Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 55.

1

Äso SS»

Auk. till liiksd. Kansli den 15 April 1872, kl. 12 midd

Utlåtande, i anledning af väckta motioner angående upphörande af
hofveriskyldigheten till kungsgårdar och militiebosfällen i
Skåne.

(I. A.)

Uti en inom Riksdagens Första Kammare väckt motion (N:o 25) har Herr B.
sou Geijer, för den händelse att Riksdagen, genom bifall till Kongl. Maj:ts i den till
Riksdagen aflåtna nådiga propositionen angående statsverkets tillstånd och behof gjorda
framställning om anslag till »inlösen af dagsverksskyldighet från hästhemman i Skåne»,
skulle efterskänka den dessa hemman, enligt Kongl. reglementet den 7 November 1695,
påliggande arbetsskyldighet, föreslagit, att Riksdagen då ock måtte i underdånig skrifvelse
anhålla, det Kongl. Maj:t behagade vidtaga sådana åtgärder, att Rikets Ständers
beslut om dagsverksskyldighetens allmänna upphörande måtte komma till tillämpning
äfven beträffande innehafvare af de hemman, hvilka utgöra bofven till kungsgårdar eller
militieboställen i Skåne, och att Kongl. Maj:t täcktes låta uppgöra och till Riksdagen
afgifva förslag om den ersättning, som för sådant fall må vara erforderlig, derest icke
rättigheten att disponera ifrågavararande hofverier finnes kunna upphöra vid ombyten af
kungsgårdarnes eller boställenas innehafvare; hvarförutan ett med detta i allo öfverensstämmande
förslag till underdånig skrifvelse blifvit inom Riksdagens Andra Kammare
(uti motion N:o 94) af Herr Johan Jönsson framstäldt.

Jemväl vid sistlidne riksdag föreslog sistbemälde motionär (i motion N:o 74) aflåtande
af underdånig skrifvelse i samma syfte, som med det nu framställda förslaget
är afsedt.

Bih. till Riksd. Prat. 1872. 4 Sand, 1 Åfä. 30 Haft.

Motioner

ämnet.

i

2

Stats-Uts/cottets Utlåtande N:o 33.

Förra Riksdagens
beslut.

Hästhemman
i Skåne.

1840 års Riksdags
skrifvelse.

Dåvarande Stats-Utskott, som delade den af Rikets Ständer vid flera tillfällen
uttalade åsigt om olämpligheten af ifrågavarande arbetsskyldighets utgörande in natura
och ansåg de derför anförda skäl vara välgrundade, fann likväl, efter hvad soin från
statsmakternas sida blifvit i frågan åtgjordt, någon ytterligare åtgärd från det allmännas
sida derutinnan icke vara erforderlig, då det syntes böra på de, nu mera jemförelsevis få
återstående arbetsskyldige sjelfva ankomma att tillgodogöra sig de fördelar, som med
regleringen af dagsverksskyldigheten åsyftats och hvilka icke kunde vinnas utan att
dessa arbetsskyldige i handling visade det tillmötesgående, som man förutsatt böra hos
dem finnas och som andra arbetsskyldige vid erhållande af befrielse från berörda skyldighet
ådagalagt. På dessa och i öfrigt anförda skäl hemställde Utskottet (i Utlåtande
N:o 73), att motionärens framställning icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda;
och blef denna hemställan af Riksdagens båda Kamrar bifallen.

Beträffande först Kong!. Maj:ts, af den förstnämnda motionären omförmälda, af
Riksdagen nu mera bifallna nådiga förslag om beviljande af anslag till inlösen af dagsverksskyldighet
från hästhemman i Skåne, så afsågs visserligen dermed, att alla de s. k.
hästhemman, som erlägga löningsränta till skånska dragonregementet skulle blifva likställda,
så att äfven de, som vore belägna inom tvä mil från det boställe, till hvilket
de vore anslagna, skulle, mot utgörande af hela den hemmanen åsätta räntan, befrias
Irån den dem, jemlikt Kongl. Maj:ts reglemente och förordning af den 7 November 1695,
aliggande dagsverksskyldighet och vederbörande boställsinnehafvare af statsverket erhålla
godtgörelse med skilnaden emellan beloppet af den förut afkortade räntan samt dagsverkenas
värde efter markegång. Denna hästhemmanen hittills åliggande arbetsskyldighet
var emellertid inskränkt till naturaprestation af de sex öke- och tolf drängedagsverken,
som voro inbegripna i den hemmanet åsätta och indelningshafvare!! på lön anslagna
grundräntan, och hade således, på sätt äfven Krigs- och Kammar-kollegierna uti deras
i ämnet den 12 Januari 1863 och den 21 November 1870 afgifna underdåniga utlåtanden
upplyst och enligt hvad här nedan vidare omförmäles, hvarken till sitt upphof eller beskaffenhet
något gemensamt med de uti hemmanens ränta och skattläggning icke inbegripna
dagsverks- och arbetsskyldigheter, som in natura utgjorts och ännu utgöras till
en del kungsgårdar eller militieboställen i Skåne.

Med förmälan hurusom vid verkställigheten af det af Rikets Ständer vid 1809
och 1810 årens riksmöte fattade beslut, det allmogens dagsverksskyldigheter till kronan
behållna kungsgårdar och kronolägenheter skulle, emot det att i stället lösen för dessa

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 55. 8

dagsverksskyldigheter efter markegång till statsverket erlades, upphöra att in natura utgöras,
när dåvarande arrendekontrakt löpte till ända, en skiljaktighet uppstått emellan
sådana hemman, som voro dagsverksskyldiga till kronans nyssnämnda egendomar, och
dem, hvilka till boställen och indelningshafvare voro anslagna, men rättvisa och billighet
syntes fordra, att sådana åtgärder vidtoges, hvarigenom enahanda lättnad jemväl bereddes
den del af allmogen, som vore underkastad arbetsskyldighet till sistnämnda kronolägenheter,
anhöllo Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse den 30 December 1840,
bland annat, att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande måtte erhålla nådig befallning att
anställa en fullständig och noggrann undersökning angående sådana uti hemmanens ränta
och skattläggning icke inbegripna dagsverks- och ai betsskyldigheter, som in natura utgjordes
till kronans hemman och lägenheter, hvilka såsom boställen m. m. voro embets- och
tjensteman anslagna eller till inrättningar upplåtna, hvarvid borde utredas, huru dessa
skyldigheter tillkommit och hvarpå desamma sig grundade, äfvensom Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
i de fall, då nämnda skyldigheter icke voro närmare bestämda, borde
söka tillvägabringa sådana öfverenskommelse!'', hvarigenom, åtminstone för tiden efter
nuvarande boställshafvares afgång, visst antal dagsverken blefve bestämdt. Efter det
sådana undersökningar uppå nådig befallning blifvit verkställda, afgaf Kammar-kollegium
den 5 Maj 1843 underdånigt utlåtande i ämnet. Vid föredragning häraf fann emellertid
Kongl. Maj:t, med hänsigt till förekommande särskilda förhållanden beträffande ett boställe
i Skaraborgs län, hvarom nu ej är fråga, samt de kungsgårdar och boställen i
Skåne, vid hvilka dagsverken eller s. k. hofveri af dertill indelta arbetshemman utgjordes,
och då vid de verkställda undersökningarne hvarken någon uppskattning till penningevärde
egt rum vare sig af arbetshemmanens gemensamma arbets- och dagsverksskyldigheter
till hvarje kungsgård, eller af hvarje hofveri eller arbetslags, än mindre hvarje
särskildt hemmans tjenstbarheter, eller tillfredsställande utredning blifvit åstadkommen
i flera på frågan inverkande vigtiga omständigheter, godt i nåder förordna, att, till noggrannt
utredande af dessa förhållanden, ny lokalundersökning skulle företagas icke allenast
vid ofvannämnda boställe i Skaraborgs län, Lilla Bjurum, hvarest hofveriskyldigheten
in natura icke vore afskaffad, utan äfven vid hvar och en af de i Skåne varande kungsgårdar
och boställen, der densamma funnes bibehållen, och uppdrogs åt numera aflidne
Kammarrådet i Kammar-kollegium L. E. Cassel att, med biträde af förste landtmätaren
i hvarje af ifrågavarande län eller, i händelse denne vore hindrad, af annan utaf Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande tillförordnad skicklig och erfaren landtmätare, samt en af
generalbefälhafvare!) i militärdistriktet utsedd regements- eller kompani-officer, som med
kännedom om indelningsväsendet i provinsen förenar erfarenhet och insigt i landthushållning
och ortens jordbruk, verkställa ifrågavarande lokalundersökningar i närvaro af tillförordnade
krono- och regementsombnd, vederbörande indelningshafvare samt egarne eller
innehafvarne af de till hvarje kungsgård eller boställe anslagna arbetshemman, och att
dervid söka tillvägabringa förslag till frivilliga jemkningar och överenskommelser till
vidare nådig pröfning.

Kongl. Maj:ts
beslut om ny
utredning och
ur, der sökning
på stället.

4

Stats-Utskottets Utlåtande N:o <5.5.

Ca3sels utledning.

Efter fulländadt uppdrag inkom Kammarrådet Casselden 10 December 1844 med
betänkande i ämnet, hvilket, beträffande upphofvet till och beskaffenheten af de arbetseller
hofveriskyldigheter, som utgjordes in natura till kungsgårdar och boställen i Skåne,
hufvudsakligen innehöll: att nämnda kungsgårdar och boställen under danska herraväldet
och innan Skåne införlifvades med Sverige tillhört antingen danska kronan, eller under
densamma lydande andliga eller verldsliga stiftelser och inrättningar, samt jemte underlydande
kronogods blifvit, med den rätt danska kronan dertill egde, öfverlätna på den
svenska, såsom vederlag för den af Sverige till Danmark afträdda ön Bornholm, eller
ock varit danska och skånska adliga familjers sätesgårdar, hvilka, med underlydande
frälsehemman, dels i följd af egarnes affall från Sverige under de efter fredsslutet med
Danmark i provinsen uppkomna oroligheter, af svenska kronan indragits, dels ock genom
byten kommit i kronans ego och besittning, samt före, vid och efter indelningsverkets
upprättande anslagits till de civila eller militära behof, hvartill de fortfarande användas;
att de hemman, som nu utgjorde dagsverken till dessa kronogods, innehafts under danska
tiden, af krono- eller frälsebönder, skyldige till det den tiden vanliga arbete till hufvudgårdens
bruk och skötsel samt jordegarens betjenande, som då och äfven i sednare tider
i Skåne varit kändt under namn af hafveri, hvarmed egentligen förstodes den till tid,
sätt och belopp obegränsade och obestämda arbetsskyldighet, som, uppå husbondens tillsägelse,
skulle till hans tjenst, vid och utom gården, utgöras genom forslingar eller äckor,
på längre och kortare afstånd, samt dagsverken, med det antal personer, som uppbudades,
vid förefallande, till de till hufvudgårdens bruk och skötsel hörande, eller dermed
gemenskap egande arbeten; att, vid indelningsverkets införande i Skåne, till rusthåll anslagits
de dertill då tillgängliga samt passande både f. d. danska kronohemman, och de
till svenskt krono genom reduktion och byte förvandlade skånska frälsehemman, så vidt
de till detta behof erfordrades; att dervid större delen af de hemman af omförmälda
natur, som varit de nya svenska kungsgårdarne till deras häfdande underlagda, bibehållits
vid den arbetsskyldighet derunder, som dem af ålder ålegat, men andra sådana arbetshemman
åter fått vidkännas rustning; att nuvarande arbetshemman således icke i följd
af jordnaturen eller förut innehafda rättigheter undantagits från rustningens uppsättande,
hvartill de ostridigt varit lika fallna och skyldiga, som de kronohemmansåboar, hvilka
till rustning indelats, utan var befrielsen från rustningsbesväret tillfällig och föranledd af
hemmanens belägenhet i allmänhet i närheten till kungsgårdarne, hvilka ansågos icke
kunna umbära det arbetsbiträde från kringboende hemtnansåboar, som till desammans
bruk och skötsel tillförene åtnjutits, och hvilket under sådana omständigheter ansågs
såsom en motsvarighet till rustningsbesväret; att berörda förhållande än ytterligare styrktes
deraf, att både under sjelfva indelningstiden, som i Skåne fortgick nära ett hälft
århundrade, och äfven sedermera vid många kungsgårdar inträffat, att hemman, som ursprungligen
varit till utgörande af arbetsskyldighet eller hofveri dit anslagna, blifvit
såsom nog aflägse från kungsgården belägna och till arbetshemman mindre tjenliga, på
derom gjord anmälan, i stället indelade till rustning, hvaremot närmare intill kungsgården

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 55.

belägna rusthåll, med befrielse från detta sednare besvär, anslagits till arbetshemman, så
att under tidens lopp rustnings- och arbetsskyldigheten flerestädes blilvit ombytt; samt
att, till följd af redan vid indelningstiden och sedermera tid efter annan meddelade förordnanden,
de ovissa och godtyckliga arbetsskyldigheterna blilvit reglerade till bestämda,
efter arbetsböndernas förmåga afpassade arbetsprestationer, derför ersättning medgifvits
genom afräkning på hemmansräntan, hvarförutan under tidens lopp upprättats åtskilliga
frivilliga arbetskontrakt med arbetsbönderna, och der sadana icke kunde tillvägabringa»,
utfärdades i stället ordentliga beslut om arbetsskyldigheternas belopp och sättet för deras
utgörande, än af Länsstyrelsen, än al Krigs- och Kammar-kollegierna, än af Kongl.
Maj:t, när nämnda myndigheters åtgärder öfverklagades; hvarjemte i domstolsväg beslut
härom tillkommit, hvilka såsom laga kraftvunna tjenat till efterrättelse, hvadan Rikets
Ständers begäran om arbetsskyldigheternas närmare bestämmande, såsom på alla ställen
redan försiggånget, icke ansågs till någon åtgärd föranleda.

Med ledning af dessa förhållanden vid hvarje särskild kungsgård hade, vid den
af Oassel hållna undersökning, uppskattning i öke- och drängedagsverken skett af de
arbetsbiträden och tjenstbarheter åt särskilda slag, som, enligt arbetskontrakt och gällande
stadganden ålåge dels hvarje hofveri eller arbetslag för sig, dels alla hofverierna
gemensamt, hvilken samfälda arbetsskyldighet derefter blifvit pa hvarje hemmansnummei
efter dess andel i hofverilaget fördelad; och hade vid denna uppskattning i öfrigt iakttagits,
dels att, jemlikt den fördelning af arbetsskyldigheterna, som under den förflutna
tiden varit och ännu vore gällande, samt i öfverensstämmelse med arbetsböndernas allestädes
tillkännagifna önskan, helt arbetslags eller hofveris arbetsskyldighet beräknats till
visst antal dagsverken, utan afseende å det större eller mindre hemmantal, hvaraf hofveriet
varit sammansatt eller på hemmanens dåvarande godhet och beskaffenhet, och följaktligen
äfven utan all hänsigt till de skiljaktigheter i arbetsqvantiteternas belopp och ersättningen
derför, som kunde uppkomma vid den ena kungsgården i jemförelse mot den andra,
dels ock att sådana dagsverken, som vanligen utgjorts af qvinnor eller yngre, icke fullt
arbetsföre manspersoner, ansetts motsvara 2/3:delar af laggildt drängedagsverke; hvarefter
arbetsvärdet blifvit i penningar uträknadt efter medelmarkegångspnset å hvartdera
slaget dagsverken under de tio åren 1834—1843, hvilket medelpiis bestigit sig till

inom Christianstads län:

för ett ökedagsverke .
» » drängedagsverke

B:ko R:dr — 46, 10.
» » — 17, 5.

inom Malmöhus län:

för ett ökedagsverke .
» » drängedagsverke

B:ko R;dr 1: 15, 2.

>. » — 18, 5.

Cassels för
slag.

6

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 55.

Vid bestämmande åt den ersättning, som borde af arbetshemmanen utgå för befrielse
från den dem åliggande arbetsskyldighet, hade emellertid, enligt arbetsböndernas
med undantag af dem vid en och annan i norra delen af Christianstads län, närmare
skogsbygden belägen kungsgård, der arbetslagen visat benägenhet att utgöra ersättningen

i penningai i allmänhet derom uttalade önskan, arbetsvärdet reducerats till spån mål,
hvarjemte ej mindre noga tillsetts att ersättningsbeloppet, äfven om detsamma för den
skull måst nedsättas under arbetsskyldigheternas uppskattade värde, jemte den i sednare
tider tillkomna roteringen icke komme att ötverstiga den kostnad, som rustningsbesväret,

ii an hvilket, enligt hvad ofvan nämndt är, arbetshemmanen endast tillfälligtvis, för deras
läge invid kuugsgårdarne och dessas behof af arbetsbiträde, befriats, vid närbelägna rusthåll
medförde, än äfven skälig lindring beredts i de fall, då hemmanens beskaffenhet påkallat
en nedsättning i större eller mindre man under kostnaden för rustningsbesväret
samt då, vid arbetsskyldighetens reglering i äldre tider, vissa hemman af okänd orsak
hlifvit, i förhållande till andra, betungade med högre arbetsskyldighet än som efter mantalsberäkning,
eller annan laga delningsgrund, belöpte.

h°fv*r‘~ Sedan Kongl. Maj:t derefter, enär, vid de hållna undersökningarne, öfverenskom hörde.

nielscr med endast en del af de hofvenskyldige om arbetsskyldigheternas utbytande emot
töreslagen ersättning kunnat träffas, låtit ytterligare höra de öfriga, huruvida de ville på
de till dem framställda förslagen ingå, hade, af sistnämnde arbetsskyldige, endast de
till Billesholms kungsgård anslagne hemmansegare, med undantag af tre, anmält sig vilja
det uppgjorda förslaget antaga, hvaremot åboarne å de öfriga kungsgårdarnes arbetshemman
framställt vilkor mer eller mindre afvikande från nämnda förslag. Efter det
Kongl. Maj:t låtit i ämnet höra de i och för beskattningsväsendets förenkling utsedde
komiterade och Krigs-kollegium, afgaf Kongl. Maj:t till Rikets åren 1853—1854 försam,
ade Stander uadig proposition i ämnet, i anledning hvaraf Rikets Ständer, i fråga
beslut. 0111 dagsverksskyldigheten till åtskilliga, 13 till antalet, såsom boställen anslagna kungsgårdar
i Christianstads och Malmöhus län, för sin del antogo följande bestämmelser,
nemligen:

att de, angående hofveriskyldighetens upphörande på vissa vilkor och emot afgäld
från de hofveri- eller arbetsskyldiga hemmanen med hemmansinnehafvarne uppgjorda
ofvannämnda överenskommelser, äfvensom de dylika, hvilka dädanefter enligt
enahanda grunder i vederbörlig ordning afslutades för större eller mindre antal af
höfvel i- eller arbetsskyldiga hemman, skulle till Kong], Maj:ts nådiga pröfning och stadfästelse
anmälas;

att, der sådan öfverenskommelse blefve af Kongl. Maj:t stadfästad, förändringen
skulle taga sin början antingen från och med aret efter det, då boställsinnehafvaren förklarat
sig dermed nöjd, eller ock, om han ej ville derpå ingå, vid hans afgång från
bostället;

att, när hofveri- eller arbetsskyldigheten upphörde, den hemmanet åliggande, emot
arhet sskyldigheten förut afkortade, indelta räntan skulle utgöras till vederbörande indel -

Ståts-Utskottets Memorial N:o 55.

7

ningshafvare, men den derutöfver öfvereuskomna årliga afgälden till statsverket ingå;
hvaremot på vederbörliga stater skulle uppföras ett emot sistnämnda afgäld svarande
anslag, som skulle tillkomma boställshafvaren uti oindelt spanmål, om afgälden vore
bestämd i spanmål, eller i kontant, derest afgälden vore uti penningar fastställd;

att i hvarje särskildt fall det skulle ankomma på Kongl. Maj:ts nådiga pröfning,
huruvida, utöfver sistnämnda anslag, någon ersättning af statsmedel åt boställsinnehafvaren
för upphörandet af det förut åtnjutna arbetsbiträdet kunde erfordras, i hvilket fäll
likväl en sådan ersättning icke finge öfverstiga skilnaden emellan det i nästföregående
punkt omnämnda sammanräknade beloppet af indelta räntor och afgäld samt det värde,
hvartill den upphörande hofveri- eller arbetsskyldigheten vid 1844 års undersökning
blifvit af förrättningsmannen, Kammarrådet Cassel, uppskattad;

att den ofvan omförmälda afgäld och ersättning, der sådan ifrågakomme, skulle,
såsom vederlag för minskad bostälisafkastning, tillsvidare af- och tillträdas lika med
annan boställets tillhörighet;

samt att i de fall, då öfverenskommelse på föreskritvet sätt icke träffats eller
framdeles blefve uppgjord, hofveri- eller dagsverksskyldigheten skulle tillsvidare såsom
förut fortfara.

Detta Rikets Ständers beslut blef af Kongl. Maj:t, enligt nådigt bref den 8 September
1854, gilladt, och anbefalldes Krigs- och Kammar-kollegierna att för verkställighet
af berörda beslut vidtaga de åtgärder, som på dem ankommo.

Då emellertid överenskommelser om dagsverksskyldigheternas upphörande mot
ersättning efter sålunda bestämda grunder icke kunnat åvägabringas med alla de inom
provinsen Skåne hofveriskyldige hemmansinnehafvare, anhöllo Rikets vid 1859—1860 års
riksmöte församlade Ständer, med anledning af åtskilliga derom hos Rikets Ständer
väckta framställningar, uti underdånig skrifvelse den 30 Juni 1860, att Kongl. Maj:t
täcktes, efter den ytterligare utredning af ärendet, som af Kongl. Maj:t i nåder kunde
anses erforderlig, föreslå och vidtaga sådana åtgärder, att ifrågavarande hofveri- och
dagsverksskyldighet in natura måtte emot lämplig ersättning, der sådan pröfvades böra
erläggas, så fort ske kunde, upphöra. Sedan Krigs- och Kammar-kollegierna uti den 3
September 1860 häröfver atgifvet underdånigt utlåtande anfört, bland annat, att någon
fullständigare undersökning och utredning än den redan gjorda icke kunde verkställas,
fann Kongl. Maj:t, enligt nådigt bref den 5 Oktober 1860, annan åtgärd i följd af Rikets
Ständers hemställan icke böra vidtagas, än att de arbetsskyldige skulle ånyo höras,
huruvida de icke, jemlikt de i Kongl. Brefvet den 8 September 1854 fastställda grunder,
önskade vinna befrielse från dagsverkens utgörande.

Vid de arbetsskvldiges, sålunda anbefallda, ytterligare hörande, hvilket egde rum
inför vederbörande kronofogdar och hvarvid de arbetsskyldige i allmänhet vägrade att
ingå på den föreslagna regleringen, på den af de flesta anförda grund, att de ansågo den
ifrågasatta ersättningen för hög, blef öfverenskommelse afslutad endast för Yi2 mantal
under Årups kungsgård. Och är således resultatet af de, för afskaffande af den från

185!)—1860
års Riksdags
skrifvelse.

Kongl. Maj:ts
beslut i anledning
af 1859—
1860 års Riksdags
skrifvelse.

De hofveriskyldige
ånyo
hördo.

8

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 65.

åtskilliga hemman in natura utgående dagsverksskyldigheten vid de till boställen anslagna
kungsgårdarne i Skåne, vidtagna åtgärder, att, af de till 13 boställen ursprungligen
arbetsskyldiga !4379/9,3 mantal, 772/3 mantal blifvit befriade från utgörande af
dagsverken in natura, och alt således, enligt ett den 11 Oktober 1861 till Kammarkollegium
aflåtet nådigt bref, arbetsskyldigheten då oförändrad qvarstod för 665/32 mantal,
på sätt följande sammandrag närmare utvisar:

Hemman, för hvilka arbetsskyldigheten

upphört.

mantal

qvarstår.

mantal

Summa

mantal

Inom Malmöhus län.

1) Alnarp.........

1517A8

a1/»

H13/ib

1517/48

1323/s2

147/16

H13/i6

*7ie

Ö7/l2

2) Löfvestad............

3) Månstorp............

4) Hjelmshult............

5) Billesholm.....

Il19/32

147/ie

7Vie

6Vs

6) Arup..............

V»

S:gr

299/24

3919/32

6831/32

Inom Christianstads län.

7) Sandby .............

7

33/iu

19s/16

8) Svabesholm........

4

4

9) Bäckaskog............

13u/ie

Vs

1313/i6

53/s

1615/i6

10) Lillö..........

53/b

11) Herre vads kloster.........

lölö/l6

12) Tommarp............

18n/48

—--

18H/48

13) Mölleröd............

—

65/l6

65/l6

S:gr

487/24

269/ie

Summa

772/3

665/32

14379/96

och har, enligt hvad Utskottet inhemtat, någon förändring derutinnan icke egt rum.

1853—1854
års Riksdags
skrifvelse
angående
gatehusen.

1 sammanhang med ofvanberörda, vid 1853—1854 årens riksmöte fattade beslut,
angående hofveriskyldighetens upphörande på vissa vilkor och mot afgäld från de hofveriskyldiga
hemmanen, samt med anledning af derom hos Rikets Ständer gjord framställning,
anhöllo Rikets Ständer i underdånighet, beträffande åtskilliga under Löfvestads
kungsgård dagsverksskyldiga så kallade gatehus, hvilka, såvida de voro af enahanda beskaffenhet -

StaU-Utshottets Utlåtande N:o dö.

9

skaftenhet med de hemman, som till samma kungsgård utgjorde dagsverken in natura,
syntes böra i afseende på arbetsskyldigheten behandlas lika med nämnda hemman, det
Kongl. Maj:t täcktes anbefalla att undersökning blefve verkställd till utrönande, huruvida
berörda gatehus voro af enahanda beskaffenhet med de till samma kungsgård arbetsskyldiga
hemman, och att i sådan händelse den reglering, som kunde komma att ega
rum i afseende å dessa hemmans arbetsskyldighet, finge efter i allmänhet stadgade
grunder sträcka sig jemväl till omförmälda gatehus. Vidare anhöllo Rikets åren 1856
—1858 församlade Ständer uti underdånig skrifvelse den 4 November 1857, att undersökning
om förhållandet med åtskilliga, enligt hvad hos Rikets Ständer blifvit anmäldt,
med dagsverksskyldighet belastade skatteköpta torplägenheter under de till boställen
anslagna kungsgårdarne måtte blifva anställd, och att enahanda åtgärder, som rörande
de s. k. gatehusen egt rum, i den mån de härvid voro tillämpliga, måtte varda vidtagna
äfven i afseende å förstnämnda lägenheter. Sedan Krigs- och Kammar-kollegierna, efter
vederbörande länsstyrelsers hörande, öfver dessa framställningar afgifvit underdåniga
utlåtanden, har Kongl. Maj:t dels under den 12 Maj 1857, beträffande gatehusen under
Löfvestads kungsgård, i nåder gillat de af kollegierna för förvandling af dessa lägenheter
åliggande dagsverks- ock brefbäringsskyldighet föreslagna grunder, enligt hvilka dessa
skyldigheter, sammanlagda 602/a dagsverken för hvarje gatehus, borde, liksom skett för
de till samma kungsgård anslagna arbetshemman, nedsättas med Vs:del eller till i jemnt
tal 48 stycken, för befrielse hvarifrån gatehusinnehafvarne skulle för hvarje gatehus,
jemte erläggande till indelningshafvaren af den dittills afkortade räntan, till statsverket
utgifva 27 riksdaler 62 öre, motsvarande värdet å dagsverkena efter det af Kammarrådet
Cassel föreslagna samt af Kongl. Maj:t och Rikets Ständer i fråga om utbyte af
hemmanens arbetsskyldighet antagua pris utaf 18 sk. 5 rst. banko; hvaremot för den,
som derpå icke ville ingå, nämnda skyldighet skulle oförändrad fortfara; — och dels
under den 15 Mars 1861, i afseende å den af Rikets Ständer vid 1856—1858 års riksdag
gjorda framställning om befrielse för skatteköpta torplägenheter från dem åliggande
dagsverksskyldigheter, ansett denna framställning böra omfatta torplägenheter eller gatehus
af såväl skatte- som krononatur samt tillika förklarat innehafvarne af dessa lägenheter
berättigade att, mot erläggande af lösen med penningar efter årligt medelmarkegångspris,
befrias från utgörande in natura af dem hvar för sig i allmänhet åliggande
ett dagsverke i veckan.

På dessa förslag hafva emellertid endast innehafvarne till 43A gatehus velat ingå,
i följd hvaraf och sedan, jemlikt Kongl. brefvet den 6 Februari 1863, dagsverksbesväret
blifvit ett till Löfvestad arbetsskyldigt gatehus eftergifvet, intilldess till gatehuset återvunnits
en mot andra dylika lägenheters områden i Löfvestad någorlunda svarande
jordvidd, arbetsskyldigheten oförändrad qvarstår för 5574 gatehus, enligt hvad följande
sammandrag närmare utvisar, nemligen:

Bih. till Iiiksd. Prat. 1872. 4 Sami. 1 Afd. 30 lläft.

1856—1858
års Riksdags
skrifvelse angående
dagsverksskyldiga

torplägenheter,

Kongl. Maj-As
beslut angående
gatehusen.

Kongl. Maj-.U
beslut angående
torplägenheterna.

2

10 Stata-Utskottets Utlåtande N:o 55.

Gatehus, för hvilka arbetsskyldigheten upphört qvar står

Inom Malmöhus lån:

1) Löfvestad..................13A 241/*

2) Hjelmshult..................1 8

Inom Christianstads län:

17
6

55 V*

3) Svabesliolui..................2

4) Bäckaskog..................—

Summa 43A

På grund af hvad sålunda förekommit, anser sig Utskottet icke kunna tillstyrka
att, på sätt motionärerne åsyftat, ifrågavarande arbetsskyldighet skulle efterskänkas för
de hemman och gatehus, hvilkas innehafvare icke velat derifrån vinna befrielse genom
godkännande af de, i öfverensstämmelse med fastställda grunder, föreslagna överenskommelser,
helst ett sådant eftergifvande skulle innefatta en orättvisa emot alla dem,
icke blott inom provinsen Skåne, utan äfven inom andra landskap, som, emot lösen,
vunnit befrielse från dagsverksskyldighetens utgörande in natura. Emellertid synes det
ej oantagligt, att det af de ännu arbetsskyldige, för deras vägran att på regleringen ingå,
anförda skäl att den ifrågasatta ersättningen vore för hög, numera icke saknar all
grund, i det genom vid jordbruket i allmänhet införda förbättrade arbetsmetoder och
andra förhållanden en lindring sannolikt åstadkommits i den arbetshemmanen åliggande
arbetsskyldighet, sådan densamma, med ledning af då för handen varande förhållanden,
utaf Kammarrådet Cassel, enligt hvad af handlingarne inhemtas, till de arbetsskyldiges
belåtenhet uppskattades. Arbetsskyldigheten var nemligen icke bestämd till visst antal
dagsverken för hvarje hemmansdel eller hofverilag, utan beräknad efter det arbete, som
hofverilaget hade skyldighet att fullgöra, t. ex. upplöjandet af en viss jordrymd, inbergandet
af grödan å en viss åker, transporter af vissa qvantiteter spanmål eller ved m.m.,
hvilket arbete af Cassel uppskattades i visst antal öke- och drängedagsverke!!. En förnyad
undersökning och uppskattning af de ännu arbetsskyldige åliggande tjenstbarheter
jemte derefter lämpad jemkning af ofvanberörda fastställda grunder torde alltså kunna
vara af omständigheterna påkallad, på det att den ännu återstående arbetsskyldighetens,
af många skäl önskvärda, afskaffande måtte kunna åvägabringas, hvadan Utskottet
hemställer,

att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla, det KonglMaj:t
täcktes låta, efter förnyad undersökning, uppgöra och till
Riksdagen afgifva förslag dels derom, att Rikets Ständers beslut

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 56.

11

om upphörande af dagsverksskyldighetens utgörande in natura
måtte komma till tillämpning å de hemman och gatehus i Skåne,
för hvilka arbetsskyldigheten ännu qvarstår, och dels om den ersättning,
som för sådant fall må vara erforderlig, derest icke
rättigheten att disponera de ifrågavarande dagsverkena finnes
kunna upphöra utan annan ersättning än den, som kan varda de
arbetsskyldige till utgifvande ålagd.

Stockholm den 15 April 1872.

På Stats-Utskottets vägnar:

Arvid Fr:son Posse,

J¥:o

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition, angående.

upplåtelse af en del utaf bastionen Drottningen jemte kronan
tillhörig mark i Christianstad för anläggning af en vattenledning.

(I. A.)

Enligt hvad af ofvanberörda, den 8 sistlidne Mars till Riksdagen afiåtna nådiga
proposition (N:o 26) inhemtas, hade uti en till Kongl. Maj:t ingifven skrift Christianstads
stadsfullmäktige, med förmälan att i staden uppstått fråga om anläggande af en vattenledning,
i underdånighet anfört, hurusom det funnits vara ej mindre till fördel för anläggningen,
än äfven ledande till besparing i kostnaden för densamma, om höjdreservoiren
eller det s. k. vattentornet finge anbringas å vallen till bastionen Drottningen, om ett så
stort antal af de i samma bastion befintliga kassematter, som erfordrades för att deruti