Sammansatta Stats- och Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 2.

1

N:o 2.

Ank. till Riksd. Kansli den 30 April 1872, kl. 2 e. m.

Sammansätta Stats- och Bevillnings- Utskottets Betänkande, i fråga
om restitution af erlagd tillverknings-afgift vid utförsel af
bränvin till utrikes ort.

På sätt i Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 13 finnes omförmäldt,
har Bevillnings-Utskottet, som i förevarande ämne fått till sig öfverlemnad
dels Ivongl. Maj:ts nådiga proposition angående förhöjning i visst fall af
den And bränvinsutförsel till utrikes ort medgifna godtgörelse för erlagd tillverknings-afgift,
dels ock en af Herr F. A. Forssbeek inom Andra Kammaren
väckt motion (N:o 121) angående förändrade bestämmelser rörande restitution
af erlagd bränvinsafgift m. m., ansett nödigt att till öfverläggning rörande
dessa frågor med Stats-Utskottet sammanträda; och får det sålunda Sammansatta
Stats- och Bevillnings-Utskottet, jemlikt 47 § Riksdags-ordningen, härmed
afgifva betänkande i nämnda frågor.

Uti förberörda nådiga proposition har Kongl. Maj:t, med anledning af
Riksdagens uti underdånig skrifvelse den 19 Maj sistlidet år gjorda anhållan,
att Kongl. Maj:t täcktes låta för Riksdagen framlägga förslag till förordning
angående restitution af erlagd tillverknings-afgift vid utförsel till utrikes ort
af svensk sprit, hvari restitutionens belopp vore bestämd med nödig hänsyn
till den minskning i bränvinets qvantitet, som uppkommer vid dess förädling
till sprit, föreslagit Riksdagen, att § 11 mom. 2 af nådiga förordningen den
26 Juni 1871 angående vilkoren för] tillverkning af bränvin må erhålla
följande förändrade lydelse:

”Vid utförsel af bränvin, för hvilket stadgad tillverknings-afgift blifvit
erlagd, åtnjutes restitution med 81,7 öre för hvarje kanna renadt, och med
80 öre för hvarje kanna icke renadt bränvin af normalstyrka, efter hvad i
särskild författning är eller varder stadgadt.

Bih. till Riksd. Prot. 1872. 4 Samt. 2 Afä. 2 Höft.

2 Sammansatta Stats- och Bevillning!}- Utskottets Betänkande N:o 2.

Bränvin, hvars verkliga styrka vid en temperatur af + 15 grader å
Celsii termometer uppgår till 93 procent alkohol eller derutöfver, anses såsom
renadt; hvaremot bränvin, som vid nämnda temperatur befinnes hafva mindre
styrka än 93 procent alkohol, är att betrakta såsom icke renadt.”

Herr Forssbeck åter har i sin motion, i fråga om det belopp hvarmed
afgifts-restitution vid utförsel af bränvin skulle få tillgodonjutas, föreslagit:
”att vid export af bränvin exportören lemnas fem procents godtgörelse,
såsom ersättning för den skatt han erlagt, men som icke återfås
såsom varande bortdunstad innan varan hinner exporteras, skolande dock
detta afdrag endast tillkomma rectificerad sprit om minst 95 procents styrka.”

Af den nådiga propositionen inhemtas, att Ivongl. Maj:t från sakkunnig
myndighet, Teknologiska institutet, infordrat yttrande angående dels
den förlust af alkohol, som är förenad med bränvinets rening från de deri
förekommande finkeloljorna, dels ock, — under antagande att jemväl rått
eller oförädlad t bränvin kunde komma att utföras, för hvilket, i så fall, någon
förhöjning i afgifts-restitutionen utöfver tillverknings-afgiftens belopp icke
borde ega rum — ett lämpligt sätt att afgöra, huruvida en till export anmäld
sprit vore renad eller icke.

1 förra hänseendet har det blifvit upplyst, att den vid bränvinets rening
uppkommande alkoholförlust varierar från omkring 8 procent af råvarans
alkoholhalt till 2 procent deraf, i följd hvaraf Professorn i kemi
och kemisk teknologi vid Teknologiska institutet F. L. Ekman, som afgifvit
nämnda yttrande, ansett att, med afseende derå att spritfabrikationen är en
industri, som allt mer och mer fullkomnas, 3 procent af råvarans alkoholhalt
rimligen kunde antagas såsom förlust vid reningsoperationerna.

I fråga åter om sättet att afgöra huruvida till export anmäld sprit är
att anse såsom renad eller icke, har förenämnde vetenskapsman förklarat att,
då det skulle blifva ytterst svårt att bestämma någon viss grad af renhet
från finkelolja, vid hvilken varan borde få anses såsom raffinerad, men vid
reningen jemväl en förändring i afseende på styrkan eller alkoholhalten egde
rum, så att då råspriten plägade hos oss framställas med omkring 75 procents
alkoholhalt, den genom rening vunna finspriten hade en alkoholhalt af

92 till 96 procent, han ansåg ett af chefen för Bränvins-kontrollbyrån framstäldfc
förslag, att den ifrågasatta förhöjningen i restitution af tillverkningsskatt
icke skulle beviljas för annan sprit än sådan, som håller åtminstone

93 procent alkohol, böra vara tillräckligt för att förekomma att oraffinerad
sprit vid export kunde komma i åtnjutande af samma förmån.

Med godkännande af den sålunda föreslagna bestämmelsen i fråga om
urskiljande af renadt och oförädlad t bränvin, har Ivongl. Maj:t likväl i fråga
om sjolfva beloppet af don förhöjning i afgiftsrestitutionen, som rätteligen bör
fastställas och hvilken betingas af storleken af den alkoholförlust, hvilken

3

Sammansatta Stats- och Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 2.

reningen af bränvinet förorsakar, ansett lämpligast att bestämma densamma
efter den hittills kända minsta alkoholförlust, som vid bränvins rening uppstår
eller 2 procent, dels ur synpunkten af de mindre menliga följder, som
uppkomma för en exportindustri genom antagande af ett för lågt än af ett lör
högt procenttal, då i förra fallet genom eu sedermera möjligen skeende förhöjning
af afgiftsrestitutionen, den i gång varande exportindustrien skulle än
mera uppblomstra, hvaremot genom cn nedsättning i en för högt bestämd
afgiftsrestitution det kunde inträffa, att om förmälda industri, som burit sig
under det den högre afgiftsrestitutionen egde ruin, alldeles komme att upphöra
vid densammas förminskning; dels för att icke tillskapa förklädda exportpremier
och med afseende derå att sprit-tillverkningen alltjemt fullkomnas.
Med antagande således att 100 kannor rått bränvin efter undergången rening
förminskats till 98 kannor fint bränvin, vid utförsel hvaraf alltså så stor afgift
bör restitueras, som vid tillverkningen erlagts för 100 kannor, har afgiftsrestitutionen
för hvarje kanna, med nuvarande tillverkningsafgift af 80 öre,
blifvit beräknad till i det närmaste 81,633 öre, hvilket belopp Ivongl. Maj:t,
med afseende derå att alkoholförlusten blifvit bestämd till det minsta kända,
ansett böra jemn as till 81,7 öre, cn förhöjning, som icke utgör mera än 0,067
öre eller för 100,000 kannor 67 R:dr och fördenskull ansetts alltför ringa
att verka såsom exportpremie.

På grund af hvad sålunda blifvit upplyst och utredt, och då Utskottet
i allo delar de i den Kongl. propositionen uttalade åsigter så väl i afseende
å lämpligheten att, med hänsyn till möjligheten att äfven o förädlad t bränvin
kan komma att utföras, fullständiga stadgandet om afgiftsrestitution vid bränvinsutförsel,
så att det äfven i sådant fall får en rättvis tillämpning, som ock
i fråga om bestämmandet af den förhöjda afgiftsrestitutionen vid utförsel af
renadt bränvin efter beräkning af den uppgifna minsta alkoholförlust som vid
reningen uppstår, helst sprit-tillverkarens anspråk icke skäligen lära kunna
sträckas längre än till ersättning för den med spritförädlingen förknippade
oundvikliga alkoholförlust, men icke för sådan som derutöfver kan uppkomma
genom mindre lämpliga reningsmetoder eller af andra orsaker; får Utskottet
föreslå,

1:0.

att Riksdagen, med afslag å Herr Forssbecks i förevarande
hänseende väckta förslag, och med bifall till Kongl. Maj:ts
i Dess nådiga proposition i ämnet gjorda framställning,
måtte besluta: att 11 § 2 mom. af Kongl. förordningen
den 26 Juni 1871 angående vilkoren för tillverkning af
bränvin skall erhålla följande förändrade lydelse:

4

Sammansatta Stats- och Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 2.

Yid utförsel af bränvin, för hvilket stadgad tillverkningsafgift
blifvit crlagd, åtnjutes restitution med 81,7
öre för hvarje kanna renadt och med 80 öre för hvarje
kanna icke renadt bränvin af normalstyrka, efter hvad i
särskild författning är eller varder stadgadt.

Bränvin, hvars verkliga styrka vid en temperatur af +
15 grader å Celsii termometer uppgår till 93 procent alkohol
eller derutöfver, anses såsom renadt; hvaremot bränvin,
som vid nämnda temperatur befinncs hafva mindre
styrka än 93 procent alkohol, är att betrakta såsom icke
renadt.

Herr Forssbeck har jemväl uti sin förenämnda motion föreslagit, ”att
restitution af erlagd bränvinsskatt genast af föreskrifna myndigheter skall
till exportör utbetalas, då han företer tullkammarens bevis öfver att den aflastade
varan vederbörligen afgått.”

Enligt motionärens förmenande skulle nemligen den nu gällande föreskriften,
att exportör skall för tillgodonjutande af afgiftsrestitution förete intyg
angående varans lossning på den utländska destinationsorten, i sin tillämpning
medföra stora svårigheter och olägenheter samt verka hämmande på
exporten.

Den ifrågavarande föreskriften står emellertid i fullkomlig öfverensstämmelse
med hvad i 9 § tulltaxeunderrättelserna för närvarande finnes stadgadt
angående vilkoren för åtnjutande af deri medgifna restitution vid utförsel
af vissa utaf utländska, tull underkastade rå- och beredningsämnen härstädes
förädlade varor.

Så länge det anses nödigt att till betryggande af statsverkets säkerhet
mot missbruk bibehålla vilkoret af lossningsbevis från det främmande land,
dit utförseln skett, i afseende å sådana exportartiklar, som i nyssnämnda §
omförmälas, och för hvilka åtminstone hittills endast jemförelsevis mindre betydliga
restitutionsbelopp lära till utbetalning ifrågakommit, vill det synas Utskottet
hvarken följdriktigt eller tillrådligt att i fråga om den så högt beskattade
och lätt smuggelbara artikeln bränvin, hvilken förutsättes kunna blifva
föremål för betydlig export, eftergifva nämnda kontrollåtgärd.

Endast efter sorgfällig och omfattande revision af de i särskilda författningar
meddelade stadganden angående kontrollen öfver sådan varuutförsel,
hvarpå antingen befrielse från eller restitution af någon skatt är beroende,
lärer det låta sig göra att utfinna och vidtaga anordningar, genom hvilka, utan åsidosättande
af statskassans säkerhet emot underslef, möjligen må kunna undanrödjas
vissa besvärligheter, som nu gällande kontrollföreskrifter förmenas lägga
i vägen för utvidgad afsättning till utlandet af härstädes med tull eller accis

o

Sammansatta Stats- och Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 2.

belastade varor och tillverkningar. Och enär Utskottet inhemtat, att Kongl.
Maj:t redan upptagit frågan härom till behandling samt anbefallt närmare
utredning deraf genom vederbörlig embetsmyndighet, får Utskottet nu endast
hemställa,

2:o.

att Herr Forssbecks förevarande förslag icke må till någon
Riksdagens åtgärd föranleda.

Vidare har Herr Forssbeck framställt förslag, ”att restitution af erlagd
bränvinsskatt beviljas äfven vid export till Norge så väl sjöledes som då
varan sändes med jernväg, i sednare fallet med de kontroller som anses
behöfliga”.

Ehuru Utskottet lika med motionären anser det ganska ensidigt, att
svensk sprit kunde vinna afsättning äfven i Norge, dit för landets förbrukning
högst betydliga qvantiteter bränvin årligen införas, samt att i sådant
afseende nödiga lättnader bereddes spritexporten till detta land, finner Utskottet
dock att, enär i fråga om Sveriges och Norges ömsesidiga handelsoch
sjöfartsförhållanden den grundsats hittills i allmänhet gjort sig gällande,
att hvarken utförselspremie eller s. k. drawback må vid utförsel från det ena
riket till det andra ega rum, och vidmakthållande af denna grundsats från
Norsk sida ansetts synnerligt vigtigt vid tidigare öfverläggningar angående
ordnande af de inbördes handelsförhållandena, tillräckligt skäl icke vara för
handen att nu i afseende å förevarande artikel söka tillvägabringa ett undantag
härifrån, helst ordnandet af denna angelägenhet på ett fullt tillfredsställande
sätt synes Utskottet lämpligast böra ske i sammanhang med regleringen
af handelsförhållandena mellan de båda rikena i öfrigt, hvarom underhandlingar,
såsom kändt är, för närvarande pågå; och Utskottet hemställer på
sådan grund,

3:o

att icke heller detta Herr Forssbecks förslag nu må till
någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Ytterligare föreslår Herr Forssbeck i samma motion, “att restitution
af erlagd bränvinsskatt äfven beviljas för bränvin, försatt med socker, hvilket
till sin alkoholhalt undersökes på samma sätt som nu är föreskrifvet vid import
af utländsk spirituösa, som är försatt med socker''1.

Härvid må erinras att, enligt gällande tulltaxa, utländska spritvaror,
som äro försatta med socker, förtullas såsom likör med viss afgift per kanna
utan afseende å alkoholhalten, just emedan denna ej kan utan hinderliga om -

6

Sammansatta Stats- och BevUlnings- Utskottets Betänkande N:o 2.

gångar och svårigheter utrönas;

och

då samma omständigheter otvifvelaktigt

utgöra hinder för medgifvande af restitution utaf tillverkningsafgiften vid utförsel
af här till verkad t bränvin försatt med socker, hemställer Utskottet,

4:o.

att Herr Forssbecks förslag i detta hänseende må af Riksdagen
lemnas utan afseende.

Uti ufraberörda motion förekommer än vidare den hemställan “att vid
export af punsch den nuvarande drav,backen beviljas per butelj; men fyrdubbelt
så stort belopp per kanna, då exporten sker på för året krönta kärl14;
till hvilken framställning motionären synes föranledd af sin uppfattning, att
restitution nu icke skulle lemnas vid export af punsch på fat.

Utskottet får likväl upplysa, att för punsch, tillverkad af utländsk arrac
eller rom och socker, den i i) § af tulltaxeunderrättelserna stadgade tullrestitution
beviljas, vare sig utförseln eger ruin på buteljer eller på andra
kärl, hvarföre det vill synas, som om motionärens nu ifrågavarande framställning,
för sä vidt den afser sådan punsch, tillkommit af obekantskap med
nämnda förhållande. Skulle framställningen åter jemväl afse punsch, tillverkad
af svensk sprit, får Utskottet erinra, att sådan vara i afseende å afgiftsrestitution
icke lärer kunna anses annorlunda än såsom bränvin försatt med
socker, för hvilket restitution, enligt Utskottets i nästföregående punkt yttrade
åsigt, icke bör medgifvas.

Utskottet hemställer alltså,

5:o

att Herr Forssbecks motion jemväl i donna dol må af
Riksdagen lemnas utan afseende.

Slutligen har Ilerr Forssbeck i meranämnda motion framställt förslag:
”att restitution beviljas vid återexport af arrac, cognac, rom och viner, hvarför
tull blifvit erlagd, antingen till samma belopp som do dessa varor åsätta
tullar, med afdrag dock af eu skälig ersättning till tullverket för dess besvär
med varans förtullande, tullbeloppets emottagande och återutbetalning, eller
också att staten restituerar 80 öre per kanna för all alkohol som exporteras
vare sig i form af utländsk förtullad arrac, cognac och rom och alla slags
viner eller sådana varor tillverkade inom landet, skolande alkoholhalten bc -

7

Sammansatta Stats- och Bevillnings-Utsleottets Betänkande N:o 2.

stämmas på samma sätt som nu skor vid import af utländsk spirituösa”; med
hvilket förslag motionären, såsom af motiveringen synes, afsett att åstadkomma
afsättning från Sverige till Finland och andra angränsande länder af
nämnda spirituösa såväl utländska som af svensk sprit tillverkade.

Grundsatsen att, sedan en vara i allmänna rörelsen utgått, någon restitution
af derför erlagda tullafgifter icke eger rum, genomgår vår så vill
som de flesta länders tullagstiftning, och de undantag härifrån, som i afseende
å raffineradt socker, tobak, bomulls- och linneväfnader, punsch och en
del garner finnas medgifna i t) § tulltaxeunderrättelserna, afse allenast att,
till uppmuntran af en del inhemska industrigrenar, bevilja den, som inom
landet förädlat en utifrån intagen råvara, ersättning vid utförsel af den
förädlade varan för den vid råämnets intagande erlagda tull. I afseende
å de af motionären omförmälda varor skulle deremot icke någon dylik
förädling utgöra vilkor för tullrestitutionen, ty såsom förädling torde svårligen
kunna anses den tillblandning till dessa varor af svensk sprit och vatten,
som, efter hvad motionären förmäler, möjligen kunde komma att ega rum.
Det finnes alltså icke mera skäl, hvarföre den för utländsk arrac, cognac,
rom och viner erlagda tull skulle vid export restituera^ än för restitution af
tullafgift för hvilken annan vara som helst, hvilken i hufvudsakligen samma
skick som den till landet infördes kunde göras till föremål för handeln med
grannländerna. Lika litet skäl finnes det äfven för att med det af motionären
föreslagna lägre belopp af 80 öre per ”kanna alkohol”, hvarmed, såsom af
motiveringen framgår, antagligen menas sprit af 50 procents styrka, restituera
den för utländsk arrac, cognac och rom erlagda tullafgift, hvarförutom
mot förslaget i denna del jemväl förekommer, att det af motionären åsyftade
ändamål på sådant sätt icke lärer stå att vinna. Dessa varor skulle nemligen
efter reexporten alltid hafva fördyrats med skilnaden emellan den för
dem erlagda tull och den restituerande afgiften, samt i följd häraf antagligen
icke kunna inlåta sig i någon täflan på den främmande marknaden.

Då Utskottet af dessa skäl icke ansett restitution till större eller mindre
del af den tullafgift, som för utländsk arrac, cognac, rom eller viner blifvit
erlagd, böra vid dessa varors återutförsel i hufvudsakligen oförändrad! tillstånd
ifrågakomma, samt Utskottet icke heller funnit sig böra förorda Herr
Forssbecks förslag, i hvad det afser de fabrikater af svensk sprit, h vilka under
benämningarne arrac, cognac, rom och viner kunna tillverkas, då denna
fabrikation hvarken med afseende på omfattning eller beskaffenhet synts Utskottet
böra föranleda andra bestämmelser i fråga om afgiftsrestitution vid
export af svensk sprit, än dem Utskottet här ofvan vid punkten Lo föreslagit,
hemställer Utskottet,

Sammansatta Stats- och Bevillnings-JJtsJcottets Betänkande N:o 2.

6:o

att hvad Herr Forssbeck i förevarande hänseende föreslagit
icke heller må vinna Riksdagens bifall.

Stockholm den 29 April 1872.

På Stats-Utskottets vägnar:

O

ARYID FR:S0N POSSF.

STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISAAC MARCUS, 1872.