Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 3.

1

N:o 3

Ank. till Riksd. Kansli d. Ii) Febr. 1872, kl. 2 e. m.

Konstitutions-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring
i 13 och 16 §§ Biksdags-ordningen.

I ett vid nästlidna års lagtima riksdag afgifvet betänkande (N:o 5) hade
Konstitutions-Utskottet i anledning åt'' eu inom Första Kammaren väckt motion
föreslagit åtskilliga ändringar i 13 och IG §§ Riksdags-ordningen, åsyftande att borttaga
det i 2 mom. af förstnämnda paragraf förekommande stadgande, att städer,
hvilka icke hafva egen jurisdiktion, skulle i fråga om riksdagsmannaval räknas till
landet. Sedan Utskottets förslag, godkändt af Första Kammaren, men efter omröstning,
som utföll med 72 röster mot 68, afslaget af den Andra, sålunda förfallit,
har detsamma nu ånyo underställts Riksdagens pröfning genom en inom Andra
Kammaren af Herr P. Walberg väckt, till Utskottet hänvisad motion (Nio 49).

Till stöd för sitt förslag har motionären åberopat Utskottets ofvan omförmäkla
betänkande. Utskottet har der till en början erinrat, hurusom frågan om
upphörande af den mellan stad och land nu bestående skilnad i afseende på jurisdiktionen
under sednare åren tillvunnit sig en alltjemt ökad uppmärksamhet. Så
hade man icke utan skäl sfnmärkt, att för rikets mindre städer uppehållandet af
särskild jurisdiktion vore i hög grad betungande, och att domstolarne i dessa städer
icke sällan saknade sysselsättning, hvarigenom utan ändamål förspilldes krafter,
hvilka med fördel borde kunna tagas i anspråk för rättskipningen på landet. I
betraktande af dessa omständigheter hade ock Andra Kammaren vid 1870 års riksdag
för sin del beslutat aflåtandet af en skrifvelse till Kongl. Maj:t med anhållan
bland annat, att Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, om icke åtskilliga af
rikets mindre städer kunde med vissa delar af landet under gemensam domare
Bih. till Riksd. Prof. 1872. 3 Sami 2 Höft. “ 1

Konstitutions-Utskottets Utlåtande JV:o 3.

eller domstol förenas, och domsagorna derefter lämpligen fördelas; och mot denna
grundsats både ej heller inom Första Kammaren någon röst blifvit höjd, ehuru förslaget
om aflåtande af eu skrifvelse till Kong]. Maj:t för tillfallet afböjdes, såsom
det syntes åt förvilda skal. Men jemte det man sålunda torde vara temlig''on ense
derom, att en del mindre städer, hvilka sjelfva sådant önska, redan nu borde kunna
med kringliggande landsbygd förenas under samma jurisdiktion, framträdde den
iller omfattande frågan om upphörande af all särskild jurisdiktion för städerna med
allt större anspråk att på ett tillfredsställande sätt lösas.

Efter att hafva erinrat om dessa förhållanden anmärkte Utskottet vidare,
att för hvarje åtgärd i någon af nu antydda riktningar gällande Riksdags-ordning
innebar ett hinder. “Det finnes nemligen11, fortfor Utskottet, “ett stadgande, som
sammanbinder städernas jurisdiktion med deras representationsrätt på ett sätt, som
gör att den förändring man önskar i don förra medför en förändring, som man
icke a ther, i den sednare. Tv då 13 § 2 mom. Riksdags-ordningcn innehåller, att
de städer, hvilka icke hafva egen jurisdiktion, i fråga om riksdagsmannaval till
Andra Kammaren räknas till landet, så följer deraf, att om rikets mindre städer
till något betydligare antal lades under landsrätt, dot antal platser i Andra Kammaren
Riksdags-ordningcn ansett nödigt förbehålla åt städernas representanter
komme att väsendtligen förminskas, samt att, derest den mer genomgripande domstolsorganisationen
komme till stånd, och skilnaden mellan stad och land i afseende
på jurisdiktionen biet ve utplånad, städernas särskilda representationsrätt komme
att försvinna. Man må angående fördelarne eller olägenheterna af ett dylikt resultat
hysa hvilken mening som helst, så torde det dock medgifvas, att en sådan
uppoffring för vinnandet af det för land så val som stad önskvärda målet af en
tidsenlig domstolsorganisation icke med billighet kan af städerna fordras; och ännu

mindre vore det förenligt med hvarje medborgares anspråk på skydd för konstitutionela
rättigheter, att dylika rättigheter af så stor vigt som den förevarande, utan
grundlagsändring och utan att frågan ens in- konstitutionel synpunkt hufvudsakligen
pröfvades, för en stor del af rikets innebyggaare gånge förlorade i följd af
and lingar i den civila lagstiftningen eller till och med rena förvaltningsåtgärder.

Önskar man derföre de reformer i domstolsorganisationen, hvarom Utskottet
ofvan ordat, så hordo man ock vara villig att befordra frågans framgång genom
att lösa densamma från det samband, hvari den nu står till den politiska valrätten,

och för sådant ändamål vidtaga den ändring i 13 § Riksdagsordningen, att äfven
de städer, hvilka upphöra att hafva egen jurisdiktion, måtte få behålla den i samma
paragraf staderna tillagda rätt att särsluldt välja riksdagsmän, eller med andra ord
ur paragrafen utesluta det i 2 mom. förekommande stadgande, att de städer,som icke
hafva egen jurisdiktion, i fråga om riksdagsmannaval böra räknas till landet.“

Slutligen ville Utskottet icke lemna oanmärkt, att en dylik grundlagsändring,
hvars syfte följaktligen vore att, bibehålla det nuvarande förhållandet emellan
land och stad i afseende på riksdagsmannaval oförändradt, dock komme att

3

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 3.

medföra en, ehuru ytterst obetydlig-, jemkning- i detta förhållande, sådant det uu
be finnes, ity att de stader, Indika för närvarande sakna egen jurisdiktion och
derföre vid de två hittills hållna valen till Andra Kammaren röstat med landet,
skulle indelas på stadsvalkretsarne. Men då dessa städer endast vore tre till antalet,
nemligen Haparanda med 898 invånare, Skellefteå med 460 och Borgholm
med 817, samt dessas förläggande till närmaste stadsvalkretsar, med dessas nuvarande
fördelning, hvarken skulle minska antalet af landets representanter eller öka
städernas, syntes denna omständighet icke vara af beskaffenhet att inverka på frågans
afgörande.

Dessa skäl, hvilkas vigt icke blifvit bestridd och hvilka således fortfarande
torde få anses ega full giltighet, hafva föranledt Utskottet att ånyo framlägga
samma förslag till ändring af ifrågavarande grundlagsparagraf, jemte några dermed
sammanhängande ändringar i redaktionen af 16 § Riksdagsordningen, hufvudsakligen
beträffande stadgandet om den myndighet, som skulle i magistratens ställe
taga befattning med riksdagsmannaval i de städer, hvilka icke hade egen jurisdiktion
och i följd deraf saknade magistrat. Bör att undvika upprepandet af en
dylik bestämmelse på hvarje ställe, der ordet magistrat förekommer, bär Utskottet
ansett lämpligast att införa ett allmänt stadgande härom i slutet af 16 §, der detta
magistratens åliggande först omnämnes.

Utskottet hemställer alltså:

att följande förslag till ändringar i Riksdagsordningen måtte antagas
att hvila till vidare grundlagsenlig- behandling:

Riksdags-ordningen:

(Nuvarande lydelse, hvari med kursiv
stil äro utmärkta de delar, som blifvit
föreslagna att ändras eller utgå.)

§

1. Ändra Kammarens ledamöter —
valet skett.

2. Å landet, hvartill i fråga'' om
riksdagsmannaval äfven räknas de städer,
som icke hafva egen jurisdiktion, och köpingar,
utses för hvarje domsaga en riksdagsman.
Domsaga med större folkmängd
än fyratiotusen värde dock af Konungen,

(Föreslagen lydelse, hvari ändringarne
och tilläggen äro med kursiv stil utmärkta.
)

13.

1. Andra Kammarens ledamöter —
valet skett.

2. Å landet, hvartill i fråga om
riksdagsmannaval äfven räknas köpingar,
utses för hvarje domsaga en riksdagsman.
Domsaga, som, oberäknadt dertill hörande
städer, har större folkmängd än fyratiotusen,
varde dock af Konungen, så vidt

4

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 3.

såvidt ske kan häradsvis, indelad i två
valkretsar, som välja hvardera en riksdagsman.

3. I hvarje stad, som eger eu folkmängd
af tiotusen eller mer, utses eu
riksdagsman för hvarje fullt tal af tiotusen.
Öfriga städer med egen jurisdiktion
skola första gången af Konungen, och
derefter hvart tionde år af Kammaren,
ordnas, så vidt ske kan länsvis, i särskilda
valkretsar, som hvardera utse en
riksdagsman, och skall hvarje sådan valkrets
innehålla en folkmängd af minst
sextusen och högst tolftusen.

ske kan häradsvis, indelad i två valkretsar,
som välja hvardera en riksdagsman.

3. I hvarje stad, som eger en folkmängd
af tiotusen eller mer, utses eu
riksdagsman för hvarje fullt tal af tiotusen.
öfriga städer skola första gången
af Konungen, och derefter hvart tionde
år af Kammaren, ordnas, så vidt ske kan
länsvis, i särskilda valkretsar, som hvardera
utse en riksdagsman, och skall hvarje
sådan valkrets innehålla en folkmängd
af minst sextusen och högst tolftusen.

§ 16.

Yalen förrättas, för landet, inför domhafvanden
medelst elektorer, som utses
inför kommunalstämmans ordförande eller,
om kommunen utgöres af stad, hvarom i
13 § 2 mom. förmäles, den för sådan stad
särskildt tillsatta styrelse. Kör hvarje kommun
— — — — —----— — —

ett tusen.

I de valkretsar---— — —

folkmängden eger.

Kommuner, som hafva att gemensamt
välja riksdagsman, ega dock begagna
det omedelbara valsättet, derest flertalet
af de röstberättigade så beslutar. Då
förslag härom af de röstberättigade i en
kommun väckes medelst, beslut, fattadt
inför kommunalstämmas ordförande, magistrat
eller den för stad utan egen jurisdiktion
särskildt tillsatta styrelse, varder
sådant meddeladt Konungens Befallningshafvande,
som från öfriga till valkretsen
hörande kommuner infordrar de röstberättigades
röster och utfärdar kungörelse
om utgången efter thy som do flesta af -

Yalen förrättas, för landet, inför domhafvanden
medelst elektorer, som utses
inför kommunalstämmans ordförande. För

hvarje kommun — — — ■—----

ett tusen.

1 de valkretsar — — — — — —
folkmängden eger.

Kommuner, som hafva att gemensamt
välja riksdagsman, ega dock begagna
det omedelbara valsättet, derest flertalet
af de röstberättigade så beslutar. Då
förslag härom af de röstberättigade i en
kommun väckcs medelst beslut, fattadt
inför kommunalstämmas ordförande eller
magistrat, varder sådant meddeladt Konungens
Befallningshafvande, som från öfriga
till valkretsen hörande kommuner infordrar
de röstberättigades röster och utfärdar
kungörelse om utgången efter thy
som de flesta afgifna rösterna varit för
bifall eller utslag. I sistnämnda fall —•

5

Konstitutions- Utskottets

giftia rösterna varit för bifall eller afslag.

I sistnämnda fall-------

---dess införande fattas. Vid de

omedelbara valen afgifvas rösterna, särskilt
för hvarje kommun, inför kommunalstämmas
ordförande, magistrat eller
för stad sårskildt tillsatt styrelse; och skola
för rösternas sammanräknande och fullmakts
utfärdande åt den, som de flesta
rösterna erhållit, valprotokollen insändas,
för kommunerna å landet till domkafvanden
och för städer med egen jurisdiktion
till magistraten i den stad, som största
folkmängden eger.

I stad — —-------

—---valkretsar.

Stockholm den 19 Februari 1872.

Utlåtande N:o 3.

--dess införande fattas. Vid de

omedelbara valen afgifvas rösterna, särskilt
för hvarje kommun, inför kommunalstämmas
ordförande eller magistrat;
och skola för rösternas sammanräknande
ocli fullmakts utfärdande åt den, som do
flesta rösterna erhållit, valprotokollen insändas,
för kommunerna å landet till
domhafvande!! och för städerna till magistraten
i den stad, som största folkmängden
eger.

— •— — valkretsar.

I stad, der magistrat ej finnes, skall
den för sådan stad sårskildt tillsatta styrelse
eller dess ordförande taga den befattning
med riksdagsmanaval, som enligt denna §
samt §§ 18, 20 och 22 tillhör magistrat
eller dess ordförande.

På Utskottets vägnar:

Th. Munck af Rosenscliöld.

Kih. till Riksd. Prat. 1872. 3 Sami. 2 Käft.