Biksclagens underd. Skrifvelse, N:o 77.
21
Si» n.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 14 Maj 1872.
— .— — — Andra Kammaren den 14 — —
Riksdagens underdåniga Skrifvelse, angående förändringar i vilkoren
för tillverkning och försäljning af bränvin.
(Bevillnings-Utskottets Betänkande* N:o 13 och Sammansatta Stats- och
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 2.)
S. Å. K.
I afseende å nu gällande''författningar angående vilkoren för tillverkning
samt försäljning af bränvin och andra brända eller distillerade spirituösa
drycker har Riksdagen, efter pröfning af de i fråga härom vid Riksdagen
förekomna framställningar, endast ansett följande förändringar nu böra
vidtagas, nemligen i
A) Förordningen angående vilkoren för tillverkning af bränvin.
§ 11.
Med bifall till Eders Kongl. Maj:ts i särskild nådig proposition framställda
förslag, har Riksdagen beslutat, att 11 § 2 mom. af förordningen
den 26 Juni 1871 angående vilkoren för tillverkning af bränvin skall erhålla
följande förändrade lydelse:
Vid utförsel af bränvin, för hvilket stadgad tillverkningsafgift blifvit
erlagd, åtnjutes restitution ’ med 81,7 öre för hvarje kanna renadt och med
22
Biksdagens underd. Skrifvelse, N:o 77.
80 öre för hvarje kanna icke renadt bränvin af normalstyrka, efter hvad
i särskild författning är eller varder stadgadt,
Bränvin, hvars verkliga styrka vid en temperatur af + 15 grader å
Celsii termometer uppgår till 93 procent alkohol eller derutöfver, anses
såsom renadt; hvaremot bränvin, som vid nämnda temperatur befinnes hafva
mindre styrka än 93 procent alkohol, är att betrakta såsom icke renadt.
§§ 14 och 17.
För att för bränvinstillverkare möjliggöra användandet af s. k. cisterner
äfvensom af större liggare för förvaring af bränvin i nederlagsmagasinen,
hvarigenom ingen olägenhet synts Riksdagen uppstå, så framt föreskrift
lemnas, att kärlens hela innehåll skall på en gång aftappas, har Riksdagen
funnit en sådan förändring i 14 § 2 momentet böra vidtagas, att det hinder,
som i dess nuvarande lydelse ansetts finnas mot användande af sådana större
kärl vid bränvinsnederlagen, kommer att försvinna; i livilket afseende det
synts Riksdagen lämpligast att till ordningsstadgan förvisa de detaljerade
föreskrifterna angående journalens förande och såsom i 1 momentet af §
allenast hänvisa till nämnda stadga; äfvensom att till ernående af nödig
tydlighet i 17 § införa föreskrift, att innehållet af ett kärl får uttagas,
under det kärlet j magasinet qvarblifver; och har Riksdagen i öfverensstämmelse
härmed beslutat att 14 § 2 momentet skall lyda: Bränvin, som
sålunda på nederlag upplägges, skall vara uppmätt och profvadt af kontrollören,
som öfver nederlaget förer journal enligt föreskrifterna i gällande
ordningsstadga för bränvinsbrännerierna i, riket; äfvensom att 1 punkten i
l momentet af 17 § sålunda förändras: Önskar tillverkare bränvin ur nederlaget
uttaga, göre derom anmälan hos kontrollören eller tillsyningsmannen,
som eger utlemna det belopp, för hvilket tillverkningsafgift blifvit till länets
ränteri inbetald; dock endast helt eller hela kärl eller deras innehåll och
för hvarje gång ej mindre än 1000 kannor af normalstyrka.
B) Förordningen angående vilkoren för försäljning af bränvin och andra
brända eller distillerade spirituösa drycker.
§ 12.
Den i denna § åtskilliga gästgifverier å landet tillerkända särskilda
utskänkningsrätt har Riksdagen funnit utgöra en betydande inskränkning
i den kommunens beslutanderätt i fråga om bränvinsförsäljningens ordnande,
hvilken såsom grundsats genomgår den nyare lagstiftningen om bränvins
försäljning, hvarföre Riksdagen ansett önskvärdt om denna rättighet kunde
på något sätt upphöra- Efter tagen kännedom om uppkomsten af den åt
23
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 77.
gästgifvare bibehållna utskänkningsrätt har Riksdagen icke kunnat betrakta
densamma såsom åtföljande hemmanet eller egendomen, då såväl stadgandet
att denna rättighet kan uppsägas och förverkas af egaren till gästgifveriet
som föreskriften att, der flere åboer gemensamt ombesörja gästgifverihållningen,
utskänkningsrättigheten vid gästgifveriet är beroende af den åbo,
som för tillfället besörjer gästgifverihållningen, tydligen angifvcr nämnda
rättighet såsom helt och hållet personlig. Under dessa omständigheter har
Riksdagen icke kunnat finna någon skilnad emellan densamma och den,
som i § 7 finnes förbehållen dem, som å bränvinsförsäljning innehafva
burskap, vid hvilket förhållande Riksdagen äfven ansett att de föreskrifter,
som gälla i fråga om de sednares rättighet, äfven kunna och böra göras
tillämpliga på de förres, och att i följd häraf den i 12 § för gästgifveri a
landet gällande rättighet till utskänkning må fortfara allenast under den
närvarande innehafvarens af gästgifveriet äfvensom under dennes hustrus
lifstid och så länge de besörja gästgifverihållningen. genom hvilken tillämpning
af nu gällande stadgande kommunerna skulle hafva utsigt att i framtiden
kunna inom sig fritt ordna bränvinsförsäljningen.
Med anmälan af Riksdagens förenämnda i afseende å författningen
angående tillverkning af bränvin beslutade förändringar, får Riksdagen i
underdånighet anhålla, dels att Eders Kongl. Maj:t, med godkännande af
desamma, täcktes utfärda författning derom, dels ock att Eders Kongl.
Maj:t ville i nåder meddela sådan ändring i 12 § af gällande förordning
angående vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända eller distillerade
spirituösa drycker, att den der för gästgifveri a landet medgifna utskänkningsrätt
endast må komma att tillgodonjutas af den nuvarande egaren
till sådant gästgifveri samt af hans hustru, så länge någon af dem lefver
och gästgifverihållningen vid samma gästgifveri besörjer.
Riksdagen framhärdar etc
Stockholm den 14 Maj 1872.