Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.
1
7Y:o 25.
Ank. till Riksd. Kansli den 15 Mars 1872, kl. 2 e. m.
Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Riksdagen, angående åtskilliga
bestämmelser rörande befordringsrätt för de vid Marinregementet
qvar stående subaltern-offeer are och det lägre
underbefälet, samt om ersättning till nuvarande
cheferne derstädes för förlorad inkomst i följd af passevolansens
upphörande: Gifven Stockholms Slott den 8
Afars 1872.
1 anledning af Vårt uti den nådiga propositionen till 1871 års Riksdag,
angående landtförsvarets ordnande, framställda förslag om öfverflyttning
af Flottans Marin-regemente från sjö- till landtförsvaret, samt om
de förmåner och skyldigheter, hvilka efter öfverflyttningen herde befäl
och underbefäl vid berörda regemente tillkomma, har Riksdagen, enligt
underdånig skrifvelse af den 16 Maj nämnda år, beslutat, bland annat,
»att det befäl och underbefäl med vederlikar vid Marin-regementet, hvitna
vid regementets indragning icke blifva behöflige eller till andra re»gementen
eller corpser transporterade eller till andra allmänna befatt»ningar
förflyttade, må vid sina, dem genom fullmakt tillförsäkrade af»löningsförmåner
och tjenstebefattningar bibehållas, såsom eu för Kongl.
»Maj:t disponibel befälskader, intilldess full pensionsålder är uppnådd,
»efter hvilken tid de endast underkastas tjenstgöring i likhet med dem
»af deras vederlikar, som erhållit afsked med fyllnadspension.»
Det nådiga förslag, som föranledt Riksdagens nyssberörda beslut,
Bill. till Riktd. Prat. 1 Samt. 1 Afd. 13 Raft. 1
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.
framställdes naturligen under förutsättning af Riksdagens bifall till det
af Kongl. Maj:t i samma nådiga proposition jemväl framlagda förslaget
om uppsättning af två nya regementen och en ny corps samt om tillökning
i indelta arméens nuvarande befäl, hvarigenom tillfälle till ny
anställning skulle hafva blifvit beredt, om icke hela, så åtminstone allra
största delen af Marin-regementets genom indragningen öfvertaliga befäls-
och underbefäls-personal; men enär sistnämnda förslag icke af Riksdagen
antagits, har till följd deraf en del af Marin-regementets befäl och
underbefäl genom Riksdagens ifrågavarande beslut, hvithet för öfrig! i ej
oväsendtlig män afviker från Kongl. Maj:ts förslag i ämnet, blifvit försatt
i en ställning, som synes Kongl. Maj:t icke vara med billighet och
rättvisa öfverensstämmande. Om det ock bör medgifvas, att de af Riksdagen
för det högre befälet från och med kapitensgraden, äfvensom för
fanjunkaregraden, medgifva förmåner kunna anses åtminstone för en del
af dithörande personal tillfredsställande, kan sådant deremot icke sägas
om subaltern-officers- och de lägre un de roff! cer s-gracl ern a. Då man nemligen
af den till dessa grader hörande personal fordrar, att den skall
utgöra eu för Kongl. Magt disponibel befälskader, lärer ock samma personal,
ur synpunkten ej mindre af statens än af eget intresse kunna ega
billiga anspråk att inom vissa gränser hafva befordringsrätt sig tillförsäkrad,
helst ett motsatt förhållande skulle i hög grad menligt inverka
på donna personals tjenstbarhet; och då, med hänseende till det nuvarande
icke ringa antalet befäl öfver stat vid såväl indelta som värfvare
arméen, utsigten till anställning derstädes torde för Marin-regementets
befäl vara, om icke helt och hållet stängd, sä åtminstone i hög grad
förminskad, synes ifrågavarande befordringsrätt böra inom Marin-regementet
beredas. Sådant öfverensstämmer ock med hvad tillförene i dylika
fall egt ruin.
När nemligen, i sammanhang med införandet af sjö vapnets nuvarande
organisation, Flottans nya reserv-stat inrättades, medgafs premieroch
sekund-löjtnanter derstädes rätt till befordran till kapiten-löjtnants
grad, och ett likartad! förfaringssätt har äfven iakttagits beträffande det
under indragning varande Lifbevärings-regementet, hvars subaltern-officerare
således erhållit befordran till kapitensgraden.
På det likväl den för eu del befäl och underbefäl vid Marin-regementet
nu ifr ägaställd a befordringsrätt icke ma komma att sakna betydelse,
utan i verkligheten komma dem till godo, blir det nödigt att bereda
nuvarande kompani-chefer och fanjunkare tillfälle att vid uppnådd
full pensionsålder, utan minskning i deras enligt stat innehafvande aflöningsförmåner,
kunna från Marin-regementet afgå.
3
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.
I anledning häraf vill Kongl. Maj:t nu föreslå Riksdagen att, såsom
tillägg till dess ofvan omförrnälda beslut, medgifva:
att nuvarande kompani-chefer och fanjunkare vid Marin-regementet
må vid afsked efter uppnådd full pensionsålder undfå fyllnadspension
till det belopp, att densamma tillika med pensionen från Amiralitetskrigsmanskassan
kommer att motsvara deras enligt stat innehafvande lön
jemte tjenstgöringspenningar;
att nuvarande subaltern-officerare må, i man af uppkommande ledigheter,
kunna befordras till kapiten^ grad; dock att de officerare,
hval ka sålunda blifva till kapitener befordrade, skola vid uppnådd full
pensionsålder, från hvilken tid tjenstgöringsskyldighet icke ifrågakommer
i vidsträcktare mån än för dem, Indika erhållit afsked med fyllnadspension,
frånträda tjenstgöringspenningar»e och åtnöjas med den i stat bestådda
lön;
att under-officerare af lägre grad än fanjunkare må, jemväl i mån
af uppkommande ledigheter, kunna till fanjunkaregrad befordras; samt
att alla så väl officerare som under-officerare, hvilka af bär ifrågavarande
befordringsrätt vilja sig begagna, skola i afseende å pensionsförmåner
vara underkastade de bestämmelser, som för pension ur Amiralitets-krigsmanskassan,
jemte fyllnadspension, nu äro eller framdeles
varda i nåder meddelade.
I sammanhang härmed har Kongl. Maj:t till nådig pröfning förehaft
eu annan fråga, som genom underdånig ansökning blifvit hos Kongl.
Maj:t anhängiggjord, nemligen om ersättning till kompani-cheferne vid
Marin-regementet för förlorade inkomster i följd af passevolansens upphörande
derstädes.
Sedan det för nämnda regemente gällande passevolanskontrakt blifvit
från kronans sida uppsagdt att med 1870 års utgång upphöra, hafva
kompani-cheferne vid Marin-regementet, uti en af befälhafvare!! vid t1 lottans
station i Carlskrona insänd och förordad ansökning, hos Kongl. Maj:t
i underdånighet anhållit, att, — då genom upphörandet af passevolans^!
vid regementet med 1871 års början de icke allenast förlorat en ej obetydlig
del af sina inkomster, som i (ifrigt vore mindre än de, af hvilka
officerare med samma grad och tjenstgöring vid andra v ärfva de garnisonsregementen
samt vid Flottan vore i åtnjutande, utan äfven derjemte fatt
4
Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.
sig ålagdt att med uppbördsmanna-ansvar omhänderhafva rustkamrarne,
hvarigenom deras göromål blifvit ökade med redovisningar, liqvidationer
och förslager, — dem måtte, i likhet med hvad kompani-cheferne vid
Wermlands Fältjägare-regemente och Fortifikationens Pontonier-corps blifvit
beviljad t, i nåder tilldelas någon ersättning för den förlust, de genom
passevolans^ upphörande lidit, samt för det ansvar och de trägnare
göromål, som derigenom dem tillkommit.
I afseende å ifrågavarande ansökning har Förvaltningen af sjö-ärendena
uti afgifvet underdånigt utlåtande anfört, att, enär Kongl. Maj:t,
enligt det vid handlingarne i bestyrkt afskrift fogade Kongl. bref af den
17 Mars 1871, funnit godt tillägga hvar och en af kompani-cheferne vid
Wermlands Fältjägare-regemente, såsom ersättning för den minskning i
inkomst, desse genom passevolansens upphörande vid regementet lidit,
ett belopp af 1,300 Riksdaler, utgörande skilnaden emellan den för kompani-chef
vid nämnda regemente då i stat uppförda lön, 1,200 Riksdaler,
och sammanlagda beloppet, 2,500 Riksdaler, af hvad för kapiten vid samma
regemente, enligt det af''gifna förslaget till normal-stat för värfvade
arméen, ansetts för bestridande af kompani-chefs-tjenst böra utgå, Förvaltningen
äfven an sago skäligt, att kompani-cheferne vid Marin-regementet
för förlorad passevolans under nästlidne år tillädes någon ersättning;
och bär Förvaltningen, i afseende å ersättningens belopp, i underdånighet
hemställt, att, då kompani-chef vid Marin-regementet icke hade
större inqvarterings-ersättning än 96 Riksdaler om året, samt hans lefnadskostnad
såsom bosatt i stad måste i väsendtlig man öfverstiga kompani-chefs
vid Wermlands Fältjägare-regemente, som vore förlagdt i landsorten,
hvar och eu af kompani-cheferne vid Marin-regementet måtte, för
sitt besvär med rustkammarpersedlarne under nästlidne år, utöfver den
i stat honom tillagda lön af 2,200 Riksdaler, undfå eu ersättning af 600
Riksdaler, att utgå af anslaget för regementet.
I anledning af hvad sålunda rörande donna ersättningsfråga förekommit,
och hvarvid det icke undgått Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet
att, hvad angår kompani-cheferne vid Fortifikationens Pontonierbataljon,
någon ersättning till dem för förlust till följd af uppbörd passevolans,
på sätt kompani-cheferne vid Marin-regementet uti deras underdåniga
ansökning förmenat, desto mindre kunnat utgå eller ens ifrågakomma,
som någon förändring i sättet för materielens vid Pontonierbataljonen
underhåll, sådant detta vid början af bataljonens uppsättning
ordnades, hittills icke egt ruin, samt för öfrig! någon inkomst genom
persedel-underhållet vid berörda bataljon icke någonsin varit för befälet
derstädes afsedd, har Kongl. Maj:t, då, till följd af nummerstyrkans
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25. 5
indragning vid Marin-regementet, kompani-chefernes tjenst,eåligganden
derstädes blifva af vida mindre omfattning än vid öfriga värfvade trupper,
der passevolansen upphört eller blifvit till upphörande i frågaställd,
samt antagas kan, att Marin-regeinentets nummerstyrka, med undantag
möjligen af en mycket ringa del deraf, skall redan vid innevarande års
slut hafva från regementet afgått, ansett kompani-chefernes förevarande
ansökning endast i så måtto höra bifallas, att dem för sistlidne och innevarande
år tillerkännes ersättning för den inkomst, hvaraf de i följd af
passevolansens upphörande gatt i mistning, med det af Förvaltningen af
sjöärendena föreslagna belopp af Sexhundra Riksdaler för år till hvardera
af nuvarande kompani-chefer; men då några medel för de med eu
sådan ersättning förenade utgifter icke finnas till Kongl. Maj:ts disposition
anvisade, vill Kongl. Maj:t härmed begära Riksdagens medgifvande
dertill, att den ersättning, som i öfverensstämmelse med nyssberörda
åsigt kan finnas böra nuvarande kompani-cheferne vid Marin-regementet
för åren 1871 och 1872 tillkomma, må utgå från det för nämnde regemente
under Riks-statens Fjerde Ilufvudtitel numera uppförda anslag.
Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest
städse välbevågen.
C A R L.
O. Weidenhielm.
6
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.
Utdrag af Protokollet öfver Landtförsvarts-ärenden, hållet inför
Hans Magt Konungen uti Stats-Eddet å Stockholms Slott
den 8 Mars 1872.
Närvarande:
Haris Excellens Herr Justitie-statsministern Adlercreutz,
Hans Excellens Herr Statsministern för utrikes ärendena,
Grefve von Plåten,
Statsråden: Bredberg,
Berg,
Friherre Leijonhufvud,
Wcern,
Bergström,
Friherre Alström,er.
Efter anmälan, att Chefen för Landtförsvars-departeinentet, Statsråd
et. Weidenhielm vore af sjukdom hindrad att i Stats-Rådet denna
dag sig infinna, uppläste, i hans ställe, Statsrådet, Friherre Leijonhufvud
till justering följande, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts, uppå
Stats-Rådets enhälliga tillstyrkan, förut fattade beslut, uppsätta förslag
till nådiga propositioner till Riksdagen:
l:o) angående åtskilliga bestämmelser rörande befordringsrätt för de
vid Marin-regementet Kvarstående subaltern-officerare och det lägre underbefälet,
samt om ersättning till nuvarande kompani-cheferne derstädes
för förlorad inkomst i följd af passevolansens upphörande:
Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.
7
Hans Maj:t Konungen täcktes, enligt Stats-Rådets underdåniga
tillstyrkan, i nåder gilla nämnda förslag,
sådana de finnas detta protokoll hilagda, och befallde
att, i enlighet dermed, nådiga propositioner skulle till
Riksdagen aflåtas.
Ex protocollo
•/. H. E. von Knorling.