Ståts-Utskottets Memorial N:o 57.

1

H:o 5».

Ank. till Riksd. Kansli den 15 April 1872, kl. 1 e. jn.

Memorial, med förslag till votering spropositioner, i anledning
af Kamrarnes skiljaktiga beslut i frågor rörande beräkningen
af statsverkets inkomster.

(I. A.)

Sedan Stats-Utskottet erhållit del af Kamrarnes beslut i anledning af
Utskottets Utlåtande N:o 17, angående beräkningen af statsverkets inkomster,
och det såsom bilaga (Litt. A.) dervid fogade särskilda utlåtande, i anledning
af väckt motion angående upphörande af mantalspenningarne, får Utskottet här
framställa de förslag till voteringspropositioner, hvartill berörda beslut funnits
föranleda.

l:o) I afseende å mantalspenningarne, hvilka uti den nådiga propositionen
om statsverkets tillstånd och behof af Kongl. Maj:t beräknats till 575,000
R:dr, hade Utskottet uti sistberörda särskilda utlåtande hemställt, att Riksdagen
måtte besluta, att den hittills under benämningen mantalspenningar utgående
afgift skulle från och med år 1873 upphöra, och således inkomsttiteln “mantalspenningar*
ur riksstaten uteslutas.

Första Kammaren har afslagit denna hemställan och beslutit, att inkomsttiteln
mantalspenningar skulle i riksstaten upptagas till det af Kongl.
Maj:t föreslagna belopp 575,000 R:dr. Andra kammaren åter har Utskottets
hemställan bifallit.

Bih. till Riksd. Prof. 1872. 4 Sami. 1 Afd. 31 Höft

1

2 Stats-Utskottets Memorial N:o 57.

För denna frågas afgörande får, med stöd af 69 § i Regeringsformen
och 65 § i Riksdags-ordningen, Utskottet föreslå följande voteringsproposition:

“Den. som vill, att inkomsttiteln mantalspenningar skall i
riksstaten upptagas till det af Kongl. Maj:t föreslagna belopp
575,000 R:dr, röstår

J a ;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har Riksdagen beslutit, att den hittills under
benämningen mantalspenningar utgående afgift skall från
och med år 1873 upphöra, och således inkomsttiteln “mantalspenningar"
ur riksstaten uteslutas."

2;o) Enligt 17:de punkten af inkomstbetänkandet hade Utskottet, lika
med Kongl. Maj:t, ansett jernvägstrafikmedlen för år 1873 kunna upptagas
till 8,450,000 R:dr. Denna punkt är af Andra Kammaren bifallen, hvaremot
Första Kammaren beslutit, att nämnda medel skulle beräknas till ett belopp
af 8,000,000 R:dr.

Då alltså äfven denna fråga torde böra genom omröstning afgöras, föreslår
Utskottet i sådant hänseende följande voteringsproposition:

“Den, som vill, att jernvägstrafikmedlen för år 1873 upptagas
till 8,450,000 R:dr, röstar

Ja; ^

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har Riksdagen beslutit, att jernvägstrafikmedlen
skola beräknas till ett belopp af 8,000.000 R:dr.tt

Stockholm den 15 April 1872.

På Stats-Utskottets vägnar:

Arvid Fr:son Posse.

Stats-Utskottet# Memorial F:o$7,

3

Reservationer:

vid 1 sta punkten (angående mantalspenningarne):

af Herrar F. Brusewitz, C. Fetre, C. E. Casparsson, C. E. Ekman.
Friherre G. J. A. Skognian, E. af Klint, Friherre J. Stjernblad, Grefve C.
Beck-Friis, Friherre F. von Essen och It. Montgomery Cederhielmhvilka såsom
sin mening åberopade ett förslag till utlåtande, så lydande:

“I afseende å mantalspenningarne, hvilka uti den srådiga propositionen om
statsverkets tillstånd och behof af Kong). Maj:t beräknats till 575,000 R:dr, hade
Utskottet uti sistberörda särskilda utlåtande hemställt, att Riksdagen måtte besluta,
att den hittills under benämningen mantalspenningar utgående afgift skulle från och
med år 1873 upphöra, och således inkomsttiteln “mantalspenningar11 ur riksstaten
uteslutas.

Första Kammaren har afsiagit denna hemställan och beslutit, att inkomsttiteln
mantalspenningar skulle i riksstaten upptagas till det af Kong!, Maj:t föreslagna
belopp 575,000 R:dr. Andra Kammaren åter har Utskottets hemställan bifallit.

Enär Kamrarnes sålunda fattade olika beslut hvarken kunna, jemlikt 63 §
Riksdags-ordningen, med hvarandra sammanjemkas eller röra en fråga af den beskaffenhet,
att, jemlikt 69 § Regeringsformen och 65 § Rikdags-ordningen, de sär
skilda besluten skulle göras till föremål för omröstning inom Kamrarne, har alltså,
på grund af stadgandet i sista momentet af 63 § Rikdags-ordningen, frågan om
mantalspenningarnes indragning för denna riksdag förfallit; och då vid sådant förhållande
denna inkomsttitel kommer att i riksstaten bibehållas, men frågan om det
belopp, hvartill mantalspenningarne skulle för år 1873 beräknas, ännu icke varit
föremål för Andra Kammarens pröfning, får Utskottet, som i sitt förra utlåtande redan
anmält, att Utskottet emot det af Kongl. Maj:t för ifrågavarande inkomsttitel
föreslagna belopp icke haft något att anmärka,''hemställa,

att Andra Kammaren måtte godkänna upptagande af inkomsttiteln
“mantalspenningar11 till det af Kongl. Maj:t föreslagna,
af Första Kammaren redan''gillade belopp af 575,000 R:dr.“
af Herr Grefve L. af Ugglas-. “Emot Stats-Utskottets beslut att föreslå gemensam
omröstning med anledning af de båda Kamrarnes skiljaktiga beslut i fråga
om mantalspenningarnes utgörande nedlägger jag min reservation.

Mer än en gång hafva inom representationen försök gjorts att uppställa Riksdagens
uteslutande rätt att bestämma äfven öfver de ordinarie statsinkomsterna, men
denna rätt har hittills alltid blifvit underkänd, Såsom stöd för densamma har mag

4

Stats-Utskottets Memorial N:0 57.

åberopat dels 57 § uti Regeringsformen, så lydande: “Svenska folkets urgamla rätt
att sig beskatta utöfvas af Riksdagen allena11, dels framhållit hvad som uti Regeringsformens
69 § stadgas för de fall, då Kamrarne fatta stridiga beslut uti frågor
rörande “statens reglerande.1 Emot på dessa grunder stödda påståenden vid
1834 års riksdag — och hvilka nu upprepas — uppträdde uti Upsala Korrespondenten
den 14 Maj 1834 f. d. Landshöfdingen Hans Järta, en af 1809 års
mest framstående män, Sekreterare uti Konstitutions-Utskottet under en del af
1809 års riksdag, författare (till hufvudsaklig del åtminstone) af Regeringsformen
— hvilkens ord i fråga om bedömande af denna Regeringsforms anda
och mening sålunda måste tillmätas betydande vigt. Han påminner i första
rummet derom, att man icke ifrån den 57 § får afstympa dess trenne slutord, *)
och påpekar dessas historiska betydelse, den nemligen att icke, såsom i forna
tider ofta skett, genom beslut på provincialmöten, beskattningsrätten skulle
kunna ifrån Rikets Ständer ledas. Han framhåller ytterligare, att “det sorgfälligt
valda ordet ''■''■utöfvas''-''- tillkännagifver, att denna § handlar om sättet huru skatter
kunna beviljas utan att ännu bestämma vidden af den makt som den tillerkänner
Rikets Ständer, att, såsom svenska folkets härutinnan allena lagliga
ombud, detsamma beskatta.u Han tillägger slutligen, att ordet beskatta väl hittills
aldrig varit användt i betydelsen af att upphäfva den beskattning som af
ålder utgjort statsverkets ständiga inkomst.

Rörande sättet för utöfvande af Rikets Ständers beskattningsrätt hänvisar
samme författare till efterföljande §§ af Regeringsformen. Granskar man
dessa, framstår obestridligen att, då man väl ej kan vilja påstå, att Konstitutions-Utskottets
sekreterare och de många utmärkte män som suto uti Utskottet
saknade hvarken begrepp om svenska ords betydelse eller förmåga att klart
återgifva sina tankar, dessa paragrafers ordalydelse omöjligen kan sammanslå
med den tolkning man velat gifva åt orden “Statens reglerande14 uti 69 § Regeringsformen,
uti hvilka ord man söker inbegripa hvarje Riksdags uteslutande
rätt att äfven om de ordinarie inkomsterna förordna.

Om detta varit grundlagens mening, om dessa ord skolat uttrycka annat
eller mera än den statsbrist, som uppstår, sedan ifrån de beslutade statsutgifterna
de ordinarie statsinkomsterna blifvit fråndragna, tror man väl, att
grundlagsstiftarne, dessa män, som uti sitt memorial af den 2 Juni 1809 gifvit
sig sjelfva det vitsord, att “svenska folkets rättighet att genom Rikets Ständer

*) 57 §:s ursprungliga lydelse var följande: ”Svenska folkets urgamla rätt att sig beskatta
utöfvas af Riksens Ständer allena på allmän Riksdag." Dessa trenne sista ord utgingo 1866 —
troligen för att undvika att återupprepa ordet riksdag. Att man emellertid icke vid denna uteslutning
förbisåg dessa ords betydelse, synes derutaf att till paragrafen lades ett nytt moment, angifvande
den beskattningsrätt som kunde tillkomma enskilda kommuner.

Stats- Utskottets Memorial N:o 57.

o

sig sjelft beskatta af Utskottet blifvit sorgfälligt iakttagen''1, icke skulle
hafva ansett nödigt att uti 59 § stadga skyldighet för Konungen att- föreslå
sättet att genom ordinarie inkomster och bevillningar fylla hvad staten
kan erfordra — i stället för att blott föreskrifva, att Konungen skall föreslå
sättet “att genom bevillningar fylla hvad staten kan utöfver de ordinarie inkomsterna
erfordra11; tror man väl att uti 62 och 64 §§ till de extraordinarie utlagor
och bevillningar som Riksdagen sig åtagit och anslagit, icke de ordinarie
inkomsterna blifvit lagda; tror man väl slutligen att grundlagsstiftarne icke
skolat äfven på de ordinarie inkomsterna tryckt den anslagsprägel som 61 §
åt bevillningarne gifver.

Flera andra paragrafer uti Regeringsformen skulle kunna till stöd för
min åsigt anföras, men jag vill endast ytterligare tillägga: att om under “statens
reglerande''1 skulle innefattas Riksdagens rätt att fritt öfver de ordinarie
inkomsterna förfoga, 3:dje momentet af 109 § — det enda ställe uti Regeringsformen
der de ofvan citerade orden utom 69 § återfinnas — kunde göras fullkomligen
betydelselös till följd af den brist uti statsregleringen, som skulle uppstå,
derest före Riksdagens afslutande en eller flera af de ordinarie inkomsterna
blifvit nedsatta eller borttagna.

Uti sitt svar på en anmärkning som Borgare-ståndet gjorde emot den föreslagna
lydelsen af 62 § Regeringsformen — uti hvilken § nämnda Stånd
önskade utförligare föreskrifter intagna — yttrar 1809 års Konstitutions utskott:

“I Regeringsformen----torde öfverflödig vidlyftighet böra undvikas och

blott grundprinciperna finnas för de ärenden, hvilka Riksdags-ordningen utförligare
afhandlar.u Följer man denna hänvisning, så finner man att emot den
69 § i Regeringsformen svarar 65 § i Riksdags-ordningen. Vi känna alla dess
lydelse; och märkligt samt, enligt min uppfattning, afgörande är här, att
då 65 § Riksdags-ordningen uti ett enda ord “bevillning" sammanförer hvad
om voteringar i bevillningsfrågor §§ 69 och 71 uti Regeringsformen bestämma,
samma § deremot sönderdelar 69 §:s stadganden om “statens reglerande" och
såsom föremål för gemensam votering endast uppställer statsutgifterna.

För att icke åt denna reservation gifva tröttande vidlyftighet vill jag
endast med några ord beröra den behandling, som föregående Riksdagar, allt
ifrån 1809, gifvit åt frågor om förändring uti de ordinarie inkomsterna. Vid
samma riksdag 1809—1810, då Regeringsform och Riksdags ordning bestämdes —
en Riksdag, som väl måste hafva vitsord i afseende på dessa grundlagars anda
och mening — beslutade Riksens Ständer, för deras del, att lediga och framdeles
ledigblifvande kungs- och kungsladugårdar skulle till skatte försäljas, och
detta beslut anmäldes ''''■till Kongl. Maj-.ts nådiga pröfning och stadfästelse.“
(Sanktion vägrades och frågan om försäljning förföll.) På enahanda sätt hafva
alla sednare Riksdagar handlat, inom hvilka fråga uppstått om ändring uti de

6

■Ståts-Utskottets Memorial N:o 58.

ordinarie statsinkomsterna; och dä vid 1829 och 1834 årens riksdagar inom
några Stånd yrkades på Riksdagens rätt att sjelfständigt sådana frågor afgöra,
förklarade Konstitutions-Utskotten dessa yrkanden vara grundlagsstridiga. Jag
är öfvertygad, att äfven innevarande Riksdag icke skall medgifva en ny och
annan grundlagstolkning, hvilken, nu berörande en fråga, för hvilken de som
stödja densamma hafva endast ett måttligt intresse, skulle, derest den finge
framgång, genom sina konseqvenser inom kort våldsamt omstörta våra så väl
sociala som politiska förhållanden.

Jag anhåller vördsamt, att Riksdagen må förkasta de af Utskottet uppställda
voteringspropositionerna och förklara frågan om mantalspenningarnes upphörande
hafva förfallit, till följd af Första Kammarens afslag.“

Häruti instämde Herr Friherre F. A. Funck.

X o 58.

Aak. till Riksd. Kansli den 15 April 1872, kl. 1 e. m.

Memorial, rörande Kamrarnes skiljaktiga beslut i anledning
af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, angående beviljande
af vissa förmåner för enskilda jernvägsanläggningar,
som utan bidrag af allmänna medel
utföras. (r. a.)

Uti utlåtandet N:o 22 hade Stats-Utskottet tillstyrkt, att Riksdagen
måtte bifalla Kongl. Maj:ts uti ofvanberörda nådiga Proposition (N:o 3) gjorda
framställningar, innefattande förslag,

under mom. a.) att Riksdagen måtte bevilja vissa uppgifna jernvägsbolag
rättighet att dels erhålla upplåtelse af den för ifrågavarande jernvägsanläggningar
erforderliga, kronan tillhöriga jord, utan annan kostnad, än att,