6

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 34.*

:.v- -v Vy A • ,.U 0- :''I0 Jv.’J

r.^:( V _A V . -Cll

N:o 34.

Ank. till Riksd. Kansli den 17 Mar» 1873, kl. 5 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående
beviljande af anslag för åstadkommande af ny farled från
Uddevalla stads hamn ut till Kattegat genom Björnsund och
Malösund.

(R. A.)

Till följd af en utaf Uddevalla stadsfullmäktige till Kongl. Maj:t ställd underdånig
ansökning om bidrag af allmänna medel för upprensning och kanalisering af
farled mellan nämnde stad och hafvet genom Björnsundet och Malösundet, hvilket
företags utförande, enligt ett af Chefen i vestra ■ väg- och vattenbyggnadsdistriktet,
Majoren m. ni. D. W. Lilliehöök uppgjordt förslag, beräknats medföra en kostnad
af 247,587 R:dr, har Kongl. Maj:t, med afseende derå, att medelst öppnande af
farled för mer djupgående fartyg genom berörde sund obestridliga fördelar skulle beredas
så väl handeln och sjöfarten å en ej obetydlig del af rikets vestra kust, som
rörelsen i de delar af inre landet, hvilka öfver Uddevalla söka sin utväg till hafvet,
äfvensom att företaget, om det enligt uppgjord plan blefve utfördt, jemväl komme
att i strategiskt hänseende gagna vårt sjöförsvar i dessa farvatten, genom ofvanberörda
nådiga proposition (intagen under N:o 11 i 1 :a samlingen af bihanget till Riksdagens
protokoll) föreslagit Riksdagen att till det ifrågasatta företagets utförande i
enlighet med det af Majoren Lilliehöök uppgjorda förslag bevilja ett anslag utan
återbetalningsskyldighet af ett hundra tjugufem tusen riksdaler och deraf till utgående
under år 1874 anvisa en femtedel, eller tjugufem tusen riksdaler, mot förbindelse
för staden Uddevalla att på egen bekostnad verkställa och för all framtid i behörigt
skick underhålla de arbeten, som för farledens åstadkommande enligt planen erfordras,

Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 3i.

7

samt med rättighet för staden att, till bestridande af den kostnad, hvilken utöfver
statsbidraget för arbetets fullbordande uppkommer, använda behållningen å stadens
hamninkomster.

Till stöd för ofvanberörda anhållan hafva stadsfullmäktige i underdånighet
anfört, att, ehuru stadens rörelse, efter öppnandet af jernvägsförbindelsen med landets
inre delar och utvidgningen af stadens hamn, tilltagit, hinder för rörelsens utveckling
till det omfång, som af stadens läge borde betingas, likväl mötte till följd af
de två från staden till hafvet förande segelleders beskaffenhet. Den ena, gående
sydost om de stora öarne Oroust och Tjörn genom större och mindre fjordar, af
hvilka Mar strandsfjorden utgör slutföreningen med hafvet, har väl tillräckligt djup,
men är lång och fordrar, i följd af sina krökningar, vexlande vindar under seglats
derå, till men och uppehåll vid in- och utseglingen. Det andra eller norra utloppet,
hvilket går i nordvest om ön Oroust, delar sig å ena sidan genom Björn- och Malösunden
till Ellösfjorden, dit inseglingen från Kattegat förbi Gullholmens lotsstation
ligger fri emellan den höga klippan Bonden, äfven »Fogeln» kallad, och Måseskärs
fyrtorn, och å andra sidan genom det s. k. Strömsundet emellan Flatön och Bokenäs
till Gullmarsfjorden, hvilken sistnämnda led är segelbar endast för mindre skärgårdsfartyg.
Berörda utlopp genom Björn- och Malösunden till Ellösfjorden, hvilket framgår
i nästan rak sträckning, har till största delen tillräckligt segeldjup; och det är
endast i de två nyssnämnda sunden, som i följd af otillräckligt djup och bredd i
farvattnet, hinder möta för att denna segelled skulle erbjuda en kortare väg mellan
Uddevalla och Kattegat.

Enligt det uppgjorda förslaget skulle kanaliseringen i Malösund erhålla 20
fots djup och 100 fots bottenbredd och i Björnsund samma djup och 50 fots bottenbredd;
och hade för kanalen i Malösund föreslagits större bottenbredd för att lätta
passagen och minska verkan af den starka strömsättning som der måste förekomma.
I öfrigt inhemtas af Majoren Lilliehööks afgifna betänkande, att Ellösfjorden skall
vara god hamn med god ankarbotten samt att den höga klippan Bonden eller Fogeln
vore ett särdeles godt inseglingsmärke; och har Chefen för 1870 års skärgårds-expedition,
Öfversten m. m. C. H. Kreuger, uti en till Förvaltningen af sjöärendena
afgifven, vid ansökningen i afskrift fogad rapport, upplyst att upprensning af ifrågavarande
två sund äfven i strategiskt hänseende skulle vara af särdeles stor vigt.

Med åberopande af dessa förhållanden hafva stadsfullmäktige erinrat om de
olägenheter, hvilka uppstå vid farten genom södra inloppet, till följd af dess längd
om 8 svenska mil samt deraf förorsakade dröjsmål och ökade lotskostnader, hvilket
allt menligt inverkade på tillgång af fraktsökande fartyg och sålunda försvårade befraktningarne
till och från Uddevalla samt väsendtligen förhindrade rörelsens utveckling derstädes.
Vid den norra farledens begagnande, efter undanrödjandet af hindren för seglatsen
i Björn- och Malösunden, mötte deremot inga af dessa olägenheter, hvarjemte samma norra
farled erbjöde, med afseende på inseglingen vid Gullholmen, de väsendtliga fördelarne,

Stats-Utskottets Utlåtande Nio 34-

att angörandet af kusten vore lättare och mindre fara underkastadt der,, än
förbi Pater-Noster-skären, synnerligast för de med kusten obekanta seglare;

att fartyg ifrån Nordsjön, hvilka under sydliga och sydvestliga stormar sökte
sig åt Uddevalla hamn, icke utan största svårighet kunde ligga upp inloppet vid
Pater-Noster-skären, enär strömmen i Kattegat under sådana vindar alltid satte starkt
nordvart, hvaremot fartygen lätt kunde anlöpa Gullholmen; samt

att den betydliga sjöfarten från Bohus läns norra skärgård vunne icke allenast
en beqvämare och säkrare, utan äfven en betydligt kortare väg till Uddevalla, så
att, då fartygen norrifrån hunnit passera klippan Bonden, afståndet till Uddevalla
förbi Gullholmen vore endast 25, i stället för ungefärligen 52 engelska mil, som
den nu brukliga vägen söder om Tjörn utgjorde, hvilken fördel af kortare väg tillgodokomme
äfven alla från Norge kommande fartyg och blefve tillgänglig med alla
de vindar, af hvilka man för inseglingen på kusten kunde betjena sig i Kattegat.

Stadsfullmäktige hafva derjemte erinrat, att det icke vore endast den lokala
handeln och sjöfarten, som genom den nya farleden skulle tillgodoses, utan skulle
hela landets import- och exportrörelse derigenom vinna lättnad och beqvämlighet i
sina kommunikationer med främmande nationer.

Sedan styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader uti afgifvet underdånigt
utlåtande förmält, att upptagandet af den ifrågasatta nya farleden möjligen kunde
åvägabringa en sådan lättnad för seglationen till och ifrån Uddevalla hamn, att en
summa lika med den beräknade borde för detta ändamåls vinnande skäligen nedläggas,
men att styrelsen likväl, med afseende dels å de i sednare tider tillämpade
grunder för beviljande af statsbidrag till dylika företag, dels derå att, om de föreslagna
arbetena blefve, såsom vederborde, fullständigt och väl utförda, utgifterna för
framtida underhållet borde blifva ganska ringa, funne sig icke kunna förorda beviljandet
af statsbidrag till högre belopp än 125,000 R:dr, i fall understödet beviljades
i form af anslag utan återbetalningsskyldighet, hafva Uddevalla stadsfullmäktige
förklarat sig vilja förbinda staden att, emot erhållande af ett statsbidrag af
125,000 R:dr utan återbetalningsskyldighet, på egen bekostnad utföra och för all
framtid i behörigt skick underhålla de arbeten, som enligt företedda planerna erfordrades
för åstadkommande af ifrågavarande farled, så vida till bristens fyllande finge
användas hvad möjligen af stadens årliga hamnmedel kunde komma att återstå, sedan
räntor å hamnens skuld och kostnader för hamnens underhåll utgått.

Ehuru representationen vid flere föregående tillfällen beviljat statsunderstöd
för åstadkommande af farleder utaf enahanda beskaffenhet, som den, hvilken här är
i fråga, torde dock icke böra förbises, att under nuvarande förhållanden anvisandet
af statsunderstöd icke i allmänhet torde vara af behofvet påkalladt för att åvägabringa
kommunikationsanstalter i orter, hvilka, såsom Uddevallatrakten, redan ega
en betydligare rörelse, enär företagsamheten der bör kunna framkalla de för ändamålets
vinnande erforderliga medlen. Hvad särskildt beträffar den uti Kongl. Maj:ts

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 34.

9

nådiga proposition omförmälda omständigheten att staden Uddevalla tilläfventyrs icke
förmådde att i vidsträcktare mån bidraga till ofvanberörde arbetes utförande, har
det synts Utskottet som skulle, derest så vore förhållandet, arbetet dock kunna, utan
att betunga stadens innevånare, komma till utförande genom anskaffande medelst
upplåning af dertill behöfliga penningar, till hvilkas återgäldande kunde erhållas
tillgång genom en ringa förhöjning i hamnafgifterna å spanmål och andra varor, för
hvilkas transporterande den nya farleden komme att begagnas. På nu antydda skäl
anser sig Utskottet böra hemställa:

att Kongl. Maj:ts ofvanberörda nådiga proposition icke må af
Riksdagen bifallas.

Stockholm den 17 Mars 1873.

På Utskottets vägnar:

Eric af Klint.

Reservation:

af Herr C. Ekman, som ansett att Utskottets utlåtande bort erhålla följande
lydelse:

”Ehuru Utskottet delar Kongl. Maj:ts i ofvanberörde nådiga proposition yttrade
åsigter om de obestridliga fördelar, som medelst öppnandet af farled för mer djupgående
fartyg genom Björnsund och Malösund skulle beredas så väl handeln och
sjöfarten å en ej obetydlig del af rikets vestra kust, som rörelsen i de delar af inre
landet, hvilka öfver Uddevalla söka sin utväg Itill hafvet, samt Utskottet på sådan
grund anser att statsunderstöd till arbetets utförande bör beviljas, har dock Utskottet
trott sig böra föreslå att den summa, som härtill af statsmedel beviljas, icke bör
öfverstiga hälften af den verkliga kostnadssumman och i intet fall uppgå till mera,
Bih. Ull Riksd. Prot. 1873. 4 Sami. 1 Afd. 20 Höft. 2

10

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 34.

än hälften af det beräknade kostnadsbeloppet. Utskottet får i öfverensstämmelse
härmed hemställa:

att Kongl. Maj:ts ifrågavarande nådiga proposition måtte på det
sätt bifallas, att Riksdagen, för åstadkommande af ny farled
från Uddevalla stads hamn till Kattegat genom Björnsund och
Malösund, i enlighet med det derför af Majoren Lilliehöök uppgjorda
förslag, anvisar ett anslag utan återbetalningsskyldighet
motsvarande hälften af den kostnad, hvartill utförandet af detta
arbete kan komma att uppgå, dock icke i något fall till högre
belopp, än hälften af den beräknade kostnadssumman, 247,587
E:dr, samt af detta anslag till utgående under år 1874 anvisar
Tjugufem tusen Riksdaler, mot förbindelse för staden Uddevalla
att på egen bekostnad verkställa och för all framtid i behörigt
skick underhålla de arbeten, som för farledens åstadkommande
enligt planen erfordras med rättighet för staden att, till bestridande
af den kostnad, hvilken utöfver statsbidraget för arbetets
fullbordande uppkommer använda behållningen å stadens hamninkomster.
”

Häruti hafva instämt Herrar E. af Klint, Friherre von Essen, F. Bruseivitz,
C. Petre, Friherre Stjernblad, P. Beuiersvärd och K. W. Björkenstam.

Friherre Funck har begärdt få antecknadt, att han icke i Utskottets plenum
öfvervarit slutliga behandlingen af detta ärende.

Likaså har Friherre Ericson anmält, att han icke inom Utskottet deltagit i
ärendets handläggning.

no