Stats-Utskottets Utlåtande N:o 70.

1

N:o 70.

Ank. till Eiksd. Kansli den 26 April 1872, kl. 9 e. m.

Utlåtande, i anledning af en punkt i den af Riksdagens år
1871 församlade revisorers berättelse angående granskning
af statsverkets samt andra utaf allmänna medel
bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning år
1869.

(I. A.)

Sedan. Stats-Utskottet införskaffat de för pröfningen af de utaf revisorerne,
i revisionsberättelsen under rubrik “Biskopslönereglerings-fonden“ (pag. 159 och
160), omförmälda förhållanden nödiga upplysningar, får Utskottet rörande detta
ärende afgifva yttrande.

Beträffande löneregleringen för biskopen i Lunds stift, hade revisorerne af
såväl ett under den 29 April 1869 till Statskontoret aflåtet nådigt bref, som öfriga
frågan rörande handlingar hufvudsakligen inhemtat följande:

I anledning af Rikets Ständers uti underdånig skrifvelse den 18 Mars 1857
gjorda anhållan, aflat Kongl. Maj:t under den 16 December 1859 nådig proposition,
angående grunderna för ett allmänt ordnande af biskoparnes aflöning. Denna
nådiga framställning, enligt hvilken biskopens i Lunds stift aflöning skulle utgöra
15,000 R:dr, blef af Rikets Ständer i detta hänseende bifallen; men vid tillkännagifvande
af sitt i ämnet fattade beslut trodde dock Rikets Ständer sig böra hos
Kongl. Maj:t anmäla att, i afseende på den ifrågavarande regleringen af biskoparBih.
till Biksd. Prof. 1872. 4 Samt. 1 Afd. 37 Käft. 1

2

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 70.

nes aflöning, Presteståndet för sin del ansett att, utom hvad den nådiga propositionen
innehölle, bland andra, följande bestämmelse borde meddelas: “Afkastning
af boställen, hemman, lägenheter eller jordar, som för all framtid blifvit
biskop i visst stift uttryckligen tillförsäkrad, må ej till annan biskops aflöning
användas”.

Till åtlydnad af föreskriften i Kongl. brefvet den 26 Februain 1864 afgaf
den för ordnande af presterskapets löneinkomster inom Malmöhus län tillsatta
nämnd under den 24 April 1867 förslag till reglering af aflöningen för biskopsembetet
i Lunds stift, åtföljdt af utredning angående de med samma embete då
förenade löneförmåner, hvilka voro nedannämnda, uppskattade till följande årliga

inkomstbelopp, nemligen:

kronotionde......................6,912: 10.

altarhafre....................... 33: 4.

kyrkotionde...................... 47: 3.

ordinarie ränta och halmstädja............... 13: 49.

ersättning för mistad forsellön ............... 300: 29.

ersättning för mistad kronotionde.............. 11: 25.

studieskatt och cathedraticum............... 480: —

Helgona gård och gods.................. 18,449: 17.

prebendepastoraten Fjelie och Flädje samt Lomma . 14,923: 97.

tillhopa 41,170: 34.

Derifrån afgingo till prebendekomministrarne..........2,961: —

Alltså återstode behållen inkomst.............. 38,209: 34.

Uti häröfver afgifvet underdånigt utlåtande af den 6 April 1869 åberopade
Kammarkollegium, bland annat, sitt jemte Statskontorets, uti ett föregående utlåtande
angående löneregleringen för samtliga biskoparne den 10 Juni 1863, afgifna
yttrande derom, att Presteståudets förenämnda åsigt icke utan rubbning af
de grunder för regleringen, som redan blifvit af Kongl. Maj:t och Rikets Ständer
antagna och i Kongl. Maj:ts nådiga bref den 15 Juni 1861 tillkännagifna, läte
tillämpa sig för biskopen i Lunds stift, enär inkomsten af Helgonagården m. m.
ensam öfversteg den för honom bestämda lön af 15,000 R:dr, helst Kongl. Maj:t,
om än icke med uttryckligt gillande deraf, i sitt nådiga bref den 26 Februari
1864, angående verkställighetsåtgärder för ifrågavarande lönereglering, ånyo upptagit
lönen för bemälde biskop till samma belopp.

Då emellertid härvid förekomme att, på sätt Domkapitlet i Lunds stift jemväl
anmärkt, Rikets Ständer i den underdåniga skrifvelse af den 29 Oktober 1860, i
hvilken Rikets Ständer tillkännagifvit sitt, äfven af Presteståndet biträdda, beslut
om bifall till Kongl. Maj:ts förslag rörande grunderna för biskopslöneregleringen,
derjemte anmält, att Presteståndet för sin del ansett böra, utöfver hvad Kongl.

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 70.

3

Maj:ts förslag innehölle, meddelas den bestämmelse, att afkastning af boställen,
hemman, lägenheter eller jordar, som för all framtid blifvit biskop i visst stift
uttryckligen tillförsäkrad, ej måtte till annan biskops aflönande användas; alltså
och då, enligt hvad handlingarne utmärkte, Helgona gård och gods måste anses
vara biskopen i Lunds stift anslagna under sådana vilkor att, derest berörda, af
Presteståndet antagna och af Rikets Ständer i underdånighet anmälda bestämmelser
skulle tillämpas, biskopens löneinkomster komme att vida öfverstiga det belopp,
hvartill Rikets Ständer eljest och jemväl Presteståndet, i enlighet med Kongl.
Maj:ts förslag, ansett samma löneinkomster böra fastställas, och förty, vid dessa
sinsemellan stridiga bestämmelser, det vore tvekan underkastadt, huruvida en del
af omförmälda egendomars afkastning kunde, såsom Kammar-kollegium hemställt,
till biskopslöneregleringsfonden indragas och således användas för uppbringande
af andra biskopars löner till de för dem stadgade belopp, eller prebendepastoratens
afskiljande från biskopsembeten, hade Kongl. Maj:t, enligt ofvannämuda nådiga
bref af den 29 April 1869, funnit grunderna för ifrågavarande reglering för det
dåvarande ej kunna i vidsträcktare måtto tillämpas, än att — jemte förklarande
att till biskopslöneregleringsfonden skulle indragas den biskopen i Lunds stift
anslagna kronotionde jemte forlön derå, ersättning för rnistad kronotionde från
Bjäre härad 11 R:dr 25 öre och ränta, innefattande den fordna altarhafran och
halmstädjan, motsvarande 46 R:dr 54 öre, äfvensom att Fjelie och Flädje församlingars
egenskap af biskopsprebende skulle upphöra ■— biskopen skulle så väl vid
Lomma församlings pastorat såsom prebende samt inkomsten af kyrkotionden från
Luggude fögderi, 21 kubikfot råg, studiiskatten 321 R:dr 75 öre och cathedraticum
176 R:dr 25 öre, som ock vid afkomsten af Helgona gård och gods bibehållas
tills vidare och intilldess annorlunda kunde varda i nåder förordnadt.

Jemlikt det af Kongl. Maj:t till 1859—1860 års riksdag aflåtna nådiga förslag
till grunder för regleringen af biskoparnes aflöning, hvilket förslag, hvad anginge
tiden för regleringens genomförande, blifvit af samtliga riksstånden enhälligt
antaget, borde emellertid ifrågavarande reglering ega rum vid biskops afgång
eller förut, derest biskop blifvit med förbindelse att underkasta sig lönereglering
tillsatt. Enär likväl, efter dåvarande biskopens i Lunds stift afgång, ifrågavarande
lönereglering, enligt hvad uti det nådiga brefvet antyddes, icke blifvit till fullo
genomförd, utan syntes komma att framdeles utgöra vidare föremål för Kongl.
Maj:ts nådiga pröfning, hade revisorerne ansett sig nu endast böra fästa uppmärksamhet
vid den gauska betydliga inkomst, biskopslöneregleringsfonden hade
att förvänta, då lönen för biskopen i Lunds stift blefve slutligen reglerad till det
belopp, 15,000 R:dr, Kongl. Maj:t i sådant hänseende föreslagit, och samtliga riksstånden
godkänt.

Sedan Utskottet, genom dess ordförande, hos den statsrådsledamot, hvilken
blifvit i nåder förordnad att under innevarande riksdag utöfva den befattning

4

Siats-Utskottets Utlåtande N:o 70.

med riksdagsärender som, enligt § 46 af Riksdagsordningen, tillkommer en ledamot
af Statsrådet, anhållit om upplysning angående det eller de beslut, som Kongl.
Maj:t, i sammanhang med aflåtandet af ofvanberörda nådiga bref den 21 April
1869 om lönereglering för biskopen i Lunds stift, eller sedermera, kunde hafva
fattat i afseende på ytterligare reglering af biskopslönen i nämnda stift, har bemälde
statsrådsledamot uti skrifvelse den 15 sistl. Mars till Utskottet öfverlemnat
utdrag, i hvad angår ifrågavarande lönereglering, af statsrådsprotokollet öfver
ecklesiastikärenden den 29 April 1869 och derjemte tillkännagifvit, att Kongl.
Maj:t under den sedermera förflutna tid icke fattat något beslut i förevarande
ämne.

Af ofvannämnda stadsrådsprotokoll inhemtas, att Kongl. Maj:t, i sammanhang
med berörda lönereglering, i nåder beslutit, att framdeles lemna Riksdagen och
Allmänna Kyrkomötet tillfälle att afgifva yttrande i fråga om rätta förståndet af
Rikets Ständers i ofvanomförmälda underdåniga skrifvelse anmälda beslut.

Utskottet har, för ledning vid bedömandet af de vilkor, hvarunder Helgona
gård och gods blifvit biskopen i Lunds stift anslagna, förskaffat sig kännedom af
åtskilliga handlingar, hvilkas innehåll Utskottet ansett sig böra här fullständigt
meddela.

Ett af Konung Carl XI den 14 December 1682 utfärdadt nådigt bref har
följande lydelse:

“Wij Carl etc. Gjörom witterligt, att alldenstund Biskopen uti Skåne Oss
elskelig, Wyrdige och Höglärde Mag. Canutus Hahn hafwer låtit sig benöija med
tolf bönder under Biskopsstohlen i Lundh, där likwäl hans frambledne Autecessor
har innehafft emot någre och sjuttijo, och Wårt Rådz, Feltmarskalk och General
Gouwerneur Hr Ruthger von Aschenbergh har sedermera för brukets skull wijd
Hellene kyrkia, som är förordnat till en Biskopsladugård, tillagdt honom några
bönder af Torn och Råby, hvilka alle äro uptugne på frijhet och lijtet ännu bebygde,
anhållandes Biskoppen i underdånighet att få niuta och behålla dem under
ugedagsfrijhet; fördenskull hafwe Wij af Gunst och Nåde i betrachtande till bemälte
Biskops trogna Zele och goda fortiänster sådant nådigst bewilliat, giörom
det och förmedelst detta i Wårt öppna brefs krafft i så måtto att Wij nådigst
förunne Biskopen Magister Canuthus Hahn oturberat att niuta och besitta de honom
således under Biskopsstohlen tillslagne bönder under Ugedagsvillkor och
frijhet så länge han lefwer och Biskops-Einbetet företräder, det alle som wederbör
hafwe sig hörsambligen att effterrätta; Till yttermera Wisso hafwom Wij etc.‘:

Under den 6 Oktober 1688 afläts till Generalguvernören Grefve Ruthger
von Aschenberg och Kammarrådet A. G. Lindhielm ordre att indraga till kronan
Hellene kyrka med dess gård och underliggande jord, hvilket då mera aflidne
biskopen Hahn på lifstiden innehaft; varande denna ordre af följande lydelse:
“Carl etc. Wår synnerliga ynnest etc. Såsom Wij förnimme af Edhert und. bref

Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 70.

5

daterat den 22 Julij sistlidne, att Helene kyrckia medh dess gårdh i Lund, sampt
underliggande jordh ock hemman, hafwer allthijd warit Landsdomaren dher i
Skåne på löhn anslagen, för äkn Wij åhr 1668 och 1682 månde gifwer frambledne
Biskoppen Mag. Knuth Hahn Wårt nådiga hreef, att behålla samma lägenheeter
dhels under Biskopsstohlen, dhels älliest så länge han lefde, som eth personale
beneficium; alltså emädan be:te Biskopp ähr för een tijdh sedan medh döden afgången,
och alle slijke tillförende till publique nödtorrfter anslagne räntor och
lägenheter, bore i föllie af Rijksdagzbeslutet och stadgan till Oss och Chronan
igen åtherkallas; hafwandes dätta allenast som förbem:t ähr, warit en personale
benådhning åth Biskopen Hahn allena; dy kan dhet inthet wijdare extenderas på
hans successorer, uthan ähr härmedh till Edher Wår nådige willie och befallningh,
att J alle desse förbende räntor och lägenheter nu strax åtherkalle och indrage;
och effter dhe tillförende hafwe warit Landzdomaren el. Lagmannen dher i Hertigdömet
på löhn anslagne, så tycke Wij och bäst wara, att dhe jämbwähl här
effter så blifwa måge, hvarom Wij dock först welile inhämpta edert underdåniga
betänckiaude; befallande Eder etc.” Det af Grefve von Aschenberg och Kammarrådet
A. G. Lindhielm i anledning af detta nådiga bref den 30 samma månad afgifna
utlåtande är, enligt en i Kammararkivet befintlig, ehuru ej vidimerad, afskrift
af följande innehåll:

“Stoormechtigste Konungh, Allernådigste Herre. Såsom E:s Kongl. M:t
igenom dess ankombne bref af den sistlidne 6 October nådigst befaller att Helena
kiörka wijdh Lundh, sampt underiiggiande jord och hemman som tillförende warit
Landzdomaren i Skåne anslagne, och sahl. Biskopen Magister Knuth Hahn, efter
E:s Kongl. M:ts bref dat. A:o 1681 och 1682 som ett personalbeneficium har åtniutit,
nu sedan han wore medh döden afgången, skulle återigen i föllie af Itikzdagsbeslutet
och stadgan straxt indragas, och Lagmannen här under på löhn anslåss,
hwarom E:s Kongl. M:t likwähl först wårt underdånigste betänkiande nådigst
requirerar, alltså berätte Eders Kongl. M:t Wij därpå underdånigst Oss om desse
lägenheters revocation allareda hafwa ordre låtit afgå; kunne ock icke annat förstå,
än att det skulle wara, om icke för denne, dock för efterkommande Lagmannen
lägligit, om honom Helena kiörka, medh så många räntor som till hans löhn
kunna förslå, blefve anslagne, efter det ligger nästan mitt i landet, dher hvar och
en som honom har att tillyta, honom bequämbligast finna kunne; Wij ser och
intet att Ers Kongl. M:t något därigenom afgår; warandes för Ers Kongl. Mrtlijka
mycket om han löhnen i penningar eller godzräntor åtnjuter; och dherföre hemställe
under Eders Kongl. Mrts nådigste gottfinnande underdånigst, på hvilketdera
sätt som dessa räntor härefter nyttiass skola, hvilka dock icke alla dhertill
behöfwes, eftersom Biskopen dhe honom förundte hemmanen med full insockne
rättighet sampt Cronotijonden åthnutit hafwer, så att dhe inalles efter Jordeboken
stijga till 1530 D:r Silfwermynt åhrligen, och fast dhe icke efter Egendomen

6

Stats-TJtskottets Utlåtande N:o 70.

kunna för den räntan alldeles giöra fyllest, utban vijd en rätt skattläggning blij
ringare, så lährer likväl en godh dehl öfwerskiuta det qvantum som Lagmanslöhnen
fordrar och sådant till andre Kongl. M:ts nödtorffter kunna användas".

Enligt de ifrågavarande löneregleringsfråga rörande och af Kongl. Maj:t
pröfvade handlingar, skulle biskopens i Lunds stift dispositionsrätt till Helgona
gods och gård grunda sig på § 5 af Kongl. Maj:ts den 18 April 1689 meddelade
nådiga resolution “uppnå dhe ärenden och angelägenheter som Biskopen öfver
Skåne stift Yyrdige och Höglärde Mag. Christianus Papke underdånigst haar inlefvererat";
och är denna § af följande lydelse: “Oansedt förre Biskopar hafwe
warit med anseenliga intrader och förmåhner benådade, så har dock en stor deel
deraf varit personal beneficier, som för medlens stora knapphet skull inthet kunnat
alt immerfort från publico mistas och umbähras, ty har Kongl. Maj:t nödigt
erachtadt deröfver ett visst uppsättia låta så att Biskopparna hädanefter måga
wetha hvad som dhem århligen till underhååldh beståås och egeentelig under
Biskopsstohlen härefter skall höra, nembl. dhet skall Biskopen först få nyttia och
innehafva Hellgonna kyrkia med dhe trätton dertill liggiande hemman under ugedagsfrijhet,
oachtadt Indelnings-Commissionen i Skåne Anno 1688 haar dhet reducerat;
sedan och för det andra har han till att niuta Prebenbepastoratet Lomma
med dess annexer Flädie och Fjälie, dhe vanlige tijonderne, städie-spannemålen,
studiiskatten ocli altarehafran som nu åhrligen honom påföres, och dessutom
af någre vissa vijdh Skåniska staten dhe 180 Riks Daler silfvermynt som Biskoparne
af ålder hafva för tijonden af Bjere häradh åtniutit sampt dhet åhrliga
cathedraticum och slijka inkompster som hans antecessorer varit vana af pastoraterna
bekomma, jempte Trättiosju dahl. åhrligen till ved efter staten11.

Enligt Utskottets åsigt gifva dessa handlingar otvetydigt vid handen, att
Helgona gods och gård icke blifvit biskopen i Lund uttryckligen jör cdt framtid
tillförsäkrade och att således, äfven om åt Presteståndets ofvanomförmälda uttalande
gåfves giltigheten af ett privilegii-stadgande, lagligt hinder icke förefunnits
att i denna del iakttaga och bringa till ofelbar verkställighet Kongl. Maj:ts och
Rikets Ständers beslut angående biskopslöneregleringen.

Af handlingarne rörande det af Kongl. Maj:t år 1869 pröfvade förslag
till reglering af biskopens i Lund aflöning har Utskottet emellertid inhemtat, att
de upplysningar, hvilka ofvan anförda handlingar innehålla rörande sättet, hvarpå
Helgona gård och gods blifvit till biskopens i Lund aflöning anslagen, icke varit
vid ärendets pröfning för Kongl. Maj:t tillgängliga, utan att fastheldre Domkapitlet
i Lund, uti sitt den 6 November 1867 afgifna utlåtande om regleringen af biskopslönen,
väl åberopat delar af ofvanintagna Kongl. bref af 14 December 1682 och
jemväl stadgandet att biskop Halm skulle få njuta och behålla de honom anslagna
hemman under “ugedagsfrihet“, men dervid icke omförmält det för bedömande af
biskopens rätt särdeles vigtiga tillägget “så länge lian lefver och biskopsembetet

Stats-Utsfcottets Utlåtande N:o 70. 7

företräder". Om således vid ärendets pröfning hos Kongl. Maj:t någon ovisshet kan
hafva rådt derom, huru Helgona gods kommit att användas till biskopsaflöning
och följaktligen huruvida möjligen Presteståndets omförmälda uttalande skulle
kunna vara på afkastningen af nämnda gods tillämpligt, innebär dock detta Presteståndets
uttalande icke något vidare än att öfverskottet af afkastningen från
Helgona gods icke finge till annan biskops aflöning användas. Men derom att biskopens
i Lund aflöning ej borde utgå med högre belopp än 15,000 R:dr är Presteståndets
godkännande af Kongl. Maj:ts förslag lika obetingadt, som de öfriga
ståndens. Äfven om, i det skick saken visar sig vid dess pröfning hos Kongl.
Maj:t, det kunde anses utgöra föremål för Kyrkomötets åtgärd, att deltaga i bestämmande
om huru de medel, som öfverstego det af Kongl. Maj:t och alla fyra
stånden godkända aflöningsbeloppet 15,000 R:dr, skulle användas, synes dock klart att
biskopen i Lund ej har rätt till högre aflöning än nyssnämnda belopp. Vid sådant
förhållande lärer både helgden af Kongl. Maj:ts och Rikets Ständers en gång fattade
beslut, samt vården derom, att allmänna medel icke onödigt förslösas till
höjande af derförutan mer än tillräckliga aflöningsbelopp, mana dertill att ifrågavarande
öfverskottsmedel icke utbetalas till biskopen i Lund, utan för det allmännas
räkning förvaras intill dess Kongl. Maj:t kommer i tillfälle att om desamma
disponera. I öfverensstämmelse härmed hemställer Utskottet,

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla
det täcktes Kongl. Maj:t tillse, att den af Kongl. Maj:t och
Rikets Ständer gemensamt beslutade reglering af biskopens
i Lund stift löneförmåner varder till fullo verkställd.

Stockholm den 26 April 1872.

På Stats-Utskottets vägnar:

Arvid Fr:son Posse.

Reservation:

af Herrar Friherre F. A. Funck, F. Brusewitz, C. E. Casparsson, C. Ekman,
Friherre G. Skogman, E. af Klint, Friherre J. Stjernblad, Grefve C. Beck-Friis,
Friherre F. von Essen, B. Montgomery-Ccderhielm och Grefve A. F. Wacht -

8 Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 71.

meister, hvilka ansågo Utskottets motivering och hemställan böra på följande
sätt affattas:

“Enär af ofvannämnda statsrådsprotokoll inhemtas, att Kongl. Maj:t, i sammanhang
med berörda lönereglering, i nåder beslutit, att framdeles lemna Riksdagen
och Allmänna kyrkomötet tillfälle att afgifva yttrande i fråga om rätta förståndet
af Rikets Ständers i ofvanomförmälda underdåniga skrifvelse anmälda beslut,
har Utskottet ansett hvad revisorerne i förevarande hänseende anfört för
närvarande icke föranleda till någon annan åtgärd, än att Utskottet skolat
förhållandet till Riksdagens k-ännedom meddela."

Herr G. Fetre och Grefve L. af Ugglas hafva begärt få antecknadt, att de
icke deltagit i frågans afgörande hos Utskottet.

N:o 71.

Ank. till Riksd. Kansli den 27 April 1872, kl. 10 f. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition, angående
begrafnings- och öfriga kostnader med anledning
af Hennes Maj:t Drottning Lovisas dödliga frånfälle.

(l:sta U. A.)

Uti en den 12 innevarande månad till Riksdagen aflåten nådig proposition
(N:o 31) är meddeladt, att enligt numera afslutade och till Kong]. Maj:t inkomna
redogörelser för de kostnader, som med anledning af Hennes Maj:t Drottning Lo -

visas