Stats-Utskottets Utlåtande N:o 36.
1
J¥:o
Ank. till Äiksd. Kansli den 12 Mars 1872, kl. 1 e. na.
Utlåtande, i anledning af Riksdagens år 1871 församlade Revisorers
Berättelse, angående granskning af Statsverkets samt andra
utaf allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse och
förvaltning under år 1869.
(I. A.)
Stats-Utskottet, till hvars behandling ofvaunämnda revisionsberättelse, jemte de
af vederbörande embetsverk och myndigheter i anledning deraf till Kongl. Maj:t ingifna
underdåniga utlåtanden och förklaringar, blifvit remitterad, får, efter tagen kännedom af
dessa handlingar samt inhemtande af de för ärendenas utredning i öfrigt erforderliga
upplysningar, härmedelst underställa Riksdagens pröfning de utaf Revisorerne gjorda
framställningar, hvilka från Utskottets sida ansetts påkalla yttranden; följande Utskottet
vid uppställningen häraf samma ordning, som uti revisionsberättelsen blifvit iakttagen.
Strömsholms slott,
§ i
,
(Rev.-ber. pag. 11. Uti. pag. 300.)
Jemte förmälan, att slottskassans kontanta behållning, som vid revisionsårets början
utgjorde 1,897 Riksdaler 30 öre, vid årets slut uppgick till 2,289 Riksdaler 82 öre,
hade Revisorerne ansett, att, enär af räkenskapen framginge, det större delen af denna
Bih. till Riksd. Brok 1872. 4 Sami. 1 Afd. 21 Haft. 1
Angående allmänna
verks
och inrättningars
kassabehållningar.
2
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 36.
Angående
courtage för
anskaffade
vexlar.
behållning icke varit för löpande utgifter erforderlig, densamma bort i bank-inrättning
insättas.
I sammanhang härmed får Utskottet omförmäla, hurusom Revisorerne, i anledning
af ett vid granskning af Hernösands navigationsskolas räkenskaper anmärkt likartadt
förhållande (Rev.-ber. pag. 119), yttrat, att, då det icke kunde anses vara med god
ordning öfverensstämmande, att allmänna verks och inrättningars kontanta, för löpande
utgifter icke behöfliga, behållningar voro hos redogörarne innestående, hvilket förhållande
uppmärksammats icke allenast i dessa utan äfven uti åtskilliga andra räkenskaper, Revisorerne
ansåge att, i likhet med hvad redan funnes stadgadt beträffande konsistoriernas
och elementarläroverkens medel, en allmän föreskrift borde meddelas derom, att dylika
behållningar, om de ej på annat sätt kunde göras fruktbärande, skulle, i den mån sådant
utan väsendtlig olägenhet kunde ega rum, uti bank-inrättning på deposition eller uppoch
afskrifning insättas och endast efter behof derifrån uttagas.
Lika med Revisorerne anser Utskottet det vara med god ordning öfverensstämmande,
att en allmän föreskrift blefve, på sätt genom Kongl. cirkuläret den 1 Juli 1870
redan egt rum i afseende å konsistoriernas och elementarläroverkens kassabehållningar,
meddelad i det af Revisorerne angifna syfte; och får Utskottet derföre hemställa,
att Riksdagen måtte uti underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl.
Maj:t täcktes, i den mån stadganden i fråga om förvaring eller
fruktbargörande af allmänna verks och inrättningars kontanta, för
löpande utgifter icke behöfliga behållningar ej redan förefinnas, i
nåder meddela allmän föreskrift derom, att sådana behållningar
skola, der sådant utan väsendtlig olägenhet kan ega rum, uti bankinrättning
på deposition eller upp- och afskrifning insättas och
endast vid behof derifrån uttagas.
Kongl. Utrikes departementet.
§ 2.
(Rev.-ber. pag. 18. Uti. pag. 301.)
Under revisionsåret hade vid olika tider till uppgifne stadsmäklare utanordnats
courtage för anskaffade vexlar, nemligen för kabinettskassans räkning 293 Riksdaler 51
öre, för konsulsfonden 65 Riksdaler 94 öre, samt för anslaget från handels- och sjöfartsfonden
233 Riksdaler 62 öre, eller tillhopa 593 Riksdaler 7 öre. Då emellertid, enligt
hvad Revisorerne inhemtat, vexlar kunnat genom Riksbankens försorg kostnadsfritt an
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 36.
3
skaffas till kurs, som i allmänhet ej Öfverstigit den, hvilken vid vexelslut af mäklare
betingats, hade det synts Revisorerne, att ifrågavarande utgifter kunnat statsverket besparas;
varande en likartad anmärkning af Revisorerne framställd (Rev.-ber. pag. 262)
vid granskning af Kotnmers-kollegii expensmedels-räkning.
Utskottet har inhemtat, att af de år 1869 för Utrikes-departementets räkning
inköpta vexlar en betydlig del blifvit inköpta af Riksbanken genom mäklare. Kostnaden
för mäklares användande skulle således för dessa vexlar kunnat besparas, om vederbörande
tjensteman i departementet vändt sig till Riksbanken, innan han anlitade mäklare.
Dä staten genom Riksbanken bedrifver vexelhandel, synes det Utskottet vara med det
allmännas fördel och rätt ordning öfverensstämmande att vid de tillfällen, vexlar å utrikes
ort behöfvas för det allmännas räkning, vederbörande först omedelbart, vända sig till
Riksbanken och endast, när vexelbeloppet icke der kan erhållas eller Riksbankens kurs
befinnes så hög, att goda vexlar kunna annorstädes till lägre pris anskaffas, begagna
annan utväg för vexlars erhållande. Genom ett sådant förfaringssätt undvikes att staten
konkurrerar med sig sjelf i vexelhandel och, så länge vexlar kunna af Riksbanken lemnas,
besparas kostnaderna för mäklares biträde. Då emellertid de anmärkta beloppen
äro ringa och antagas bör att, sedan uppmärksamhet å förhållandet blifvit fästad, de
tjensteman, hvilka det kan komma att åligga att för det allmännas räkning verkställa
inköp af utrikes vexlar, icke skola underlåta att dervid iakttaga det allmännas fördel,
hemställer Utskottet,
att någon åtgärd i anledning af de nu gjorda anmärkningarne icke
må vidtagas.
Statistiska Tabell-kommissionen.
§ 3.
(Rev.-ber. pag. 62. Uti. pag. 321.)
Enligt Statistiska Tabell-kommissionens räkenskaper hade under revisionsåret
qvartalsvis utbetalts till Kamereraren i Kongl. Kommers-kollegium, Kammarherren E. GLeyonmarck
ett sammanräknad! belopp af 750 Riksdaler, utgörande honom, såsom revisor
i f. d. Kommissionen öfver Tabellverket, tillagdt arvode.
I afseende å ifrågavarande arvode hafva Revisorerne inhemtat, hurusom Leyonmarck,
hvilken den 12 Januari 1836 blifvit konstituerad att bestrida revisorstjensten i
dåvarande Kommissionen öfver Tabellverket, efter detta verks upplösning, som, jemlikt
Kongl. brefvet den 22 Juli 1858, med slutet af nämnda månad egt rum, hos Kongl, Maj:t
Angående arvode
åt en
tjensteman vid
/. d. Tabell
kommissionen.
4
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 36.
sökt att få uppbära sin i nämnda kommission innehafda lön af 750 Riksdaler intill dess
han å rikets stat erhölle annan tjenstebefattning med högre lön; att Kongl. Maj:t uti
nådigt bref den 30 Juli 1859 förklarat, att då Leyonmarck, hvilken ej innehaft fullmakt
ä revisorsbefattniugen, utan allenast genom konstitutorial blifvit förordnad att förrätta
densamma, sedermera vid nämnda kommissions upplösning och dess göromåls öfverflyttning
till Statistiska Tabellkommissionen afböjt det honom gjorda förslag, att söka
anställning i detta embetsverk, Leyonmarcks anhållan icke kunde i vidsträcktare mån
bifallas, än att t. f. Chefen för Statistiska Centralbyrån egde att, om och när Leyonmarck
sig dertill anmälde, tilldela honom mot hans förra åligganden såsom revisor svarande
enahanda göromål inom byrån, i hvilket fall Leyonmarcks arvode för denna tjenstgöring
borde med 750 Riksdaler årligen utgå tills vidare af det till extra tjenstebiträden
inom byrån anvisade anslag; att, sedan Leyonmarck derefter anmält sig att från och
med September månad 1859 vilja åter inträda i sin förra revisorstjenstgöring, med den
anhållan likväl att, då han, såsom tillika anställd i Kongl. Kommers-kollegium, under
hela den tid han innehaft ifrågavarande revisorstjenst, egt att hemma hos sig på lämpligtid
verkställa revisorsgöroroålen, honom måtte äfven dädanefter tilldelas endast sådana
göromål, som han kunde i sin bostad förrätta, Kongl. Maj:t uti nådig proposition till
Rikets vid 1859— 1860 årens riksmöte församlade Ständer föreslagit och Rikets Ständer
medgifvit, att på kommissionens stat Ange uppföras det arvode af 750 Riksdaler årligen,
som Leyonmarck, enligt Kongl. Maj:ts beslut, egde uppbära, med skyldighet,
att inom Statistiska Centralbyrån förrätta emot hans förra åliggande såsom revisor i
f. d. Kommissionen öfver Tabellverket svarande göromål; samt att t. f. Chefen för Statistiska
Centralbyrån redan uti underdånigt memorial af den 17 December 1860 fäst
Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet på svårigheten att inom denna byrå för Leyonmarck
finna några mot hans förra åligganden såsom revisor i f. d. Kommissionen öfver
Tabellverket fullt svarande göromål och sedermera uti embetsmemorial till Statsrådet och
Chefen för Kongl. Civil-departementet af den 15 Augusti 1862 fäst dess uppmärksamhet
å det oegentliga förhållande att, såsom orden lyda, »Statistiska Tabell-kommissionens
stat skall belastas med ett arvode al 750 Riksdaler årligen till en f. d. tjensteman i
den numera upplösta Tabell-kommissionen, hvilken tjensteman af sin innehafvande kamérerarebefattning
i Kongl. Kommers-kollegium är förhindrad att göra någon tjenst i Statistisk
a Central byrån.»
Enär Leyonmarck, hvars anspråk på utbekommande af ifrågavarande arvode, enligt
hvad af Kongl. brefvet den 30 Juli 1859 inheintades, då icke sträckt sig till längre
tid, än intill dess han å rikets stat erhölle annan tjenstebefattning med högre lön, redan
den 30 November 1860 blifvit befordrad till kamererarebefattning i Kongl. Kommerskollegium
och derigenom kommit i åtnjutande af högre lön k nämnda stat, än den han
pa grund af sin fullmakt såsom kammarförvandt förut innehaft, hade, enligt Revisorernes
åsigt, endast af denna anledning ifrågavarande arvode bort upphöra att vidare utgå, Dä
dertill komme att, enligt de af Rikets Ständer vid 1856 -1858 samt 1859- 1860 årens
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o SO.
5
riksdagar beslutade bestämmelser, dels tjensteman inom Statistiska Centralbyrån icke
finge tillika innehafva annan allmän befattning, dels tjenst inom den lönegrad, kamererarebefattuing
i Kong). Kommers-kollegium medförde, icke finge hos samma person
med annan tjenst med lön å rikets stat förenas, samt Leyonmarck, enligt hvad Chefen
för Statistiska Centralbyrån tpplyst, i allt fall icke uppfyllt det vilkor, hvarunder ifrågavarande
arvode blifvit af Rikets Ständer beviljadt, hade Revisorerne ansett sig icke
kunna underlåta att å förhållandet fästa Riksdagens uppmärksamhet för den åtgärd, som
i anledning deraf kunde påkallas.
Med hänseende till hvad sålunda förekommit och då vid tiden för aflåtande af
förrberörda nådiga bref af den 30 Juli 1859 lönen vid den kammarförvandtsbefattning,
hvarå Leyonmarck då innehade fullmakt, utgjorde 2,200 riksdaler, hvaremot den kamereraretjenst,
till hvilken han den 30 November 1860 blifvit utnämnd, är förenad med
3,500 riksdalers lön, finner Utskottet uppenbart, att det ifrågavarande anmärkta arvodet
från och med månaden näst efter sistnämnda dag icke bort till Leyonmarck utgå.
Lmeliertid anser sig Utskottet endast böra hemställa,
att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla, det täcktes
Kongl. Maj:t i nåder föranstalta, att det å Statistiska Tabellkommissionens
stat uppförda arvode åt en tjensteman vid f. d. Tabellkommissionen
icke vidare må till Leyonmarck utbetalas.
Statens Järnvägstrafik.
§ 4-
(Rev.-ber. pag. 93. Uti. pag. 311.)
Jemte förmälan, dels att, uppå dåvarande Chefens för statens jern vägsbyggnader Angående tiden
framställning om utstiäckning af tiden för insändande till Kongl. Kammar-rätten af f^r insändande
räkenskaperna för statens jernvägsbyggnader, Kongl. Maj:t uti nådigt bref af den 27 KmLwrräL,,
Apiil 1860 förklarat, att berörda räkenskaper, dä omfattande jemväl jernvägstrafiken, föl* af staten^
år 1859 och tillsvidare framgent icke behöfde till Kongl. Kammar-rätten öfverlemnas
förr än vid slutet af året näst efter det räkenskaperna afsåge, dels oc.k att på grund af
detta nådiga medgifvande 1869 års räkenskaper för statens jernvägstrafik först den 31
December 1870 blifvit insända till Kongl. Kammar-rätten, hvarest granskningen af desamma
vid tiden för revisionsförrättningens början ännu icke hunnit afslutas, hafva
Revisorerne, enär det vore af vigt att Kammar-rättens granskning af räkenskaper för
6
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 36.
allmänna medel föreginge Statsrevisorernes, ansett sig böra hemställa, att tiden för
ifrågavarande räkenskapers aflemnande till Kongl. Kammar-rätten måtte förkortas, så att
granskningsarbetet derstädes vid Statsrevisionens början vore fullbordadt; en åtgärd,
hvilken syntes kunna desto lättare vidtagas, som, efter hvad Revisorerne hade sig bekant,
oraförmälda räkenskaper voro på sådant sätt uppställda, att de inom jemförelsevis kort
tid efter räkenskapsårets utgång kunde afslutas.
Då emellertid, på sätt af det i anledning häraf utaf Styrelsen för statens järnvägstrafik
afgifna underdåniga utlåtande framgår, bemälda Styrelse uti skrifvelse af den
5 Oktober nästlidet år hos Kammar-rätten anmält, att, till följd dels af den förändring
nämnda trafiks räkenskaper till formen undergått, dels af det förenklade arbetssätt, som
införts vid Styrelsens Kammar- och Revisions-kontor, berörda räkenskaper skulle komma
att för hvarje ar, från och med 1871, till Kammar-rättens granskning öfverlemnas sednast
den 15 April det följande året, med undantag likväl för förrådsrapporterna och
inventarieredogörelserna, hvilkas inlemnande skulle komma att ske först vid påföljande
Maj månads utgång, samt, enligt hvad Utskottet inhemtat, Kongl. Maj:t jemlikt skrifvelse
till Kammar-rätten af den 9 sistlidne December behagat gilla hvad Styrelsen sålunda
beslutit i fråga om tiden för ifrågavarande räkenskapers ingifvande, har Utskottet funnit
Revisorernes framställning i ämnet numera icke föranleda till annan åtgärd än, att Utskottet
skolat
förhållandet till Riksdagens kännedom anmäla.
Ultima Landtbruks-institut.
§ 5.
(Rev.-ber. pag. 95. Uti. pag. 322.)
Angående Ul~
luna Landtbruk*
- Instituts
skulder.
Enligt hvad Revisorerne omförmäla, hade Institutets skulder, som vid revisionsarets
början uppgingo till 102,738 riksdaler 15 öre, under året ökats med 4,774 riksdaler 39
öre eller till 107,512 riksdaler 54 öre, och utgjordes af följande poster:
till Kongl. Maj:t och kronan ett räntefritt förskott .
» Gillbergska stipendiefonden........
» Agrikirltur-kemiska försöks-stationen . . . .
» Elev-byggnadsanslaget ....... . .
» Enskilda personer och banker.......
18,000:
13,200: —
1,148: 28,
8,581: 54,
ö6,582: 72,
tillhopa 107,512: 54;
Stats-Utskottets Utlåtande N:o S6.
7
och ehuru räkenskaperna, vid det förhållande att tillgångarne vid årets slut beräknades
till 179,769 riksdaler 57 öre, utvisade en öfverskjutande behållning af 72,257 riksdaler
3 öre, läge det dock i sakens beskaffenhet, att endast en del af den bland tillgångarne
upptagna spanmål in. m. jemte fordringar kunde till betäckande af Institutets skulder
användas.
Revisorerne hade derföre ansett, att, om äfven, på sätt antagligt vore, de trenne
sista årens goda skördar lemnade öfverskott till betäckande af en del utaf Institutets
betydliga skulder, andra åtgärder borde vidtagas till deras afbetalande, då en så stor
skuldsättning, som den i fråga varande, icke kunde annat än verka menligt på Institutets
verksamhet. Revisorerne voro dessutom af den åsigt, att dylika skuldsättningar
vid offentliga institutioner icke borde ifrågakomma. Ehuru det en eller annan gång icke
kunde undvikas, att vid en större förvaltning brist uppstode, syntes likväl en förvaltande
myndighet, som hade sig anvisadt ett bestämdt anslagsbelopp, icke vara befogad att
betacka bristen genom upptagande för institutionens räkning af ett bristen motsvarande
lån och sedan fortsätta sin verksamhet i samma omfång som förut, hvilket förfarande
i sjelf va verket innefattade ett öfverskridande af de till institutionen lemnade anslag,
utan vore, enligt Revisorernes förmenande, styrelsen vid sådant tillfälle förpligtad att om
förhållandet göra anmälan hos Kong!. Maj:t, som efter pröfning af behofvet kunde vidtaga
erforderlig åtgärd för dess afhjelpande, antingen genom anvisning å de till Kongl.
Maj:ts disposition ställda medel, eller genom aflåtande till Riksdagen af nådig proposition
i ämnet.
Lika med Revisorerne anser Utskottet, att dylika skuldsättningar, som vid Ultuna
iandtbruks-institut egt rum, icke böra vid offentliga institutioner ifrågakomma; men då,
enligt hvad Utskottet inhemtat, Kongl. Maj:t uppå derom af Institutets styrelse gjord
underdånig framställning, under den 1 December sistlidet år, för att bereda styrelsen
tillgång att ordna Institutets penningeställning på ett betryggande sätt, beviljat Institutet,
hvars skulder emellertid vid 1870 års slut nedgått till 105,478 riksdaler 15 öre, ett
låneunderstöd, att från Handels- och Sjöfarts-fonden, i den mån tillgångarne medgåfvo,
utgå till belopp af 50,000 riksdaler, hvarå under hvarje af de tre år, som, räknadt från
och med den dag, beloppet i allo utgått, närmast följde, skulle afbetalas 1,000 riksdaler
jemte ränta efter 5 procent om året för det vid hvarje afbetalningstermin återstående
kapitalbelopp; hvarjemte Kongl. Maj:t förklarat sig framdeles vilja, uppå anmälan af
styrelsen och med afseende å Institutets ekonomiska ställning, i nåder förordna, huru
efter nämnda tid borde med återbetalningen förhållas, får Utskottet, jemte meddelande
till Riksdagens kännedom af detta nådiga beslut, i anledning deraf och under förutsättning
att, med hänsyn jemväl till hvad af styrelsen anförts uti dess till följd af Revisorernes
framställning afgifua underdåniga utlåtande, vidare skuldsättning vid Institutet ej
ifrågakommer, hemställa,
att Revisorernes förevarande framställning icke må till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.
8
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 36.
Angående allmänna
verks
och inrättningars
kassabehållningar.
Angående biskopslöneregleringsfonden.
Angående försäljning
af den
för Strengnäs
stifts emeritihassas
räkning
inköpta egendomen
Säby.
Xavigations-skolorna.
§ 6.
(Rev.-ber. pag. 119. Uti. pag. 1128.)
I anledning af Revisorernes, efter granskning af räkenskaperna för Hernösands
navigations-skola, gjorda framställning angående meddelande af allmän föreskrift om
insättande i bankinrättning af allmänna verks och inrättningars kontanta, för löpande
utgifter icke behöfliga behållningar, har Utskottet under § 1 här ofvan afgifvit yttrande.
Biskops-Iöncregleringsfondeii.
§ 7-
(Rev.-ber. pag. 158—160.)
Utskottet, som för pröfningen af de under nämnda rubrik utaf Revisorerne omförmälda
förhållanden funnit nödigt ega tillgång till särskilda upplysningar, hvilka ännu
ej hunnit införskaffas, kommer framdeles att rörande detta ärende afgifva särskildt yttrande;
hvilket Utskottet här endast skolat
anmäla.
Konsistorierna ocli läroverken.
§ 8.
(Rev.-ber. pag. 201. Uti. pag. 345.)
Redan år 1867 uttalade Riksdagens då församlade Revisorer tvifvel, huruvida den
af Strengnäs konsistorium för stiftets emeriti-kassas räkning inköpta egendomen Säby i
Järfälla socken af Stockholms län lemnade tillräcklig säkerhet för de stora belopp af
erneriti-kassans tillgångar, som för inköp och förvaltning af densamma blifvit använda;
och hade de följande Statsrevisorerue i detta afseende anmält, att egendomens förvaltning
för hvarje år medfört utgifter utöfver inkomsterna. Att så äfven varit förhållandet
under 1869 inhemtades af en utaf Revisorerne meddelad redogörelse, af hvilken, jemte
dertill hörande verifikationer, dessutom framginge, att erneriti-kassans förbindelser genom
ifrågavarande egendomsköp vid revisionsårets slut voro:
återstod
Stats-Uskottets Utlåtande N:o 36.
9
återstod af upptaget hypoteksiån .............. . 71,416: 45,
lån, upptaget, ur Eskilstuna elementarläroverks lönefond....... 20,000: —
dito från försäkringsbolaget Skandia.............. 19,000: —
eller tillsammans R:dr 110,416
45;
hvarförutan de för egendomens räkning af emeriti-kassans medel inlösta
inteckningar och utgifna förskott jemte derå upplupna räntor uppgingo
till.....................111,161: 68.
Summa R:dr 221,578: 13.
Årets inkomst af egendomen hade, pä sätt ofvanberörda redogörelse utvisade,
endast utgjort 4,315 Riksdaler, eller ej fullt. 2 procent af egendomens här ofvan beräknade
värde. Enligt 1870 års räkenskaper, hvaraf Revisorerne tagit kännedom, uppgick
afkastningen till endast 1,100 Riksdaler. Då af resultaten under de för jordbruket särdeles
gynnsamma åren 1869 och 1870 således med visshet kunde antagas, att värdet af
egendomens afkastning allt framgent skulle komma att understiga räntebeloppet å egendomens
skulder, hvilka genom ränta på ränta än ytterligare ökades, ansågo Revisorerne,
att Konsistorium sä fort som möjligt borde afhända sig en egendom, hvars förvaltning
för hvarje år medförde så betydlig förlust.
Enär såväl af revisorernes förevarande framställning som af'' det i anledning deraf
utaf Konsistorium afgifna underdåniga utlåtande framgår, att förvaltningen af egendomen
Säby hittills för hvarje år medfört förlust för emeriti-kassan, anser Utskottet, lika med
Revisorerne, att ifrågavarande egendom bör ju förr desto heldre försäljas; men då det
torde kunna, antagas, att de åtgärder, som härefter kunna blifva för egendomens afyttrande
vidtagna, skola, lika litet som de enligt ofvanberörda utlåtande, hittills gjorda
försök, röna någon framgång, derest uteslutande afseende skall fästas dervid, att emeritikassan
genom försäljningen blefve godtgjord för dess på egendomen bafda omkostnader,
får Utskottet, som, på grund af hittills vunnen erfarenhet om resultaten af egendomens
förvaltning, anser dess afyttrande vara för emeriti-kassan fördelaktigt, äfven om nämnda
ändamål dervid icke skulle kunna helt och hållet ernås, hemställa.
att Riksdagen måtte uti underdånig skrifvelse anhålla, det Kong!.
Maj:t i nåder täcktes bemyndiga konsistorium i Strengnäs stift
att, äfven om sådant icke kan utan förlust för stiftets emeritikassa
ega rum, så snart lämpligen ske kan, låta försälja den för
kassans räkning inköpta egendomen Säby.
Bih. till Riksd. Proi. 1372. 4 Sami. / Af A. 21 Haft.
2
10
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 36,
Angående lärare
vid elementarläroverken
.
§ 9.
(Rev.-ber. pag. 204. Uti. pag. 334—383.)
Då behofvet af lärare vid elementarläroverken i väsendtlig mån vore beroende
på lärjungarnes antal, och det således kunde inträffa, att lärarekrafterna vid ett läroverk
till följd af minskadt elevantal voro större än nödigt, under det att vid ett
annat brist i detta afseende förefunnes, hade Revisorerne till Riksdagens ompröfning
ansett sig böra hemställa, huruvida icke de lärare, som hädanefter komme att antagas,
borde tillförbindas att underkasta sig förflyttning till annat elementarläroverk inom
samma stift.
Genom Kongl. cirkuläret den 20 Mars 1858 är förordnadt, att i de fullmakter
eller konstitutorial, som för lärare vid de högre elementarläroverken derefter utfärdades,
det vilkor skulle intagas, att de två yngste lärarne vore, i händelse de genom inträffade
förändringar funnes umbärlige, skyldige att inträda i tjenstgöring vid annan skola, helst
inom stiftet, och genom nådigt cirkulär den 29 December 1860 har detta stadgande förklarats
böra iakttagas i afseende å yngste kollegan vid de tre- eller femklassiga läroverken,
hvarförutan medelst ett Kongl. bref af den 29 April 1869 är vordet föreskrifvet, att i
de fullmakter, hvilka derefter för lärare vid elementarläroverk i Stockholm utfärdades,
det förbehåll skulle intagas, att de utnämnde voro skyldige att, om så erfordrades, ingå
i tjenstgöring äfven vid annat hufvudstadens elementarläroverk än det, vid hvilket
ledighet uppstått.
Enligt Utskottets åsigt förefinnes icke någon anledning, hvarföre nyssberörda
stadganden ej skulle till alla lärare vid elementarläroverk utsträckas, likasom tjenstgöringsskyldighetens
inskränkning till visst stift numera saknar allt berättigande, helst
frågor af ifrågavarande beskaffenhet, såsom afseende indragning tillsvidare af på stat
uppförda befattningar, icke kunna af. vederbörande konsistorier afgöras, utan städse
måste underkastas Kongl. Maj:ts nådiga pröfning. Utskottet anser sig derföre böra
hemställa.
att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla, det täcktes
Kongl. Maj:t i nåder förordna, att de lärare, som hädanefter blifva
till befattningar vid rikets elementarläroverk utnämnde, må tillförbindas
att, der så i nåder pröfvas lämpligt, underkasta sig förflyttning
till annat elementarläroverk än det, hvarvid de vunnit anställning.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 36.
11
Svenska Akademien.
*
§ 10.
YRev.-ber. pag. 218. Uti. pag. 385.)
Utaf Svenska Akademiens ordboksarbete, till hvars fortsättande från och med år
1854 varit beviljadt ett årligt anslag af 3,750 Riksdaler, hvilket vid 1859—1860 årens
riksdag uppfördes å ordinarie stat, och hvartill alltså af statsmedel utgått 67,500 Riksdaler,
hade under år 1870 utkommit första häftet, innefattande bokstafven A. _ 1 an
ledning
af hvad Akademien yttrat uti det förord, hvarmed Akademien beledsagat detta
häfte och hvaraf Revisorerne meddelat ett utdrag, hade hos Revisorerne tvekan uppstått,
huruvida anordningen för ifrågavarande arbete, hvars utgifvande redan varit förenadt
med icke ringa kostnader, vore fullt lämplig och ledande till arbetets fullbordande med
den skyndsamhet ändamålet kräfde.
Den tvekan, Revisorerne sålunda uttalat i afseende på ändamålsenligheten af anordningarne
för Svenska Akademiens ordboksarbete, kan Utskottet icke annat än dela,
och denna tvekan har vunnit ökadt stöd i innehållet af det utaf Akademien i anledning
af Revisorernes anmärkning afgifna underdåniga utlåtande. Det synes Utskottet således
väl värdi att öfverväga, huruvida icke ifrågavarande arbete borde ordnas på ett sätt,
som mera befordrade dess raskare fortskridande. Arbetets stora nationela betydelse gör
det otvifvelaktigt förtjent att af statsmedel understödjas, desto heldre som, utan sådant
understöd, ringa utsigt lärer förefinnas, att det någonsin skulle kunna tillfredsställande
genomföras. En jemförelse emellan det betydliga belopp, hvartill de hittills för arbetet
under längre tid använda statsmedel uppgå, och det resultat, som kunnat för allmänheten
framläggas, lärer emellertid gifva fullt stöd för den mening, att de hittills vidtagna anordningarne
icke kunna anses tillfredsställande. Det vill synas, som vore det både med
god hushållning och med behörigt erkännande af arbetets vigt mera öfverensstämmande
att, äfven med en för en tid något förhöjd utgift, söka fortskynda detsamma, så att
ordboken en gång må kunna fullbordas och åt den nationela språkodlingen bereda den
nytta som eftersträfvas, än att alltjemt fortfara att utbetala ett anslag, som, tilläfventyrs
otillräckligt att åt ordboksarbetet bereda önskvärdt fortskridande, i sjelfva verket
icke, att döma af hittills vunnen erfarenhet, lemnar för det allmänna något resultat, som
motsvarar de för längre tidrymd betydliga medel, som utan nämnvärdt närmande till
målet uppoffras. På dessa grunder hemställer Utskottet,
att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det
Kongl. Maj:t täcktes taga under öfvervägande, huruvida icke, i
afseende å det åt Svenska Akademien uppdragna arbete för utar
-
Angående
Svenska Akademiens
ordboksarbete.
12
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 36,
Angående ett i
Carlstads domkyrka*
räkenskaper
oriktigt
affär dt belopp.
Angående de
under Bibelkommissionens
förvaltning befintliga
medelstillgånger.
betande af en ordbok öfver svenska språket, må kunna träffas
anordningar, som betrygga arbetets raskare fortskridande och ordbokens
fullbordande inom en ej för mycket aflägsen tid, samt, om
förhållandena dertill föranleda, till Riksdagen göra den framställning
i ämnet, som för nämnda ändamåls vinnande mä kunna
anses behöflig.
Domkyrkornas räkenskaper.
§ n.
(Rev.-ber. pag. 250.)
Enligt hvad af Carlstads domkyrkas räkenskaper inhemtats, hade domkyrkan eu
skuld från år 1868 å 23,800 Riksdaler. Under revisionsåret hade detta skuldbelopp
blifvit betaldt, hufvudsakligen genom ett från Riksgälds-kontoret erhållet lån å 23,500
Riksdaler, Skilnaden mellan dessa belopp, eller 300 Riksdaler, skulle således utgöra den
utgift, som i anledning af berörda transaktion bort i räkenskaperna afföras. Genom eu
oriktig uppställning i räkenskapen af de förstnämnda beloppen hade emellertid 600 Riksdaler
blifvit afförda, eller 300 Riksdaler mer än som vederbort.
Af det i anledning af denna Revisorernes anmärkning afgifna underdåniga utlåtande
inhemtas, att vederbörande, med erkännande af anmärkningens riktighet, förbundit
sig att inbetala det anmärkta beloppet, hvilket Utskottet, enär berörda utlåtande icke
inkommit så tidigt, att detsamma i sammanhang med revisionsberättelsen kunnat till
trycket befordras, härmed får
till Riksdagens kännedom meddela
Bibel-kommissionen.
§ 12-
(Rev.-ber. pag. 252. Uti. pag. 389.)
Åf en utaf Revisorerne meddelad redogörelse för Bibelkommissionens räkenskap
inhemtas, att nämnda kommissions tillgångar vid 1869 års slut utgjordes af: kontant
behållning 4,235 Riksdaler 32 öre, utlånta medel 43,900 Riksdaler, utestående räntemedel
180 Riksdaler, eller tillsammans 48,315 Riksdaler 32 öre; och då en medelsförvaltning,
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 36.
13
särdeles af det omfång som den ifrågavarande, synts Revisorerne vara för kommissionens
ändamål främmande, hafva Revisorerne, utgående från den vid flera föregående revisioner
uttalade och af Statskontoret uti underdånigt utlåtande af den 31 December 1869
biträdda åsigt om lämpligheten af en gemensam fond- och kassa-förvaltning, ansett sig
böra hos Riksdagen hemställa, om icke förvaltningen af ifrågavarande medel kunde från
kommissionen skiljas, på det att kommissionen finge uteslutande egna sin verksamhet åt
sitt egentliga uppdrag, hvars snara afslutande, efter kommissionens nära hundraåriga
tillvaro, af flera skäl vore önskvärdt.
Till alla delar instämmande i de af Revisorerne i denna fråga uttalade åsigter,
hemställer Utskottet,
att Riksdagen ville uti underdånig skrifvelse anhålla, det måtte
Kongl. Maj:t i nåder täckas förordna derom, att de under Bibelkommissionens
förvaltning befintliga medelstillgångar blifva till
Statskontoret öfverlemnade.
Expens- och aflönings-räknmgarne.
§ 13.
(Rev.-ber. pag. 262. Uti. pag, 328.)
I anledning af hvad Revisorerne, efter granskning af Kommers-kollegii experts- Angående sdtmedelsr
åkning, yttrat i afseende på sättet för anskaffande af vexlar för Kollegii räkning, ska/mde^f
har Utskottet i § 2 här ofvan meddelat utlåtande. vexlar.
Folkskolelärarnes pensions-inrättning.
§ 14.
‘(Rev.-ber. pag. 274.)
Sedan Kongl. Maj:t den 17 September 1856 fastställt nådigt reglemente för en Angående pmpensionsinrättning
för folkskolelärare inom IJernösands stift och, enligt nådigt bref den 18 ^onnnråttmng
November samma år, beviljat denna pensionsinrättning såsom grundfond ett belopp afJlärare inom
4,500 Riksdaler Banko eller 6,750 Riksdaler Riksmynt af de medel, Rikets Ständer vid Hlösands
1853 års riksdag beviljat för pensionering af afskedade folkskolelärare, hade. i anledning
14
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 36.
Angående de
förvaltande
embetsverJcens
underdåniga
berättelser
deraf att en allmän pensionsinrättning för folkskolelärare i hela riket numera kommit
till stånd, alla delegare i förstnämnda pensionsinrättning förklarat sig villige att afstå
från vidare åtnjutande af oroförmälda statsanslag, mot det att de berättigades att återfå
sina egna insatser, hvarefter Kong!. Maj:t, uppå underdånig framställning af domkapitlet,
i Hernösands stift, genom nådigt bref af den 12 Februari 1869, dels förordnat, att
nämnda särskilda pensionsinrättning för folkskolelärare i Hernösands stift skulle upplösas
och det till denna inrättning beviljade anslag af statsmedel till direktionen för folkskolelärarnes
allmänna pensionsinrättning öfverlemnas, dels förklarat sig vilja, så snart det
öfverskott, som kunde uppkomma sedan den förstnämnda pensionsinrättningens delegare
återfått sina insatser med derå influten ränta, blifvit till beloppet bestämdt, uppå förnyad
underdånig framställning, i nåder besluta om öfverskottsmedlens användande.
Under uttalande af den åsigt att ifrågavarande öfverskottsmedel, hvilka, enligt
Revisorerne meddelad upplysning, uppginge till icke obetydligt belopp, borde, sedan delegarne
återfått sina insatser med derå influten ränta, tillgodokomma folkskolelärarnes
allmänna pensionsinrättning, hade Revisorerne, som inhemtat att någon förnyad underdånig
framställning i ämnet ännu icke till Kongl. Maj:t inkommit, trott sig ej sakna
anledning fästa uppmärksamhet på angelägenheten deraf, att frågan om berörda medels
användande blefve, så fort ske kunde, slutligen afgjord.
Då emellertid, enligt hvad Utskottet inhemtat, domkapitlet i Hernösands stift redan
den 18 Januari 1871 till Kongl. Maj:t i underdånighet inkommit med redogörelse
öfver beloppet af ofvanberörda öfverskottsmedel och dervid tillika i underdånighet hemställt,
att samma öfverskott måtte få användas till förstärkande af den inom stiftet befintliga
understödsfonden för fattiga folkskolelärares enkor och barn, samt denna underdåniga
framställning ännu är på Kongl. Maj:ts nådiga pröfning beroende, får Utskottet
hemställa:
att Revisorernes förevarande framställning icke må till någon
Riksdagens åtgärd föranleda.
§ 15,
(Rev.-ber. pag. 292.)
Beträffande den af Revisorerne gjorda erinran derom, att ehuru, jemlikt Kongl.
cirkulären den 14 Augusti 1841 och den 13 Maj 1859, vid början af hvarje revision af
statsverket till Revisorerne skulle öfverlemnas de vid föregången lämplig tid såväl från
Statskontoret som alla öfriga förvaltande verk till Kongl. Maj:t ingifna underdåniga
berättelser om tillståndet och styrelsen af de under deras förvaltning stående delar af
statsverket de år, för hvilka afslutade räkenskaper vid samma revision företeddes, dylika
redogörelser från en del myndigheter likväl icke blifvit till Revisorerne öfverlemnade,
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 36.
15
har Utskottet inhemtat, att Kongl. Maj:t, i anledning af denna Revisorernes framställning,
under den 1 December sistlidet är, behagat i nåder öfverlemna åt cheferne för de
särskilda statsdepartementen, hvardera för sitt departement, att, der någon under departementet
lydande embetsmyndighet eller inrättnings styrelse, som borde berättelse af omförmälda
beskaffenhet årligen afgifva, funnes hafva sin skyldighet härutinnan åsidosatt,
meddela vederbörande den erinran, som ansåges af omständigheterna påkallad; och får,
jemte meddelande till Riksdagens kännedom af detta nådiga beslut, Utskottet i anledning
deraf hemställa:
att Revisorernes förevarande framställning icke må till någon
Riksdagens åtgärd föranleda.
§ 16.
Hvad i öfrigt blifvit af Revisorerne anmäldt och erinradt, har Utskottet funnit
dels vara af beskaffenhet att lämpligen böra tagas i öfvervägande vid behandling af de
utgiftsanslag Revisorernes framställning berör, dels hafva foranledt till sådan åtgärd från
vederbörande granskande och dömande myndighets sida, att förhållandet numera icke
hemfaller under Riksdagens pröfning, dels eljest hafva medfört åsyftad rättelse, dels vara
genom vederbörandes afgifna underdåniga utlåtanden nöjaktigt förklaradt, dels ej vara af
den vigt att, oaktadt förklaringen icke varit fullt tillfredsställande, någon Riksdagens åtgärd
bort af förhållandet påkallas, dels ock slutligen icke hafva varit af beskaffenhet att
från Utskottets sida påkalla något yttrande,
Stockholm den 12 Mars 1872,
På Stats-Utskottets vägnar:
Angående Revisorernes
öfrig
a framställningar.
Arvid Frtson Posse.