2
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 66.
efter den i liknande fall hittills tillämpade grund, så att på Sverige belöpte
rf och på Norge rr, den svenska andelen funnes utgöra 34,456 R:dr
13 öre, har Eders Kongl. Maj:t nu i nåder äskat, att, till betäckande af
Sveriges andel i ofvan anförda förskottssumma, nyssnämnda belopp, 34,456
R:dr 13 öre, måtte varda af Riksdagen anvisadt; och har, med bifall till
Eders Kong]. Maj:ts förevarande nådiga framställning, Riksdagen till Eders
Kong]. .Maj:ts disposition å Riksgälds-kontoret anvisat det äskade beloppet,
34,456 R:dr 13 öre.
Riksdagen framhärdar etc.
Stockholm den II Maj 1 S72.
N:o «6.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 11 Maj 1872.
— — — — Andra Kammaren den 11 — —
Riksdagens underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl. Majds
nådiga Proposition i fråga om befordringsrätt för de vid
marinregementet qvarstående subalternofjicerare och det
lägre underbefälet samt om ersättning till nuvarande kompanicheferne
derstädes för förlorad inkomst i följd af
passevolansens upphörande.
(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 75.)
S. A. K.
Uti en den 8 nästlidne Mars till Riksdagen aflåten nådig Proposition
är erinradt, hurusom i anledning af Eders Kongl. Majrts uti nådig Propo
-
3
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 66.
sition till 1871 ås lagtima riksdag angående landtförsvarets ordnande framställda
förslag om öfverflyttning af flottans marinregemente från sjö- till
landtförsvaret samt om de förmåner och skyldigheter, hvilka efter öfverHyttningen
borde befäl och underbefäl vid berörda regemente tillkomma —
Riksdagen enligt underdånig skrifvelse af den 16 Maj nämnda år beslutat,
bland "annat, »att det befäl och underbefäl med vederlikar vid marinregementet,
hvilka vid regementets indragning icke blifva behöfliga eller till
andra regementen eller korpser transporterade eller till andra allmänna
befattningar förflyttade, må vid sina dem genom fullmakt tillförsäkrade
aflöningsförmåner och tjenstebefattningar behållas såsom eu för Kongl. Maj:t
disponibel befälskader, intill dess full pensionsålder är uppnådd, efter hvilken
tid de endast underkastas tjenstgöring i likhet med dem af deras vederlikar,
som erhållit afsked med fyllnadspension»; och har Eders Kongl.
Maj:t nu af anförda skäl föreslagit Riksdagen att, såsom tillägg till dess
ofvan omförmälda beslut, medgifva:
att nu varande kompanichefer och fanjunkare vid marinregementet
måtte vid afsked efter uppnådd full pensionsålder undfå fyllnadspension
till det belopp, att densamma tillika med pensionen från amiralitetskrigsmanskassan
komme att motsvara deras enligt stat innehafvande lön
jemte tjenstgöringspenningar:
att nu varande subalternofficerare måtte i mån al uppkommande
ledigheter kunna befordras till kaptensgrad; dock att de officerare, hvilka
sålunda blefvo till kaptener befordrade, skulle vid uppnådd full pensionsålder,
från hvilken tid tjenstgöringsskyldighet icke ifrågakomme i vidsträcktare
mån, än för dem, hvilka erhållit afsked med fyllnadspension, frånträda
tjenstgöringspenningar och åtnöjas med den i stat bestådda lön;
att underofficerare af lägre grad än fanjunkare måtte jemväl i mån
af uppkommande ledigheter kunna till fanjunkaregrad befordras; samt
att alla så väl officerare som underofficerare, hvilka af här ifrågavarande
befordringsrätt ville sig begagna, skulle i afseende a pensionsförmåner
vara underkastade de bestämmelser, som för pension ur amiralitetskrigsmanskassan
jemte fyllnadspension nu vore eller framdeles blefve i
nåder meddelade.
I sammanhang härmed har Eders Kongl. Maj:t, som ansett en af
kompanicheferne vid marinregementet gjord underdånig ansökning om ersättning
för förlorade inkomster i följd af passevolansens upphörande derstädes
endast i så måtto böra bifallas, att dem för sistlidna och innevarande
år tillerkändes ersättning för den inkomst, hvaraf de i följd af passevolansens
upphörande gått i mistning, med det af Förvaltningen af sjöärendena,
i afgifvet utlåtande, föreslagna belopp af 600 R:dr för år till
4
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 66.
hvardera af nu varande kompanichefer, begärt Riksdagens j medgifvande
dertill, att den ersättning som i öfverensstämmelse med nyssberörda åsiot
kunde finnas böra nu varande kompanicheferne vid marinregementet för
åren 1871 och 1872 tillkomma, måtte utgå från det för nämnda regemente
under riksstatens fjerde hufvudtitel numera uppförda anslag.
Beträffande först frågan om befordringsrätt för subalternoffieerare
och det lägre underbefälet vid marinregementet har det af Eders Kong].
Maj:t i detta hänseende framlagda förslag synts Riksdagen icke öfverskrida
gränserna för den strängaste billighet, men då emellertid den föreslagna
befordringsrätten utgör en förmån, hvartill vederbörande icke äro genom
föregående Riksdags beslut berättigade, har Riksdagen ansett vid medgifvande
af sådan befordringsrätt böra fästas ett vilkor, som, utan att innebära
någon obillighet mot den enskilde, kan bereda staten ej oväsendtliga
fördelar. Om nemligen inom en icke aflägsen tidrymd skulle ifrågakomma
att i provinsen Blekinge uppsätta annan infanteritrupp, och dymedelst
marinregementets befäl blefve för beväringens öfvande obehöfligt, skulle
staten ändock icke kunna undgå att fortfarande aflöna detta befäl bredvid
det nya regementets eller den nya korpsens befäl. Det har derföre synts
böra föreskrifvas, att de officerare och underofficerare, som vilja af* här
ifrågavarande befordringsrätt sig begagna, böra vara underkastade förflyttning
till annat infanteriregemente eller iufanterikorps, derest Eders Kongl.
Maj:t kan pröfva sådant lämpligt.
Vidkommande frågan om ersättning til! kompanicheferne för förlorad
inkomst till följd af passevolansens upphörande, har Riksdagen funnit de
af Eders Kongl. Maj:t föreslagna ersättningsbelopp vara med billighet öfverensstämmande.
Riksdagen har alltså i hufvudsaklig öfverensstämmelse med Eders
Kongl. Maj:ts nådiga förslag medgifvit,
att nuvarande kompanichefer och fanjunkare vid marinregementet må
vid afsked efter uppnådd full pensionsålder undfå fyllnadspension till det
belopp, att densamma tillika med pensionen från amiralitets-krigsmanskassan
kommer att motsvara deras enligt stat innehafvande lön jemte tjenstgönngspenningar;
att
nuvarande subalternoffieerare må i mån af uppkommande ledigheter
kunna befordras till kaptens grad; dock att de officerare, hvilka så
-
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 66. , 5
lunda blifva till kaptener befordrade, skola vid uppnådd full pensionsålder,
från hvilken tid tjenstgöringsskyldighet icke ifrågakommer i vidsträcktare
inån, än för dem, hvilka erhållit afsked med fyllnadspension, frånträda
tjenstgöringspenningar och åtnöjas med den i stat bestådda lön;
att underofficerare af lägre grad än fanjunkare må jemväl i mån af
uppkommande ledigheter kunna till fanjunkaregrad befordras;
att alla såväl officerare som underofficerare, hvilka af här ifrågavarande
befordringsrätt vilja sig begagna, skola dels vara underkastade förflyttning
till annat infanteriregemente eller korps, derest Eders Kong].
Maj:t kan finna sådant lämpligt, dels ock i afseende å pensionsförmåner
vara underkastade de bestämmelser, som för pension ur amiralitetskrigsmanskassan
jemte fyllnadspension nu äro eller framdeles varda i
nåder meddelade; samt
att den ersättning, som i öfverensstämmelse med Eders Kongl. Maj:ts
uttryckta åsigt kan finnas böra nuvarande kompanicheferne vid marinregementet
för åren 1871 och 1872 tillkomma, må utgå från det för nämnda
regemente under riksstatens fjerde hufvudtitel uppförda anslag.
Riksdagen framhärdar etc.
Stockholm den 11 Maj 1872.