9

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 42.

Mjölby jernväg, bevilja rättighet, att dels erhålla upplåtelse af den för ifrågavarande
jernvägsanläggningar erforderliga, kronan tillhöriga jord, utan
annan kostnad än att, hvad angår boställsjord eller annan åt enskild person
med åborätt eller annorledes upplåten kronojord, ersättning derför
leiunas i enlighet med hvad nådiga Förordningen den 14 April 1866 derom
stadgar; dels ock för anläggningen kostnadsfritt begagna sådana å kronans
egor belägna kalk- och stenbrott jemte grustägter, som kunna vara disponibla;
samt

b) att enskilda personer eller bolag, hvilka undfått eller intill nästa
lagtima riksdags början kunna undfå Eders Kongl. Maj:ts tillstånd att inom
riket anlägga jernväg, må, om än de för sådant ändamål icke erhålla statsbidrag,
likväl, der Eders Kongl. Maj:t så pröfvar lämpligt, komma i åtnjutande
af enahanda förmåner, som omförmälas i momentet a.

Med underdånigt tillkännagifvande häraf, framhärdar Riksdagen etc.

Stockholm den 30 April 1872.

\:o 42.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 30 April 1872.

— — — — Andra Kammaren den 30 — —

Riksdagens underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl Maj:ts
nådiga Proposition, angående dels stadgande af förändrade
vilkor för tidningars och tidskrifters postbefordran,
dels åtskilliga andra, postväsendet rörande frågor.

(Be vi 11 n i ngs-U tskottets Betänkande N:o 10 och Memorial N:o 15.)

S. A. K.

Med föranledande af Eders Kongl. Maj:ts nådiga Proposition af den
16 si st 1 id ne februari, angående dels stadgande af förändrade vilkor för tid -

10

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 42.

ningars och tidskrifters postbefordran, dels åtskilliga andra postväsendet
rörande frågor, har Riksdagen fattat följande beslut:

])et af Eders Kong]. Maj:t framställda förslag till författning i afseende
å vilkoren för tidningars och tidskrifters postbefordran, att lända
till efterrättelse från och med ingången af nästkommande år, har Riksdagen,
med endast de förändringar, som här nedan närmare angifva.?, samt
med upphäfvande af den genom Rikets Ständer vid 1859 —1860 årens
riksdag stadgade bevillningsafgift för stämpling af tidningar samt andra
periodiska skrifter och tryckta afhandlingar, funnit godt i allt öfrigt bifalla I

afseende å de uti § 1 af det nådiga författningsförslaget, såsom
vilkor för postbefordran mot vissa bestämda högsta afgifter utan hänsyn
till prenumerationspriset, förekommande stadganden angående hvarje tidningsnummers
största ytinnehåll, har Riksdagen ansett detta ytinnehåll
böra, i likhet med hvad för mera än två gånger eller endast en gång i
veckan utkommande tidningar blifvit antaget, jemväl för sådana tidningar,
som utgifvas två gånger i veckan, fastställas till högst 1,000 qvadratdecimaltum.

Den uti samma § till 30 öre föreslagna minsta afgift för hvarje särskildt
tidningsexemplar och för hvarje gång prenumeration vid postanstalt
cgde rum, ehvad prenumerationen afsåg längre eller kortare tid samt ehvad
prenumerationspriset vore högre eller lägre, har Riksdagen funnit böra nedsättas
till 10 öre. Riksdagen har nemligen, i betraktande deraf att under
hittills varande förhållanden tidningar och tidskrifter utan någon afgift till
postkassan eller postpersonalen endast på grund af erlagd bevillningsstämpel
blifvit befordrade under korsband, befarat, att denna föreslagna afgift
kunde för åtskilliga mindre och billigare periodiska skrifter utgöra eu alltför
betydande förhöjning i postbefordringskostnaden, i jemförelse med hvad
af dem hittills i bevillningsstärnpcl blifvit erlagdt, och följaktligen velat så
bestämma densamma, att postverket kunde anses erhålla nöjaktig ersättning
utan att någon tidning eller tidskrift blefve öfver höfvan betungad.
I öfverensstämmelse härmed har äfven den i förslagets § 3 omnämnda
lägsta afgift af 30 öre blifvit nedsatt till enahanda belopp eller 10 öre.

Utur det i § 2 af Eders Kongl. Majrts nådiga författningsförslag
förekommande stadgandet angående rätt för vissa uppgifna tryckta offentliga
handlingar och skrifter till postbefordran mot bestämd högsta afgift
af 60 öre, utan afseende å det i hvarje vecka utkommande antal nummer
eller å ytinnehållet, har Riksdagen uteslutit orden: »krigsvetenskaps-akademiens
handlingar och tidskrift», emedan eu dylik undantagsbestämmelse
till förmån för berörda tidskrift syntes i sig sjelf mindre lämplig och der -

II

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 42.

jemte befarats kunna framkalla anspråk på motsvarande medgifvande för
äfven andra likartade publikationer.

Eders Kongl. Maj:ts nådiga förslag, att från ocli med ingången af
nästkommande år de lösbref, som med posten befordras, må i afseende å
portots belopp och dess ingående till postkassan underkastas samma bestämmelser,
som vanliga bref, bar Riksdagen funnit sig icke böra bifalla,
enär upphäfvande af den nu och sedan länge medgifna befordringsrätten
för lösbref mot afgift af endast 3 öre samt tillämpning äfven på dessa
bref af det allmänna portot af 12 öre ansetts utgöra en så verkligen känbar
förhöjning i den nu utgående afgiften för befordran af bref mellan
närliggande landsorter, att densamma mångenstädes kunde komma att alltför
mycket betunga och dermed äfven hämma landtbefolkningens brefvexling.

De af Eders Kongl. Maj:t till postutvexlingens underlättande i nåder
föreslagna åtgärder, nemligen:

att den enkla brefvigten, för närvarande bestämd till »ej fullt 4 ort»,
må til! »högst 4 ort» fastställas;

att till bref af dubbel vigt, för hvilka portot skall utgöras med två
gånger så mycket som belöper för enkelt bref, må hänföras alla bref,
hvilkas vigt öfverstiger 4, men ej 25 ort;

att tre gånger det enkla portot skall erläggas för bref af mer än
25 och högst 50 orts vigt, men tyngre försändelser behandlas såsom paketer;

att för småpaketer eller sådana paketer, som väga högst 2 skålpund,
portot må, utan afseende å afståndet emellan afgångs- och adressorterna
bestämmas till 30 öre, då paketets vigt icke öfverstiger 1 skålpund, och till
50 öre, då vigten öfverstiger ett, men icke 2 skålpund; samt

att afgiften för brefkort må fastställas till 10 öre,
hafva samtliga af Riksdagen bifallits.

Slutligen och hvad angår Eders Kongl. Maj:ts nådiga förslag att sådana
bref, som utan rekommendation till postbefordran aflemnas, men skäligen
antagas innehålla kontanta penningar, må rekommenderas genom postanstaltens
försorg samt mot dubbel afgift, att af adressaten erläggas, har
Riksdagen till detta nådiga förslag funnit sig icke böra lemna bifall.

Hvilket allt Riksdagen får i underdånighet anmäla.

Riksdagen framhärdar etc.

Stockholm den 30 April 1872,