Stats-Utskottets Utlåtande N:o 89.
3
N:o 89.
Ank. till Eiksd. Kansli den 8 Maj 1872, kl. 9 e. m.
Utlåtande, i anledning af
skjutsväsendet.
vackt motion om förändrad reglering af
(I.-A.)
Uti en inom Andra Kammaren väckt, till Stats-Utskottets behandling
remitterad motion (N:o 150), har Herr R. Ehrenkorg, med hvilken flere åt
Kammarens ledamöter sig förenat, föreslagit:
A) att gästgifveri-, håll- och reservskjutsningsskyldigheten, så pa landet
som i städerna utom Stockholm, skulle upphöra vid den tid, Kongl. Maj:t
kunde finna godt bestämma, utan annat undantag ån det tillfälliga som
kunde blifva en följd af nästa punkt;
B) att vid samma tid skulle, der så kunde beredas, skjutsentreprenad
med bidrag af skjutslaget upphöra; för hvilket ändamål det skulle sta entreprenören
fritt att inom viss lämplig tid hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande
uppsäga kontraktet. I det fall att ändock sådant entreprenadaftal
varade utöfver den tid, som i punkten A vore afsedd, skulle staten betala
skjutslagets genom aftal bestämda afgift till entreprenören. De inom skjutslaget,
hvilka förbehållit sig att sjelfva skjutsa, skulle fullgöra detta sitt åliggande,
och borde på Kongl. Maj:ts pröfning för hvarje särskildt fall bero, huruvida
bidrag af allmänna medel måtte dem beviljas;
C) att den i A omförmälda skjutsningsskyldighet öfvertoges af viss
utaf Kongl. Maj:ts befallningshafvande dertill godkänd och för viss tid antagen
person, mot lega af den resande till belopp, som, utan att vara pa förhand
begränsadt, efter hållen entreprenadauktion per häst och per mil fastställdes
af Kongl. Maj:ts befallningshafvande, särskildt för hvarje skjutsstation.
Åt Kongl. Maj:ts befallningshafvande lemnades den frihet i afseende
4
Stats-lJtskottets Utlåtande N:u 89.
på val eller flyttning af skjutsstation, utan eller i förening med gästgifverirörelse,
som fordrades för framkallande af täflan om skjutsens åtagande;
D) att taxa, utvisande för hvarje station det belopp, hvarmed resande
borde betala skjutslega, öfver hela riket kungjordes, innan föreslagna skjutsordningen
trädde i verket och sedermera eftersom förändradt förhållande
föranledde;
E) att Riksdagen skulle ställa till Kongl. Maj:ts förfogande ett reservationsanslag,
att användas för den åsyftade regleringen; samt
F) att ^ Riksdagen anhölle, att Kongl. Maj:t täcktes till densamma afgifva
den nådiga framställning, hvartill detta förslags godkännande kunde
föranleda;
Varande af motionären, för den händelse Riksdagen icke funne sig
kunna bifalla förestående förslag oförändradt, hemstäldt om godkännande af
följande tillägg till punkten C, nemligen:
Der vid entreprenadauktion legan uppginge till så högt belopp, att
den ansåges blifva för samfärdseln hinderlig, skulle Kongl. Maj:t ega att på
hemställan af Dess befallningshafvande och efter uppskattning, på sätt lämpligast
funnes, tilldela entreprenören det understöd af allmänna medel, hvarigenom
legan kunde i motsvarande mån nedsättas.
Sedan lång tid tillbaka hafva, snart sagdt vid hvarje riksmöte, frän den
jordbrukande* befolkningens sida yrkanden blifvit framställda om lättnader i
skjutsningstungan eller dess fullständiga aflyftande från jordbruket. Dessa
yrkanden hafva äfven föranledt talrika åtgärder till beredande af lindring
för de skjutsningsskyldige, om hvilka åtgärder upplysning meddelas uti Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottets utlåtande N:o 110 vid 1856—1858
årens riksmöte samt Stats-Utskottets utlåtande N:o 72 vid 1867 års riksdag.
Hänvisande i öfrig"! till den utredning dessa utlåtanden innehålla,
anser Utskottet sig nu endast böra i korthet erinra om den lättnad i skjutsningstungan,
som på senare tid egt rum genom fortgående på den sedan år
1840 beträdda banan att befrämja entreprenaders uppkomst och utbildning:
genom skjutslegans successiva förhöjande, så att den numera för entreprenadskjuts
får föi" milen uppgå til] 1 R:dr 50 öre i stad och 1 R:dr 20 öre på
landet, genom anvisande af ett numera till 125,000 R:dr årligen uppgående
i eservationsanslag til] lättnad för skjutsningstungan, der den medelst entreprenad
bestrides och befinnes särdeles tryckande; genom införande af postdiligensföl
bindelser a mera trafikerade far vägar; genom posthemrnansskjutsens
upphörande; genom Kongl. Maj:ts den 9 December sistlidet år medde
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 89.
o
lade förordnande om förhöjning till 1 R:dr 20 öre milen af legan för kungsoch
kronoskjuts, samt slutligen genom de alltjemt fortgående jernvägsanläggningarne
i olika delar af landet.
Enligt uppgifter, hemtade dels ur det af särskildt förordnade koniiterade
för skjutsnings väsendets reglerande den 31 Augusti 1859 afgifna underdåniga
betänkande, dels ur länsstyrelsernas s. k. femårsberättelse!1, utgjorde
antalet af hästar, utgångna till gästgifveri-, håll- och reserv-skjuts,
länsvis, följande:
Upsala.........
Stockholms......
Södermanlands ....
Östergötlands.....
Gotlands.......
Calmar........
Blekinge........
Jönköpings......
j Kronobergs......
! Christianstads.....
j Malmöhus.......
| Hallands.......
Göteborgs och Bohus
Elfsborgs
Skaraborgs . . . .
Örebro ......
Wermlands . . . .
Westmanlands . .
Kopparbergs . . .
Gefleborgs . . . .
Wester-Norrlands
Jemtlands.....
Westerbottens . .
Norrbottens . . . .
län
)'')
T)
n
»
»
5?
V
77
77
77
7?
77
77
77
7?
1855.
38,054
59,189
63,534
125,832
15,758
63,882
30,907
72,641
47,574
62,875
92,974
34,842
50,630:
95,130
69,098
63,407!
102,566!
19,374
53,619
52,096
54,067:
15,003!
29,738!
23,562;
Summa för alla länen . . .
d:o utom Jemtlands län
! 1,366,352
il ,351,349
1865. |
1870. |
13,862 |
10,680 |
19,134 |
10,010 |
22,430 |
11,599 |
32,530 |
27,749 |
4,521 |
3,183 |
17,720 |
15,369 |
6,247 |
4,692 |
13,533 |
8,243 |
9,400 |
6,388 |
17,382 |
9,868 |
23,675 |
13,309 |
6,722 |
5,684 |
12,499 |
7,570 |
14,292 |
10,029 |
14,135 |
9,066 |
23,643 |
12,823 |
58,632 |
35,953 |
15,301 |
9,014 |
36,229 |
29,124 |
37,901 |
32,174 |
47,611 |
45,455 |
19,581 |
— |
20,037 |
14,946 |
12,493 |
12,064 |
499,5101--
479,929(344,992
(3
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 89.
Af hvad sålunda anförts framgår, att skjutsningstungan blifvit på sednare
tiden väsendtligen lättad; och om än lättnaderna icke kunna anses tillfredsställa
de alltjemt återkommande samt på rättvisa och billighet grundade
anspråken på fullständigt upphörande af skjutsningsskyldigheten, helst densamma
obestridligen utgör ett väsendtligt hinder för jordbrukets ändamålsenliga
skötsel och utveckling, anser sig dock Utskottet för närvarande icke
böra understödja de af förrbemälde motionär framställda förslag. Genom
ännu några år fortsatt tillämpning af de till lättande af detta onus redan
vidtagna åtgärder, kommer nemligen den slutliga regleringon att väsendtligen
underlättas, dä, så vidt nu utrönas kunnat, erfarenheten ådagalagt, att det
utgående hästantalet i alla rikets provinser är i nedgående, och med mera
genomgripande åtgärder för en sådan reglering torde derföre böra tillsvidare
anstå. Utskottet får alltså hemställa,
att Herr R. Ehrenborgs ofvannämnda motion för närvarande
icke må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 8 Maj 1872.
På Stats-Utskottets vägnar:
ARVID FR:SON POSSF,
Reservationers
af Herrar Grefve Arvid Fr:son Posse, P. O. Hörn/eldt, låss Olof Larsson,
Jan Andersson, Grefve C. E. Piper, E. Key, O. B. Olsson, J. Rundbäck,
Friherre J. Ericson och E. Johansson, hvilka ansågo senare delen af Utskottets,
utlåtande böra erhålla följande lydelse:
*Af hvad“sålunda anförts framgår visserligen, att skjutsningstungan blifvit
på sednare tider väsendtligen lättad, men äfven med hänsyn dertill att
genom fortsatt anläggande af jernvägar ytterligare lindring för en del skjutsskyldige
antagligen blifver beredd, synes det dock Utskottet, att dessa lättnader
icke kunna tillfredsställa de alltjemt återkommande samt på rättvisa
och billighet grundade fordringarne, på fullständigt ^upphörande af skjutsningsskyldigheten,
helst densamma obestridligen utgör eft väsendtligt hinder
Stats- Utskottds Utlåtande N:o 89.
7
för jordbrukets ändamålsenliga skötsel och utveckling. De skäl, hvarpå denna
åsigt grundar sig, och som tala för vidtagande af åtgärder ledande till skjutsväsendets
slutliga eller mera fullständiga reglering, hafva vid föregående
riksdagar blifvit så tillräckligt utredda, att det icke torde vara erforderligt
att här vidare utveckla desamma. Den lämpligaste, om ej den enda utvägen
för undanrödjande af skjutsningsskyldighetens menliga inverkan på jordbruket
vore att såsom regel stadgades, det den resande borde betala skjutsens
fulla värde, och att således skjutslegan Unge bestämmas till det belopp, hvartill
den vid entreprenadauktion uppginge. De förslag, som i detta hänseende
finnas innefattade uti motionärens ofvanberörda framställning, synas Utskottet
vara väl förtjenta af uppmärksamhet. För ett fullständigt ordnande af denna
vigtiga angelägenhet erfordras emellertid en närmare undersökning af frågan
än den, som lemna ts af motionären eller som nu kunnat af Utskottet medhinnas;
och då Kongl. Maj:t bäst är i tillfälle såväl att låta bereda den för
frågans slutliga pröfning nödiga utredning som att, efter det sådant egt rum,
föreslå lämpligaste sättet för skjutnings väsendets fullständiga reglerande, får
Utskottet hemställa,
att Riksdagen, jemte anmälan af hvad i ämnet förekommit
och med tillkännagifvande af sin åsigt att gästgifveri-,
håll- och reserv-skjutsskyldigheten bör för så väl stad som
land upphöra, måtte uti underdånig skrifvelse anhålla,
det Kongl. Maj:t täcktes, efter föregående utredning, om
möjligt till nästa Riksdag afgifva nådigt förslag "till skjutsningsväsendets
fullständiga ordnande på sådant sätt, att
jordbruket icke vidare deraf betungas.”
samt af Herr Carl Ifvarssm.