Kong]. Maj ds Nåd. Proposition N:o 15.

1

!f:o IS

Ank. till Eiksd. Kansli den 24 Februari 1872, ki. 3 e. m.

Kongl. Majds nådiga Proposition till Riksdagen, angående
försättande på vakans tillsvidare af en del utaf
båtsmanshållet i Blekinge län och Södra Möre härad
af Calmar län; Gifven Stockholms Slott den 16
Februari 1872.

Med anledning åt tid efter annan förspord klagan öfver det menliga
inflytande rustningsskyldigheten inom Blekinge län och Södra Möre härad af
Calmar län utöfvade på fattigväsendet inom dessa orter, har komitén för
uppgörande af förslag till lindring i båtsmanshållsskvldigheteu egnat särskild
uppmärksamhet åt förhållandet härutinnan och, efter verkställd utredning af
de på frågans bedömande inverkande omständigheter, ansett sig höra tillstyrka,
att någon lättnad beredes samma orter genom lämplig minskning af båtsmännens
effektiva nummertal. Denna utredning gaf nemligen vid handen, att grunden
till den fattigdom, som genom båtsmanshållets obestridliga inverkan i öfvervägande
grad sprides inom de till rustningen indelta orterna, till stor del vore att
söka i den allt för störa inom socknarne fördelade och bosätta mängd afbåtsmanshushåll.
En nedsättning i båtsmansstyrkan skulle således i afseende å
fattigväsendet medföra ett förbättradt tillstånd derutinnan, att båtsmanshushållens
antal inskränktes och med detsamma socknarnes omkostnader för fattigvården
blefve mindre. I öfverensstämmelse härmed har Kongl. Maj:t, som funnit de
öfverklagade missförhållandena vara af beskaffenhet att ej utan statens mellankomst
kunna afhjelpas, ansett sådan lindring uti den ifrågavarande orter
Bih. till Bit(sd. Prof. 1872. 1 Sami. 1 Afd. 7 Rätt. 1

x2 Kong1. Maj ds Nåd. Proposition N:o 15.

åliggande rustningsbörda böla medgifvas, att halfva antalet rusthåll inom hvarje
socken må under viss tid hållas vakant mot afgift, hvilken bör användas
för att tillgodose sjöförsvarets behof af manskap: och vill Kong!. Maj:t följaktligen
i afseende härå till Riksdagens pröfning framställa följande förslag,
nemligen:

att tills vidare, och intill dess Kong!. Maj:t kan finna skäligt att annorlunda
i nåder förordna, båtsmansnummer inom såväl Blekinge län som Södra
Möre härad i C al mar län må, i den man de genom båtsmäns afgång blifva
lediga, dock ej inom någon socken öfver halfva antalet, sättas på vakans för
eu tid af 10 år, derest rusthållarne förklara sig villige att erlägga en efter
nedanstående grunder beräknad vakansafgift;

att denna afgift för hvarje år utgår i Blekinge län med ett belopp,
svarande mot medeltalet af de sednast förflutna 10 årens markegång för en
vakant indelningsbåtsman i länet, minskadt med 5 Rdr och i Södra Möre efter
det värde, hvartill kostnaden för en båtsman blifvit uppskattad i den ordning
Kongl. Blefven den 13 December 1825 och den 20 December 1836 bestämma;

att i Blekinge öfverskotts- och reservräntor må fortfarande såsom hitintills
uppbäras af kronans uppbördsman och tillskottsräntetagarne genom honom
bekomma sina årliga ersättningsbelopp, samt att i Södra Möre enahanda
förfarande i afseende på tillgiftspenningarnes uppbörd och fördelning må
ega ruin;

att på Kongl. Maj:t må bero att antingen medgifva, det vakant nummer
må, efter vakanstidens förlopp, fortfarande under ytterligare 10 år vara befriadt
från effektiv rustning på ofvan angifna vilkor, eller anbefalla uppsättandet
af båtsman för detsamma; samt

att de inflytande vakansafgifterna må ingå till statsverket för att användas
till förökande antingen af flottans matroskorps eller varfvens arbetsstyrka
på sätt af Kong!. Maj:t kan varda bestämdt.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest
städse välbevågen.

CARL

B. Abr. Leijonhufvud.

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 15.

3

Utdrag af protokollet öfver sjöförsvars ärenden, hållet inför Hans Näjd Konungen
uti Stats-Rådet å Stockholms Slott den 9 Februari 1872.

N ä v v a r a n d e:

Hans Excellens Herr Justi lie-statsministern Adlercreute,

Hans Excellens Herr Statsministern för utrikes ärendena, Grefve von
Plåten,

Statsråden: Bredberg,

Berg,

Fnherre Leijonhufvud,

Wrern,

Wennerbeig,

Bergström och
Friherre Alströmer..

Departementts-chefen, Statsrådet Friherre Leijonhufvud, anförde i underdånighet: 1:0.

“Vid underdånig föredragning den 22 Augusti 1871 af frågan om förändrade
bestämmelser rörande rote- och ru stil ål 1 si n ratin i n ge n vid sjöförsvaret,
anmälde jag, att den för uppgörande af förslag till lindring i båtsmanshållsskyldigheten
tillsätta komité särskild! framhållit båtsmanshållets menliga inverkan
å fättigväseudet i de till rustning indelade orterna, nemligen Blekinge
län och Södra Möre härad i Calmar län, samt föreslagit att någon lättnad
måtte dem beredas genom minskning i det störa antalet af de inom socknarne
fördelade och bosätta båtsmanshushåll. Frågan om de åtgärder, hvilka till
följd af de inom nämnda order rådande särskilda förhållanden kunde anses
erforderliga å statens sida, för att, genom dess mellankomst, lätta tyngden af
fattigbördan derstädes, egde emedlertid icke omedelbart sammanhang med det
förslag till ordnande i allmänhet af do båtsmanshållsskyldiges besvär, som utgjorde
föremål för den då ifrågavarande framställningen, och komiterades berörda
lindringsfövslag korn följakligen icke under pröfning. Jag torde derföre
nu få till ämnet återkomma och närmare redogöra för komiterades yttrande
i denna del.“

“Med anledning af den, synnerligen i Blekinge, sporda klagan, att
mängden af båtsmanshushåll, samlade på ett litet område och bland en icke
särdeles stor befolkning, drog fattigdomens börda och dermed förenade svårig -

4 Kongl. Mojrfs Nåd. Proposition N:o 15.

hetev öfver orten, föranstaltades 1865 genom landstinget i länet en undersökning
i berörda hänseende. Denna undersökning gaf vid handen, att bland en
landtbefolkning af 96,000 personer funuos 3,351 fattighjon, af h vil ka 1,011 tillhörde
båtsmansfamiljer; således nära ett fattighjon på hvar 29:de person och
af dessa hjon icke långt ifrån hvart tredje, tillhörande båtsmansfamilj. Med
åberopande häraf hade landstinget, i skrifvelse den 8 Oktober 1865, som blifvit
af Landsböfdinge-embetet i länet med förord insänd, anhållit att Eders Kongl.
Maj:t måtte bevilja lindring uti det länet åliggande båtsmanshåll eller ock
tillåta att de rusthållare, Indika villo af sådan ynnest sig begagna, måtte i
stället för effektiv rotering få erlägga vakansafgift. Öfver donna framställning
blefvo så väl stationsbefälhafvaren i Ca riskrona, som Förvaltningen af sjöärendena
och Kammar-kollegium börda, men ansågo densamma icke höra
vinna, afseende. Att emellertid ofvannämnda, af landstinget i Blekinge åberopade
förhållanden icke voro tillfälliga, har visat sig af de genom Lindringskomitén
år 1869 anskaffade upplysningar, enligt hvilka i Blekinge på den derstädes
dårnera befintliga landtbefolkning af omkring 103,000 personel'' fattighjonens
antal uppginge till 6,658, hvaribland 2,223 tillhörde båtsmansfamiljer.
Att procentförhållandet emellan fattighjon och folkmängd sålunda på 4 å 5 år
fördubblats kunde väl förklaras genom de gång efter annan felslagna skördar,
hvarför provinsen varit utsatt, och eu förbättring häruti vore derföre visserligen
att hoppas; men hvad som, efter komiterades mening, måste betraktas
såsom påfallande bevis om båtsmanshållets inflytelse vore, att förhållandet
emellan antalet af fattighjon bland båtsmansfamiljer och det af sådana, tillhörande
alla klasser, fortfarande vore nästan detsamma. De förra utgjorde
nemligen omkring en tredjedel af de sednare. Man egde sålunda icke längre
fog att förneka den menliga inverkan, som uti ifrågavarande ort med snart
sagd! en röst tillägges båtsmansrustningen, sådan den nu är. Uti Södra Möre
hade, såvidt komiterade egde sig bekant, icke företagits någon undersökning i
förenämlida afseende, förr än den på komiterades föranstaltande verkställda.
Deraf visade sig att på en folkmängd af 44,563 personer funuos 4,634 fattighjon,
hvaribland 1,877 af båtsmansfamiljer. Procentförhållandet emellan de
sistnämnda och antalet fattighjon bland alla klasser vore således bär icke
obetydligt större, uppgående till mer än två femtedelar. Och då omständigheterna
för öfrig! i donna ort vore i hufvudsakliga delar lika med dem
i Blekinge, kunde man med fullt skäl anse tillståndet i förevarande afseende
härflyta af lika anledningar."

”En jemförelse med ställningen inom de öfriga, båtsmanshåll underlagda
landskapen visade, att densamma vore vida bättre. I allmänhet uppginge
derstädes antalet af de fattiga bland båtsmansfamiljer icke på långt nålfil!
så stor andel af antalet af de fattiga bland alla klasser. Blott i Got -

5

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 15.

lands län visade det sig af någon större betydenhet, men i stället funnes hela
antalet fattighjon derstädes icke utgöra mer än 3,40 procent af landsbefolkningen.
Komiterade, som till närmare upplysning af detta ämne åberopa innehållet
af tab. n:o 19 uti sitt underdåniga betänkande, draga häraf den slutsats,
att i sjelfva grunderna för båtsmansrustningen måtte finnas särskilda or
saker, ledande till de menliga förhållanden, som komiterade angifvit; och hafva
komiterade angående dessa orsaker anfört följande.

På båtsmansrustningen äro i Blekinge 914 U mantal och i Södra Möre
härad 503jj mantal krono- och krön oskattehemman indelade. Då de förstnämnda
uppsätta 1,500 och de sednare 801 båtsmän, belöper sig följaktligen i medeltal
på hvarje rusthåll och båtsmansnummer i Blekinge UW mantal och i
Södra Möre §W mantal eller icke fullt § mantal i hvardera orten. Enär likväl
en del rusthåll, som vid tiden för indelningen synas hafva varit af svagare
beskaffenhet och derföre erhållit mera jordegendom, i verkligheten utgöra
helt mantal eller nära derintill, följer häraf, att ett stort antal rusthåll icke
omfattar mer än \ mantal hvardera, så att ofta inträffar, att två båtsmän
finnas på ett hemman af helt mantals storlek. Men endast undantagsvis händer,
att icke båtsmannen, så fort han blifver antagen och får tillträda sitt torp,
ingår i äktenskap. Han blifver fader för en icke sällan talrik afkomma, och
hans familj, om icke han sjelf, faller förr eller sednare fattigvården till last.
När han genom afsked eller död afgått från tjänster,, intages hans plats afen
efterträdare, hvilken efter någon tids förlopp undergår samma öde. På sådant
sätt lärer inträffa, att medlemmar af två och flera båtsmansfamiljer, utgångna
från samma rusthåll, samtidigt kunna finnas i behof af större eller mindre underhåll
åt socknen. Komiterade omnämna ock, att år 1869 Backaryds socken
i Blekinge län med 22 mantal, indelade till 30 rusthåll, hade att, utom andra
fattiga, försörja eller understödja 16 afskräde båtsmän, 39 hustrur eller enkor
efter båtsmän och 78 barn af sådana, sammanlagdt 133 fattighjon af denna
klass, eller 4 ä 5. personer för hvarje rusthåll. Likartade voro förhållandena
i Christianopels socken af samma län med 41 mantal, indelade till 96 rusthåll,
hvarest funnos 418 fattighjon af båtsmansfamiljer, samt i Asby och Thorsås
socknar med kapeller i Södra Möre, af Indika den förra med 43 mantal,
indelade till 63 rusthåll, både 271, och den sednare med 85 mantal, indelade
till 115 rusthåll, både 578 fattighjon, allt af båtsmansklassen. Under andra
omständigheter skulle en i någon ort uppkommen fattig och lös befolkning, till
följd af det för hvarje menniska naturliga sträfvande! att söka sitt uppehälle,
småningom skingras; men uti nu ifrågavarande landskap blifver detta slags
befolkning så att såga fasthållen genom de i hvarje socken befintliga talrika
båtsmanslägenheter, hvillca alltid skola hållas försedda med åboar och derigenom
att de locka och lemna medel till tidiga och obetänksamma bosättningar

6

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 15.

bilda ständiga källor till ett förderfligt proletariat. En talrik folkklass alstras,
hvilken, tryckt af fattigdom och utan den moraliska lyftning och kraft, som
medvetandet af ett, om än tarfligt sjelfbestånd gifver äfven den ringaste arbetare,
lätt dukar under för frestelserna till brott. Och just medelst tillgången
på eu sådan talrik folkklass beredes rusthåll aren utväg att, när ett båtsmansnuramer
skall besättas, anskaffa rekryt emot aflöningsvilkor, som i allmänhet
synas vara lägre, än de vid båtsmansrote»»^! vanliga; ett förhållande, som,
ehuru det för tillfället kan lända rusthållare» till fördel, likväl slutligen bidrager
att fora båtsmannen och dem, som honom tillhöra, till fattigvården och
dymedelst okär rusthållare!^ börda af densamma.''

”Komiterade anmärka för öfrig!, att man äfven i några andra omständigheter
velat finna anledningar till den missgynnande belägenhet, hvaruti de!
indelta båtsmanshållet befinner sig; och dessa omständigheter skulle vara dels
den trägna tjenstgöring»» å stationen, bestämd till fyra månader årligen, men
ej sällan upptagande en längre tid, hvarunder båtsmännens familjer äro lemnade
åt sig sjelf va och hushållningen i hemmet försummas, dels bristen på
tillsyn å roten af nödigt befäl och dels beskaffenheten åt den tjenstgöring,
hvartill båtsmannen inkallas, bestående mindre i utöfningen af hans yrke, än i
andra dertill icke egentligen hörande arbete». På grund af hvad komiterade
förut anfört anse de likväl sjelfva roten till den fattigdom, som genom båtsmanshållets
obestridliga inverkan i öfvervägande grad sprides inom de till rustningen
indelta orterna, vara att finna i den alltför störa inom sockuarne fördelade
och bosätta mängd af båtsmanshushåll. Men genom nedsättning eller
eftergifter af rusthållarnes omkostnader för båtsmansrustningen i och för sig
skulle, om manskapets antal ko linne att qvarstå, någon förbättring i nämnda
hänseende icke ernås; och då lindring på sådant sätt skulle leda till att än
mera höja de fördel ar, hvilka rusthållare i Blekinge och Södra Möre i afseende
på beskattning till staten redan ega framför rotehållare vid både båtsmans-
och soldathållet, anse komiterade skål saknas att tillstyrka någon sä
beskaffad lindring för de förra. En lämplig minskning åt båtsmännens effektiva
nummertal skulle deremot i afseende på fattigväsende! medföra ett förbättrad!
tillstånd derutinnan, juft antalet af båtsmanshushållen inskränktes och
med detsamma socknarnes omkostnader för fattigvården utan tvifvel blefvc mindre,
hvarigenom, i , den riktningen, eu rättvis och icke ringa lättnad komme
att rusthållare beredas; dock att krona» medelst vakansafgift godtgjordes för
mistning»» af manskap och sålunda genom erhållande af en kontant tillgång
finge medel att på annat sätt tillgodose försvarsverkets behof. Öfvertygade om
omöjligheten af målets ernående meddelst någon jemkning rotar emellan eller
dylik! företagande, hvarigenom, mer eller mindre, rubbning i gammal häfd och
un nen Äganderätt ädse sker och vacker missnöje, anse komiterade att, vid

Kongl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 15. 7

ifrågaställa åtgärd, det närvarande förhållandet i afseende på de rusthållare
i ena och andra orten redan tilldelade fördelar af räntor, statsanslag, nedsättning
af beklädnadsbidrag in. m. dylikt, bonde i allo bibehållas oförändrad t; äfvensom
och då afsigten med åtgärden bonde vara, att till alla trakter rättvist,
sprida de förmåner, som dermed åsyftas, manskapets minskning måste ske i
möjligast lika mån för hvarje socken, hvarförutan det kunde hända, att den
ena socknen helt och hållet blefve fri från det effektiva båtsman shållet och
den andra alldeles icke finge nedsättning af båtsmanshushållens antal, till skada
för det ändamål af förbättring i fattigdornsförhållandena och deras .förderfliga
verkningar, som man med förändringen önskade vinna.”

”1 öfverensstämmelse med dessa åsigter och under förutsättning, att
den förminskning af indelningsbåtsmännens effektiva nummertal, som derigenom
komma att uppstå, må kunna medgifvas, hafva komiterade framställt följande
förslag:

att så väl i Blekinge län som i Södra Möre härad af Calmar län två
och två båtsmansrusthåll inom hvarje socken må sammansättas, med skyldighet
för dem att gemensamt utrusta och underhålla eu indelningsbåtsman, på
sätt författa liga me derom redan stadga eller framdeles komma att bestämma,
samt att likaledes gemensamt erlägga vakansafgift för den båtsman, från hvars
effektiva uppsättning och underhåll dessa rotar sålunda befrias; bärande i de
socknar, hvarest jemna båtsmansnummer icke finnas, det öfverskjutande udda
båtsmansrusthållet, så godt sig gorå later, förenas med lika beskaffad t rusthåll
! annan socken, eller ock, om sådant icke låter sig lämpligen verkställa, om
dess försättande på vakans särskild t beslutas;

att på godvillig öfverenskommelse emellan de två sålunda sammansätta
rusthållen må få bero, å hvilketderas egor och på hvad vilkor bostad åt båtsmannen
må upplåtas, derest han skulle med sådan förses; kommande, i brist
af sådan öfverenskommelse, frågan derom att i vanlig ordning af vederbörande
embetsmyndighet pröfvas och afgöras;

att förenämda vakansafgift må bestämmas efter årlig markegång, eller
ock, derest tjenligare skulle anses, att den sättes till visst belopp i ett för
allt, detta belopp fastställas för viss tid, t. ex. fem år, men sådant, af markegångsdeputerade
verkställas det år nytt bestämmande skall ega rum;

att i Blekinge, likasom hittills, öfverskotts- och reservräntorna må uppbäras
af kronans uppbördsman, och tillskottsräntetagarne genom honom bekomma
sina årliga ersättningsbelopp; samt att i Södra Möre enahanda stadgande i afseende
å tillgiftspenningarnes uppbörd och fördelning må gifvas; och

att, sedan Eders Kongl. Miljö, med Riksdagen härom lättat beslut, verkställigheten
af rusthållens sammansättning må åt Eder; Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
eller särskilda komiterade uppdragas.”

8

Kong!. Majds Nåd. ''Proposition N:o 15.

”De af komiterade angifna förhållanden synas icke lemna rum för
tvekan derom, att båtsmansrustningen i dess närvarande skick utöfvar ett ganska
menligt inflytande på fattigväsendet i de orter, i hvilka den är inrättad.
Någon väsendtlig förbättring i de antydda missförhållandena lärer icke stå att
vinna utan statens mellankomst, och, i likhet med komiterade, anser jag äfven
en nedsättning i indelningsbåtsmännens antal, derest den sker för någon
längre tid, utgöra ett vilkor för undanrödjande af ett ondt, hvartill visserligen
flera orsaker kunna hafva bidragit, men hvithet dock synes hafva sin hufvudsakliga
grund i det störa antal båtsmän, Blekinge och Södra Möre hafva att
underhålla.”

"Frågan huruvida en del af det bidrag, båtsmansrustningen lemnar till
landets försvarsverk, kan för detsamma undvaras, kunde val synas böra uppskjutas
till dess sättet för ordnande af landt och sjöförsvaret komme under
slutlig pröfning; men den sannolika tidpunkten för eu sådan pröfning torde, i
följd af den utgång Eders Kong!. Maj:ts förslag om landtförsvarets ordnande
vunnit, för närvarande icke kunna bestämmas. Jag har vid sådan! förhållande
ansett de icke ogrundade klagomålen från ifrågavarande orter öfver de olägenheter
rustningsbördan i vissa afseende!! medfört böra utan uppskof behjerta^
i den mån sådant utan åsidosättande af vigtigare intressen kan ske, helst
eu längre tid sannolikt kommer att förflyta, innan verkningarne af den antydda
åtgärden komma att visa sig.”

”Den minskning i båtsrnansstyrkan, som tillämpningen af komiténs förslag
skulle medföra, utgör vid pass 1,150 man eller endast omkring hälften af
det antal, som Eders Kong!. Maj:t vid föregående riksdagar föreslagit att till
landtarmé!! öfverflytta. Komité)! för ordnande af sjöförsvarets militär-personal,
som ännu ej inkommit med sitt betänkande i hufvudsaken, har likväl, på
min begäran, särskild! yttrat sig öfver den ifrågaställa vakans-sättningen och
dervid uttryckt den åsigt, att åtgärden herde vara provisorisk, med rätt för
Eders Kongl. Maj:t att efter viss uppsägningstid anbefalla de vakanta numrens
rekryterande, samt att i öfrig! de inflytande vakansafgifterna herde tillfalla
5:te hufvudtiteln och användas till matroskorpsens ökande med det antal,
som för samma utgifter kunde underhållas, och hvithet beräknades komma att
utgöra omkring 250 man.”

“Då det måste förutsättas att sjöförsvarets indelta stam i framtiden
åter möjligen kan behöfva ökas, synes väl såsom skulle vakans endast tills
vidare höra medgifvas. A andra sidan är dock af vigt, att rusthållare!! för
någon längre följd af år erhåller säkerhet att ny uppsättning af de vakanta
numren icke ifrågakomma. Jag anser derföre tjenlighet, att den första vakanssättningen
bestämmes för eu tid af tio år, Eders Kongl. Maj:t dock förbehållet -

Kong}. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 15. g

hållet att, efter dessa års förlopp, antingen medgifva vakansens fortfarande under
ytterligare tio år eller anbefalla de vakanta numrens återuppsättande inom viss tid."

Hvad åter angår lindrings-komiténs förslag att sammansätta två och
tvä rusthåll med skyldighet för dem att gemensamt utrusta och underhålla eu
lndelmngs-båtsman samt likaledes gemensamt erlägga vakansafgift för den båtsman
från hvars effektiva uppsättning och underhåll dessa rusthåll sålunda befriades
så befarar jag, att tillämpningen af detta förslag skulle mota störa hinder.
Sammansättningen skulle nemligen svårligen kunna ske annorlunda än
på grund af frivillig öfverenskommelse, med mindre en betydlig eftergift af kronans
rätt i afseende å vakansafgiftens belopp egde ruin, hvarom här så mycket
mindre bor blifva fråga, som deu af lindrings-komitén gjorda utredningen
gi ver vid handen, att båtsmansrustningen i Blekinge och Södra Möre är mindre
tryckande, än den sammanlagda bördan af både ränta och rotering, som

jordegendomen i största delen af det öfriga Sverige. Men vid sådant
förhållande skulle, då större antalet rusthåll består af flere intressenter och
antagligen en mängd skiljaktiga intressen komma att beröras genom dessa''sammansattmngar,
ett allmännare genomförande af den föreslagna förändringen sannolikt
uteblifva och dermed äfven deri genom vakanssättningen afsmida fördelen
för fattigvården gå om intet."

"Buklare och lättare till målet ledande synes mig vara att medgifva att
inom hvarje kommun halfva antalet båtsmansnummer finge ställas på vakans
i den män de särskilda numren genom båtsmännens afgång blifva lediga och
lusthållarne förklara sig villige att under vakanstiden erlägga deri afgift, som
i sådant hänseende kan varda bestämd. Den invändning mot detta förslag
som skulle kunna hemtas derifrån, att eu del rusthåll genom båtsmannens tidigare
afgång finge tillfälle att, förr än andra, gorå sitt val och derigenom tillskyndades
en fördel framför de öfrige, synes så mycket mindre höra tillerkännas
någon vigt som ändamålet med den föreslagna åtgärden ej är att bereda
rusthallarne någon ny lindring,.^ hvarföre ock vakansafgiften skulle utgå med
killa värdet af rustningen i den mån detta kan till siffran bestämmas. Det
kommer då att bero på hvarje särskild! rusthåll att vid inträffande vakans beräkna,
huruvida det finner med sin fördel förenlig! åt! antaga de erbjudna vakansvilkoren
eller att fortfarande uppsätta och underhålla båtsman; och i betraktande
af de ganska skiljaktiga kostnader, till hvilka rustningen för olika
nummer äfven inom samma socken uppgår, är antaglig!, att dessa kostnaders
verkliga belopp, snarare än liden för vakansens inträffande, blefve afgörande i
Iråga om numrets sättande på vakans eller den effektiva rustningens fortfarande
åtgörande."

Beträffande vakansafgiftens belopp, har komité!) för personalens
Bill. till Riksd. Prot. 1872. 1 Sami. 1 Afd. 7 Häft. 2

10

Kong!. Majds Nåd. Proposition N:o 15.

ordnande antagit samma summa, hvartill rustningskostnaden, enligt liudringskomiténs
uppgifter, skulle i medeltal uppgå, eller 97 riksdaler 6 öre. I afseende
å donna siffra får jag dock anmärka, att den utgör ett medeltal för
både Blekinge och Södra Möre. Nu är dock, enligt lindrings-komiténs beräkningar,
kostnaden för rustningen, ehuru mycket ojemn äfven för rusthåll belägna
bredvid hvarandra, i allmänhet lägre i Södra Möre än i Blekinge, hvartill
kommer att kostnaden vext ar för de särskilda numren under olika ur —
eu följd af de natura-produkters föränderliga pris, uti Indika största delen
af båtsmannens aflöning utgår. Det möter sålunda svårighet att finna eu fast
siffra, som för någon längre tid motsvarar rustningskostnadens medelvärde för
båda orterna."

“Lämpligast synes mig derföre att vid bestämmandet af vakansafgiftens
belopp beräkna detsamma för rusthållen i Södra Möre efter det så kallade
“båtsmansvärdet", eller den uppskattning af verkliga kostnaden för eu båtsman,
som, jemlik! Kongl. brefven den 13 December 1825 och den 20 December 1830
derstädes sker hvart femte år genom utsedda ombud för rusthållarne. Hvad
åter Blekinge angår, bör det för orten gällande markegångsvärdet, på sätt jemväl
lindrings-komitén föreslagit, läggas till grund för vakansafgiftens beräknande,
men beloppet af densamma, för undvikande af hastigare vext in gar, bestämmas
på grund af tio års medelmarkegång. Då likväl de rusthåll, som nu
skulle blifva sutta på vakans, fortfarande herde vara skyldiga att, efter den
bestämda liden, uppsätta båtsman, derest Eders Kongl. Maj:t så funne nödigt,
anser jag att den lindring, som till följd af 1859—-1860 årens riksdagsbeslut
blot rusthållarne genom Eders Kongl. Maj:ts nådiga bref den 20 November 1860
in ed gifven, eller 5 riksdaler årligen uti det dem åliggande bidrag till beklädnadens
underhåll, fortfarande må komma dem till godo och följaktligen, enär
denna lättnad beräknas vid bestämmandet af “båtsmansvärdet" i Södra Möre,
särskild! i afseende å Blekinge stadgas, att den årliga vakansafgiften derstädes
bestämmes till ett belopp, motsvarande det för sednast förflutna tio åren beräknade
medelmarkegångsvärdet af vakansafgiften för en indelnings-båtsman
derstädes, minskadt med 5 riksdaler riksmynt."

“Såsom bekant är kallas i Blekinge hvad rusthållare!) af sitt eget hemmans
ränta utbetalar öfverskottsränta, och hvad han i anseende till otillräckligheten
af den egna hemmansränta!) får i tillskott tillskottsränta. Som de ifrån
rusthållsheinmauen utgjorda öfverskottsräntorna dock icke till fullo uppgiugo
till hvad som i tillskottsränta» borde komma svagare rusthåll till godo, anvisades
till fyllande af bristen räntorna af åtskilliga mindre icke indelta lägenheter,
hvilka räntor, benämnas reservräntor. 1 Södra Möre åter benämnas både
de räntor, som rusthållare» utbetala) från sitt hemman och de, som han erhåller,
tillg löspenningar. 1 afseende å uppbörden af dessa räntor och deras ut -

11

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition No 15.

gifvande till räntetagare» torde stadgande!! böra meddelas i enlighet med hvad
lindrings-komitén i sådant afseende föreslagit.“

“I öfverensstämmelse med hvad ofvan är an ty dt höra de inflytande vakansafgifterna
ingå till femte hufvudtitelu. Huruvida de höra användas antingen
till ökande af flottans effektiva bemanning eller till förstärkande af arbetsmanskapet
på varfvet, derom torde beslut höra fattas först i sammanhang med
profning»» af fråga a om militär-personalens organisation.“

“På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får jag i underdånighet underställa
Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning följande förslag, med hemställan
att, derest detsamma vin ner Eders Kongl. Maj:ts bifall, nådig proposition måtte
i öfverensstämmelse dermed till Riksdagen aflåta?, nemligen:

att tillsvidare, och intill dess Eders Kongl. Maj:t kan finna skäligt att
annorlunda i nåder förordna, båtsmansnumren inom såväl Blekinge län som
Södra Möre härad af Calmar län må, i den mån de genom båtsmäns afgång
blifva ledig.!, dock ej inom någon socken öfver halfva antalet, sättas på vakans
för en tid af tio är, derest rusthållare» förklara sig villige att erlägga eu efter
nedanstående grunder beräknad vakansafgift;

att donna afgift för hvarje år utgår, i Blekinge, län, med ett belopp svarande
mot medeltalet af de sednast förflutna tio årens markegång för eu vakant
indelnings-båtsman i länet, minskadt med 5 riksdaler, och, i Södra Möre,
efter det värde, hvartill kostnader! för eu båtsman blifvit uppskattad i den
ordning Kongl. brefven den 13 December 1825 och den 20 December 1836
bestämma;

att i Blekinge öfverskotts- och reserv räntor må, fortfarande såsom hitintills,
uppbäras af kronans uppbördsman och tillskottsräntetagarne genom honom
bekomma sina årliga ersättningsbelopp, samt att i Södra Möre enahanda
förfarande i afseende på tillgiftspenningarues uppbörd och fördelning må ega ruin;

att på Eders Kongl. Maj:t må bero att antingen medgifva, det vakansnummer
må, efter vakanstidens förlopp, fortfarande under ytterligare tio år vara
befriadt från effektiv rustning på ofvan augit»a vilkor, eller anbefalla uppsättandet
af båtsman för detsamma; samt

att de inflytande vakansafgifterna må ingå till statsverket, för att användas
till förökande antingen af flottans matros-korps eller varfvens arbetsstyrka,
på sätt af Eders Kongl. Maj:t kali varda bestämdt,11

Till hvad Departements-chefen sålunda föreslagit och hemställt
täcktes Kongl. Maj;t, uppå underdånig tillstyrkan af
Stats-Rådets öfrig» ledamöter, lemna nådigt bifall.

Ex. protocollo,

L. Th. Neijber.

12

KongI. Maj ds Nåd. Proposition N:o 15.

Utdrag af protokollet öfver sjöförsvars-ärenden, hullet inför Mans Maj :t Konung en,
uti Ståts-Rådet å Stockholms Slott den 16 Februari 1872.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Justitie-statsministern Adlercreutz,

Hans Excellens Herr Statsministern för utrikes ärendena. Grefve von
Plåten,

Statsråden: Bredberg.

Berg,

Friherre Leijouhufmd,

Wcern,

Wennerberg,

Bergström,

Friherre AlstrÖmer och
Weidenhielm.

Departements-chefen, Statsrådet Friherre Leijonhufvud, uppläste till
justering ett, i öfverensstämmelse med Kong]. Maj:ts under den 9 i donna må
nåd uppå Ståts-Rådets enhälliga tillstyrkan fattade beslut, uppsatt förslag till
Kong!. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående försättande på vakans
tills vidare af en del utaf båtsmanshåll i Blekinge län och Södra Möre
härad af Calmar län.

Uppå Stats-Rådets underdåniga tillstyrkan behagade Kong!. Maj:t i nådei
gilla berörda förslag, sådant det finnes detta protokoll bilagdt, samt befalla
att, i enlighet dermed, nådig proposition skulle till Riksdagen aflåtas.

Ex. protocollo,
L. Th. Nejber.