Sammansatta Stats- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 2.

1

N:o 2.

Ank. till ltiksd Kansli den 29 April 1873, kl. 8 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner rörande lindring i vägunderhållning
sskyldigheten.

Vid innevarande riksdag hafva i detta ämne blifvit väckta samt dels
y+Q+a-TTta-ottet dels till Lag-TJtskottet remitterade följande motionei,
hvilka i "enlighet med 47 § Riksdagsordningen varit föremål för Sammanrota
Stats- och Lag-Utskottets behandling, nemligen:

inom Första Kammaren af Herr J. A. Ggllensvaan som dels (i motion
No 28) föreslagit, att Riksdagen, med upphäfvande af hvad i 25 Kap.
Bvggningabalken och gällande förordningar stadgas för sin del matte besluta,
att Staten bekostar nödigt råmaterial till allmänna landsvagars underhåll, att
det hädanefter skall åligga stadsbetjente och länsman hvar^inom
att, för väglottsegares fria begagnande, pa lampliga afstånd utsyna ertor
ri pri i ert antal sten- eller grustägter, samt att, i den ordning det förut alegat
väglottsegare mot jordegare utföra nödig talan för erhållande af vederbörlig
domstols§ värdering af sålunda utsynt råämnestagt dels ock (i motion N.o
29) hemställt, att för vinnande af det i förenämnda■ motioi]Lafse4da^amål,
Riksdagen måtte ställa ett förslagsanslag af 100,000 R-dr till Kongl.

Ma^inom0gAnnddrea: Kammaren: af Herr Erik Olsson som (i motion N:o 59)
föreslagit, att ett statsanslag måtte beviljas, tillräckligt stort for att af en
skilda jordegare inlösa eller expropriera grustag pa lampliga stallen, de
den vägunderhållsskyldige utan någon betalning finge afhemta nödigt grus
för allmänna vägars iståndsättande; tt-u

Bih. till Biksd. Prot. 1873. 4 Sami. 2 Afd. 2 Haft.

2 Sammansatta Stats- och-Lag-Utskottets Utlåtande N:o 2.

-»t ®err ^ders Andersson från Yesternorrlands län, hvilken (i motion

•o ) hemställt, att Riksdagen, under åberopande af sina i ämnet till
Kongl Majdaflatna skrivelser af den 7 April 1866 och den 11 Mai 1861),
matte hos Kongl Maj:t anhålla, det ville Kongl. Maj;t, så snart ske kan,
ata utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till de förändringar i fråga
om vaghallnmgsbesväret i allmänhet, hvartill omständigheterna må finnas
föranleda samt att Riksdagen måtte ej mindre besluta, att, under afbidan
pa Kongl. Maj:ts nämnda förslag, ett reservationsanslag bestämmes att an,
s°m understöd åt de kommuner å landet, hvilka befinnas vara af
vaghannmgsskyhhgheten synnerligen tryckta, än äfven anmoda det Utskott,
H nvilket denna motion komme att remitteras, att förskaffa sig nödiga uppsamtn^ar
^°r att ^ ^Va * stand att bestämma reservationsanslagets belopp;

af Herr C. E. Hjelm, som (i motion N:o 176) föreslagit, att Riksdagen
för ar 1874 måtte anvisa 3 å 500,000 R:dr Runt att, till hjelp i vägunderhallet
för vinter och sommar, af Kongl. Maj:t fördelas på de vägunderhallsskyldige
i riket.

Sedan lång tid tillbaka hafva vid nästan hvarje riksmöte förslag blifvit
vackla om åvägabringande af ändring i gällande stadganden om väghållningsskyldigheten.
Beträffande . dessa förslag och den behandling de hos representationen
vunnit, får, till undvikande af vidlyftighet, Utskottet hänvisa

rv. oA red°gö.relse’ som • afseende derå finnes meddelad i det utlåtande
u .0 1), som 1 anledning af åtskilliga vid sistlidna riksdag i ämnet väckta

motioner af dåvarande Lag-^Utskott afgafs.

Otvifvelaktigt utgör väghållningsskyldigheten en af de mest tryckande
Dordor, som hvila på jorden. Om det än må medgifvas, att de stadganf.
6",’./?01” 1 afseen^e å detta besvär äro gällande, varit betingade af de
förhållanden, som vid tiden för deras meddelande förefunnos, och derefter
val lampade, hafva dock sedermera under tidernas lopp väsendtligen föränfsA
6 . örhallanden inträdt. Så väl den ökade trafik, som föranledes
atj de^industriela verk och inrättningar, hvilka i stor mängd>ch omfattning
uppstått pa landet vid sidan af jordbruket, som ock ökade arbetslöner, på
vissa orter bristande tillgång på väglagningsämnen, m. fl. omständigheter
la va gjort,, väghållningen för jorden allt mer och mer betungande. För
of vannämnd a verk och inrättningar är en lätt och beqväm transport af fullt
hka mycken vigt som för jordbruket, och från detta håll torde således ett
pa ämp lga grunder ordnadt deltagande i väghållningsbördan möjligen
unna anses af billighet påkalladt. Ålen om i denna riktning en jemnare
fordefnmg af väghållningsskyldigheten må finnas af förhållandena påkallad,
arer fragan derom blifva föremål för Riksdagens profning vid behandlingen

3

Sammansatta Stats- oeh Lag-UtsTcottets Utlåtande N:o 2.

af åtskilliga till Lag-Utskottet remitterade motioner i sådant syfte. Sammansatta
Utskottet torde således i afseende å ofvanberörda motioner endast
hafva att yttra sig i fråga om de deri framställda yrkanden om statsbidrag

till understöd åt de väghållningsskyldige.

Redan tillförene hafva förslag om vägarnes underhall, genom statens
försorg blifvit framställda, utan att hos representationen vinna understöd,
hufvudsakligen af det skäl att en dylik anordning ansetts skola medföra
mångdubbelt större omkostnad, än som nu af detta besvär föranledes, helst
hela bestyret i sådant fall måste uppdragas åt entreprenörer, och svårigheten
att genom konkurrens nedsätta entreprenadkostnaden skulle föranleda

obehörig stegring af densamma. .

De af motionärerne nu framställda yrkanden ga visserligen icke ut
derpå, att staten skulle helt och hållet öfvertaga vägunderhållet, utan åsyfta
endast att staten skulle antingen genom inköp af grustägter m. m. till fritt
begagnande för de väghållningsskyldige eller ock genom kontanta bidrag
underlätta detta besvärs utgörande. De kostnader, som staten skulle
få vidkännas för expropriering af grustägter eller för anskaffning af annan
materiel för vägunderhåll, är Utskottet icke i tillfälle att ens approximativt
beräkna, men på grund af den erfarenhet, som i detta hänseende förefinnes,
anser Utskottet kunna såsom säkert antagas, att dessa kostnader skulle
blifva, i jemförelse med dem som nu i sådant afseende diabba den enskilde,
högst betydliga och för statsverket så betungande, att all tanke på

en dylik anordning bör öfvergifvas. .

Ej heller har Utskottet kunnat biträda förslagen om de vaghallmngsskyldiges
understödjande medelst direkta statsanslag. Något deltagande
från statens sida i vägunderhållet synes Utskottet icke lämpligen kunna
ifrågakomma på annat sätt, än om vissa större, lifligt trafikerade hufvudväo-ar
kunde af staten till underhållande öfvertagas, emot det att staten
egde af de trafikerande upptaga vägafgifter. I de nu förevarande motionerna
förefinnes emellertid icke anledning till något förslag i denna syftning,
derför jemväl erforderlig utredning helt och hållet saknas.

På grund af hvad sålunda förekommit hemställer Utskottet,

att ofvannämnda motioner icke måtte till någon Riksdagens åtgärd
föranleda.

Stockholm den 29 April 1873-

På Utskottets vägnar:

Arvid Frsson Posse.