18
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 31.
i\:is 31.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 24 April 1872.
— — —• — Andra Kammaren den 24 — —
Riksdagens underdåniga Skrifvelse, om ändring i Kongl. Förordningen den 7
December 1866 angående vilkor en för försäljning till förtäring på
stället af vin, öl, kaffe eller andra icke spirituösa drycker.
(Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Betänkande N:o 15 och Första
Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Betänkande N:o 2.)
S. A. K.
Med anledning af den klagan, hvilken ofta låtit sig förnimmas öfver oordningar,
som förelupit på försäljningsställen, der öl, dricka, kaffe och andra icke spirituösa
drycker hållas allmänheten till förtäring tillhanda, och hvilka oordningar
uppgifvits hafva blifvit, om ej framkallade, dock i väsendtlig mån befordrade genom
den rättighet till försäljning af dessa drycker, som enligt Kongl. Förordningen
den 7 December 1866 är medgifven enhvar, så framt emot hans frejd anmärkning
icke förekommit, har inom Riksdagens Andra Kammare förslag blifvit fram■stäldt,
åsyftande den ändring i högstberörda förordning, att den, som må försälja
öl och andra dermed jemförliga drycker till förtäring på stället, skall dertill hafva
erhållit tillstånd af Konungens Befallningshafvande, sedan kommunen blifvit öfver
ansökningen hörd.
Vid behandling af detta ärende har Riksdagen icke kunnat undgå att finna
den åsigt grundad, att ett ibland de mest verksamma medel till förekommande för
framtiden af de oordningar, som sålunda blifvit icke utan skäl öfverklagade, skulle
19
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 31.
vara, om rättigheten att till förtäring på stället försälja de drycker, å hvilka den
Kong!. Förordningen har afseende, blefve i så måtto inskränkt, att densamma endast
tillkomme den, hvilken pröfvades hafva ådagalagt den sedlighet och den stadga
i uppförandet, hvilka göra antagligt, att utskänkningen, af honom verkställd,
icke skulle blifva till mehn för den allmänna ordningen. Till följd häraf och enär
pröfningen deraf synes, både till minskande af omgång och kostnader för den, hvilken
önskar för sitt uppehälle anlita denna näringsutväg, böra, och utan allt äfventyr
äfven kunna öfverlemnas åt kommunerna sjelfve, hvilka om personen, hans
lämplighet för yrket och hans särskilda förhållanden i öfrigt utan tvifvel ega den
närmaste och mest säkra kännedom, får Riksdagen i underdånighet anhålla, det
Eders Kongl. Maj:t täcktes låta vidtaga sådan förändrad bestämmelse i ofvannämnda
Kongl. Förordning af den 7 December 1866 § 1 mom. 1, att ansökning
om rättighet till försäljning, till förtäring på stället, af öl, dricka, porter, kokadt
kaffe, the, chokolad eller andra icke spirituösa drycker, med undantag af vin, skall
göras å landet hos kommunalnämndens ordförande i orten samt i stad hos magistraten,
der försäljningen skall ega rum; att resolution öfver ansökan alltid skall
afgifvas, i förra fallet efter öfverläggning inom kommunalnämnden och då utan lösen,
men då den meddelas af magistrat emot den lösen, som för bevis öfver ingifna
handlingar i allmänhet stadgad är; samt att den, som erhållit här ifrågavarande
rätt till försäljning å landet, ej må vara berättigad sig deraf begagna förr,
än han derom gjort anmälan hos länsmannen i orten med uppgift på det ställe,
der försäljningen skall ega ruin.
Riksdagen framhärdar etc.
Stockholm den 24 April 1872.