Bevillnings-Utskottets Memorial N:o 9.

I

X:o 9.

■Ank. till Riksd. Kansli den 23 April 1873, kl. 2 e. m.

Memorial, i anledning af Kamrarnes dels olika beslut dels återremiss
i vissa delar af Bevillnings-Utskottets Betänkande
N:o 4, angående vilkoren för tillverkning och försäljning
af bränvin.

Enligt ankomna protokollsutdrag hafva Kamrarne vid behandlingen
af Utskottets ofvannämnda betänkande dels stadnat i olika beslut angående
vissa punkter, dels återremitterat tvänne hemställanden; Och får Utskottet
med anledning häraf nu afgifva utlåtande.

Under punkten 9 hade Utskottet hemställt, att § 1 skulle erhålla
följande lydelse: »Bränvin må ej till mindre belopp än 50 kannor säljas
af annan än den som enligt § 2 eller 4 dertill berättigad är.»

Denna hemställan har af Första Kammaren blifvit bifallen med den
förändring, att orden »50 kannor» utbytts mot orden »30 kannor»; hvaremot
Andra Kammaren, med afslag å Utskottets förslag, beslutit, att denna paragrafs
nuvarande lydelse skulle bibehållas oförändrad. Då någon sammanjemkning
af dessa Kamrarnes beslut icke synes Utskottet kunna ifrågakomma,
lärer frågan om den föreslagna förändringen af § 1 i gällande förordning
angående försäljning af bränvin, jemlikt 63 § Riksdags-ordningen, böra anses
hafva för denna Riksdag förfallit, hvilket Utskottet

1:0

skolat för Riksdagen anmäla.

Bill. till Riksd. Prot. 1873. 5 Sami 1 Afl 9 Käft. 1

2 Bevillnings-Utslcottets Memorial N:o 9.

I 17 punkten, hemställan litt- c, hade Utskottet föreslagit, bland
annat, att l:sta punkten i 2 mom. af § 18 skulle erhålla följande i författningsförslaget
intagna lydelse:

»Då i stad minuthandel med eller utskänkning af bränvin eller beggedera
blifvit af bolag öfvertagen, skall, förutom den i § 10 bestämda afgift,
bolaget afstå hela den nettovinst, som, sedan nödiga förvaltningskostnader blifvit
afdragna, enligt bolagets räkenskaper visat sig hafva uppkommit af all den
bränvinshandsl bolaget idkat.»

Denna framställning, som af Andra Kammaren bifallits, har af Första
Kammaren blifvit godkänd med den förändring, att början af ifrågavarande
moment erhållit följande lydelse: Då i stad all minuthandel med eller all
utskänkning af bränvin etc. Med anledning häraf och då den af Första Kammaren
beslutade förändring allenast afsett ett förtydligande af det ifrågavarande
stadgandet i paragrafen, hvilket förtydligande synes Utskottet kunna hafva
skäl för sig, får Utskottet, som likväl funnit den af Första Kammaren
antagna lydelse icke alldeles utesluta möjligheten till misstydning och derföre
ansett sig böra gifva stadgandet en något förändrad redaktion, härmed
föreslå,

2:o

att Kamrarne, med frånträdande af deras redan fattade beslut, i
afseende å lydelsen utaf första punkten i moment 2 af § 18,
må antaga följande lydelse för densamma:

Då i stad all minuthandel med eller all utskänkning af bränvin
eller beggedera blifvit, på sätt i § 10 moment 2 sägs, af bolag
öfvertagen, skall, förutom den der bestämda afgift, bolaget afstå
hela den nettovinst, som, sedan nödiga förvaltningskostnader blifvit
afdragna, enligt bolagets räkenskaper visat sig hafva uppkommit
af all den bränvinshandel bolaget idkat.

Med anledning af ett inom Utskottet framstäldt förslag om sådan
förändring af § 36: att dels der förekommande stadganden angående tullförpassning
vid försändningar af bränvin sjöledes skulle borttagas och
ersättas af en hänvisning till Tullstadgan, der dessa stadganden hade sin
rätta plats, dels ock skyldigheten att låta försändning af bränvin landvägen
inom riket i större parti än 60 kannor åtföljas af tillverkningsbevis skulle

Bevillning.?- Utskottets Memorial N:o 9. 3

upphöra med undantag i visst hänseende för ett begränsadt område inom
de kustprovinser, der oloflig bränvinsinförsel mest kunde vara att befara,
hade Utskottet under 24 punkten hemställt, att § 36 skulle erhålla denna
lydelse:

»Då bränvin försändes sjöledes och någon del af saltsjön dervid befares,
skall det vara underkastadt försegling och förpassning på sätt derom
i Tullstadgan föreskrifves.

Vid annan försändning af bränvin inom landet eger deremot förpassning
icke ruin; skolande dock, da bränvin forslas landvägen inom en
mil från kusten i Skåne, Halland, Blekinge och Bohus län, i myckenhet
öfverstigande 15 kannor, detsamma åtföljas af tillverkarens eller säljarens
på tro och heder sednast inom en vecka före uppvisandet afgifna bevis att
bränvinet icke blifvit i riket olofligen infördt”.

Denna punkt har af båda Kamrarne blifvit till Utskottet återförvisad,
hvarvid, enligt Utskottet tillhandakommet diskussionsprotokoll, blifvit
anmärkt: dels att de föreslagna inskränkningarne för ofvanberörda kustprovinser
icke skulle vara af behof vet pakallad; dels att, förpassningsbevisen
borde vara under edsförpligtelse i stället för på »tro och heder» utfärdade;
dels att . svårighet skulle möta för en försäljare af bränvin att intyga, att
det försålda bränvinet icke blifvit olofligen i riket infördt; och dels att,
genom begagnande af uttrycket »Bohus län», Göteborgs län blifvit från den
föreslagna undantagslagstiftningen befriadt, ehuru densamma der borde vara
lika behöflig.

Med anledning häraf får Utskottet, till stöd för sin åsigt om lämpligheten
och behöfligheten af den föreslagna inskränkningen, åberopa, att
general-tulldirektören, hvilken inom Utskottet väckt förslaget, till stöd derför^
anfört» att, med afseende på möjligheten af oloflig bränvinsinförsel uti
ifrågavarande provinser, det icke vore rådligt, att äfven inom dessa helt
och hållet borttaga all kontroll på den landväga försändningen af bränvin.
Beträffande anmärkningen, att bevisen skulle vara under edsförpligtelse utfärdade,
tillåter sig Utskottet erinra, att, så vidt Utskottet kan finna, ingen
den ringaste större säkerhet för bevisens riktighet härigenom ernås.
Icke heller kan Utskottet föreställa sig, att den, som försäljer bränvin till
så stor myckenhet som den för hvilken bevis fordras eller mera än 15
kannor, och som således naturligen köper sitt bränvin i ännu större parti,
skall hafva] svårt för att veta, huruvida detsamma är olofligen i riket infördt
eller icke. Deremot har Utskottet funnit anmärkningen i fråga om
det mindre riktiga i begagnandet af uttrycket Bohus län, hvarmed Utskottet
afsett Göteborgs och Bohus län, fullt befogad, och har i detta hän -

4

Bevillnings-UtsTcottets Memorial N:o 9.

seende vidtagit rättelse; hemställande Utskottet, på grund af det nu anförda,
och de skäl Utskottet i sitt förra betänkande anfört,

3:o

att § 36 må erhålla följande lydelse:

Då bränvin försändes sjöledes och någon del af saltsjön dervid
befares, skall det vara underkastadt försegling och förpassning
på sätt derom i Tullstadgan föreskrifves.

Vid annan försändning af bränvin inom landet eger deremot förpassning
icke rum; skolande dock, då bränvin forslas landvägen
inom eu mil från kusten mellan Norska gränsen och gränsen
emellan Blekinge och Calrnar län i myckenhet öfverstigande 15
kannor, detsamma åtföljas af tillverkarens eller säljarens på tro
och heder sednast inom eu vecka före uppvisandet afgifna bevis,
att bränvinet icke blifvit i riket olofligen infördt;
samt, i följd häraf:
att § 51 må förändras sålunda:

»Underlåtes vid landväga transport af bränvin — — — — —
förtullas».

Sedan Utskottet vid § 2 föreslagit, att der stadgade minsta försäljningsbelopp
vid minuthandel med bränvin skulle bestämmas till 20 kubiktum
samt att vid sådan handel icke mindre än detta minsta belopp skulle
få å något kärl utlemnas, hade Utskottet, i afseende å § 41, under punkten
25, — med afstyrkande af åtskilliga motioner, väckta af Herrar von
Koch, Peterson, Magni och Euglander och hufvudsakligen angående skärpta
straffbestämmelser för oloflig bränvinsförsäljning, — hemställt om sådan
förändring af denna §, att densamma jemväl komme att innefatta ansvarsbestämmelse
för öfverträdelse af förberörda i § 2 föreslagna förbud att
vid minuthandel utlemna bränvin på något kärl i mindre belopp än der
föreskrifvits.

Vid föredragning inom Kamrarne af denna 25:te punkt hav densamma
blifvit af båda Kamrarne till Utskottet återförvisad; Och då, så vidt Utskottet
kunnat inhemta, återremissen icke afsett att från Utskottet erhålla
något förslag till sådan skärpning i straffbestämmelserna för oloflig bränvinsförsäljning,
som i motionerna föreslagits, utan allenast synes föranledd
af Kamrarnes beslut att, med afslag å Utskottets ändringsförslag beträffande
§ 2, bibehålla denna § oförändrad, får Utskottet, i anledning af återremissen,
hemställa,

Bevillnings- Utskottets Memorial N:o 9.

5

4:o

att Riksdagen, med af slag af Herrar von J\ochs, Petersons, Magni
och Englanders framställda förslag till ändringar i § 41, måtte
besluta, att densamma skall vid dess lydelse i nu gällande författning
bibehållas,

Stockholm den 22 April 1873.

På Utskottets vägnar:

Gnet. af Ugglas.

liih. till Riksd. Prat. 1873. 5 Sami. 1 Afd. 9 Häft.

2