34

Riksdagens under d. Skrifvelse, N:o 83.

X:o 83.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 15 Maj 1872.

— — Andra Kammaren den 15 — —

Riksdagens underdåniga Skrifvelse, angående ändring i vissa fall
af 1 kap. Rättegångsbalken.

(Lag-Utskottets Utlåtande N:o 33 och Betänkande N:o 41.)

S. A. Iv.

Stadgandet i 1 kap. 1 § Rättegångsbalken, att Häradsnämnden skall
bestå af tolf »bönder», synes ej vara lämpligt, sedan något bondestånd i
legal mening numera ej finnes här i landet- I anseende härtill torde rättigheten
att välja nämndeman, liksom valbarheten, böra bestämmas hufvudsakligen
efter samma grunder, som i fråga om kommunala uppdrag i allmänhet
äro gällande.

Enligt Riksdagens åsigt, är den i gällande lag nämndeman medgifna
rättighet att bibehålla sin befattning så länge han det sjelf vill stridande
mot hvad i afseende å kommunala befattningar i öfrigt är stadgadt; och
om ett misstag vid val till nämndeman blifvit begånget, bör det finnas en
möjlighet att någon gång råtta detsamma. Riksdagen anser derföre, att
någon viss tid bör bestämmas, efter hvars förlopp nytt val skall ega rum.
Derjemte synes det i ] kap. 1 § Rättegångsbalken förekommande stadgande,
att ej någon, som ur nämnden afgått, skall vara skyldig att låta sig åter
invälja förr än ordningen ånyo till honom kommer, sedan de öfriga som
väljas kunna, äfven varit nämndemän, icke väl öfverensstämma med ange -

35

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 83.

lägenheten att endast den, som kan värdigt fylla kallet, kommer att detsamma
utöfva. Om man deremot bestämmer en tid af sex år, efter hvars
förlopp han är skyldig underkasta sig omval, synes derigenom vara tillräckligt
sörjdt derför, att icke någon allt för mycket besväras.

Pa dessa skäl har Riksdagen för sin del beslutat den förändring af
1 kap. Rättegångsbalken, dels att, i stället för 1 §, införas tre §§ med följande
nummer och lydelse:

»1 §. Underrätt å landet är Häradsrätt. Der dömer Häradshöfding
med tolf män, som dertill valde ii ro. De tolf kallas Häradsnämnd. Då
ledigt rum i Nämnden fyllas skall, varde i den valkrets, för hvilken ledigheten
inträffat, val hållet å kommunalstämma. Äro flera socknar, eller
socknedelar, till gemensam valkrets förenade, bestämme Rätten, å hvilken
sockens kommunalstämma valet förrättas skall. En hvar, som i kommunens
allmänna angelägenheter röstberättigad är, ege rösträtt vid nämndemansval
inom den valkrets han tillhör; och hafve hvarje röstande en röst. Vid lika
röstetal skilje lotten.

2 §. Till nämndeman är valbar hvarje inom valkretsen bosatt man,
som är tjugufem år gammal och sjelf vid Nämndemansval rösträtt eger;
dock ej den, som står under förmynderskap eller annans husbondevälde
eller som all sin egendom till borgenärer afträdt och icke, på sätt lag förmår,
visa gitter, att han från deras kraf fri är; ej den, som är tilltalad
eller blifvit under framtiden ställd eller fälld till ansvar för brott, som
medför förlust af medborgerligt förtroende, eller dömd ovärdig att föra andras
talan inför Rätta; ej heller den, som är i Konungens eller rikets tjenst.
Nämndeman väljes för sex år, dock med rätt för den valde att efter två
år afgå. Flyttar Nämndeman ur valkretsen eller viser eljest giltigt hinder,
då må Rätten honom entlediga, ändå att han ej två år tjenstgjort. Nämndeman,
som berättigad är att från tjensten afgå, skall dock tjensten fortfarande
bestrida, till dess besked till Domaren inkommit, att annan vald blifvit.
Den, som fyllt sextio år, vare ej skyldig att i Nämnd tjenstgöra. Ej heller
vare någon pligtig att, sedan han ur Nämnden afgått, åter inträda förr,
än efter sex år.

3 §. År någon missnöjd med nämndemansval; ege deröfver hos Rätten
klagan föra; men valet lände ändå till efterrättelse, der ej Rätten annorlunda
förordnar. Den valdes behörighet ege Rätten pröfva, ändå att klagan
ej föres;»

dels ock att 10 § skall erhålla följande lydelse:

»Nu häfver Häradshöfding förfall, att han sitt embete ej förrätta kan;
kungöre det Idofrätten. Pröfvas det lagligt; förordne Hofrätten en skicklig
man, som embetet i hans ställe förestår. Samma, lag vare om Borgmästare,

36

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 84.

der Rådstufvurätten utan honom ej domför är. Häfver Nämndeman förfall,
och varder förty Häradsrätten ej domför, eller saknas eljest fulltalig Nämnd,
i andra fall än det, som i 13 kap. 4 § sägs, kalle Häradshöfding af dem,
som närmast bo, och till Nämndemän väljas kunna, en eller flera, efter
ty som behofvet fordrar.»

Med underdånig anmälan härom framhärdar Riksdagen etc.
Stockholm den 15 Maj 1872.

*\:o 84.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 15 Maj 1872.

— — —. — Andra Kammaren den 15 — —

Riksdagens underdåniga Skrifvelse, angående ändring i gällande
stadganden rörande socknemännens inbördes skyldighet att
deltaga i prestgårdsbyggnad.

(Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27 och Betänkande N:o 47.)

S. A. K.

Hos Riksdagen hafva särskilda förslag blifvit väckta om förändring
af lagens föreskrifter i afseende på socknemännens inbördes skyldighet att
deltaga i prestgårdsbyggnad.

Stadgandet i 26 kap 2 § Byggningabalken, att nämnda skyldighet
skall utgöras efter gårdatalet, härleder sig från en tid, då någon annan
näring än jordbruket ej hunnit någon särdeles utveckling och då man ej
kände någon annan grund för jordbrukarens beskattning än det hemmantal
han innehade. Emellertid hafva förhållandena numera väsendtligen förändrats,
hvarigenom jemväl förändring i lagstiftningen påkallas. I alla landsändar