Ehuru flera af de i ifrågavarande byaordningsprojekt meddelade bestämmelser
befinnas i mer eller mindre mån stridande icke blott mot sedermera ut
-
4 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 21.
komna författningar, utan jemväl emot redan vid tiden för byordningsprojektets
utfärdande gällande allmän lag, hafva dock, efter hvad Utskottet erfarit, dessa bestämmelser
blifvit i väsendtliga delar upptagna i åtskilliga tid efter annan upprättade
dels af Kongl. Maj:t och dels af vederbörande Länsstyrelser fastställda byaordningar.
Så har Kongl. Maj:t under den 8 Augusti 1758 meddelat “nådig stadfästelse
uppå then By-Ordning, som allmogen uti Gestrikeland, Helsingeland, Medelpad
och Ångermanland i Vester-Norrlands län, likmätigt thenne Landsorts särskilte
beskaffenhet, gemensamt med hvarannan upprättadt, samt til rättesnöre och efterlefnad
för framtiden antagit“. Vidare har byordning för Blekinge län genom
Kongl. Maj:ts nådiga Skrifvelse den 29 December 1820 blifvit gillad, hvarefter
Konungens Befallningshafvande i Carlskrona den 31 Januari 1822, “med den
kraft och verkan, som Kongl. Brefvet den 14 December 1781 tillägger Konungens
Befallningshafvandes i Ekonomi- och Politimål meddelte föreskrifter'''', fastställt förnyad
Byordning för Blekinge län. Likaledes inhemtas af Ekonomi-Utskottets vid
1828 års riksdag utlåtande N:o 39, att Konungens Befallningshafvande i Upsala län
uppgjort förslag till byordning för hela länet och efter det församlingarne deröfver
blifvit hörde till framtida efterlefnad fastställt samma byordning.
Utskottet bör vidare erinra, att, sedan Lagkomitéen i 3 kap. 16 § af dess
förslag till Byggningabalk upptagit ett så lydande stadgande:
“De, som i by eller grannelag äro, hafven rätt att särskilda byaordningar sig
emellan stadga; och varen de ordningar gällande, der de för minst två tredjedelar
af by- eller grannelagets egolotter slutna blifvit och ej emot allmän lag och
ordning stridande finnas",
samt i motiven till samma Balk utvecklat skälen för stadgandets antagande
i följande ordalag:
“Slutligen och som en allmän lag icke kan inlåta sig i särskilda bestämmelser
för de mångfaldigt olika tillfälligheter, som bero af lokala förhållanden och
för hvilka den ena orten således fordrar ett och den andra ett annat stadgande,
har man öfverlemnat åt grannar, att genom så kallade byordningar sig emellan
närmare reglera dessa förhallanden; men då slika ordningar böra hafva till föremål
icke att upphäfva hvad allmän lag bestämdt bjuder, utan blott att fylla hvad
som saknas, genom föreskrifter för de fall, till hvilka lagen ej kunnat eller velat
sträcka sina förordnanden; och då hvarje enskild öfverenskommelse jemväl förutsätter
såsom oundgängligt vilkor för sitt bestånd, att den ej må befrämja oskick
eller åstadkomma allmän förargelse, har man här tillika förklarat det byordningar
skola gälla endast så vidt de ej mot allmän lag eller ordning finnas stridande",
— så uteslöt Lagberedningen sedermera samma stadgande ur sitt förslag till
Byggningabalk på de grunder, som af Lagberedningen angifvas i följande yttrande:
“Slutligen har man utelemnat lagförslagets 16 §, som tillåter antagande af
byordningar och fastställer vilkoren för deras giltighet; i följd af byarnes sönder
-
Andra Kammarens Tillfälliga UtsJcotls (N:o 3) Utlåtande K:o 21. 5
sprängande genom laga skiften minskas beliofvet af sådane ordningar årligen. Der
de finnas nödiga, lära de lika väl hädanefter som hittills kunna tillvägabringas,
utan att civillagen derom behöfver något stadga. Denna lag tillhörer det deremot
ostridigt att uppgifva de förhållanden, för hvilka byamän ega att efter omständigheterna
träffa överenskommelser, som afvika från hvad lagen fastställer såsom i
allmänhet gällande; och Beredningen har i nya förslaget, till hvad lagförslaget i
detta hänseende uppgifvit, lagt hvad Beredningen ansett nödigt1*.
Till den redogörelse Utskottet sålunda lemnat för lagstiftningen samt Lagkonntéens
och Lagberedningens åsigter i ämnet bör Utskottet, innan det afgifver
yttrande öfver motionärens förslag, tillägga, att, såvidt Utskottet erfarit, några byordningar
numera i allmänhet icke tillämpas, åtminstone icke inom södra och mellersta
Sveriges landskap, hvartill väl orsaken, såsom Lagberedningen antagit, förnämligast
torde få sökas i skiftesverkets fortgång, hvarigenom behofvet af byordningar
minskats eller alldeles upphört.
Utskottet gillar motionens hufvudsyfte för såvidt densamma går ut på att
genom bestämda lagstadganden bereda majoriteten af delegare i bysamfällighet möjlighet
att inom området af byns gemensamma ekonomiska och ordningsangelägenheter
fatta för minoriteten lagligen bindande beslut.
Deremot kan Utskottet icke godkänna de hufvudgrunder för byastämmans
befogenhet som i motionärens förslag till byordning finnas angifna. Enligt dessa grunder
skulle nemligen byastämmans befogenhet komma att utsträckas icke blott
till handläggning af sådana frågor som angå vården om byns gemensamma tillhörigheter
och bestämmande af sättet för utgörandet af samfälda onera, utan jemväl
till behandling af sådana ärenden, hvilka åsyfta utförande af företag som för byns
väl kunde vara gagnande men icke äro i lag föreskrifna. Likaledes föreställer sig
Utskottet, att då, såsom en följd af denna utsträckning i byastämmans befogenhet,
yastämman skulle komma att under Riksdagen, landstinget och kommunalstämman
i a en fjerde beskattande myndighet, en dylik institution icke skulle blifva synnerligen
välkommen. Enahanda skulle, efter Utskottets förmenande, blifva förhållandet,
om, på sätt motionären föreslagit, byastämma skulle komma att utgöra en
särskild ny instans, öfver hvars beslut klagan finge i administrativ väg fullföljas.
De betänkligheter, som enligt Utskottets åsigt sålunda möta mot antagandet
af en byordning byggd på de grunder motionären föreslagit, skulle dock
icke hafva hindrat Utskottet att söka utarbeta ett förslag till författning i ämnet,
hyllande på sådana grunder, hvarigenom motionens hufvudsyfte kunnat uppnås’
såvida icke Utskottet kommit till den öfvertygelsen att för vinnande af detta ändamal
andra lämpligare utvägar erbjuda sig. Redan ofvan antydda omständighet att,
till följd af skiftesverkets fortgång och snara fullbordan inom rikets södra och mellersta
orter, behofvet, af byordningar numera företrädesvis torde vara inskränkt
Bih. till Biksd. Prot. 1873. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 13 Käft. 2
6 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlutande N-''o 21.
till rikets nordligare landskap, lärer innefatta giltig anledning hvarför utfärdande
af en för hela riket gällande författning i ämnet icke torde höra ifrågasättas.
Vidare och hvad byarnes rent ekonomiska angelägenheter beträffar, så torde åtminstone en
del af dessa angelägenheter fortfarande kunna ordnas på den väg, som anvisas af de
här ofvan omnämnda, såvidt Utskottet eger sig bekant, hittills icke upphäfda Kongl.
Resolutionen af den 1 September 1741 och Kongl. Brefvet den 20 Februari
1742, eller sålunda att de af byamännen'' till efterlefnad antagna överenskommelser
öfverlemnas till Häradsrätternas granskning och stadfästelse. Hvad åter angår
frågor, som afse befrämjande af säkerhet, ordning och sedlighet inom byalagen, så
lära byamännen endast behöfva taga i anspråk den medverkan, som inom detta
område kan påräknas af kommunernas, landstingens och länsstyrelsernas i lag stadgade
befogenhet att härutinnan meddela erforderliga föreskrifter. Ändtligen och
förnämligast torde motionärens hufvudsyfte kunna vinnas genom fortgång i den riktning
Lagberedningen antydt, eller sålunda, att i civillagen uppgifvas de förhållanden,
för hvilka byamän skulle ega att efter omständigheterna träffa överenskommelser,
som afvika från hvad lagen fastställer såsom i allmänhet gällande, hvarefter
om och i den mån byalagens ekonomiska och ordningsangelägenheter falla utom
civillagens område och rättighet att genom överenskommelser ordna jemväl sådana
angelägenheter anses böra byamän medgifvas, bestämmelserna härom torde, alltefter
ärendenas olika beskaffenhet, höra meddelas genom ändringar eller tillägg i
de särskilda författningar, hvilka för dessa ärenden äro gällande.
På dessa grunder får Utskottet vördsamt hemställa r
att
Herr Bäckströms förevarande motion icke måtte till någon
Riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 14 Mars 1873,
På Utskottets vägnar:
Curry Treffenberg.
STOCKHOLM, tryckt hos A. L. Norman, 1873.