Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 4.

1

iV:© 4.

Ank. till Riksd. Kansli den 28 Mars 1873, kl. 1 e. m.

Betänkande, angående vilkoren för tillverkning och försäljning af
bränvin. * ''

Sedan Bevillnings-Utskottet till pröfning förehaft såväl de från
amrarne till Utskottet hänvisade motioner, som åtskilliga inom Utskottet
väckta förslag rörande ändringar i nu gällande förordnin^ar,
angående vilkoren för tillverkning och för försäljning af bränvin

Imnen h ’ V§ 40 R]ksdags-ordningen, afgifva Betänkande i dessa
ämnen, hvarvid Utskottet funnit sig böra, på sätt vid flera föregående
riksdagar skett, i ett gemensamt Betänkande sammanföra sina framställ såning

åt b«"vin ->■» ^verkning som den om far de,

fclzr.fyiw hanka i^BertllninglStS

“l^ N:°k8l Vid 187°n års,riksda^ och hans motion N:o 33
Vd ars nksdag> samt den deraf föranledda diskussion hemställt

det Riksdagen måtte besluta: ’ nemstdllt’

drycker^ upphöra™™116 “““‘“"S8'' och utskänknmgsafgifter för spritkanna^
““ tillreAningsafgiften i stället hajes till 1 R:dr 10 One per

af v « att ,tlllve,*are {emte de honom förunnade, om sådan förhöinin»
“isrått m m'' t!”” -bR 1 J u -de fl‘e,:li*are lättnader af större neder?
tillstyrktes1; '' BeTlll''nngs-Utskottets ofvannämnda betänkande

Biti. till Riksd. Prof. 1873. 5 Sami. I A/d. 4 Hä/t.

1

2

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 4.

d) att full ersättning för minskad inkomst, genom utminuteringsoch
utskänkningsafgifternas borttagande, anslås åt vederbörande landsting,
hushållningssällskaper och kommuner, efter hvad de visa sig i
medeltal under de 5 åren 1868—1872 hafva, omedelbarligen från bolag
eller annorledes, genom minutering eller utskänkning af bränvin åtnjutit,
eller ock efter andra grunder, dem Bevillnings-Utskottet skulle
uppgifva;

e) att, om skatten höjes med 30 öre å hvarje kanna bränvin, då
och sedan nyssnämnda ersättningsbelopp afräknats från 8|n af nettoinkomsten
af tillverkningsafgiften, återstoden af dessa 3|n årligen fördelas
efter folkmängden år 187— emellan alla landstingen för att af dem
användas till lindring i kommunalutgifter, men främst till bidrag till
slöjdskolor inom alla socknar eller åtminstone hvarje tingslag samt anläggning
af erforderliga vägar i riktning mot jernvägar och hamnar;

f) att i underdånighet anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes utfärda, i
öfverensstämmelse med motionen bilagdt förslag, ny förordning angående
försäljning af bränvin och andra spirituösa drycker.

Härjemte har motionären föreslagit, att, om skatten höjes, såsom
en följd deraf, tull och drawback å bränvin bör ökas.

Till de motiver, som finnas uti de af motionären åberopade, här
ofvan nämnda riksdagshandlingar, har han dessutom tillagt:

»att erfarenheten under de sista åren visat nödvändigheten af åtgärder
till stafvande af fylleriet och lönkrögeriet;»

att mord, dråp och grof misshandel i krogarnes omedelbara grannskap,
föröfvade af deras kunder, blifvit allt mera allmänna och vanära
det svenska, annars så högt stående folket;»

»att intet verksammare medel än afgifternas sammanslående blifvit
uppgifvet, emedan lönkrögaren, som har sin största förtjenst genom
undansnillande af minuterings- och utskänkningsafgifterna, då beröfvas
denna förtjenst och den öfriga sällan torde locka till den ofta lifsfarliga
rörelsens bedrifvande».

Och har motionären slutligen yrkat, att, om äfven den hufvudsakliga
reformen — afgifternas sammanslående — skulle äfven vid denna
riksdag komma att undanskjutas, Bevillnings-Utskottet ville yttra sig
öfver de derutaf oberoende förslag till ändringar i försäljningslagen,
som motionären framställt.

Utskottet tillåter sig erinra, att vid 1870 års riksdag Utskottet, i
sammanhang med ganska genomgripande förändringar i förordningen
angående tillverkning af bränvin, jemväl föreslog förening af försäljnings-
och tillverkningsafgifterna till en enda förbrukningsskatt, och

Bevillnings-UtsJcottets Betänkande N:o 4. 3

detta af skäl att derigenom den ojemnhet i beskattning å förbrukningen,
hvartill de särskilda afgifterna måste leda och hvilken ojemnhet
hårdast drabbar den fattigare delen af befolkningen, då syntes Utskottet
böra i väsendtlig mån kunna undanrödjas, äfvensom ett sådan tordnande
af bränvinsförsäljningen kunna ega rum, att det sedliga syfte, som undantagslagstiftningen
för denna näring har till grund och uteslutande
bör hafva till mål, icke komme att vid tillämpningen underordnas beräkningar
på finansiela förmåner. Detta förslag tillvann sig likväl icke
Riksdagens bifall. Vid påföljande riksdag föreslog Utskottet i afseende
å förevarande fråga aflåtande af en underdånig skrifvelse till Kongl.
Maj:t med anhållan, det Kongl. Maj:t täcktes taga i nådigt öfvervägande,
huruvida icke, till vinnande af större säkerhet och jemnlikhet vid beskattningen
af bränvin, de nu utgående särskilda afgifterna å. tillverkning
och försäljning kunde utbytas emot en, till statsverket ingående,
gemensam tillverkningsafgift, samt. att i sådant fall Kongl. Maj:t ville
till Riksdagen aflåta förslag till de förändrade stadganden angående försäljning
af bränvin och andra spirituösa drycker, som häraf blefve eu
följd och af omständigheterna i öfrigt kunde påkallas, men äfven
denna Utskottets hemställan blef af Riksdagen afslagen. ^ Då vid senaste
lagtima riksdag Utskottet, i anledning af herr von Kochs motion af
enahanda innehåll, som den nu förevarande, med anförande af hvad
sålunda i frågan förekommit och att Utskottet icke under sådana omständigheter
ansåg sig böra ånyo upptaga någotdera af de. förslag, som
så nyligen varit föremål för Riksdagens pröfning och blifvit afslagna,
— afstyrkte bifall till motionen, blef deremot denna Utskottets afstyrkande
hemställan af båda Kamrarne godkänd.

För att vid nyssnämnda förhållanden Utskottet skulle anse sig
befogadt att till antagande af Riksdagen förorda ett förslag till försäljnings-
och tillverknings-afgifternas sammanslående, har .Utskottet
föreställt sig, att detsamma borde innehålla en lyckligare lösning af de
svårigheter, som förmenats lägga hinder i vägen för förändringens genomförande,
än den Utskottets föregående betänkande!! ansetts innefatta;
men Utskottet nödgas förklara, att motionärens förslag i detta
hänseende icke synts Utskottet i någon mån tillfredsställande. Till stöd
för denna sin åsigt får Utskottet påpeka, att då, enligt § 9 i förslaget,
utminuterings- och utskänkningsrättigheterna i stad skola på auktion
utbjudas till den eller dem, som åtaga sig högsta kontanta afgift till staden,
inroparen af eu dylik rättighet vid utöfningen af sin rörelse kommer
i eu ofördelaktig ställning vid täflan med sådana burskapsegande värdshusvärdar,
vinskänkar, schweitzeri- och näringsidkare, som i § 7 mom. 1

4

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 4.

omförmäla^ och hvilka icke lära kunna påläggas en dylik afgift till
staden. Visserligen skulle § 8 i motionärens förslag blifva lika med
§ 9 i gällande författning och således komma att innehålla, att vinskänk,
. som på grund af burskap är till utskänkning af spirituösa drycker
berättigad och »för sådan rörelses bedrifvande erlägger fastställd afgift»
etc.; men Utskottet har icke kunnat finna hvar i förslaget denna afgift
är fastställd, ej heller något skäl hvarför vinskänk mer än öfriga i § 7
mom. 1 omförmälda innehafvare af bränvinsförsäljningsrättigheter skall
betala afgift, derest icke detta skäl möjligen får sökas deruti, att han
här af motionären bibehålies vid den rätt att utskänka bränvin till afhämtning,
hvilken eljest enligt § 4 i förslaget skulle vara alldeles förbjuden
för den som idkar sådan utskänkning. Enligt § 9 mom. 2 skulle
jemväl utskänkningsrätt i stad kunna åt bolag öfverlåtas mot afgift,
hvilken dock icke skulle få vara lägre, än sammanlagda beloppet skolat
»minst utgöra i fall försäljningsrättigheterna blifvit åt» särskilda personer
upplatna, men något sätt att utröna det belopp, denna afgift sålunda
skulle minst utgöra, har motionären icke uppgifva, och Utskottet har
icke kunnat föreställa sig huru detta lämpligen skulle ske, sedan de
föreskrifter härom, som finnas i § 17 af nu gällande förordning, blifvit
ur motionärens förslag uteslutna. Under det att sålunda, enligt motionärens
förslag, i stad ifrågavarande rättighet fortfarande skulle förvärfvas
genom inrop å auktion, saknas deremot i samma förslag, sedan nemligen
motionären uteslutit § 15 i nu gällande förordning, hvarje bestämmelse,
om huru å landet borde förfaras med utdelandet af andra
enligt § 14 tillatna utskänkningsrättigheter än de vid gästgifverier, äfvensom
af minuthandelsrättigheter. Det sätt för bestämmande af ersättning
till landsting och hushållningssällskap för minskad inkomst genom
utminuterings- och utskänkningsafgifternas borttagande, som i motionen
blifvit ifrågasatt, torde jemväl lemna rum för mera befogade
anmärkningar än Bevillnings-Utskottets förra förslag, i detta hänseende,
då. denna ersättning, enligt motionärens förslag skulle utgå till ett af
bränvinsskatten oberoende,. en gång för alla bestämdt belopp, under
det att Utskottet föreslagit ersättningen till viss procent af nämnda
skatteinkomst.

Det betänkligaste i motionärens förslag är dock, enligt Utskottets
uppfattning,, att genom stadgandet i § 9 om afgift till staden för försäljningsrättigheternas
förvärfvande, eu afgift, som naturligtvis kommer
att till beloppet bestämmas med afseende på den inkomst dessa rättigheter
beräknas inbringa eller det kannetal bränvin, som antages kunna
försäljas, bränvinsförsäljningsafgifter i sjelfva verket komma att qvarstå

Bevillning s- Utskottets Betänkande N:o 4. 5

och således genom bifall till motionärens förslag åtminstone intet af de
ändamål ernås, som Utskottet afsett med de nuvarande försäljningsafgifternas
sammanförande med tillverkningsafgiften, nemligen en jemnare
fördelning af bränvinsfmskattningen och möjlighet för kommunerna att
utan inverkan af finansiela intressen och uteslutande med hänsyn till
de sedliga, ordna bränvinsförsäljningen. Icke heller torde kroglifvet
på något sätt motverkas genom borttagande af den bestämda prisförhöjning
af 15 öre för kanna utskänkt bränvin, som nu betingas af skilnaden
emellan utminuterings- och utskänkningsafgifterna; och lönkrögeriet
skall antagligen genom den nya afgiften för försäljningsrättigheterna
beredas erforderlig förtjenst för att icke do ut.

På grund af hvad nu blifvit anfördt, får Utskottet, som i fråga
om de af motionären i öfrigt föreslagna, uti det i motionen införda
författningsförslaget upptagna ändringar i åtskilliga §§ af nu gällande
förordning angående vilkoren för försäljning af bränvin här nedan kommer
att afgifva yttrande, nu hemställa,

l:o.

att hvad Herr von Koch i sin motion föreslagit under
punkterna a, b, c, d och e icke måtte af Riksdagen
bifallas.

Utskottet öfvergår nu till behandling af de framställningar och
förslag, som angå allenast endera af ifrågavarande författningar och
härvid först dem, som åsyfta ändringar i

A) Förordningen angående vilkoren för tillverkning af bränvin.

Inom Utskottet har Herr O. P. Rylander väckt förslag derom, att,
derest hans i motion N:o 22 inom Andra Kammaren gjorda framställning,
att pressjäst skulle vid införsel beläggas med tull ä 6 öre per
skålpund icke vunne bifall, Utskottet till vinnande af samma ändamål,
som det med en sådan tullsats afsedda, eller att möjliggöra en täflan
för den inhemska pressjästfabrikanten med utlandets, måtte föreslå
Riksdagen att den i 12 § af förordningen angående vilkoren för tillverkning
af bränvin föreskrifna särskilda skatt af 25 öre för hvarje
kanna bränvin, som i sammanhang med pressjästberedning tillverkas
under Maj till och med September månader må borttagas, och pressjästtillverkning
få ega rum under hela året, utan annan afgift än i allmänhet
stadgad tillverkningsafgift för dervid vunnet bränvin.

6

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 4.

Då detta förslag gjorts beroende på Riksdagens beslut i anledning
af den föreslagna tullsatsen å pressjäst, skall Utskottet, sedan Riksdagen
härom beslutat, om sådant derefter blifver erforderligt, inkomma med
den framställning, som kan af Herr Rylandörs ifrågavarande förslag
föranledas, hvilket Utskottet ansett sig här böra

2:o.

hos Riksdagen anmäla.

Vidare har uti en inom Andra Kammaren väckt motion N:o 70
Herr A. P. Andersson föreslagit: dels att i fjortonde paragrafen af nu
gällande Kongl. förordning om bränvinstillverkningen i riket framför
orden »i närheten» insättas orden »inom eller» dels ock att bränvinstillverkare
må undfå rättighet att leverera bränvinstillverkningsafgiften till
kronofogden i orten eller annan kronans uppbördsman.

Såsom skäl för det förstnämnda af dessa förslag har motionären
andragit, att det kunde inträffa, det förmånen af nederlagsrätt för bränvin
i följd af lokala hinder icke kunde komma alla tillverkare till del,
om tillverkaren, då han så önskade, icke finge inrymma magasinet eller
nederlagsrummet under samma tak som bränneriet, och att staten icke
skulle äfventyra något genom att medgifva detta.

Af sådan vigt, som den motionären sålunda tillagt sitt ändringsförslag,
har Utskottet dock icke kunnat finna detsamma eller att, utan
dess genomförande, hela nederlagsrätten för bränvin skulle för en eller
annan tillverkare blifva utan gagn, och icke heller har Utskottet trott
det vara så alldeles utan fara för staten att ovilkorligen medgifva, det
nederlagsmagasinet skulle få med bränneriet sammanbyggas, då härigenom
risken af eldsolycka under bränningens fortgång, eller just under
den tid då assurans af det på nederlag upplagda bränvin icke erfordras,
är större, och möjligheten till underslef lättare, än då nederlagsmagasinet
har ett från bränneriet afskildt läge Härtill kommer,
att, der omständigheterna i något särskild! fall skulle kunna anses påkalla
medgifvande för någon bränvinstillverkare att till nederlagsmagasin
begagna dertill fullt lämplig lokal under samma tak som bränneriet,
Konungens Befallningshafvande, med stöd af föreskriften i § 8
mom. 2 Ordningsstadgan för bränvinsbrännerierna, torde finna sig oförhindrad
att för en sådan händelse, som dock alltid lärer böra blifva
undantagsfall, lemna ett dylikt medgifvande. Af dessa skäl har Utskottet
icke ansett en förändring i den så nyligen antagna tillverkningslagen
böra af förevarande förslag föranledas, utan hemställer,

t

4

Bcvillnings-UtsJcottets Be,tänkande N:o 4. 7

3:o

att hvad Herr Andersson i punkten a) af sin motion
föreslagit icke må af Riksdagen bifallas.

Då vidare de olägenheter motionären afsett förekomma med förslaget
om rätt för tillverkare af bränvin att till kronofogden i orten
leverera tillverkningsafgiften i väsendtlig mån blifvit undanröjda genom
medgifvandet af nederlagsrätt för obeskattadt bränvin, samt den högst
betydliga uppbörd, som på detta sätt skulle läggas i kronofogdarnes
händer, komme att sakna den kontroll, som i afseende å den allmänna
skatteuppbörden förefinnes deri, att häradsskrifvarens qvitto å liqviden
jemväl erfordras, och att denna uppbörd eger rum på en bestämd tid
af året; genom hvilken brist på kontroll möjlighet till missbruk och
förluster för statsverket skulle kunna uppkomma, får Utskottet hemställa,

4:o

att Herr Anderssons förslag i punkten b) af förevarande
motion icke heller måtte vinna Riksdagens bifall.

B) Förordningen om vilkoren för försäljning af bränvin.

Vid redogörelsen för hithörande motioner har Utskottet i allmänhet
följt den ordning, hvartill förordningens paragrafföljd föranledt.

Först har Utskottet dock ansett sig höra meddela yttrande med
anledning af två inom Andra Kammaren väckta motioner, den ena af
Herr J. Falilén (motion N:o 82) och den andra af Herr Anders Andersson
i Nyckelby (motion N:o 41), hvilka mera afse nya bestämmelsers införande
i författningen än ändring af redan befintliga.

Herr Fahlén har till stäfjande af de förderfliga verkningar missbruket
af bränvin och andra spirituösa drycker medföra, i afseende å
försäljning af bränvin, vin och maltdrycker föreslagit:

l:o) att all handel med dylika dryckesvaror ovilkorligen förbjudes
en hvar, som idkar handel med andra varor; och

2:o) att ingen må erhålla tillstånd till idkande af handel å landet
med nämnda slags dryckesvaror, utan att kommunalstyrelsen i den
socken, der rörelsen skulle idkas, dertill tillstyrkt bifall.

Det torde icke tillkomma Bevillnings-Utskottet att yttra sig öfver
motionärens förslag i vidsträcktare mån än hvad desamma afse inskränk -

8

Bevillnings-UtsJcottets Betänkande N:o 4.

ningar i rättigheten till försäljning af bränvin och dit hänförliga spirituösa
drycker. r

I afseende härå förekommer att, jemlikt § 5 i nu gällande förordning
angående vilkoren för bränvinsförsäljning, utskänkning af bränvin
icke far utöfvas af den, som idkar annan handel, till hvars bedrifvande
särskild anmälan erfordras; och enligt mom. 2 i sagde § gäller enahanda
förbud för minuthandel med bränvin å landet utom köpingar.
Att härutöfver utsträcka förbudet, såsom motionären föreslagit, äfven till
partihandel med bränvin, synes Utskottet vara ett betänkligt ingrepp i
den frihet för sådan handel, som utan andra inskränkningar, än de i
förordningens 1 och 3 §§ föreskrifna, är en hvar medgifven; och dådet
jemväl. synes vara genom uppenbart åsidosättande af redan befintliga
föreskrifter, som partihandel med bränvin i förening med annan handel,
på sätt motionären anfört, urartar till lönkrögeri, lärer icke heller
det åsyftade ändamålet vinnas genom ett nytt lagstadgande, hvilket lika
lätt kunde kringgås, hvarföre Utskottet hemställer,

5:o

att hvad Herr Fahlén i sin motion punkten l:o föreslagit
icke måtte vinna Riksdagens bifall.

Beträffande härefter motionärens i punkten 2:o) gjorda framställning
om förbud för all handel med nämnda slags dryckesvaror utan
kommunalstyrelsens bifall, vill Utskottet erinra, att § 14 af nu gällande
författning i fråga om minuthandel med och utskänkning af bränvin redan
innehåller de föreskrifter, som motionären här föreslår, och ett likartadt
förbud äfven för partihandel med bränvin synes Utskottet lika
opåkallad! som det kunde blifva orimligt och förhatligt, då derigenom
böjlighet förefunnes att förhindra en tillverkare af bränvin att afyttra
sm tillverkade vara och såmedelst göra jemväl rättigheten till tillverkning
af bränvin beroende af de kommunala myndigheternas o-0dtycke
i uppenbar strid med § 1 i förordningen angående vilkorei? för
sådan tillverkning. Utskottet hemställer fördenskull,

6:o

att Herr Fahléns motion äfven i denna del må af Riksdagen
lemnas utan afseende.

Herr Anders Andersson åter har föreslagit att, då nödigt vore, att
bränvmsförsäljningen inskränktes, sådan försäljning ej finge i mindre

parti

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 4.

9

parti än fatvis i hela kärl bedrifvas af andra, än dem kommunerna medgåfve,
och att hvarje försäljning till minderåriga, äfven då de sändas af
äldre personer, måtte varda helt och hållet förbjuden vid äfventyr af all
rätt att bränvinsförsäljning vidare utöfva.

Med tillkännagifvande att Utskottet här nedan vid § 1 föreslagit
förhöjning i det för partihandel med bränvin stadgade minsta försäljningsbelopp
till 50 kannor, genom hvilket förslag, om det vinner Riksdagens
bifall, det ändamål Herr Andersson med sin framställning afsett
till väsendtligaste delen torde vinnas, enär enligt 10 samt 14 och 15 §§
minuthandeln med och utskänkningen af bränvin redan är gjord beroende
af kommunernas medgifvande, får Utskottet afstyrka bifall till förslaget,
för såvidt detsamma afser att härutöfver göra partihandeln med bränvin
beroende af kommunernas medgifvande, då något skäl för ett sådant försvårande
af partihandeln och dess sönderdelande i fri partihandel och
partihandel med kommunens tillstånd icke blifvit af motionären anfördt,
eller Utskottet kunnat finna något sådant; hemställande alltså Utskottet,

7:o

att motionärens förslag i denna del icke må af Riksdagen
godkännas.

I fråga om bränvins försäljning till minderårig stadgas i § 29 att
bränvin ej må å utskänkningsställe utlemnas till clen, som minderårig är.
Anledningen till denna föreskrift är den, att man velat undandraga den
minderårige de lockelser och det inflytande af dåliga exempel, som besök
å krogen kunna medföra; men i detta hänseende innebär bränvinshancleln
å minuthandelsställena eller hos partihandlaren inga faror, och
det synes Utskottet derföre icke vara skäl att utsträcka förberörda förbud
derhän att derigenom en arbetare, hvars tid är dyrbar och som icke
har någon annan att skicka, förhindras att genom sitt minderåriga barn
inköpa sitt behof af bränvin. Detta synes likväl vara hvad motionären
åsyftat eller att lemna denna arbetare ett tillfälle mindre att förskaffa
sig bränvin, men motionären har härvid förbisett den sannolika följden
deraf, nemligen att, om en sådan arbetare är synnerligen begifven på
rusdrycken, han no g skall, äfven med åsidosättande af arbetet, förskaffa
sig densamma, och således i just de fall, der missbruk mest äro att befara,
förbudet tjena till mera skada än gagn.

Med anledning af det anförda får Utskottet hemställa

Bih. Ull JRiksd. Prot. 1873. 5 Samt. 1 Afd. 4 Raft.

2

10

Bevillnings-UtsTcottets Betänkande N:o 4.

8:o

att Herr Anders Anderssons motion äfven i denna del
må af Riksdagen lemnas utan afseende.

§ 1.

Denna § lyder nu sålunda:

»Bränvin må ej till mindre belopp än 15 kannor säljas af annan
än den, som enligt § 2 eller 4 dertill berättigad är.»

Uti sin förrberörda motion N:o 11 har Herr von Kock föreslagit
följande förändrade lydelse för denna §:

»Bränvin må ej af annan än den som enligt § 2 eller 4 dertill berättigad
är säljas till mindre belopp än tretio kannor och det sålda då
ej heller åt köpare utlemnas å käril af mindre än 7 (15) kannors rymd.»

Motionärens förslag afser således dels en förhöjning i det nu för
partihandel med bränvin föreskrifna minsta belopp, dels ett förbud för
säljaren att utlemna bränvinet på allt för små kärl.

Såväl den ena som den andra af de föreslagna ändringarne afse
antagligen att förebygga den mycket och ofta öfverklagade s. k. salningen,
hvilken består deri att flera köpare förena sig om inköp af ett större
belopp till fördelning sig emellan; Och då, enligt Utskottets förmenande, ett
verksamt medel att förhindra sådan salning skulle ligga i en betydligare
förhöjning af det nu till försäljning vid partihandel med bränvin medgifna
minsta kannetal, samt derigenom dessutom, om denna förhöjning
bestämdes så att den kunde anses öfverstiga hvad i allmänhet på en
gång för förbrukning inköptes, den fördel skulle vinnas, att den för
minuthandel stadgade försäljningsafgift komme att mera allmänt drabba
förbrukningen af bränvin, har Utskottet, som ansett den af motionären
föreslagna förhöjning till 30 kannor otillräcklig för vinnande af nyssberörda
syften, funnit sig böra föreslå, att det i § 1 nu stadgade minsta
försäljningsbelopp af 15 kannor måtte förhöjas till 50 kannor. I fråga
om motionärens förslag i hvad det afser föreskrift om det försålda bränvinets
utlemnande på ett begränsad! antal kärl, kommer Utskottet här
nedan vid §§ 2 och 3 att meddela utlåtande; hvarföre Utskottet, med
anledning af Herr von Kochs förevarande motion, nu allenast hemställer

9:o

att Riksdagen må besluta att § 1 skall erhålla den lydelse
författningsförslaget innehåller.

Bevillning s-Utskottets Betänkande N:o 4.

§§ 2 och 3.

11

§ 2 innehåller: »Den som erhållit rättighet att idka minuthandel
med bränvin får ej sälja mindre än en half kanna.»

§ 3 lyder: »Vid handel som i förestående §§ omförmäles, må hvad
såldt blifvit icke i mindre belopp än det minsta som i hvardera fallet
säljas må, utlemnas eller mellan flera köpare fördelas; ej heller får något
af det sålda å försäljningsstället förtäras.»

De förändringar i dessa §§, som blifvit föreslagna äro:

i afseende å § 2

af Herr von Kock, som i motion N:o 11 föreslagit, att det minsta
beloppet för minuthandel med bränvin skulle nedsättas till tjugofem
kubiktum; och

af Herr J. M. Englander, som uti en inom Andra Kammaren väckt
motion, N:o 43, yrkat nedsättning af minsta försäljningsbeloppet vid minuthandel
till 20 kubiktum;

och beträffande § 3

af Herr Englander'' i hans nyssberörda motion, deri han föreslagit
att denna § måtte få följande lydelse: »Vid handel, som i förestående §§
omförmäles, må bränvin icke i ett kärl utlemnas till mindre belopp än
det minsta, som i hvardera fallet får säljas; och må ej heller fördelning
af såldt bränvin till mindre än de sålunda stadgade beloppen å försäljningsstället
tillåtas eller medverkan till sådan fördelning på annat sätt
af säljaren lemnas. A försäljningsstället får icke något af det sålda
bränvinet förtäras.»

samt af Herr S. Magnusson, som uti en inom Andra Kammaren
väckt motion (N:o 11), i hvilken Herr Bengt Olofsson instämt, föreslagit
att i § 3 af nu gällande förordning af den 21 Maj 1869 om försäljning
af bränvin och andra brända eller destillerade spirituösa drycker må efter
orden »emellan flere köpare» tilläggas orden: af säljaren eller med
hans vetskap; samt att till samma § göres följande tillägg: »Den, somför
annan person uppköper bränvin eller annan bränd eller destillerad spirituös
dryck i mindre mängd än 15 kannor, äfven om flere sådane smärre
på en gång inköpta partier skulle tillsammans uppgå till 15 kannor eller
derutöfver, stånde, derest han detsamma inköper å plats, der minuthandel
med spirituösa icke är tillåten, samma ansvar, som för oloflig minutering
och utskänkning stadgadt är».

Hvad nu först angår förslagen om nedsättning uti nu stadgade
minsta belopp för minuthandel med bränvin, får Utskottet omnämna att
redan vid antagande af den nya försäljningslagen under 1853—1854 årens

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o d.

riksdag, Rikets Ständer stadnade i det beslut, att minsta försäljningsbeloppet
vid nämnde handel skulle utgöra i kanna, hvilket belopp likväl
vid utfärdandet af 1855 års författning af Kongl. Maj:t förhöjdes till l\2
kanna, äfvensom att Bevillnings-Utskottet flere gånger efter nyssberörde
tid, på derom framställda förslag, ifrågasatt en nedsättning af detta minsta
försäljningsbelopp. Det skäl, som talar för en sådan nedsättning, eller
att möjliggöra för den mindre bemedlade förbrukaren att till skäligt pris
för förbrukning i hemmet kunna förskaffa sig sitt mindre behof af bränvin
och såmedelst undvika det moraliskt skadliga kroglifvet, synes Utskottet
vara fullt giltigt, och sedan Utskottet till §:n föreslagit tillägg af
ett stadgande derom, att det bestämda minimibeloppet icke skulle få å
mera än ett kärl utlemnas, — genom hvilket stadgande, i förening med
föreskriften i § 3 att å försäljningsställe utan utskänkningsrätt intet bränvin
får å stället förtäras, Utskottet anser att de farhågor för minuthandelsställenas
urartande till krogar, hvilka tillförene hufvudsakligast blifvit
åberopade såsom skäl mot eu nedsättning sådan som den föreslagna, böra
vara häfda, — har Utskottet icke funnit någon betänklighet i att tillstyrka
en nedsättning i det nu föreskrifna minsta försäljningsbeloppet vid minuthandel,
dervid Utskottet, med afseende derå att en qvantitet af 25
kubiktum icke kan med ett af de nu brukliga, enligt gällande stadganden
om mått justerade målkärl på en gång uppmätas, hvilket deremot
kan ske med 20 kubiktum, och då s. k. helbuteljers rymd icke alltid torde
uppgå till 25 kubiktum, ansett nedsättningen lämpligast böra bestämmas
till 20 kubiktum.

Vidkommande härefter de föreslagna förändringarne i nu gällande
§ 3, så äro desamma, såsom af motiverna derför synes, •— i hvilket afseende
Utskottet torde få hänvisa till motionerne — helt och hållet förestående
af önskan att förekomma missbruk genom den förut omförmälda
s. k. salningen. Då Utskottet, lika med motionärerne, gerna skulle se att
dessa missbruk kunde förebyggas, har Utskottet tagit under noga öfvervägande
så väl de i motionerna föreslagna som andra ifrågasatta utvägar
härtill, men Utskottet har härvid funnit icke oväsendtliga svårigheter
uppstå, då stadgade inskränkningar, utan att helt och hållet kunna förebygga
missbruken, tyngst skulle falla på sådana gemensamma inköp, med
hvilka afsåges det fullt lofliga ändamålet att för måttligt bruk till billigaste
pris förskaffa sig det behof af bränvin, hvilket icke påkallade en så
stor qvantitet, som den för partihandeln minst föreskrifna. Herr S.
Magnussons förslag om ansvar å den, som åt annan uppköper bränvin i
mindre parti än det lägsta vid partihandel tillåtna, derest sådant uppköp
ej sker å minuthandels- eller utskänkningssfälle, medför nu nämnda olä -

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 4. 13

genhet och dertill den, att sedan bränvinet en gång kommit i uppköparens
hand, det lärer blifva svårt om icke i många fall omöjligt att visa,
huruvida detsamma blifvit inköpt å minuthandelsställe eller annorstädes.
De föreslagna föreskrifterna att fördelning af bränvin icke skulle få ega
rum med säljarens vetskap eller genom hans medverkan skulle jemväl
förete svårigheter i afseende å bevisningen och icke leda till det önskade
målet, förekommande af missbruken genom salningen. Utskottet har derföre
icke kunnat omfatta något af dessa motionärernes förslag.

Genom den föreslagna bestämmelsen, att det vid partihandel till
försäljning tillåtna minsta belopp skulle utgöra 50 kannor, anser Utskottet
dessutom salning vid denna handel vara så försvårad, att missbruk i
detta hänseende mindre synes vara att befara, och Utskottet har derföre
ansett föreskrifter om det försålda bränvinets utlemnande på flera eller
färre kärl, hvilket alltid skulle blifva i viss mån hinderligt för den fria
rörelsen, icke vara af behofvet påkallade. Hvad deremot minuthandeln
med bränvin angår, har Utskottet, sedan det minsta försäljningsbelopp
vid denna handel blifvit bestämdt till tjugo kubiktum, icke ansett
några olägenheter uppstå genom att i enlighet med Herr Englanders
förslag föreskrifva, att icke mindre än detta minsta belopp får å
något kärl utlemnas, hvarigenom jemväl vid denna handel salning, som,
äfven i följd af försäljningsbeloppets nedsättning mindre ofta torde ifrågakomma,
i möjligaste måtto torde vara förhindrad. Föreskriften i sistberörda
hänseende har Utskottet trott lämpligast få sin plats i § 2, i följd
hvaraf § 3 blott skulle afse den handel, som i § 1 omförmäles, och således
erfordra några mindre ändringar.

I öfverensstämmelse med hvad sålunda blifvit anfördt hemställer
Utskottet:

10: o

att Riksdagen måtte besluta:

a) att det minsta belopp bränvin, som vid minuthandel
får försäljas, må nedsättas från en half kanna till 20
kubiktum;

b) att vid minuthandel med bränvin mindre belopp än
det sålunda bestämda minsta af 20 kubiktum icke får
å något kärl utlemnas;

c) att de af förenämnda motionärer i afseende å §§ 2 och
3 framställda ändringsförslag i öfrigt lemnas utan afseende,
samt att §§ må erhålla den lydelse författningsförslaget
innehåller.

14

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 4.

§ 4.

Uti denna §, som lyder: »Den som erhållit rättighet att idka utskänkning
af bränvin, må sälja huru litet belopp som helst, och må detta
å stället förtäras eller derifrån afhemtas. A utskänkningsställe skall mat
alltid vara att tillgå»; hafva ändringar blifvit föreslagna:

dels af Herr von Kock (i motion N:o 11), som yrkat att §:n må få
följande lydelse: »Den, som erhållit tillstånd att idka utskänkning, må icke
sälja bränvin till afhemtning, utan endast till förtäring på stället, högst
9 kubiktum utaf hvarje person under ett dygn. ''Under utskänkning skall
mat alltid vara att tillgå;

dels af Herr Englander, (i motion N:o 43), som framställt följande
förslag till paragrafen: »Den, som erhållit rättighet att idka utskänkning
af bränvin, må sälja huru litet belopp som helst. A utskänkningsställe
i stad eller köping må bränvin ej utlemnas till afhemtning; der skall
alltid mat vara att tillgå.»

Genom förbudet att till afhemtning utlemna bränvin afser Herr
Englander, att i städerna, der tillgången till minutören är lika lätt som
till krogen, all minutafhemtning af bränvin skall ske hos den förre och
detta, såsom det vill synas af motiveringen, på det icke den konkurrens
emot minutören, som rättigheten till afhemtning af bränvin från utskänkningsställe
förmenas innebära, må fresta minutören att gynna salningen
genom utlemnande af det minsta tillåtna försäljningsbeloppet på
flera kärl. Sedan emellertid Utskottet här ofvan vid §§ 2 och 3 föreslagit
stadganden om dels nedsättning af det minsta belopp, som vid
minuthandeln får säljas, till 20 kubiktum, dels ock förbud mot utlemnande
af detta belopp på mindre än ett kärl, torde härigenom salningen
vid minuthandeln, om dessa förslag godkännas, få anses i det närmaste
förebygd, likasom genom nämnda nedsättning i minimibeloppet, minuthandelsidkaren
blifvit satt i en så mycket gynnsammare ställning gent
emot utskänkaren att någon afsevärd konkurrens i minutförsäljningen i
följd af dennes rätt att till afhemtning utskänka bränvin icke lärer vara
att befara. Den af Herr Englander föreslagna förändring skulle icke
blifva för dermed afsedt ändamål erforderlig, om förenämnda Utskottets
förslag godkändes, men äfven om så icke blifver fallet, torde stora betänkligheter
möta mot antagande af ett förslag, som alldeles skulle förhindra
den, som icke förmådde på en gång köpa sig det för minuthandel
medgifna minsta belopp bränvin, att på fullt laglig väg till något
pris för förtäring vid sina måltider i hemmet förskaffa sig en ringare
qvantitet bränvin. Detta vore i Utskottets tanke en alltför stor obillig -

Bevillnings-UtsTcottets Betänkande N:o 4.

15

het emot en sådan mindre bemedlad förbrukare, en obillighet som nödvändigt
skulle framtvinga den salning vid minuthandel, som motionären
med sitt förslag afsett att förekomma.

Mot Herr von Kochs förslag i detta afseende, hvilket utsträcker
förbudet mot bränvins afhemtande från utskänkningsställen äfven till landet,
möter utom nyss anförda betänkligheter äfven den, att härigenom
skulle nödvändiggöras inrättande af särskild minuthandelsrättighet jemte
utskänkningsställen, så vidt det enskilda hushållsbehofvet skulle kunna
tillgodoses, och lönkrögeriet icke uppmuntras.

Utskottet har af nu anförda skål icke kunnat tillstyrka någotdera
af dessa ändringsförslag, hvarföre Utskottet hemställer

U:o.

l:o att Herr Englanders motion i nu förevarande hänseende
icke måtte af Riksdagen bifallas.

2:o att Herr von Kochs förslag af enahanda syfte icke
heller måtte vinna Riksdagens bifall.

Då Herr von Kochs derjemte framställda förslag, att den, som har
utskänkningsrättighet, skulle få försälja till förtäring på stället högst 9
kubiktum utaf hvarje person under ett dygn, enligt Utskottets uppfattning
skulle i tillämpningen befinnas alldeles outförbart, hemställer Utskottet 12:o att

hvad Herr von Kock härom föreslagit må af Riksdagen
lemnas utan afseende.

§ 5.

Enligt det uti Herr von Kochs motion N:o 11 intagna författningsförslag
skulle det förbud att utöfva utskänkning af bränvin, som i denna
§ finnes stadgadt för den, hvilken idkar annan handel, till hvars bedrifvande
särskild anmälan erfordras, utsträckas äfven till den, som idkar
parti- eller minuthandel med bränvin; men då motionären icke uppgifvit
något skäl och Utskottet icke kunnat finna något giltigt sådant för den
sålunda ifrågasatta förändringen, får Utskottet

13:o

afstyrka bifall till Herr von Kochs förevarande förslag.

16

Bevillnings-TJtsTcottets Betänkande N:o 4.

§ 7.

Vid denna § har Herr J. W. Lundqvist uti en inom Andra Kammaren
väckt motion (N:o 20) föreslagit den förändring, att den i mom.
2 stadgade tid af högst 3 år, hvarunder utskänkningsrättigheter hvarje
gång meddelas, måtte inskränkas till ett år, dels ock Herr Englander i
sin motion, N:o 43, föreslagit följande förändrade lydelse af 2 och 3 momenten
i paragrafen:

»I sammanhang dermed och sedan Stadsfullmäktige eller, der sådane
ej finnas, allmän Rådstufva hörde blifvit, skall Magistraten till Vår
Befallningshafvande afgifva förslag å antalet af de minuthandels- och utskänkningsrättigheter,
som anses höra andra personer, än de i första momentet
omförmälde, för ett år tilldelas. I hvarje stad eller köping skola
minst ett minuteringsställe och ett utskänkningsställe tillåtas; och der
innevånarnes antal uppgår till 2,000 eller derutöfver, skall minst en rättighet
af hvartdera slaget medgifvas för hvarje tusental af innevånare;
dock bör i det sålunda bestämda antalet af rättigheter inbegripas de,
som enligt första momentet äro i kraft. Der det finnes nödigt att anvisa
viss trakt af staden åt hvarje försäljningsställe, skall jemväl derom
hos Vår Befallningshafvande af Magistraten framställning göras.

Vår Befallningshafvande fatte derefter sitt beslut i ämnet och gifve
det Magistraten tillkänna; dock må ej, både emot Magistratens och Stadsfullmäktiges
eller allmän Rådstufvas afstyrkande, antalet af näringsidkare
enligt andra momentet bestämmas högre, än det lägsta, som den i samma
moment fastställda beräkningsgrund utvisar.»

I afseende å den föreslagna inskränkningen i tiden för upplåtandet
af rättigheterna till försäljning af bränvin, är Utskottet af den åsigt,
att den större osäkerhet, som för dylika rättigheters innehafvare härigenom
skulle uppstå, antagligen komme att leda dertill, att för rättigheterna
erbjödes mindre betalning än hvad som nu är fallet, äfvensom
att bränvinet sådant oaktadt skulle blifva dyrare, enär försäljaren måste
tillse, att han af ett års vinst kunde göra sig betäckt för alla sina kostnader
och besvär i och för rörelsens förvärfvande och bedrifvande, hvarföre
Utskottet, då ingendera af motionärerne anfört några egentliga olägenheter
af det nu gällande stadgandet, föreslår

14:o

att Herrar Lundqvists och Englanders förslag i föronämnda
hänseende icke må af Riksdagen bifallas.

Beträffande

Bevillnings-TJtskottets Betänkande N:o 4.

17

Beträffande Herr Englanders ändringsförslag i öfrigt rörande denna
§, hvilket förslag afser att bestämma visst antal minuthandels- och utskärikningsställen
i hvarje stad, beräknadt efter stadens folkmängd, får
Utskottet anmärka, att ett sådant stadgande, hvarigenom man skulle
kunna påtvinga städerna ett större antal krogar och utminuteringsställen
än ''de funne sig behöfva, synes illa stå tillsammans med den rätt,
som författningen lemnat hvarje kommun att i sedlighetens intresse ordna
sin bränvinsförsäljning. Icke heller är alltid städernas folkmängd en
riktig mätare för det antal bränvinsförsäljningsställen, som der kan erfordras,
utan lärer härvid väsendtligt inverka det sätt, på hvilket angränsande
landskommuner ordnat sin bränvinsförsäljning samt i hvad mån
dessas befolkning i följd deraf kommer att öka afnämarnes antal i staden.
Af dessa skäl och då Utskottet, på sätt här nedan vid behandlingen
af 10 § synes, i motsatt riktning till den af motionären inslagna,
föreslagit, att, under der bestämda vilkor, städerna må återbekomma
rättigheten att fritt ordna och äfven till bolag upplåta jemväl utminuteringsrörelsen,
har Utskottet icke kunnat förorda Herr Englanders förslag
i denna del, utan hemställer,

15:o

att detsamma må af Riksdagen lemnas utan afseende.

§§ 8, 12, 13, 15, 11, 18, 19, 23 och 24.

Herr von Kock har uti det författningsförslag han intagit i sin
motion, N:o 11, uteslutit bland andra § 8, § 12, mom. 2 och 3 samt
sista punkten af mom. 4; § 13, § 15, § 17, § 18, § 19, § 23 mom. 2
och 3 och § 24, hvilka samtlige lagrum innehålla föreskrifter angående de
af motionären till borttagande föreslagne försäljningsafgifternas bestämmande,
fördelande och utgörande och då dessa uteslutningar lära vara
en följd af förslaget om nämnda afgifters sammanförande med tillverkningsafgiften,
hvilket Utskottet här ofvan vid punkten l:o afstyrkt, får
Utskottet, under förutsättning af Riksdagens bifall till denna Utskottets
afstyrkande hemställan, föreslå,

16:o

att Herr von Kochs förslag om uteslutande af förenämnde
§§ och moment ur nu gällande Förordning
Bill. till Iliksd Blot. 1873. 5 Sami. 1 Åfd. 4 Raft. 3

18

Bevillnings-TJtskottets Betänkande N;o 4.

om bränvinsförsäljning icke må af Riksdagen godkännas.

§§ 10, 18 och 24.

Uti sin förenämnda motion (N:o 43) har Herr Englander föreslagit
att § 10 måtte förändras till följande lydelse:

»De uti § 7 momentet 2 omförmälda försäljningsrättigheter, äfvensom
de, hvilka Magistraten, sedan stadsfullmäktige eller, der sådane ej
finnas, allmän Rådstufva blifvit hörde, finner skäligt låta i uppsagda eller
förverkade rättigheters ställe under nästföljande försäljningsår utöfvas,
varde hvar för sig innan Juli månads utgång af Magistraten på offentlig
auktion utbjudna för den bestämda tiden af ett år åt den eller dem,
som åtaga sig afgift för högsta kannetal. Auktionsanbuden pröfvas af
Magistraten, som eger dem med afseende ej mindre å de bjudandes behörighet
och tjenlighet, än äfven å den erbjudna afgiftens belopp antaga
eller förkasta.»

»Uppstår i stad fråga om öfverlåtande å bolag af all den utskänkning
af bränvin, hvilken skall enligt nästföregående moment å auktion
utbjudas, må Magistraten genom en månad förut utfärdad offentlig kungörelse
inom viss utsatt tid infordra skriftliga anbud å sådan utskänkning.
Inkomna anbud granskas af Magistraten, hvilken, efter det stadsfullmäktige
eller, der sådane ej finnas, allmän Rådstufva blifvit hörde,
insänder handlingarne jemte eget utlåtande till Vår Befallningshafvande,
som med afseende å ej mindre bolagens tjenlighet, än äfven den erbjudna
afgiftens belopp samt förhållandet emellan nämnde afgift och
det kannetal bränvin bolaget anses kunna afyttra, eger anbuden antaga
eller förkasta. Sådant anbud får dock icke antagas om afgiften är lägre,
än sammanlagda beloppet skolat enligt § 17 minst utgöra, i fall försäljningsrättigheterna
varit åt särskilda personer upplåtna; och må Magistraten,
om gjordt anbud antages, med bolaget sluta aftal för den bestämda
tid af ett år i sender; skolande i annan händelse, äfvensom då
af bolaget gjordt anbud icke före Juni månads utgång blifvit pröfvadt,
förfaras såsom i momentet 1 stadgadt är.»

»I det fall att i stad, der utskänkning bedrifves af bolag, icke iakttages
hvad i § 24 föreskrifves om fördelning af inflytande afgifter, skall
utskänkningen i staden icke vidare kunna åt bolag öfverlåtas, utan utskänkningsrättigheterna
ovilkorligen på auktion utbjudas i den ordning
ofvan är stadgadt.»

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 4.

19

äfvensom att § 24 mom. 1 må lyda:

»Utaf de afgifter, som enligt denna förordning inflyta för minuthandel
med och utskänkning af bränvin, vare sig i stad eller å landet,
insättes i landtränteriet en femtedel för landstinget och en femtedel för
hushållningssällskapets räkning för att af desamma förvaltas och användas
till ändamål, som för länet nyttiga äro. Såsom afgift för minuthandel
med och utskänkning af bränvin anses allt, som till följd af sådan
handel och utskänkning till kommunens kassa ingår.»

Derjemte har Herr Lundqvist i sin motion N:o 20 framställt det
förslag: »att bolag för utskänkning ej hädanefter få i städerna bildas
för öfvertagandet af försäljningen af in- eller utländska spirituösa drycker»
och att § 10 måtte få följande lydelse:

»De i § 7 momentet 2 omförmälda försäljningsrättigheter äfvensom
de, hvilka Magistraten, sedan stadsfullmäktige eller, der sådana ej finnas,
allmän Rådstufva blifvit hörda, finner skäligt låta i uppsagde eller
förverkade rättigheters ställe under nästföljande försäljningsår utöfvas,
varde innan Juli månads utgång af Magistraten på offentlig auktion utbjudna
för den af Vår Befallningshafvande bestämda tid af ett år åt den
eller dem, som åtaga sig afgift för högsta kannetal, och skall hvarje rättighet
särskildt utbjudas. Auktionsanbuden pröfvas af Magistraten, som
ege dem med afseende ej mindre å de bjudandes behörighet och tjenlighet
än äfven å den erbjudna afgiftens belopp, antaga eller förkasta.»

Den städerna medgifna rättighet att åt bolag öfverlemna all så
väl minuthandel med som utskänkning af bränvin, hvilken egde rum till
dess vid 1871 års riksdag, på sätt här nedan sägs, en inskränkning deraf
skedde, framkallade riksdag efter riksdag motioner om dels upphäfvande
af, dels inskränkning i samma rättighet, såsom skäl hvarför åberopades
hufvudsakligen att städerna på sådant sätt monopoliserade den
mindre bränvinshandeln, derigenom fördyrade bränvinet och godtyckligt
beskattade så väl egna. som angränsande kommuners medlemmar samt
genom den ifrågavarande rättigheten beredde sig högst betydliga inkomster,
under det de andelar, som landsting och hushållningssällskap enligt
§ 24 egde bekomma med en femtedel hvardera af den afgift, bolagen
för försäljningsrättigheten erbjudit, utgjorde jemförelsevis obetydliga
belopp. Med anledning af de motioner i berörda hänseende, som vid
1871 års riksdag framkommo, beslöt Riksdagen att rättigheten för städerna
att öfverlemna bränvinsförsäljningen åt bolag skulle upphöra hvad
anginge minuthandeln och endast bibehållas för utskänkningen såsom
den för kommunen angelägnaste att strängt både begränsa och öfvervaka.
Enligt hvad så väl Herr Lundqvist som Herr Englander anfört

20

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 4.

skulle likväl den verkan, som afsågs med den sålunda vidtagna förändringen,
icke visat sig, och ytterligare åtgärder skulle derföre erfordras
för att förhindra städerna att monopolisera bränvinsförsäljningen, för
hvilket ändamål Herr Lundqvist föreslår, att äfven rättigheten att till
bolag öfverlåta utskänkningen af bränvin skulle upphöra, under det Herr
Englander, med bibehållande af denna rättighet, vill finna hjelpmedlet i
föreskrifter om bestämda antal utminuteringsställen och om rätt till andel
för landsting och hushållningssällskap i all den vinst staden får af
den åt bolag upplåtna bränvinsförsäljningen, med stadgad påföljd för
den stad, som icke till sådan fördelning uppgifver sin vinst, att den
förlorar rätt att vidare öfverlemna utskänkningen åt bolag.

Då förenämnda åt städerna lemnade rättighet att upplåta all den
mindre försäljningen af bränvin åt bolag, hvilka med sin verksamhet
afse icke någon penningevinst utan allenast befordrande af ordning och
sedlighet inom staden, onekligen blifvit i många städer samvetsgrannt
nyttjad till förekommande af spritdryckers missbruk, med deraf föranledda
oordningar och brott samt sålunda verkat mycket godt, som snart
kunde omintetgöras genom eu föreskrift, hvilken skulle lägga äfven bränvinsutskänkningen
i städerna i händerna på enskilda personer, då det
väl svårligen kan förväntas, att desse sednare vid utöfvandet af utskänkningen
icke i allmänhet skola förnämligast taga hänsyn till egen fördel;
synes det Utskottet föga välbetänkt att nu betaga städerna den rättighet
att ordna nämnde rörelse, de ännu ega, och Utskottet har derföre icke
kunnat förorda Herr Lundqvists yrkande härom.

I fråga om Herr Englanders förslag, att för städerna bestämma visst
antal minuthandelsställen, som der skulle finnas, har Utskottet här ofvan
vid § 7 redan yttrat sig härom och afstyrkt ett sådant ingrepp i den rätt
att inom sig ordna bränvinsförsäljningen, som är hvarje kommun medgifven.

Men då hufvudsakligaste anledningen till det missnöje, som ännu
låter sig förspörja mot bränvinsförsäljningens öfverlåtande på bolag, torde
vara att söka deri, att de afgifter bolagen för försäljningsrättigheterna
erlägga icke stå i något skäligt förhållande till det kannetal bränvin de
föryttra och att detta missförhållande mellan afgift och kannetal försåldt
bränvin måste antagas vara betydligt större än förhållandet skulle blifva
om rättigheterna enligt Mom. 1 i denna § på auktion utbjödos, i följd
hvaraf den vinst städerna genom bolagen tillskyndas kan anses vara till
icke ringa del tillkommen på landstingens och hushållningssällskapens
bekostnad, skulle sannolikt en väsendtlig del af detta missnöje kunna
undanrödjas, derest såsom vilkor för städernas rättighet uti ifrågavarande

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 4.

21

hänseende stadgades skyldighet för dem att till landstingen och hushållningssällskapen
afstå äfven en del af den vinst, de genom bolagen kunna
bereda sig; hvarföre Herr Englanders förslag i denna del synts Utskottet
förtjent af uppmärksamhet. Då meningen aldrig varit eller bör vara, att
dessa bolag skulle få afse att bereda delegarne vinst, utan allenast att i
sedlighetens intresse ordna och öfvervaka bränvinsförsäljningen, hafva,
med en riktig uppfattning häraf, bolagen i allmänhet till städerna för
allmännyttiga ändamål afstått all den behållna inkomst, som af deras
rörelse uppstått, och detta har i de flesta fall från städernas sida gjorts
till vilkor för försäljningens upplåtande åt bolagen. Vid sådant förhållande,
och då det lika litet varit meningen, att städerna genom den dem
lemnade rättighet att åt bolag upplåta bränvinsförsäljningen, skulle tillskyndas
förökade inkomster, synes det icke heller obilligt att såsom
vilkor för tillgodonjutande af denna rättighet fordra, det städerna afstå
en del af den inkomst, densamma för dem medför, helst, såsom ofvan är
nämndt, denna inkomst i viss mån tillkommit på landstingens och hushållningssällskapens
bekostnad. För den stad, som icke finner med sin
fördel förenligt att på sådant vilkor begagna rättigheten att till bolag
öfverlåta bränvinsförsäljningen, står det alltid öppet att ordna denna försäljning
i öfverensstämmelse med föreskrifterna i momentet 1 af denna §.

Det är af dessa skäl Utskottet trott sig kunna föreslå, att i städer,
der bränvinsförsäljningen är åt bolag öfverlåten, dessa bolag skola, utöfver
den afgift de enligt denna § böra erlägga, afstå hela sin nettovinst
till den fördelning mellan städer, landsting och hushållningssällskap, som
i § 24 stadgas; och har föreskriften härom ansetts få sin lämpligaste
plats i § 18, som handlar om de afgifter, som för bränvinsförsäljningen
skola utgå.

Till förekommande deraf, att städerna möjligen skulle söka att
förhålla landsting och hushållningssällskap någon del af den inkomst
dem på detta sätt skulle tillkomma, har Herr Englander föreslagit, att
den stad, som icke till föreskrifven fördelning uppgåfve hela den å bolagsrörelsen
i staden uppkomna vinst, skulle förlora rättigheten att vidare
åt bolag öfverlåta bränvinsförsäljningen, men då en sådan påföljd synes
Utskottet hvarken rättvis eller öfverensstämmande med det motiv, som
bör berättiga till bolags bildande med uteslutande rätt till försäljning
af bränvin, har Utskottet funnit förslaget härom olämpligt, desto mera,
som all erforderlig kontroll uti ifrågavarande hänseende bör kunna
vinnas genom ett stadgande, att bolagens räkenskaper skola undergå
behörig granskning. De detaljerade föreskrifter i fråga om denna gransk -

22

Bevillning*- Utskottets Betänkande N:o 4.

ning Utskottet funnit nödiga, synas af författningsförslaget, och torde
skälen för dessa vara tillräckligt tydliga för att icke behöfva här omständligare
framställas.

Skola emellertid städerna på ifrågasatt sätt åläggas att till landsting
och hushållningssällskap afstå 2|6 af de vinstmedel, som å bolagens
rörelse uppstår, så synes såsom eu billig ersättning härför städerna böra
lemnas full frihet att på det för dem bästa sätt inom sig ordna all den
mindre bränvinsförsäljningen och således återgifvas den rätt, som vid
1871 års riksdag dem fråntogs i afseende å minuthandelsrättigheternas
öfverlåtande åt bolag. Detta är desto mera af billighet påkalladt, som
genom den af Utskottet föreslagna nedsättningen af minsta försäljningsbeloppet
vid minuthandel till 20 kubiktum eljest väsendtliga svårigheter
för bränvinsförsäljningens ändamålsenliga ordnande i städerna skulle
kunna uppstå. Det fruktade monopol å bränvinsförsäljningen, som städerna
härigenom skulle erhålla, torde lätt kunna motverkas, der sådant
påkallas, genom den konkurrens, som angränsande landtkommuner kunna
vid ordnande af bränvinsförsäljningen inom sig åvägabringa och Utskottet
tillåter sig påpeka, att detta monopol icke kan anses förebygdt genom
det nuvarande förbudet mot minuthandelns upplåtande åt bolag,
sedan Riksdagen år 1871 med antagande af Bevillnings-Utskottets förslag
i afseende å sjelfva förbudet, afslog den i sammanhang dermed
gjorda framställning om stadgande af ett visst förhållande emellan antalet
minuthandels- och utskänkningsställen i hvarje stad, i följd hvaraf
ingen föreskrift nu finnes, att stad skall inrätta något ininuthandelsställe.

Med anledning af hvad nu blifvit anfördt, och då de af Herr Englander
föreslagna förändringar: i § 10, mom. 1 att försälj ningsrättigheter
å auktion skola hvar för sig utbjudas och i § 10 mom. 2, att
orden »i god tid» skola utbytas mot tidsbestämmelsen minst en månad,
synts Utskottet hafva skäl för sig, men deremot någon inskränkning i
den tid, hvarunder försäljningsrättigheterna hvarje gång upplåtas, med
afseende å hvad härom vid § 7 blifvit anfördt, icke ansetts böra ifrågakomma,
får Utskottet hemställa,

17:o

att Riksdagen, med afslag å motionärernes framställningar
i öfrigt, må fatta följande beslut:

a) att, derest Riksdagen beslutar att bolag, som i stad
får på sig öfverlåten bränvinsförsäljningen, skall afstå
hela sin vinst till den fördelning, som i § 24 sägs,

Bevillnings-Utslcottets Betänkande N-.o 4.

23

staden skall ega att jemväl genom öfverlåtelse på bolag
ordna minuthandeln med bränvin;

b) att, der i stad, på sätt i § 10 momentet 2 medgifvet
är, bränvinsförsäljningen blifvit åt bolag upplåten, sådant
bolag skall, förutom den i sagde § föreskrifna
afgift till fördelning enligt § 24, afstå hela den nettovinst,
som efter afdrag af nödiga förvaltningskostnader
uppkommer;

samt, i händelse af bifall härtill,

c) att §§ 10, 18 och 24 i förordningen angående vildren
för försäljning af bränvin må erhålla den lydelse
författningsförslaget innehåller.

§ 12.

Uti första momentet af denna § har Herr von Kock i sin oftanämnde
motion (N:o 11) föreslagit den förändring att emellan orden
bibehållet och densamma införas i stället för ordet intilldess orden: så
länge nuvarande egaren af gästgifveriet eller hans hustru lefver och sjelf
besörjer gästgifverihållningen derstädes eller, hvarigenom momentet skulle
komma att lyda: »Gästgifveri å landet, för hvilket, vid den tid, då
Kongl. Maj:ts nådiga förordning den 18 Januari 1855 angående vilkoren
för försäljning af bränvin och andra brända eller distillerade spirituösa
drycker blef till efterlefnad gällande, utskänkningsrättighet utöfvades
och sedermera icke upphört, varde vid rättigheten fortfarande bibehållet,
så länge nuvarande ägaren af gästgifveriet eller hans hustru lefver
och sjelf besörjer gästgifverihållningen derstädes, eller densamma upphör
genom uppsägning eller förverkas».

Utskottet tillåter sig med anledning häraf erinra: att Riksdagen
i underdånig skrifvelse den 14 Maj nästlidet år hos Kongl. Maj:t anhöll,
»att Kongl. Maj:t ville i nåder meddela sådan ändring i § 12 af gällande
förordning angående vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända
eller distillerade spirituösa drycker; att den der gästgifveri å landet
medgifna utskänkningsrätt endast må komma att tillgodonjutas af den
nuvarande egaren till sådant gästgifveri samt af hans hustru, så länge
någon af dem lefver och gästgifverihållningen vid samma gästgifveri besörjer»;
äfvensom att, enligt uppgift i Herr Justitie-ombudsmannens vid
innevarande års riksmöte afgifna embetsberättelse, i fråga om den sålunda
begärda ändringen, Ivammar-kollegium anbefallts att, sedan Kongl.

24

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 4.

Maj:ts samtlige Befallningshafvande sig yttrat, underdånigt utlåtande i
ämnet afgifva, och blifver, när detta utlåtande inkommit, frågan föremål
för Kongl. Maj:t.s nådiga pröfning.

Vid sådant förhållande lärer

I

18:o

Herr von Kochs förevarande framställning icke nu
böra till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Under § 13 i det författningsförslag, Herr von Koch i sin motion
N:o 11 intagit, har han framställt förslag till ett stadgande, vid eu föregående
riksdag upptaget i en af honom väckt motion såsom tillägg till
9 12, och af följande lydelse:

»På gästgifveri å landet, som icke enligt § 14 erhållit tillstånd till
utskänkning af bränvin, vare förbudet att utskänka sådant till person,
som bor eller uppehåller sig närmare än en half mil från gästgifveriet».

Detta stadgande, hvars ordalydelse kan medgifva eu tolkning,
hvarigenom all utskänkning vid der afsedda gästgifverier omöjliggöres,
skulle efter Utskottets förmenande, hurudan tolkning man än gifver
detsamma, blifva svårt att efterlefva för den, som vid gästgifveriet besörjer
utskänkningen, då det icke skäligen kan fordras att denne skall
personligen känna enhvar, som tillfälligtvis uppehåller sig inom den
förbjudna halfva milen; och då härtill kommer att föreskriften skulle
åstadkomma en inskränkning för utskänkningen vid dessa gästgifverier,
som öfrige utskänkningsrättigheter å landet icke skulle vidkännas, en
olikhet inför lagen, för hvilken intet skäl finnes uppgifvet, och som icke
eger rum i Norge, der enligt § 5 af den utaf motionären åberopade
försäljningslagen, utskänkning af bränvin å landet endast får ske på
sådana gästgifverier, som erfordras för resande, har Utskottet häri funnit
tillräckliga skäl,

19:o

att afstyrka Riksdagens bifall till motionärens ifrågavarande
förslag.

§§ 14 och 15.

§ 14 lyder i nu gällande författning sålunda:

Vill någon väcka fråga, att annan utskänkning än den, som kan
gästgifveri tillkomma, må i socken å landet idkas, göre derom framställning -

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 4.

25

ställning hos kommunalnämndens ordförande inom första hälften af
Mars det år, då försäljningen skall börjas. Kommunalnämnden skall
innan slutet af samma månad deröfver afgifva yttrande och deri, om
bifall till utskänkningen för högst tre år tillstyrkes, utsätta den trakt
hvarinom det må ske, hvarefter yttrandet öfverlemnas till ordföranden
i kommunalstämman. Denne inhemtar, innan April månads utgång,
på kommunalstämma, som blifvit två söndagar å rad pålyst, socknemännens
utlåtande i ämnet. Varder framställningen af både kommunalnämnd
och kommunalstämman ogillad, förfalle frågan. Har åter endera
eller begge bifall tillstyrkt, sände, inom tre veckor från det kommunalstämma
blifvit hållen, ordföranden kommunalstämmoprotokollet
och kommunalnämndens yttrande, jemte eget utlåtande i ämnet, till
Vår Befallningshafvande in. Vår Befallningshafvande fatte deri sitt
beslut och gifve det kommunalnämndens ordförande tillkänna.

Der fråga uppstår, att rättighet till minuthandel med bränvin
i socken må beviljas, förfares på lika sätt, som om utskänkning nu
stadgadt är.»

Uti denna § har Herr von Kock (i motion N:o 11) föreslagit följande
förändringar: att den der stadgade tiden för utskänkning skall
bestämmas till ett år i stället för tre år; att kommunalstämma för behandling
af frågan om sådan utskänkningsrättighets upplåtande, som
här sägs, skall vara pålyst tre söndagar å rad i stället för två; att, om
framställningen icke varder af både kommunalnämnden och kommunalstämman
genom bifall med minst s|6:delar af alla de närvarandes röstetal
gillad, frågan förfaller; och att, innan Konungens Befallningshafvande
fattar sitt beslut, kommunalnämnden i angränsande kommuner skall
höras.

Derjemte har Herr Englander (i motion N:o 43), i öfverensstämmelse
med hvad han vid § 7 föreslagit, yrkat att utskänkningsrättighet
skulle meddelas för blott ett år i sender, och fördenskull i så väl §§ 14
och 1 i utbytt ordet tre mot ordet ett.

Vnär den af Herr von Koch föreslagna förändring, att för bifall
till framställning om utskänknings inrättande minst 6|6:delar af de närvarandes
röstetal så väl inom kommunalnämnden som vid kommunalstämman,
skulle erfordras, komme att högst betydligt försvåra möjligheten för
kommunerna att -— der sådant kunde till motverkande af lönnkrögeriet
eller af annan orsak finnas behöfligt — inrätta lagliga utskänkningseller
utminuteringsställen; samt då de nu gällande stadganden i denna
§ visat sig alldeles tillfyllestgörande och fullt Betryggande mot öfverBih.
till BiTcsd. Prot. 1873. 5 Sami. 1 Afd. 4 Raft. 4

26

Bevillnings-Ut skottets Betänkande N:o 4.

flödiga bränvinsförsäljningsställens inrättande inom kommunerna å landet,
har Utskottet ansett förändrade föreskrifter i detta hänseende hvarken
nyttiga eller nödiga, hvarföre och då Utskottet af de skäl, som vid
§ 7 finnas anförda, icke funnit sig kunna tillstyrka någon inskränkning
i den tid af 3 år, för hvilken utskänkningsrättigheter högst upplåtas,
Utskottet hemställer,

20:o

att de af Herr von Koch i afseende å § 14 samt af
Herr Englander beträffande §§14 och 15 föreslagna
ändringar icke må af Riksdagen bifallas.

§ 21.

Då denna § möjligen kunde gifva anledning till en sådan tolkning,
att bolag, som, jemlikt § 10 mom. 2 i stad öfvertagit all minuthandel
med eller all utskänkning af bränvin eller beggedera, skulle
kunna på annan öfverlåta hela den rätt bolaget fått sig lemnad, samt
härigenom möjlighet förefinnas att i viss mån inskränka verkan af det
utaf Utskottet föreslagna stadgandet, att sådant bolag skall afstå all sin
nettovinst till fördelning emellan landstinget, hushållningssällskapet och
staden, har Utskottet ansett förbud mot en sådan öfverlåtelse böra i
författningen stadgas. Deremot synes bolag icke böra betagas rättigheten
att, på sätt hittills skett, på annan person öfverlåta en eller annan
af de särskilda af bolaget öfvertagna minuterings- eller utskänkningsrättigheterna,
då det onekligen är lämpligt och billigt, att bolagen i enskilda
fall få verkställa en sådan öfverlåtelse, exempelvis på en vinhandlare,
af den handel med finare utländska spritdrycker såsom cognac,
likörer o. d., hvilken bolaget sjelf i många fall icke med synnerlig
framgång torde kunna bedrifva, eller på en restauratör eller hotellvärd
af en utskänkning, som endast af honom i sammanhang med hans rörelse
i öfrigt lämpligen kan utöfvas; men till förekommande af missbruk
genom dylik öfverlåtelse har Utskottet trott densamma böra underkastas
den kontroll, att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande efter pröfning
af de vilkor, hvarunder öfverlåtelsen ifrågasattes, skulle ega att densamma
med afseende å | landstingets och hushållningssällskapets deraf
beroende rätt, bifalla eller afslå.

I enlighet med dessa åsigter har Utskottet till § 21 tillagt ett
3:dje mom. af den lydelse författningsförslaget innehåller, hemställande
Utskottet,

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 4.

27

21:o

att detta tillägg till §:n må af Riksdagen godkännas.

§ 25.

Herr von Kock har i sitt författningsförslag vid motion N:o 11
gifvit åt denna § en sådan lydelse:

»A landet vare minuthandel med eller utskänkning af bränvin, på
eller inom en åttondedels mil från ställe:

a) der auktion, marknad eller mönstring med beväringsmanskap
hålles, eller der menighet för kronoskjuts eller skallgång samlad är, alldeles
förbjuden;

b) der annan mönstring, uppbördsstämma, mantalsskrifning, ting
eller annan till folksamling föranledande förrättning hålles, icke tillåten
annorlunda än vid måltider åt spisande gäster.»

Enligt denna lydelse skiljer sig paragrafen från den i nu gällande
författning väsendtligen deri, dels att förbudet mot utskänkning på eller
inom x|8 mil från ställe, der torgdag hålles, är borttaget;

dels att förbud för utskänkning vid de förrättningar, som i punkten
b omförmälas, blifvit utsträckt äfven till ställe inom \ mil från det, der
dessa förrättningar hållas; och dels att uteslutning skett af momentet 3,
som lyder:

»Ej må någon i landsbygd fara med bränvin från by till by eller
från gård till gård, att dermed köpslaga.»

Mot hvad Herr von Koch här föreslagit får Utskottet anmärka:

att torgdagar flerestädes å landet hållas i stället för marknader och
föranleda ganska betydliga folksamlingar, hvarföre samma skäl som ligga
till grund för förbudet mot utskänkning af bränvin vid öfriga i momentet
a omförrnälda tillfällen, synas ega full tillämplighet äfven i fråga om
torgdagar;

att, så vidt Utskottet kunnat inhemta, det i allmänhet icke visat
sig behöfligt att utsträcka förbudet mot utskänkning vid de i momentet
b nämnda förrättningar utöfver hvad nu är stadgadt i fråga om utskänkningen
på sjelfva stället, der dessa förrättningar hållas; men

att giltiga skäl deremot förefinnas för bibehållande af förbudet mot
gårdfarihandel med bränvin.

På grund häraf hemställer Utskottet,

28

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 4.

22:o

att Herr von Kochs förslag till ändring af § 25 icke
måtte af Riksdagen godkännas.

§ 26.

Efter derom inom Utskottet gjord framställning har Utskottet funnit
sig böra föreslå, dels att föreskriften i sista momentet af denna §
derom, att Konungens Befallningshafvande, om oordningar å utskänkningsställe
inträffa, eger att rättigheten inskränka, indraga eller innehafvaren
derifrån skilja, äfven måtte tillämpas i afseende å utminuteringsställe,
dels ock att, enär ett bränvinsförsäljningsställe inom en socken kan hafva
ett sådant läge, att angränsande socken röner lika stor olägenhet af der
inträffande oordningar, kommunalnämnden i en sådan angränsande socken
må erhålla enahanda rätt, som kommunalnämnden i den socken, der försäljningsstället
är beläget, att till Konungens Befallningshafvande anmäla
dylika oordningar, hvilket icke synes innebära något ingrepp i sistnämnda
kommuns rätt, helst då tillika bestämd föreskrift meddelas att vederbörlig
undersökning skall föregå Konungens Befallningshafvandes beslut;
Och hemställer Utskottet fördenskull,

23:o

att § 26 måtte erhålla den lydelse författningsförslaget
innehåller.

§§ 36 och Öl.

I afseende å § 36, som innehåller föreskrift om förpassning vid
försändningar af bränvin och om skyldighet att låta sådana försändningar
åtföljas af tillverkningsbevis, har inom Utskottet framställts förslag
till en sålunda förändrad lydelse:

»Då bränvin försändes sjöledes och någon del af saltsjön dervid
befares, skall det vara underkastadt försegling och förpassning på sätt
derom i Tullstadgan föreskrifves.»

»Vid annan försändning af bränvin inom landet eger deremot förpassning
icke rum, skolande dock, då bränvin forslas landvägen inom en
mil från kusten i Skåne, Halland och Blekinge i myckenhet öfverstigande

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 4.

29

15 kannor, detsamma åtföljas af tillverkarens eller säljarens på tro och
heder afgifna bevis, att bränvinet icke blifvit i riket olofligen inför dt.»

Såsom en följd häraf skulle början af § 51 komma att lyda:

»Underlåtes vid landväga transport» etc.

Till stöd för förslaget om dessa förändringar har blifvit anfördt,
att förpassning vid försändningar inom landet både vore obehöflig och
medförde åtskilliga olägenheter och missbruk i synnerhet i sådana fall,
som ofta inträffade, att det icke vore tillverkaren, utan den som förädlade
bränvin, hvilken verkställde försändningen, då det icke sällan för
en sådan afsändare vore svårt att bestämma af hvilkens tillverkning försändningen
skedde. Föreskriften om sådant tillverkningsbevis vid landväga
försändningar af bränvin kunde derföre utan skada borttagas. Härvid
måste likväl undantag göras för försändningar inom ett begränsadt
kustområde uti de provinser, der oloflig införsel af bränvin visat sig ega
rum, inom h''diket område försändningar af bränvin borde åtföljas af
bevis utfärdade utaf tillverkaren eller försäljaren, att bränvinet icke blifvit
olofligen i riket infördt; och skulle föreskriften härom, för att blifva
för åsyftade ändamålet tillfyllestgörande, göras gällande för försändningar
öfverstigande 15 kannor. Förpassning vid sjötransporter, derunder
saltsjön befares, måste deremot till förhindrande af olaga införsel fortfarande
bibehållas, men de detaljerade bestämmelserna härom tillhörde
närmast Tullstadgan, i hvars § 63 de jemväl finnas upptagna, hvarföre
här blott en hänvisning till dessa stadganden borde göras, helst det i
allmänhet icke vore fördelaktigt att samma lagbud finnes intaget i flera
författningar, då derigenom kunde uppstå möjlighet för bristande enhet
i lagstiftningen genom förändringar i den ena författningen utan samtidigt
vidtagande af enahanda rättelse i den andra.

Då Utskottet i det sålunda anförda funnit giltiga skäl för de föreslagna
förändringarne, men derjemte ansett, att föreskriften om medförande
af bevis vid transporter inom 1 mil från kusten bör utsträckas
äfven till Bohus län, der oloflig införsel äfven kan ifrågakomma, äfvensom
att, till undvikande af missbruk, någon viss tid bör stadgas, hvarinom
de föreskrifna bevisen för att anses gällande skola vara utfärdade,
har Utskottet åt §§ 36 och 51 gifvit den lydelse författningsförslaget
innehåller och hemställer,

24:o

att denna lydelse af förevarande §§ må af Riksdagen
godkännas.

30

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 4.

§ 41.

Enligt denna § skall den, som genom minuthandel eller ^skänkling
föryttrar bränvin, utan att i föreskrifven ordning hafva dertill förvärfvat
rättighet, höta första gången från och med 30 till och med 60
R:dr, andra gången från 60 till och med 120 R:dr och tredje gången
från 120 till och med 240 R:dr, samt den, som fjerde gången eller oftare
med sådan förbrytelse beträdes, dömas till fängelse från och med 2 månader
till och med 1 år.

I ändamål att genom skärpta straffpåföljder förekomma oloflig bränvinsförsäljning
hafva inom Andra Kammaren Herrar Nils Petersson (i
motion N:o 45) och Carl Magni (uti motion N:o 46) föreslagit, Herr
Petersson: att den, som begår dylik förbrytelse, första gången skall bota
50 till och med 100 R:dr, andra gången från 100 till 200 R:dr och tredje
gången dömas till straffarbete från och med 6 månader till och med 1
år; och Herr Magni att påföljden skall blifva första gången böter från
och med 30 till och med 60 R:dr, andra gången böter från 120 R:dr till
och med 240 R:dr och tredje gången fängelse från och med 2 månader
till och med 1 år.

Härjemte har Herr von Kock (i sin oftaberörda motion N:o 11)
uti en denna § 41 motsvarande § 36 sammanfört straffbestämmelserna
för alla förbrytelser mot förordningen om bränvinsförsäljning och i följd
deraf uteslutit de stadganden, som motsvara §§ 43, 45, 46 och 47.
Straffpåföljden har af honom blifvit sålunda bestämd för förbrytelse
första gången till böter från och med 10 till och med 100 R:dr, andra
gången böter från och med 30 till och med 300 R:dr, tredje gången
böter från och med 50 till och med 500 R:dr och fjerde gången fängelse
från och med 2 månader till och med 1 år; dessutom skulle allt
det i försäljningsrummet befintliga bränvin vara underkastadt beslag
och förbrutet; deremot är den särskiljda straffpåföljden om förbrytelsen
skett å sön- eller helgedag borttagen.

Vidare har Herr Englander (i motion N:o 43) föreslagit följande
lydelse för denna §:

»Den, som, utan att vara till minuthandel med eller utskänkning
af bränvin berättigad, föryttrar bränvin till mindre belopp än 15 kannor
eller eljest åt annan emot betalning, vare sig denna före, vid eller
efter utlemnandet emottages, aflåter eller utlemnar bränvin till mindre
belopp än nu nämndt är, böte första gången från och med 30 till och
med 60 R:dr, andra gången från 60 till och med 120 R:dr och tredje

Bevillning s-Utskottets Betänkande N:o 4.

31

gången från 120 R:ar till och med 240 R:dr. Den, som fjerde gången
eller oftare med sådan förbrytelse beträdes, dömes till fängelse från
och med två månader till och med ett år.»

»Der den, som eger rättighet till minuthandel med bränvin, föryttrar
sådant till mindre belopp än 20 tum eller utlemnar bränvin å
ett kärl till mindre än sagda belopp, eller ock tillåter förtäring deraf
på stället eller fördelning derstädes till mindre belopp, eller eljest medverkar
dertill att sådan fördelning sker, skall vara underkastad enahanda
ansvar, som i första momentet bestämmes.»

»I alla dessa fall skall förbrytaren dömas att utgifva minuthandelseller
utskänkningsafgift för det kannetal, som etc. (lika med nu gällande
§).»

Då Utskottet är af den åsigt, att äfven de strängaste straffbestämmelser
skola blifva otillräckliga för att förekomma oloflig bränvinsförsäljning
der, hvarest orsakerna till förbrytelser i detta hänseende
icke undanrödjas genom ett ändamålsenligt ordnande af den lagliga
bränvinsförsäljningen, men att deremot der ett sådant ordnande eger
rum, äfven de nu stadgade straffpåföljder skola visa sig tillfyllestgörande,
har Utskottet ansett sig icke härutinnan böra föreslå någon ändring
af denna paragraf.

Att, på det här ofvan omförmälda, af Herr von Koch iakttagna
sätt, i denna § sammanföra straffpåföljden för alla särskilda förbrytelser
mot bränvinsförsäljnings-förordningen, synes Utskottet mindre välbetänkt,
såsom exempel hvarå allenast må anföras, att härigenom förseelser af
så lindrig beskaffenhet som underlåtenhet att hafva skylt anbragt å
försäljningsställe eller försummelse att derstädes hafva anslaget ett
exemplar af försäljningsförordningen skulle för den, som fjerde gången
med en dylik förseelse beträddes, medföra en straffpåföljd af minst 2
månaders fängelse.

Utaf de af Herr Englander föreslagna förändringar afser den i
första momentet att utgöra ett korrektiv mot salningen, hvilket Utskottet
dock icke kunnat förorda af skäl, som vid § 3 i afseende härpå
blifvit anförda.

Förändringarne i öfrigt innefatta blott meddelande af straffbestämmelser
med anledning af de utaf motionären framställda förslag
till ändringar i §§ 2 och 3; och i de delar Utskottet tillstyrkt sistberörda
ändringsförslag, har Utskottet jemväl i denna §, såsom af författningsförslaget
synes, vidtagit de ändringar som deraf synts påkallade.

32

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 4.

Utskottet hemställer på grund af det nu anförda,

25:o

att Riksdagen, med afslag å Herrar von Kochs, Petersons,
Magni och Englanders framställda förslag till ändringar
i denna § måtte åt samma § gifva den lydelse
författningsförslaget innehåller.

§ 42.

Herr von Kock har vid denna § föreslagit sådan ändring, att äfven
handlande, som andra gången beträdes med oloflig iskänkning, skall vara
sin handelsrättighet förlustig.

En sådan påföljd af handelsrättighetens förlust för oloflig bränvinsförsäljning
har förr i denna § funnits föreskrifven, men vid 1865—1866
årens riksdag blef stadgandet härom uteslutet af skäl, att Kongl. Förordningen
om utvidgad näringsfrihet den 18 Juni 1864 såsom vilkor för idkande
af handelsrörelse endast föreskrifver anmälan af den, som vill sådan
rörelse utöfva, hvadan den handlande, som för oloflig utskänkning af
bränvin, förklarats förlustig sin handelsrättighet, när som helst skulle
kunna enligt nyssberörda Kongl. Förordning ånyo anmäla sig till handels
idkande.

Förhållandena i förberörda hänseende äro fortfarande desamma
som år 1865 ; och Utskottet hemställer fördenskull,

26:o

att Herr von Kochs förenämnda ändringsförslag må
af Riksdagen lemnas utan afseende.

Slutligen har uti förenämnda motion (N:o 20) Herr Lundqvist jemväl
föreslagit:

»att särskildt stadgas det magistrat i stad vid medgifvande af rätt
till utskänkningsrörelse föreskrifver, att lokalerna böra vara stora, ljusa
och snygga samt under den mörka årstiden upplysta och under vintern
värma;»

»att jemväl stadgas, att utskänkningsrätten förverkas, derest utskänkaren
lemnar spirituösa på kredit till hemtning eller förtäring på
stället, vare sig till arbetslag eller enskilda personer, och skall utskänkaren,
om detta inträffar, varda enligt § 26 genast skiljd från sin rättighet;» att -

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 4.

33

att kommunen skall vara, pligtig att hålla och aflöna lämplig person,
som dagligen besöker utskänkningsställena samt tillser vidmakthållande
å dem af ordning och snygghet, derom rapport bör till polisimmdigheten
afgifvas.»

Med anledning af dessa förslag får Utskottet anföra:
att stadgande!! angående utskänkningslokalers beskaffenhet i städerna
synas tillhöra de ordningsföreskrifter, Indika jemlikt § 20 i Ordningsstadgan
den 24 Mars 1868 stadsmyndigheterna ega föreslå och
Konungens Befallningshafvande besluta, och hvilka icke lämpligen torde
böra göras till föremål för Riksdagens lagstiftningsåtgärd;

att då § 33 i gällande förordning angående försäljning af bränvin
innehåller, att ingen är berättigad att söka betalning för bränvin, som
blifvit vid utskänkning eller vid minuthandel till mindre belopp än en
kanna utboigadt, detta synes vara allt det äfventyr, som billigtvis kan
ifrågakomma för eu sådan utborgning; samt

att i städerna den af staden aflönade polispersonal, enligt de för
densamma utfärdade instruktioner, och å landet kommunalnämnden, såsom
af stadgandena i §§ 26 och 57 af förordningen om bränvins
försäljning framgår, hafva att öfvervaka ordningen å utskänkningsställena,
hvadan nödig uppsigt, om desse vederbörande fullgöra sina åligganden,
icke saknas, åtminstone icke i städerna och, hvad landet angår, torde
den ytterligare tillsyn motionären föreslagit, icke komma att medföra
en mot utgiften derför svarande nytta.

I följd häraf hemställer Utskottet,

27:o

att ofvanberörde af Herr Lundqvist gjorda framställningar
må af Riksdagen ieinnas utan afseende.

Såsom i derå hänseenden upplysande ej mindre angående det
sätt, hvarå den mindre bränvinsförsäljningen inom olika delar af landet
blifvit ordnad, än äfven i fråga om de derför erlagda försäljningsafgifter
och de andelar deraf, som tillgodokommit landsting och hushållningssällskap,
har Utskottet trott sig här i Bil. A böra meddela en &af
chefen för Bränvinskontrollbyrån för år 1871 uppgjord tabell rörande
minuthandeln och utskänkningen af bränvin.

Stockholm den 27 Mars 1873.

På Stats-Utskottets vägnar:

BUST. af UGGLAS.

Bih. till Rilcsd. Prot. 1873. 5 Sami. 1 Afd. 4 Raft.

5

34

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 4.

Reservationer:

Vid 9:de punkten:

af Friherre Fock: »Mot Utskottets hemställan i denna punkt, att

från 15 till 50 kannor höja det minsta belopp bränvin, som får försäljas
af annan än den, som innehar minuthandels- eller utskänkningsrätt, får
jag anmäla min reservation.

Om jag egde visshet eller åtminstone någorlunda förhoppning
derom, att den föreslagna förhöjningen af partiminimum skulle verksamt
förebygga den så ofta öfverklagade salningen med dess menliga följder,
och att detta kunde ske utan framkallandet af större olägenheter och
vådor i annan riktning, skulle jag med glädje omfattat Utskottets härutinnan
afgifna förslag. Men jag eger i detta hänseende hvarken visshet
eller förhoppning. Bränvinsinköp af omkring 15 kannor verkställas nu
otvifvelaktigt ganska allmänt af enskilde förbrukare på landsbygden i
ändamål att till billigt pris anskaffa den för hushållet behöfliga myckenheten
af varan, och detta syfte har äfven Utskottet i en följande punkt
förklarat vara lifligt. Men att i författningen inlägga allt för många
och svåra hinder mot ett lofligt syftemåls uppnående skall, nödvändigt
framkalla missnöje och ovilja samt derigenom lika nödvändigt egga till
författningens kringgående.

Jag har härofvan yttrat, att inköp af 15 kannor allmänt ske i ändamål
att erhålla varan till billigaste pris; en annan och ej mindre anledning
till dessa inköp ligger likväl deruti, att på landsbygden mindre
belopp ej i allmänhet kunna erhållas annorlunda än genom, afhemtning
på större afstånd, i anseende till minuthandels- och utskänkningsställenas
stora spridning. Verkställes nu den föreslagna förhöjningen i partiminimum,
skall den derigenom alstrade större svårigheten för landsortsbefolkningen,
att på närmare håll kunna få inköpa en för hushållsbehofvet
lämplig myckenhet bränvin, sannolikt inom kort föranleda utdelandet
af ett större antal minuthandelsrättigheter. Innehafvarne af dessa skola
snart finna med sin fördel förenligt att, understödde af tillverkare eller
verklige partihandlare, försälja mindre belopp af 10 till 15 kannor, till
pris, som högst obetydligt skola höja sig öfver det gängse, partipriset.
Uti och omkring dessa minuthandelsställen skall då salningen under

Bevillnings-Utslcottets Betänkande N:o 4.

35

dessa mest förderflig former kunna uppblomstra, och detta under skydd
af lagstiftningen. Jag anser visserligen att ett ökande af minuthandelsst.
ällenas antal inom åtskilliga landsorter skulle vara lämpligt till förekommande
af lönkrögeri; men jag väntar ingalunda några välgörande
verkningar af denna tillökning, om den framtvingas genom den nu af
Utskottet föreslagna åtgärden.

Hvad i öfrigt beträffar den mycket omordade salningen, så, ehuru
jag betviflar möjligheten att helt och hållet förekomma densamma, synes
mig likväl, att ett stadgande, i öfverensstämmelse med åtskillige motionärers
förslag, genom hvilket en inskränknig i det antal kärl, hvarå vid
partihandel det minsta tillåtna försäljningsbeloppet finge utlemnas egde
rum, ett stadgande, hvarom äfven Utskottets 2:dra afdelning afgifvit förslag,
skulle i väsendtlig mån kunna förebygga den salning, som nu vid
denna handel lärer bedrifvas».

Häruti instämma: Herrar A. Andersson, P. Ericsson, S. Brolin, J.
F. Fredricson, C. A. Jönsson och O. P. Rylander.

Vid 9:de och 10:de punkterna:

af Herr C. von Stockenström: »Utskottets förslag till förändringar
uti §§ 1 och 2 af gällande försäljningslag har jag icke kunna,t biträda,
utan ansett stadgandena angående minsta försäljningsbeloppet för så väl
parti- som minuthandel med bränvin böra bibehållas.

Höjandet af minimum för partihandel skulle alltför mycket inskränka
den frihet, enhvar bör ega att, på sätt honom bäst synes, anskaffa
hvad för hushållsbehofven erfordras, och stadgandet komme utan
tvifvel att gifva anledning till öfverträdelser, såsom det plägar inträffa,
då allmänheten anser en lag icke hvila på billiga grunder.

Om det blefve tillåtet att i minuthandel försälja så liten qvantitet
som 20 kubiktum, skulle sannolikt ökad förtäring af starka drycker uppkomma,
särdeles på landet, enär derigenom bereddes tillfälle att lättare
åtkomma bränvinet. De lagstadganden, vi för närvarande ega, äro under
18 år pröfvade, och då många af dem, efter hvad allmänt erkännes, verksamt
bidragit till hämmande af dryckenskapslasten, torde det vara vågadt
att i deras ställe antaga nya, oförsökta bestämmelser, hvilka, till
olycka för samhället, lätt kunde medföra andra följder, än dem man
med förändringen åsyftat.»

36

Bevillnings-UtsJcottets Betänkande N:o 4.

Vid 10:de punkten:

af Friherre G. af Ugglas;

af Grefve G. Sparre: »Då en nedsättning af lägsta försäljningsbeloppet
vid minuthandel säkerligen kommer att visa mycket olika verkan
på olika ställen, synes det mig, att man hvarken bör förneka den,
der den anses lämplig, eller påbjuda den, der man deraf befarar en skadlig
verkan. Jag har derför ansett att en dylik nedsättning ej bör för hvarje
minuthandel föreskrifvas, men att deremot rättighet borde leinnas Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande att på framställning i stad af stadsfullmäktige,
eller, der sådane ej finnas, af allmän rådstuga, och å landet af kommunalnämnd
med anledning af kommunalstämmans deröfver fattade beslut
att dylik nedsättning medgifva. Då sådan framställning kan ske endast
med anledning af stadsfullmäktiges, allmän rådstugas eller kommunalstämmas
beslut, då vidare densamma till sin lämplighet pröfvas af Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande, tror jag man å ena sidan ej har att frukta
några skadliga följder derutaf, likasom man å den andra kan vinna,
ehuru på en omväg och under garantier, eu reform, som anses komma att
i sedligt hänseende verka välgörande. Omförmälda framställning torde
lämpligast ske, samtidigt med dem, som i 7 § 2 mom. om försäljningsställenas
antal i stad, och i 14 § om rättighets erhållande till minuthandel
å landet, omnämnas. Jag hemställer derför att 2 § måtte erhålla
följande lydelse:

»Den, som erhållit rättighet att idka minuthandel med bränvin,
får ej sälja mindre än en half kanna, dock att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
uppå framställning i stad af stadsfullmäktige, eller, der sådane
ej finnas, af allmän rådstuga, och å landet af kommunalnämnd, med anledning
af kommunalstämmans deröfver fattade beslut, eger, der sådant
pröfvas lämpligt, stadga, att lägsta försäljningsbeloppet vid ifrågasatt
minuthandel må nedsättas till 1|6 kanna eller 20 kubiktum. Dylik framställning
bör dock göras samtidigt med dem, som i 7 § 2 mom. och 14
§ 2 mom. omförmälas.»

Häruti instämma: Herrar W. Croneborg, Grefve H. A. Hamilton,
E. Häggström, F. Heder stjerna, C. Hammar och N. von Hofsten.

Vid T7:de punkten:

af Herr C. Hammar: »Utskottets hemställan underpunkten 17:o att
bolag, som i stad får på sig öfverlåten bränvinsförsäljningen, skall afstå
hela den nettovinst, som efter afdrag af nödiga förvaltningskostnader

Bevil!nings-Utskottets Betänkande N:o 4.

37

uppkommer, har jag icke kunnat biträda, då jag icke funnit de af Utskottet
härför anförda skäl leda till ett sådant slut. Utskottet har sagt,
att anledningen till det missnöje, som ännu mot bränvinsförsäljningens
öfverlåtande på bolag förspörjes, skulle vara att söka deri, att de avgifter
bolagen för försäljningsrättigheterna erlägga icke stå i något skäligt förhållande
till det kannetal bränvin de föryttra, och att detta missförhållande
mellan afgift och kannetal försåldt bränvin måste antagas vara
betydligt större än förhållandet skulle blifva om rättigheterna enligt
momentet 1 i § 10 på auktion utbjödos, i följd hvaraf den vinst städerna
af bolagen tillskyndas kan antagas till icke ringa del tillkommen
på landstingens och hushållningssällskapens bekostnad. Ur detta resonemang,
hvaremot jag icke har något att erinra, synes mig följdriktigt
framgå, att allt hvad som bör åtgöras för att förekomma missnöjet med
bolagen är att söka undanrödja missförhållandet emellan den skatt, som
erlägges och den som belöper på det försålda bränvinet, genom att föreskrifva
att skatt skall erläggas för hela det kannetal bränvin bolagen
enligt deras räkenskaper försälja. Härigenom bör hvarje berättigad!
anspråk från landstings och hushållningssällskaps sida vara uppfyldt,
desto mera som skatten på sådant sätt genom öfverlåtelse åt bolag
komme att uppgå till högre belopp än fallet blefve om försäljningsrättigheterna
på auktion enligt mom. 1 i paragrafen utbjödos, då kändt
är att inropare af sådan försäljningsrättighet i allmänhet försälja flera
gånger det kannetal bränvin, för hviket de genom auktionsanbuden
åtagit sig afgift. Om man ock kan säga, att den vinst, som städerna
af bolagen tillskyndas, i viss mån är vunnen på landstings
och hushållningssällskaps bekostnad, så kan detta dock icke vara
förhållandet med någon annan del af denna vinst än den som uppkommer
derigenom att stadgade försäljningsafgifter icke utgå för allt
det försålda bränvinet, enär den rätt, som författningen afsett att åt
landsting och hushållningssällskap lemna, icke är eller bör kunna vara
någon annan än till en viss andel af skatten. Att vid sådant förhållande
härutöfver för landsting och hushållningssällskap fordra viss andel af
den för bolagen uppkommande handelsvinst, finner jag sakna all rättsgrund.
I följd häraf får jag yrka att Riksdagen, med afslag å Utskottets
hemställan i denna punkt, måtte besluta,

att, der i stad, på sätt § 10 mom. 2 medgifvet är,
bränvinsförsäljningen blifvit åt bolag upplåten, sådant
bolag skall erlägga stadgade försäljningsafgifter för hela
det kannetal bränvin, bolaget enligt räkenskaper, som
skola behörigen granskas, visats hafva genom utminu -

38

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 4.

tering eller iskänkning försålt, samt att betänkandet
i denna punkt för vidtagande af redaktionsförändringar
i författningen och de förslag i öfrigt som af ett sådant
beslut föranledas, till Utskottet må återförvisas.»

Häruti instämma Herrar .4. G:son Bennich och J. G. Granlund.

Vid 22:dra punkten:

af Herr Ola Andersson: »Om en husbonde till sina underhafvande
utfärdar befallningar som ej kunna åtlydas, ja, som han sjelf — eller dem
han tillsätter att vaka öfver efterlefnaden — nödgas åse huru de åsidosättas,
ringaktas, kanske till och med föraktas, månne ej sådant förringar
aktningen både för husbonden sjelf och för andra hans föreskrifter som
kunna vara beaktansvärda? Om denna fråga med ja besvaras, så lår väl
förhållandet vara enahanda om statsmakterna utfärda eller bibehålla lagstadganden
af ofvan antydda beskaffenhet. Till dessa betraktelser föranledes
jag af 25 § i denna förordning.

En hvar, med förhållandena något bekant, vet alltförväl att dessa
föreskrifter i många, om ej i de flesta, fall icke efterlefvas, äfvensom
att de i vissa fall icke kunna det. Så kan t. ex. auktion och kronoskjutsning
m. m. försiggå inom £ mil från utskänknings- eller utminuteringsställe,
hvars innehafvare man ej skäligen kan säga skall hafva reda
på förhållandet. Olämpligt torde det äfven vara att vid alla de i mom.
1 nämnda tillfällen ej ens bränvins försäljning åt vid måltider spisande
gäster är tillåten, under det att sådan försäljning i mom. 2 icke är förbjuden,
men deremot här allt uppgörande af partihandel är, i motsats
till första mom., i förbudet inbegripet. För öfrigt är det en känd sak
att vid åtskilliga af de här nämnda tillfällen, såsom en obetydlig uppbördsstämma,
mantalsskrifning o. d., rörelsen utan något afbrott fortfar,
utan att någon fara dermed är förenad och utan att dervid närvarande
kronobetjening anser sig böra något åtgöra.

Hvad beträffar marknader och torgdagar å landet, dervid all minuthandel
med och utskänkning af bränvin (hvaruti enligt § 37 inbegripas
jemväl alla andra spirituösa drycker) nu är förbjuden, torde riktigheten
af den förutsättning, att mera superi skulle uppkomma om en ordnad
försäljning vore tillåten, kunna på goda grunder ifrågasättas, enär erfarenheten
visar att behofvet eller begäret äfven nu tillräckligt tillfredsställes
på mångahanda sätt och kanske mest på lagstridiga. Att behålla
detta förbud för landet derför, att man ej der har tillgång till en så
tillräcklig polistillsyn som i stad, vållar endast att denna polis till det
mesta är sysselsatt med att hindra oloflig spirituosaförsäljning.

Bevillnings-Utshöttets Betänkande N:o 4.

39

Då förslag var väckt om förändring af denna § hade jag derför
ansett önskligt att den undergått en sådan, och vill jag för min del
bibehålla förbud som regel endast vid de tillfällen der man har verkligen
grundade skäl att till följd af bränvinsförsäljningen befara oordningar,
och der lagen kan tillvinna sig respekt genom att både vara befogad
och möjlig att tillämpa, men deremot i andra fall göra förbudet endast
till undantag, d. v. s. medgifva Konungens Befallningshafvande rätt att
kunna vid åtskilliga andra tillfällen, der det pröfvas nödigt, utfärda
förbud. I öfverensstämmelse härmed anser jag att Utskottet bort föreslå
ungefär följande lydelse af 25 §.

På ställe å landet, der mönstring af beväringsmanskap
eller annan trupp försiggår, och jemväl inom ^ mil
derifrån, får ej, under den tid trupp der samlad är,
minuthandel med eller utskänkning af bränvin utöfvas
annorledes än vid måltider åt spisande gäster.

Vid marknad, torgdag, auktion, större uppbördsstämma
eller annan till folksamling föranledande förrättning
eger Konungens Befallningshafvande, uppå
framställning af de i § 26 nämnda myndigheter, förbjuda
minuthandel med och utskänkning af bränvin,
med samma undantag eller inskränkning som i mom.
1, om skälig anledning förefinnes dertill att oordningar
af sådan försäljning komma att förorsakas; dock skola
de ställen eller det område, som förbudet afser, tydligen
tillkännagifvas.

Sista mom. oförändradt.

Enär § 26 mom. 2 stadgar om sådana tillfälliga förbud som
innefattas i nu föreslagna andra mom. af § 25, skulle, om förändringen
antages, följden nödvändigt blifva,

att andra mom. i § 26 utgår».

Vid 2ö:te punkten:

af Herr Ola Andersson: »Jag godkänner den åsigt att straffen för
första gången begångne brott ej behöfva eller böra vara stora, emedan
det i dessa fall ej är straffets storlek som afskräcker från brottet, utan
mera den skymf som den bestraffade genom straffet ådrager sig. Detta
är för mig skäl nog ett ej kunna tillstyrka motionärernes förslag om
förhöjda böter för oloflig bränvinshandel första och andra gången. Dertill
kommer ytterligare att straff första, någon gång kanske äfven andra,
gången kunna komma att åläggas för en handling, visserligen enligt lag

40

Bevillning s-Utskottets Betänkande N:o 4.

straffbar, men i och för sig icke brottslig. Men detta kan ej rätt gerna
blifva händelsen ifråga om oftare upprepade brott af samma slag. ° När
en person för tredje gången blir förvunnen att hafva utöfvat lönkrögerirörelse,
då har han i de flesta fall begått detta lagbrott många gånger,
då har han gjort det till yrke, då är det ej längre någon ambitionskänsla
som afhåller honom från brottet, då måste straffet vara så afpassadt att
det för honom är afskräckande. Så synes man ha gått till väga ifråga
om andra brott.

Lönkrögaren, som både med trots, hån och list är lagbrytare,
som lockar alla dem, på hvilka han skall lefva, i laglöshet, som ständigt
ser omkring sig de förfärliga följderna af sin rörelse, han är efter mitt
förmenande i allmänhet större brottsling än den som första gången tillgriper
andras gods till öfver 15 R:drs värde, andra jemförelser att förtiga.

Visserligen kan lönkrögeriet i någon mån hämmas genom en ordnad,
lagligen tillåten och beskattad försäljning, och jag har i en föregående
reservation påyrkat borttagande af olämpliga och onyttiga förbud
mot sådan försäljning, men detta är ingenting som berättigar okynnet
att slippa för billigare pris i detta fall än i andra.

Jag. har derföre trott att de många och ofta återkommande motionerna
i detta afseende kunna hafva något skäl för sig, och, om jag
ej vill gå så långt som motionärerne, tror jag dock att redan för tredje
gången utöfvad oloflig bränvinsförsäljning borde kunna åläggas fängelse,
helst straffarbete, hvilket likväl under inga förhållanden bör blifva längre
än den nu bestämda fängelsetiden, ett år.»

Häruti instämmer Herr C. A. Jönsson.

Derjemte hafva Herrar Bennich, Friherre Hamilton och Ola Andersson
begärt få antecknadt, att de icke deltagit i Utskottets beslut, de
tvänne förstnämnde i fråga om 10:de punkten och Herr Andersson beträffande
9:de punkten.

Bevillning s-Utskottets Betänkande N:o 4.

41

Förslag

till

Förordning angående vilkoren för försäljning af bränvin och
andra brända eller distillerade spirituösa drycker.

§ i.

Bränvin må ej till mindre belopp än 50 kannor säljas af annan
än den, som enligt § 2 eller 4 dertill berättigad är.

§ 2.

Den, som erhållit rättighet att idka minuthandel med bränvin, får
ej sälja mindre än 20 kubiktum, ej heller mindre belopp å något kärl utlemna.

§ 3.

Vid handel, som i § 1 omförmäles, må hvad såld t blifvit icke i
mindre belopp än det minsta, som enligt samma § säljas må, utlemnas
eller mellan flere köpare fördelas.

A försäljningsställe, som saknar utskänkningsrätt, får ej något af
det sålda bränvinet förtäras.

§ 10.

De i § 7 mom 2 omförmälda försäljningsrättigheter äfvensom de,
hvilka magistraten, sedan stadsfullmäktige eller, der sådane ej finnas.
Bih. till Rilcsd. Prof. 1873. 5 Samt. 1 Afd. 4 Haft. 6

42

Bevillnings-TJtskottets Betänkande N:o 4.

allmän rådstufva blifvit hörde, finner skäligt låta i uppsagda eller förverkade
rättigheters ställe under nästföljande försäljningsår utöfvas, varde
hvar för sig innan Juli månads utgång af magistraten på offentlig auktion
utbjudna för den af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande jemlikt § 7
bestämda tid af högst tre år, åt den eller dem, som åtagit sig afgift för
högsta kannetal. Auktionsanbuden pröfvas af magistraten, som ege dem,
med afseende ej mindre å de bjudandes behörighet och tjenlighet än
äfven å den erbjudna afgiftens belopp antaga eller förkasta.

Uppstår i stad fråga om öfverlåtande å bolag af all den minuthandel
med eller all den iskänkning af bränvin, hvilken eljest skall, enligt
nästföregående moment, å auktion utbjudas, eller af beggedera, må magistraten,
genom minst en månad förut utfärdad offentlig kungörelse,
inom viss utsatt tid infordra skriftliga anbud å sådan minuthandel eller
utskänkning eller å beggedera. Inkomna anbud — — — — — —
— — — — — —- — — — — — — — stadgadt är.

§ 18.

För sådan rätt till minuthandel med eller utskänkning af bränvin,
som i §§ 8 och 12 omförmäles, äfvensom för de genom inrop å auktion
enligt §§ 10 eller 15 förvärfvade minuterings- eller utskänkningsrättigheter
erlägges afgift vid minuthandel med 25 öre och vid utskänkning med 40
öre för hvarje kanna af det bränvin, som enligt of vanberörde §§ blifvit
beräknadt eller hvarför afgift åtagen är.

Då i stad minuthandel med eller utskänkning af bränvin eller beggedera
blifvit af bolag öfvertagen, skall, förutom den i § 10 bestämda afgift,
bolaget afstå hela den nettovinst, som, sedan nödiga förvaltningskostnader
blifvit af dr agna, enligt bolagets räkenskaper visat sig hafva uppkommit af
all den bränvinshandel bolaget idkat. Granskning af dessa räkenskaper
och bolagets förvaltning skall hvarje år i Januari månad å dag, som af
Kongl. Mqj:ts Befallningshafvande i länet bestämmes, ske för nästföregående
för säljning sår af fem revisorer, af livilka stadsfullmäktige eller, der sä dane
ej finnas, allmän rådstufva utse två, landstinget en, hushållningssällskapet
en samt Kongl. Maj:ts Befallningshafvande den femte. I stad, som icke
deltager i landsting, utse stadsfullmäktige jemväl den revisor, som eljest
skulle af landstinget väljas. Berättelse öfver revisionen meddelas stadsfullmäktige
eller allmän rådstufva, landstinget och hushållningssällskapet.

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 4.

43

Revisorerne ega åtnjuta ersättning efter sjette klassen i gällande resereglemente,
hvilken ersättning skall af ofvanberörde vinstmedel utgå.

§ 21.

Bolag i stad, som jemnlikt föreskriften i § 10 mom. 2 fått öfvertaga
all minuthandel med eller all utskänkning af bränvin eller beggedera, får
icke denna rätt på annan person öfverlåta; men skulle sådant bolag vilja
mot bestämd till bolaget erlagd afgift åt annan upplåta någon af de utaf
bolaget öfvertagna utskänknings- eller utminutering srättigheter, må bolaget
härom gorå framställning hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, som efter
magistratens hörande eger att med afseende å såväl skälen för öfverlåtelsen
och tjenligheten och behörigheten hos den person, å hvilken öfverlåtelsen
ifrågasättes, som å af giftens förhållande till den inkomst, som anses
kunna af rörelsen uppkomma, framställningen bifalla eller afstå.

§ 24.

Utaf de afgifter, som enligt denna förordning inflyta för minuthandel
med eller utskänkning af bränvin, vare sig i stad eller å landet, äfvensom
af den nettovinst på rörelsen, som bolag i stad enligt § 18 skall
afstå, insättes i landtränteri en femtedel för landstingets och en femtedel
för hushållningssällskapets räkning för att af desamma förvaltas och
användas till ändamål, som för länet nyttiga äro.

Af de afgifter, som i stad inflyta äfvensom af den här ofvan omförmälda
nettovinst ä bolags rörelse tillfälle de återstående trefemtedelarne
staden, men af de afgifter, som från socknar å landet ingå, aflemnas de
tre femtedelarne i landtränteri, hvarifrån — — — — — — —

— — — — — __ — — — — — — — — socknen.

I Stockholm — — — — — — — — — — — —

— — —- — — — — — — — — — — landtränteri.

När enligt §23 — — — — — — — — — — —

— — — — — — — — —1 — —■ — — — hufvudsäte.

44

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 4.

§ 26.

Minuthandel med — — — — — — — — — — —

— — — — — — — — — — — — *—• — förordna.

Skulle anledning — — — — — — — — — — —

— -—- — ■— — — — — — — — — — — föreskrift.

Förekomma å gästgifveri eller annat utskänkningsställe eller å utminutering
sställe vid särskilda tillfällen oordningar af den art, att innehafvaren
af rättigheten icke kan anses fortfarande ega den för densammas
utöfvande erforderliga frejd, ordentlighet eller öfriga egenskaper eller
har någon af de enligt § 23 meddelade utskänkningsrättigheter visat sig
föranleda störande oordningar, må Kong]. Majrts Befallningshafvande på
anmälan i stad af magistraten eller stadsfullmäktige och på landet af
socknens eller angränsande sockens kommunalnämnd efter vederbörlig undersökning
ega att förenämnde rättighet inskränka, indraga eller innehafvaren
derifrån skilja; dock vare denne i sådant fall berättigad att af
redan erlagd utminuterings- eller utskänkningsafgift återfå så stor del,
som motsvarar den tid, hvarunder rättigheten ej utöfvats.

§ 36.

Då bränvin försändes sjöledes och någon del af saltsjön dervid befares,
skall det vara underkastadt försegling och förpassning på sätt derom i Tullstadgan
föreskrifves.

Vid annan försändning af bränvin inom landet eg er deremot förpassning
icke rum; skolande dock dä bränvin forslas landvägen inom en
mil från kusten i Skåne, Halland, Blekinge och Bohuslän i myckenhet öfverstigande
15 kannor, detsamma åtföljas af tillverkarens eller säljarens
på tro och heder sednast inom en vecka före uppvisandet afgifna bevis att
bränvinet icke blifvit i riket olofligen infördt.

§ 41.

Den, som genom minuthandel eller utskänkning föryttrar bränvin
utan att i stadgad ordning hafva dertill förvärfvat rättighet, eller som
vid minuthandel på något kärl utlemnar mindre belopp än i § 2 sägs,

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 4. 45

eller mot stadgandet i § 3 mellan flere köpare fördelar bränvin, böte

— — — — — — — — — — — — — — — ett år.

- -ör-yta-nbör.

Dessutom — — — — — — — — — — förbrutne.

Har förbrytelsen — — — — — — — — — — —

§ 51.

Underlåtes vid landväga transport af bränvin — — — — —

- — — — — — — — — — — — — förtullas.

B A. till Rikad. Prot. 1873. 5 Sami. 1 A/d. 4 Höft. 7

Hör till Bevillnings-Utskottets Betänkande, 1873, N:o 4.

Bilaga A .

Sammandrag* af inkomna uppgifter rörande minuthandeln med och utskänknimren

O

af bränvin m, m. under försäliningsåret 1870-1871

Städerna.

Län.

Stockholms stad . .
Malmöhus län . . .
Christianstads d:o .
Blekinge d:o . . . .

Calmar d:o......

Kronobergs d:o. . . ,
Jönköpings d:o. . . .

Hallands d:o.....

Göteborgs o. Bohus d:o

Elfsborgs d:o.....

Östergötlands d:o . .
Skaraborgs d:o . . . .

Örebro d:o......

Wermlands d:o....
Stockholms d:o. . . .
Södermanlands d:o .

Upsala d:o......

Westmanlands d:o . .
Gefleborgs d:o ....
St. Kopparbergs d:o .

Gotlands d:o.....

Wester-Norrlands d:o
Jemtlands d:o ....
Westerbottens d:o . .
Norrbottens d:o . . .

Sum

ma

Försäljningsåret 1869
—1870 .......

o g.
5T £3
>—
P: _

03 p

5T &

CD e-t ®

g"

6

2

14

65

7

14

12

tf-o

g.

CA £0

*-i f—
p:

g g.

03 w

326

70

21

23

23

7

16

21

83

20

32

34

26

14

18

28

22

32

13

14
7
7
5
4
4

294

306

870

860

er. p: p:

er g?
(t> c ^
CD 5''

^ 03 ^

94

8

12

6

3

Landsbygden.

5. p B

3

p:

19

4

18

6

3

9

2

7

8

11

13

6

6

20

3

3

14

42

2

3

5
2

4
1

6
4

13

2

12

1

4
1
2
3
6

5
2

54

47

16

7

12

17

18
9

24

20

7
6

5

20

9

8

6
4

17

4

C2

HJ C-f- |

g S-tä

r*- jo: ►—■

CD 3 {3*
CD P <«''
OQ P

276

239

136

134

324

318

12

52

4

4

4

1

2

6

14

18

4

4
11
17
22

5

6
4
7
4
6
3
2
2

Afgift inom städerna.

Af Bolag.

214

173

60,740

18,080

19,745

37,705

5,200

28,016

14.000
217,828

30,770

25.900

38.900
28,450

44.000
4,500

51,723

21,100

82,135

22,200

17,160

10,000

3,340

5,750

1,575

Af andra innehafvare
af
rättigheter.

80

67

33

788,818

676,609

80

33

343,700

81,465

4,814

3,364

19,965

1,706

18,944

84,366

12,193

67,792

3,244

11,106

1,329

16,053

5,556

7,824

1,347

77,731

8,520

18,570

21,337

460

9,322

12,906

35

66

11

44

95

67
63
20
60
96
17

68
60

8

22

58

25

43

3

66

833,623

640,841

25

52

35

Summa.

343,700

142,205

22,894

23,109

57,671

5,200

29,722

32,944

302,194

42,963

93,692

42,144

39,556

45,329

20,553

57,279

28,924

83,482

99,931

25,680

18,570

31,337

3,800

15,072

Af Bolag.

66

11

44

75

14,481

67
63
87
60
96
17

68
60
08
33
22
58
25
43
03
66

360

730

420

125

2,000

251

310

920

10

1,622,442

1,317,450

32

68

4,865

4,893

10

55

ft å landsbygden.

Afgifter

nas fö

rdeln

i n g.

Af andra inne

häfvare af

rättigheter.

Summa

Summa

afgifter.

Städerna.

Landsting.

Hushållnings-

sällskapen.

Landsbygdens

kommuner.

Provision

m. in.

Afgift för

hvarje

person.

343,701

) 3;

) 312,16

3 8(

)

151

2,52

ol,53t

- 17,09*

3 8(

17,091

8(

159,30;

>55

i 85,15:

in

31,797

4(

) 31,797

31

1 10,231

)36

316

i 62

0,51

- 18,23,

5 U

18,231

14

41,121

2c

13,701

)-

8,201

31

8,201

»31

i 10,911

2(

82

27

0,18

- 10,501

5 31

10,86c

>3£

33,975

77

13,821

i 82

6,785

52

6,785

52

6,50^

197

67

94

0,27

8,431

67

8,431

67

66,10c

42

34,53c

5 85

13,194

26

13,194

26

5,04g

86

132

19

0,28

5,481

>41

5,485

41

10,685

41

3,11c

76

2,132

8C

2,132

8C

3,284

68

21

37

0,07

9,007

9,007

38,729

67

17,797

90

7,730

46

7,730

45

5,393

40

77

46

0,22

5,186

25

5,186

25

38,130

88

19,727

24

7,610

93

7,610

92

3,105

55

76

24

0,30

5,325

—

5,325

—

307,519

87

234,296

95

8,038

31

61,380

96

3,188

61

615

04

1,32

7,311

61

8,041

61

51,005

21

25,726

62

10,180

64

10,180

64

4,815

31

102

—

0,18

11,825

33

12,245

33

105,938

29

56,103

34

21,045

51

21,045

51

7,021

11

722

82

0,42

10,907

25

10,907

25

53,051

42

25,235

95

10,589

07

10,589

07

6,531

25

106

08

0,22

4,930

—

5,055

44,611

68

23,686

55

8,904

53

8,904

53

3,027

10

88

97

0,27

3,845

49

5,845

49

51,175

09

27,143

53

10,214

60

10,214

60

3,500

28

102

08

0,20

7,338

20

7,338

20

27,891

28

12,307

25

5,567

10

5,567

10

4,394

16

55

67

0,21

8,840

50

8,840

50

66,119

83

34,298

85

13,197

52

13,197

52

5,293

70

132

24

0,49

4,904

56

4,904

56

33,828

78

17,319

82

6,752

52

6,752

52

2,938

20

65

72

0,34

3,486

56

3,486

56

86,969

14

49,989

39

17,359

14

17,359

16

2,087

94

173

51

0,76

1,905

67

1,905

67

101,836

92

59,866

85

20,331

48

20,331

48

1,143

21

163

90

0,69

20,138

54

20,138

54

45,818

97

15,377

43

9,145

48

9,145

47

12,059

01

91

58

0,26

1,767

90

2,078-

20,648

03

11,119

73

4,120

84

4,120

84

1,245

33

41

29

0,38

1,000

67

1,920

37

33,258

33

18,726

85

6,657

44

6,657

44

1,150

99

66

31

0,25

173

67

173

37

3,973

37

2,275

44

793

15

793

15

104-

7

93

0,06

1,856-

1,856-

16,928-

9,024

74

3,382

14

3,382

14

1,108

24

30

14

0,18

5,070-

5,070-

19,551

15

8,671

37

3,902 4

13

3,902 c

13

3,035

12

39

10

0,26

174,575

il

179,440 7

71

1,801,883 (

)3

1,131,200

76

237,642 1

>6

290,985 5

9

107,139 c

>0

34,914 2

>2

160,891 i

16

165,784 8

51

1,483,235 4

19

895,863 ^

12

201,652 2

50

251,1217

4

98,7541

16

35,843

.7