Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 54.

i

N:o

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 8 Maj 1872.
—. — — — Andra Kammaren den 8 — —

Riksdagens underdåniga Skrifvelse, i anledning af gjorda framställningar
angående upphörande af hofveriskyldigheten till kungsgårdar
och militiebo ställ en i Skåne.

(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 55.) S.

S. A. K.

Inom Riksdagens båda Kamrar hafva förslag blifvit väckta derom, att, för
den händelse Riksdagen genom bifall till Eders Kongl. Maj:ts i den nådiga propositionen
angående statsverkets tillstånd och behof gjorda framställning om anslag still
inlösen af dagsverksskyldighet från hästhemman i Skåne» skulle efterskänka den dessa
hemman enligt kongl. reglementet den 7 November 1695 påliggande arbetsskyldighet,
Riksdagen då ock måtte i underdånighet anhålla, det Eders Kongl. Maj;t behagade
vidtaga sådana åtgärder, att Rikets Ständers beslut om dagsverksskyldighetens allmänna
upphörande måtte komma till tillämpning äfven beträffande innehafvare af de hemman,
hvilka utgöra hofveri till kungsgårdar eller militieboställen i Skåne, och att Eders
Kongl. Maj:t täcktes låta uppgöra och till Riksdagen afgifva förslag om den ersättning,
som för sådant fall vore erforderlig, derest icke rättigheten att disponera ifrågavarande
hofverier funnes kunna upphöra vid ombyten af kungsgårdarnes eller boställenas
innehafvare.

Bih. till Riksd. Prot. 1872. 10 Sami 1 Afd. 1 Rand. 11 Höft.

1

“ Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 64.

Vid pröfning af denna fråga liar Riksdagen, som uti underdånig skrifvelse den
10 sistlidne April, angående regleringen af utgifterna under riksstatens fjerde hufvudtitel,
redan anmält, att Eders Kongl. Maj:ts ofvanoniförmälda nådiga förslag om inlösen
af dagsverksskyldighet från hästhemman i Skåne vunnit Riksdagens bifall, funnit
ådagalagdt, att nämnda dagsverksskyldighet hvarken till sitt upphof eller beskaffenhet
har något gemensamt med de uti hemmanens ränta och skattläggning icke inbegripna
dagsverks- och arbetsskyldigheter, som in natura utgjorts och ännu utgöras till en del
kungsgårdar eller militieboställen i Skåne, och om hvilka skyldigheters afskaffande
framställningar nu blifvit inom Riksdagen gjorda.

Jemlikt Rikets Ständers vid 1853—1 854 årens riksmöte fattade, af Eders
Kongl. Maj:t den 8 September 1854 i nåder gillade beslut, skulle sistnämnda, ursprungligen
obegränsade, men sedermera till vissa arbetsprestationer, såsom uppplöjandet
af en viss jordrymd, inbergandet af grödan å en viss åker, transporter af vissa
qvantiteter spanmål eller ved m. m., för hvarje hemman eller hemmansdel bestämda
arbets- eller hofveriskyldighet, hvilken vid eu af numera aflidne Kammarrådet i Kammarkollegium
L. E. Cassel, jemlikt nådigt förordnande, år 1844 verkställd undersökning
uppskattats till visst antal dagsverken, upphöra mot det att do arbetsskyldige
i stäliet utgjorde dels den hemmanen åliggande, mot arbetskyldigheten förut afkortade,
indelta räntan och dels derutöfver eu vid nämnda undersökning efter de
beräknade dagsverkenas antal på vissa grunder bestämd årlig afgäld; hvarjemte bestämmelser
då äfven medelades om ersättning åt vederbörande boställsinnehafvare för upphörandet
af det förut åtnjutna arbetsbiträdet.

Enligt hvad Riksdagen vidare inhemtat, hafva äfven till följd af detta beslut,
utaf ^ de till åtskilliga kungsgårdar och militieboställen ursprungligen arbetsskyldiga
143*9/96 mantal, 7 72;3 mantal blifvit befriade från utgörande af dagsverken in natura,
hvaremot i anledning deraf att innehafvare under anförande bland annat, att
den ifrågasätta ersättningen vore för hög, vägrat att ingå på de föreslagna vilkoren,
arbetsskyldigheten qvarstode för 6G5/32 mantal.

I anledning af hvad sålunda förekommit, har Riksdagen visserligen icke funnit
skäligt, att ifrågavarande arbetsskyldighet skulle efterskänkas för de hemman, hvilkas
innehafvare icke velat derifrån vinna befrielse genom godkännande af de i öfverensstämmelse
med fastställda grunder föreslagna överenskommelser, helst ett sådant eftergifvande
skulle innefatta en orättvisa emot alla dem, icke blott inom provinsen Skåne,
utan äfven inom andra landskap, som emot lösen vunnit befrielse från dagsverksskyldighetens
utgörande in natura. Emellertid har det synts ej oantagligt, att det af de
ännu arbetsskyldige för deras vägran att på regleringen ingå anförda skäl, att den
ifrågasätta ersättningen vore för hög, numera icke saknar all grund, i det genom vid
jordbruket i allmänhet införda förbättrade arbetsmetoder och andra förhållanden en
lindring sannolikt åstadkommits i den arbetsbemmanen åliggande arbetsskyldighet, sådan
densamma med ledning af då för handen varande förhållanden utaf Kammarrådet

Riksdagens underd. Skrifvelse, N-.o 64.

3

Cassel, enligt hvad af handlingarne inhemtats, till de arbetsskyldiges belåtenhet uppskattades.
En förnyad undersökning och uppskattning af de tjenstbarheter, som åligga
de ännu arbetsskyldige, jemte derefter lämpad jemkning af de för befrielsen derifrån
fastställda grunder torde alltså kunna vara af omständigheterna påkallad, på det att
den ännu återstående arbetsskyldighetens, af många skäl önksvärda, afskaffande måtte
kunna åvägabringas; hvadan, och då Riksdagens uppmärksamhet äfven blifvit fästad
derå, att skyldigheten att utgöra dagsverken in natura till boställen i Skåne ännu
qvarstår för ett ej ringa antal s. k. gatehus, Riksdagen får i underdånighet anhålla,
det Eders Kongl. Maj:t täcktes låta efter förnyad undersökning uppgöra och till Riksdagen
afgifva förslag dels derom, att Rikets Ständers beslut om upphörande af dagsverksskyldighetens
utgörande in natura måtte komma till tillämpning å de hemman
och gatehus i Skåne, för Indika arbetsskyldigheten ännu qvarstår, och dels om den
ersättning, som för sådant fall må vara erforderlig, derest icke rättigheten att disponera
de ifrågavarande dagsverkena finnes kunna upphöra utan annan ersättning än den,
som kan varda de arbetsskyldige till utgifvande ålagd.

Riksdagen framhärdar etc.

Stockholm den 8 Maj 1872-