Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 35,
3
N:o 3S.
Ånk. till Riksd. Kansli den 12 Mars 1872, kl. 12 f. m.
Utlåtande, i anledning af dels Kongl. Maj:ts nådiga propositioner,
dels enskilde motionärers framställningar i fråga om eftergift
af kronans rätt till en del dana-arf.
(L A.)
Stats-Utskottet, som fått till behandling emottaga dels Kongl. Maj:ts till
Riksdagen aflåtna nådiga propositioner angående eftergift af kronans rätt till en del
dana-arf, dels ock åtskilliga af enskilde personer i likartadt syfte gjorda framställningar,
har dessa frågor i ett sammanhang förehaft och får dem härmed till Riksdagens
pröfning anmäla, samt dervid meddela de yttranden, hvartill hvarje framställ -ning ansetts föranleda.
1 :o). Uti en till Riksdagen aflåten nådig proposition (N:o 6) har Kongl.
Maj:t meddelat, hurusom hos Kongl. Maj:t följande underdåniga ansökningar blifvit
uti ofvanberörda hänseende gjorda, nemligen:
af Stadsfidlmäktige i Halmstad, som anhållit, att Halmstads församling
måtte, såsom bidrag till dess kyrkobyggnad, få komma i åtnjutande af qvarlåtenskapen
efter derstädes den 21 Maj 1860 aflidna, ogifta Lovisa Charlotta Löfström, hvilken
qvarlåtenskap vid 1871 års början''utgjort 504 R:dr 67 öre;
af Stadsfullmäktige i Linköping, som anhållit, att arfsmedel efter ogifta
Karin Dahlström, som derstädes aflidit den 1 April 1863 och, enligt bouppteckning,
efterlemnat en behållning af 2,470 R:dr 24 öre, måtte öfverlåtas till staden
såsom bidrag till bestridande af kostnaden för dess dränering, en åtgärd som sär
-
Angående dispositionen
af
alla de inom
städerna nu
kända eller
framdeles fallande
dana-arf.
4
Stats- UtsJcottets Utlåtande N:o 35.
skildt vid kolerans uppträdande sommaren och hösten 1866 visat sig, isynnerhet för
vissa trakter som egde ett vattensjukt läge, af stort behof påkallad, men som af
brist på tillgångar hittills icke kunnat vidtagas;
af Pastor sembetet i Filip stad. som anhållit, att, till förmån för dervarande
slöjdskola för flickor ur arbetsklassen, måtte anvisas arfsmedlen efter arbetskarlen
Erik Olssons i nämnde stad den 9 Oktober 1869 aflidna enka, Ingeborg Magnusdotter,
hvilka medel enligt arfskifte utgjort 178 K:dr 50 öre;
af Kommunalstyrelsen i Osseby Garns socken af Stockholms län, som anhållit
att, till lindring i kommunens dryga utskylder, hvilka uppgått ända till 44
öre per fyrk, utan att någon synnerlig utsigt till nämnbar minskning deri förefunnes,
få till folkskolans bästa använda arfvet efter den 25 April 1860 aflidne drängen
Erik Andersson i Sjöberg af nämnda socken, hvars qvarlåtenskap, enligt tillgängliga
bouppteckningshandlingar, uppginge till 410 R:dr 29 öre;
af Skolrådet i Elcerö församling af Stockholms län, som, enligt på kyrkostämma
meddeladt uppdrag, anhållit, att församlingen, hvars innevånare, utgörande
omkring 980 personer, till flertalet bestodo af fattigt statfolk samt stat- och jordtorpare,
måtte, såsom bidrag för en nödig befunnen tillbyggnad af dervarande folkskolehus,
få disponera qvarlåtenskapen efter den 12 Januari 1861 vid Kaggeholm
aflidne drängen Lars (enligt handlingarne rätteligen »Sven») Olofsson, hvilkens qvarlåtenskap
den 1 Januari 1870 uppgått till 370 R:dr 60 öre;
af Vagnmakaren Elof Mårtensson i Höxeröd inom Malmöhus län, som anhållit
att få på sig öfverlåtna arfsmedlen efter sin den 17 Mars 1869 aflidna hustru,
Kerstin Ander sdotter, utgörande, enligt arfskifte, 107 R:dr 19 öre;
af Barnalärarinnan i Lidköping, enkan Carin Fischier, född Calamnius,
hvilken anhållit, att till henne, som vore 79 år gammal och med fyra oförsörjda
döttrar befunne sig i behöfvande omständigheter, måtte öfverlåtas de arfsmedel, som
hennes fordna fosterbarn, ogifta Eva Jacobsson, vid sin inom Tjörns härad af Göteborgs
och Bohus län den 20 Januari 1869 inträffade död efterlemnat, och hvilka
arfsmedel utgjort, enligt bouppteckningen, 547 R:dr 12 öre.
Yid föredragning af ofvanberörda underdåniga, utaf vederbörande länsstyrelser
uti afgifna underdåniga utlåtanden till bifall förordade ansökningar hade emellertid
Kongl. Maj:ts uppmärksamhet blifvit fästad å det förhållande, att, ehuru, enligt 15
kap. Ärfda-balken, dana-arf skulle tillfalla kronan, sådant dock i verkligheten i ganska
få fall inträffade, i följd deraf dels att vissa städer, i sina privilegier, eller
genom särskilda resolutioner, blifvit tillförsäkrade åtnjutande af inom dem fallande
dana-arf, dels att de framställningar, som det allt mer blifvit sed att göra om öfverlåtande
till förmån för kommuner, skolor, barmhertighetsinrättningar m. m. eller
enskilde personer af kronans rätt till dylika arf, ytterst sällan afslogos.
Af de aktoratsräkningar, som afgifvits af kammar-advokatfiskals-embetet, hvilket
det tillkomme att i afseende på dana-arf bevaka kronans rätt, framginge, att
Stats-Uts7cottets Utlåtande N:o 35.
5
sammanlagda beloppet af de dana-arf, som under åren 1851—1870, efter åtgärd
af nämnda embete, kronan tillfallit, utgjort 20,467 R:dr 20 öre. Under samma
tid hade dana-arf till belopp af tillsammans 11,465 R:dr51 öre blifvit efterskänkta,
så att kronans behållning af dana-arf under nämnda tid kunde antagas hafva uppgått
till 9,001 It:dr 69 öre eller, i medeltal, till allenast 450 R:dr 8 öre om
året. Inalles hade sedan 1828—1830 årens riksdag dana-arf till belopp af icke
mindre än 56,170 R:dr 81 öre blifvit efterskänkta, hvilket, om denna tidrymd antages
till 40 år, i medeltal för år gjorde 1,404 R:dr 27 öre.
Innan emellertid statens tillhörigheter vidare på detta sätt bortskänktes, borde,
enligt Kongl. Maj:ts tanke, tagas i noga öfvervägande, om de ej på annat kunde
bättre till statsverkets gagn användas, eller om ej vid deras öfverlåtande sådana
vilkor kunde fästas, hvarigenom något statens eget ändamål befrämjades.
Ett sådant ändamål skulle t. ex. vara för handen, om en kommun, till förmån
för hvilken eftergift af dana-arf begärdes, vore i besittning af någon från forna
tider på grund af häfd eller privilegier qvarstående, för statsverket betungande rättighet,
hvars afstående skulle kunna göras till vilkor för den sökta eftergiftens beviljande.
Detta fall inträffade i afseende på stadskommunerna. Under det nämligen
af de ansökningar, som gjordes om eftergift af dana-arf till förmån för kommuner
eller deras byggnader, skolor, arbetsinrättningar o. s. v., det ojemförligt öfvervägande
antalet inkomme från städer, så egde dessa samma städer att af sjunde hufvudtitelns
förslagsanslag för städers friheter under rubrik »Ersättning för förlorade tullfriheter”
årligen uppbära ett belopp, som för de städer, hvilka icke redan egde rätt till derinom
fallande dana-arf, tillsammans uppginge till omkring 7,000 R:dr och från
denna för statsverket oegentliga utgift skulle detsamma möjligen kunna vinna befrielse
genom att i utbyte deremot åt nämnda städer afstå sin rätt till alla derstädes
fallande dana-arf.
Den tullfrihet, för hvilken nyssberörda belopp skulle utgöra ersättning, vore
den s. k. källarefriheten, eller den af ålder vissa städer, antagligen såsom uppmuntran
till inrättande af värdshus för resandes beqvämlighet, medgifna rätt att för stadskällarnes
behof tullfritt införa vissa qvantiteter främmande drycker. Den derför ännu
utgående ersättningen hade i allmänhet blifvit i städerna anslagen till magistratens
aflöning eller publika byggnaders underhåll, men då den endast i 9 bland de städer,
hvilka ej genom sina privilegier tillagts derinom fallande dana-arf, öfverstege 200
R:dr, i 14 utgjorde från 100 till 200 R:dr, i 51 understege 100 R:dr och i
några utginge med endast 13 R:dr 95 öre, kunde den i jemförelse med andra för
nämnda ändamål afsedda tillgångar icke anses numera ega någon betydenhet. Det
syntes derföre kunna antagas, att städerna icke skulle fästa någon synnerlig vigt vid
bibehållande af berörda obetydliga ersättning, om de i utbyte deremot erhölle rättigheten
att disponera alla derinom fallande dana-arf, och för statsverket blefve det
naturligtvis alltid en fördel att bespara en årlig utgift emot afstående af en förmån,
som i allmänhet, så ofta någon derpå gjorde anspråk, efterskänktes.
6
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 35.
Då emellertid städernas rätt till omförmälda ersättning för källarefriheten
kunde anses vara af privilegiinatur, borde det enligt Kongl. Maj:ts åsigt få bero på
städerna sjelfva, om de ville afsåga sig denna rätt emot att blifva tillförsäkrade alla
inom dem fallande dana-arf, men sedan de härutinnan under någon viss tid haft fritt
val, borde de städer, hvilka vägrat att ingå på det föreslagna utbytet, derefter icke
vidare kunna erhålla något dana-arf.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och under åberopande derjemte af
hvad det den nådiga propositionen bilagda utdrag af protokollet öfver finansärenden
för öfrigt i ämnet innehölle, har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att för sin del
medgifva, det de städer, hvilka inom viss tid, som af Kongl, Maj:t skulle bestämmas,
förklarade sig villiga att afstå från de anslag, samma städer nu i ersättning
för förlorade tullfriheter egde uppbära, måtte af Kongl. Maj:t tillförsäkras att, hvar
för sig, få åtnjuta kronans rätt till alla dana-arf, som inom den staden nu voro
kända eller hädanefter kunde falla, med förbehåll, hvad de redan kända dana-arfven
anginge, af den rätt till andel deri, som enligt gällande bestämmelser lagligen tillkomme
kammaradvokatfiskalen.
I sammanhang härmed har Kongl, Maj:t erinrat, att, då bemälde tjensteman
nu vore berättigad till 33 j procent af hvarje dana-arf, som till statsverket
inflöte, och genom den ifrågasatta förändringen skulle gå i mistning af denna sportelinkomst,
såvida icke de städer, hvilka inginge på förändringen, förklarade sig önska,
att indrifningen af derinom fallande dana-arf fortfarande skulle emot samma provision
som hittills af kammaradvokatfiskalen bestridas, hvaremot från kronans sida
någon invändning icke syntes vara att göra, det framdeles kunde blifva nödigt att hos
Riksdagen göra framställning om beviljande af ersättning för omförmälda sportelförlust.
Då det af Kongl. Maj:t sålunda framlagda förslag, derest det af Riksdagen
godkännes, otvifvelaktigt kommer att leda till besparing för statsverket, i den män
städerna förklara sig vilja på det föreslagna utbytet ingå, får Utskottet, jemte erinran
att den sportelersättning, som i följd af förändringen kan för kammar-advokatfiskalen
ifrågakomma, icke lärer behöfva utsträckas utöfver den nuvarande advokatfiskalens
tjenstetid, tillstyrka,
att Riksdagen må bifalla hvad Kongl. Maj:t uti förevarande
hänseende behagat föreslå.
Härigenom anser sig Utskottet hafva besvarat Herr L. J. Lönnbergs i motion
inom Andra Kammaren (N:o 130) gjorda yrkande, att Riksdagen måtte för sin del
till förmån för Linköpings stad eftergifva Kongl. Maj:ts och kronans rätt till ofvan
omförmälda dana-arf efter aflidna Carin Dahlström.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 35.
7
2:o). I händelse af Eiksdagens bifall till hvad Utskottet här ofvan hemställt,
äro dymedelst de i den nådiga propositionen omförmälda dana-arfven inom Halmstad,
Linköping och Filipstad disponerade. I afseende åter å de ansökningar om erhållande
af sådana arf, som, enligt hvad ofvan nämndt är, från landtkommuner eller enskilda
personer till Kongl. Maj:t inkommit, är i den nådiga propositionen vidare meddeladt,
hurusom Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms län, beträffande ansökningarne
från Össeby, Garns och Ekerö socknar, åberopat den af förstnåmda socken
meddelade utredningjjrörande beloppet af derinom erforderliga kommunalutskylder och,
i fråga om Ekerö socken, vitsordat de i ansökningen gjorda uppgifter samt derjemte
meddelat, att inom Färentuna härad, dit socknen hörde, kronoutskylderna vore jemförelsevis
tryckande och kommunalutskylderna för ett medelmåttigt mantal uppginge
till vid pass 30 R:dr, samt Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Malmöhus län,
beträffande ansökningen af Elof Mårtensson, upplyst, att hans ofvannämnda hustru
icke medfört någon nämnvärd tillgång i boet, som, torftigt förut, icke under hennes
tid vunnit någon förkofran, samt att Elof Mårtensson, hvilken från ett föregående
gifte hade fyra barn att försörja, vore sjuklig och ansåges icke kunna utan kommunens
biträde försörja sig och familj, derest dana-arfvet skulle utgå, äfvensom Kongl.
Maj:ts befallningshafvande i Skaraborgs län, i fråga om enkan Fischiers ansökning,
såsom grund för sitt förord åberopat sökandens torftiga lefnaasvilkor och den genom
bevis styrkta ömhet och menniskovänlighet, hvarmed hon under den aflidnas minderårighet
och oförmåga att sig sjelf vårda egnat henne omtanka och förbarmande; och
har Kongl. Maj:t af anförda skäl föreslagit Riksdagen att i afseende å dessa fyra
dana-arf efterskänka kronans rätt till de kommuner eller enskilda, som sig derom
anmält, med förbehåll dock äfven i dessa fall af den rätt, som lagligen kunde kammaradvokatflskalen
tillkomma.
Med hänseende till hvad sålunda förekommit och i öfverensstämmelse med
Riksdagens i flera likartade fall tillförene fattade beslut, får, i fråga om dana-arfven
efter Erik Andersson, Sven Olofsson och Elof Mårtenssons hustru, Kerstin Andersdotter,
Utskottet, som här nedan kommer att vidare yttra sig om arfvet efter
Eva Jacobsson, hemställa,
att, med bifall till Kongl. Maj:ts nådiga framställning, Riksdagen
måtte, med förbehåll af den rätt, som lagligen kan kammaradvokatfiskalen
tillkomma, efterskänka kronans rätt i afseende å följande
danaarf, nemligen:
a) efter drängen Erik Andersson till förmån för Össeby Garns
socken af Stockholms län för att användas till församlingens
folkskolas bästa;
b) efter drängen Sven Olofsson till förmån för Ekerö församling i
nämnda län, att användas såsom bidrag för en nödig befunnen
tillbyggnad af dervarande folkskolehus;
Angående danaarf
efter Erik
Andersson, Sven
Olofsson. Elof
M&rtensson och
Era Jncobason.
8
Stats-UtsTcottets Utlåtande N:o 35.
Angående danaarf
efter ogifta
Catharina Maria
Cronér och f. d.
Hussaren Nils
Wester.
c) efter Vagnmakaren Elof Mårtenssons i Höxeröd inom Malmöhus
län aflidna hustru Kerstin Andersdotter till förmån för den
efterlefvande maken.
Hvad åter angår frågan om efterskänkande af kronans rätt till dana-arf efter
ogifta Eva Jacobsson till förmån för barnalärarinnan i Lidköping, enkan Carin Fischier,
född Calamnius, är genom till Utskottet ingifna handlingar upplyst, att bemälda enka
redan den 17 Maj 1871 aflidit och att hon, jemte andra barn, efterlemnat i behöfvande
omständigheter fyra ogifta döttrar, utaf hvilka tvenne lida af obotlig sjukdom.
Utskottet har vid sådant förhållande ansett sig böra hemställa,
d) att i anledning af Kongl. Maj:ts förevarande nådiga framställning
Riksdagen må, jemte anmälan om hvad sålunda förekommit,
till svar meddela att, för den händelse Kongl. Maj:t, efter
ärendets utredning, skulle finna arfsmedlen böra enkan Fischiers
efterlemnade ogifta döttrar tilläggas, Riksdagen för sin del efterskänkt
kronans rätt till berörda arfsmedel, med förbehåll dock
af den rätt, som lagligen må kammaradvokatfiskalen tillkomma.
3:o. Efter det nådigt beslut den 29 sistlidne December fattats om aflåtande
till Riksdagen af ofvanomförmälda nådiga proposition, hade, enligt hvad af en den 1
innevarande månad till Riksdagen aflåten särskild nådig proposition (N:o 24) inhemtas,
till Kongl. Maj:t inkommit dess befallningshafvandes i Christianstads län infordrade
utlåtande öfver en af kyrkoherden T. Brodin och några andra personer, hvilka jemte
honom blifvit af Ousby församlings kommunalstämma utsedda till direktion för åstadkommande
af en arbetsinrättning inom socknen, gjord underdånig ansökning att såsom
bidrag till berörda arbetsinrättnings bildande, hvartill ett kapital af 3,000 R:dr redan
funnes anslaget, qvarlåtenskapen efter den 21 April 1870 inom nämnda församling
aflidna ogifta Catharina Maria Grönår, hvilken efterlemnat enligt bouppteckning
1,197 R:dr 44 öre, men efter hvilken några arfvingar, oaktadt i Post-tidningen införda
kallelser, sig icke anmält, måtte varda på församlingen öfverlåten; varande i
ofvan omförmälda utlåtande den underdåniga ansökningen till bifall förordad på grund
af den synnerliga tungan af fattigvården inom ifrågavarande vidsträckta socken, som
till stor del bestode af ofruktbar jordmån och hade en medellös befolkning.
Vidare hade, enligt hvad i den nådiga propositionen förmäles, sedan qvarlåtenskapen
efter f. d. Hussaren Nils Wester på liahla egor, hvilken aflidit den 7
Juni 1865 och efterlemnat 158 R:dr 85 öre, blifvit genom Kumla häradsrätts utslag
den 11 Maj 1871 förklarad för dana-arf, Westers enka Kerstin Ersdotter och
August Bäcker, som varit gift med hennes numera aflidna dotter af ett föregående
gifte, uti en till Kongl. Maj:t ingifven ansökning anhållit, att berörda medel måtte få
tillgodokomma sökanden Bäckers med aflidna hustrun sammanafiade barn för att an
-
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 35.
9
vändas till deras uppfostran; i anledning hvaraf Kongl. Maj:ts befallningshafvande i
Örebro län uti afgifvet utlåtande hemställt, huruvida icke, vid det förhållande att sökandena
enligt intyg af länsman och kommunalnämnd befunno sig i mindre goda omständigheter
och att, då Bäcker, hvilken genom afhandling den 16 Januari 1858 öfvertagit
Westers och Kerstin Ersdotters torplägenhet, dervid förbundit sig att underhålla
och vårda sina bemälde svärföräldrar under deras återstående lifstid, sådant antagligen,
på sätt sökandena uppgifvit, skett under förutsättning, att han efter båda
makarnes död skulle komma i åtnjutande af deras efterlemnade tillgångar, skälig anledning
kunde anses förefinnas för bifall till den underdåniga ansökningen;
Och har Kongl. Maj:t, i betraktande af hvad vederbörande länsstyrelser i
dessa båda ärenden anfört, i nåder föreslagit Riksdagen, att kronans rätt till ifrågavarande
tvenne dana-arf måtte med förbehåll af den andel deri, som lagligen må
tillkomma kammaradvokatfiskalsembetet, öfverlåtas, i afseende å det förutnämnda, till
Ousby församling för att användas till åstadkommande af en arbetsinrättning derstädes,
och i afseende på det senare arfvet, till ofvanbemälde August Bäckers i gifte
med hans numera aflidne hustru födda barn.
Efter tagen kännedom af de förevarande frågor rörande handlingar, får Utskottet,
med hänsyn till hvad sålunda förekommit, hemställa,
att, med bifall till hvad Kongl. Maj:t behagat i nåder föreslå,
Riksdagen måtte, med förbehåll af den rätt som lagligen kan
kammaradvokatfiskalen tillkomma, efterskänka kronans rätt i afseende
å följande dana-arf, nemligen:
a) efter ogifta Catharina Maria Cronér till förmån för Ousby församling
för att användas till åstadkommande af en arbetsinrättning
derstädes;
b) efter f. d. Hussaren Nils Wester på Rahla eg or till förmån
för August Bäckers i gifte med hans numera afiidna hustru
födda barn.
4:o. Uti inom Andra Kammaren väckt motion (N:o 118) har Herr J. A.
Bovin, under åberopande af åtskilliga motionen bifogade handlingar, hvaraf, bland
annat, inhemtas, att rådstufvurätten i Arboga genom utslag den 8 sistlidne Januari
förklarat Kongl. Maj:t och kronan berättigade att såsom dana-arf tillgodonjuta hvad i
sterbhuset efter musikaliska instrumentmakaren Carl Jakob Nordqvist, som den 16
Februari 1861 aflidit i Arboga och efterlemnat enkan Jeanette Louise, född Movallson,
efter i laga ordning förrättadt arfskifte, befunnes utgöra mannens lott i boet,
föreslagit, att Riksdagen måtte för sin del till förmån för Arboga stad afstå från Kongl.
Maj:ts och kronans rätt till ofvanberörda dana-arf.
Bih. till Biksd. Prot. 1872. 4 Sami. 1 Afd. 20 Iläft.
Angående danaarf
efter Instrumentmakaren
C.
!A. Nordqvist*
2
10
Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 35.
Angående danaarf
efter Kopparslagaren
Johanssons
e.ikn.
Cecilia Louise,
född de la Roos.
-UT 18U t
.0 neia.
För den händelse Riksdagen, i öfverensstämmelse med hvad Utskottet i punkten
1 här ofvan hemställt, bifaller hvad Kongl. Maj:t i nåder behagat föreslå angående
disposition af alla de inom städerna nu kända eller hädanefter fallande danaarf,
erfordras i afseende på förevarande ärende icke något särskildt Riksdagens beslut;
och Utskottet får vid sådant förhållande hemställa,
att Herr Bovins omförmälda motion icke må till någon särskild
Riksdagens åtgärd föranleda.
5:o. Med förmälan att genom Kongl. Maj:ts dom den 11 November 1869
blifvit förklaradt, att qvarlåtenskapen efter den 3 Januari 1866 i staden Falkenberg
aflidne kopparslagaren D. Johanssons enka Cecilia Lovisa, född de la Roos, skulle
såsom dana-arf tillfalla kronan, samt att de af magistraten i Falkenberg till följd
deraf den 9 Juni 1870 redovisade och levererade arfsmedlen uppgått till 1,879
R:dr 93 öre, deraf, sedan kammaradvokatfiskalen tillkommande tertial afdragits, kronans
behållna andel utgjorde 1,253 R:dr 29 öre, liar Herr G. A Jönsson uti en
inom Andra Kammaren väckt motion (N:o 35) anhållit, att, då staden Falkenberg,
hvilken vore ett litet och fattigt samt till sitt läge af naturen ej särdeles gynnadt
samhälle, fått och fortfarande måste vidkännas stora uppoffringar i och för anläggande
af hamn, uppförande af skol- och tullhus samt andra arbeten, Riksdagen måtte,
i likhet med hvad sa ofta vid dylika tillfällen förut skett till förmån för andra kommuner,
medgifva, att kronans behållna andel, 1,253 R:dr 29 öre, af ofvanberörda
dana-arf till nämnda stad afstodes.
I motionen omförmäles vidare, att stadsfullmäktige i Falkenberg hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anhållit, det Kongl. Maj:t täcktes genom nådig proposition till
Riksdagen föreslå, att detta dana-arf måtte till staden anslås, men att Kongl, Maj:t
den 3 Mars 1871 förklarat sig anse sådana skäl icke vara till stöd för berörda ansökning
anförda, att på grund deraf aflåtande af nådig proposition till Riksdagen i
den uti ansökningen angifna syftning kunnat bifallas.
Af de motionen bifogade handlingar, äfvensom af den till Kongl. Maj:t ingifna
underdåniga ansökningen med bilagor, deraf Utskottet förskaffat sig del, inhemtas,
bland annat, att kopparslagaren Johansson och hans bemälda enka hufvudsakligen
i staden Falkenberg förvärfvat ifrågavarande qvarlåtenskap; att denna, om den
af staden erhölles, kunde, enligt stadsfullmäktiges åsigt, anses antingen såsom någon
ersättning för de betydligt förökade fattigvårdsafgifter, som förorsakats särskildt deraf,
att under sednare åren andre handtverksidkare aflidit medellöse och efterlemnat flera
minderåriga barn, hvilka måst öfvertagas af fattigvården, eller såsom bidrag till ett
af behofvet påkalladt fattighus, med uppförande hvaraf fått anstå för det staden måst
vidkännas uttaxeringen och nödgats upptaga lån för andra allmänna byggnader såsom
folkskolehus, tull- och packhus samt bryggor jemte andra hamnarbeten; att den un
-
Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 35. 11
derdåniga ansökningen blifvit så väl af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Hallands
län som af Kongl. Kammar-kollegium till nådigt bifall förordadt, samt att de i
motionen meddelade uppgifter om dana-arfvets belopp och kronans deraf behållna
andel öfverensstämma med de af kammaradvokatfiskalen, uti ansökningshandlingarne
bifogadt underdånigt yttrande, lemnade upplysningar.
Utskottet har tagit denna fråga i öfvervägande, och anser sig Utskottet, för
den händelse att Riksdagen godkänner hvad uti punkten 1 här ofvan blifvit föreslaget,
böra till ifrågavarande motion på det sätt tillstyrka bifall, att Utskottet hemställer,
a) att Riksdagen måtte för sin del medgifva, att kronans behållna
andel, 1,253 R:dr 29 öre, af dana-arfvet efter kopparslagaren
Daniel Johanssons den 3 Januari 1866 aflidna enka Cecilia
Lovisa, född de la Roos, far å staden Falkenberg öfverlåtas,
så framt nämnda stad, inom viss af Kongl. Maj:t förelagd tid,
förklarar sig vilja afstå från det anslag, som staden nu i ersättning
för förlorad tullfrihet eger uppbära,
hvarom, i händelse af Riksdagens bifall,
b) underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t torde böra aflåtas.
6:o). Uti en inom Riksdagens Andra Kammare vackt motion (N:o 48) har
Friherre J. Koskull föreslagit, det Riksdagen behagade för sin del medgifva, att ett
dana-arf, stort 610 R:dr R:mt, som nyligen uppburits af Kongl. Maj:t och kronan
efter i Slaka församling af Östergötlands län aflidna mamsell Justina Linde, måtte
tilldelas nämnda församling för att användas till befrämjande af dess folkskoleväsende.
I afseende å denna fråga har Utskottet inhemtat, att den i motionen omnämnda
Justina Linde
kända arfvingar och utan att någon sådan, oaktadt om arfvet utfärdade kungörelser,
sedermera sig anmält, samt att, efter det kammaradvokatfiskalen, i ändamål att
erhålla redovisning för qvarlåtenskapen efter den aflidna såsom dana-arf, låtit i December
månad nästlidet år hos Häradsrätten i orten uttaga stämning å landtbrukaren
J. Pettersson i Asmestad, hvilken af rätten varit förordnad att såsom god man omhändertaga
boets förvaltning, bemälde Pettersson, vid stämningens delfående, till kronofogden
i orten öfverlemnat behållningen i boet, uppgående, enligt lemnad redovisning,
till det i motionen uppgifna belopp, samt att berörda belopp under sistlidne
Februari månad genom Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Östergötlands län blifvit
till kammaradvokatfiskalen inlevereradt, hvaremot Häradsrätten ännu icke lärer i
målet meddelat utslag.
Med hänseende till hvad sålunda förekommit och i öfverensstämmelse med
de åsigter, som legat till grund för Riksdagens i flera likartade frågor tillförene fattade
beslut, får Utskottet hemställa,
Angåendo dana-arf
efter Justina
Linde.
12
Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 35.
a) att Riksdagen måtte för sin del medgifva, att den rätt, kronan
kan ega till qvarlåtenskapen efter aflidna ogifta Justina Linde
må till förmån för Sloka socken eftergifvas för att användas
till befrämjande af dess folkskoleväsende, med förbehåll
dock af den rätt som lagligen må kammaradvokatfiskalen
tillkomma;
och lärer, i händelse denna hemställan vinner Riksdagens bifall,
b) underdånig skrifvelse i ämnet böra till Kongl. Maj:t aflåtas.
Stockholm den 12 Mars 1872.
På Stats-Utskottets vägnar:
År vid Fr:son Posse.
Stockholm, tryckt hos J. & A. Riis, 1872.