Stats-Utskottets Utlåtande N:o 56.

11

om upphörande af dagsverksskyldighetens utgörande in natura
måtte komma till tillämpning å de hemman och gatehus i Skåne,
för hvilka arbetsskyldigheten ännu qvarstår, och dels om den ersättning,
som för sådant fall må vara erforderlig, derest icke
rättigheten att disponera de ifrågavarande dagsverkena finnes
kunna upphöra utan annan ersättning än den, som kan varda de
arbetsskyldige till utgifvande ålagd.

Stockholm den 15 April 1872.

På Stats-Utskottets vägnar:

Arvid Fr:son Posse,

J¥:o

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition, angående.

upplåtelse af en del utaf bastionen Drottningen jemte kronan
tillhörig mark i Christianstad för anläggning af en vattenledning.

(I. A.)

Enligt hvad af ofvanberörda, den 8 sistlidne Mars till Riksdagen afiåtna nådiga
proposition (N:o 26) inhemtas, hade uti en till Kongl. Maj:t ingifven skrift Christianstads
stadsfullmäktige, med förmälan att i staden uppstått fråga om anläggande af en vattenledning,
i underdånighet anfört, hurusom det funnits vara ej mindre till fördel för anläggningen,
än äfven ledande till besparing i kostnaden för densamma, om höjdreservoiren
eller det s. k. vattentornet finge anbringas å vallen till bastionen Drottningen, om ett så
stort antal af de i samma bastion befintliga kassematter, som erfordrades för att deruti

12

Stats-Vtskottets Utlåtande N:o 50.

anbringa maskiner, kittlar och pumpar jemte upplag af kol, finge af kommunen för
nämnda ändamål disponeras, samt om ett nödigt utmål af den kronan tillhöriga mark
emellan vallen och Norra Kaserngatan finge användas för att der anlägga filtrer och behållare
för det filtrerade vattnet; och då en vattenledning i staden jemväl skulle medföra
stora fördelar för kronan, som der egde flera dyrbara hus och byggnader, hvilka icke
vore mot eldfara försäkrade, och de erforderliga kasematterna, enligt stadsfullmäktiges
förmenande, utan särdeles stor olägenhet skulle kunna undvaras af de myndigheter, som
för närvarande öfver kasematterna förfogade, hade stadsfullmäktige i underdånighet anhållit:
att Kongl. Maj:t ville, till underlättande af den börda samhället genom ifrågavarande
i sanitärt, ekonomiskt och moraliskt afseende så vigtiga anläggning, hvilken
vore beräknad att kosta 110,000 R:dr, sig åtoge, i nåder tillåta, det staden finge för det
uppgifna ändamålet, tillsvidare och intilldess Kongl. Maj:t annorlunda förordnade, afgiftsfritt
begagna så stor del af bastionen Drottningen vid staden, som funnes utmärkt å en
bilagd ritning, eller den del af vallen med deruti befintliga kasematter jemte den kronan
tillhöriga mark emellan vallen och Norra Kaserngatan, som vore belägen emellan jernvägens
gräns i vester och en linea, dragen emot östra hörnet af Teatergatan, i öster;
hvartill stadsfullmäktige vågade desto heldre förvänta bifall, som bastionen genom den
afsedda anläggningen icke komme att rifvas eller för till äfventyrs i en framtid inträffande
militärbehof onyttiggöras, samt staden, derest den nu sökta rättigheten erhölles,
ville förklara sig villig att, så länge bastionen Drottningen finge af staden för vattenledningen
afgiftsfritt brukas, icke begagna sig af den genom Kongl. brefvet den 12 Juli
1860 staden beviljade rättighet att för vattenhemtning genombryta vallen midt emot
Vestra Storgatan.

Öfver denna framställning hade Kong. Maj:t sä väl frän Arméförvaltningen, hvilken
i ämnet hört befälhafvaren för fortifikationen, som derefter från t. f. general-fälttygmästaren
inhemtat underdåniga utlåtanden, i hvilka upplåtelsen blifvit afstyrkt;
varande i den sistnämndes yttrande jemväl innefattad redogörelse för de åsigter, som
chefen för Wendes artilleri-regemente och tygmästaren i Christianstad uttalat i förevarande
ämne.

Af dessa yttranden inhemtades hufvudsakligen, att den del af gamla fästningsvallen,
hvars begagnande för vattenledningen afsåges, innefattade sju kasematter, af
hvilka för närvarande en disponerades af fortifikationsbefälhafvaren på stället, en af
kommendanten derstädes och de öfriga fem af tygstaten, nemligen tre för tygförrådet,
eu för gevärs- och en för ammnnitionsförrådet; samt att den för filtrer och vattenbehållare
afsedda, emellan vallen och Norra Kaserngatan belägna mark, hittills begagnad
för uppställning af kanoner och fordon, vid deras uttagning från norra förrådsbyggnaden,
för ofrigt utgjorde en del af den plats, som för den i norra kasernen förlagda division
af artilleri-regementet begagnades till uppställningar och Ofningar till häst och till fots,
synnerligen den tid af året, då regementets exercisfält i anseende till väta vore oanvändbart.

Stats-TJtskottets Utlåtande N:o 56.

18

Beträffande detta i ansökningen omföimälda markområdes behöflighet för Wendes
artilleri hade regements-chefen, hvars erfarenhet måste i denna fråga tillerkännas väsendtligt
afseende, förklarat, att, sedan regementet erhållit, i södra delen af staden, en
ny fältförrådsbyggnad (ämnad att till begagnande upplåtas under loppet af innnevarande
år) och den norra förrådsbyggnaden icke komme att till fältförråd framdeles begagnas,
regementet kunde utan olägenhet undvara ifrågavarande mark.

Hvad åter angår de kasematter, som i händelse af bifall till ansökningen skulle
af kronan afstås, hade tygmästaren upplyst, att gevärs- och ammunitionsförråden, som
af dessa, enligt hvad ofvan är nämndt, innehade två, möjligen kunde umbära dem och
förflytta de derstädes förvarade persedlar till andra uppgifna lägenheter; men att de tre
till tygförrådet upplåtna kasematterua icke kunde afstå?, förr än tygstaten kommit i besittning
af två äldre fältförrådsbyggnader, hvilka nu innehades af artilleriregementet, eller
ock alla på stället varande förråds odugliga persedlar blifvit slopade och försålda;
hvilka sistnämnda åtgärder Kongl. Maj:t ansåg lämpligen böra utan dröjsmål ega rum,
helst om de utgjorde vilkor för befrämjande af ett jemväl för kronans egendomar och
manskap i Christianstad så gagneligt företag som afhjelpandet af stadens länge öfverklagade
brist på dugligt och helsosamt vatten. Och vid jemförelse med ett så vigtigt
ändamål torde afgörande vigt ej heller tillkomma de i handlingarne icke närmare angifna
behof af förrådsrum, hvartill fortifikationsbefälhafvaren och kommendanten i Christianstad
kunde påräkna de till deras förfogande nu ställda två kasematterua.

Bland de betänkligheter, hvilka föranledt befälhafvaren för fortifikationen och
t. f. generalfälttygmästare!! äfvensom Arméförvaltningen att afstyrka bifall till stadsfullmäktiges
underdåniga ansökning, återstodo några, beroende på omtanke för framdeles
möjligen uppkommande behof, nemligen dels att, derest Fångvårdsstyrelsen återfordrade
alla sina år 1862 till tygstaten upplåtna, i förra norra fästningsporten befintliga lokaler,
motsvarande torrådsutrymme måste på annat ställe åt tygstaten beredas, dels att kronans
dispositionsrätt till förra bastionen Carl X, i hvilken norra fältförrådet vore förlagdt,
vore enligt kontrakt beroende på uppsägning från stadens sida, dels ock att kronan, för
den händelse, att af nyssnämnda eller annan anledning en nybyggnad för statens räkning
blefve i Christianstad erforderlig, icke borde afhända sig en i flera hänseenden så lämplig
byggnadsplats som den ifrågavarande. Men då hvarken Kongl. brefvet den 29 April
1862, enligt hvilket de för fångvården förut begagnade byggnader i Christianstads fästningsverk
blifvit till fortifikationsbefälhafvaren derstädes aflemnade, grundlagt något anspråk
för fångvården att åter komma i besittning af samma byggnader, eller anledning
numera, efter länsresidensbyggnadens fullbordan, förekomme, att för kronans behof skulle
der i staden förestå något ombyggnadsföretag, hvartill plats icke kunde annorstädes än
på nu ifrågavarande område beredas; samt då i sammanhang med blifvande uppgörelse
med staden i förevarande ämne äfven kronans besittning af förrådslokalerna i bastionen
Carl X torde för framtiden kunna, så vidt nödigt funnes, varda betryggad, hade Kongl.
Maj:t funnit de i dessa hänseenden framställda betänkligheter ej heller böra lägga hinder

14

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 56.

i vägen för det tillmötesgående, som från kronans sida påkallades till befrämjande af
vattenledningsföretaget.

Fördenskull och då handlingarne i målet utvisade, att åstadkommandet af ifrågavarande
vattenledning, hvilken skulle medföra synnerligt gagn ej allenast för staden
Christianstad utan äfven för kronan, med afseende på dess fastigheter i nämnda stad och
derstädes förlagda militärtrupp, vore i väsendtlig mån beroende derpå, huruvida den
sökta upplåtelsen af jord m. ra., kunde blifva beviljad, hade Kongl. Maj:t begärt Riksdagens
medgifvande dertill, att nu ifrågavarande del af bastionen Drottningen, med derå
befintliga kasematter, måtte af Kongl. Maj:t för omförmälda ändamål få åt staden med
full eganderätt öfverlåtas, mot det att staden utan särskild godtgörelse sträckte vattenledningen
till alla de kronans dervarande etablissementer, som af dylik förmån vore i
behof, samt emot rättighet för kronans egendomar i staden och Wendes artilleriregemente
att af vattenledningens fördelar framgent sig begagna på de vilkor i öfrigt, som Kongl.
Maj:t, efter förslag af stadsfullmäktige, kunde finna antagliga.

Stats-Utskottet, till hvars behandling denna nådiga proposition blifvit remitterad,
erkänner väl vigten af det ändamål, hvartill upplåtelse äf kronan tillhörig mark nu blifvit
ifrågasatt; men då stadsfullmäktiges i Christianstad hos Kongl. Maj:t gjorda underdåniga
anhållan endast afsett att tillsvidare få afgiftsfritt begagna den till vattenledningen erforderliga
del af bastionen Drottningen, har Utskottet funnit så mycket mindre skäl att
tillstyrka samma områdens upplåtande åt staden under full eganderätt, som både Arméförvaltningen,
chefen för fortifikationen och t. f. generalfälttygmästaren hyst betänkligheter
emot bifall till den gjorda framställningen, hvarförutan Utskottet ansett såsom
vilkor för upplåtelsen äfven böra i öfverensstämmelse med stadsfullmäktiges medgifvande
föreskrifvas, att staden Christianstad afsäger sig den genom Kongl. brefvet den 12 Juli
1860 staden beviljade rättighet att för vattenhemtning genombryta vallen midt emot
Vestra Storgatan.

Utskottet hemställer alltså:

att Riksdagen måtte på det sätt Kongl. Maj:ts ifrågavarande
nådiga proposition bifalla, att Riksdagen medgifver, det ifrågavarande
del af bastionen Drottningen, med deri befintliga kasematter,
må i och för anläggning af vattenledning åt staden Christianstad
upplåtas, att af staden, så länge vattenledningen derstädes
vidmakthålles, för detta ändamål afgiftsfritt begagnas, emot det
att dels staden utan särskild godtgörelse sträcker vattenledningen
(ill alla de kronans dervarande etablissementer, för hvilka dylik
förmån påfordras, dels kronans egendomar i staden och den militärtrupp,
som är eller varder der förlagd, berättigas att af vattenledningens
fördelar framgent sig begagna på de vilkor i öfrigt, som
Kongl. Maj:t, efter förslag af stadsfullmäktige, kan finna antagliga.

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 66.

15

dels ock staden förklarar sig villig att, så länge förrberörda bastion
för vattenledningen afgiftsfritt brukas, icke begagna sig af den
genom Kongl. brefvet den 12 Juli 1860 staden beviljade rättighet
att för vattenhemtning genombryta vallen midt emot Vestra Storgatan.

Stockholm den 15 April 1872.

På Stats-Utskottets vägnar:

Arvid Fr:son Posse,