Riksdagens underd. Skrifvelse., N:o 74.
17
\:o 14.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 13 Maj 1872.
—- — — — Andra Kammaren den 13 — —
Riksdagens underdåniga Skrifvelse, angående omarbetning af gällande
grufvestadga.
(Lag-Utskottets Betänkande N:o 38.)
S. A. K.
Sedan hos Riksdagen fråga blifvit väckt om utarbetande af ny grufvestadga,
liar Riksdagen tagit denna fråga under öfvervägande och dervid
funnit gällande grufvestadga af den 12 Januari 1855 tarfva omarbetning,
i hufvudsakligt syfte att jordegares rätt i förhållande till inmutare måtte
mera än nu är händelsen blifva tillgodosedd och bestämd.
Så väl i fråga om vilkoren för erhållande af mutsedel och för bibehållande
af rättigheten till inmutad fyndighet, som äfven i åtskilliga andra
afseenden synes denna stadga lemna rum för väsendtliga anmärkningar,
bland hvilka må anföras: att det rådrum af ett år från mutsedelns utfärdande,
som inmutare enligt nämnda författning har sig förunnadt, innan
han be höfvel'' företaga skärpning eller försöksarbete, synes vara allt för
rymligt; att inmutare är nog mycket gynnad, då han, sedan arbetet en
gång blifvit påbörjadt, kan bevara sin rätt till grufvan blott derigenom, att
antingen bergsprängning till en kubikfamn, eller 4 å 5 famnars jordrym
Bih.
till Riksd. Prof. 1872. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 12 Raft. ‘ :i
18 Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 74.
ning, eller ock annat grufve- eller grufvebyggnadsarbete, motsvarande 200
dagsverken, årligen på stället utföres; att författningen, efter livad erfarenheten
ock skall visat, lemnar ruin för missbruk i afseende på det så
kallade hviloståndet, hvarigenom grufvearbetet kan få hvila nästan huru
lång tid som helst; att, enär den, som uttagit en mutsedel, icke har skyldighet
att derom underrätta jordegaren förr än när skärpningsarbetet skall
företagas, den sednare under tiden befinner sig i ett tillstånd af osäkerhet,
som svårligen låter förena sig med ett tillbörligt beaktande af eganderättens
helgd; att, ehuru största och bästa delen af ett hemmans egor
kan genom inmutningar frånhändas jordegaren, författningen likväl icke
stadgar någon skyldighet för grufveegare att i förhållande dertill deltaga i
hemmanets ränta och öfriga onera, eller till stamhemmanet erlägga årlig
afgäld, på sätt för jordafsöndring i allmänhet är stadgadt; att författningen
icke innehåller erforderliga bestämmelser angående dispositionsrätten
öfver de icke inmutningsbara berg- och jordarter, såsom eldfast lera, sandsten,
skiffer m. m., som vid skärpning eller grufvedrift anträffas: samt att
jemväl saknas nödiga föreskrifter, huru förfäras skall vid tvister emellan
jordegare, som begagnar sin rätt att deltaga i grufvedrifter, och inmutare,
angående anordningarnc och planen för det gemensamma grufvearbetets
bedrifvande.
Hvad särskildt anuår inmutniugsrätten i afseende på stenkol, så liar
uppmärksamheten blifvit fästad vid det förhållande, att under sednare åren,
till följd af den bekanta tillgången på stenkolslager i Skåne, flera tusen
mutsedlar uttagits å Skånes bördiga sädesfält. Inmutningarne lära här
blifvit en spekulation, som, derest den får ohejdadt fortgå, hotar att i betänklig
grad skada jordbruksnäringen. Då likväl kända geologiska förhållanden
torde lemna ledning för sökandet efter stenkolsfyndighet, synes inmutningsrätten
härutinnan kunna utan synnerlig skada för industriens utveckling
om icke alldeles upphäfvas åtminstone på det sätt begränsas,
att garantier uppställas emot dess missbrukande till men för jordbruket.
Men i hvilketdera fallet som helst anser Riksdagen, som i saknad af erforderlig
utredning ej tilltror sig att i detta afseende uttala något bestämdt
omdöme, det vara angeläget, att denna fråga genom särskild lagstiftningskyndsamt
löses, oberoende af den mera omfattande omarbetningen af grufvestadgan
i öfrigt.
På grund af hvad anfördt blifvit, får Riksdagen i underdånighet anhålla,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes dels taga i nådigt öfvervägande huruvida
inmutniugsrätten i fråga om stenkol må kunna alldeles upphäfvas
eller så begränsas, att garantier uppställas emot missbruk deraf till men
för jordbrukare eller jordegare, samt i ena eller andra fallet derom utfärda
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 75.
nådig författning, dels låta omarbeta grufvestadgan i öfrigt i syftning att
förekomma missbruk af inmutningsrätten till men sa för jordbruket som
bergsbruket.
Riksdagen framhärdar etc
Stockholm den 13 Maj 1872.
1V:ö 15,
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 14 Maj 1872.
— .— — — Andra Kammaren den 14 •— —-
Riksdagens underdåniga. Skrifvelse, angående upprätta.dt nytt reglemente
för Rik.sgälds-kontoret.
(Stats-Utskottets Memorial N:o 92.)
8. Å. K.
Då det reglemente för Riksgälds-kontoret, hvilket vid innevarande
riksdag utfärdas, innehåller åtskilliga närmare föreskrifter, hvilka icke finnas
intagna i Riksdagens derom till Eders Kongl. Maj:t aflåtna underdåniga
skrivelser, har Rikdagen uppdragit åt sina fullmäktige i Riksgäldskontoret
att, så fort ske kan, efter emottagande al det nya reglementet,
till Eders Kongl. Maj:t, å Riksdagens vägnar, i underdånighet aflemna ett
exemplar af samma reglementeRiksdagen
framhärdar etc.
Stockholm den 14 Maj 1872.